Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om pension åt vide häradshöfdingen J. M. Stuteri.

1903-05-01 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1903:76, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om pension åt vide häradshöfdingen J. M. Stuteri.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

StatsiitsTcdltéiS Utlåtande N:o 76.

i

ttcr 76.

Ank. till Riksd. kansli den 1 nfaj 1903, kl. 2 e. M.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om pension åt vide häradshöfdingen

J. M. Stuteri.

(R A.)

I särskilda, lika lydande niotioner, väckta, n:o 40 i Första Kammaren

äf herrar Chr. Lundueberg och F. R Pettetsson och n:o 101 i Andra Kammaren

af herr C. Persson i Stallerhult rh. fl., har föreslagits, att Riksdagen

måtte besluta, att till vice häradshöfdingen John Magnus Stuart må från

och med månaden näst efter den, under hvilken han uppnått 65 år, från

riksgäldskontoret utgå under hans återstående lifstid en årlig pension af

3,500 kronor; dock att, för den händelse han efter nämnda tid innehar

tjänst eller befattning på statsverkets eller Riksdagens stat, pensionen icke

må utgå till högre belopp, än som erfordras för att tillsammans med den

inkomst, han må uppbära på grund af sådan tjänst eller befattning, utgöra

nämnda belopp, eller 3,500 kronor.

Till stöd för detta förslag hafva motionärerna anfört följande:

»Vice häradshöfdingen John Magnus Stuart, som äfven under innevarande

år antagits till sekreterare i statsutskottet, har nu under trettio år

varit anställd i Riksdagens tjänst. Han antogs nämligen år 1873 till kanslist

i statsutskottet och har därefter under 16 riksdagar tjänstgjort såsom notarie

och under 13 såsom sekreterare i nämnda utskott. Dessutom har Stuart

hos Riksdagens revisorer varit anställd sedan år 1877 under 6 revisionsförrättningar

såsom notarie och under 21 såsom sekreterare.

Ett så långvarigt arbete i utskotts och statsrevisorers tjänst saknar

motstycke och torde, då det varit plikttroget utfördt, böra mana därtill, att

Bill. till Riksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 AJd. 48. Häft. (N:o 76.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

denne tjänsteman, i likhet med hvad som i regeln gäller i fråga om statens

öfriga tjänare, beredes visshet om att, när hans krafter icke längre förslå

till fullgörande af det med tjänsten förenade arbete, hans ålderdom ändock

må varda i ekonomiskt afseende tryggad. Vi hafva därför ansett Riksdagen

böra bevilja Stuart, som är född den 2 april 1844, en pension att

vid uppnådd 65 års ålder uppbäras å riksgäld skontorets stat.

Beträffande pensionens belopp, synes detta, då Stuart, enligt från riksgäldskontoret

meddelad uppgift, under de två senaste åren såsom sekreterare

i statsutskottet och hos statsrevisorerna uppburit tillsammans i medeltal

5,360 kronor, lämpligen böra bestämmas till 3,500 kronor, utgörande i afrundadt

tal 66 procent af nämnda belopp; lärande emellertid, därest han,

efter att hafva hunnit till sagda ålder, skulle komma att uppbära inkomst

på grund af tjänst eller befattning på statsverkets eller Riksdagens stat, han

böra vidkännas motsvarande afdrag å pensionsbeloppet.»

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får statsutskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till ifrågavarande motioner,

må besluta, att till vice häradshöfdingen John

Magnus Stuart må från och med månaden näst efter

den, under hvilken han uppnått 65 års ålder, från riksgäldskontoret

utgå under hans återstående lifstid en årlig

pension af 3,500 kronor; dock att, för den händelse

han efter nämnda tidpunkt innehar tjänst eller befattning

på statsverkets eller Riksdagens stat, pensionen

icke må utgå med högre belopp, än som erfordras för att

tillsammans med den inkomst, han må uppbära på

grund af sådan tjänst eller befattning, utgöra nämnda

belopp, eller 3,500 kronor.

Stockholm den 1 maj 1903.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

Reservation

3

af herrar J. A. Sjö, A. Petersson, O. Odqvist, P. Olsson, 0. Andersson,

C. G. Johansson, N. Åkesson och Å. H. Hammarskjöld, hvilka ansett,

att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Såsom i motionerna framhållits, är det under en ovanligt lång följd

af år, som vice häradshöfding Stuart innehaft anställning hos statsutskottet

och hos Riksdagens revisorer, och det bör äfven erkännas, att han härvid

på ett förtjänstfullt sätt fullgjort sina åligganden. Då han emellertid fortfarande

är vid full kraft och hälsa, och man sålunda har anledning förvänta,

att han ännu i många år skall kunna bestrida sina berörda befattningar,

synas giltiga skäl ej föreligga att åt honom bevilja pension, helst

ännu flera år återstå, innan han uppnått den ålder, då enligt motionärernas

förslag pensionen skulle börja att utgå. Utskottet hemställer därför,

att ifrågavarande motioner ej må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.»

Herr P. Pehrson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i detta ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.