Statsutskottets Utlåtande N:o 54
1903-04-21 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1903:54, Statsutskottets Utlåtande N:o 54
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 54.
1
N:o 54.
Ank. till Riksd. kansli den 21 april 1903, kl. 3 e. m.
Uflätande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående
utvidgning af Kristinehamns hospital samt af
Piteå hospital och asyl, dels ock en i samma ämne väckt
motion. • (2:a U. A.)
Uti en den 13 mars 1903 aflåten proposition (n:o 70) har Kungl.
Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att dels för utvidgning
af Kristinehamns hospital bevilja ett anslag af 1,304,925 kronor och
däraf på extra stat för år 1904 anvisa ett belopp af 250,000 kronor,
dels ock för utvidgning af Piteå hospital och asyl på extra stat för år
1904 anvisa ett belopp af 94,600 kronor.
Till omförmälda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen
till en början erinrat, hurusom Riksdagen med anledning af en
inom Riksdagen väckt motion uti skrifvelse den 14 maj 1900 anhållit,
att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en särskildt anordnad sakkunnigundersökning
i syfte att utröna hela antalet af sinnessjuka i vårt land
och, så tillförlitligt som möjligt, huru stor del af dem kunde anses vara
i behof af vård å anstalt för sinnessjuka samt därefter för Riksdagen
framlägga det förslag, hvartill förhållandena kunde föranleda.
Eller det 1901 års Riksdag för ändamålet beviljat erforderliga
medel, hade Kungl. Maj:t genom bref den 14 juni 1901 uppdragit åt
Bih. titt Biksd. Prat. 1003. 4 Barn!. 1 Afd. 38 lläft. (N:o 54). 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 54.
medicinalstyrelsen att verkställa den af Riksdagen sålunda begärda undersökningen,
hvilken borde omfatta såväl sinnessjuka som idioter, samt
ålagt medicinalstyrelsen att, sedan ifrågavarande undersökning blifvit
verkställd, till Kungl. Maj:t inkomma med redogörelse öfver resultatet
af densamma och det utlåtande, hvartill undersökningen och förhållandena
i öfrigt kunde gifva anledning.
Uti skrifvelse till Kungl. Maj:t den 28 april 1902 hade sedermera
medicinalstyrelsen, som, på grund af hvad Kungl. Maj:t sålunda föreskrifvit,
gått i författning om anordnande af berörda undersökning,
sedan därefter redogörelserna härutinnan från vederbörande läkare till
medicinalstyrelsen inkommit, meddelat, att någon fullständig bearbetning
af de inkomna redogörelserna då ännu icke hunnit verkställas, men att
en preliminär beräkning syntes gifva vid handen, att antalet platser å
anstalter för sinnessjuka borde beräknas till i rundt tal två för hvarje
tusental af rikets inbyggare. Då emellertid det nuvarande antalet
platser å berörda anstalter vida understege det sålunda beräknade behofvet,
syntes det medicinalstyrelsen vara högst nödvändigt, att kraftiga
åtgärder till afhjälpande af den rådande bristen på platser å de offentliga
anstalterna för sinnessjuka snarligen vidtoges. Styrelsen hade
därför ansett sig icke böra dröja med att meddela de visserligen ännu
ej definitiva resultaten af den anbefallda undersökningen, i hvad denna
rörde den för närvarande, praktiskt sedt, viktigaste delen af saken,
nämligen frågan om behofvet af platser å offentliga anstalter för sinnessjuka,
samt att i sammanhang därmed för Kungl. Maj:t framlägga
förslag till de åtgärder, som för den närmaste framtiden syntes böra
vidtagas för lindrande af rådande missförhållanden i berörda hänseende.
Vid öfvervägande af hvad som närmast vore att göra för lindrande
af den rådande platsbristen hade medicinalstyrelsen i främsta rummet
riktat sin uppmärksamhet på möjligheten att utvidga de nuvarande
offentliga anstalterna för sinnessjuka och därvid kommit till det resultat,
att någon större utvidgning icke lämpligen kunde ske vid flertalet af
nämnda anstalter, och detta af följande skäl:
Anstalterna vid Lund och Uppsala hade redan nu plats för något
öfver 1,200 sjuka hvardera, en siffra, som icke syntes kunna väsentligen
öfverskridas å en anstalt för sinnessjuka utan allvarsamma olägenheter
för anstaltens administration.
Å anstalten vid Vadstena vore patientantalet för närvarande 800
och anstaltens jordområde i förhållande till antalet sjuka väl knappt.
Sistnämnda omständighet, nämligen jordområdets relativt ringa
omfång, samt omöjligheten eller svårigheten i följd af områdets be
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 54.
3
lägenhet att utvidga detsamma syntes för närvarande förbjuda hvarje
tanke på någon större utvidgning af hospitalen vid Hernösand, Malmö
och Nyköping.
Beträffande Stockholms hospital, vore dess belägenhet numera,
sedan byggnadsverksamheten framträngt till gränserna af dess område,
så ogynnsam, att anstaltens fortsatta begagnande för sitt nuvarande
ändamål antagligen snart nog skulle blifva mindre lämpligt.
Vid hospitalet i Växjö vore området för närvarande mycket knappt
och torde, om den på Kungl. Maj:ts pröfning beroende frågan om
områdets utvidgning blefve löst på det af medicinalstju-elsen föreslagna
sätt, likväl icke blifva mera än nätt och jämnt tillräckligt för anstaltens
behof, sedan nu beslutade och ifrågasatta tillbyggnader kommit till
stånd.
Vid Göteborgs hospital skulle jämlikt kungl. bref af den 14 juni
1901 en om- och tillbyggnad nu företagas, hvarigenom 55 sjukplatser
beräknades skola vinnas. Medicinalstyrelsen hyste stora betänkligheter
mot att för närvarande, innan nyssnämnda byggnadsarbeten blifvit afslutade,
förorda en ytterligare utvidgning af denna anstalt, så mycket
mer som äfven här jordområdet ej vore öfverdrifvet stort och belägenheten
af anstalten ej den lämpligaste.
Vid Visby hospital ansåges under något af de närmaste åren ett par
tiotal platser kunna vinnas i det nuvarande länslasarettet, för hvilket
för närvarande nya lokaler vore under byggnad. Denna ringa tillökning
syntes dock i detta sammanhang utan väsentlig betydelse.
Beträffande Piteå hospital och asyl hade en del svårigheter yppat
sig med afseende på anstaltens förseende med lifsförnödenheter och
andra för anstaltens drift nödiga förbrukningsartiklar samt med afseende
på garantier för åtagna leveransers behöriga fullgörande äfvensom vid
anskaffande och bibehållande af duglig och pålitlig sjukvårds- och ekonomibetjäning.
Jordområdet vore emellertid relativt stort och af för
anstaltens ändamål lämplig beskaffenhet, på grund hvaraf medicinalstyrelsen
hölle före, att frågan om en måttlig utvidgning af denna
anstalt, exempelvis genom uppförande af en eller två öppna paviljonger
eller s. k. kolonibyggnader af samma typ som de, hvilka enligt vederbörliga
beslut skulle uppföras vid anstalterna vid Restad och Kristinehamn,
väl förtjänade att tagas under ompröfning.
Kristinehamns hospital disponerade numera efter förvärfvande för
anstaltens räkning af hemmanet Ålskärr ett område, som såväl till utsträckning
som beskaffenhet — omväxlande skogs-, ängs- och åkermark
— väl kunde tillåta en större utvidgning af detta hospital, en
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 54.
utvidgning, hvartill äfven åtskilliga andra gynnsamma omständigheter
vid denna anstalt inbjöde. Vattentillgången vore obegränsad, läget
vackert och från kommunikationssynpunkt lämpligt, afståndet till närmaste
stad lagom stort — omkring 2 kilometer — hvarjämte under
den nuvarande ledningen många tillfällen till arbeten af växlande och
för de sjuka lämplig art blifvit beredda. För närvarande kunde å denna
anstalt mottagas omkring 330 sjuka (hvaraf 20 å Värmlands läns upptagningspaviljonger),
hvartill snart torde komma ytterligare 35 sjukplatser
dels i en så kallad kolonibyggnad, till hvars uppförande 1902
års Riksdag anvisat medel, dels i ett under byggnad varande mindre
hus, afsedt för sjukskötarefamiljer. En större tillbyggnad, afsedd för
omkring 400 sjuke, skulle således enligt medicinalstyrelsens mening
med största fördel kunna uppföras vid denna anstalt. Härigenom skulle
antalet sjukplatser å Kristinehamns hospital komma att uppgå till omkring
800.
Frågan om den lämpligaste beläggningssiffran å anstalter af här
ifrågavarande slag hörde till de mest svårlösta problemen inom den
praktiska sinnessjukvården, såväl i principiellt hänseende som i hvarje
särskildt fall. Från rent ekonomisk synpunkt hade utan tvifvel de högre
beläggningssiffrorna företrädet, så till vida som dessa gifvetvis tenderade
att nedbringa såväl anläggningskostnaderna för hvarje sjukplats som
utgifterna för anstaltens administration och ekonomiska drift, beräknade
efter hvarje å anstalten vårdad sjuk. Å andra sidan kunde dock, om
beläggningssiffran vore alltför hög, anstaltens ändamål löpa fara att i
väsentlig mån förfelas. Enligt medicinalstyrelsens mening, hvilken äfven
sanktionerats af Kungl. Maj:t genom förnyade kungl. stadgan angående
sinnessjuka den 14 juni 1901, vore det nödvändigt, att ledningen af
offentlig anstalt för sinnessjuka såväl med afseende på sjukvården som
den ekonomiska administrationen förblefve samlad i en hand — öfverläkarens.
På en alltför stor anstalt kunde det under sådana omständigheter
lätteligen hända, att öfverläkaren, om lian, såsom sig borde,
ville i detalj öfvervaka anstaltens ekonomiska administration, under det
utslitande arbetet härmed småningom glede ifrån ledningen af den
egentliga sjukvården, eller ock — hvilket läge närmare till hands —
under de oaflåtliga omsorger, som den egentliga sjukvården kräfde,
förlorade öfverblicken öfver de administrativa angelägenheterna. Då
emellertid anstaltens ekonomiska drift medelbarligen vore af största
betydelse för sjukvården, komme denna, om öfverläkarens krafter sveke
i något af båda ofvanberörda afseenden, att direkt eller indirekt blifva
lidande och anstalten sålunda att icke på fullt tillfredsställande sätt
Statsutskottets Utlåtande N:o 54.
5
fylla sin uppgift. Från denna synpunkt syntes det alltså önskvärdt,
att beläggningssiffran nedbragtes så mycket, som med sparsamhetens
kraf kunde anses förenligt.
De hittills vunna erfarenheterna från rikets för närvarande största
anstalter, de vid Uppsala och Lund, syntes gifva vid handen, att en
beläggningssiffra af 1,200 patienter vore väl stor. Vid framläggande
af förslag till den nu under byggnad varande asylen vid Restad hade
medicinalstyrelsen därför förordat en beläggning af 1,000 sinnessjuka.
Af skäl, som förut anförts, syntes det dock vara önskligt att ytterligare
i någon mån nedbringa patientantalet vid de anstalter, som
hädanefter kunde komma att anläggas, för så vidt detta kunde ske, utan
att anläggningskostnaden, beräknad per sjukplats, stege till alltför stora
summor.
För ett sådant önskemål talade äfven följande skäl. Erfarenheten
hade visat, att anstalterna för sinnessjuka hade en naturlig tendens att
tid efter annan utvidgas, till dess att de finge ett sådant omfång, som de
på platsen rådande förhållandena medgåfve. Sådana partiella tillbyggnader
skulle antagligen i allmänhet ställa sig ekonomiskt gynnsamt samt
vore äfven i annat hänseende fördelaktiga. Med sinnessjukvårdens fortgående
utveckling mot allt mera humana och fria behandlingsmetoder
uppstode alltjämt kraf på modernare lokala anordningar, kraf, hvilka ofta
icke kunde utan stora svårigheter och kostnader tillgodoses i redan befintliga
byggnader, hvilka småningom enligt sakens natur blefve för
nyare tiders fordringar allt mera oändamålsenliga. Under sådana omständigheter
kunde en tillbyggnad af större eller mindre omfång vara
en välkommen utväg och måhända ofta den enda utvägen att gifva hela
anstalten en mera tidsenlig prägel. Det syntes från denna synpunkt
vara klokt att vid nyanläggningar icke genast taga alla områdets resurser
i anspråk, d. v. s. icke från början beräkna en maximal beläggningssiffra,
hvilken sedermera vid uppstående behof af tillbyggnad icke
utan olägenhet kunde öfverskridas.
Att medicinalstyrelsen särskildt vid Kristinehamn icke ansåge sig
kunna förorda en högre beläggningssiffra än 800 hade dessutom sina
speciella orsaker. För det första ville medicinalstyrelsen framhålla, att
administrationen af en anstalt för sinnessjuka gifvetvis vore enklare
och mindre kräfvande, då det gällde en ny, efter enhetlig plan anlagd
anstalt såsom Restad, än om anstalten, såsom nu ifrågasattes vid Kristinehamn,
blefve i väsentlig mån utvidgad, hvarvid det icke torde kunna
undvikas, att vissa delar af anstaltens funktioner blefve svårhandterligare
och mer tidsödande att öfvervälta. Dessutom hade medicinalsty
-
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 54.
relsen tänkt sig möjligheten af, att i samband med den tilltänkta utvidgningen
af hospitalet vid Kristinehamn därstädes borde anordnas ett
par tiotal platser för sinnessjuka, tillhörande första betalningsklassen.
Exspektantlistorna från rikets hospital hade nämligen på sista tiden
visat en afsevärd stegring i antalet af sinnessjuka, tillhörande berörda
klass, hvarför sådana icke förr än efter lång väntan kunnat erhålla
beviljad plats. En afdelning för sådana sjuka vore emellertid ägnad
att i hög grad öka läkarnes arbete och äfven att komplicera den ekonomiska
administrationen.
Ehuru sålunda på grund af olika omständigheter någon större utvidgning
af de nuvarande offentliga anstalterna för sinnessjuka icke
syntes vara möjlig eller tillrådlig annat än beträffande Kristinehamns
hospital och i någon mån Piteå hospital och asyl, hade dock medicinalstyrelsen
trott sig finna en utväg, hvarigenom äfven å öfriga anstalter
tillsammans ett par hundratal platser skulle kunna vinnas, nämligen
genom anordnande af familjebostäder för ett antal gifta sjukskötare,
hvilka kunde befinnas lämpliga och villiga att mot förmånen af
familjebostad och skälig kontant ersättning till vård mottaga sinnessjuka,
hvilka under vistelse å anstalt visat sig ägnade för vård i ensldldt
hem.
Redan i skrifvelse till Kungl. Maj:t af den 1 april 1901 angående
anordnande af familjebostäder för manlig sjukvårdsbetjäning vid Kristinehamns
hospital hade styrelsen berört denna fråga. Medicinalstyrelsen
föranleddes att ånyo upptaga densamma i större utsträckning, närmast
på grund af en skrifvelse af den 28 juni 1901 från chefen för civildepartementet,
hvilken i berörda skrifvelse, med anledning af vissa i
Riksdagens Första Kammare framställda anmärkningar beträffande otillräckligheten
af betjäningens aflöning vid statens anstalter för sinnessjuka,
anmodat medicinalstyrelsen att taga i öfvervägande, huruvida
ifrågavarande anmärkningar hade sådant fog för sig, att åtgärder i
detta hänseende borde vidtagas.
På grund däraf hade medicinalstyrelsen genom cirkulärbref af den
14 augusti 1901 till samtliga hospitalsdirektioner i riket anmodat vederbörande
direktion att till styrelsen inkomma bland annat med det
yttrande beträffande de sålunda framkomna anmärkningarna och hvad
därmed kunde stå i samband, hvartill förhållandena å den under direktionens
förvaltning stående anstalten kunde gifva anledning.
Af de sålunda infordrade yttranden, hvilka direktionerna efter öfverläkarens
hörande till medicinalstyrelsen afgifvit, hade styrelsen, som
saknade anledning att i detta sammanhang uppehålla sig vid hvad be
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 54.
7
rörda yttranden i öfrigt innehölle, funnit, att flertalet öfverläkare och
direktioner varit ense om att framhålla önskvärdheten af familjebostäder
för ett antal äldre och genom särskild pålitlighet och duglighet utmärkta
manliga sjukskötare, hvarigenom dessa värdefullaste element
bland betjäningen skulle kunna bibehållas i anstaltens tjänst i vida större
omfattning, än som vore fallet under nuvarande förhållanden, då önskan
att ingå äktenskap och omöjligheten att få tillfredsställa denna önskan
med bibehållande af tjänsten vid anstalten föranledde till många flyttningar,
som under ofvan antydda gynnsammare bostadsförhållanden till
anstaltens fördel skulle kunna undvikas.
För en lycklig lösning af betjäningsfrågan vid de offentliga anstalterna
för sinnessjuka skulle sålunda anordnandet af familjebostäder
för gifta skötare vara att anse som ett synnerligen viktigt moment.
Men med en dylik åtgärd syntes äfven ytterligare en fördel kunna
vinnas, nämligen familjevård hos dessa gifta skötare för ett antal sinnessjuka,
som syntes lämpade för sådan vård. Ifrågavarande form af
familjevård hade under de senare åren blifvit pröfvad å ett antal tyska
anstalter samt gifvit så goda resultat, att den på vissa ställen betraktades
såsom ett nödvändigt led i en fullt rationell sinnessjukvård. Den
utgjorde nämligen en öfvergångsform mellan den koloniala anstultsvården
— d. v. s. sådan vård i mindre villor eller landthus af vanlig
bostadstyp, som nu syntes hafva utsikt att vinna insteg vid de svenska
anstalterna — samt den egentliga familjevården, sådan medicinalstyrelsen
tänkt sig den anordnad i Korsberga i Småland. Sistnämnda form
af familjevård lämpade sig uppenbarligen icke så väl för exempelvis
konvalescenter och ej heller för sinnessjuka, hvilka, ehuru i allmänhet
lugna och pålitliga, likväl i vissa afseenden eller under vissa perioder
kräfde en särskildt pålitlig och i viss mån sakkunnig tillsyn samt med
sannolikhet kunde anses blifva periodvis, under svårare utbrott, i behof
af vård i en sluten anstalt. En i sinnessjukvård väl förfaren sjukskötare,
boende inom anstaltens område eller åtminstone i dess omedelbara
närhet, skulle däremot gifvetvis vare särdeles lämplig att i sin familj
till vård mottaga sinnessjuka af sist omnämnda art. Sannolikt skulle
dessa sjukskötarehem särskildt lämpa sig för konvalescenter äfvensom
för sinnessjuka, hvilkas lämplighet för familjevård utom anstalten beliöfde
närmare pröfvas.
Vid en och annan anstalt i Tyskland både uppstått mindre byar,
bestående af hem för sjukskötare familj er, hvarest sinnessjuka vore af
anstalten utackorderade. Huruvida en sådan större utsträckning af familjevård
hos i anstaltens tjänst stående sjukskötare kunde visa sig
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 54.
lämplig eller önskvärd inom vårt land. kunde väl näppeligen nu förutses.
Medicinalstyrelsen ville dock här erinra därom, att ifrågavarande
vårdform, enligt hvad erfarenheten visat, snart nog uppmuntrade befolkningen
i trakten att genom mottagande af inackorderingar från
anstalten skaffa sig en biförtjänst, dels äfven att enskild familjevård,
sådan som den i Korsberga tillämnade, fordrade vissa förutsättningar,
som säkerligen icke vore till finnandes i alla trakter af vårt land. Så
t. ex. vore befolkningen i vissa trakter af riket dels mycket obetydlig
till numerären, dels i allmänhet mycket fattig, dels äfven icke samlad
i större bysamhällen, utan spridd i enstaka, långt ifrån hvarandra belägna
gårdar. I sådana trakter torde näppeligen någon effektiv kontroll
af den enskilda vården om sinnessjuka kunna åstadkommas. Under
sådana förhållanden kunde det möjligen blifva af behofvet påkalladt att
vid vissa anstalter söka åstadkomma mera omfattande anläggningar af i
samband med anstalten stående kolonier för sjukskötarefamiljer och
därstädes utackorderade sinnessjuka. För närvarande hade dock medicinalstyrelsen
endast tänkt sig att få till stånd en normalritning för
bostäder för ifrågavarande ändamål samt en utredning af kostnaderna
för dessa bostäder och för vården af därstädes inackorderade sinnessjuka.
Skulle en sådan utredning gifva tillfredsställande resultat, skulle
antagligen efter vederbörande hospitalsdirektions hörande sådana bostäder
för ett lämpligt antal skötare och sjuka utan olägenhet kunna anordnas
äfven å sådana anstalter, hvarest ingen större utvidgning vore möjlig
eller tillrådlig. Ifrågavarande anläggningar fordrade nämligen endast
obetydligt jordområde och konnne att — åtminstone till en början — förorsaka
endast en relativt högst obetydlig tillökning af patientantalet å
hvarje anstalt. Under förutsättning, att vid hvarje hospital anordnades
bostäder för i medeltal 5—6 sjukskötarefamiljer med plats för 2—3
sinnessjuka i hvar familj, skulle emellertid härigenom vinnas omkring
150 platser.
De ifrågavarande tillbyggnaderna vid hospitalen i Kristinehamn och
Piteå borde enligt den uppfattning, medicinalstyrelsen ofvan sökt motivera,
beräknas för tillsammans omkring 450 sinnessjuka, hvadan de
åtgärder för minskande af den rådande platsbristen å offentliga anstalter
för sinnessjuka, som styrelsen uti ifrågavarande underdåniga skrifvelse
dittills berört, skulle medföra en ökning af omkring 600 platser å
nämnda anstalter. Enär, äfven om en sådan ökning komme till stånd,
bristen på anstaltsplatser för sinnessjuka likväl skulle enligt den preliminära
beräkningen uppgå till omkring 3,400, ansåge medicinalstyrelsen
det vara af nöden, att redan nu förberedande åtgärder vidtoges för
Statsutskottets Utlåtande N:o 5å.
9
uppgörande af förslag till en ny anstalt för sinnessjuka. Med afseende
på storleken af denna sålunda ifrågasatta nya anstalt ville styrelsen på
ofvan anförda grunder hemställa, att antalet sjukplatser å densamma
måtte bestämmas till högst 800. Möjligen kunde det vid närmare
öfvervägande befinnas lämpligt att, om en afdelning för sinnessjuka,
tillhörande första klass, kunde anses af behofvet påkallad, förlägga denna
till en ny anstalt hellre än till hospitalet i Kristinehamn. Under sistnämnda
förutsättning vore det, såsom styrelsen ofvan sökt visa, så
mycket mera angeläget, att beläggningssiffran icke öfverskrede 800.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställde medicinalstyrelsen,
det täcktes Kungl. Maj:t, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
hvad som tillförene genom kungl. bref den 24 april 1885, den 11 september
1891 och den 29 oktober 1897 skett, uppdraga åt styrelsen att
tillsätta en kommission, bestående af styrelsens ordförande, styrelsens
i hospitalsärenden biträdande arkitekt samt dessutom tre sakkunnige män,
med åliggande för kommissionen:
att, med iakttagande af ofvan anförda synpunkter, föreslå lämplig
plats för en ny anstalt för sinnessjuka, beräknad för högst 800 patienter,
låta utföra karteskisser, utvisande det föreslagna områdets belägenhet
samt det ungefärliga läget af de för anstaltens behof nödiga nybyggnader,
verkställa utredning af förhållandena beträffande vattentillgång
och aflopp, uppgöra beräkning af kostnaderna för förvärfvandet
af för anstaltens behof lämpadt jordområde äfvensom för öfrigt meddela
möjligen erforderlig utredning af andra i samband med ofvannämnda
frågor stående förhållanden;
att därjämte låta utarbeta fullständigt förslag, med tillhörande ritningar
och kostnadsberäkningar, dels till en tillbyggnad vid Kristinehamns
hospital, afsedd för omkring 400 sinnessjuka, dels till uppförande
vid Piteå hospital och asyl af nybyggnader för ett mindre antal
sinnessjuka, lämpadt efter förhållandena vid nämnda anstalt, och som
kommissionen efter öfvervägande af alla på saken inverkande omständigheter
kunde finna tillrådligt;
samt att låta uppgöra normalritning med tillhörande kostnadsberäkning
till boställshus för gifta manliga skötare, livilket äfven borde
innehålla rum för 2—3 sinnessjuka inom hvarje i nämnda hus inrymd
lägenhet.
I öfverensstämmelse med hvad medicinalstyrelsen sålunda hemställt
hade Kungl. Maj:t genom bref den 13 juni 1902 anbefallt nämnda styrelse
att tillsätta en dylik kommission.
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 38 Ifäft.
o
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 54.
Efter att hafva lämnat en utförlig redogörelse för innehållet i en
den 8 december 1902 dagtecknad, af medicinalstyrelsen den 11 februari
1903 till Kungl. Maj:t ingifven berättelse angående ofvannämnda, genom
kungl. brefvet den i 4 juni 1901 anbefallda undersökning, har departementschefen
vidare redogjort för de af ofvan omförmälda kommission
afgifna, särskilda förslag till utvidgning af Kristinehamns hospital samt
Piteå hospital och asyl.
Kommissionen hade därvid, yttrar departementschefen, i det afgifna
förslaget till utvidgning af Kristinehamns hospital anfört.
Vid uppgörande af förslag till denna utvidgning hade det visat
sig vara lämpligast, att de behöfliga nybyggnaderna hufvudsakligen
afsåges för kvinnliga patienter och att de nuvarande hospitalsafdelningarna
anordnades uteslutande för manliga, för hvilka dessutom den af
Riksdagen redan beviljade kolonibyggnaden stode till förfogande jämte
två bostadshus för gifta skötare med tillsammans 6 platser för familjevård
af manliga sjuke. Med aktgifvande på psykiatriska och hygieniska
fordringar och utan åsidosättande af sparsamhetens kraf hade kommissionen
funnit sju skilda paviljonger för den nya kvinnoafdelningen
behöfliga.
Utrymmet vore med en rumshöjd af 3,6 m. beräknadt från 5,5 nr
till 7 m2 per sjukplats, växlande allt efter de olika afdelningarnas
beskaffenhet.
I öfverensstämmelse med bland psykiatrerna sedan länge stadgade
åsikter och med stöd särskildt af den erfarenhet, som vid asylerna i
Lund och Uppsala gjorts beträffande olägenheterna af att sammanföra
stora massor af sinnessjuka i samma hus eller ännu mera på samma
afdelningar, hade antalet sjuka i samma hus upptagits till högst 72
och på samma afdelning till högst 36 patienter. Sedan numera dess
bättre mekaniska tvångsmedel och isoleringar vid behandlingen af
sinnessjuka äfven i vårt land å statens anstalter för sinnessjuka inskränkts
till det minsta möjliga och särskildt inrättade celler och
isoleringsrum sålunda kunde antingen alldeles undvaras eller åtminstone
betydligt inskränkas, hade man att i stället ägna sin uppmärksamhet
åt de anordningar, som för den tidsenliga behandlingen af företrädesvis
akuta sinnessjuka, den med sängläge, vore oafvisligt nödvändiga, nämligen
öfvervakningsafdelningar. Sådana afdelningar borde bestå af en
eller flera intill hvarandra liggande sjuksalar med där intill stötande
badrum, dagrum, klosett och öfriga annexer samt ett eller flera enkelrum,
liggande i omedelbart samband med en eller flera af dessa salar.
Sådana öfvervakningsafdelningar borde finnas för de olika kategorierna af
11
Statsutskottets Utlåtande N:o 54.
sjuka, för stillsamma, med själfmordsdrift behäftade och opålitliga, för halforoliga
med osnygga eller i öfrig! insociala vanor, för oroliga, stormande
och sönderrifvande, och dessa afdelningar borde vara anordnade så, att de
icke störde andra sjukafdelningar eller å sin sida af dessa blefve störda.
I förslaget vore upptagna tre sådana afdelningar. Den för oroliga,
som så att säga skulle ersätta den förr brukliga cell- eller, såsom den
äfven ofta kallades, stormafdelningen, måste oundgängligen betinga
sitt eget hus och kunde icke utan att ändamålet förfelades förläggas i
mer än en våning. De bägge andra afdelningarna vore däremot af
sparsamhetshänsyn anordnade i samma byggnader som andra afdelningar,
den för halforoliga tillsammans med en annan orolig afdelning,
dock så, att afdelningarna icke hade någon beröring med eller större
olägenhet af hvarandra; den för stillsamma i samma byggnad som
afdelningen för konvalescenter och för kroppsligt sjuka (infirmeri), enär
äfven dessa afdelningar icke torde i afsevärdare grad ömsesidigt störa
hvarandra.
Våra dagars sinnessjukvård, som med afskaffande af allt tvång
sträfvade att lämna de sinnessjuka så mycken frihet, som voie möjlig,
kräfde därjämte för en viss kategori af sjuka en s. k. »öppendörr»- afdelning, där de sjuka icke vore inlåsta och där i öfrigt inga säkerhets-
eller skyddsanordningar för fönster och dylikt funnes, som kunde
verka störande eller nedstämmande på sinnet. Denna afdelning hade
icke lämpligen kunnat inpassas i någon af öfriga byggnader och skulle
dessutom, om sådant i tekniskt afseende låtit sig göra, genom en sådan
sammankoppling förfelat sin idé och fått en annan karaktär. För densamma
afsåges därför en särskild byggnad, i hvilken dock för besparing
äfven inrymts bostad för en underläkare och en bokhållare.^ Med
afseende därpå, att på grund af den rådande bristen på platser på våra
hospital de sinnessjuka, som intoges, vore och äfven under den närmaste
tiden komme att vara af i allmänhet mera svårskött beskaffenhet,
hvilket gällde i synnerhet för patienter af kvinnkön, hade man icke
vågat göra denna afdelning större än för 20. Då den å andra sidan
utgjorde en synnerligen viktig och integrerande del af den apparat,
hospitalsläkaren behöfde för att hålla sjukvården i nivå med tidens
kraf, hade den ej heller kunnat strykas från förslaget.
Fördelningen af de sjuka och dispositionerna af de olika lokalerna
framginge i öfrigt af följande beskrifning af de särskilda sjukpaviljongerna.
. . .
A. Paviljong för konvalescenter med infirmeri och öfvervakmngs
afdelning
för stillsamma (Pl. 2 — 7).
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 54.
Innehölle: på nedra bottnen två sjuksalar, hvardera för 10 patienter
en sjuksal för 4 patienter, två intill den sistnämnda stötande enkelrum1
bad- och snyggningsrum, dagrum, tillika matrum, serveringskök, förråd
och klosett; dessutom i samma våning ett mottagnings- och undersöknmgsrum
för läkaren, ett separeriugsrum, ett rum för öfversköterska och
ett betjamngsrum; i våningen 1 tr. upp: två sofrum, hvartdera för 10
ett sofrum för 5, ett enkelrum, dag- och matrum tillika arbetsrum1
badrum, serveringskök, förråd och klosetter, ett separeringsrum, ett
större och ett mindre rum för sköterskor samt slutligen på vinden 4
rum för sköterskor.
B Paviljong för lugna och arbetande (Pl. 8—13). Byggnaden
uppförd i tre våningar, vore vertikalt delad i tvänne likadana hälfter’
hvardera för 36 patienter. Hvarje afdelning innehölle: på nedra bottnen.
en arbetssal, ett dagrum, ett matrum, serveringskök, badrum och
klosett samt förstugor; en och två tr. upp: ett sofrum för 12 patienter,
ett för 4 och tre enkelrum samt förråd, klosett och två betjäningsrum
jamte en kommunikationskorridor, som tillika vore snyggningsrum.
t . 1) Paviljong för oroliga, osnygga och opålitliga (Pl. 14—18).
Liksom föregående i tre våningar och vertikalt delad i två lika
hälfter, hvardera för en afdelning om 36 patienter. I hvarje hälft på
nedre bottnen funnes, förutom förstugor, dagrum och matsal med serveringskök,
badrum och klosett och i våningarna en och två tr upp i
hvardera ett sofrum för 8 och ett för 7 patienter, tre enkelrum, ett
rum för betjäning, förråd, klosett och korridor, som tillika vore snygo-.
ningsrum. I vinden funnes 4 rum för sjukvårdsbetjäning.
i r V, JP1avil.iong för enahanda kategorier af sjuka som föregående
och af alldeles samma storlek och anordning som'' denna.
D- Paviljong för övervakning af oroliga och stormande (Pl. 19
—22). Denna byggnad, som på grund af sitt alldeles säregna ändamål,
såsom ofvan nämnts, skulle uppföras i en våning, omfattade två fullt
lika ofvervakningsafdelningar, hvilkas sjuksalar, en för 9 och två för
hvardera 5 patienter, med tre intill desamma stötande enkelrum; vore
förlagda mera excentriskt. I midtelpartiet intill sjuksalarna läge badrum
och dagrum samt klosett och serveringskök på hvarje sida och
midt emellan dagrummen vore inskjutna i fronten midt för hufvudingangen
ett rum för läkareundersökning och mottagning och ett rum
tor den for bagge afdelnmgarna gemensamma öfversköterskan. I smärre
framspringande flyglar vore vidare på hvarje sida förlagda: klosett,
tva enkelrum, ett betjamngsrum och förråd. I vindsvåningen öfver
vggnadens midtelparti funnes tio rum för sjukbetjäning.
Statsutskottets Utlåtande N:o 54.
13
Skölj- och torkrum skulle anordnas för de afdelningar, som behöfde
sådana, i respektive källarvåningar.
E. Paviljong för half oroliga patienter med öfvervakning (Pl.
23—26). Dessa båda afdelningar vore i byggnaden fördelade på så
sätt, att nedra våningen innefattade å ena sidan öfvervakningsafdelningen
med dess sjuksalar, en för 10 och två för hvardera 5 patienter jämte
två till dessa salar stötande enkelrum, badrum, klosett, dagrum, serveringskök,
förråd och ett betjäningsrum; å andra sidan den andra afdelningens
daglokaler, nämligen dagrum, matrum med serveringskök, badrum
och klosett samt ett samtals- och undersökningsrum. Den öfra
våningen innehölle den sistnämnda afdelningens nattlokaler, nämligen:
två sofrum, hvartdera för 10 och två hvartdera för 6 patienter, tre
enkelrum, äfvensom klosett, förråd och ett mindre betjäningsrum samt
slutligen på vinden sex rum för sjukbetjäning för bägge afdelningarna.
K. Paviljong för »öppendörrafdelning» (Pl. 35 och 36), i kostnadsförslaget
benämnd »kolonibyggnad af sten». Innehölle på nedra
bottnen två sofrum, hvartdera för 10 patienter, ett dagrum tillika
matrum med tillstötande veranda, badrum, serveringskök, klosett och
rum för sjukbetjäning samt en tr. upp på husets ena ända 2 rum för
en underläkare och 1 rum för en bokhållare.
De förändringar, som behöfdes inom de äldre hospitalsafdelningarna,
vore (enl. ritningarna 41—45) följande:
På den ena afdelningen af de nu lika inredda sidorna:
På den nuvarande öfvervakningsafdelningen för lugna (nuvarande
Afd. B. 1 tr. upp) skulle borttagas de mellan tamburen och de två
tillstötande sjukrummen befintliga väggarna, en dörr öppnas till den
tillstötande sofsalen på nuvarande A-afdelningen, och från denna sal
öppnas likaledes en dörr till bredvid liggande betjäningsrum, hvilket
skulle apteras till badrum. Genom en mellanvägg skulle den åt korridoren
vettande delen af sistnämnda rum afskiftas till ett mindre serveringskök.
Af korridoren skulle äfven en del afskiftas till dagrum åt
den på så sätt utvidgade öfvervakningsafdelningen.
I den återstående delen af samma korridor skulle anordnas snyggningsrum
för den gamla A-afdelningen, hvarjämte klosett och förråd
för denna skulle inrättas i ett betjäningsrum.
I öfrigt blefve afdelningen oförändrad.
På motsvarande plats å andra sidan i nuvarande hospitalet skulle
vidtagas följande förändringar:
På nuvarande A-B-afdelningarna skulle göras i det närmaste likadana
anordningar, som nyss beskrifvits för den andra afdelningen.
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 54.
På nuvarande C-afdelningen 1 tr. upp skulle borttagas en mellanvägg
mellan där befintliga sofsal och intill liggande mindre rum, hvarigenom
en öfvervakningssal för 11 patienter erhölles. Det midt emot
detta rum på andra sidan korridoren belägna sofrummet för 3 patienter
skulle inredas till badrum.
På nuvarande D-afdelningen skulle göras följande förändringar:
Det på nedra bottnen i tvåvåningsbyggnadens midtelparti belägna
sofrum skulle göras till dagrum och bredvid liggande enkelrum till
serveringskök, hvarjämte skulle utbyggas en förstuga och trappa till
gården till likhet med den på C-afdelningen förut befintliga. Det stora
dagrummet i envåningsbyggnaden skulle förändras till sjuksal, därintill
liggande förråd och två celler jämte mot dem svarande del af korridoren
sammanslås till en större sjuksal och det nuvarande köket förändras
till enkelrum. Vidare skulle sammanslås de tre midtför badrummet
belägna cellerna och motsvarande del af korridoren till en större sjuksal.
Bredvid badrummet skulle utbyggas en klosett och i vinkeln mellan
bägge husen göras likaledes en mindre utbyggnad för att bereda
en behöflig förbindelse mellan det nya dagrummet och de i envåningsbyggnaden
anordnade sjuksalarna. En af de gamla cellerna skulle
tagas till förråd.
Genom dessa ändringar ernåddes, dels ökadt utrymme med 13
platser, dels — och detta ej minst viktigt — ett tillräckligt antal platser
för permanent öfvervakning och sänglägebehandling.
I förslaget inginge vidare uppförandet af två bostadshus för gifta
skötare i enlighet med en af kommissionen upprättad normalritning.
Härigenom bereddes 12 platser i familjevård för män.
Antalet sjukplatser blefve sålunda efter utvidgningen:
på mansafdelning en:
i hospitalets nuvarande afdelningar ............................................................ 313
i familjevård redan befintliga....................................................................... 6
i den redan beslutade kolonibyggnaden .................................................. 29
i två nya hus för familjevård........................................................................ 12
i länspaviljongen........................................................................................... 10
hvaraf 25 nya;
Summa 370
Statsutskottets Utlåtande N:o 54.
15
på kvinno af delning en:
i paviljongen för konvalescenter och övervakning af stillsamma
i d:o för lugna och arbetande ..................................................................
i d:o för oroliga, osnygga och opålitliga .............................................
i d:o för » » » » .............................................
i d:o för halforoliga patienter med öfvervakning ..............................
i paviljongen för öfvervakning af oroliga och stormande...............
i d:o för »öppendöro-afdelning................................................................
i länspaviljongen ........................................................................................
50
72
72
72
56
46
20
10
Summa 398
hvaraf 388 nya.
Genom den föreslagna utvidgningen vunnes sålunda 413 nya platser
för sinnessjuka eller, med frånräknande af i föregående summa intagna
5 kvinnliga infirmeriplatser, 408 sjukplatser, förutom ett för den behöflig^
rörligheten de olika afdelningarna emellan nödvändigt antal reservplatser,
utgörande för männen 9 : 370 = 2,4 % och för kvinnorna 11 : 398
= 2,7 %. Antalet öfvervakningsplatser blefve för männen 102 : 370 =
27,5 % och för kvinnorna 103 : 398 = 25,8 %. Antalet enkelrum utgjorde
för männen 55 : 370 = 14,8 % och för kvinnorna 58 : 398 = 14,5 %.
Väster om den nuvarande hospitalskomplexen och på ett afstånd
af minst 75 meter från densamma skulle förläggas de nya paviljongerna
i två parallella rader från norr till söder med en öppning af minst
45 meter mellan byggnadslinjerna (Pl. 1). Några af byggnaderna hade
sin längdriktning i det närmaste från öster till väster, andra från norr
till söder, hvarmed afsåges att dels erhålla fördelaktig belysning af en
del lokaler och den lämpligaste belägenheten af vissa promenadgårdar,
dels få tillträdet till de olika afdelningarna på fördelaktigaste sätt ordnadt.
Från läget i de nämnda raderna afveke öfvervakningspaviljongen
för oroliga, en afvikelse, som betingades af terrängförhållanden, men
ingalunda syntes ofördelaktig. Afståndet i norr och söder mellan byggnaderna
vexlade från 25 till ungefär 40 meter.
Uppvärmningen skulle ske med ånga, som i en underjordisk kanal
leddes från nuvarande centrala ångpauneanläggning, hvilken för detta
ändamål måste tillbyggas och utvidgas (Pl. 1 och 38), med två ångpannor,
hvarjämte en af de nuvarande ångpannorna, en lågtryckspanna,
skulle utbytas mot en af samma typ som de öfriga. I ångkanalen
skulle förläggas äfven kall- och varmvattenledningar, äfvensom de elekriska
kablarna. Elektricitetsverket skulle utvidgas med starkare maskiner
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 54.
och accumulatorsbatteriet förstoras. De nuvarande verkstäderna för
snickare, skräddare m. m. räckte äfven för det ökade behofvet.
Köket skulle förstoras genom en mindre utbyggnad (Pl. 39—45).
Tvätt och bageri räckte ej för de nya behofven och tilläte ej någon
förstoring på sin nuvarande plats, hvarför en ny byggnad (Pl. 27 32)
maste uppföras för desamma. Den vore förlagd till sjöstranden strax
söder om ångpannehuset och innehölle utom de för tvätt och bageri
nödiga lokalerna äfven bostäder för den för dessa inrättningar erforderliga
personalen.
Nuvarande bageriet skulle bli diskrum och skalningsrum för rotfrukter.
Hittillsvarande diskrum skulle bli en välbehöflig tillökning till
skafferiet. Funktionärernas matsal, redan nu otillräcklig, skulle bli handkammare
och expeditionsrum för hushållerskan. Den nuvarande betjäningsmatsalen
1 tr. upp skulle bli matsal för läkare, bokhållare, öfversköterskor
med flera funktionärer; nuvarande mangelsalen matrum och
samlingsrum för den kvinnliga och nuvarande tvättstugan matrum och
samlingsrum för den manliga betjäningen utom eldare och drängar, för
hvilka en lokal i källaren kunde användas som matrum.
På hvarje sinnessjukanstalt af någon betydenhet funnes numera
en stol re samlingssal, där vid de större högtiderna patienterna i så stort
antal som möjligt kunde föras tillsammans. Betydelsen af en sådan
samlingssal kunde icke skattas nog högt, i det att ett gemensamt
firande af högtider och andra festliga tillfällen i hög grad verkade
upplyftande och förädlande på de sjuka och utöfvade ett gynnsamt och
för vissa kategorier af sjuka nödvändigt afbrott i anstaltslifvets enformighet
och mången gång till och med vore af terapeutisk betydelse.
En sådan samlingssal vore därför föreslagen och skulle förläggas strax
norr om verkstadshuset, ett läge så pass centralt, som de lokala förhållandena
_ medgåfve. Ritning meddelades å Pl. 37.
För bitiädande läkaren föresloges familjebostad (Pl. 34) af fem rum
och kök i en särskild byggnad, enär en sådan familjebostad redan
länge varit önskvärd och efter anstaltens utvidgning måste anses vara
ett oafvisligt behof. Det vore nämligen af synnerlig vigt, att på en
så stor anstalt vid öfverläkarens sida såsom närmaste man funnes en
läkare med tillräcklig erfarenhet i såväl sjukvård som administration
för att kunna ersätta honom vid semester eller tillfälligt förfall, och man
torde näppeligen kunna påräkna att få behålla i sinnessjukvård skolade
och för tjänsten lämpliga och passande läkare, ifall de i afvaktan på en
kanske sen befordran skulle vara hänvisade till ett längre ungkarlslif.
Kostnaderna för nu föreslagna utvidgning af Kristinehamns hospital
Statsutskottets Utlåtande N:o 54.
17
enligt ett af hofintendenten A. Kumlien upprättadt sammandrag af kost
nadsberäkningarna belöpa sig till följande belopp.
Paviljong för övervakning af lugna patienter ............ kr.
» » lugna arbetande patienter ....................... »
2 st. paviljonger för osnygga och oroliga patienter
å kr. 115,000 .................................................................. »
Paviljong för öfvervakning af oroliga patienter ........ ))
» » » » halforoliga patienter ... »
Ny tvätt- och bagarstuga...................................................... »
Köks flygelns förändring....................................................... :»
Sydvästra och västra cellflyglarnas förändring............ »
Samlingshus ............................................................................ »
Bostad för biträdande läkare................................................ »
Paviljong efter »öppen-dörr-systemet» (kolonibyggnaden)
................................................................................. »
2 st. boställshus för vårdare å kr. 15,801: 71 ........... »
Kall- och varmvattensledningars amt afloppsledningar »
Köks- och tvättapparater..................................................... »
Elektrisk belysningsanläggning....................................... ))
490 l.met. underjordisk rörkanal å kr. 50: — ............ »
Tillbyggnad af ångpannehuset med ny skorsten......... »
Värmeledningar ...................................................................... ))
Spårvägar................................................................................. ))
Solskärmar, stängsel och diverse afträden m. m....... »
Schaktnings- och planeringsarbeten ................................. »
Summa kr.
94,000: —
158,000: —
290,000: —
119,000: —
95,500: —
105,500: —
11,000: —
11,000: —
27,621: 30
16,151: 10
28,368: 90
31,603: 42
65,000: —
51,500: —
42,000: —
24,500: —
9,000: —
93,000: —
2,740: —
7,000: —
21,715: 28
1,304,200: —
Med anledning af kommissionens förslag till utvidgning af Kristinehamns
hospital hade medicinalstyrelsen, enligt hvad departementschefen
till statsrådsprotokollet vidare meddelat, anfört följande:
Enligt detta förslag skulle Kristinehamns hospitals utvidgning åstadkommas
hufvudsakligen på det sätt, att hela den nuvarande sjukhusbyggnadskomplexen,
hvilken till hälften vore afsedd för manliga och
till hälften för kvinnliga patienter, skulle apteras för sjuka af mankön,
under det att nya byggnader skulle uppföras för kvinnliga patienter.
Äfven medicinalstyrelsen vore öfvertygad om, att på detta sätt dels
besparing vunnits, dels äfven åstadkommits afdelningar, som blefve
lättare att sköta, än om, med bibehållande af hospitalets nuvarande
anordning en ny byggnadskomplex skolat uppföras för hvartdera könet.
Bih. till Biktd. Prat. 1503. 4 Sami. I Afd. 38 Höft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 54.
De nuvarande hospital sbyggnaderna rymde 300 sjuka. Då utvidgningen
skulle omfatta omkring 400 sängar, så kunde man vänta, att en missproportion
mellan platserna för de olika könen skulle uppkomma genom
att använda alla de nya platserna för kvinnliga patienter. Denna
olägenhet hade emellertid undvikits på följande sätt. Först hade ominredningen
af de gamla afdelningarna medgifvit inrymmande därstädes
af 313 i stället för 300 sängar. Vidare blefve 29 nya platser för sjuka
af mankön tillgängliga i den så kallade kolonibyggnad, hvartill 1902
års Riksdag anslagit nödiga medel. Slutligen funnes redan nu 6 platser
för patienter af sistnämnda kön uti den under år 1902 fullbordade bostadsbyggnaden
för gifta manliga sjukskötare, och kommissionen hade
föreslagit tvänne nya dylika hus, hvilka således skulle medgifva vård
af ännu 12 patienter. För sinnessjuka män skulle således komma att
erhållas 360 platser och för sinnessjuka kvinnor skulle uti nybyggnaderna
antalet platser blifva 388 samt således hela antalet platser på
Kristinehamns hospital 748. Den återstående skillnaden, 28 platser,
vore således föga afsevärd och uppvägdes däraf, att alla de vid Nyköpings
hospital under året tillkomna 35 platserna afsetts för män,
hvartill komme, att hela den beslutade asylen för kriminalpatienter vid
Växjö hospital likaledes skulle mottaga uteslutande manliga patienter.
Lika med kommissionen, funne medicinalstyrelsen således den uti förslaget.
uppnådda proportionen mellan könen lämplig. Om till ofvannämnda
748 platser lades de 20 uti Värmlands läns paviljonger befintliga,
hvaraf 10 vore afsedda för hvartdera könet, så blefve hela platsantalet
på Kristinehamns hospital i utvidgadt skick 768. Uti medicinalstyrelsens
ofvan åberopade skrifvelse den 28 april 1902 hade styrelsen
utförligt motiverat sin åsikt därom, att Kristinehamns hospital icke
lämpligen borde utvidgas till mera än högst 800 sängar. Ofvannämnda
768 platser skulle i enlighet härmed kunna medgifva en ytterligare utvidgning
med 32 platser. Men det syntes vara klokt att reservera
denna möjlighet till kommande behof, till exempel för patienter af första
klass, för hvilka möjligheterna att erhålla vård på statens hospital numera
vore synnerligen ringa.
Kostnaden för hela utvidgningen hade af kommissionen beräknats
till 1,304,200 kronor, hvilken summa, om den fördelades på de nyförvärfvade
413 platserna gåfve en kostnad af 3,157 kronor per sj^lkplats.
Till jämförelse härmed erinrade medicinalstyrelsen, att kostnaden för
Lunds hospital och mansafdelningen vid Uppsala hospital, hvilka påbörjades
under 1870-talet, belöpte sig till respektive 5,714 och 4,645
kronor per sjukplats. Piteå hospital, som togs i bruk 1893 med 300
Statsutskottets Utlåtande N:o 54.
19
sjuksängar, kostade 3,510 kronor per säng och Kristinehamns hospital,
hvilket öppnades år 1887, hade då kostat 3,121 kronor per säng, eller
föga mindre än livad som nu beräknats för utvidgningen. Lägre medelkostnad
för säng hade visserligen ernåtts vid de asyler för sinnessjuka,
hvilka under senare tiden uppförts i Uppsala och Lund, och äfven vid
den under byggnad varande asylen vid Restad nära Vänersborg, som
beräknades kosta 2,614 kronor per sängplats. Dessa anstalter hade
emellertid ett annat ändamål, i det att de afsetts uteslutande eller —
hvad Restad beträffade — hufvudsakligen för obotligt sjuka, för hvilka
ett annat byggnadssätt ansetts kunna tillämpas.
På grund af hvad medicinalstyrelsen sålunda anfört, hemställde
styrelsen, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå innevarande års Riksdag att
för utvidgning af Kristinehamns hospital i enlighet med upprättade
ritningar och kostnadsberäkningar anslå ett belopp af 1,304,200 kronor
och att däraf för år 1904 måtte anvisas 250,000 kronor.
Till följd af remiss hade öfverintendentsämbetet häröfver till
Kungl. Maj:t afgifvit utlåtande af den 19 december 1902, däruti ämbetet
anfört, att den af ämbetet verkställda granskning af ifrågavarande
ritningar och kostnadsberäkningar icke gifvit orsak till andra ämbetets
erinringar, än beträffande ritningarna att vid utförandet af arbetena med
de afsedda båda nybyggnaderna för inrymmande af samlingssal och
till bostad för biträdande läkare borde iakttagas, i afseende å den förra,
att dess fasader förlänades ett mera tilltalande och med byggnadens
syfte mera öfverensstämmande utseende och, i fråga om den senare,
att sådana anstalter vidtoges, att entréen och trapprummet måtte blifva
rymligare och ljusare, allt anordningar som borde kunna genomföras
utan förhöjning i den beräknade arbetskostnaden, samt vidkommande
kostnadsberäkningarna, förutom några mindre fel, att slutsumman i kostnadsförslaget
till öfvervakningspaviljong för oroliga patienter genom
felsummering angifvits 500 kronor för låg och förty borde höjas från
119,000 kronor till 119,500 kronor; att i kostnadsförslaget till paviljongför
halforoliga patienter med övervakning uteglömts kostnaden för 9
stycken källarfönster, hvilken kostnad belöpte sig, efter 25 kronor för
hvarje fönster, till sammanlagdt 225 kronor, hvadan berörda kostnadsförslags
slutbelopp borde höjas från 95,500 kronor till 95,725 kronor;
samt att, till följd af de utaf ämbetet ofvan angifna tillägg till två af
de uppgjorda kostnadsförslagen, totalkostnaden för samtliga föreslagna
utvidgningsarbeten borde antagas komma att uppgå till 1,304,925
kronor, eller 725 kronor mera än den beräknade summan, 1,304,200 kronor.
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 54.
Beträffande förslaget till utvidgning af Piteå hospital och asyl
har kommissionen, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhämtas, anfört
följande:
Vid flera under de senare åren verkställda inspektioner af Piteå
hospital hade framhållits önskvärdheten af att anbringa en öfvervåning
på de s. k. låga D-afdelningarna, hvilka nu endast innehölle en våning, i
syfte att dymedelst underlätta kommunikationen mellan de olika afdelningarna
en trappa upp samt vinna plats för ett par mindre öfvervakningsafdelningar.
Därjämte hade medicinalstyrelsen uti sin ofvan åberopade
skrifvelse af den 28 april 1902 angående tillsättandet af nu
ifrågavarande kommission förslagsvis framhållit, att en måttlig utvidgning
af Piteå hospital kunde ske medelst uppförande af en eller två
öppna paviljonger eller s. k. kolonibyggnader af samma typ som de,
hvilka, enligt vederbörliga beslut, skulle uppföras vid anstalterna vid
Restad och Kristinehamn.
Båda dessa förslag till ökning af nuvarande platsantalet vid hospitalet
ansåge kommissionen för sin del vara att förorda. Genom påbyggandet
af låga D-afdelningarna skulle, såsom ofvan antydts, vinnas,
bland annat, plats för inrättande af två mindre öfvervakningsafdelningar,
en för hvartdera könet. Dylika afdelningar hade hittills alldeles saknats
å detta hospital, men vore, enligt kommissionens åsikt, numera
med den erfarenhet man vunnit rörande gagnet af dylika afdelningar
att anse såsom oundgängligen nödvändiga å hvarje hospital. En förslaget
bilagd ritning visade, huru kommissionen tänkt sig inredningen
af nämnda båda afdelningar. Å hvardera af dessa skulle sålunda två
rum anordnas till öfvervakningssalar, det ena för 9 och det andra för
7 patienter eller tillhopa 16 patienter å hvarje könsafdelning. Därtill
komme å hvarje afdelning ett rum för vårdare, ett separationsrum i
reserv, klosett samt en korridor, som äfven vore afsedd till snyggningsrum.
Dessa anordningar vore visserligen ingalunda de bästa tänkbara
— hvilket hufvudsakligen vore beroende på tekniska svårigheter, sammanhängande
med byggnadssättet uti de enligt äldre principer inredda
undervåningarna — men de föreslagna öfvervakningsafdelningarna kunde
dock anses tillfredsställande. Kostnaden för ifrågavarande påbyggnader
uppginge, enligt upprättadt kostnadsförslag, till 16,500 kronor för hvardera
afdelningen eller sammanlagdt 33,000 kronor.
Beträffande därefter frågan om uppförande af s. k. kolonibyggnader
erinrade kommissionen därom, att sådana byggnader vore ämnade att
inrymma lugna och arbetande patienter samt att bereda sådana tillfällen
till en både för anstalten och dem själfva nyttig sysselsättning
Statsutskottets Utlåtande N:o 54,
21
med jordbruksarbete m. m. samt vänja dem vid mera fria och med
vanliga lefnadsförhållanden någorlunda öfverensstämmande villkor. Att,
såsom i medicinalstyrelsens ofvanberörda skrifvelse den 28 april 1902
eventuellt föreslagits, vid Piteå hospital uppföra två dylika kolonibyggnader
syntes kommissionen ej för närvarande tillrådligt. Erfarenheterna
från utlandet med afseende på lämpligheten af ifrågavarande byggnadstyp
vore visserligen mycket gynnsamma, men då inom vårt land denna
typ ännu ej hunnit praktiskt pröfvas och med hänsyn därtill, att patientantalet
vid Piteå hospital icke vore så stort, syntes försiktigheten bjuda
att till en början föreslå blott en kolonibyggnad samt att ej i denna
beräkna plats för mera än 20 patienter. Då sålunda blott en kolonibyggnad
syntes böra ifrågasättas, läge det närmast till hands att afse
denna för män, enär en friare vård af kvinnliga sinnessjuka af åtskilliga
skäl ställde sig vanskligare och således icke borde ifrågakomma förrän
i andra rummet. Kommissionen föresloge därför, att vid Piteå hospital
måtte uppföras en kolonibyggnad med plats för tjugu manliga patienter
enligt förslaget bifogad ritning, äfven innefattande tre bostadsrum för
funktionärer, hvaraf stort behof på detta hospital gjort sig gällande.
Byggnaden beräknades, enligt upprättadt kostnadsförslag, kunna uppföras
för ett pris af 30,000 kronor.
Genom Kungl. Maj:ts ofvanberörda bref af den 13 juni 1902 hade
kommissionen därjämte fått sig ålagdt att låta uppgöra normalritning
till boställshus, afsedda för gifta manliga skötare och äfven innehållande
rum för 2 till 3 sinnessjuka inom hvarje i nämnda hus inrymd lägenhet;
och hemställde nu kommissionen, att vid Piteå hospital och asyl
måtte, i enlighet med sålunda upprättad normalritning, uppföras två
boställshus, hvartdera innehållande två lägenheter med rum för tre
manliga sjuka i hvarje lägenhet. Till stöd för berörda hemställan framhölle
kommissionen, dels att genom uppförandet af dessa båda hus
skulle kunna beredas plats för ytterligare 12 manliga patienter dels ock
att behofvet af sådana boställshus vid Piteå hospital och asyl gjort sig
särskildt gällande, enär förhållandena därstädes sedan länge tvungit
vederbörande att medgifva ett jämförelsevis stort antal sjukskötare att
ingå äktenskap och vara boende utom anstalten, hvilken sistnämnda
omständighet icke kunnat undgå att förorsaka vissa olägenheter.
Genom de af kommissionen ofvan föreslagna åtgärder — Påbyggande
af låga D-afdelningarna med plats för tillhopa 32 patienter, 1C
män och 16 kvinnor, uppförande af en kolonibyggnad för 20 manliga
patienter samt två boställshus för gifta manliga skötare med plats för
tillhopa 12 manliga patienter — skulle sålunda vinnas sammanlagdt 64
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 54.
nya platser; och ansåge kommissionen någon utvidgning härutöfver för
närvarande ej tillrådlig.
Det sålunda ökade patientantalet torde, enligt kommissionens åsikt,
utan svårighet kunna betjänas med de nuvarande ekonomiafdelningarna,
inom hvilka dock några smärre förändringar torde blifva nödvändiga.
På grund af hvad sålunda anförts hemställde kommissionen, att
medicinalstyrelsen behagade ingå till Kungl. Maj:t med framställning:
1 ro) om påbyggande af låga D-afdelningarnas båda könsafdelningar för
inredning därstädes af två öfvervakningsafdelningar för tillhopa 32
patienter; 2:o) om uppförande af en kolonibyggnad för 20 manliga
patienter; samt 3:o) om uppförande af två boställshus för gifta manliga
skötare med rum för tillhopa 12 manliga patienter.
Medicinalstyrelsen har, enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet
omförmält, uti sin skrifvelse till Kungl. Maj:t den 15
december 1902 anfört följande i fråga om kommissionens förslag till
utvidgning af Piteå hospital och asyl.
Jämte det de föreslagna två bostadshusen, hvartdera för två gifta
sjukskötare och sex hos dem i så kallad familjevård inhysta manliga
sinnessjuka samt beräknade till en kostnad af 15,800 kronor för hvarje
hus, skulle medgifva mottagande till vård å Piteå hospital af ytterligare
12 manliga patienter, vunnes, såsom kommissionen jämväl erinrat, genom
dem äfven den fördelen, att 4 af de skötare, hvilka medicinalstyrelsen
nödgats tillåta att med sina familjer bo utanför hospitalets område i
af hospitalet förhyrda lägenheter, kunde få sin bostad i närheten af
tj änstgöringsplatsen.
Sammanlagdt skulle genom de föreslagna nybyggnaderna, mot
hvilka styrelsen för sin del icke hade något att erinra, förvärf vas plats
för 64 sinnessjuka till en kostnad af 94,600 kronor eller 1,478 kronor
för hvarje plats.
På grund af hvad sålunda anförts hemställde medicinalstyrelsen,
det täcktes Kungl. Maj:t till innevarande års Riksdag aflåta proposition
om beviljande af 94,600 kronor för utförande af här ifrågavarande utvidgning
af Piteå hospital och asyl.
Efter remiss har öfverintendentsämbetet uti utlåtande till Kungl.
Maj:t den 19 december 1902 anmält, att den inom ämbetet verkställda
granskning af de beträffande utvidgningen af Piteå hospital och
asyl upprättade ritningar och kostnadsförslag icke från ämbetets sida
föranledt någon erinran.
Statsutskottets Utlåtande N.o 54.
23
För egen del har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört
följande.
Af medicinalstyrelsens ofvanberörda, den 11 sistlidne februari till
civildepartementet inkomna berättelse inhämtades, att den verkställda
undersökningen beträffande sinnessjuka inom riket gifvit vid handen,
att ett mycket större antal sådana sjuka, än som hittills af folkräkningsuppgifterna
framgått, funnes inom riket. Enligt sistnämnda uppgifter
hade nämligen den 31 december 1900 antalet sinnesjuka i hela riket uppgått
till 9,312, men enligt de verkställda undersökningarna uppskattades
deras antal vid nämnda tidpunkt till 16,242, utgörande alltså en ökning
med nära tre fjärdedelar af förut'' antagna antal sinnessjuka. Af det
sålunda nu uppskattade antalet sinnessjuka, 16,242, hade medicinalstyrelsen
beräknat 9,653 vara i behof af vård å anstalt. Då antalet platser
å vårdanstalterna vid 1900 års slut uppgått till 4,648, hade alltså förefunnits
en brist af 5,005 platser. Sedan dess hade visserligen, såsom
medicinalstyrelsen framhållit, under åren 1901 och 1902 antalet disponibla
anstaltsplatser ökats med 459 platser, och under de närmaste åren
vore att emotse en ytterligare ökning af omkring 1,300 platser genom
redan beslutade ny- och tillbyggnader vid hospitalen, men den ökning i
anstaltsplatser, som härigenom vunnes, fyllde dock, enligt hvad medicinalstyrelsen
likaledes framhållit, ingalunda den förefintliga bristen. Departementschefen
funne det därför i högsta grad nödvändigt, att bristen på
anstaltsplatser så snart ske kunde i möjligaste mån afhjälptes.
Hvad beträffade de nu föreslagna utvidningsarbetena vid Kristinehamns
hospital samt Piteå hospital och asyl, inginge dessa, såsom förut
omförmälts, i den af medicinalstyrelsen utarbetade planen till sinnessjukvårdens
ordnande; och förutsattes därvid för planens fullföljande,
att båda ifrågavarande förslag blefve förelagda för och godkända af
innevarande års Riksdag på det att utvidgningsarbetet vid Kristinehamns
hospital skulle kunua hinna blifva färdigt under år 1908 samt
det vid Piteå hospital och asyl under år 1905.
Vidkommande de särskilda vårdformer för sinnessjuka, som inginge
uti förevarande förslag, ansåge departementschefen sig i fråga om den
därvid tillämpade behandlingen efter så kallade öppen-dörr-systemet
endast böra erinra, att detta system upprepade gånger, däraf redan
förut vid Kristinehamns hospital, vunnit Kungl. Maj:ts och Riksdagens
godkännande, samt i fråga om anordnandet af familjevård åt sinnessjuka
i särskilda därför inrättade bostäder för gifta skötare, hvilken
vårdform redan tillämpades vid Kristinehamns hospital, åberopa hvad
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 54.
medicinalstyrelsen till stöd därför anfört i sin skrifvelse till Kungl.
Maj:t af den 28 april 1902.
Med afseende å hvad i ärendet blifvit anfördt, hemställde departementschefen,
att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta förevarande
proposition.
I sammanhang härmed har utskottet till behandling föreliaft en af
herr C. Wallis m. fl. inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 106)
däri yrkats, att Riksdagen ville besluta, att, i enlighet med de af förenämnda
hospitalsbygguadskommission uppgjorda förslag, Kristinehamns
hospital skulle utvidgas med 413 och Piteå hospital och asyl med 64
platser för sinnessjuka samt att för ändamålet måtte anvisas för Kristinehamns
hospital 1,305,000 kronor, hvaraf för år 1904 250,000 kronor,
samt för Piteå hospital och asyl 94,600 kronor.
Beträffande de skäl, som motionärerna i sin vid Riksdagens början
afgifna motion anfört till stöd för sitt förslag, hvilket öfverensstämmer
med Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, tillåter sig utskottet att
hänvisa till motionen.
Det ökade utrymme vid statens vårdanstalter för sinnessjuka, som
skulle beredas genom den föreslagna utvidgningen af Kristinehamns
hospital samt Piteå hospital och asyl, är otvifvelaktigt i hög grad af
behofvet påkalladt, och utskottet har icke funnit anledning till någon
anmärkning emot de uppgjorda byggnadsplanerna. Hvad angår de
beräknade kostnaderna, har det visserligen icke undgått utskottets
uppmärksamhet, att vid förut verkställda hospitalsbyggnader kostnaderna
understundom, i förhållande till antalet af de vunna sjukplatserna,
stigit till ännu högre belopp än som enligt de för nu ifrågavarande
arbeten uppgjorda kostnadsförslag skulle erfordras; men då
äfven de nu beräknade kostnadsbeloppen synas vara afsevärdt höga,
har utskottet — särskildt med hänsyn till de stora byggnadsföretag
för hospitalsväsendets räkning, som tvifvelsutan ytterligare förestå —
ansett sig böra uttala, att såväl vid utförandet af de arbeten, hvarom
nu är fråga, som ock vid uppgörande af planer och ritningar för
blifvande hospitalsbyggnader synes böra noga tillses, att kostnaderna,
i den mån sådant är förenligt med byggnadernas ändamålsenlighet,
nedbringas till lägsta möjliga belopp.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet
hemställa,
Statsutskottets Utlåtande N:o 54.
25
1) att Riksdagen må, med bifall till Kung], Maj:ts
därom gjorda framställning, för utvidgning af Kristinehamns
hospital bevilja ett anslag af 1,304,925 kronor
och däraf på extra stat för år 1904 anvisa ett belopp
af 250,000 kronor;
2) att Riksdagen må, likaledes med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag, för utvidgning af Piteå hospital
och asyl på extra stat för år 1904 anvisa ett belopp
af 94,600 kronor; samt
3) att herr Wallis m. fl. ifrågavarande motion må
genom hvad utskottet under mom. 1) och 2) här ofvan
hemställt anses besvarad.
Stockholm den 21 april 1903.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 38 Håft.
4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.