Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om förlängd tid för anmälan om skattefrälseräntors inlösande af statsverket.

1903-03-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1903:44, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om förlängd tid för anmälan om skattefrälseräntors inlösande af statsverket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 44.

1

N:o 44.

Ank. till Riksd. kansli den 27 mars 1903, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om förlängd tid för

anmälan om skattefrälseräntors inlösande af statsverket.

(I. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 6) har herr J.

Bengtsson i Bjernalt, förutom framställdt förslag i ett ämne, däröfver

utskottet afgifver särskildt utlåtande, hemställt, att Riksdagen måtte

besluta, att inlösen af skattefrälseräntor må fortfarande äga rum, därest

vederbörande ränteägare därom gör anmälan inom utgången af år 1908.

I likartadt syfte har inom samma kammare gjorts framställning

af herr Anders Olsson i Tyllered, med hvilken herrar Gustaf B. Hellman

och A. G. Gunnarsson instämt och som i motion n:o 41, jämte det han

väckt förslag i ett ämne, öfver hvilket utskottet afgifver särskildt utlåtande,

hemställt, att Riksdagen måtte besluta en förlängning på minst

fem år af den tid, inom hvilken ägare af skattefrälseräntor må äga att

få räntorna inlösta af staten.

Genom kungl. förordningen den 11 september 1885 föreskrefs,

bland annat, att de räntor å skattefrälsehemman, livilka genom köp,

byte eller gåfva kommit från kronan i enskild persons eller verks,

menighets eller inrättnings ägo och icke blifvit med jordäganderätten

förenade, skulle, i mån som vederbörande ägare därom framställde

anbud, för statsverkets räkning inlösas, därest ägare, som ville beJiih.

till Iliksd. Prof. i903. 4 Sami. 1 Afä. 32 Häft. (Näs 44—46.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 44.

gagna sig af den sålunda bestämda inlösen, inom ett år från nämnda

dag därom gjorde anmälan hos kammarkollegium eller Kungl. Maj:ts

befallningshafvande.

Tiden, inom hvilken vederbörande ränteägare borde göra anmälan

för att få begagna sig af ifrågavarande inlösen, har sedermera genom

upprepade beslut af statsmakterna utsträckts, sista gången jämlikt kungl.

kungörelsen den 11 maj 1900 till innevarande års utgång.

Då, på sätt i motionerna antydes, det ännu lärer finnas skattefrälseräntor,

hvilkas ägare torde vara villige att, om förlängdt tillfälle

därtill lämnades, erbjuda dessa räntor till inlösen, och då det ju är

önskligt, att staten må kunna, så vidt möjligt är, medelst frivilliga

aftal . med ränteägarne återvinna berörda utskylder. anser utskottet

ytterligare tillfälle böra beredas till förvärfvande åt staten af desamma.

Att, på sätt motionärerna föreslagit, utsträcka tiden för anmälan

om inlösen af skattefrälseräntor till 1908 års utgång eller därutöfver,

kan utskottet emellertid icke förorda. Utskottet anser nämligen det

vara angeläget, att ifrågavarande skatteförbållanden varda så snart som

möjligt definitivt ordnade och att, där det visar sig att detta ordnande

ej kan ske på frivillighetens väg, andra åtgärder i berörda syfte böra

vidtagas; och vid sådant förhållande synes tiden för den frivilliga inlösens

åvägabringande icke böra utsträckas längre än till tre år efter

den nu medgifna respittiden, eller till 1906 års utgång.

Till det statsrådsprotokoll öfver finansärenden den 20 februari 1885,

som är bilagdt Kungl. Maj:ts samma dag till Riksdagen aflåtna proposition

angående inlösen af skattefrälseräntor äfvensom af kronotionde, som

innehafves under enskild eganderätt, samt arbets- eller hofveriskyldighet

till skattesåld kronoegendom, yttrar dåvarande chefen för finansdepartementet

i föreliggande ämne följande:

»Att en bestämd tid blifvit föreslagen, hvarinom anmälan om inlösen

borde göras, härrör däraf, att det måste vara angeläget att så

mycket som möjligt påskynda genomförandet af inlösningen, för att

den likställighet man vill bereda ifrågavarande rånte- och tiondegifvare

med dem, hvilka utgöra sina skatter direkte till statsverket, må kunna snarast

möjligt komma dem allesammans till godo. Därest det skulle visa sig,

att i vissa fall inlösningen icke skulle på frivillighetens väg kunna genomföras,

lärer det blifva nödigt att vidtaga särskilda åtgärder i fråga

om de kvarstående skattefrälseräntorna antingen under form af deras

exproprierande eller också på det sätt, att staten öfvertager de skattskyldiges

förpliktelser gent emot ränteägaren, i hvilket senare fall man

naturligtvis också kan bereda de skattskyldige den åsyftade förmånen,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o ii.

3

ehuru ett dylikt tillvägagående, som innefattar att liksom göra statsverket

för all framtid skattskyldigt till enskilda personer, torde såväl därför

som ur administrativ synpunkt vara mindre lämpligt än frälseräntornas

inlösen af staten. Då man emellertid, äfven med antagande, att

ett af staten beredt tillfälle för de enskilde att på fullt skäliga villkor

få dessa räntor inlösta, i regeln skall villigt af dem tagas i akt, måste

förutse, att andra bestämmelser påkallas för hvad som ej på frivillighetens

väg låter sig ordna, ligger äfven däri ett bestämdt skäl för att

söka påskynda den frivilliga lösningen.»

På grund af hvad sålunda förekommit och under uttalande däraf,

att önskvärdt vore, att förslag om åtgärder för ifrågavarande räntors

fullständiga upphäfvande måtte varda inom ej alltför aflägsen tid af

Kungl. Maj:t för Riksdagen framlagdt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med anledning af herrar Bengtssons

och Olssons ifrågavarande motioner i hvad de här

ofvan till behandling företagits, må besluta, att den

genom kungl. förordningen den 11 september 1885

bestämda inlösen af skattefrälseräntor må äfven efter

innevarande års utgång äga rum, därest vederbörande

ränteägare, som vill begagna sig af denna inlösen,

därom i den ordning, samma författning stadgar, gör

anmälan inom utgången af år 1906.

Stockholm den 27 mars 1903.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.