Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. May.ts proposition angående pension åt aflidne stationskarlen Anders Nilsons änka och barn.

1903-04-24 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1903:58, Utlåtande, i anledning af Kungl. May.ts proposition angående pension åt aflidne stationskarlen Anders Nilsons änka och barn.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

9

Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1903 kl. 2 e. m

N:o 58.

Utlåtande, i anledning af Kungl. May.ts proposition angående

pension åt aflidne stationskarlen Anders Nilsons änka

och barn.

(R. A.)

I proposition (n:o 14) af den 12 sistlidne december har Kungl.

Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

medgifva, att till stationskarlen Anders Nilssons änka och barn må af

trafikmedel utbetalas pension till ett årligt belopp af etthundrafemtio

kronor, att, räknadt från och med den 1 februari 1902, utgå enligt de

grunder, som i § 7 af gällande reglemente för statens järnvägstrafiks

änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till änkor och barn

efter delegare i nämnda kassa.

Till åberopade statsrådsprotokollet liar föredragande departementschefen

anfört följande:

»Uti skrifvelse den 4 mars innevarande år har järnvägsstyrelsen

gjort underdånig framställning om beredande af pension åt änka och

barn efter aflidne stationskarlen Anders Nilsson, hvilken i anledning af

statens inköp af västkustbanan öfvergått i statens järnvägars tjänst.

I anledning häraf tillåter jag mig erinra, hurusom vid föredragning

inför Kungl. Maj:t den 4 april detta år af ärende rörande beredande

af förbättrade pensionsförmåner för vissa tjänstemän och betjänte,

hvilka, i likhet med hvad här ofvan om Anders Nilsson omförmälts,

Dih. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 40 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

från västkustbanan öfvergått i statens järnvägars tjänst, dåvarande

chefen för civildepartementet lämnade en närmare redogörelse för omförmälda

personals pensionsförhållanden och därmed sammanhängande

frågor.

Såsom därvid erinrades, hade 1893 års järnvägskommitté i afgifvet

underdånigt förslag angående förvärfvande för statens räkning af Skåne

—Hallands, Mellersta Hallands, Göteborgs—Hallands, Landskrona—Ångelholms

och Malmö—Billesholms järnvägar, hvilka järnvägar tillsammans

bildade den så kallade västkustbanan, i fråga om de närmare bestämmelserna

i afseende å sättet för banornas förvärfvande, som borde i köpeaftalen

med vederbörande järnvägsägare intagas, föreslagit, bland annat,

att de vid dessa järnvägar anställda tjänstemän och betjänte skulle tillerkännas

rätt att öfvergå i statens järnvägars tjänst. Men då kommittén

ansåg sig böra undvika att betunga statens järnvägars pensionsinrättningar

med att på en gång mottaga ett så stort antal nya delägare,

som då vore i fråga, föreslog kommittén, att såsom särskildt villkor för

nämnda rätt skulle föreskrifvas, att ifrågavarande tjänstemän och betjänte

fortfarande skulle kvarstå i enskilda järnvägars pensionskassa,

i förhållande till hvilken staten skulle öfvertaga vederbörande bolags

förpliktelser.

Vid underdånig föredragning den 8 mars 1895 af frågan om förvärfvande

för statens räkning af ofvannämnda järnvägar, tillstyrkte dåvarande

chefen för civildepartementet hvad kommittéen uti berörda hänseende

föreslagit.

Sedan 1895 års Riksdag bifallit Kungl. Maj:ts proposition rörande

anvisande af medel för inköp af ifrågavarande järnvägar samt Kungi.

Maj:t den 7 juni 1895 beslutit, att dessa skulle från 1896 års ingång

öfvertagas af staten på i hufvudsak de af kommittén föreslagna villkoren,

blef också i kontrakten om järnvägarnes förvärfvande bestämmelse

intagen därom, att de vid vederbörande järnväg anställde tjänstemän

och betjänte skulle äga rätt att öfvergå i statens järnvägars tjänst.

Såsom villkor härför stadgades, bland annat, det förbehåll, att de icke

skulle äga att ingå såsom delägare i statens järnvägars pensionsinrättningar,

med mindre järnvägsstyrelsen, efter pröfning för hvarje

särskildt fall af tjänstemans eller betjänts därom ingifna ansökning,

funne sådan kunna utan pensionskassornas särskilda betungande bifallas.

Dessutom stadgades i kontrakten, att järnvägsstyrelsen skulle i förhållande

till enskilda järnvägarnes pensionskassa inträda i vederbörande

bolags rättigheter och skyldigheter. Dessa bestämmelser intogos i

samtliga kontrakten, äfven i det om Landskrona—Ångelholms järnväg,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

11

hvars personal icke tillhörde någon pension sinrättning, samt afsågo

jämväl vid de öfriga järnvägarne anställd personal, som icke ingått i

enskilda järnvägarnes pensionskassa, således äfven de tjänstemän och

betjänte vid de öfriga 4 banorna, hvilka, då de antagits först år 1895,

efter det statsinköpet beslutits, icke ingått i enskilda järnvägarnes pensionskassa.

I anledning af hvad sålunda i kontrakten stadgats, öfvergingo vid

järnvägarnes öfvertagande med ingången af år 1896 i statens järnvägars

tjänst, utan att intagas i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning

samt änke- och pupillkassa, ordinarie tjänstemän och betjänte till

ett antal af 542.

Af denna personal gjorde därefter under våren 1897 hos järnvägsstyrelsen

406 befattningshafvare, af hvilka 336 voro delägare i enskilda

järnvägarnes pensionskassa och 70 icke tillhörde någon pensionsinrättning,

ansökan om vinnande af inträde i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning.

Efter vederbörlig utredning företogos de gjorda ansökningarna af

järnvägsstyrelsen till afgörande den 6 mars 1899. Därvid fann styrelsen

beträffande dem af de sökande, hvilka vore delägare i enskilda

järnvägarnes pensionskassa eller hvilka, utan att vara delägare i denna

kassa, den 1 januari 1896 uppnått en ålder af minst fyrtio år, icke skäl

bifalla den af dem gjorda ansökan om vinnande af delaktighet i statens

järnvägstrafiks pensionsanstalter.

Hvad åter anginge öfriga sökandena, hvilka icke vore delägare i

sagda pensionskassa och hvilkas ansökningar icke genom vederbörandes

afskedstagande, frånfälle eller redan vunnet inträde i statens järnvägstrafiks

pensionsanstalter förfallit, förklarade järnvägsstyrelsen, att en

hvar af dem skulle anses hafva den 1 januari 1896 vunnit delaktighet

i statens järnvägars pensionsanstalter, under villkor, att af honom erlades

de enligt gällande reglementen på honom belöpande pensionsafgifter

för tiden från och med sistnämnda dag jämte den ränta därå, som

af direktionen för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning kunde varda

bestämd, dock att, i händelse detta villkor ej fullgjordes, delaktighet i

pensionsanstalterna skulle anses af vederbörande förvärfvad med ingången

af år 1899.

I sammanhang härmed förklarade järnvägsstyrelsen, att beträffande

dem af de sökande, hvilka icke vore delägare i enskilda järnvägarnes

pensionskassa och hvilka enligt styrelsens omförmälda beslut icke då

kunnat medgifvas delaktighet i statens järnvägstrafiks pensionsanstalter,

styrelsen framdeles ville för hvarje särskildt fall pröfva, huruvida vid

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

vederbörandes afskedstagande eller frånfälle skäl kunde förefinnas att

till Kungl. Maj:t ingå med framställning om åtgärder för beredande af

särskild pension åt den sålunda ur tjänsten afgående eller hans sterbhusdelägare.

I anledning af inom Riksdagen väckta förslag, bland annat, därom

att västkustbanepersonalen måtte berättigas antingen att vinna inträde

i statens järnvägstrafiks pensionsanstalter eller ock att åtnjuta

pension i likhet med statens öfrige järnvägstjänstemän och betjänte,

anhöll Riksdagen uti skrifvelse den 14 maj 1900, att utredning måtte

verkställas, i den mån, på hvilket sätt och under hvilka villkor åt den

personal, som från västkustbanan öfvergått i statens järnvägars tjänst,

men ännu icke vunnit inträde i statens järnvägstrafiks pensionsanstalter,

kunde beredas pension eller, beträffande delägare i enskilda järnvägarnes

pensionskassa, förbättring i pensionsvillkoren, vid hvilken utredning

borde tagas i betraktande alla på denna fråga inverkande omständigheter

och särskildt tiden för nämnda personals inträde i statens tjänst,

det bidrag, som staten för dess pensionering lämnade till enskilda järnvägarnes

pensionskassa, samt de lägre pensionsafgifter, som de af personalen,

hvilka voro delägare i sagda kassa, haft att till densamma erlägga,

äfvensom att Kungl. Maj:t ville till Riksdagen göra den framställning,

hvartill berörda utredning kunde finnas böra föranleda.

Därvid anförde Riksdagen att, ehuru den personal, som från västkustbanan

öfvergått i statens järnvägars tjänst, icke kunde hafva något

rättsligt anspråk att komma i åtnjutande af samma pensionsförmåner,

som tillkomme öfriga vid statens järnvägar anställde tjänstemän och

betjänte, det dock ville synas Riksdagen, som om staten af billighetsskäl

borde åtminstone i vissa fall bereda den del af förstnämnda personal,

som icke vunnit inträde i statens järnvägstrafiks pensionsanstalter,

rätt till någon pension eller förbättring i de mindre fördelaktiga

pensionsvillkor, som delaktighet i enskilda järnvägarnes pensionskassa

medförde. För att kunna bedöma, i hvad mån och på hvilket sätt

detta lämpligen borde ske, fordrades emellertid en fullständig utredning

af alla på frågan inverkande förhållanden. Riksdagen, som i saknad

däraf icke kunnat, på sätt inom Riksdagen föreslagits, fatta något afgörande

beslut i ämnet, hade emellertid ansett sig hafva anledning

hos Kungl. Maj:t anhålla om verkställande af erforderlig utredning i

frågan, för att Riksdagen på grund däraf kunde komma i tillfälle att

pröfva, i hvad utsträckning och på hvilka villkor pension eller förbättrad

sådan kunde ifrågavarande personal beredas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

13

Vid underdånig föredragning den 1 juni 1900 af Riksdagens ifrågavarande

skrifvelse behagade Kungl. Maj:t anbefalla järnvägsstyrelsen

att efter vederbörandes hörande verkställa den af Riksdagen i detta

ärende begärda utredning och därmed jämte det underdåniga utlåtande,

hvartill samma utredning kunde föranleda, till Kungl. Maj:t inkomma.

Till åtlydnad däraf lät järnvägsstyrelsen genom sakkunnig person

verkställa undersökning öfver den matematiska kostnaden för beredande

af pension resp. fyllnadspension åt de tjänstemän och betjänte, som vid

västkustbanans inköp öfvergått i statens järnvägstrafiks tjänst men ännu

icke blifvit delägare i dess pensionsinrättningar, samt änkor och barn

efter sådan tjänstepersonal.

Denna undersökning omfattade, hvad beträffar den del af ifrågavarande

personal, som icke tillhörde enskilda järnvägarnes pensionskassa,

32 tjänstehafvare, födde år 1855 eller tidigare och hvilka på grund af

järnvägsstyrelsens förberörda beslut den 6 mars 1899 icke kunnat medgifvas

inträde i statens järnvägars pensionsanstalter, samt ytterligare

två tjänstehafvare, däraf den ene, född år 1858, väl enligt nämnda

beslut förklarats berättigad ingå i sagda pensionsanstalter, men uppgifvit

sig icke vara i stånd att erlägga de öfverårighets- och retroaktivafgifter,

som för sådant inträde skulle af honom erläggas, och den

andre, hvilken, född år L857, icke deltagit i förenämnda petition om

inträde i statens järnvägstrafiks pensionsanstalter, på förfrågan förklarat

sig icke kunna däri ingå på grund af de höga afgifter, som för honom

skulle ifrågakomma. I beräkningen medtogs däremot icke en yngre

tjänstehafvare af allenast 25 års ålder, hvilken vägrat att begagna sig

af den honom enligt styrelsens beslut medgifna rätt att utan erläggande

af extra afgifter inträda i sagda pensionsanstalter.

Sedan därjämte i ärendet afgifvits infordrade yttranden af direktionen

för enskilda järnvägarnes pensionskassa samt direktionen för statens

järnvägstrafiks pensionsinrättning, afgaf styrelsen uti skrifvelse

den 15 mars 1901 underdånigt utlåtande och förslag i ämnet.

Därvid anförde styrelsen beträffande ofvanberörda del af ifrågavarande

personal, eller den, som icke tillhörde enskilda järnvägarnes

pensionskassa, att styrelsen funne sig, med åberopande af hvad styrelsen

i sitt förut omförmälda beslut den 6 mars 1899 därom yttrat, icke kunna

tillstyrka, att delaktighet i statens järnvägstrafiks pensionsanstalter bereddes

förenämnda till denna grupp hörande 32 tjänstehafvare, hvilka

vid inträdet i statens järnvägars tjänst fyllt 40 år. Billighetshänsyn

syntes styrelsen dock kräfva, att åtgärder vidtoges för beredande genom

statens försorg af något understöd vid afskedstagandet åt de till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

berörda ålderskategori hörande tjänstemän och betjänte. Då emellertid

med hänsyn till de för denna ålderskategori beräknade ojämförligt höga

avgifterna icke torde kunna ifrågasättas, att dessa tjänstemän och betjänte

själfve skulle kanna bidraga till sin pensionering, ansåge sig styrelsen

uti nu ifrågavarande afseende böra föreslå, att en hvar af dessa

tjänstemän och betjänte förklarades berättigad att vid afskedstagandet

uppbära i pension ett årligt belopp, motsvarande skillnaden emellan, å

ena sidan, det pensionsbelopp, han skulle hafva erhållit, om han den 1

januari 1896 vunnit delaktighet i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,

och, å den andra, det för tiden efter afskedstagandet beräknade

årliga värdet af de afgifter, han i händelse af sådan delaktighet skolat

under tjänstetiden erlägga till pensionsinrättningen; och funne styrelsen

enahanda pensionsförmån böra tillerkännas förutnämnda två tjänstehafvare,

hvilka på grund af de jämförelsevis höga retroaktiva afgifter,

som för dem skulle ifrågakomma, förklarat sig icke kunna uppfylla de

stadgade villkoren för vinnande af inträde i statens järnvägstrafiks pensionsinrättningar,

hvaremot dylik pensionsrätt icke borde tillkomma den

yngre tjänstehafvare, hvilken, enligt hvad förut nämnts, vägrat att begagna

sig af honom tillerkänd rätt att utan erläggande af några som

helst extra afgifter ingå i nämnda pensionsanstalter.

Beträffande slutligen ifrågasatt pension åt änka och barn efter

tjänstehafvare, tillhörig denna grupp af ifrågavarande västkustbanepersonal,

hölle styrelsen före, att för hvarje särskildt fall borde pröfvas,

huruvida vid tjänstehafvares frånfälle skäl kunde förefinnas att åt vederbörande

bevilja dylik pension.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört, hemställde styrelsen

uti ifrågavarande afseende,

_ dels att en hvar af förenänmda, till västkustbanan förut hörande,

då i statens järnvägars tjänst anställda 34 personer, hvilka icke tillhörde

vare sig statens järnvägstrafiks pensionsinrättning eller enskilda järnvägarnes

pensionskassa, måtte berättigas att vid afskedstagandet af

trafikmedel i pension uppbära ett årligt belopp, motsvarande skillnaden

mellan, å ena sidan, det pensionsbelopp han skulle hafva erhållit, om

han den 1 januari 1896 vunnit delaktighet i statens järnvägstrafiks

pensionsinrättning, och, å den andra, det för tiden efter afskedstagande^

beräknade årliga värdet af de afgifter, han i händelse af sådan delaktighet

skolat under sin tjänstetid i statens järnvägars tjänst hafva erlagt

till pensionsinrättningen;

dels ock att det måtte öfverlämnas till Kungl. Maj:ts afgörande i

hvarje särskildt fall, huruvida och med hvilket belopp pension finge af

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

15

trafikmedel utgå till änka och barn efter befattningshafvare, tillhörande

sistnämnda grupp af ifrågavarande västkustbanepersonal.

Sedan därefter styrelsen, med anledning däraf att, efter det styrelsen

afgifvit sitt nyssberörda underdåniga utlåtande, fullmäktige i enskilda

järnvägarnes pensionskassa antagit förslag till förnyadt reglemente

för kassan, hvilket sedermera den 14 mars 1902 blifvit i nåder fästställdt,

inkommit med förnyadt yttrande i ärendet af den 18 februari

1902 och därvid, med afseende å den del af ifrågavarande personal, som

vore delägare i nämnda pensionskassa, framlagt ett delvis omarbetadt

förslag till förbättrade pensionsförmåner, blef, såsom jag redan nämnt,

ärendet den 4 april detta år föredraget inför Kungl. Maj:t.

Därvid anförde dåvarande departementschefen, bland annat, att han

i enlighet med uttalandena i Riksdagens ifrågavarande skrifvelse funne

det vara uppenbart, att billighetsskäl talade för att åtgärder vidtoges

för att bereda förbättrade pensionsförmåner åt den med västkustbanans

öfvertagande i statens tjänst öfvergångna personal, att man syntes kunna

lämna därhän, huruvida formellt rättsliga skäl kunde till personalens

förmån åberopas eller icke, och i stället hufvudsakligen fasthålla, att

ifrågavarande personal vid blifvande afgång ur statens järnvägars tjänst

i allmänhet under en afsevärd tid varit statens tjänare, samt att man

ock måste taga i betraktande, att en afsevärd del af ifrågavarande

personal af väsentligen annan hänsyn än denna personals eget bästa

vägrats inträde i statens järnvägars pensionsanstalter.

Hvad särskildt anginge den del af ifrågavarande personal, som icke

vore delägare i någon pensionsanstalt, yttrade departementschefen, att

han icke hade något att erinra mot styrelsens förslag, hvilket innebure,

att en hvar af desse, dåmera till ett antal af 33 uppgående tjänstehafvare

skulle berättigas uppbära pension till det belopp, han skulle hafva

erhållit, om han den 1 januari 1896 inträdt i statens järnvägars pensionsinrättning,

efter afdrag af värdet af de afgifter, han skulle haft

att erlägga till samma inrättning.

Under erinran därom, att med hänsyn till de stora afgifter, motsvarande

retroaktivafgifterna till änkekassan, som skulle hafva fordrats

för att tillförsäkra dessa tjänstehafvare rätt till pension för änkor och

barn, järnvägsstyrelsen ansett lämpligast vara, att det skulle ankomma

på Kungl. Maj:t att för hvarje särskildt förekommande fall pröfva, huruvida

och med hvilket belopp pension skulle till änka och barn efter

tjänstehafvare af nu ifrågavarande grupp af trafikmedlen utgå, förklarade

emellertid departementschefen att, ehuru det skulle medföra någon

lättnad vid ärendenas handläggning, om bifall kunde vinnas till ett för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

slag i den af järnvägsstyrelsen antydda riktning, han likväl ansåge att,

då några allmänna grunder för denna pensionering svårligen kunde på

förhand bestämmas, riktigast vore, att tillfälle lämnades Riksdagen att

deltaga i afgörandet af hvarje särskild uppkommande fråga om pensionering

af nu ifrågavarande änkor och barn, hvadan någon framställningtill

Riksdagen i denna del af ärendet icke syntes böra göras i detta

sammanhang.

På hemställan af departementschefen beslöt Kungl. Maj:t att aflåta

nådig proposition till Riksdagen angående beredande af förbättrade pensionsförmåner

för ifrågavarande, till västkustbanan förut hörande, i statens

järnvägars tjänst anställda personal, därvid Kungl. Maj:t beträffande

ofvan omförmälda 33 personer, hvilka icke tillhörde vare sig statens

järnvägstrafiks pensionsinrättning eller enskilda järnvägarnes pensionskassa,

föreslog Riksdagen medgifva, att en hvar af dem måtte berättigas

att vid afskedstagandet ur statens järnvägars tjänst af trafikmedel

i pension uppbära ett årligt belopp, motsvarande skillnaden

mellan, å ena sidan, det pensionsbelopp, han skulle hafva erhållit, om

han den 1 januari 1896 vunnit delaktighet i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,

och, å andra sidan, det för tiden efter afskedstagandet

beräknade årliga värdet af de afgifter, han i händelse af sådan delaktighet

skolat under sin tjänstgöringstid i statens järnvägars tjänst

hafva erlagt till pensionsinrättningen.

Däremot gjordes icke hos Riksdagen någon framställning i fråga

om pensioner till änkor och barn efter befattningshafvare, tillhörande

sistberörda grupp af ifrågavarande personal.

Den af Kungl. Maj:t uti ofvan omförmälda nådiga proposition gjorda

framställning blef af Riksdagen enligt skrifvelse den 16 maj 1902 bifallen.

Uti sin ofvanberörda skrifvelse den 4 mars 1902 har järnvägsstyrelsen

i underdånighet anmält, att stationskarlen Anders Nilsson,

hvilken tillhört den del af ifrågavarande personal, som icke vore delägare

i enskilda järnvägarnes pensionskassa, den 15 januari 1902 aflidit,

efterlämnande, enligt hvad styrelsens skrifvelse bilagdt prästbetyg

utvisade, änkan Maria Gustafsson och i äktenskap med henne födda

barnen Hilding Valdemar, född den 3 februari 1886, Otto Valdemar,

född den 19 september 1888, Carl Edvin, född den 8 januari 1891,

Agda Amalia, född den 28 mars 1893, Alma Maria, född den 1 december

1895, samt Gustaf Valfrid, född den 12 oktober 1898.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

17

Beträffande Nilsson meddelar därjämte styrelsen, att Nilsson, hvilkens

tjänstgöring vid statens järnvägar blifvit af befälet väl vitsordad,

uppburit årligt arfvode under åren 1896 och 1897 af 480 kronor, under

åren 1898 och 1899 af 540 kronor samt från och med år 1900 af 600

kronor jämte till 20 procent af arfvodet uppgående hyresbidrag. Af

skrifvelsen likaledes bifogadt, af vice pastorn A. Mathiasson den 11

februari 1902 utfärdadt intyg framginge, att änkan Nilsson och hennes

fem hemmavarande minderåriga barn vore medellösa och i behof af deri

pension, som kunde dem tilldelas. Enligt den 1 i samma månad upprättadt

bouppteckningsinstrument hade tillgångarne i boet efter Nilsson

beräknats till 187 kronor 59 öre och skulderna till 647 kronor 5 öre,

hvadan brist i boet förefunnes. Af vederbörande distriksförvaltning

hade ock blifvit upptyst, att, därest åtgärd ej vidtoges för beredande af

lämplig pension åt Nilssons efterlämnade änka och barn, det vore fara

värdt, att de komme att falla fattigvården till last, hvadan önskligt

vore, att pension dem bereddes i deras bekymmersamma ekonomiska

omständigheter.

Då af hvad styrelsen sålunda anfört framginge, att Nilssons änka

och barn vore i stort behof af understöd, har styrelsen, under framhållande,

att, därest Nilsson vid sin öfvergång i statens järnvägars tjänst

fått inträda i statens järnvägstrafiks pensionsanstalter, änkan och barnen

skulle hafva tillerkänts en pension af 173 kronor, föreslagit, att pension

måtte dem beredas till belopp, som styrelsen tillstj^rker måtte fastställas

till 150 kronor, hvilket belopp syntes styrelsen skäligt särskildt

med afseende därå, att minskningen i pension då skulle komma att

ungefärligen motsvara värdet af de afgifter, Nilsson under sin tjänstetid

vid statsbanan sluppit att erlägga till statens järnvägstrafiks pensionsinrättningar.

Och har styrelsen på grund häraf i underdånighet

hemställt, att åt stationskarlen Anders Nilssons änka och barn måtte

beredas pension till belopp af 150 kronor att från och med februari

månad 1902 eller månaden näst efter den, då mannen aflidit, till dem

utgå enligt de uti § 7 af gällande reglemente för statens järnvägstrafiks

änke- och pupillkassa intagna bestämmelser i fråga om pensionsrätt.

Den af järnvägsstyrelsen åberopade § 7 i gällande reglemente för

statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa är i de delar, hvilka för

nu förevarande fråga kunna vara af betydelse, af följande lydelse:

Bih. till Rilcsd. Prot. 11)03. 4 Sami. 1 Afd. 40 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

§ 7.

Mom. 2. Pensionsberättigade äro:

den aflidnes änka, så länge hon lefver ogift och är i besittning af

medborgerligt förtroende, samt

hvarje den aflidnes barn, som är yngre än aderton år och som, där

det fyllt femton år, icke dömts förlustig medborgerligt förtroende.

Mom. 3. Det årliga pensionsbeloppet efter afliden delägare fastställes,

på sätt nästföljande § stadgar, en gång för alla och utgår oförminskadt

från och med månaden näst efter den, då delägaren afled, till

och med den månad, under hvilken hans efterlefvandes pensionrätt

helt och hållet upphör. År änka ensam pensionsberättigad eller finnas

endast pensionsberättigade barn, uppbäre i förra fallet änkan och i det

senare barnen samfäldt hela pensionsbeloppet. Finnas både pensionsberättigad

änka och pensionsberättigade barn, åtnjute änkan den ena

hälften och barnen tillsammans den andra hälften af pensionsbeloppet.

Mellan barn delas alltid det dem samfäldt tillkommande beloppet lika.

Mom. 5. Fullmäktige äro berättigade att låta understöd fortfarande

utgå till sådant barn öfver aderton års ålder, hvilket till följd af sjuklighet

eller kroppslyte är oförmöget att bidraga till egen försörjning,

dock utan att kassans ändamål därigenom äfventyras. Understödet kan

bestämmas utan hinder af detta reglementes stadganden i fråga om

pensioners storlek, men får aldrig öfverstiga ett belopp af 150 kronor,

efter år räknadt.

I sammanhang härmed tillåter jag mig erinra om följande bestämmelser

uti samma reglemente, hvilka för nu förevarande fråga kunna

vara af intresse. Enligt § 3 skall den, som inträder i kassan, såsom

inträdesafgift erlägga hälften af honom då tillkommande aflöning för

en månad. Med aflöning förstås därvid, liksom jämväl i öfrigt uti ifrågavarande

reglemente, ordinarie arfvode och inkvartering, därest sådan

utgår, denna senares värde beräknadt till femton procent af arfvodets

belopp. Delägares årsafgifter utgå, enligt § 4, med en viss, på grund

af hans ålder vid inträdet i kassan, en gång för alla bestämd procent

af honom tillkommande aflöning. För den, som — såsom förhållandet

skulle hafva varit med Nilsson, därest han, som var född den 24 januari

1855, vid sin öfvergång i statens järnvägars tjänst tillika vunnit

delaktighet uti statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa — fyllt

40 men icke 41 år, skall erläggas 3,6 procent af aflöningen. Dock

skall den, som vid erhållande af anställning i statens järnvägars ordi
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

19

narie tjänst fyllt trettio år, erlägga retroaktiv afgift, motsvarande kela

värdet af förmånen att icke behöfva erlägga högre årsafgifter än

de i reglementet bestämda. Erläggandet af årsafgifter skall taga sin

början med månaden näst efter den, då delägaren inträdde i kassan.

Dessutom skall, enligt § 5, delägare, hvarje gång han uppflyttas i

högre aflöningsklass än den, för hvilken hans årsafgifter senast utgått,

erlägga till änke- och pupillkassan två månaders aflöningsförhöjning.

Denna afgift skall erläggas, då förhöjningen andra och tredje

gången utfaller. Hvad därefter beträffar årliga beloppet af pension efter

delägare, som aflidit, medan han ännu kvarstod i tjänst, skall detsamma,

enligt § 8, utgå med tjugufem procent af den medelaflöning, som

uppkommer, då medeltalet tages af de fem sista årsaflöningar, i förhållande

till hvilka delägaren erlagt årsafgifter, dock att, för det fall

att medelaflöningen till beloppet understiger den aflöning, delägaren

senast innehaft, pensionen likväl må beräknas efter sistnämnda aflöning,

med villkor att af pensionstagaren till kassan, kontant eller genom afdrag

å först utfallande pensionsmedel, inbetalas ett belopp, motsvarande

skillnaden mellan de årsafgifter, som af delägaren under de fem sista

åren erlagts, och dem, som under samma tid skulle hafva erlagts, därest

de beräknats efter den aflöning, delägaren senast innehaft.

I fråga slutligen om det belopp, som af järnvägsstyrelsen föreslagits

skola i pension utgå till Nilssons änka och barn, har, enligt under

hand meddelad uppgift, detsamma så erhållits, att kapitalvärdet af en

lifränta å 173 kronor om året för en änka af samma ålder som änkan

Nilsson, hvilken är född den 9 augusti 1858, jämte barn beräknats till

2,975 kronor. Därifrån har dragits det belopp, 421 kronor, hvartill de

inträdes-, års-, uppflyttnings- och retroaktivafgifter jämte ränta beräknats,

hvilka det skolat åligga Nilsson att erlägga till statens järnvägstrafiks

änke- och pupillkassa, därest han vid öfvergången i statens järnvägars

tjänst blifvit delägare i denna kassa; och har återstående beloppet, 2,554

kronor, beräknats utgöra kapitalvärdet å en årlig lifränta å omkring

149 kronor, hvilket sistnämnda belopp afrundats till 150 kronor.

Såsom ofvan omförmälts, har genom Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens

beslut rörande förbättrade pensionsförmåner för den personal,

som i anledning af västkustbanans inköp öfvergått i statens järnvägars

tjänst, dels förhöjda pensioner beredts ej mindre de till denna personal

hörande tjänstemän och betjänte, hvilka vid öfvergången i statens järnvägars

tjänst tillhörde enskilda järnvägarnas pensionskassa, än äfven

åt änkor och barn efter dessa befattningshafvare, dels ock pension

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

vid afskedstagandet tillförsäkrats den del af samma personal, som icke

tillhörde någon pensionsinrättning. Det synes då vara uppenbart, att, i

den mån sådant visar sig vara erforderligt, pensioner böra beredas jämväl

åt änkor och barn efter tjänstemän och betjänte, tillhörande sistnämnda

grupp af ifrågavarande personal.»

I anledning häraf, och då tillika uti det fall, hvarom nu vore fråga,

synnerligen ömmande omständigheter syntes föreligga, har departementschefen,

som icke funnit något vara att erinra emot det af järnvägsstyrelsen

ifrågasatta pensionsbelopp, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till

Riksdagen aflåta proposition af det innehåll, som ofvan meddelats.

På grund af hvad i detta ärende förekommit får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må

vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 24 april 1903.

På statsutskottets vägnar:

CHR, LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:121 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående pension åt ajlidne stationskarlen Anders Nilssons änka och barn. a1 i texten