Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande för år 1904 af anslag till utförande af provisoriska anordningar vid centralstationen och norra stationen i Stockholm m. m.

1903-04-24 · 36 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 36 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1903:55, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande för år 1904 af anslag till utförande af provisoriska anordningar vid centralstationen och norra stationen i Stockholm m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

1

N:o 55.

Ank. till Eiksd. kansli den 24 april 1903, kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

anvisande för år 1904 af anslag till utförande

af provisoriska anordningar vid centralstationen och

norra stationen i Stockholm m. m.

(E. A.)

I en till Riksdagen den 16 sistlidne februari aflåten proposition (n:o 59)

har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af

statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit, att Riksdagen,

med förklarande att de gatudelar, som för utförande af provisoriska

anordningar vid centralstationen och norra stationen i Stockholm komma

att tagas i anspråk, icke behöfva förvärfvas med annan rätt än kostnadsfri

besittningsrätt, så länge de för statens järnvägsdrift användas, må, till utförande

af nämnda bangårdsanordningar, för år 1904 bevilja, utöfver det

af Riksdagen för enahanda ändamål redan anvisade belopp, 1,368,000 kronor,

ytterligare 340,000 kronor att utgå från riksgäldskontor, med rätt

för Kungl. Maj:t att låta under innevarande år af tillgängliga medel utanordna

sistnämnda belopp.

Till åberopade statsrådsprotokollet bar föredragande departementschefen

anfört följande:

Bih. till Riksd. Vrot. 11)03. 1 Sand. 1 Afd. 3!) lläft, (N:o 5.5.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

»I skrifvelse den 13 maj 1902 anmälde Riksdagen, att Riksdagen,

i anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda proposition,

a) för år 1903 beviljat:

till utförande af provisoriska anordningar vid centralstationen

och norra stationen i Stockholm... kronor 1,368,000: —

till påbörjande af permanent godsbangård vid Norrtulls

station ........... » 414,000: —

och till påbörjande af en rangeringsbangård vid

Tomteboda ............................................................... » 390,000: —

eller tillsammans kronor 2,172,000: —,

med rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis under år

1902 af tillgängliga medel utanordna 1,000,000 kronor;

b) medgifvit, att det belopp, för hvilket enligt Riksdagens skrifvelse

den 1 maj 1900 finge inköpas sådana egendomar, som af Kungl. Maj:t

pröfvades vara för statens järnvägar behöfliga för genomförande af nya

bangårdsanordningar i Stockholm, finge höjas från 5,000,000 kronor till

6,000,000 kronor, under iakttagande fortfarande af de i samma skrifvelse

fastställda villkor med tillägg, dels att ej annan mark finge med anlitande

af dessa medel förvärfvas än sådan, som erfordrades för de i mom. a) här

ofvan omförmälda bangårdsanordningar eller för utvidgning af Stockholms

södra station, dels ock, att medlen kunde i förekommande fall användas

jämväl till inköp af gatumark och till löseskilling vid förvärf af egendom

i enlighet med gällande bestämmelser angående jords eller lägenhets afstående

för allmänt behof; samt

c) medgifvit, att ett för anläggning af godsbangård vid Norrtulls station

erforderligt område af omkring 38 ar af kronolägenheten Stallmästaregården

i Solna socken finge af järnvägsstyrelsen öfvertagas för att disponeras

för statens järnvägars räkning, med skyldighet för järnvägsstyrelsen

att utgifva den ersättning för förlust eller olägenhet i anledning af öfverlåtelsen,

som borde lägenhetens nuvarande arrendator tillkomma.

Järnvägsstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 13 december

1902, med öfverlämnande af omarbetadt, fullständigt förslag till provisoriska

anordningar vid centralstation och norra stationen i Stockholm,

dels anhållit, det täcktes Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå

Riksdagen att, då omförmälda af Riksdagen för år 1903 beviljade anslag

å 1,368,000 kronor befunnits för det nya förslaget otillräckligt, bevilja

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

3

ett tilläggsanslag af 440,000 kronor att ställas till styrelsens disposition

under innevarande år,

dels ock, för den händelse att förvärfvandet, på sätt af Riksdagen

förutsatts för beviljande af sagda anslag, med äganderätt af all den Stockholms

stad tillhöriga mark, som för utförande af förenämnda anordningar

erfordrades, skulle anses omfatta jämväl för dessa anordningar erforderliga

gatudelar, hemställt om utverkande hos Riksdagen af eftergifvande af berörda

förutsättning, i hvad anginge gatumarken.

De frågor, som sålunda af järnvägsstyrelsen väckts, eller dels om

beviljande af tilläggsanslag för utförande af provisoriska anordningar vid

centralstationen och norra stationen i Stockholm och dels om sättet för

förvärfvande af den för anordningarnas genomförande erforderliga marken,

torde lämpligen böra behandlas hvar för sig.

Hvad då först beträffar styrelsens hemställan i dess första del eller

beviljande af ett tilläggsanslag för utförandet af provisoriska anordningar

vid centralstationen och norra stationen i Stockholm, tillåter jag mig till

en början i korthet erinra om hvad därutinnan förekommit före Riksdagens

ofvanberörda beslut.

Genom nådigt bref den 10 april 1896 behagade Kungl. Maj:t uppdraga

åt järnvägsstyrelsen att, efter vederbörlig utredning, taga under öfvervägande

och till Kungl. Maj:t inkomma med nytt fullständigt, af kostnadsförslag

åtföljdt definitivt förslag, huru centralstationen i Stockholm

borde på ett för trafikens ombesörjande tillfredsställande sätt lämpligast

ordnas. Sedan internationell täflan för erhållande af förslag till ordnande

af nämnda centralstation blifvit af styrelsen efter af Kungl. Maj:t lämnadt

tillstånd anordnad, afgaf styrelsen med underdånig skrifvelse den 29 januari

1901 en af kostnadsberäkningar åtföljd redogörelse för omgestaltning

af bangårdsförhållandena i och invid Stockholm, hvilken redogörelse uppgjorts

med ledning af ett af ingenjörerne C. O. Grleim från Tyskland och

S. Eyde från Norge författadt, vid sagda täflan med första pris belönadt

förslag till omgestaltningen i fråga samt under förutsättning att åt centralstationen

skulle gifvas högt läge.

I betraktande af de stora kostnader, som genomförandet af anordningarna

enligt denna redogörelse skulle kräfva, fann Kungl. Maj:t den 8

mars 1901 godt uppdraga åt en kommitté att afgifva underdånigt yttrande

angående den ifrågasatta omgestaltningen af bangårdsförhållandena i och

invid Stockholm äfvensom rörande af styrelsen uppgjordt förslag i fråga

om västra stambanans ändrade inledande till hufvudstaden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

Då det, med hänsyn till den stora omfattningen af kommitténs uppdrag

samt de många skilda meningar och olika uppslag, som yppat sig

under kommitténs arbeten, tydligt framstått för styrelsen, att yttrande och

förslag från kommittén omöjligen kunde vara att vänta å sådan tid, att

någon framställning i anledning däraf skulle kunna aflåtas till 1902 års

Riksdag, fann sig styrelsen, som ansett, att åtgärder med det snaraste

måste vidtagas för att genom utvidgning och förbättring af de nuvarande

stationsförhållanden-a i Stockholm bereda möjlighet att tillgodose den

växande trafikens kraf, samt att man icke kunde stå till svars för att uppskjuta

verkställandet af berörda åtgärder i afvaktan på en slutlig lösning

af den stora bangårdsfrågan i Stockholm, böra hos Kungl. Maj:t göra

hemställan om provisoriska anordningars vidtagande för afhjälpande af de

största bristerna och förebyggande af stundom öfverhängande trafikfaror.

Ett af styrelsen för sådant ändamål utarbetadt förslag till provisoriska utvidgningar

och anordningar vid centralstationen och norra stationen blef

därför med underdånig skrifvelse den 6 december 1901 af styrelsen till

Kungl. Maj:t öfverlämnadt.

Ifrågavarande förslag afsåg i hufvudsak att vid centralstationen särskilja

fjärrtrafiken från den lokala persontrafiken, att få bestämda tågvägar

för afgående och ankommande fjärrtåg och för de passerande godstågen

samt att för de tomma tågsätten bereda lämpligt antal uppställningsspår

så belägna, att in- och utförandet af tågen till och från dessa spår skulle

kunna ske utan hinder och fara för trafiken på de verkliga tågvägsspåren.

För sådant ändamål upptog förslaget fyra genomgående trafikspår för

norrut afgående och norrifrån ankommande fjärrtåg samt för söderifrån ankommande

och söderut afgående persontåg, af hvilka spår norra delen vore

afsedd för de förra och södra delen för de senare tågen, och hade berörda

delar åtskilts medelst en för de resandes gång till och från de olika,

mellan spåren befintliga perrongerna afsedd passage, liggande i samma plan

som spåren. Väster om dessa spår skulle utläggas ett spår för den transiterande

godstrafiken.

För betjänande af den lokala persontrafiken å norra stambanan och

Stockholm—Västerås—bergslagens järnväg skulle emot mälarstranden invid

Jakobsgatans förlängning uppföras ett provisoriskt mindre stationshus med

tillhörande plattformar och med särskild tågväg, belägen väster om nyss omförmälda

godstågsspår.

Beträffande den så kallade driftsbangården, som vore nödvändig för

uppställning af ej mindre persontåg under deras uppehåll på stationen än

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

5

äfven reservvagnar m. m. samt för beredande af en utaf linjetrafiken oberörd

del af de till personbangården hörande anläggningarna, där för persontågens

sammansättning och ordnande nödiga växlingsrörelser kunde utföras,

hade densamma föreslagits att förläggas mellan Kungsgatans viadukt

och Klarabergsgatau. För åstadkommande af plats för denna driftsbangård

äfvensom för de särskilda tågvägarne dels till nyssnämnda lokaltrafikstationshus,

dels för passerande godståg, erfordrades ej mindre upplåtelse eller förvärf

af, bland annat, den del af lilla Munklägersgatan och angränsande

delar af från denna utgående gator, som ligga omedelbart väster om nuvarande

bangården, än äfven förlängning af Kungsgatans viadukt.

Nyss angifna anordningar förutsatte en betydlig ökning af järnvägsområdets

bredd och utläggning af nio spår i Gamla Kungsholmsbrogatan

utöfver nu befintliga fem spår, hvadan antalet spår i denna gata, som

enligt mellan styrelsen och Stockholms stad den 30 november 1877 träffadt

aftal skall hållas öppen för gaturörelsen, när sådant icke åstadkommer

hinder eller uppehåll för järn vägsrörelsen, skulle blifva 14 stycken.

För att undanröja de hinder och den trängsel, som nästan dagligen

förefunnos uti själfva centralstationshuset, ingingo i förslaget såsom en

integrerande del vissa förändringar af nämnda hus. Sålunda skulle midtelpartiet

förses med en utbyggnad emot centralplanen för beredande af bättre

utrymme i vestibulen, särskildt med hänsyn till önskvärdheten att för de

resande underlätta tillträdet till biljettkontoren och resgodsemottagningen.

Längs husets fa«ad på båda sidor om midtelpartiet skulle utvändiga korridorer

anordnas, hvarigenom husets nuvarande hela bredd komme själfva

trafiklokalerna och deras utrymmesbehof tillgodo, hvarjämte en del förändringar

och förflyttningar af åtskilliga lokaler i husets bottenvåning förutsetts.

Kostnadsförslaget, fråusedt behofvet af ytterligare markförvärf, innefattade

följande hufvudposter:

förändringar af spårsystemet, innefattande jämväl provisoriska spår och

växelflyttningar under arbetets gång för uppehål
-

lande af trafiken............................................................ kr. 235,215: —

växel- och signalsäkerhetsanordningar................................. » 153,700: —

diverse arbeten, innefattande, bland annat, plattformstak,

90,000 kronor, förlängning af underföringen

af Mäster-Samuelsgatan, 35,000 kronor, röjnings
Transport

kr. 388,915: —

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

Transport kr.

ock planeringsarbeten, grusning af tillfartsvägar

samt hägnad m. m., 42,550 kronor, stensättning

af droskplatser, nya plattformar m. m., 69,000

kronor, förlängning af viadukten vid Kungsgatan,

241,000 kronor, samt förlängning af underföringen

vid Norra Bantorget, 13,900 kronor, anläggning

af provisorisk gata (Mäster-Samuelsgatan) med flyttning

af gas-, vatten ock kloakledningar 44,300

kronor.............................................................................. »

husbyggnadsarbeten, däribland tillbyggnad af centralstationshusets

vestibul, anordnande af två utvändiga

korridorer samt förändringar i inredningen

af stationshusets nedra våning, 171,727 kronor 70

öre, äfvensom aukomsthall för lokaltågen 40,000

kronor................. ä

oförutsedda utgifter, administration m. m. (15 %)......... »

388,915: —

581,255: —

219,827: 70

178,002: 30

tillsammans kronor 1,368,000

Vid föredragningen inför Kungl. Maj:t af förenämnda den 6 december

1901 afgifna förslag, anförde departementschefen, bland annat, att det

torde kunna anses oomtvistligt, att åtgärder inom den närmaste framtiden

måste i betydande omfattning vidtagas för ordnande af bangårsförhållandena

i hufvudstaden, på det att dessa måtte komma att motsvara den

ökade trafikens oafvisliga kraf. Dessa åtgärder vore endast den naturliga

följden däraf, att den högst väsentliga oafbrutna stegringen i trafiken å

statsbanorna till och från hufvudstaden, som inträffat under den långa tidrymden

efter tillkomsten af de nuvarande stationerna i Stockholm, icke

motsvarats af förbättringar och utvidgningar af samma stationer, hvadan

dessa blifvit allt mera otillräckliga för sitt ändamål och, icke minst med

hänsyn till den resande allmänhetens personliga säkerhet, otillfredsställande.

Styrelsen både på goda skäl stödt sin uttalade åsikt, att en del af de erforderliga

utvidgningarna vore af den trängande beskaffenhet, att man icke

kunde stå till svars för att dröja därmed, tills den anordnade utredningen

af frågan i hela dess vidd hunne föras till slut. Kungl. Maj:t behagade

ock till 1902 års Kiksdag aflåta proposition om beviljande för år 1903 af,

bland annat, 1,368,000 kronor till utförande af provisoriska anordningar

vid centralstationen och norra stationen i Stockholm.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

7

I sin ofvanberörda skrifvelse den 13 maj 1902 med anmälan om beviljandet

af sistnämnda belopp yttrade Riksdagen, att de af Kungl. Maj:t

föreslagna anordningar för tillgodoseende af den växande trafikens kraf både

i sin helhet synts Riksdagen vara välbetänkta och böra komina till utförande.

Beträffande den föreslagna tillbyggnaden till centralstationshuset

hade Riksdagen emellertid velat påpeka, att den därför upprättade planen

icke syntes Riksdagen tilltalande, utan vore det enligt Riksdagens mening

önskvärdt, om denna plan kunde omarbetas i syfte, att utbyggnaden på

midten af husets fasad komme att sträcka sig mindre långt fram på centralplanen.

Genom nådigt bref den 27 juni 1902 anbefalldes därefter styrelsen att

underställa Kungl. Maj:ts nådiga pröfning fullständigt förslag till provisoriska

anordningar vid centralstationen och norra stationen för högst den för

anläggningen beräknade kostnad, 1,368,000 kronor, med iakttagande vid

uppgörande af förslaget, såvidt sådant lämpligen kunde ske, att, enligt hvad

Riksdagen såsom önskvärdt framhållit, utbyggnaden på midten af centralstationshusets

fasad komme att sträcka sig mindre långt fram på centralplanen

än enligt det af styrelsen för ifrågavarande anläggning ursprungligen

upprättade förslaget.

Före emottagandet af detta nådiga bref både emellertid styrelsen uti

underdånig skrifvelse den 10 juni 1902, i sammanhang med öfverlämnande

till Kungl. Maj:ts nådiga pröfning af definitivt förslag till påbörjande af

permanent godsbangård vid Norrtulls station, meddelat, att, då det befunnits

erforderligt att företaga vissa ändringar i det med styrelsens underdåniga

skrifvelse den G december 1901 öfverlämnade förslag (här nedan

benämudt 1901 års förslag) till provisoriska anordningar vid centralstationen

och norra stationen, definitivt förslag rörande dessa arbeten icke hunnit vid

sagda tid utarbetas.

Andringarna hade betingats dels af de anmärkningar, hvilka framställts

mot detsamma ej mindre under ärendets behandling i Riksdagen än äfven

af stadens myndigheter, dels ock däraf att vid det fortsatta bearbetandet

af förslaget för erhållande af definitiv plan för ifrågavarande provisoriska

bangårdsanordningar det visat sig, att uti förslaget rätt afsevärda förbättringar

kunde åstadkommas.

I sin förut om förmälda skrifvelse af den 13 december 1902 upplyste

styrelsen till en början, att styrelsen för ernående af möjligast tillfredsställande

lösning af den föreliggande frågan hade ansett sig böra uppdraga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

omarbetningen af 1901 års förslag åt omförmälda ingenjörer Gleim och

Eyde, helst som desse, hvilka hade till specialitet att uppgöra planer till

bangårdsanordningar, förut erhållit styrelsens uppdrag att utarbeta definitivt

förslag till centralstationens och norra stationens slutliga anordnande med

bibehållande af dessa stationers nuvarande läge i plan och med anledning

däraf vore bättre än andra i tillfälle att, så långt ske kunde, vid uppgörande

af plan för provisoriska anordningar taga hänsyn till blifvande per
manenta

anordningar enligt sistberörda förslag.

Sedan Gleim och Eyde fullgjort det dem lämnade uppdrag i fråga om

utarbetande af plan för provisoriska anordningar vid centralstationen och

norra stationen i Stockholm, anmälde styrelsen vidare, hade förslaget delgifvits

omförmälda 1901 års bangårdskommitté, som efter tagen del däraf

såsom sin mening beträffande förslaget uttalat, att det innebure en högst

väsentlig förbättring af 1901 års förslag, men att ifrågasättas kunde, om

icke möjligt vore att ytterligare förbättra förslaget genom uppförande af

en mindre utbyggnad å stationshusets midtelparti samt af utvändig korridor

längs fasaden utmed andra och tredje klassens ''väntsalar äfvensom genom

anläggande af en persontunnel från västra stambanans västligaste persontågsspår

för ankommande tåg under samma banas två öfriga persontågsspår,

däraf ett för ankommande och ett för afgående tåg, hvilka anläggningar

enligt kommitténs uppfattning skulle vara väl värda de kostnader, som

desamma kunde betinga. Äfven Stockholms stads delegerade både beredts

tillfälle taga förslaget i skärskådande och i likhet med kommittén förklarat

detsamma innebära en afsevärd förbättring af det förut afgifna förslaget.

Förslaget både i anledning af berörda anmärkningar blifvit i vissa delar

omarbetadt.

Angående det sålunda omarbetade förslaget, som med skrifvelsen öfverlämnades,

anförde styrelsen:

De väsentligaste brister, som vidlådde de nuvarande anordningarna för

trafiken på centralstationen, kunde i korthet angifvas bestå däruti, att det

utrymme, som centralstationsbyggnaden erbjöde för expediering af resande

samt res- och ilgods, vore alltför knappt; att perrongerna beredde alltför

litet utrymme, bvarjämte tillträdet till desamma vore förenadt med fara

till lif och lem, enär förbindelsen med dem måste äga rum öfver mellanliggande

spår; att den egentliga personstatiouen vore i saknad af olika afgångs-

och ankomstspår med därtill börande särskilda afgångs- och ankomstperronger

för statsbanornas och Stockholm—Västerås—bergslagens

järnvägs persontåg, hvilket i hög grad försvårade tågens expediering; att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

9

utanför den egentliga personstationen icke funnes uppställningsspår, där de

olika banornas tågsätt kunde stå uppställda mellan ankomst och afgång

och där nödiga växlingsrörelser m. m. kunde utföras, strängt afskilda —

såsom ur trafiksäkerhetens synpunkt vore nödigt — från den å hufvudspåren

försiggående trafiken; samt att godstrafiken till förfång för såväl

densamma som persontrafiken och tågsäkerheten vore anvisad till persontrafikens

tågvägar och i öfrigt beroende af växlings och tågrörelserna för

sistnämnda trafik. Därtill komme, att på grund af de stigningar, som

Kungsgatans viadukt företedde, en ganska afsevärd körtrafik med tyngre

gods korsade järnvägen i plan vid Gamla Kungsholmsbrogatan, en omständighet

som vore synnerligen oläglig för såväl denna trafik som järnvägen.

Genom 1901 års förslag, hvarmed afsetts att med jämförelsevis enkla

medel vinna ett af nödvändigheten påkalladt och vid alla större stationer

ifrigt eftersträfvadt särskiljande af lokal- och fjärrtrafiken med skilda plattformar

och skilda tågvägar inom stationsområdet jämte nödigt antal uppställningsspår

för tågsätten samt ett genomgångsspår för den transiterande

godstrafiken, hade styrelsen tänkt sig, att de hufvudsakligaste af nyss omförmälda

brister skulle blifva undanröjda, och att så skulle i det stora hela

blifvit förhållandet, därest förslaget kommit till utförande, ansåge styrelsen

icke kunna bestridas.

Såsom emellertid ofvan angifvits, hade vid det fortsatta bearbetandet

af 1901 års förslag ändringar däri befunnits böra företagas. Dessa åsyftade

att undanröja följande detsamma vidlådande olägenheter.

I följd däraf att de i förslaget ingående fyra trafikspåren måste vid

vissa tågrörelser befaras skulle en korsning mellan person- och tågtrafiken

understundom blifvit nödvändig, hvarförutom, på grund af att berörda spår

vore genomgående, en viss fara för tågsammanstötning skulle förelegat för

det fall, att, när två tåg från motsatta håll ungefär samtidigt anlände, det

ena af dessa tåg måste införas på samma spår, på hvilket det andra redan

intagits.

Genom driftsbangårdens läge i förhållande till nyssnämnda trafikspår

skulle följden blifvit, att Jakobsgatan måst vid västra stambanans tågsätts

rörelser mellan bangården och trafikspåren passeras två gånger, hvilket helt

naturligt skulle vållat afsevärdt hinder i gatutrafiken.

träget för det föreslagna provisoriska stationshuset vid Jakobsgatan

hade varit mindre fördelaktigt för såväl de resande, af hvilka ett stort antal

torde efter ankomsten begifva sig till de östra och norra stadsdelarne,

Bih. till Iliksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 39 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

som ock stationsbefälet å centralstationen, då det direkta öfvervakandet af

lokaltrafiken genom stationsinspektoren vid centralstationen skulle försvårats

i följd af lokalstationens belägenhet på andra sidan de egentliga tågvägarne,

hvarjemte genom lokalstationens läge, som skulle haft till följd att

tågvägskorsningarna mellan lokal- och fjärrtågen kommit att befinna sig

ganska långt norrut å stationsområdet, för tågsäkerheten önskvärd centralisering

af tågvägskorsningarna icke skulle varit möjlig.

Ofvan påpekade olägenheter hade styrelsen låtit sig angeläget vara att

vid omarbetningen af 1901 års förslag af hjälpa, och af den redogörelse,

som styrelsen nu afgåfve för det öfverlämnade förslaget, ansåge styrelsen

framgå, att så äfven lyckats.

Norra stambanans och Stockholm—Västerås—bergslagens järnvägs spår

för ankommande och afgående fjärrtåg delades vid ingången till centralstationen

i fyra perrongspår, af hvilka de två närmast centralstationshuset

befintliga vore afgångs- och de öfriga ankomstspår. Samtliga dessa spår

vore ändspår.

Västra stambanans hufvudspår, som bibehölles i sitt nuvarande läge

tills svängbron öfver Norrström passerats, men därefter afveke västerut med

en kurva af 300 meters radie, grenade sig vid centralstationens södra ände

i dels tre perrongspår, liggande väster om nyss omförmälda fyra spår och

af hvilka det östligaste vore afsedt för afgång och de öfriga utgjorde ankomstspår,

dels ock ett godstågsspår.

Mellan samtliga perrongspår befunne sig perronger, hvilka förenades

i en bred tvärperrong, som man skulle kunna kalla ett »perronghufvud»,

med en bredd af 34 meter, hvilken förmedlade deras direkta förbindelse

med in- och utgångarna till stationshuset.

Därigenom att stationen, hvad de norra banorna beträffade, anordnades

såsom terminusstation, genom hvilken anordning någon fara för tågsammanstötning

icke kunde ifrågakomma, erhölles spårfri passage för samt

lige resande, med undantag dock af västra stambanans, hvilka vid ankomst

skulle nödgas korsa tvenne af samma banas perrongspår i plan. Då, på

sätt ofvan angifvits, 1901 års bangårdskommitté hemställt, att för undvikande

af berörda korsning mellan person- och tågtrafiken persontunnel måtte

anordnas under västra stambanans två östligaste perrongspår, hade styrelsen

funnit sig böra biträda kommitténs åsikt i detta hänseende och därför upptagit

anordnande af dylik persontunnel, (utmärkt å den öfverlämnade förslagsritningen

med röd färg), på det att spårfri passage måtte kunna beredas

äfven de med västra stambanan anlända resande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

11

För den transiterande godstrafiken förutsattes ett genomgångsspår, beläget

väster om ofvan omförmälda sju perrongspår, hvarigenom godstrafiken

blefve helt och hållet skild från persontrafiken.

Driftsbangården, som vore förlagd till västra sidan af de norra banornas

hufvudspår och sträckte sig norr om Kungsgatans viadukt in på norra

stationens område, hvilken anordning befunnits nödig såsom varande lämpligare

med hänsyn till gatutrafiken i (ramla Kungsholmsbrogatan, bestode

af två sammanhängande grupper, af hvilka den norra hufvudsakligen vore

afsedd för de norra banorna och den södra för västra stambanan, och vore

de till driftsbangården hörande spårgrupper tillgängliga från bägge ändarne.

Genom västra stambanans perrongspårs läge i förhållande till driftsbangården

komme icke några rangerrörelser öfver Jakobsgatan att äga rum efter

de nya spåranordningarnas genomförande.

Lokaltrafiken hade förlagts till norra delen af centralstationen, och

denna trafiks perronger befunne sig i sådant läge, att den norra delen af

centralstationshuset kunde göras disponibel för biljettförsäljning och ombesörjande

af resgodset m. m. för ifrågavarande trafik. För tågen till och

från Sundbyberg hade afsetts att anordnas ett spår och för tågen till och

från Järf va ett spår samt emellan dessa spår en perrong, hvilken stode i

förbindelse med den för berörda trafik föreslagna in- och utgången utan

hinder af mellanliggande spår. För hvartdera af nämnda spar hade förutsatts

ett återgångsspår för lokomotiven.

Enligt förslaget skulle i Gamla Kungsholmsbrogatan utläggas, utöfver

nu befintliga spår, ytterligare spår, hvilkas antal dock ansetts kunna under

de närmaste åren inskränkas till 4 stycken.

Den nuvarande mellan det s. k. annexet och centralstationshuset belägna

fristående magasinsbyggnaden för ankommande ilgods hade såsom icke

motsvarande sitt ändamål befunnits böra borttagas, och i stället hade afsetts

att å ifrågavarande plats uppföra en ny byggnad för sagda slags il

gods med en bredd af 12 meter. Dessutom hade den i centralstationshusets

norra del belägna, till tvättstuga för närvarande använda lokal samt det

därintill angränsande rum för formulärförrådet jämväl tagits i anspråk för

ankommande ilgods, hvarigenom utrymmet för detsamma ökats med omkring

35 procent af dess nuvarande storlek.

Den kungliga väntsalen med tillhörande rum hade förlagts till stationsbyggnadens

södra del samt försetts med ingång från centralplanen och

direkt utgång till perronghufvudet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

Då den vid centralstationshusets södra ända uppförda tillbyggnad, som

för närvarande användes för afgående ilgodsexpeditionen och hvars ytinnehåll

vore 593 kvadratmeter, måste tagas i anspråk för beredande af genomgång

för anlände fjärr-resande äfvensom af expeditionen för deras resgods,

förutsattes i förslaget uppförande för nämnda slags ilgods af en särskild

byggnad, som, belägen sydväst om berörda tillbyggnad samt alldeles invid

och på östra sidan af västra stambanans afgångsspår, skulle stå i direkt

förbindelse med perronghufvudet och perrongerna för afgående tåg samt

få ett ytinnehåll af 850 kvadratmeter, hvadan ökningen skulle utgöra 43

procent.

I anledning däraf, att expeditionen för ankommande resgods komme

att blifva förlagd på afsevärdt afstånd från den i det så kallade annexet

för närvarande inrymda expeditionen för tullpliktiga effekter, hade ansetts

nödvändigt att genom en omkring 100 kvadratmeters ytinnehåll omfattande

mindre tillbyggnad till det nu begagnade magasinet för afgående ilgods

bereda utrymme för sistnämnda expedition i omedelbar närhet af den blifvande

resgodsutlämningen.

Då föreliggande förslag vore grundadt på förutsättningen att frigöra

perrongspåren från all trafik öfver desamma i spårens nivå, hade det befunnits

erforderligt att förutse särskilda hissanordningar för transport af

ankommande ilgods samt afgående och ankommande post, hvilka anordningar

befunne sig på fri höjd öfver spåren.

Hvad beträffade den ifrågasatta tillbyggnaden till centralstationshuset

mot centralplanen, hade styrelsen, som helst skulle velat undvika densamma

såsom i arkitektoniskt hänseende mindre tilltalande, dock ansett sier böra

biträda den af 1901 års bangårdskommitté uttalade åsikt om uppförande

af dels en mindre utbyggnad å midtelpartiet af nämnda hus och dels en

utvändig korridor längs fasaden utmed andra och tredje klassens väntsalar,

genom anordnande af hvilken korridor möjlighet skulle beredas att utvidga,

bland annat, andra klassens väntsal och att göra densamma ljusare. I anledning

däraf och då ett större vestibulutrymme än det nuvarande ostridigt

medförde afsevärda fördelar för de resande, både styrelsen, såsom närmare

framginge af en dess skrifvelse bifogad ritning, betecknad »Förändring af

en del vid Stockholms centralstation befintliga husbyggnader samt ny byggnad

därstädes för afgående ilgods enligt 1902 års förslag», upptagit en

dylik utbyggnad jämte korridor, därvid styrelsen, på grund af hvad Riksdagen

anfört, minskat bredden af denna utbyggnad från 13 meter, såsom

i 1901 års förslag förutsatts, till 9,5 meter.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

13

Grenom ofvan angifna förändringar i stationshuset hade utrymmet för

afgående resgods, hvilket utrymme nu omfattade något öfver 70 kvadratmeter,

kunnat ökas med omkring 115 kvadratmeter, hvadan ökningen utgjorde

161 procent.

Förslaget afsåge därjämte anordnande dels af två för biljettförsäljning

afsedda kiosker, belägna en på hvardera sidan om förenämnda tillbyggnad,

genom hvilken anordning utrymmet för biljettförsäljningen, hvilket nu utgjorde

47 kvadratmeter, ökats till 98 kvadratmeter eller med 108 procent

samt den framför biljettluckorna ofta bildade kö icke skulle behöfva hindra

passagen för den från ytterdörrarne inströmmande allmänheten, dels ock,

jämlikt generalpoststyrelsens därom framställda begäran, af plats i tillbyggnadens

sydöstra del för sortering af den i breflådorna uppsamlade post

samt för försäljning af frimärken.

Den nyss anmärkta riktningen angåfve dels samtliga förändringar, som

enligt förslaget vore afsedda att verkställas ej blott i det s. k. annexet,

utan äfven i det egentliga stationshuset med därtill hörande tillbyggnad,

dels de ny- och tillbyggnader, som blifvit i samma förslag ifrågasatta att

uppföras å stationshusets midtelparti och ena långsida samt vid dess norra

och södra ända.

I sin underdåniga skrifvelse den 6 december 1901 hade styrelsen

anfört, att det med samma skrifvelse öfverlämnade förslag till provisoriskt

omdanande af byggnader och spårsystem vid centralstationen varit så planlagdt,

att det icke på något sätt skulle förrycka eller fastlåsa frågan, hvar

den blifvande stora nya centralstationen skulle läggas, och att detta provisorium

i stort sedt hufvudsakligen utgjordes af spåranordningar, hvilkas

öfverbyggnad äfvensom för trafiksäkerhetens betryggande föreslagna växelförreglingar

hade sitt värde kvar, hvar de än utfördes eller flyttades.

Styrelsen tillägger nu, att jämväl vid det fortsatta bearbetandet af

1901 års förslag nyss angifna tanke i fråga om planläggningen af byggnader

och spårsystem varit den för styrelsen vägledande, och att, sedan

styrelsen varit i tillfälle taga del af det definitiva förslag till de nya permanenta

anläggningarna, hvilket ingenjörerna Grleim och Eyde, på sätt

ofvan anmärkts, erhållit i uppdrag att utarbeta, och hvilket fortskridit

ganska långt, det för styrelsen framstått såsom i hög grad önskvärdt, att

det af Kungl. Maj:t infordrade förslaget så upprättades, att däri ingående

byggnader och spårsystem skulle i stort sedt kunna utan mera afsevärda

ändringar och förflyttningar inrangeras i de blifvande permanenta anläggningarna,

hvilket emellertid måste väsentligt inverka på kostnaderna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

Vidkommande de kostnader, som utförandet af de provisoriska anordningarna

enligt det senaste förslaget beräknats medföra, meddelar styrelsen,

att dessa, frånsedt utgifter för markförvärf, uppgå till 1,808,000

kronor och således med 440,000 kronor öfverskjuta kostnaderna enligt

1901 års förslag.

Denna kostnadsökning har af styrelsen på följande sätt förklarats.

Omläggningen af västra stambanans hufvudspår, hvilken föranledts

dels med hänsyn till perronganordningarna för att så långt möjligt varit

genom denna anordning erhålla spårfri passage för de resande, dels af att

inom järnvägens område bereda plats för ofvan omförmälda nybyggnad

för afgående ilgods, medförde, att den nuvarande vägunderföringen vid

Jakobsgatan måste förlängas västerut, för hvilket arbete kostnaden beräk
-

nats till ....................................................................................... kr. 17,167: —

Genom den spåranordning, som orsakats af lokaltrafikens

förläggande till norra delen af nuvarande centralbangården,

hade man måst förutse uppförande af en vändskifva,

för hvilken upptagits en kostnad af........................ » 10,000: —

Anordnandet af den i förslaget upptagna persontunneln

under två af västra stambanans perrongspår hade

beräknats kosta ....................................................................... » 25,000: —

De ifrågasatta hissanordningarna för transport af ankommande

ilgods samt afgående och ankommande post

beräknades i förslaget medföra en utgift af....................... * 62,600: —

Uppförandet af dels den i förslaget förutsatta byggnad

för ankommande ilgods mellan centralstationshuset

och det s. k. annexet, dels den för afgående ilgods ifrågaställa

byggnad söder om centralstationshuset, dels ock

den förut angifna, för expedition af tullpliktigt resgods

afsedda mindre tillbyggnaden till nuvarande magasinet för

afgående ilgods, hade beräknats kosta:

byggnaden för ankommande ilgods .......... » 9,980: -

byggnaden för afgående ilgods....................................... » 45,064: 60

tillbyggnaden till magasinet för afgående ilgods......... » 7,003: 86

I följd däraf att, såsom förut framhållits, västra

stambanans spår förflyttats mera västligt än i 1901 års

Transport kr. 176,815: 46

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

15

Transport kr.

förslag förutsatts, hade det blifvit nödvändigt att öka däri

ingående post för plattformstak med .................................... »

Driftsbangårdens förläggande norr om Kungsgatans

viadukt samt en annan plananordning beträffande spårsystemet

hade medfört, att för följande i 1901 års förslag

ingående arbeten kostnaderna måst ökas med nedan angifna

belopp, nämligen:

för rödjnings- och planeringsarbeten, grusning af till
-

fartsvägar samt hägnad m. m.................................. »

» förlängning af afloppstrummor ................................. »

» » » underföringen vid Norra Ban
torget.

............................................................................. »

Af anledning, som längre fram angifves, hade styrelsen

ansett nödigt att för förlängning af Kungsgatans

viadukt samt för följande arbeten öka de i 1901 års förslag

härför upptagna kostnader sålunda:

för förlängning af berörda viadukt med ..................... »

d terrasseringsarbeten...................................................... »

» flyttning och förlängning af gångbron öfver Gamla

Kungsholmsbrogatan med.......................................... »

» anläggning af provisorisk gata (Mäster-Samuelsgatan)

med .................................................................. »

Såsom vanligt vid kostnadsförslags upprättande, hade

för arbetets ledning och förrådsomkostnader m. m. beräknats

omkring 15 procent af sammanlagda beloppet af ofvan

angifna poster.............................................................................. »

Härtill hade styrelsen ansett böra läggas dels hvad

såsom arfvode torde komma att utgå åt ingenjörerna

Gleim och Eyde för uppgörande af föreliggande förslag,

dels de belopp, som blifvit af styrelsen med trafikmedel

förskotterade för utarbetande af 1901 års förslag, utgörande

tillhopa.............................................................................. s>

Summa kr.

176,815: 46

81,000: —

9,050: —

7,920: —

28,990: —

225,514: —

3,012: 50

5,150: —

2,280: —

78,437: 20

15,524: 54

633,693: 70

Genom den nu verkställda omarbetningen af 1901 års förslag hade

däremot följande kostnadsminskning kunnat åvägabringas, nämligen:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

beträffande förändring af spårsystemet med...........................

» växel- och signalsäkerhetsanordningar ...............

varande kostnadsminskningen enligt dessa två

poster orsakad genom ett ändamålsenligare anordnande

af spårsystemet;

» stensättning af droskplatser, nya plattformar

m. m. .....................................................................

» tillbyggnaden till centralstationshuset mot centralplanen

...............................................................

» förändring af inredningen uti sagda hus och

det s. k annexet...................................................

hvartill komme dels den för uppförande af särskildt stationshus

för lokaltrafiken beräknade kostnaden............

dels ock omkring 15 % af de under förenämnda sex

poster, med undantag af posten å 46,755 kronor,

upptagna summor för arbetets ledning och förrådsomkostnader

m. m.............................................................

kr. 49,290: —- » 46,755: —

» 25,065: —

» 5,054: 10

» 10,639: 60

» 40,000: —

» 16,890: —

Summa kr. 193,693: 70

Skillnaden mellan nyssnämnda belopp 633,693: 70 kronor och

193,693: 70 kronor utgör 440,000 kronor. Då i nyssangifna kostnadsminskning

15 % icke beräknats å de 46,755 kronor, som motsvara minskningen

af kostnaderna för växel- och signalsäkerhetsanordningar, ehuru i

1901 års kostnadsberäkning dylik tilläggsprocent upptagits jämväl för de

däri ingående växel- och signalsäkerhetsanordningarnas kostnadsbelopp

153,700 kronor, anser jag mig böra meddela, att, enligt från järnvägsstyrelsen

inhämtade närmare upplysningar, orsaken därtill är den, att styrelsen

vid uppgörande af 1901 års förslag icke haft tillgång till definitiv

kostnadsuppgift från vederbörande leverantörer och därför försiktigtvis för

denna post, 153,700 kronor, beräknat 15 % förhöjning, 23,055 kronor,

eller tillhopa 176,755 kronor. Vid uppgörande af kostnadsberäkningarna

för 1902 års förslag däremot hade styrelsen erhållit bestämd uppgift å

ifrågavarande kostnader, slutande å 130,000 kronor, hvadan skillnaden mellan

sistnämnda summa och 176,755 kronor eller 46,755 kronor utgör den

definitiva kostnadsminskningen å denna post, och någon procentberäkning

å kostnadsskillnaden således icke bör ifrågakomma.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

17

Rörande anledningen till ökning i kostnaderna för ofvan omförmälda

förlängning af Kungsgatans viadukt, b vilka kostnader i 1901 års förslag

upptagits till 241,000 kronor, kårstyrelsen närmare meddelat, att styrelsen

uti skrifvelse den 10 januari 1902 till stadsfullmäktige i Stockholm begärt

fullmäktiges medgifvande till utförande af denna förlängning, men att

frågan, öfver hvilken stadsfullmäktiges beredningsutskott afgifvit utlåtande,

ännu icke blifvit af stadsfullmäktige slutbehandlad.

I sitt utlåtande hade utskottet emellertid hemställt, att stadsfullmäktige

måtte medgifva, att ifrågavarande viadukt, hvars lutning, från Kungsholmen

räknadt, för närvarande utgjorde 1 på 19.5 och på motsatta sidan

1 på 20.5, finge — med iakttagande däraf att, utan någon kostnad för

kommunen, åt den västra uppfartsvägen till viadukten gåfves en lutning

af 1 på 30 och åt den östra uppfartsvägen en lutning, som ej vore

skarpare än 1 på 28 — förlängas västerut under villkor bland andra:

att det meddelade tillståndet icke under några förhållanden finge anses

innefatta medgifvande från stadens sida för statens järnvägar att öka antalet

spår i Gamla Kungskolmsbrogatan, utöfver hvad som afsåges med

den provisoriska utvidgningen af centralstationens område enligt 1901 års

förslag, eller 14 spår;

att styrelsen utförde viadukten och dess västra uppfartsväg så, att

Vintervägen kunde med sin hela bredd framdragas under viadukten eller

uppfartsvägen och, därest viadukten utsträcktes till Vintervägen, framdroge

densamma till Vintervägens västra gränslinje samt anordnade en trappa

från viadukten till nämnda väg;

att den påfyllning af Kungsgatan väster om viadukten, som måste

verkställas, gjordes med tjänliga fyllnadsämnen samt inom i gatans fastställda

gränslinjer uppförda stödmurar; samt

att bestämmelserna i förut omförmälda aftal mellan styrelsen och

staden den 30 november 1877 angående Gamla Kungsholmsbrogatans

öppenhållande för gaturörelsen förblefve i gällande kraft.

Styrelsen funne för sin del den af utskottet uppställda fordran att åt

viadukten gifva förbättrade lutningsförhållanden hafva skäl för sig och

föreställde sig, att genom uppfyllandet af denna fordran trafiken öfver

Gamla Kungsholmsbrogatan — hvilken, i den mån järnvägstrafiken ökades,

komme att blifva allt mer svårtillgänglig för körtrafiken och hvars afstångande

för sistsagda trafik icke läte sig göra på grund af ofvan anmärkta

aftal med staden — skulle så småningom atledas från nämnda

gata. Det af styrelsen eftersträfvade målet eller undvikande af korsning i

Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Smnl. 1 Afd. .9.9 Höft. .‘3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

plan mellan kör- och tågtrafik skulle därigenom kunna ernås, och då

styrelsen hade all anledning antaga, att stadsfullmäktige icke skulle eftergifva

de villkor, som beredningsutskottet sålunda uppställt, hade styrelsen

ansett sig böra förutsätta viaduktens uppförande, på sätt utskottet hemställt.

Detta skulle medföra en kostnadsökning i jämförelse med 1901 års

förslag af 127,180 kronor.

Som, enligt hvad förut anmärkts, styrelsen numera varit i tillfälle

taga del af den plan för de blifvande permanenta anläggningarna, hvilken

ingenjörerna Grleim och Eyde utarbetade, hade ordnandet af viadukten i

fråga synts styrelsen böra så utföras, att den kunde i sin förändrade form

utan ombyggnad medgifva genomförandet af den definitiva stationsplanen,

hvilket förorsakade ytterligare en ökning af kostnaden för viaduktens förlängning

utöfver hvad i 1901 års förslag upptagits med 98,334 kronor.

I detta sammanhang har styrelsen vidare framhållit, att, därest åt den

östra uppfartsvägen till viadukten gåfves en lutning, icke öfverstigande 1

på 28, och Kungsgatan sålunda sänktes, tillträdet från denna gata till den

sterbhusdelägarne efter byggmästaren C. O. Lundberg tillhöriga egendomen

n:is 1, 6 och 7 i kvarteret Klockan koinme att blifva icke fullt så bekväm

som för närvarande, men att i nu föreliggande förslag icke upptagits

något belopp för det ersättningsanspråk, som sterbhusdelägarne tilläfventyrs

kunde komma att i nämnda afseende framställa. Detta hade berott därpå

att, enligt hvad styrelsen inhämtat, dylikt anspråk blifvit af Kungl. Maj:t

i afdömd rättstvist ogilladt.

Järnvägsstyrelsens nu framlagda förslag till provisoriska anordningar

vid centralstationen i Stockholm synes mig uppenbarligen innefatta en betydlig

förbättring af 1901 års förslag.

Särskildt torde beaktas, att frigörandet af perrongspåren från all trafik

öfver desamma i deras nivå, hvilket för en bangård med den trafik, som

för närvarande belastar Stockholms centralstation, torde vara en tvingande

nödvändighet, skulle genom det senaste förslaget blifva fullständigt genomfördt.

De kostnader, som häraf föranledas, afse anordnande af persontunnel

25,000 kronor, hissanordningar 62,600 kronor, förlängning af vägunderföringen

vid Jakobsgatan, till en del betingad äfven af den nya

byggnaden för afgående ilgods, 17,167 kronor, samt ökning af plattformstaket

81,000 kronor eller tillhopa 185,767 kronor.

Likaledes måste det för såväl stationsbefälet som de resande vara en

fördel af den största betydelse, att lokaltrafiken icke förlägges på andra

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

19

sidan om de egentliga tågvägarne, utan ombesörjes vid norra delen af

centralstationsbyggnaden. Därigenom äfvensom genom driftsbangårdens förändrade

läge bar dessutom en icke minst för tågsäkerheten önskvärd centralisering

af tågvägskorsningarna kunnat i afsevärdt högre grad än förut

tillgodoses. Dessa anordningar medföra de i förslaget upptagna kostnaderna

för uppförande af en vändskifva 10,000 kronor, röjningsarbeten

m. m. 9,050 kronor, förlängning af afloppstrummor 7,920 kronor och

förlängning af underföringen vid Norra Bantorget 28,990 kronor eller tillhopa

55,960 kronor.

De öfriga förändringarna i 1901 års förslag kunna ej heller betraktas

annat än som afgjorda förbättringar. Kostnadsökningen därför återfinnes

i förslaget under byggnadsposterna för ankommande ocb afgående ilgods

samt för tullokal 62,048 kronor 46 öre.

Dessa i det senaste förslaget sålunda innefattade fördelar i afseende

på trafiksäkerheten och expeditionsutrymme m. m., för hvilkas betydelse

bär förut enligt järnvägsstyrelsens framställning närmare redogjorts, synas

mig äfven vara af den vikt, att därigenom till fullo uppväges den af

desamma föranledda ökningen i det redan beviljade anslaget. Efter afdrag

af den kostnadsminskning, som omarbetningen af 1901 års förslag i motsvarande

afseenden innebär eller 193,693 kronor 70 öre, utgör kostnadsökningen

i dessa delar 110,081 kronor 76 öre.

Återstoden af det begärda tilläggsanslaget — frånräknadt de två

posterna för arbetsledning o. d. 78,437 kronor 20 öre och för förslagens

utarbetande 15,524 kronor 54 öre eller tillhopa 93,961 kronor 74 öre —

uppgår till 235,956 kronor 50 öre samt betingas af de från stadens sida

efter afgifvande af 1901 års förslag uppställda villkor för medgifvande af

förlängningen af Kungsgatans viadukt samt för upplåtelse af vissa staden

tillhöriga områden, nämligen för viaduktens anordnande, utöfver hvad i

1901 års förslag förutsatts, 225,514 kronor, för i sammanhang därmed

erforderliga terrasseringsarbeten 3,012 kronor 50 öre, för anläggning af

provisorisk gata 2,280 kronor och för förlängning af gångbron öfver Gamla

Kungsholmsbrogatan 5,150 kronor.

Härvid har dock, såsom jag förut omnämnt, hänsyn tagits äfven därtill,

att ordnandet af viadukten skulle utföras så, att den kunde utan ytterligare

ombyggnad medgifva genomförandet af den definitiva stationsplan,

som är under utarbetande af ingenjörerna Gleim och Eyde.

De villkor, som från stadens sida nu fordras för viaduktens förlängning,

afse att förbättra uppfartsvägarnas lutningsförhållanden samt att dess
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o

55.

utom bereda tillfälle till Vintervägens framdragande i hela sin bredd under

Kungsgatan — antingen under västra uppfartsvägen eller under viadukten,

beroende på huru långt denna förlänges västerut. Om viadukten åt detta

håll förlänges endast så långt som för de nu ifrågasatta provisoriska spåranordningarnas

utförande erfordras, måste Vintervägen framdragas under

västra uppfartsvägen och en vägport för ändamålet där uppföras. Skulle

däremot viadukten förlängas västerut så långt som kräfves för att bereda

plats för de blifvande permanenta spåranordningarnas genomförande, komme

dess västra landfäste så nära Vintervägen, att det från stadens sida för

sådant fall uppställda villkoret måste träda i kraft, d. v. s. viadukten utsträckas

fram till Vintervägens västra gränslinje, så att Vintervägen kunde

framdragas under viadukten.

Järnvägsstyrelsen har ansett det vara såväl ekonomiskt som ur gatuoch

järnvägstrafiksynpunkt lämpligast att redan nu utföra den af de provisoriska

anordningarna betingade ändringen af viadukten öfver Kungsgatan

så, att framdeles genomförandet af den permanenta stationsplanen icke

behöfver medföra en ny ombyggnad af samma viadukt. På grund häraf

har ock styrelsen beräknat kostnaderna för detta arbete efter det senaste

alternativet eller viaduktens förlängning till Vintervägens västra gränslinje.

Kostnadsberäkningen slutar på en summa af 225,514 kronor utöfver det

belopp, 241,000 kronor, hvartill kostnaden för viaduktens förlängning enligt

1901 års förslag beräknats. Af denna kostnadsökning har styrelsen beräknat

127,180 kronor föranledas af de efter 1901 års förslag från stadens

sida framställda anspråk och återstoden 98,334 kronor betingas af i sammanhang

därmed tagen hänsyn till det permanenta bangårdsförslaget.

Då emellertid detta förslag ännu icke föreligger färdigt att tagas under

ompröfning och de provisoriska bangårdsanordningar, hvarom nu är fråga,

äro afsedda att motsvara behofvet för en jämförelsevis ganska lång tid

framåt, har det synts mig icke vara nödigt att nu på viaduktens öfver

Kungsgatan förlängning nedlägga större kostnader än hvad sistnämnda

anordningar betinga. Jag har därför från järnvägsstyrelsen infordrat uppgift

å den förändring, som skulle böra vidtagas i 1902 års kostnadsförslag,

om vid viaduktens ombyggnad hänsyn icke toges till dess anpassning till

de permanenta bangårdsanordningarna. Af styrelsens i sådant afseende

lämnade uppgift framgår, att under nämnda förutsättning kostnaden för

viaduktens järnöfverbyggnad skulle kunna minskas med 96,000 kronor,

fyra större pelare å tillhopa 15,854 kronor helt och hållet utgå, samt

kostnaderna för stödmurar och bankfyllning på västra sidan minskas med

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

4,650 kronor. Kostnadsminskningen skulle således utgöra 116,504 kronor.

Däremot skulle tillkomma landfästen till vägporten för Vintervägens framdragande

56,000 kronor samt bank mellan viadukten och vägporten 7,000

kronor eller tillhopa 63,000 kronor.

Skillnaden mellan dessa båda slutsummor, eller 53,504 kronor, utgör

alltså det belopp, hvarmed den i 1902 års förslag beräknade kostnadsökningen

bör under ofvannämnda förutsättning minskas.

Då jag på de skäl jag förut angifvit finner järnvägsstyrelsens senaste

förslag, särskildt i dess väsentligaste delar, vara eu afgjord förbättring af

1901 års förslag, samt ökade kostnader för förlängning af Kungsgatans

viadukt föranledts af de villkor, som numera från stadens sida därför uppställts,

anser jag mig böra förorda styrelsens hemställan om ett tilläggsanslag

till utförande af de provisoriska anordningarna vid centralstationen

och norra stationen i Stockholm. I afseende på anslagets storlek torde

dock, såsom redan framgår af hvad jag nyss anmärkt rörande utsträckningen

af viaduktens förlängning, en nedsättning i det begärda beloppet

böra vidtagas.

Men äfven med hänsyn till en efter ingifvandet af järnvägsstyrelsens

framställning föreslagen uppgörelse angående förvärfvandet af den för

ifrågavarande bangårdsanordningar behöfliga, Stockholms stad tillhöriga

mark, synes mig det af styrelsen såsom nu erforderligt uppgifna beloppet

kunna ytterligare minskas. Emellertid måste jag, hvad denna minskning

angår, anhålla att få först längre fram, efter redogörelse för nämnda förslag,

närmare förklara anledningen till densamma.

Hvad därefter beträffar järnvägsstyrelsens hemställan rörande den mark,

som erfordras för de ifrågasatta förbättringarna vid centralstationen, får

jag till en början erinra, att .Riksdagen enligt skrifvelse den 1 maj 1900

med bifall till Kungl. Majits därom gjorda framställning medgifvit, att

inköp af sådana egendomar, som af Kungl. Maj:t pröfvades vara för statens

järnvägar behöfliga för genomförande af nya bangårdsanordningar i

Stockholm, finge af Kungl. Maj:t, efter förslag af järnvägsstyrelsen, beslutas

för ett sammanlagdt belopp af intill 5,000,000 kronor; att köpeskillingarne

för dessa egendomar finge af statskontoret förskjutas af under

händer varande medel mot ersättning, hvarom Riksdagen framdeles, på

anmälan af Kungl. Maj:t, ville besluta; samt att den afkastning, samma

egendomar kunde komma att lämna under tiden intill dess de blefve för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

det med inköpet afsedda ändamål använda, finge af järnvägsstyrelsen inlevereras

till statskontoret för att redovisas under titel extra uppbörd.

Af de sålunda anvisade medlen hafva på grund af särskilda nådiga

beslut användts för inköp af:

fastigheten n:is 3 och 10 i kvarteret Braxen, tillhörig aktiebolaget Klara

badinrättning ................................................................. kr. 620,000: —

fastigheten n:is 19, 20 och 21 i kvarteret Rundelen,

tillhörig nya aktiebolaget Atlas.................................... » 1,836,130: 90

fastigheten n:is 4 och 15 i kvarteret Gösen, tillhörig

byggmästaren A. G. Sällström .................................... » 450,000: —

fastigheten n:o 34 i kvarteret Lagerbärsträdet, tillhörig

förre fabrikören P. Nilsson ...................................... » 160,000: —

hvarjämte för värderingar, verkställda för inköpen, utbetalts

.............................................................................. » 540: —

tillsammans kronor 3,066,670: 90;

hvadan af de år 1900 anvisade medlen ännu återstå oanvända 1,933,329

kronor 10 öre, af hvilket belopp en del dock får beräknas till gäldande

af lagfartskostnader och dylikt för de redan verkställda köpen.

Fastigheten i kvarteret Rundelen är afsedd till utvidgning af stationen

vid Norrtull, de öfriga fastigheterna ingå i det område, som söder

om Kungsgatan erfordras för utvidgning af centralstationen.

Järnvägsstyrelsens förut om förmälda skrifvelse den 6 december 1901

innehöll jämväl förslag å de kostnader, som i anledning af centralstationens

föreslagna utvidgning komme att erfordras för jordförvärv Detta kostnadsförslag,

vid hvars upprättande ännu icke de omnämnda fastigheterna i

kvarteren Gösen och Lagerbärsträdet blifvit för statens räkning förvärfvade,

innehöll följande poster:

Inköp af

I. mark tillhörig Stockholms stad:

mark belägen inom

Munklägersga
-

tan.................. 2,444 m2

» belägen inom

Klarabergsgatan.

................. 240 »

Transport 2,684 m2

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

23

Transport

2,084

mark

belägen inom

Mäster-Samu-

elsgatan .........

252

belägen inom

Bryggaregatan

204

belägen inom

Gamla Kungs-

bolmsbrogatan

231

2>

belägen inom

Kungsgatan ...

1,368

summa 4,799 m2 åkr. 50: — kr. 239,950: —

Följande tomte:

r helt

och

hållet:

Ugglehufvudet n:o 1

1,002

O v

m" a

, kr 140: -

- kr.

140,280: —

Lagerbärsträdet » 2

867

* 175:-

- »

151,725: —

Delar af följande tomter:

Ugglehufvudet n:o 2

294

m2

» 140: -

- »

41,160: —

Gäddan n:o 1.........

1,024

»

» 140: -

- »

227,300: —

Gösen n:is 1 och 3

samt 2............

1,270

»

» 140: -

- »

177,800: —

Del af stadens tomt-

del i Karpen...

135

»

» 50: -

- »

0,750: —

II. mark tillhörig enskilda personer och bolag utom

Stockholms— Västerås—bergslagens järnvägs
-

aktiebolag:

Gösen n:is 4 och 15 .............. 2,794 m2 kr. 450,000: -—

Braxen n:o 4.............................. 887 » » 220,000: —

Braxen n:o 11 ........................ 705 » » 200,000: —

Lagerbärsträdet n:o 34............ 885 » » 100,000: —

Lagerbärsträdet n:o 35............ 1,987 » » 395,000:— » 1,425,000: —

III. mark tillhörig Stockholm— Västerås- -bergslagens

järnvägsaktiebolag 9,179 m2 ii kr. 50:—----» 458,950:-

summa kronor 2,868,975: —

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

Detta kostnadsförslag blef emellertid vid ärendets föredragning inför

Kungl. Maj:t den 28 februari 1902 underkastadt åtskilliga ändringar, kvilka

ändringar af departementschefen på följande sätt motiverades:

Den i förslaget för inköp af mark från Stockholm—Västerås—bergslagens

järnvägsaktiebolag upptagna post å 458,950 kronor kunde utgå ur

förslaget, emedan bolaget förklarat sig åtnöjas därmed, att för ifrågavarande

mark, som redan till större delen disponerades af statens järnvägar, fortfarande

tills vidare som hittills erlades skälig hyra. Vidare hade de nyss

omförmälda fastigheterna i kvarteren Gösen och Lagerbärsträdet efter förslagets

uppgörande inköpts för därför i förslaget beräknade pris, tillsammans

010.000 kronor. Till följd häraf kunde från förslaget afgå i rundt tal

1.069.000 kronor.

Beträffande därefter de i förslaget upptagna, Stockholms stad tillhöriga

gatuområden, tomter och tomtdelar, tillsammans upptagna till 985,025

kronor, erinrade departementschefen, att järnvägsstyrelsen antagit, att dessa

områden skulle kunna förvärfvas på annat sätt än mot kontant betalning.

Enligt hvad från järnvägsstyrelsen inhämtats, hade emellertid de underhandlingar,

som med stadens myndigheter dittills hunnit föras, icke gifvit

något gynnsamt resultat. Sålunda hade för det område, som skulle för

bangårdsanläggningen erfordras från de tomter inom kvarteren Ugglekufvudet

och Gäddan, hvilka disponerades af stadens gasverk, gasverksstyrelsen

framställt fordran på ersättning med 854,383 kronor, eller således 445,583

kronor mer än af järnvägsstyrelsen beräknade 408,800 kronor, beroende

detta till en del därpå, att från stadens sida ansetts, att den trafikled,

järnvägsstyrelsen skulle bereda i stället för den helt och hållet i anspråk

tagna Lilla Munklägersgatan, borde göras rakare och bredare, än järnvägsstyrelsen

tänkt sig, och att i följd däraf en större areal mark måste förvärfvas.

Dessutom hade gasverksstyrelsen förklarat sig icke kunna afträda

områdena förrän den 1 oktober 1904.

På förfrågan hos drätselnämndens första afdelning huruvida, när och

till hvilket pris samtliga de ifrågavarande staden tillhöriga tomter och tomtdelar

kunde till statsverket försäljas samt huruvida samtidigt de gatuområden,

som behöfdes, kunde blifva till statens järnvägar upplåtna, hade

järnvägsstyrelsen från afdelningen erhållit det svar, att afdelningen funnit

en definitiv öfverlåtelse af ifrågavarande områden, på sätt järnvägsstyrelsen

föreslagit, icke böra för det dåvarande äga rum, hvarför afdelningen icke

heller ansåge sig vara i tillfälle att föreslå salupris för marken i fråga,

men att afdelningen för sin del vore villig att på det sätt medverka till

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

25

en provisorisk lösning af frågan om ordnandet af trafiken vid centralstationen,

att afdelningen ville tillstyrka, att de delar af ifrågavarande områden,

som icke tillhörde Stockholms gasverk, till statens järnvägar upplätes

på högst 15 år mot viss årlig afgift samt på vissa öfriga angifna

villkor, afseende hufvudsakligen sättet och kostnaden för gatutrafikens ordnande

i anledning af upplåtelsen.

Vid därefter fortsatta underhandlingar mellan järnvägsstyrelsen och

befullmäktigadt ombud för drätselnämndens första afdelning hade från

drätselnämndens sida såsom ytterligare villkor uppställts, bland annat, att

järnvägsstyrelsen skulle — utom hvad Lilla Munklägersgatan anginge —

efter de 15 årens förlopp antingen till staden återlämna de upplåtna gatudelarne

eller ock på någor ställe mellan Jakobsgatan och Kungsgatan, vare

sig öfver eller under järnvägen, anordna för gatutrafik körbar förbindelseled

med lika god lutning, som de upplåtna gatorna hafva.

Då detta villkor uppenbarligen med nödvändighet förutsatte, att åt

spåranordningarna skulle vid en definitiv omgestaltning af bangårdarne i

fråga gifvas ett upphöjdt läge, men frågan om en så stor omgestaltning

ännu utgjorde föremål för utredning, för det dåvarande hos bangårdskommittén,

både järnvägsstyrelsen ansett sig icke kunna hos Kuugl. Maj:t

göra framställning om godkännande af ett aftal med staden på sådant

villkor och därför ånyo hänvändt sig till staden genom skrifvelse till stadsfullmäktige

den 10 februari 1902.

Af de från stadsmyndigheternas sida vid dessa underhandlingar afgifna

utlåtanden erhölle man den uppfattningen, att den väsentliga anledningen

till obenägenheten mot de provisoriska anordningarna enligt järnvägsstyrelsens

förslag vore den, att öfvergången för körtrafik i Gamla

Kungsholmsbrogatans plan skulle komma att genom flera nya spårs utläggande

väsentligt försämras. Denna öfvergång vore visserligen redan då

genom de täta afstängningarna för tåg och växlingsrörelser mycket obekväm,

men till följd af lutningsförhållandena å öfriga förbindelseledcr vore

denna i allt fall den mest anlitade för körtrafik med tyngre gods mellan

Kungsholmen och stadens öfriga delar. Härtill syntes ock hafva slutit

sig eu förmodan, att den provisoriska anordningen skulle kunna komma

att blifva definitiv så till vida, att åstadkommandet af det upphöjda spårläge,

som naturligen vore för gatutrafiken förmånligast, komme att uppskjutas

till obestämd framtid.

Dessa invändningar syntes väl vara af den beskaffenhet, att desamma

kunde genom kloka anordningar häfvas, men ansåges i allt fall åstadBili.

till Iliksd. Vrot. 1905. 4 Sand. 1 Afd. 39 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

komma, att förhandlingarna med staden icke kunde hinna bringas till slut

i så god tid, att resultaten däraf kunde framläggas för 1902 års Riksdag.

Behofvet af de föreslagna provisoriska bangärdsanordningarna syntes

åter vara så trängande, att de för desammas snaraste påbörjande nödvändiga

åtgärderna icke borde uppskjutas på ett år. Lösningen af dessa

svårigheter syntes departementschefen lättast beredas på det sätt, att

framställning gjordes till Riksdagen om någon utsträckning af det genom

Riksdagens skrifvelse den 1 maj 1900 lämnade medgifvande till inköp af

egendomar, som behöfdes för genomförande af nya bangårdsanordningar i

Stockholm.

Järnvägsstyrelsens förslag i fråga om inköp af mark hade, såsom

nämnts, slutat å ett belopp af i rundt tal 2,869,000 kronor. Däraf

skulle, enligt hvad förut erinrats, afgå i rundt tal 1,069,000 kronor.

Återstoden, i rundt tal 1,800,000 kronor, skulle åter höjas med i rundt

tal 446,000 kronor, därest gasverk sstyrelsen skulle hafva rätt i sin från

kostnadsförslaget afvikande uppfattning af värdet å de från gasverket behöfliga

tomterna. Hela det beräkneliga penningbehofvet för marklösen

vore alltså 2,246,000 kronor. Å det af Riksdagen till användande för

markinköp medgifna beloppet 5,000,000 kronor återstodo i rundt tal

1,933,000 kronor. Det omedelbara behofvet af ytterligare medel för markinköp

skulle således utgöra 313,000 kronor. Denna summa torde dock

icke med säkerhet kunna anses tillräcklig. Det vore nämligen först att

märka, att visshet icke kunnat vinnas, huruvida de i förslaget ingående

enskilda egendomarne kunde förvärfvas utan expropriation; och jämväl i

fråga om det öfriga behöfliga området funnes icke någon öfverenskommelse

i fråga om priset. Därtill komme, att det funnes en del områden på andra

håll, hvars förvärfvande för de mest behöfliga förbättringarna af

Stockholms bangårdsanordningar icke torde kunna undvikas. Yid dessa

förhållanden vore det, efter departementschefens uppfattning, lämpligast,

att Riksdagens medgifvande att inköpa fastigheter för omförmälda ändamål

begärdes utsträckt att omfatta en sammanlagd kostnad af 6,000,000

kronor i stället för 5,000,000 kronor. På det att ovisshet vid tillämpningen

icke måtte råda borde begäras det förtydligande, att äfven gallmark

skulle kunna utgöra föremål för inköp och att medlen finge jämväl

användas till löseskilling i anledning af expropriation.

I enlighet härmed blef äfven Kungi. Maj:ts proposition till 1902 års

Riksdag i denna del affattad, och Riksdagen biföll densamma på det sätt

jag i början af mitt anförande angifvit eller sålunda, att det belopp, för

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o än. 27

hvilket enligt Riksdagens skrifvelse den 1 maj 1900 finge inköpas sådana

egendomar, som af Kungl. Maj:t pröfvades vara för statens järnvägar behöfliga

för genomförande af nya bangårdsanordningar i Stockholm, finge

höjas från 5,000,000 kronor till 6,000,000 kronor, under iakttagande

fortfarande af de i samma skrifvelse fastställda villkor med tillägg, dels

att ej annan mark finge med anlitande af dessa medel förvärfvas än sådan,

som erfordrades för ofvannämnda bangårdsanordningar eller för utvidgande

af Stockholms södra station, dels ock att medlen kunde i förekommande

fall användas jämväl till inköp af gatumark och till löseskilling

vid förvärf af egendom i enlighet med gällande bestämmelser angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.

I den skrifvelse den 13 maj 1902, hvari beslutet anmäldes, framhöll

emellertid Riksdagen, att med afseende å den mark, som erfordrades för

genomförande af de utaf Kungl. Maj:t föreslagna förbättringarna vid centralstationen,

hade blifvit upplyst, att svårighet visat sig möta för erhållande

af definitiv öfverlåtelse till staten af vissa Stockholms stad tillhöriga

områden. Enligt Riksdagens mening måste det vara af största vikt, att

staten med full äganderätt komme i besittning af den mark, som för ifrågavarande

dyrbara anläggningar vore behöflig, och Riksdagen ansåge därför,

att, om godvillig öfverenskommelse härom icke kunde med staden träffas

på antagliga villkor, områdena borde genom expropriation förvärfvas. Riksdagen

hade så mycket mer anledning att framhålla vikten af, att dessa

förhållanden blefve på ett för staten betryggande sätt ordnade, som Riksdagen

inhämtat, att beträffande en del af den för statens järnvägar upplåtna

mark i Stockholm äganderätten ej vore fullt utredd; och man borde

ej förbise de olägenheter, som i följd af sådana osäkra förhållanden framdeles

kunde uppstå.

I anledning häraf anbefallde Kungl. Maj:t genom förut omförmälda

bref af den 27 juni 1902 järnvägsstyrelsen att med Stockholms stad inleda

förnyade underhandlingar för förvärfvande, på sätt af Riksdagen förutsatts,

med äganderätt af jämväl all den staden tillhöriga mark, som för

utförande af de provisoriska anordningarne erfordrades.

Enligt den af järnvägsstyrelsen nu framlagda plan för centralstationens

omdaning skulle erfordras i allt väsentligt enahanda utrymme, som

afsågs för verkställande af de vid 1902 års riksdag föreslagna ändringarne.

Den mark, som skulle behöfva förvärfvas utöfver den redan nu

för järnvägen begagnade, skulle således i hufvudsak vara densamma, som

år 1902 afsågs.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

Af denna mark har, på sätt förut omförmälts, för statens räkning

redan förvärfvats fastigheterna n:is 3 och 10 i kvarteret Braxen, n:is

4 och 15 i kvarteret Gösen och n:o 34 i kvarteret Lagerbärsträdet.

Således återstå att förvärfva dels enskilda personer tillhöriga tomterna

n:is 4 och 11 i kvarteret Braxen och tomten n:o 35 i kvarteret

Lagerbärsträdet, dels ock åtskilliga Stockholms stad tillhöriga tomter, tomtdelar

och gatumark.

Angående de fortsatta underhandlingarna med Stockholms stad om

förvärfvande af den staden tillhöriga marken meddelar nu järnvägsstyrelsen

i sin förrberörda underdåniga skrifvelse den 13 december 1902, att styrelsen

då ännu icke erhållit svar å sin skrifvelse till stadsfullmäktige den

10 februari 1902. Stadsfullmäktiges beredningsutskott hade dock afgifvit

utlåtande i ärendet och därvid hemställt, det stadsfullmäktige måtte besluta

att, under villkor att åt Kungsgatans viadukt gåfves de lutningar, som,

enligt hvad förut angifvits, beredningsutskottet ifrågasatt, förklara staden

villig dels att på det sätt medverka till ett provisoriskt ordnande af järnvägsrörelsen

vid centralstationen, att staden ville till styrelsen på högst

15 år och mot en årlig hyra af 27,500 kronor upplåta af områden, som

afsåges i styrelsens skrifvelse den 10 februari 1902, tomten n:o 2 i kvarteret

Lagerbärsträdet, del af stadens tomtdel i kvarteret Karpen, delar af

tomterna n:is 1, 2 och 3 i kvarteret Gösen äfvensom vissa delar af Lilla

Munklägersgatan, hvarförutom staden ville på samma tid utan ersättning

till styrelsen upplåta delar af Klarabergs-, Mäster-Samuels-, Bryggare- och

Gamla Kungsholmsbrogatorna, allt under angifna villkor, däribland att de

till styrelsen uthyrda delar af Lilla Munklägersgatan icke finge afstängas

för trafik, förrän denna trafikled blifvit ersatt med en annan sådan, framgående

i den fastställda Vintervägens förlängning genom kvarteren Braxen

och Gösen fram till Mäster-Samuelsgatan och vidare i denna gata, utvidgad

på norra sidan till tolf meters bredd, fram till tomten n:o 1 i kvarteret

Gäddan, samt att de till följd af stationsområdets utvidgning erforderliga

förlängningar af gångbron i Gamla Ivungsholmsbrogatan och af vägundergången

i Mäster-Samuelsgatan bekostades af styrelsen, dels att till styrelsen

sälja den i styrelsens skrifvelse den 10 februari 1902 afsedda mark i

kvarteren Gäddan och Ugglehufvudet för en köpeskilling af 854,383 kronor

samt villkor, bland andra, att, därest ej annorlunda kunde blifva aftaladt

mellan järnvägsstyrelsen och gasverksstyrelsen, tillträdet bestämdes till 2 1/z

år efter det definitivt köpekontrakt afslutats och stadsfullmäktige beslutat

om uppförande af nya byggnader i stället för dem, som komme att afstås.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

29

Vid föredragning den 5 maj 1902 af beredningsutskottets omförmäkla

utlåtande öfver styrelsens bos stadsfullmäktige gjorda framställning i fråga

om upplåtelse af ofvan angifna, staden tillhöriga mark samt om förlängning

af Kungsgatans viadukt hade fullmäktige beslutat att återförvisa ärendet

till utskottet.

Då styrelsen, som emellertid anbefallts att med staden inleda förnyade

underhandlingar för förvärfvande, på sätt af Riksdagen förutsatts för beviljande

af anslaget till ofta nämnda provisoriska anordningar, med äganderätt

af jämväl all den staden tillhöriga mark, som för utförande af anordningarna

erfordrades, ansett sig böra uppskjuta underhandlingarnas inledande,

till dess med bestämdhet kunde uppgifvas, hvilka af de staden

tillhöriga områden, som vore för ifrågavarande ändamål behöfliga, men

detta icke låtit sig göra, förrän definitivt förslag till de provisoriska anordningarna

förelåge utarbetadt, hade styrelsen väl under hand förhandlat

med stadens myndigheter rörande områdenas förvärfvande, hvaremot officiell

framställning i det af Riksdagen angifna hänseende då ännu icke

gjorts hos stadsfullmäktige. Emellertid hade styrelsen för afsikt att samtidigt

med aflåtande af den underdåniga skrifvelsen den 13 december 1902

hos stadsfullmäktige göra dylik framställning, och skulle styrelsen, så snart

fullmäktiges svar ingått, hos Kungl. Maj:t göra anmälan därom.

Med anledning af Riksdagens i dess skrifvelse den 13 maj 1902 uttalade

mening, att det måste vara af största vikt, att staten med full

äganderätt komme i besittning af den mark, som för ifrågavarande dyrbara

anläggningar vore behöflig, och att Riksdagen därför ansåge, att, om

godvillig öfverenskommelse härom icke kunde med staden träffas på antagliga

villkor, områdena borde genom expropriation förvärfvas, anmärker

järnvägsstyrelsen, att det kunde ifrågasättas, om till de af Riksdagen åsyftade

områden skulle räknas gatumark, som inginge i den för staden fastställda

stadsplan. Det syntes nämligen styrelsen, som om de järnvägsområdet

korsande gatorna, om hvilkas upplåtande vore fråga, borde, såsom

fallet vore mod de af järnvägen för närvarande begagnade delar af samma

gator, fortfarande bibehållas i stadens ägo och följaktligen nu endast med

dispositionsrätt till statens järnvägar upplåtas — icke på högst 15 år —

utan så länge de erfordrades för de provisoriska anordningarna. Därest

gatudelarne i fråga, på hvilkas upplåtelse med full äganderätt stadsfullmäktige

med all sannolikhet icke godvilligt komme att ingå, skulle framdeles

blifva för statens järnvägar obchöfliga, torde de nämligen böra ome
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o

55.

delbart återtaga sin egenskap af trafikleder, i den mån denna genom upplåtelsen

kunde hafva gått förlorad.

Äfven om expropriation af de gatudelar, hvilka erfordrades för de

provisoriska anordningarna, icke kunde lagligen förvägras, torde dock lämpligheten

af en sådan åtgärd, som skulle åstadkomma ändring i den fastställda

stadsplanen, kunna ifrågasättas, helst om staden ville medgifva,

att ifrågavarande gatudelar finge af styrelsen disponeras, så länge desamma

behöfdes för de provisoriska anordningarna.

Slutligen framhåller styrelsen, hurusom af den i ärendet förekommande

utredning framginge, att, därest annorlunda ej blefve aftaladt, de af gasverket

disponerade områden skulle kunna till statens järnvägar upplåtas,

så snart för gasverkets räkning kunnat efter stadsfullmäktiges därom fattade

beslut uppföras nya byggnader i stället för dem, som skulle afstås,

hvartill beräknats åtgå 2 1/z år. Enligt hvad styrelsen i underdånig skrifvelse

den 4 juni 1902 förmält, torde det låta sig göra att för tiden, intill

dess nya byggnader för gasverket hunnit uppföras, förhyra för detsamma

erforderliga lokaler, och hade Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 27 i

sistsagda månad lämnat styrelsen begärdt bemyndigande att förhyra lägenheter

i stället för dem, hvilka skulle komma att upplåtas, äfvensom att

trätfa uppgörelse med den gasverkets personal, åt hvilken bostäder inom

ifrågavarande område vore upplåtna, om visst belopp för afstående af

samma bostäder.

Då styrelsen hölle före, att de kostnader, som genom förhyrande af

berörda lägenheter och genom träffande af dylik uppgörelse komme att

uppstå, vore af den beskaffenhet, att desamma borde gäldas af det belopp,

som Riksdagen ställt till Kungl. Maj:ts förfogande för förvärf af mark

inom Stockholm för bangårdsanordningarna därstädes, hade sagda kostnader,

hvilka enligt styrelsens beräkning torde uppgå till omkring 90,000

kronor, icke upptagits i det nu öfverlämnade förslaget.

Enligt hvad jag inhämtat, hafva underhandlingarne numera fortskridit

så långt, att drätselnämndens första afdelning den 3 innevarande månad

beslutit hos stadsfullmäktige föreslå en på andra villkor grundad uppgörelse

med järnvägsstyrelsen. Enligt denna uppgörelse, hvilken af mig förut

omförmälts i sammanhang med frågan om tilläggsanslagets storlek, skulle

den under drätselnämndens förvaltning lydande tomt- och gatumark till

järnvägsstyrelsen upplåtas på följande villkor, nämligen

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

31

att de tomter och tomtdelar, som lyda under drätselnämndens förvaltning,

lämnas med full äganderätt mot ett pris af:

för tomten n:o 2 i kvarteret Lagerbärsträdet 867 m2 kr. 130,000: —

» delar af följande tomter:

Gösen n:is 1 och 3 samt 2 .................. 1,020 - » » 153,000: —.

stadens tomtdel i Karpen......................... 257 » » 103,060: —

Blekholmen södra n:is 13 och 14 jämte

gatudessein............................................. 870 » » 143,854: 50

Gösen n:is 11 och 18 jämte gatudessein 980 » » 99,342: 60

Summa kr. 629,257: 10;

att Lilla Munklägersgatan lämnas med full äganderätt mot skyldighet

för järnvägsstyrelsen att bekosta anordnandet af eu ny 12 meter bred

gata i Yintervägens förlängning af samma längd som nuvarande Lilla

Munklägersgatan, hvilken skyldighet, efter af järnvägsstyrelsen gjord approximativ

beräkning, skulle motsvara eu kostnad af omkring 69,600

kronor utom lösen af därtill erforderlig mark, som utgöres af en del under

gasverksstyrelsens förvaltning lydande mark, äfvensom af nyssnämnda delar

af tomterna Blekholmeu södra n:is 13 och 14 och Gösen n:is 11 och

18 jämte bredvid dessa tomter liggande gatudessein och hvilken mark

således ingår i den öfriga tomtinköpskostnaden; samt

att gatudelarna afgiftsfritt lämnas med dispositionsrätt under så lång

tid, som de för statens järnvägsdrift användas.

För den i 1901 års förslag upptagna, inom Kungsgatan belägna marken

ifrågakommer icke någon annan ersättning än den förlängning af

gatuviadukten, som järnvägsstyrelsen, på sätt förut omnämnts, skulle

utföra.

I afseende på den mark, som lyder under gasverksstyrelsens förvaltning,

har det föreslagna priset 854 383 kronor icke varit föremål för

förnyad underhandlig.

Om Stockholms stadsfullmäktige, såsom jag antager, komma att ansluta

sig till gasverksstyrelsens i frågan framställda anspråk och drätselnämndens

förslag till uppgörelse, genom hvilket förslag det förut för

vissa tomt- och gatudelars disponerande uppställda och från statens sida

oantagliga villkoret om blott 15 års nyttjanderätt skulle utbytas mot dels

äganderätt, dels dispositionsrätt, så länge marken för ändamålet behöfves,

skulle alltså staten kunna med äganderätt förvärfva all den för nu ifrågavarande

ändamål utöfver den redan disponerade behöfliga, söder om Kungs
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

gatan belägna jord med undantag af delar utaf gatorna Klarabergsgatan,

Mäster-Samuelsgatan, Bryggaregatan och Gamla Kuugsholmbrogatan. Dessa

gatudelar, af hvilka en hvar för sig utgör fortsättning på redan nu för

järnvägsändamål disponerad del af gatan, skulle upplåtas till staten på

samma villkor som dessa bredvidliggande redan förut upplåtna delar af

samma gator. En upplåtelse på sådana villkor eller afgiftsfri dispositionsrätt,

så länge gatudelarna användas till järnvägsändamål, synes mig i

detta fall till fullo motsvara hvad som med förvärfvandet af gatudelarne

afses. Jag kan därför ej finna det behöfligt, att staten genom expropriation

skaffar sig äganderätt till dem, lika nödvändigt som det å andra

sidan enligt min åsikt är, att staten med sådan rätt kommer i besittning

af den öfriga delen af den för stationens utvidgning behöfliga mark. För

den händelse nämligen gatudelarne skulle i en framtid icke vidare behöfvas

för statens järnvägars ändamål, föreställer jag mig, att det då ej

heller bör från statens sida kunna möta hinder för att staden återfår de

delar af gatorna, af hvilka statens järnvägar ej längre hafva behof.

Ett på grundval af nu omförmälda förslag till uppgörelse uppgjordt

öfverslag öfver det för markförvärf anslagna beloppets tillräcklighet visar,

med iakttagande af de gränser för områdena, som nu kunnat definitivt

bestämmas, följande siffror:

Redan inköpta fastigheter ................................................... kr. 3,066,130: 90

Mark att förvärfva:

Under gasverksstyrelsens förvaltning.

............................................... kr. 854,383: —

Under drätselnämndens förvalt
-

För anläggning af ny gata

Enskilde tillhörig.................

629,257

69,600

815,000

10

Härtill bör läggas det belopp, hvartill järnvägsstyrelsen,

enligt hvad jag förut omnämnt, beräknat

kostnaden för förhyrande under någon tid af vissa

lokaler åt gasverket......................................................

2,368,240: 10

90,000:

Kr. 5,524,371:

Af det beviljade beloppet skulle således efter denna beräkning återstå

omkring 475,000 kronor, sedan den behöfliga utvidningen blifvit

genomförd.

s. 33 Kontrollera mot PDF

StatsutsJcottets Utlåtande N:o 55.

33

I den framställning, jag nu lämnat, har endast varit fråga om sådan

mark, som för närvarande icke disponeras af statens järnvägar, men som

för den ifrågasatta utvidgningen af centralstationen erfordras.

Med anledning af Riksdagens uttalande i skrifvelsen den 13 maj

1902, att Riksdagen inhämtat, hurusom beträffande en del af den för

statens järnvägar upplåtna mark i Stockholm äganderätten ej vore fullt

utredd och att det nu vore af vikt, att dessa förhållanden ordnades, torde

jag här jämväl böra redogöra för hvad jag därom inhämtat, såvidt angår

de områden, som beröras af de nu ifrågasatta anordningarne; och hänvisar

jag därvid till en genom järnvägsstyrelsens försorg upprättad, bland

handlingarna befintlig karta.

Af det område, som nu disponeras för centralstationen och norra

stationen, innehar staten med full äganderätt större delen, å kartan utmärkt

med röd färg.

Hvad beträffar den öfriga delen, hvartill staten ej har äganderätt,

har Stockholms stad år 1864 till staten kostnadsfritt upplåtit den söder

om Kungsgatan belägna marken eller dels det å kartan med streckade

röda konturer utmärkta området närmast centralstationshuset, dels ock

de på enahanda sätt utmärkta delarna af Klarabergs-, Mäster-Samuelsoch

Gamla Kungsholmsbrogatorna. Vid denna upplåtelse har fastats endast

det villkoret, att för det osannolika fall, att den afträdda marken ej

komme att för järnvägsanläggning användas, densamma skulle till staden

återfalla.

Den mark, som statens järnvägar utan äganderätt disponera norr om

Kungsgatan, utgöres af dels de å kartan med grön färg betecknade områdena,

hvilka tillhöra Stockholm—Yästerås—bergslagens järnvägsaktiebolag

och som af statens järnvägar förhyras, dels de å kartan med gul

färg betecknade områdena, hvilka, tillhörande Stockholms stad, af denna

mot hyra upplåtits till statens järnvägar, dels ock återstoden, å kartan

icke färglagd och angifven med fulldragen röd kontur, hvilket område

utan formligt aftal af staden kostnadsfritt öfverlämnats till statens järnvägars

disposition.

Beträffande nu först den mark, som tillhör Stockholm—Yästerås—

bergslagens järnväg, lämnades vid 1902 års riksdag utan anmärkning det

i Kungl. Maj:ts proposition omförmälda förslaget, att denna mark skulle

fortfarande disponeras af statens järnvägar mot skälig hyra. Det synes

mig därför icke nu förefinnas anledning att till förhandling med bolaget

upptaga frågan om förvärfvandet af äganderätt till denna mark, helst detta

Bih. till Jlilesd. Brot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 39 Iläft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

förutsätter en reglering af de villkor, under kvilka statens järnvägar och

bolaget för närvarande ömsesidigt begagna hvarandras områden.

Hvad därefter vidkommer den Stockholms stad tillhöriga marken,

torde i afseende på de söder om Kungsgatan belägna tomt- och gatuområdena

dispositionsrätten till desamma kunna, med hänsyn till villkoret

för deras kostnadsfria upplåtande, anses fullt betryggad, hvarför det synes

mig obehöfligt att nu vidtaga åtgärder för att söka ytterligare befästa

densamma.

De norr om Kungsgatan belägna områdena, som tillhöra Stockholms

stad, disponeras redan nu för statens järnvägars behof och kunna, såsom

till alla delar upptagna af redan förefintliga spåranordningar, icke afvaras.

I förslaget är visserligen afsedt att inom dessa områden ändra spåren,

men äfven om förslaget icke skulle komma att genomföras, kvarstår dock

fortfarande behofvet af marken oförminskadt för de nuvarande anordningarna.

Dessa områden komma således endast i viss mån och indirekt

att beröras af de nva bangårdsanordningarna, men behofvet af deras innehafvande

är icke framkalladt af nämnda anordningars utförande. Med

hänsyn till Riksdagens nyssberörda uttalande, har likväl järnvägsstyrelsen

ansett sig böra i skrifvelse till stadsfullmäktige anhålla om meddelande,

så fort ske kunde, om och på hvilka villkor fullmäktige skulle vilja dels

medgifva ett mindre ägoutbyte, som vid Barnhusgatans förlängning lämpligen

skulle kunna äga rum, dels ock med full äganderätt till staten öfverlåta

ifrågavarande, staden tillhöriga områden, hvilka alltifrån norra stationens

anläggande disponerats af statens järnvägar.

Något svar härå har ännu icke ingått, men man kan förutse, att,

om staden icke är villig att upplåta dessa områden med samma rätt som

sin söder om Kungsgatan belägna mark, och ett inköp, vare sig genom

godvillig öfverenskommelse eller efter expropiation, skulle sättas i fråga,

detta komme att representera ett ganska betydligt belopp.

Då emellertid, såsom jag nämnt, dispositionen af nu ifrågavarande

område för järnvägens behof är nödvändig, vare sig de ifrågasatta provisoriska

anordningarna komma till stånd eller icke, har jag trott, att

frågan om höjdt anslag till dessa anordningar ej behöfde anstå, till dess

de underhandlingar, som öppnats angående villkoren för förvärfvande

för statens räkning af äganderätt till berörda områden, kunde vinna sin

afslutning.

Slutligen torde jag nu få återkomma till den ytterligare minskning

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

35

af det föreslagna tilläggsanslaget, som jag förut antydt. I det kostnadsförslag,

som låg till grund för järnvägsstyrelsens framställning den 6

december 1901, ingick under rubriken »diverse arbeten» ett belopp af

44,300 kronor, utgörande kostnaderna för anläggningen af en provisorisk

gata, som antogs komma att från stadens sida fordras i ersättning för

Lilla Munklägersgatans upplåtande. De af mig förut omnämnda villkor,

som sedermera med anledning af järnvägsstyrelsens skrifvelse till stadsfullmäktige

den 10 februari 1902 af stadsfullmäktiges beredningsutskott

uppställdes för förhyrandet af sistnämnda gata, kräfde emellertid en af

järnvägsstyrelsen icke beräknad utvidgning af Mäster-Samuelsgatan, hvarför

kostnaden, 2,280 kronor, måste upptagas i den kostnadsberäkning, som

förekommer i järnvägsstyrelsens senaste framställning den 13 december

1902 och där återfinnes under rubriken »anläggning af provisorisk gata

(Mäster-Samuelsgatan)». Summan af dessa poster utgör 46,580 kronor.

Enligt det senaste, af drätselnämndens första afdelning godkända förslag

till uppgörelse skulle emellertid staten förvärfva äganderätt till nämnda

gata mot anordnande af en ny 12 meter bred gata i Vintervägens förlängning.

Då kostnaderna för denna nya gatas anordning och förvärfvandet

af därför erforderlig mark således utgöra köpeskillingen för förvärfvet af

Lilla Munklägersgatan med full äganderätt, hafva dessa kostnader äfven i

den af mig förut gjorda beräkningen öfver det för markförvärf anslagna

beloppets tillräcklighet inberäknats bland de utgifter, som skola af detta

anslag bestridas. Till följd af de sålunda ändrade upplåtelsevillkoren

ifrågakomma icke vidare de i järnvägsstyrelsens kostnadsberäkning upptagna

kostnaderna för anordnande af en provisorisk gata, utan bör motsvarande

belopp, 46,580 kronor, jämväl utgå ur det för bangårdsanordningarnas

utförande beräknade belopp. Med iakttagande häraf och af den

förut omförmälda minskningen i kostnaden för förlängning af Kungsgatans

viadukt, 53,504 kronor, torde det föreslagna anslagsbeloppet böra nedsättas

med 100,000 kronor till 340,000 kronor.»

Efter att hafva tagit kännedom om de ändringar, som nu föreslagits

i den för nästlidna års Riksdag framlagda planen till provisoriska anordningar

vid centralstationen och norra stationen i Stockholm, har utskottet

icke kunnat undgå att i likhet med 1901 års bangårdskommitté och de

öfriga i frågan intresserade, som enligt statsrådsprotokollet häröfver yttrat

sig, finna det nya förslaget innebära en väsentlig förbättring af det förut

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

afgifna. De fördelar, som genom utförande af detta nya förslag skulle

vinnas, äro enligt utskottets mening otvifvelaktigt af den betydelse, att de

fullt motsvara den ökning i kostnaderna, som däraf föranledes; och har

utskottet vid sådana förhållande ansett sig hafva giltigt skäl förorda beviljandet

af det tilläggsanslag, Kungl. Maj:t nu för ifrågavarande ändamål

äskat.

Hvad angår de för berörda bangårdsanläggningar behöfliga gatu delar,

synes det utskottet icke vara anledning fordra, att dessa områden af staten

förvärfvas med full äganderätt, utan bör det enligt utskottets mening

anses fullt tillräckligt, om desamma, såsom nu blifvit ifrågasatt, upplåtas

åt staten med kostnadsfri besittningsrätt, så länge de användas för statens

järnvägsdrift.

På grund af det anförda får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med förklarande, att de gatudelar,

som för utförande af provisoriska anordningar vid

centralstationen och norra stationen i Stockholm komma

att tagas i anspråk, icke behöfva förvärfvas med annan

rätt än kostnadsfri besittningsrätt, så länge de för

statens järnvägsdrift användas, må, till utförande af

nämnda bangårdsanordningar, för år 1904 bevilja utöfver

det af Riksdagen för enahanda ändamål redan

anvisade belopp, 1,368,000 kronor, ytterligare 340,000

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta under innevarande

år af tillgängliga medel utanordna sistnämnda

belopp.

Beträffande sättet för anskaffande af sistnämnda belopp kommer utskottet

att framdeles afgifva yttrande.

Stockholm den 24 april 1903.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Stockholm 1903. Iduns Kungl. Hofboktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:119 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungi. Maj:ts proposition angående anvisande för år 1904 af anslag till utförande af provisoriska anordningar vid centr a1 i texten