Sök i Ratio Lex

Statsutskottets Utlåtande N:o 54

1903-04-21 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1903:54, Statsutskottets Utlåtande N:o 54

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

1

N:o 54.

Ank. till Riksd. kansli den 21 april 1903, kl. 3 e. m.

Uflätande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående

utvidgning af Kristinehamns hospital samt af

Piteå hospital och asyl, dels ock en i samma ämne väckt

motion. • (2:a U. A.)

Uti en den 13 mars 1903 aflåten proposition (n:o 70) har Kungl.

Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att dels för utvidgning

af Kristinehamns hospital bevilja ett anslag af 1,304,925 kronor och

däraf på extra stat för år 1904 anvisa ett belopp af 250,000 kronor,

dels ock för utvidgning af Piteå hospital och asyl på extra stat för år

1904 anvisa ett belopp af 94,600 kronor.

Till omförmälda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen

till en början erinrat, hurusom Riksdagen med anledning af en

inom Riksdagen väckt motion uti skrifvelse den 14 maj 1900 anhållit,

att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en särskildt anordnad sakkunnigundersökning

i syfte att utröna hela antalet af sinnessjuka i vårt land

och, så tillförlitligt som möjligt, huru stor del af dem kunde anses vara

i behof af vård å anstalt för sinnessjuka samt därefter för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill förhållandena kunde föranleda.

Eller det 1901 års Riksdag för ändamålet beviljat erforderliga

medel, hade Kungl. Maj:t genom bref den 14 juni 1901 uppdragit åt

Bih. titt Biksd. Prat. 1003. 4 Barn!. 1 Afd. 38 lläft. (N:o 54). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

medicinalstyrelsen att verkställa den af Riksdagen sålunda begärda undersökningen,

hvilken borde omfatta såväl sinnessjuka som idioter, samt

ålagt medicinalstyrelsen att, sedan ifrågavarande undersökning blifvit

verkställd, till Kungl. Maj:t inkomma med redogörelse öfver resultatet

af densamma och det utlåtande, hvartill undersökningen och förhållandena

i öfrigt kunde gifva anledning.

Uti skrifvelse till Kungl. Maj:t den 28 april 1902 hade sedermera

medicinalstyrelsen, som, på grund af hvad Kungl. Maj:t sålunda föreskrifvit,

gått i författning om anordnande af berörda undersökning,

sedan därefter redogörelserna härutinnan från vederbörande läkare till

medicinalstyrelsen inkommit, meddelat, att någon fullständig bearbetning

af de inkomna redogörelserna då ännu icke hunnit verkställas, men att

en preliminär beräkning syntes gifva vid handen, att antalet platser å

anstalter för sinnessjuka borde beräknas till i rundt tal två för hvarje

tusental af rikets inbyggare. Då emellertid det nuvarande antalet

platser å berörda anstalter vida understege det sålunda beräknade behofvet,

syntes det medicinalstyrelsen vara högst nödvändigt, att kraftiga

åtgärder till afhjälpande af den rådande bristen på platser å de offentliga

anstalterna för sinnessjuka snarligen vidtoges. Styrelsen hade

därför ansett sig icke böra dröja med att meddela de visserligen ännu

ej definitiva resultaten af den anbefallda undersökningen, i hvad denna

rörde den för närvarande, praktiskt sedt, viktigaste delen af saken,

nämligen frågan om behofvet af platser å offentliga anstalter för sinnessjuka,

samt att i sammanhang därmed för Kungl. Maj:t framlägga

förslag till de åtgärder, som för den närmaste framtiden syntes böra

vidtagas för lindrande af rådande missförhållanden i berörda hänseende.

Vid öfvervägande af hvad som närmast vore att göra för lindrande

af den rådande platsbristen hade medicinalstyrelsen i främsta rummet

riktat sin uppmärksamhet på möjligheten att utvidga de nuvarande

offentliga anstalterna för sinnessjuka och därvid kommit till det resultat,

att någon större utvidgning icke lämpligen kunde ske vid flertalet af

nämnda anstalter, och detta af följande skäl:

Anstalterna vid Lund och Uppsala hade redan nu plats för något

öfver 1,200 sjuka hvardera, en siffra, som icke syntes kunna väsentligen

öfverskridas å en anstalt för sinnessjuka utan allvarsamma olägenheter

för anstaltens administration.

Å anstalten vid Vadstena vore patientantalet för närvarande 800

och anstaltens jordområde i förhållande till antalet sjuka väl knappt.

Sistnämnda omständighet, nämligen jordområdets relativt ringa

omfång, samt omöjligheten eller svårigheten i följd af områdets be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

3

lägenhet att utvidga detsamma syntes för närvarande förbjuda hvarje

tanke på någon större utvidgning af hospitalen vid Hernösand, Malmö

och Nyköping.

Beträffande Stockholms hospital, vore dess belägenhet numera,

sedan byggnadsverksamheten framträngt till gränserna af dess område,

så ogynnsam, att anstaltens fortsatta begagnande för sitt nuvarande

ändamål antagligen snart nog skulle blifva mindre lämpligt.

Vid hospitalet i Växjö vore området för närvarande mycket knappt

och torde, om den på Kungl. Maj:ts pröfning beroende frågan om

områdets utvidgning blefve löst på det af medicinalstju-elsen föreslagna

sätt, likväl icke blifva mera än nätt och jämnt tillräckligt för anstaltens

behof, sedan nu beslutade och ifrågasatta tillbyggnader kommit till

stånd.

Vid Göteborgs hospital skulle jämlikt kungl. bref af den 14 juni

1901 en om- och tillbyggnad nu företagas, hvarigenom 55 sjukplatser

beräknades skola vinnas. Medicinalstyrelsen hyste stora betänkligheter

mot att för närvarande, innan nyssnämnda byggnadsarbeten blifvit afslutade,

förorda en ytterligare utvidgning af denna anstalt, så mycket

mer som äfven här jordområdet ej vore öfverdrifvet stort och belägenheten

af anstalten ej den lämpligaste.

Vid Visby hospital ansåges under något af de närmaste åren ett par

tiotal platser kunna vinnas i det nuvarande länslasarettet, för hvilket

för närvarande nya lokaler vore under byggnad. Denna ringa tillökning

syntes dock i detta sammanhang utan väsentlig betydelse.

Beträffande Piteå hospital och asyl hade en del svårigheter yppat

sig med afseende på anstaltens förseende med lifsförnödenheter och

andra för anstaltens drift nödiga förbrukningsartiklar samt med afseende

på garantier för åtagna leveransers behöriga fullgörande äfvensom vid

anskaffande och bibehållande af duglig och pålitlig sjukvårds- och ekonomibetjäning.

Jordområdet vore emellertid relativt stort och af för

anstaltens ändamål lämplig beskaffenhet, på grund hvaraf medicinalstyrelsen

hölle före, att frågan om en måttlig utvidgning af denna

anstalt, exempelvis genom uppförande af en eller två öppna paviljonger

eller s. k. kolonibyggnader af samma typ som de, hvilka enligt vederbörliga

beslut skulle uppföras vid anstalterna vid Restad och Kristinehamn,

väl förtjänade att tagas under ompröfning.

Kristinehamns hospital disponerade numera efter förvärfvande för

anstaltens räkning af hemmanet Ålskärr ett område, som såväl till utsträckning

som beskaffenhet — omväxlande skogs-, ängs- och åkermark

— väl kunde tillåta en större utvidgning af detta hospital, en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

utvidgning, hvartill äfven åtskilliga andra gynnsamma omständigheter

vid denna anstalt inbjöde. Vattentillgången vore obegränsad, läget

vackert och från kommunikationssynpunkt lämpligt, afståndet till närmaste

stad lagom stort — omkring 2 kilometer — hvarjämte under

den nuvarande ledningen många tillfällen till arbeten af växlande och

för de sjuka lämplig art blifvit beredda. För närvarande kunde å denna

anstalt mottagas omkring 330 sjuka (hvaraf 20 å Värmlands läns upptagningspaviljonger),

hvartill snart torde komma ytterligare 35 sjukplatser

dels i en så kallad kolonibyggnad, till hvars uppförande 1902

års Riksdag anvisat medel, dels i ett under byggnad varande mindre

hus, afsedt för sjukskötarefamiljer. En större tillbyggnad, afsedd för

omkring 400 sjuke, skulle således enligt medicinalstyrelsens mening

med största fördel kunna uppföras vid denna anstalt. Härigenom skulle

antalet sjukplatser å Kristinehamns hospital komma att uppgå till omkring

800.

Frågan om den lämpligaste beläggningssiffran å anstalter af här

ifrågavarande slag hörde till de mest svårlösta problemen inom den

praktiska sinnessjukvården, såväl i principiellt hänseende som i hvarje

särskildt fall. Från rent ekonomisk synpunkt hade utan tvifvel de högre

beläggningssiffrorna företrädet, så till vida som dessa gifvetvis tenderade

att nedbringa såväl anläggningskostnaderna för hvarje sjukplats som

utgifterna för anstaltens administration och ekonomiska drift, beräknade

efter hvarje å anstalten vårdad sjuk. Å andra sidan kunde dock, om

beläggningssiffran vore alltför hög, anstaltens ändamål löpa fara att i

väsentlig mån förfelas. Enligt medicinalstyrelsens mening, hvilken äfven

sanktionerats af Kungl. Maj:t genom förnyade kungl. stadgan angående

sinnessjuka den 14 juni 1901, vore det nödvändigt, att ledningen af

offentlig anstalt för sinnessjuka såväl med afseende på sjukvården som

den ekonomiska administrationen förblefve samlad i en hand — öfverläkarens.

På en alltför stor anstalt kunde det under sådana omständigheter

lätteligen hända, att öfverläkaren, om lian, såsom sig borde,

ville i detalj öfvervaka anstaltens ekonomiska administration, under det

utslitande arbetet härmed småningom glede ifrån ledningen af den

egentliga sjukvården, eller ock — hvilket läge närmare till hands —

under de oaflåtliga omsorger, som den egentliga sjukvården kräfde,

förlorade öfverblicken öfver de administrativa angelägenheterna. Då

emellertid anstaltens ekonomiska drift medelbarligen vore af största

betydelse för sjukvården, komme denna, om öfverläkarens krafter sveke

i något af båda ofvanberörda afseenden, att direkt eller indirekt blifva

lidande och anstalten sålunda att icke på fullt tillfredsställande sätt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

5

fylla sin uppgift. Från denna synpunkt syntes det alltså önskvärdt,

att beläggningssiffran nedbragtes så mycket, som med sparsamhetens

kraf kunde anses förenligt.

De hittills vunna erfarenheterna från rikets för närvarande största

anstalter, de vid Uppsala och Lund, syntes gifva vid handen, att en

beläggningssiffra af 1,200 patienter vore väl stor. Vid framläggande

af förslag till den nu under byggnad varande asylen vid Restad hade

medicinalstyrelsen därför förordat en beläggning af 1,000 sinnessjuka.

Af skäl, som förut anförts, syntes det dock vara önskligt att ytterligare

i någon mån nedbringa patientantalet vid de anstalter, som

hädanefter kunde komma att anläggas, för så vidt detta kunde ske, utan

att anläggningskostnaden, beräknad per sjukplats, stege till alltför stora

summor.

För ett sådant önskemål talade äfven följande skäl. Erfarenheten

hade visat, att anstalterna för sinnessjuka hade en naturlig tendens att

tid efter annan utvidgas, till dess att de finge ett sådant omfång, som de

på platsen rådande förhållandena medgåfve. Sådana partiella tillbyggnader

skulle antagligen i allmänhet ställa sig ekonomiskt gynnsamt samt

vore äfven i annat hänseende fördelaktiga. Med sinnessjukvårdens fortgående

utveckling mot allt mera humana och fria behandlingsmetoder

uppstode alltjämt kraf på modernare lokala anordningar, kraf, hvilka ofta

icke kunde utan stora svårigheter och kostnader tillgodoses i redan befintliga

byggnader, hvilka småningom enligt sakens natur blefve för

nyare tiders fordringar allt mera oändamålsenliga. Under sådana omständigheter

kunde en tillbyggnad af större eller mindre omfång vara

en välkommen utväg och måhända ofta den enda utvägen att gifva hela

anstalten en mera tidsenlig prägel. Det syntes från denna synpunkt

vara klokt att vid nyanläggningar icke genast taga alla områdets resurser

i anspråk, d. v. s. icke från början beräkna en maximal beläggningssiffra,

hvilken sedermera vid uppstående behof af tillbyggnad icke

utan olägenhet kunde öfverskridas.

Att medicinalstyrelsen särskildt vid Kristinehamn icke ansåge sig

kunna förorda en högre beläggningssiffra än 800 hade dessutom sina

speciella orsaker. För det första ville medicinalstyrelsen framhålla, att

administrationen af en anstalt för sinnessjuka gifvetvis vore enklare

och mindre kräfvande, då det gällde en ny, efter enhetlig plan anlagd

anstalt såsom Restad, än om anstalten, såsom nu ifrågasattes vid Kristinehamn,

blefve i väsentlig mån utvidgad, hvarvid det icke torde kunna

undvikas, att vissa delar af anstaltens funktioner blefve svårhandterligare

och mer tidsödande att öfvervälta. Dessutom hade medicinalsty
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

relsen tänkt sig möjligheten af, att i samband med den tilltänkta utvidgningen

af hospitalet vid Kristinehamn därstädes borde anordnas ett

par tiotal platser för sinnessjuka, tillhörande första betalningsklassen.

Exspektantlistorna från rikets hospital hade nämligen på sista tiden

visat en afsevärd stegring i antalet af sinnessjuka, tillhörande berörda

klass, hvarför sådana icke förr än efter lång väntan kunnat erhålla

beviljad plats. En afdelning för sådana sjuka vore emellertid ägnad

att i hög grad öka läkarnes arbete och äfven att komplicera den ekonomiska

administrationen.

Ehuru sålunda på grund af olika omständigheter någon större utvidgning

af de nuvarande offentliga anstalterna för sinnessjuka icke

syntes vara möjlig eller tillrådlig annat än beträffande Kristinehamns

hospital och i någon mån Piteå hospital och asyl, hade dock medicinalstyrelsen

trott sig finna en utväg, hvarigenom äfven å öfriga anstalter

tillsammans ett par hundratal platser skulle kunna vinnas, nämligen

genom anordnande af familjebostäder för ett antal gifta sjukskötare,

hvilka kunde befinnas lämpliga och villiga att mot förmånen af

familjebostad och skälig kontant ersättning till vård mottaga sinnessjuka,

hvilka under vistelse å anstalt visat sig ägnade för vård i ensldldt

hem.

Redan i skrifvelse till Kungl. Maj:t af den 1 april 1901 angående

anordnande af familjebostäder för manlig sjukvårdsbetjäning vid Kristinehamns

hospital hade styrelsen berört denna fråga. Medicinalstyrelsen

föranleddes att ånyo upptaga densamma i större utsträckning, närmast

på grund af en skrifvelse af den 28 juni 1901 från chefen för civildepartementet,

hvilken i berörda skrifvelse, med anledning af vissa i

Riksdagens Första Kammare framställda anmärkningar beträffande otillräckligheten

af betjäningens aflöning vid statens anstalter för sinnessjuka,

anmodat medicinalstyrelsen att taga i öfvervägande, huruvida

ifrågavarande anmärkningar hade sådant fog för sig, att åtgärder i

detta hänseende borde vidtagas.

På grund däraf hade medicinalstyrelsen genom cirkulärbref af den

14 augusti 1901 till samtliga hospitalsdirektioner i riket anmodat vederbörande

direktion att till styrelsen inkomma bland annat med det

yttrande beträffande de sålunda framkomna anmärkningarna och hvad

därmed kunde stå i samband, hvartill förhållandena å den under direktionens

förvaltning stående anstalten kunde gifva anledning.

Af de sålunda infordrade yttranden, hvilka direktionerna efter öfverläkarens

hörande till medicinalstyrelsen afgifvit, hade styrelsen, som

saknade anledning att i detta sammanhang uppehålla sig vid hvad be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

7

rörda yttranden i öfrigt innehölle, funnit, att flertalet öfverläkare och

direktioner varit ense om att framhålla önskvärdheten af familjebostäder

för ett antal äldre och genom särskild pålitlighet och duglighet utmärkta

manliga sjukskötare, hvarigenom dessa värdefullaste element

bland betjäningen skulle kunna bibehållas i anstaltens tjänst i vida större

omfattning, än som vore fallet under nuvarande förhållanden, då önskan

att ingå äktenskap och omöjligheten att få tillfredsställa denna önskan

med bibehållande af tjänsten vid anstalten föranledde till många flyttningar,

som under ofvan antydda gynnsammare bostadsförhållanden till

anstaltens fördel skulle kunna undvikas.

För en lycklig lösning af betjäningsfrågan vid de offentliga anstalterna

för sinnessjuka skulle sålunda anordnandet af familjebostäder

för gifta skötare vara att anse som ett synnerligen viktigt moment.

Men med en dylik åtgärd syntes äfven ytterligare en fördel kunna

vinnas, nämligen familjevård hos dessa gifta skötare för ett antal sinnessjuka,

som syntes lämpade för sådan vård. Ifrågavarande form af

familjevård hade under de senare åren blifvit pröfvad å ett antal tyska

anstalter samt gifvit så goda resultat, att den på vissa ställen betraktades

såsom ett nödvändigt led i en fullt rationell sinnessjukvård. Den

utgjorde nämligen en öfvergångsform mellan den koloniala anstultsvården

— d. v. s. sådan vård i mindre villor eller landthus af vanlig

bostadstyp, som nu syntes hafva utsikt att vinna insteg vid de svenska

anstalterna — samt den egentliga familjevården, sådan medicinalstyrelsen

tänkt sig den anordnad i Korsberga i Småland. Sistnämnda form

af familjevård lämpade sig uppenbarligen icke så väl för exempelvis

konvalescenter och ej heller för sinnessjuka, hvilka, ehuru i allmänhet

lugna och pålitliga, likväl i vissa afseenden eller under vissa perioder

kräfde en särskildt pålitlig och i viss mån sakkunnig tillsyn samt med

sannolikhet kunde anses blifva periodvis, under svårare utbrott, i behof

af vård i en sluten anstalt. En i sinnessjukvård väl förfaren sjukskötare,

boende inom anstaltens område eller åtminstone i dess omedelbara

närhet, skulle däremot gifvetvis vare särdeles lämplig att i sin familj

till vård mottaga sinnessjuka af sist omnämnda art. Sannolikt skulle

dessa sjukskötarehem särskildt lämpa sig för konvalescenter äfvensom

för sinnessjuka, hvilkas lämplighet för familjevård utom anstalten beliöfde

närmare pröfvas.

Vid en och annan anstalt i Tyskland både uppstått mindre byar,

bestående af hem för sjukskötare familj er, hvarest sinnessjuka vore af

anstalten utackorderade. Huruvida en sådan större utsträckning af familjevård

hos i anstaltens tjänst stående sjukskötare kunde visa sig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

lämplig eller önskvärd inom vårt land. kunde väl näppeligen nu förutses.

Medicinalstyrelsen ville dock här erinra därom, att ifrågavarande

vårdform, enligt hvad erfarenheten visat, snart nog uppmuntrade befolkningen

i trakten att genom mottagande af inackorderingar från

anstalten skaffa sig en biförtjänst, dels äfven att enskild familjevård,

sådan som den i Korsberga tillämnade, fordrade vissa förutsättningar,

som säkerligen icke vore till finnandes i alla trakter af vårt land. Så

t. ex. vore befolkningen i vissa trakter af riket dels mycket obetydlig

till numerären, dels i allmänhet mycket fattig, dels äfven icke samlad

i större bysamhällen, utan spridd i enstaka, långt ifrån hvarandra belägna

gårdar. I sådana trakter torde näppeligen någon effektiv kontroll

af den enskilda vården om sinnessjuka kunna åstadkommas. Under

sådana förhållanden kunde det möjligen blifva af behofvet påkalladt att

vid vissa anstalter söka åstadkomma mera omfattande anläggningar af i

samband med anstalten stående kolonier för sjukskötarefamiljer och

därstädes utackorderade sinnessjuka. För närvarande hade dock medicinalstyrelsen

endast tänkt sig att få till stånd en normalritning för

bostäder för ifrågavarande ändamål samt en utredning af kostnaderna

för dessa bostäder och för vården af därstädes inackorderade sinnessjuka.

Skulle en sådan utredning gifva tillfredsställande resultat, skulle

antagligen efter vederbörande hospitalsdirektions hörande sådana bostäder

för ett lämpligt antal skötare och sjuka utan olägenhet kunna anordnas

äfven å sådana anstalter, hvarest ingen större utvidgning vore möjlig

eller tillrådlig. Ifrågavarande anläggningar fordrade nämligen endast

obetydligt jordområde och konnne att — åtminstone till en början — förorsaka

endast en relativt högst obetydlig tillökning af patientantalet å

hvarje anstalt. Under förutsättning, att vid hvarje hospital anordnades

bostäder för i medeltal 5—6 sjukskötarefamiljer med plats för 2—3

sinnessjuka i hvar familj, skulle emellertid härigenom vinnas omkring

150 platser.

De ifrågavarande tillbyggnaderna vid hospitalen i Kristinehamn och

Piteå borde enligt den uppfattning, medicinalstyrelsen ofvan sökt motivera,

beräknas för tillsammans omkring 450 sinnessjuka, hvadan de

åtgärder för minskande af den rådande platsbristen å offentliga anstalter

för sinnessjuka, som styrelsen uti ifrågavarande underdåniga skrifvelse

dittills berört, skulle medföra en ökning af omkring 600 platser å

nämnda anstalter. Enär, äfven om en sådan ökning komme till stånd,

bristen på anstaltsplatser för sinnessjuka likväl skulle enligt den preliminära

beräkningen uppgå till omkring 3,400, ansåge medicinalstyrelsen

det vara af nöden, att redan nu förberedande åtgärder vidtoges för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5å.

9

uppgörande af förslag till en ny anstalt för sinnessjuka. Med afseende

på storleken af denna sålunda ifrågasatta nya anstalt ville styrelsen på

ofvan anförda grunder hemställa, att antalet sjukplatser å densamma

måtte bestämmas till högst 800. Möjligen kunde det vid närmare

öfvervägande befinnas lämpligt att, om en afdelning för sinnessjuka,

tillhörande första klass, kunde anses af behofvet påkallad, förlägga denna

till en ny anstalt hellre än till hospitalet i Kristinehamn. Under sistnämnda

förutsättning vore det, såsom styrelsen ofvan sökt visa, så

mycket mera angeläget, att beläggningssiffran icke öfverskrede 800.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställde medicinalstyrelsen,

det täcktes Kungl. Maj:t, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

hvad som tillförene genom kungl. bref den 24 april 1885, den 11 september

1891 och den 29 oktober 1897 skett, uppdraga åt styrelsen att

tillsätta en kommission, bestående af styrelsens ordförande, styrelsens

i hospitalsärenden biträdande arkitekt samt dessutom tre sakkunnige män,

med åliggande för kommissionen:

att, med iakttagande af ofvan anförda synpunkter, föreslå lämplig

plats för en ny anstalt för sinnessjuka, beräknad för högst 800 patienter,

låta utföra karteskisser, utvisande det föreslagna områdets belägenhet

samt det ungefärliga läget af de för anstaltens behof nödiga nybyggnader,

verkställa utredning af förhållandena beträffande vattentillgång

och aflopp, uppgöra beräkning af kostnaderna för förvärfvandet

af för anstaltens behof lämpadt jordområde äfvensom för öfrigt meddela

möjligen erforderlig utredning af andra i samband med ofvannämnda

frågor stående förhållanden;

att därjämte låta utarbeta fullständigt förslag, med tillhörande ritningar

och kostnadsberäkningar, dels till en tillbyggnad vid Kristinehamns

hospital, afsedd för omkring 400 sinnessjuka, dels till uppförande

vid Piteå hospital och asyl af nybyggnader för ett mindre antal

sinnessjuka, lämpadt efter förhållandena vid nämnda anstalt, och som

kommissionen efter öfvervägande af alla på saken inverkande omständigheter

kunde finna tillrådligt;

samt att låta uppgöra normalritning med tillhörande kostnadsberäkning

till boställshus för gifta manliga skötare, livilket äfven borde

innehålla rum för 2—3 sinnessjuka inom hvarje i nämnda hus inrymd

lägenhet.

I öfverensstämmelse med hvad medicinalstyrelsen sålunda hemställt

hade Kungl. Maj:t genom bref den 13 juni 1902 anbefallt nämnda styrelse

att tillsätta en dylik kommission.

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 38 Ifäft.

o

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

Efter att hafva lämnat en utförlig redogörelse för innehållet i en

den 8 december 1902 dagtecknad, af medicinalstyrelsen den 11 februari

1903 till Kungl. Maj:t ingifven berättelse angående ofvannämnda, genom

kungl. brefvet den i 4 juni 1901 anbefallda undersökning, har departementschefen

vidare redogjort för de af ofvan omförmälda kommission

afgifna, särskilda förslag till utvidgning af Kristinehamns hospital samt

Piteå hospital och asyl.

Kommissionen hade därvid, yttrar departementschefen, i det afgifna

förslaget till utvidgning af Kristinehamns hospital anfört.

Vid uppgörande af förslag till denna utvidgning hade det visat

sig vara lämpligast, att de behöfliga nybyggnaderna hufvudsakligen

afsåges för kvinnliga patienter och att de nuvarande hospitalsafdelningarna

anordnades uteslutande för manliga, för hvilka dessutom den af

Riksdagen redan beviljade kolonibyggnaden stode till förfogande jämte

två bostadshus för gifta skötare med tillsammans 6 platser för familjevård

af manliga sjuke. Med aktgifvande på psykiatriska och hygieniska

fordringar och utan åsidosättande af sparsamhetens kraf hade kommissionen

funnit sju skilda paviljonger för den nya kvinnoafdelningen

behöfliga.

Utrymmet vore med en rumshöjd af 3,6 m. beräknadt från 5,5 nr

till 7 m2 per sjukplats, växlande allt efter de olika afdelningarnas

beskaffenhet.

I öfverensstämmelse med bland psykiatrerna sedan länge stadgade

åsikter och med stöd särskildt af den erfarenhet, som vid asylerna i

Lund och Uppsala gjorts beträffande olägenheterna af att sammanföra

stora massor af sinnessjuka i samma hus eller ännu mera på samma

afdelningar, hade antalet sjuka i samma hus upptagits till högst 72

och på samma afdelning till högst 36 patienter. Sedan numera dess

bättre mekaniska tvångsmedel och isoleringar vid behandlingen af

sinnessjuka äfven i vårt land å statens anstalter för sinnessjuka inskränkts

till det minsta möjliga och särskildt inrättade celler och

isoleringsrum sålunda kunde antingen alldeles undvaras eller åtminstone

betydligt inskränkas, hade man att i stället ägna sin uppmärksamhet

åt de anordningar, som för den tidsenliga behandlingen af företrädesvis

akuta sinnessjuka, den med sängläge, vore oafvisligt nödvändiga, nämligen

öfvervakningsafdelningar. Sådana afdelningar borde bestå af en

eller flera intill hvarandra liggande sjuksalar med där intill stötande

badrum, dagrum, klosett och öfriga annexer samt ett eller flera enkelrum,

liggande i omedelbart samband med en eller flera af dessa salar.

Sådana öfvervakningsafdelningar borde finnas för de olika kategorierna af

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

sjuka, för stillsamma, med själfmordsdrift behäftade och opålitliga, för halforoliga

med osnygga eller i öfrig! insociala vanor, för oroliga, stormande

och sönderrifvande, och dessa afdelningar borde vara anordnade så, att de

icke störde andra sjukafdelningar eller å sin sida af dessa blefve störda.

I förslaget vore upptagna tre sådana afdelningar. Den för oroliga,

som så att säga skulle ersätta den förr brukliga cell- eller, såsom den

äfven ofta kallades, stormafdelningen, måste oundgängligen betinga

sitt eget hus och kunde icke utan att ändamålet förfelades förläggas i

mer än en våning. De bägge andra afdelningarna vore däremot af

sparsamhetshänsyn anordnade i samma byggnader som andra afdelningar,

den för halforoliga tillsammans med en annan orolig afdelning,

dock så, att afdelningarna icke hade någon beröring med eller större

olägenhet af hvarandra; den för stillsamma i samma byggnad som

afdelningen för konvalescenter och för kroppsligt sjuka (infirmeri), enär

äfven dessa afdelningar icke torde i afsevärdare grad ömsesidigt störa

hvarandra.

Våra dagars sinnessjukvård, som med afskaffande af allt tvång

sträfvade att lämna de sinnessjuka så mycken frihet, som voie möjlig,

kräfde därjämte för en viss kategori af sjuka en s. k. »öppendörr»- afdelning, där de sjuka icke vore inlåsta och där i öfrigt inga säkerhets-

eller skyddsanordningar för fönster och dylikt funnes, som kunde

verka störande eller nedstämmande på sinnet. Denna afdelning hade

icke lämpligen kunnat inpassas i någon af öfriga byggnader och skulle

dessutom, om sådant i tekniskt afseende låtit sig göra, genom en sådan

sammankoppling förfelat sin idé och fått en annan karaktär. För densamma

afsåges därför en särskild byggnad, i hvilken dock för besparing

äfven inrymts bostad för en underläkare och en bokhållare.^ Med

afseende därpå, att på grund af den rådande bristen på platser på våra

hospital de sinnessjuka, som intoges, vore och äfven under den närmaste

tiden komme att vara af i allmänhet mera svårskött beskaffenhet,

hvilket gällde i synnerhet för patienter af kvinnkön, hade man icke

vågat göra denna afdelning större än för 20. Då den å andra sidan

utgjorde en synnerligen viktig och integrerande del af den apparat,

hospitalsläkaren behöfde för att hålla sjukvården i nivå med tidens

kraf, hade den ej heller kunnat strykas från förslaget.

Fördelningen af de sjuka och dispositionerna af de olika lokalerna

framginge i öfrigt af följande beskrifning af de särskilda sjukpaviljongerna.

. . .

A. Paviljong för konvalescenter med infirmeri och öfvervakmngs
afdelning

för stillsamma (Pl. 2 — 7).

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

Innehölle: på nedra bottnen två sjuksalar, hvardera för 10 patienter

en sjuksal för 4 patienter, två intill den sistnämnda stötande enkelrum1

bad- och snyggningsrum, dagrum, tillika matrum, serveringskök, förråd

och klosett; dessutom i samma våning ett mottagnings- och undersöknmgsrum

för läkaren, ett separeriugsrum, ett rum för öfversköterska och

ett betjamngsrum; i våningen 1 tr. upp: två sofrum, hvartdera för 10

ett sofrum för 5, ett enkelrum, dag- och matrum tillika arbetsrum1

badrum, serveringskök, förråd och klosetter, ett separeringsrum, ett

större och ett mindre rum för sköterskor samt slutligen på vinden 4

rum för sköterskor.

B Paviljong för lugna och arbetande (Pl. 8—13). Byggnaden

uppförd i tre våningar, vore vertikalt delad i tvänne likadana hälfter’

hvardera för 36 patienter. Hvarje afdelning innehölle: på nedra bottnen.

en arbetssal, ett dagrum, ett matrum, serveringskök, badrum och

klosett samt förstugor; en och två tr. upp: ett sofrum för 12 patienter,

ett för 4 och tre enkelrum samt förråd, klosett och två betjäningsrum

jamte en kommunikationskorridor, som tillika vore snyggningsrum.

t . 1) Paviljong för oroliga, osnygga och opålitliga (Pl. 14—18).

Liksom föregående i tre våningar och vertikalt delad i två lika

hälfter, hvardera för en afdelning om 36 patienter. I hvarje hälft på

nedre bottnen funnes, förutom förstugor, dagrum och matsal med serveringskök,

badrum och klosett och i våningarna en och två tr upp i

hvardera ett sofrum för 8 och ett för 7 patienter, tre enkelrum, ett

rum för betjäning, förråd, klosett och korridor, som tillika vore snygo-.

ningsrum. I vinden funnes 4 rum för sjukvårdsbetjäning.

i r V, JP1avil.iong för enahanda kategorier af sjuka som föregående

och af alldeles samma storlek och anordning som'' denna.

D- Paviljong för övervakning af oroliga och stormande (Pl. 19

—22). Denna byggnad, som på grund af sitt alldeles säregna ändamål,

såsom ofvan nämnts, skulle uppföras i en våning, omfattade två fullt

lika ofvervakningsafdelningar, hvilkas sjuksalar, en för 9 och två för

hvardera 5 patienter, med tre intill desamma stötande enkelrum; vore

förlagda mera excentriskt. I midtelpartiet intill sjuksalarna läge badrum

och dagrum samt klosett och serveringskök på hvarje sida och

midt emellan dagrummen vore inskjutna i fronten midt för hufvudingangen

ett rum för läkareundersökning och mottagning och ett rum

tor den for bagge afdelnmgarna gemensamma öfversköterskan. I smärre

framspringande flyglar vore vidare på hvarje sida förlagda: klosett,

tva enkelrum, ett betjamngsrum och förråd. I vindsvåningen öfver

vggnadens midtelparti funnes tio rum för sjukbetjäning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

13

Skölj- och torkrum skulle anordnas för de afdelningar, som behöfde

sådana, i respektive källarvåningar.

E. Paviljong för half oroliga patienter med öfvervakning (Pl.

23—26). Dessa båda afdelningar vore i byggnaden fördelade på så

sätt, att nedra våningen innefattade å ena sidan öfvervakningsafdelningen

med dess sjuksalar, en för 10 och två för hvardera 5 patienter jämte

två till dessa salar stötande enkelrum, badrum, klosett, dagrum, serveringskök,

förråd och ett betjäningsrum; å andra sidan den andra afdelningens

daglokaler, nämligen dagrum, matrum med serveringskök, badrum

och klosett samt ett samtals- och undersökningsrum. Den öfra

våningen innehölle den sistnämnda afdelningens nattlokaler, nämligen:

två sofrum, hvartdera för 10 och två hvartdera för 6 patienter, tre

enkelrum, äfvensom klosett, förråd och ett mindre betjäningsrum samt

slutligen på vinden sex rum för sjukbetjäning för bägge afdelningarna.

K. Paviljong för »öppendörrafdelning» (Pl. 35 och 36), i kostnadsförslaget

benämnd »kolonibyggnad af sten». Innehölle på nedra

bottnen två sofrum, hvartdera för 10 patienter, ett dagrum tillika

matrum med tillstötande veranda, badrum, serveringskök, klosett och

rum för sjukbetjäning samt en tr. upp på husets ena ända 2 rum för

en underläkare och 1 rum för en bokhållare.

De förändringar, som behöfdes inom de äldre hospitalsafdelningarna,

vore (enl. ritningarna 41—45) följande:

På den ena afdelningen af de nu lika inredda sidorna:

På den nuvarande öfvervakningsafdelningen för lugna (nuvarande

Afd. B. 1 tr. upp) skulle borttagas de mellan tamburen och de två

tillstötande sjukrummen befintliga väggarna, en dörr öppnas till den

tillstötande sofsalen på nuvarande A-afdelningen, och från denna sal

öppnas likaledes en dörr till bredvid liggande betjäningsrum, hvilket

skulle apteras till badrum. Genom en mellanvägg skulle den åt korridoren

vettande delen af sistnämnda rum afskiftas till ett mindre serveringskök.

Af korridoren skulle äfven en del afskiftas till dagrum åt

den på så sätt utvidgade öfvervakningsafdelningen.

I den återstående delen af samma korridor skulle anordnas snyggningsrum

för den gamla A-afdelningen, hvarjämte klosett och förråd

för denna skulle inrättas i ett betjäningsrum.

I öfrigt blefve afdelningen oförändrad.

På motsvarande plats å andra sidan i nuvarande hospitalet skulle

vidtagas följande förändringar:

På nuvarande A-B-afdelningarna skulle göras i det närmaste likadana

anordningar, som nyss beskrifvits för den andra afdelningen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

På nuvarande C-afdelningen 1 tr. upp skulle borttagas en mellanvägg

mellan där befintliga sofsal och intill liggande mindre rum, hvarigenom

en öfvervakningssal för 11 patienter erhölles. Det midt emot

detta rum på andra sidan korridoren belägna sofrummet för 3 patienter

skulle inredas till badrum.

På nuvarande D-afdelningen skulle göras följande förändringar:

Det på nedra bottnen i tvåvåningsbyggnadens midtelparti belägna

sofrum skulle göras till dagrum och bredvid liggande enkelrum till

serveringskök, hvarjämte skulle utbyggas en förstuga och trappa till

gården till likhet med den på C-afdelningen förut befintliga. Det stora

dagrummet i envåningsbyggnaden skulle förändras till sjuksal, därintill

liggande förråd och två celler jämte mot dem svarande del af korridoren

sammanslås till en större sjuksal och det nuvarande köket förändras

till enkelrum. Vidare skulle sammanslås de tre midtför badrummet

belägna cellerna och motsvarande del af korridoren till en större sjuksal.

Bredvid badrummet skulle utbyggas en klosett och i vinkeln mellan

bägge husen göras likaledes en mindre utbyggnad för att bereda

en behöflig förbindelse mellan det nya dagrummet och de i envåningsbyggnaden

anordnade sjuksalarna. En af de gamla cellerna skulle

tagas till förråd.

Genom dessa ändringar ernåddes, dels ökadt utrymme med 13

platser, dels — och detta ej minst viktigt — ett tillräckligt antal platser

för permanent öfvervakning och sänglägebehandling.

I förslaget inginge vidare uppförandet af två bostadshus för gifta

skötare i enlighet med en af kommissionen upprättad normalritning.

Härigenom bereddes 12 platser i familjevård för män.

Antalet sjukplatser blefve sålunda efter utvidgningen:

på mansafdelning en:

i hospitalets nuvarande afdelningar ............................................................ 313

i familjevård redan befintliga....................................................................... 6

i den redan beslutade kolonibyggnaden .................................................. 29

i två nya hus för familjevård........................................................................ 12

i länspaviljongen........................................................................................... 10

hvaraf 25 nya;

Summa 370

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

15

på kvinno af delning en:

i paviljongen för konvalescenter och övervakning af stillsamma

i d:o för lugna och arbetande ..................................................................

i d:o för oroliga, osnygga och opålitliga .............................................

i d:o för » » » » .............................................

i d:o för halforoliga patienter med öfvervakning ..............................

i paviljongen för öfvervakning af oroliga och stormande...............

i d:o för »öppendöro-afdelning................................................................

i länspaviljongen ........................................................................................

50

72

72

72

56

46

20

10

Summa 398

hvaraf 388 nya.

Genom den föreslagna utvidgningen vunnes sålunda 413 nya platser

för sinnessjuka eller, med frånräknande af i föregående summa intagna

5 kvinnliga infirmeriplatser, 408 sjukplatser, förutom ett för den behöflig^

rörligheten de olika afdelningarna emellan nödvändigt antal reservplatser,

utgörande för männen 9 : 370 = 2,4 % och för kvinnorna 11 : 398

= 2,7 %. Antalet öfvervakningsplatser blefve för männen 102 : 370 =

27,5 % och för kvinnorna 103 : 398 = 25,8 %. Antalet enkelrum utgjorde

för männen 55 : 370 = 14,8 % och för kvinnorna 58 : 398 = 14,5 %.

Väster om den nuvarande hospitalskomplexen och på ett afstånd

af minst 75 meter från densamma skulle förläggas de nya paviljongerna

i två parallella rader från norr till söder med en öppning af minst

45 meter mellan byggnadslinjerna (Pl. 1). Några af byggnaderna hade

sin längdriktning i det närmaste från öster till väster, andra från norr

till söder, hvarmed afsåges att dels erhålla fördelaktig belysning af en

del lokaler och den lämpligaste belägenheten af vissa promenadgårdar,

dels få tillträdet till de olika afdelningarna på fördelaktigaste sätt ordnadt.

Från läget i de nämnda raderna afveke öfvervakningspaviljongen

för oroliga, en afvikelse, som betingades af terrängförhållanden, men

ingalunda syntes ofördelaktig. Afståndet i norr och söder mellan byggnaderna

vexlade från 25 till ungefär 40 meter.

Uppvärmningen skulle ske med ånga, som i en underjordisk kanal

leddes från nuvarande centrala ångpauneanläggning, hvilken för detta

ändamål måste tillbyggas och utvidgas (Pl. 1 och 38), med två ångpannor,

hvarjämte en af de nuvarande ångpannorna, en lågtryckspanna,

skulle utbytas mot en af samma typ som de öfriga. I ångkanalen

skulle förläggas äfven kall- och varmvattenledningar, äfvensom de elekriska

kablarna. Elektricitetsverket skulle utvidgas med starkare maskiner

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

och accumulatorsbatteriet förstoras. De nuvarande verkstäderna för

snickare, skräddare m. m. räckte äfven för det ökade behofvet.

Köket skulle förstoras genom en mindre utbyggnad (Pl. 39—45).

Tvätt och bageri räckte ej för de nya behofven och tilläte ej någon

förstoring på sin nuvarande plats, hvarför en ny byggnad (Pl. 27 32)

maste uppföras för desamma. Den vore förlagd till sjöstranden strax

söder om ångpannehuset och innehölle utom de för tvätt och bageri

nödiga lokalerna äfven bostäder för den för dessa inrättningar erforderliga

personalen.

Nuvarande bageriet skulle bli diskrum och skalningsrum för rotfrukter.

Hittillsvarande diskrum skulle bli en välbehöflig tillökning till

skafferiet. Funktionärernas matsal, redan nu otillräcklig, skulle bli handkammare

och expeditionsrum för hushållerskan. Den nuvarande betjäningsmatsalen

1 tr. upp skulle bli matsal för läkare, bokhållare, öfversköterskor

med flera funktionärer; nuvarande mangelsalen matrum och

samlingsrum för den kvinnliga och nuvarande tvättstugan matrum och

samlingsrum för den manliga betjäningen utom eldare och drängar, för

hvilka en lokal i källaren kunde användas som matrum.

På hvarje sinnessjukanstalt af någon betydenhet funnes numera

en stol re samlingssal, där vid de större högtiderna patienterna i så stort

antal som möjligt kunde föras tillsammans. Betydelsen af en sådan

samlingssal kunde icke skattas nog högt, i det att ett gemensamt

firande af högtider och andra festliga tillfällen i hög grad verkade

upplyftande och förädlande på de sjuka och utöfvade ett gynnsamt och

för vissa kategorier af sjuka nödvändigt afbrott i anstaltslifvets enformighet

och mången gång till och med vore af terapeutisk betydelse.

En sådan samlingssal vore därför föreslagen och skulle förläggas strax

norr om verkstadshuset, ett läge så pass centralt, som de lokala förhållandena

_ medgåfve. Ritning meddelades å Pl. 37.

För bitiädande läkaren föresloges familjebostad (Pl. 34) af fem rum

och kök i en särskild byggnad, enär en sådan familjebostad redan

länge varit önskvärd och efter anstaltens utvidgning måste anses vara

ett oafvisligt behof. Det vore nämligen af synnerlig vigt, att på en

så stor anstalt vid öfverläkarens sida såsom närmaste man funnes en

läkare med tillräcklig erfarenhet i såväl sjukvård som administration

för att kunna ersätta honom vid semester eller tillfälligt förfall, och man

torde näppeligen kunna påräkna att få behålla i sinnessjukvård skolade

och för tjänsten lämpliga och passande läkare, ifall de i afvaktan på en

kanske sen befordran skulle vara hänvisade till ett längre ungkarlslif.

Kostnaderna för nu föreslagna utvidgning af Kristinehamns hospital

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

17

enligt ett af hofintendenten A. Kumlien upprättadt sammandrag af kost

nadsberäkningarna belöpa sig till följande belopp.

Paviljong för övervakning af lugna patienter ............ kr.

» » lugna arbetande patienter ....................... »

2 st. paviljonger för osnygga och oroliga patienter

å kr. 115,000 .................................................................. »

Paviljong för öfvervakning af oroliga patienter ........ ))

» » » » halforoliga patienter ... »

Ny tvätt- och bagarstuga...................................................... »

Köks flygelns förändring....................................................... :»

Sydvästra och västra cellflyglarnas förändring............ »

Samlingshus ............................................................................ »

Bostad för biträdande läkare................................................ »

Paviljong efter »öppen-dörr-systemet» (kolonibyggnaden)

................................................................................. »

2 st. boställshus för vårdare å kr. 15,801: 71 ........... »

Kall- och varmvattensledningars amt afloppsledningar »

Köks- och tvättapparater..................................................... »

Elektrisk belysningsanläggning....................................... ))

490 l.met. underjordisk rörkanal å kr. 50: — ............ »

Tillbyggnad af ångpannehuset med ny skorsten......... »

Värmeledningar ...................................................................... ))

Spårvägar................................................................................. ))

Solskärmar, stängsel och diverse afträden m. m....... »

Schaktnings- och planeringsarbeten ................................. »

Summa kr.

94,000: —

158,000: —

290,000: —

119,000: —

95,500: —

105,500: —

11,000: —

11,000: —

27,621: 30

16,151: 10

28,368: 90

31,603: 42

65,000: —

51,500: —

42,000: —

24,500: —

9,000: —

93,000: —

2,740: —

7,000: —

21,715: 28

1,304,200: —

Med anledning af kommissionens förslag till utvidgning af Kristinehamns

hospital hade medicinalstyrelsen, enligt hvad departementschefen

till statsrådsprotokollet vidare meddelat, anfört följande:

Enligt detta förslag skulle Kristinehamns hospitals utvidgning åstadkommas

hufvudsakligen på det sätt, att hela den nuvarande sjukhusbyggnadskomplexen,

hvilken till hälften vore afsedd för manliga och

till hälften för kvinnliga patienter, skulle apteras för sjuka af mankön,

under det att nya byggnader skulle uppföras för kvinnliga patienter.

Äfven medicinalstyrelsen vore öfvertygad om, att på detta sätt dels

besparing vunnits, dels äfven åstadkommits afdelningar, som blefve

lättare att sköta, än om, med bibehållande af hospitalets nuvarande

anordning en ny byggnadskomplex skolat uppföras för hvartdera könet.

Bih. till Biktd. Prat. 1503. 4 Sami. I Afd. 38 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

De nuvarande hospital sbyggnaderna rymde 300 sjuka. Då utvidgningen

skulle omfatta omkring 400 sängar, så kunde man vänta, att en missproportion

mellan platserna för de olika könen skulle uppkomma genom

att använda alla de nya platserna för kvinnliga patienter. Denna

olägenhet hade emellertid undvikits på följande sätt. Först hade ominredningen

af de gamla afdelningarna medgifvit inrymmande därstädes

af 313 i stället för 300 sängar. Vidare blefve 29 nya platser för sjuka

af mankön tillgängliga i den så kallade kolonibyggnad, hvartill 1902

års Riksdag anslagit nödiga medel. Slutligen funnes redan nu 6 platser

för patienter af sistnämnda kön uti den under år 1902 fullbordade bostadsbyggnaden

för gifta manliga sjukskötare, och kommissionen hade

föreslagit tvänne nya dylika hus, hvilka således skulle medgifva vård

af ännu 12 patienter. För sinnessjuka män skulle således komma att

erhållas 360 platser och för sinnessjuka kvinnor skulle uti nybyggnaderna

antalet platser blifva 388 samt således hela antalet platser på

Kristinehamns hospital 748. Den återstående skillnaden, 28 platser,

vore således föga afsevärd och uppvägdes däraf, att alla de vid Nyköpings

hospital under året tillkomna 35 platserna afsetts för män,

hvartill komme, att hela den beslutade asylen för kriminalpatienter vid

Växjö hospital likaledes skulle mottaga uteslutande manliga patienter.

Lika med kommissionen, funne medicinalstyrelsen således den uti förslaget.

uppnådda proportionen mellan könen lämplig. Om till ofvannämnda

748 platser lades de 20 uti Värmlands läns paviljonger befintliga,

hvaraf 10 vore afsedda för hvartdera könet, så blefve hela platsantalet

på Kristinehamns hospital i utvidgadt skick 768. Uti medicinalstyrelsens

ofvan åberopade skrifvelse den 28 april 1902 hade styrelsen

utförligt motiverat sin åsikt därom, att Kristinehamns hospital icke

lämpligen borde utvidgas till mera än högst 800 sängar. Ofvannämnda

768 platser skulle i enlighet härmed kunna medgifva en ytterligare utvidgning

med 32 platser. Men det syntes vara klokt att reservera

denna möjlighet till kommande behof, till exempel för patienter af första

klass, för hvilka möjligheterna att erhålla vård på statens hospital numera

vore synnerligen ringa.

Kostnaden för hela utvidgningen hade af kommissionen beräknats

till 1,304,200 kronor, hvilken summa, om den fördelades på de nyförvärfvade

413 platserna gåfve en kostnad af 3,157 kronor per sj^lkplats.

Till jämförelse härmed erinrade medicinalstyrelsen, att kostnaden för

Lunds hospital och mansafdelningen vid Uppsala hospital, hvilka påbörjades

under 1870-talet, belöpte sig till respektive 5,714 och 4,645

kronor per sjukplats. Piteå hospital, som togs i bruk 1893 med 300

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

19

sjuksängar, kostade 3,510 kronor per säng och Kristinehamns hospital,

hvilket öppnades år 1887, hade då kostat 3,121 kronor per säng, eller

föga mindre än livad som nu beräknats för utvidgningen. Lägre medelkostnad

för säng hade visserligen ernåtts vid de asyler för sinnessjuka,

hvilka under senare tiden uppförts i Uppsala och Lund, och äfven vid

den under byggnad varande asylen vid Restad nära Vänersborg, som

beräknades kosta 2,614 kronor per sängplats. Dessa anstalter hade

emellertid ett annat ändamål, i det att de afsetts uteslutande eller —

hvad Restad beträffade — hufvudsakligen för obotligt sjuka, för hvilka

ett annat byggnadssätt ansetts kunna tillämpas.

På grund af hvad medicinalstyrelsen sålunda anfört, hemställde

styrelsen, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå innevarande års Riksdag att

för utvidgning af Kristinehamns hospital i enlighet med upprättade

ritningar och kostnadsberäkningar anslå ett belopp af 1,304,200 kronor

och att däraf för år 1904 måtte anvisas 250,000 kronor.

Till följd af remiss hade öfverintendentsämbetet häröfver till

Kungl. Maj:t afgifvit utlåtande af den 19 december 1902, däruti ämbetet

anfört, att den af ämbetet verkställda granskning af ifrågavarande

ritningar och kostnadsberäkningar icke gifvit orsak till andra ämbetets

erinringar, än beträffande ritningarna att vid utförandet af arbetena med

de afsedda båda nybyggnaderna för inrymmande af samlingssal och

till bostad för biträdande läkare borde iakttagas, i afseende å den förra,

att dess fasader förlänades ett mera tilltalande och med byggnadens

syfte mera öfverensstämmande utseende och, i fråga om den senare,

att sådana anstalter vidtoges, att entréen och trapprummet måtte blifva

rymligare och ljusare, allt anordningar som borde kunna genomföras

utan förhöjning i den beräknade arbetskostnaden, samt vidkommande

kostnadsberäkningarna, förutom några mindre fel, att slutsumman i kostnadsförslaget

till öfvervakningspaviljong för oroliga patienter genom

felsummering angifvits 500 kronor för låg och förty borde höjas från

119,000 kronor till 119,500 kronor; att i kostnadsförslaget till paviljongför

halforoliga patienter med övervakning uteglömts kostnaden för 9

stycken källarfönster, hvilken kostnad belöpte sig, efter 25 kronor för

hvarje fönster, till sammanlagdt 225 kronor, hvadan berörda kostnadsförslags

slutbelopp borde höjas från 95,500 kronor till 95,725 kronor;

samt att, till följd af de utaf ämbetet ofvan angifna tillägg till två af

de uppgjorda kostnadsförslagen, totalkostnaden för samtliga föreslagna

utvidgningsarbeten borde antagas komma att uppgå till 1,304,925

kronor, eller 725 kronor mera än den beräknade summan, 1,304,200 kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

Beträffande förslaget till utvidgning af Piteå hospital och asyl

har kommissionen, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhämtas, anfört

följande:

Vid flera under de senare åren verkställda inspektioner af Piteå

hospital hade framhållits önskvärdheten af att anbringa en öfvervåning

på de s. k. låga D-afdelningarna, hvilka nu endast innehölle en våning, i

syfte att dymedelst underlätta kommunikationen mellan de olika afdelningarna

en trappa upp samt vinna plats för ett par mindre öfvervakningsafdelningar.

Därjämte hade medicinalstyrelsen uti sin ofvan åberopade

skrifvelse af den 28 april 1902 angående tillsättandet af nu

ifrågavarande kommission förslagsvis framhållit, att en måttlig utvidgning

af Piteå hospital kunde ske medelst uppförande af en eller två

öppna paviljonger eller s. k. kolonibyggnader af samma typ som de,

hvilka, enligt vederbörliga beslut, skulle uppföras vid anstalterna vid

Restad och Kristinehamn.

Båda dessa förslag till ökning af nuvarande platsantalet vid hospitalet

ansåge kommissionen för sin del vara att förorda. Genom påbyggandet

af låga D-afdelningarna skulle, såsom ofvan antydts, vinnas,

bland annat, plats för inrättande af två mindre öfvervakningsafdelningar,

en för hvartdera könet. Dylika afdelningar hade hittills alldeles saknats

å detta hospital, men vore, enligt kommissionens åsikt, numera

med den erfarenhet man vunnit rörande gagnet af dylika afdelningar

att anse såsom oundgängligen nödvändiga å hvarje hospital. En förslaget

bilagd ritning visade, huru kommissionen tänkt sig inredningen

af nämnda båda afdelningar. Å hvardera af dessa skulle sålunda två

rum anordnas till öfvervakningssalar, det ena för 9 och det andra för

7 patienter eller tillhopa 16 patienter å hvarje könsafdelning. Därtill

komme å hvarje afdelning ett rum för vårdare, ett separationsrum i

reserv, klosett samt en korridor, som äfven vore afsedd till snyggningsrum.

Dessa anordningar vore visserligen ingalunda de bästa tänkbara

— hvilket hufvudsakligen vore beroende på tekniska svårigheter, sammanhängande

med byggnadssättet uti de enligt äldre principer inredda

undervåningarna — men de föreslagna öfvervakningsafdelningarna kunde

dock anses tillfredsställande. Kostnaden för ifrågavarande påbyggnader

uppginge, enligt upprättadt kostnadsförslag, till 16,500 kronor för hvardera

afdelningen eller sammanlagdt 33,000 kronor.

Beträffande därefter frågan om uppförande af s. k. kolonibyggnader

erinrade kommissionen därom, att sådana byggnader vore ämnade att

inrymma lugna och arbetande patienter samt att bereda sådana tillfällen

till en både för anstalten och dem själfva nyttig sysselsättning

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54,

21

med jordbruksarbete m. m. samt vänja dem vid mera fria och med

vanliga lefnadsförhållanden någorlunda öfverensstämmande villkor. Att,

såsom i medicinalstyrelsens ofvanberörda skrifvelse den 28 april 1902

eventuellt föreslagits, vid Piteå hospital uppföra två dylika kolonibyggnader

syntes kommissionen ej för närvarande tillrådligt. Erfarenheterna

från utlandet med afseende på lämpligheten af ifrågavarande byggnadstyp

vore visserligen mycket gynnsamma, men då inom vårt land denna

typ ännu ej hunnit praktiskt pröfvas och med hänsyn därtill, att patientantalet

vid Piteå hospital icke vore så stort, syntes försiktigheten bjuda

att till en början föreslå blott en kolonibyggnad samt att ej i denna

beräkna plats för mera än 20 patienter. Då sålunda blott en kolonibyggnad

syntes böra ifrågasättas, läge det närmast till hands att afse

denna för män, enär en friare vård af kvinnliga sinnessjuka af åtskilliga

skäl ställde sig vanskligare och således icke borde ifrågakomma förrän

i andra rummet. Kommissionen föresloge därför, att vid Piteå hospital

måtte uppföras en kolonibyggnad med plats för tjugu manliga patienter

enligt förslaget bifogad ritning, äfven innefattande tre bostadsrum för

funktionärer, hvaraf stort behof på detta hospital gjort sig gällande.

Byggnaden beräknades, enligt upprättadt kostnadsförslag, kunna uppföras

för ett pris af 30,000 kronor.

Genom Kungl. Maj:ts ofvanberörda bref af den 13 juni 1902 hade

kommissionen därjämte fått sig ålagdt att låta uppgöra normalritning

till boställshus, afsedda för gifta manliga skötare och äfven innehållande

rum för 2 till 3 sinnessjuka inom hvarje i nämnda hus inrymd lägenhet;

och hemställde nu kommissionen, att vid Piteå hospital och asyl

måtte, i enlighet med sålunda upprättad normalritning, uppföras två

boställshus, hvartdera innehållande två lägenheter med rum för tre

manliga sjuka i hvarje lägenhet. Till stöd för berörda hemställan framhölle

kommissionen, dels att genom uppförandet af dessa båda hus

skulle kunna beredas plats för ytterligare 12 manliga patienter dels ock

att behofvet af sådana boställshus vid Piteå hospital och asyl gjort sig

särskildt gällande, enär förhållandena därstädes sedan länge tvungit

vederbörande att medgifva ett jämförelsevis stort antal sjukskötare att

ingå äktenskap och vara boende utom anstalten, hvilken sistnämnda

omständighet icke kunnat undgå att förorsaka vissa olägenheter.

Genom de af kommissionen ofvan föreslagna åtgärder — Påbyggande

af låga D-afdelningarna med plats för tillhopa 32 patienter, 1C

män och 16 kvinnor, uppförande af en kolonibyggnad för 20 manliga

patienter samt två boställshus för gifta manliga skötare med plats för

tillhopa 12 manliga patienter — skulle sålunda vinnas sammanlagdt 64

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

nya platser; och ansåge kommissionen någon utvidgning härutöfver för

närvarande ej tillrådlig.

Det sålunda ökade patientantalet torde, enligt kommissionens åsikt,

utan svårighet kunna betjänas med de nuvarande ekonomiafdelningarna,

inom hvilka dock några smärre förändringar torde blifva nödvändiga.

På grund af hvad sålunda anförts hemställde kommissionen, att

medicinalstyrelsen behagade ingå till Kungl. Maj:t med framställning:

1 ro) om påbyggande af låga D-afdelningarnas båda könsafdelningar för

inredning därstädes af två öfvervakningsafdelningar för tillhopa 32

patienter; 2:o) om uppförande af en kolonibyggnad för 20 manliga

patienter; samt 3:o) om uppförande af två boställshus för gifta manliga

skötare med rum för tillhopa 12 manliga patienter.

Medicinalstyrelsen har, enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet

omförmält, uti sin skrifvelse till Kungl. Maj:t den 15

december 1902 anfört följande i fråga om kommissionens förslag till

utvidgning af Piteå hospital och asyl.

Jämte det de föreslagna två bostadshusen, hvartdera för två gifta

sjukskötare och sex hos dem i så kallad familjevård inhysta manliga

sinnessjuka samt beräknade till en kostnad af 15,800 kronor för hvarje

hus, skulle medgifva mottagande till vård å Piteå hospital af ytterligare

12 manliga patienter, vunnes, såsom kommissionen jämväl erinrat, genom

dem äfven den fördelen, att 4 af de skötare, hvilka medicinalstyrelsen

nödgats tillåta att med sina familjer bo utanför hospitalets område i

af hospitalet förhyrda lägenheter, kunde få sin bostad i närheten af

tj änstgöringsplatsen.

Sammanlagdt skulle genom de föreslagna nybyggnaderna, mot

hvilka styrelsen för sin del icke hade något att erinra, förvärf vas plats

för 64 sinnessjuka till en kostnad af 94,600 kronor eller 1,478 kronor

för hvarje plats.

På grund af hvad sålunda anförts hemställde medicinalstyrelsen,

det täcktes Kungl. Maj:t till innevarande års Riksdag aflåta proposition

om beviljande af 94,600 kronor för utförande af här ifrågavarande utvidgning

af Piteå hospital och asyl.

Efter remiss har öfverintendentsämbetet uti utlåtande till Kungl.

Maj:t den 19 december 1902 anmält, att den inom ämbetet verkställda

granskning af de beträffande utvidgningen af Piteå hospital och

asyl upprättade ritningar och kostnadsförslag icke från ämbetets sida

föranledt någon erinran.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N.o 54.

23

För egen del har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört

följande.

Af medicinalstyrelsens ofvanberörda, den 11 sistlidne februari till

civildepartementet inkomna berättelse inhämtades, att den verkställda

undersökningen beträffande sinnessjuka inom riket gifvit vid handen,

att ett mycket större antal sådana sjuka, än som hittills af folkräkningsuppgifterna

framgått, funnes inom riket. Enligt sistnämnda uppgifter

hade nämligen den 31 december 1900 antalet sinnesjuka i hela riket uppgått

till 9,312, men enligt de verkställda undersökningarna uppskattades

deras antal vid nämnda tidpunkt till 16,242, utgörande alltså en ökning

med nära tre fjärdedelar af förut'' antagna antal sinnessjuka. Af det

sålunda nu uppskattade antalet sinnessjuka, 16,242, hade medicinalstyrelsen

beräknat 9,653 vara i behof af vård å anstalt. Då antalet platser

å vårdanstalterna vid 1900 års slut uppgått till 4,648, hade alltså förefunnits

en brist af 5,005 platser. Sedan dess hade visserligen, såsom

medicinalstyrelsen framhållit, under åren 1901 och 1902 antalet disponibla

anstaltsplatser ökats med 459 platser, och under de närmaste åren

vore att emotse en ytterligare ökning af omkring 1,300 platser genom

redan beslutade ny- och tillbyggnader vid hospitalen, men den ökning i

anstaltsplatser, som härigenom vunnes, fyllde dock, enligt hvad medicinalstyrelsen

likaledes framhållit, ingalunda den förefintliga bristen. Departementschefen

funne det därför i högsta grad nödvändigt, att bristen på

anstaltsplatser så snart ske kunde i möjligaste mån afhjälptes.

Hvad beträffade de nu föreslagna utvidningsarbetena vid Kristinehamns

hospital samt Piteå hospital och asyl, inginge dessa, såsom förut

omförmälts, i den af medicinalstyrelsen utarbetade planen till sinnessjukvårdens

ordnande; och förutsattes därvid för planens fullföljande,

att båda ifrågavarande förslag blefve förelagda för och godkända af

innevarande års Riksdag på det att utvidgningsarbetet vid Kristinehamns

hospital skulle kunua hinna blifva färdigt under år 1908 samt

det vid Piteå hospital och asyl under år 1905.

Vidkommande de särskilda vårdformer för sinnessjuka, som inginge

uti förevarande förslag, ansåge departementschefen sig i fråga om den

därvid tillämpade behandlingen efter så kallade öppen-dörr-systemet

endast böra erinra, att detta system upprepade gånger, däraf redan

förut vid Kristinehamns hospital, vunnit Kungl. Maj:ts och Riksdagens

godkännande, samt i fråga om anordnandet af familjevård åt sinnessjuka

i särskilda därför inrättade bostäder för gifta skötare, hvilken

vårdform redan tillämpades vid Kristinehamns hospital, åberopa hvad

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

medicinalstyrelsen till stöd därför anfört i sin skrifvelse till Kungl.

Maj:t af den 28 april 1902.

Med afseende å hvad i ärendet blifvit anfördt, hemställde departementschefen,

att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta förevarande

proposition.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling föreliaft en af

herr C. Wallis m. fl. inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 106)

däri yrkats, att Riksdagen ville besluta, att, i enlighet med de af förenämnda

hospitalsbygguadskommission uppgjorda förslag, Kristinehamns

hospital skulle utvidgas med 413 och Piteå hospital och asyl med 64

platser för sinnessjuka samt att för ändamålet måtte anvisas för Kristinehamns

hospital 1,305,000 kronor, hvaraf för år 1904 250,000 kronor,

samt för Piteå hospital och asyl 94,600 kronor.

Beträffande de skäl, som motionärerna i sin vid Riksdagens början

afgifna motion anfört till stöd för sitt förslag, hvilket öfverensstämmer

med Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, tillåter sig utskottet att

hänvisa till motionen.

Det ökade utrymme vid statens vårdanstalter för sinnessjuka, som

skulle beredas genom den föreslagna utvidgningen af Kristinehamns

hospital samt Piteå hospital och asyl, är otvifvelaktigt i hög grad af

behofvet påkalladt, och utskottet har icke funnit anledning till någon

anmärkning emot de uppgjorda byggnadsplanerna. Hvad angår de

beräknade kostnaderna, har det visserligen icke undgått utskottets

uppmärksamhet, att vid förut verkställda hospitalsbyggnader kostnaderna

understundom, i förhållande till antalet af de vunna sjukplatserna,

stigit till ännu högre belopp än som enligt de för nu ifrågavarande

arbeten uppgjorda kostnadsförslag skulle erfordras; men då

äfven de nu beräknade kostnadsbeloppen synas vara afsevärdt höga,

har utskottet — särskildt med hänsyn till de stora byggnadsföretag

för hospitalsväsendets räkning, som tvifvelsutan ytterligare förestå —

ansett sig böra uttala, att såväl vid utförandet af de arbeten, hvarom

nu är fråga, som ock vid uppgörande af planer och ritningar för

blifvande hospitalsbyggnader synes böra noga tillses, att kostnaderna,

i den mån sådant är förenligt med byggnadernas ändamålsenlighet,

nedbringas till lägsta möjliga belopp.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet

hemställa,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

25

1) att Riksdagen må, med bifall till Kung], Maj:ts

därom gjorda framställning, för utvidgning af Kristinehamns

hospital bevilja ett anslag af 1,304,925 kronor

och däraf på extra stat för år 1904 anvisa ett belopp

af 250,000 kronor;

2) att Riksdagen må, likaledes med bifall till

Kungl. Maj:ts förslag, för utvidgning af Piteå hospital

och asyl på extra stat för år 1904 anvisa ett belopp

af 94,600 kronor; samt

3) att herr Wallis m. fl. ifrågavarande motion må

genom hvad utskottet under mom. 1) och 2) här ofvan

hemställt anses besvarad.

Stockholm den 21 april 1903.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 38 Håft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.