Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående inlösningspriset å till statsverket hembjudna frälseräntor m. m.

1903-03-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1903:45, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående inlösningspriset å till statsverket hembjudna frälseräntor m. m.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

>:<> 45.

Ank. till Riksd. kansli den 27 mars 1903, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående inlösningspriset å

till statsverket hembjudna frälseräntor m. m.

(I. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottets förberedande

behandling hänvisad motion (n:o 6) har herr J. Bengtsson i

Bjernalt, förutom den i utskottets utlåtande n:o 44 omförmälda hemställan

i fråga om förlängd tid för inlösande af skattefrälseräntor,

föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del besluta, dels att de frälseräntor,

hvilka det jämlikt gällande författningar ålåge statsverket att

inlösa, skulle, sedan deras värde efter det vid tiden för räntornas hembud

till statsverket senast fastställda årsmarkegångspris med tillagd

forsellönsersättning af 8 öre kubikfoten för råg och korn och 6 öre

kubikfoten för hafre blifvit kapitaliseradt efter fyra för hundrade, inlösas

med det sålunda erhållna kapitalbelopp.

I kungl. förordningen den 11 september 1885 angående inlösen

af skattefrälseräntor, kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt,

samt arbets- och hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom

stadgas, enligt hvad motionären jämväl erinrat, att de räntor å skattefrälsehemman,

hvilka genom köp, byte eller gåfva kommit från kronan

i enskild persons eller verks, menighets eller inrättnings ägo och icke

blifvit med jordäganderätten förenade, må, i mån som vederbörande

ägare därom framställa anbud och sedan deras värde efter medeltalet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

5

af 1874—1883 årens markegångspris med tillagd forsellönsersättning

af 8 öre kubikfoten för råg och korn och 6 öre kubikfoten för hafre

blifvit kapitaliseradt efter fyra för hundrade, med det sålunda erhållna

kapitalbeloppet för statsverkets räkning inlösas.

Tiden, inom hvilken ägare af dylika räntor ägde hembjuda desamma

till inlösen, och som till en början var bestämd till ett år från

nämnda förordnings datum, har sedermera, på sätt motionären vidare

anfört, gång efter annan utsträckts och är nu genom kungl. förordningen

den 11 maj 1900 bestämd till utgången af år 1903.

På grund af dessa författningar hade, enligt hvad motionären

uppgifvit, öfver 1,000 frälseräntor blifvit för statsverkets räkning inlösta.

Men ännu återstode särskildt inom Halland en mängd frälseräntor af

beskaffenhet att kunna inlösas, och för hvilka statsverket jämlikt kungl.

kungörelsen den 3 februari 1888 och lagen den 2 december 1892 vore

skyldig att betala räntegifvaren ersättning, hvilken från och med år

1904 skulle utgå med räntans fulla belopp.

Anledningen till att räntetagarne ej begagnade sig af rätten att

få dessa räntor inlösta vore i många fall, enligt motionärens mening,

att det numera ej ställde sig ekonomiskt fördelaktigt att till statsverket

afstå frälseränta mot den i 1885 års förordning stadgade ersättning.

För att styrka detta påstående hade motionären låtit verkställa

undersökning rörande inlösningspriset af den nu till Sahlgrenska sjukhuset

i Göteborg utgående frälseräntan af hemmanet Tjerby n:o 1 om

ett mantal i Grirnetons socken, Himble härad, Hallands län, och framginge

af en vid motionen fogad, utaf kungl. kammararkivet verkställd

uträkning, att denna frälseränta enligt de i 1885 års författning bestämda

grunder för inlösen betingade ett inlösriingspris af kr. 3,892: 25,

hvilken summa efter 4 procent gåfve en ränta af kr. 155: 69, samt att

frälseräntan en ligt 1902 års markegångspris utginge med ett belopp af

kr. 165: 98. Ägaren af nämnda frälseränta kunde således icke hafva

något intresse af att låta statsverket inlösa densamma. Vore däremot

räntans inlösningspris bestämdt till dess värde efter 1902 års markegångspris,

kapitaliseradt efter 4 procent, skulle priset utgöra kr. 4,149: 50,

och syntes denna summa, hvilken efter 4 procent afkastade kr. 165: 98,

just utgöra räntans verkliga värde i närvarande stund.

En ändring i 1885 års författning därhän, att inlösningspriset för frälseräntor

bestämdes efter räntans värde efter det vid tiden för räntans hembud

till statsverket senast fastställda årsmarkegångspris, kapitaliseradt

efter 4 procent, skulle enligt motionärens förmenande leda därhän, att en

mängd enligt gällande författning inlösbara, men ej till inlösen hem
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

bjudna räntor komme att erbjudas staten till inlösen. Med den växling,

som årsmarkegångsprisen förete, skulle visserligen detta leda till att

under år med höga markegångspris ett större antal hembud skulle ske

än under år med lägre, men syntes ej detta utgöra något principiellt

hinder för bifall till nämnda ändring i 1885 års författning.

Då statsverket dessutom från och med år 1904 årligen skulle

betala frälseräntegifvarne full ersättning för dylika räntor, utgående efter

den växlande årsmarkegången, borde det äfven från denna synpunkt

vara för statsverket angeläget, att så många frälseräntor som möjligt

försvunne, d. v. s. blefve inlösta.

Den i 1885 års beslut om inlösen af skattefrälseräntorna inrymda

föreskrift om att värdet å dem skulle beräknas efter medeltalet af

1874—1883 årens markegångspris med tillagd forsellönsersättning,

torde visserligen hafva varit af dåvarande förhållanden betingad, särskildt

med hänsyn till att tiden för anmälan om sådan inlösen då bestämdes

till ett år efter förordningens utfärdande. Sedan numera den

sålunda'' bestämda anmälningstiden blifvit genom särskilda beslut utsträckt

och senast fastställts till innevarande års utgång, synes giltigt

skäl icke förefinnas för att kvarblifva vid ett inlösningspris, som hänför

sig till prisförhållanden under en tioårsperiod, hvilken nästan helt och

hållet ligger bortom de närmaste tjugu åren. Till norm för bestämmande

af ifrågavarande räntors värde synes därföre böra tagas markegångspriset

för en tid, som ligger inlösningstiden närmare än den nu föreskrifna.

Att, på sätt motionären föreslagit, bestämma detta värde efter det vid

tiden för räntornas hembud till statsverket senast fastställda årsmarkegångspris,

vill utskottet dock icke tillstyrka utan anser, att fortfarande

såsom hittills ett tioårigt medelmarkegångspris bör läggas till grund

för nämnda beräkning. Och synes den senast tilländagångna tioårsperioden,

omfattande åren 1893—1902, lämpligen böra utsättas såsom

den tid, hvars medelmarkegångspris bör ligga till grund för beräkningen

af värdet å de skattefrälseräntor, som hädanefter komma att

inlösas af statsverket. Därest, på sätt utskottet i särskildt utlåtande

föreslår, anmälningstiden för skattefrälseräntors inlösen kommer att

ytterligare utsträckas, skulle en åtgärd i nu angifvet syfte vinna ökad

betydelse och måhända, i enlighet med hvad motionären framhållit,

bidraga till ett utsträckt anlitande af ifrågavarande väg för dessa

räntors upphörande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

7

att Riksdagen, med anledning af herr J. Bengtssons

ofvannämnda motion i hvad den afser förevarande

ämne, må besluta, att värdet å sådana frälseräntor,

som enligt kungl. förordningen den 11 september 1885

härefter komma att af statsverket inlösas, skall bestämmas

till det kapitalbelopp, som erhålles genom

att räntorna efter medeltalet af 1893—1902 årens

markegångspris med tillagd forsellönsersättning af 8

öre kubikfoten för råg och korn och 6 öre kubikfoten

för hafre kapitaliseras efter fyra för hundrade, samt

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anmäla

detta beslut.

Stockholm den 27 mars 1903.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.