Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ls proposition angående upplåtande af kronojord för framdragande af vissa elektriska ledningar.

1903-04-17 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1903:52, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ls proposition angående upplåtande af kronojord för framdragande af vissa elektriska ledningar.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

13

N:o 52.

Ank. till Eiksd. kansli den 17 april 1903, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ls proposition angående

upplåtande af kronojord för framdragande af vissa

elektriska ledningar.

(I- A.)

Under åberopande af'' bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden

för den 13 nästlidne mars bar Kungl. Maj:t uti en till Riksdagen

samma dag aflåten proposition (n:o 71) föreslagit Riksdagen att för tiden

till den 15 maj 1904 medgifva, att, där Kungl. Maj:t pröfvade nödigt att,

för någon orts förseende med belysning eller drifkraft eller för dylikt

ändamål eller för beredande af drifkraft åt sådan industriell anläggning,

som funnes vara af större betydelse för det allmänna, kronan tillhörig jord

eller lägenhet användes till framdragande af elektrisk ledning, Kungl.

Maj:t måtte förordna, att hvad för ändamålet erfordrades skulle afstås eller

upplåtas emot ersättning, som skulle bestämmas i enlighet med hvad som

stadgades i förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof samt lagen den 27 juni 1902, innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, och på de villkor i öfrigt,

som af Kungl. Maj:t fastställdes.

Med afseende å denna fråga har departementschefen till åberopade

statsrådsprotokollet anfört följande:

»Genom nådiga kungörelsen den 20 april 1883 förordnades, bland

annat, att å kronans mark icke finge af enskild person eller bolag uppsättas

telegraf-, telefon- eller likartad förbindelse, så framt Kungl. Maj:t

icke därtill lämnat tillstånd. . . . ..

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottet* Utlåtande N:o 52.

I följd af detta stadgande har i åtskilliga fall tillstånd blifvit sökt

att draga elektrisk ledning för belysning eller kraftöfverföring öfver kronomark;

och bar sådant tillstånd jämväl lämnats på viss tidt högst 50 år.

Därvid hafva, förutom vanliga säkerhetsföreskrifter, tillika stadgats vissa

andra villkor för framdragandet.

Sålunda har, då tillstånd meddelats för lednings framdragande öfver

kronopark, föreskrifvits:

att, innan stolparna eller stöden för ledningen öfver kronoparken

nedsattes, ledningens innehafvare med vederbörande revirförvaltare skulle

öfverenskomma om platserna för stolparna eller stöden, så att dessa åstadkomme

minsta möjliga hinder och förfång för kronoparken;

att ledningens innehafvare skulle vara skyldig att på egen bekostnad

låta upprätta karta öfver den till kronoparken hörande mark, hvaröfver

ledningen framdroges, samt att inom stadgad tid öfverlämna samma karta

till domänstyrelsen;

att innehafvaren skulle äga att såväl vid ledningens anläggning som

sedermera, i den mån sådant erfordrades för reparationer eller förändringar

af ledningen eller tillsyn å densamma, hafva obehindrad tillgång till den

mark, hvarå ledningen blifvit framdragen;

att, därest befintlig skog funnes för ledningens framdragande och

skyddande böra borttagas, innehafvaren skulle äga att, sedan skogen på

innehafvarens anmälan blifvit af vederbörande revirförvaltare utstämplad,

fälla densamma, med skyldighet för innehafvaren att för samma skog

erlägga lösen med belopp, som af domänstyrelsen bestämdes, samt att inom

af domänstyrelsen förelagd tid hafva bortfört skogen från kronoparken;

att, därest å kronoparken företoges afverkning af skog eller annat

arbete, hvaraf skada kunde tillskyndas ledningen, densammas innehafvare

vore skyldig att, efter därom erhållen tillsägelse, lämna biträde för

afvärjande af sådan skada;

att den kostnad, som erfordrades för meddelandet af tillsägelse, hvarom

nyss förmälts, för innehafvarens underrättande om inträffad skada i ledningen

samt för utstämpling af skog, af innehafvaren ersattes;

att innehafvaren skulle ersätta statsverket för minskad skogsproduktion

och olägenheter med visst årligt belopp, som skulle erläggas till vederbörande

revirförvaltare inom januari månad hvarje år;

att ledningens innehafvare vore skyldig ersätta allt intrång och all

skada, som till följd af ledningens uppsättande och eftersyn vållades, äfvensom

skada, som genom ledningen förorsakades å kreatur; samt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52:

15

att, i händelse innehafvaren undandroge sig att uppfylla de enligt

ofvan upptagna villkor innehafvaren åliggande förpliktelser, innehafvaren

skulle hafva förverkat rätten att hafva kraftledningen å kronoparken kvarstående

och vara skyldig att genast borttaga ledningen därifrån.

I afseende å lednings framdragande öfver annan kronoegendom eller

ecklesiastikt boställe har i allmänhet föreskrifvits:

att, innan stolparna eller stöden för ledningen öfver egendomen nedsattes,

ledningens innehafvare med domänintendenten i länet, hvad anginge

indraget boställe, och med vederbörande boställshafvare rörande ecklesiastikt

boställe skulle öfverenskomma om platserna för stolparna eller stöden, så

att dessa åstadkomme minsta möjliga hinder för egendomens innehafvare

att draga den nytta af marken, som med ändamålet för markens användning

af ledningens innehafvare vore förenlig, och att ledningens innehafvare

skulle godtgöra domänintendenten kostnaden för den eller de resor,

han för detta ändamål måste företaga;

att ledningens innehafvare skulle vara skyldig att på egen bekostnad

låta upprätta karta öfver den till egendomen hörande mark, hvaröfver ledningen

framdroges, samt att inom stadgad tid öfverlämna samma karta

till vederbörande länsstyrelse att där förvaras;

att ledningens innehafvare ägde att såväl vid ledningens anläggning

som sedermera, i den mån sådant erfordrades för reparationer eller

förändringar af ledningen eller tillsyn å densamma, hafva obehindrad tillgång

till den mark, hvarå ledningen vore framdragen;

att, där ledningen framdroges öfver odlad mark, för ledningens uppsättande

äfvensom för å ledningen framdeles skeende reparationer eller

förändringar skulle, så vidt möjligt vore, väljas den tid, då minsta skada

förorsakades å växande gröda;

att, därest befintlig skog funnes för ledningens skull böra borttagas,

ledningens innehafvare skulle äga att, sedan skogen på hans anmälan

blifvit af vederbörande revirförvaltare utstämplad, fälla densamma med

skyldighet för ledningens innehafvare att ersätta kostnaden för utstämplingsförrättningen;

och skulle på enahanda sätt förfaras, om träd, som

vore stående på egendomens mark utom stolplinjen, funnes, i händelse det

till följd af blåst eller annan anledning omkullstörtade, kunna föranleda

skada å ledningen;

att, därest å egendomen företoges utverkning af skog eller annat

arbete, hvaraf skada kunde tillskyndas ledningen, ledningens innehafvare

vore skyldig att efter därom erhållen tillsägelse lämna biträde för afvär
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

jande af sådan skada; och skulle den för meddelandet af tillsägelse, som

förut sagts, nödiga kostnad äfvensom den, som erfordrades för ledningens

innehafvares underrättande om inträffad skada å ledningen, af ledningens

innehafvare ersättas;

att ledningens innehafvare vore skyldig ersätta allt intrång och all

skada, som till följd af ledningens uppsättande och eftersyn vållades, äfvensom

skada, som genom ledningen förorsakades å kreatur;

att, i händelse ledningens innehafvare undandroge sig att uppfylla

de enligt ofvan upptagna villkor honom åliggande förpligtelser, han förverkat

rätten att hafva ledningen å egendomen kvarstående och vore

skyldig att genast borttaga ledningen;

att beträffande ledningens framdragande öfver ecklesiastikt boställe

ledningens innehafvare skulle vara skyldig underkasta sig de ytterligare

föreskrifter, Kungl. Maj:ts befallningshafvande och domkapitlet gemensamt

kunde finna för tillgodoseende af boställets fördel erforderliga; samt

att, därest mark, hvaröfver ledningen vore framdragen, skulle före

utgången af den för upplåtelsen bestämda tiden frångå ecklesiastikt boställe,

det meddelade tillståndet skulle beträffande samma boställe anses hafva

förfallit.

I lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar, har nu stadgats, att, om för någon orts förseende med

belysning eller drifkraft eller för dylikt ändamål eller för beredande af

drifkraft åt sådan industriell anläggning, som finnes vara af större betydelse

för det allmänna, Konungen pröfvar nödigt, att jord eller lägenhet,

som tillhör enskild man, menighet eller inrättning, användes till framdragande

af elektrisk ledning, skall hvad för ändamålet erfordras emot

ersättning afstås eller upplåtas, samt att, om, enligt hvad sålunda föreskrifvits,

jord eller lägenhet skall afstås eller upplåtas, de i förordningen

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof af den 14 april

1866 meddelade föreskrifter skola äga motsvarande tillämpning, dock att,

där jorden eller lägenheten skall användas för annans räkning än kronans,

förhöjning i ersättningen skall äga rum med hälften af det belopp, som

jämlikt de i nämnda förordning stadgade grunder skall utgå.

Med anledning däraf, att särskilda bestämmelser syntes erforderliga

jämväl för det fall, då kronan tillhörig mark behöfver användas för anläggningar

af omförmälda art, anmodade jag i skrifvelse den 28 november

1902 kammarkollegium och domänstyrelsen att gemensamt afgifva förslag

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

17

till de bestämmelser och villkor, under hvilka kronan tillhörig jord eller

lägenhet må för omförmälda ändamål afstås eller upplåtas.

I sitt den 15 januari 1903 dagtecknade utlåtande hafva ämbetsverken

till en böljan erinrat, att under senare åren Kungl. Maj:t vid

flera tillfällen meddelat tillstånd till framdragande af elektriska kraftledningar

öfver kronojord med bestämmelser och villkor, hvilka icke stode

i strid mot de i omförmälda lag intagna allmänna stadganden, men som för

hvarje särskild egendom innehölle detalj villkor, hvilka tillkommit efter af

lokala och centrala myndigheter afgifna underdåniga förslag.

Under förutsättning att i hvarje särskildt fall, då underdånig framställning

gjordes om elektrisk kraftlednings framdragande öfver kronoegendom,

vederbörande ämbetsverk fortfarande blefve i tillfälle att afgifva

förslag till dylika mera specifika villkor, och särskildt huruvida afstående

eller endast upplåtelse af för ändamålet erforderlig kronojord kunde anses

lämpligt, hade ämbetsverken ingenting att erinra mot att de i förenämnda

lag intagna bestämmelser vunne tillämpning äfven där upplåtelse af kronojord

kunde finnas för ändamålet behöflig; och hade ämbetsverken icke

heller något att erinra mot att vid bestämmande af de ersättningar, som

för upplåtelsen borde tillkomma kronan såsom jordägare eller markens

innehafvare, de i förordningen den 14 april 1866 angående jords eller

lägenhets afstående för allmänt behof meddelade föreskrifter tillämpades.

Vid sammanträdet mellan ämbetsverken hade, bland annat, varit

under ompröfning, huruvida elektriska kraftledningar borde i afseende å

upplåtelse af kronojord likställas med enskilda järnvägar, hvilka med

Riksdagens medgifvande vid koncessioners meddelande erhölle upplåtelse

af den för järnvägsanläggningen erforderliga kronan tillhöriga jord utan

annan kostnad än att, hvad anginge boställsjord eller annan åt enskild

person med åborätt eller annorledes upplåten kronojord, ersättning därför

lämnades i enlighet med hvad förordningen den 14 april 1866 i sådant

afseende stadgade, hvaraf följde, att mark, som för dylika järnvägar tagits

i anspråk å kronoparker och å annan kronan tillhörig, ej disponerad mark,

öfverlåtits utan ersättning.

En sådan upplåtelse utan ersättning syntes ämbetsverken ej böra

ifrågakomma för elektriska ledningars framdragande öfver odisponerad

kronojord. Enskilda järnvägar befordrade utan tvifvel i högre grad

det allmännas intressse, liksom do för kronans skogar medförde större

fördelar genom möjlighet till ökad virkesafsättning, än som kunde blifva

fallet med enskildes elektriska kraftledningar, hvilkas nytta blefve af

Bih. till Kiksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 37 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

mer enskild och lokal natur, och redan härutinnan visade sig alltså en

afsevärd skillnad beträffande statens skyldighet att främja dessa olika

anläggningar. Denna skillnad blefve ännu större, om i betraktande

toges, att för enskilda järnvägar upplåtelserna af kronojord vore af

jämförelsevis obetydlig storlek, medan de elektriska ledningarna sannolikt

komme att taga i anspråk ganska betydliga arealer, särskildt af

skogsmark, då, till förekommande af att kraftledningen skulle skadas

af möjlig vidlådning utaf densamma närstående skog, stor bredd af

gatorna betingades, i synnerhet i ödebygder. Härigenom komme uti

Norrland, där vattendrag med vattenfall angränsades af kronoparker,

dessa senare att å långa sträckor genomskäras af skogstomma områden,

hvilket skulle medföra olägenheter af flera slag, ej minst därutinnan

att utmed och i närheten af de på en gång afverkade områdena skogen

finge benägenhet att torka och fara uppkomme, att densamma

vindfölle. Härtill komme att, då arbeten för markens terrassering ej,

såsom vid järnvägsanläggningar, behöfde bekostas för framdragande af

elektriska kraftledningar, det läge nära till hands att förutsätta möjligheten

af att, i det fall markupplåtelse skedde utan ersättning, kronoparkerna

togos i anspråk för ändamålet framför dem närliggande enskild

mark, äfven om häraf orsakades ökning af ledningens längd och

oaktadt att ledningens ägare ålades att inlösa den å det upplåtna området

befintliga ståndskogen. Sådan inlösen till pris, som af domänstyrelsen

bestämdes, hade hittills föreskrifvits och borde fortfarande

ifrågakomma af anledning att skogens afverkning och utforsling i de

långsträckta gatorna medförde kostnader utöfver de vanliga.

Presidenten och en ledamot i kammarkollegium voro af skiljaktig

mening och anförde:

Beträffande frågan under hvilka villkor och bestämmelser kronan

tillhörig jord eller lägenhet kunde afstås eller upplåtas för elektriska

anläggningar, som afsåges i 2 § af lagen den 27 juni 1902, syntes för

ett sådant afstående eller upplåtande olika villkor böra uppställas, allt

eftersom kronojord af olika slag för den elektriska anläggningen toges

i anspråk.

Odisponerad kronojord — kronoparker och öfverloppsmarker —

syntes, af samma skäl som när dylik jord erfordrades för enskild järnvägsanläggning,

böra utan ersättning upplåtas. De elektriska anläggningarna

för belysning eller arbetsöfverföring måste nämligen, om de

ock i första hand tjänade det privata intresset, anses icke mindre än

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

19

enskilda järnvägar tillgodose intressen, som äfven från det allmännas

synpunkt vore af framstående vikt. Också hade vid olika tillfallen

inom Riksdagen dessa anläggningars stora betydelse framhållits. Så

förklarade Riksdagen i sin underdåniga skrifvelse den 13 maj 1896, att

lagstiftningen ej kunde undgå att taga hiinsyn till den storartade utveckling

af industrien, som kunde blifva följden, därest möjlighet bereddes

att med elektricitetens hjälp begagna de väldiga naturkrafter, som svårt

land i så rikt mått ägde. Liknande yttranden återfunnes i riksdagshandlingarna

från år 1902, exempelsvis särskilda utskottets (n:r 1) utlåtande

n:r 1 samt riskdagsskrifvelsen den 11 maj.

Med hänsyn till de elektriska kraftledningarnas allmänna nytta och

den allt mer framträdande vikten af att i så vidsträckt grad som möjligt

befrämja tillgodogörandet af landets naturtillgångar torde berörda ledningar

alltså vara förtjänta af den uppmuntran från statens sida, att odisponerad

kronojord, som för deras utförande erfordrades, blefve, där Kungl. Maj:t

så pröfvade lämpligt, utan ersättning upplåten, om än olägenheter, särskildt

ur skogsvårdens synpunkt, icke kunde undvikas. Emellertid torde, af skäl

som ämbetsverken anfört, ledningens ägare böra få sig ålagt att inlösa och

bortföra den å det upplåtna området befintliga ståndskog.

Kostnadsfri upplåtelse af kronojord, som med åborätt eller annorledes

innehafves af enskild person, ansåges lika litet böra förekomma i fråga om

elektriska anläggningar som för enskilda järnvägsanläggningar, helst om

ordet kronojord toges i så vidsträckt betydelse; att därunder ansåges vara

inbegripna jämväl de åt prästerskapet upplåtna boställen, af hvilka många

af menighet anskaffats eller af enskild för ändamålet donerats. Ersättning

för jord af nu omförmäld beskaffenhet syntes alltså böra lämnas enligt

samma grunder, som ersättning för enskild person tillhörig jord, hvilken

afstodes eller upplätes för framdragande af elektrisk ledning. I sistberörda

hänseende stadgade 1 £ af 1902 års åberopade lag, att de i förordningen

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april

1866 meddelade föreskrifter skulle äga motsvarande tillämpning; dock att,

där jorden eller lägenheten skulle användas för annans räkning än kronans,

förhöjning i ersättningen skulle äga rum med hälften af det belopp, som

jämlikt de i nämnda förordning stadgade grunder skulle utgå.

T)å fråga uppkomme om elektrisk kraftlednings framdragande öfver

kronojord, syntes vederbörande ämbetsverk fortfarande såsom hittills böra

blifva i tillfälle att afgifva förslag till de särskilda bestämmelser ocli

villkor, som, utöfver hvad författningsenligt skulle iakttagas, kunde vara

att meddela. Härutinnan ansåges för (ifrigt de under senare tider vid med
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

delande af nådigt tillstånd till framdragande af elektrisk kraftledning öfver

kronojord föreskrifna villkor kunna i tillämpliga delar tagas till efterföljd.

I de ojämförligt flesta fall skulle antagligen — på sätt den s. k.

starkströmskommissionen uti en till statsrådet och chefen för finansdepartementet

den 10 december 1898 aflåten skrifvelse påvisat, och då enligt

omförmälda lags 2 § det tillstånd, hvarom i nämnda § sades, ej kunde

meddelas för längre tid än fyrtio år — för den, som ville anlägga elektrisk

ledning, vara till fyllest att erhålla rätt att begagna den mark, öfver

hvilken ledningen skulle dragas, för densammas utläggande och framtida

underhåll. Anledning att tillerkänna honom rätt att med full äganderätt

bekomma marken torde endast i sällsynta undantagsfall komma att föreligga.

Kungl. Maj:t torde i hvarje särskildt fall efter omständigheterna

förordna, med hvilken rätt vederbörande kunde erhålla jorden. Antingen

upplåtande eller afstående af kronojord i inskränkt bemärkelse ifrågasattes,

torde — med hänsyn därtill att uti 77 § regeringsformen det förbehållits

Riksdagen att föreskrifva de grunder, efter hvilka kronoegendomar af olika

slag skulle förvaltas — Riksdagens medgifvande till dylik upplåtelse böra

inhämtas. Däremot torde det icke mera hädanefter än tillförne, då jord

från ecklesiastika boställen för olika ändamål upplåtits, vara erforderligt att

utverka tillstånd af vare sig Riksdagen eller kyrkomöte till upplåtelse af

dylik jord, allenast ersättningen därför komme vederbörande boställskafvare

till godo eller, när omständigheterna därtill föranledde, tillfördes kyrkans

gemensamma aflöningsmedel.

Några generella bestämmelser och villkor, under hvilka kronan tillhörig

jord eller lägenhet kunde för ifrågavarande ändamål afstås eller upplåtas,

syntes knappast vara erforderliga i den händelse att, såsom ämbetsverken

förutsatt, Kungl. Maj:t framdeles såsom hittills täcktes, efter

ämbetsverkens hörande och efter pröfning af omständigheterna i hvarje

särskildt fall, i sådant hänseende förordna.

De omständigheter, som föranledt medgifvandet att den, som vill

göi*a elektriskt anläggning för någon orts förseende med belysning eller

drifkraft eller för dylikt ändamål eller för beredande af drifkraft åt sådan

industriell anläggning, som finnes vara af större betydelse för det allmänna,

må kunna erhålla tillstånd att genom expropriation förvärfva sig

tillfälle till den elektriska ledningens framdragande öfver enskild man,

menighet eller inrättning tillhörig jord eller lägenhet, synas mig uppenbarligen

tala för att den, som vill göra sådan anläggning, må kunna, i

den mån sådant är för ledningens framdragande erforderligt, få jämväl

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52»

21

kronan tillhörig jord eller lägenhet till sig afstådd eller upplåten på enahanda

sätt som jord eller lägenhet under enskild äganderätt. Det synes

mig därför lämpligt, att allmänna bestämmelser härom nu meddelas. I

sådant afseende lärer i främsta rummet erfordras utverkande af Riksdagens

medgifvande för Kungl. Maj:t att gifva tillstånd till kronojords afstående

eller upplåtande för ifrågavarande ändamål. På sätt ämbetsverken erinrat,

lärer det väl endast undantagsvis ifrågakomma, att jord behöfver afstås

med äganderätt, men möjlighet till medgifvande af sådant afstående synes

ej höra vara utesluten, likasom den ej är det i afseende å enskild jord.

Ersättning för rätten att framdraga ledningen synes böra bestämmas i

enlighet med stadgandena i förordningen den 14 april 1866 och lagen

den 27 juni 1902. Enligt nyss oberopade bestämmelser i sagda lag skall

ersättningen således utgå med fulla värdet och hälften därutöfver. På de

af ämbetsverkens pluralitet anförda skäl anser jag något undantag i

4 afseende å skyldigheten att utgifva ersättning icke höra göras med afseende

å odisponerad kronomark. På sätt som äger rum i afseende å upplåtelse

af kronojord för enskilda järnvägar, torde Riksdagens medgifvande till

upplåtelsen böra äskas för ett år i sänder, men då det kan medföra olägenheter,

om medgifvandet lämnas endast till dess nästa Riksdag sammanträder,

torde hemställan böra göras, att medgifvandet får omfatta tiden till

den 15 maj nästpåföljande år. I öfrigt torde i hufvudsak samma villkor,

som förut vid meddelande af tillstånd att framdraga elektrisk ledning öfver

kronojord uppställts, böra fortfarande stadgas, men torde dessa villkor

kunna få bero på Kungl. Maj:ts bepröfvande.»

På grund af hvad sålunda förekommit hemställde departementschefen

om aflåtande till Riksdagen af ifrågavarande proposition.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling detta ärende blifvit

hänvisadt, har icke haft något att erinra emot hvad Kungl. Maj:t i förevarande

afseende föreslagit, hvadan utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts berörda framställning må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 17 april 1903.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:137 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande af kronojord för framdragande af vissa elektriska ledningar. s. 1 i texten