Utlåtande, i anledning af väckta motioner om pension åt vide häradshöfdingen J. M. Stuteri.
1903-05-01 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1903:76, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om pension åt vide häradshöfdingen J. M. Stuteri.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
StatsiitsTcdltéiS Utlåtande N:o 76.
i
ttcr 76.
Ank. till Riksd. kansli den 1 nfaj 1903, kl. 2 e. M.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om pension åt vide häradshöfdingen
J. M. Stuteri.
(R A.)
I särskilda, lika lydande niotioner, väckta, n:o 40 i Första Kammaren
äf herrar Chr. Lundueberg och F. R Pettetsson och n:o 101 i Andra Kammaren
af herr C. Persson i Stallerhult rh. fl., har föreslagits, att Riksdagen
måtte besluta, att till vice häradshöfdingen John Magnus Stuart må från
och med månaden näst efter den, under hvilken han uppnått 65 år, från
riksgäldskontoret utgå under hans återstående lifstid en årlig pension af
3,500 kronor; dock att, för den händelse han efter nämnda tid innehar
tjänst eller befattning på statsverkets eller Riksdagens stat, pensionen icke
må utgå till högre belopp, än som erfordras för att tillsammans med den
inkomst, han må uppbära på grund af sådan tjänst eller befattning, utgöra
nämnda belopp, eller 3,500 kronor.
Till stöd för detta förslag hafva motionärerna anfört följande:
»Vice häradshöfdingen John Magnus Stuart, som äfven under innevarande
år antagits till sekreterare i statsutskottet, har nu under trettio år
varit anställd i Riksdagens tjänst. Han antogs nämligen år 1873 till kanslist
i statsutskottet och har därefter under 16 riksdagar tjänstgjort såsom notarie
och under 13 såsom sekreterare i nämnda utskott. Dessutom har Stuart
hos Riksdagens revisorer varit anställd sedan år 1877 under 6 revisionsförrättningar
såsom notarie och under 21 såsom sekreterare.
Ett så långvarigt arbete i utskotts och statsrevisorers tjänst saknar
motstycke och torde, då det varit plikttroget utfördt, böra mana därtill, att
Bill. till Riksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 AJd. 48. Häft. (N:o 76.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 76.
denne tjänsteman, i likhet med hvad som i regeln gäller i fråga om statens
öfriga tjänare, beredes visshet om att, när hans krafter icke längre förslå
till fullgörande af det med tjänsten förenade arbete, hans ålderdom ändock
må varda i ekonomiskt afseende tryggad. Vi hafva därför ansett Riksdagen
böra bevilja Stuart, som är född den 2 april 1844, en pension att
vid uppnådd 65 års ålder uppbäras å riksgäld skontorets stat.
Beträffande pensionens belopp, synes detta, då Stuart, enligt från riksgäldskontoret
meddelad uppgift, under de två senaste åren såsom sekreterare
i statsutskottet och hos statsrevisorerna uppburit tillsammans i medeltal
5,360 kronor, lämpligen böra bestämmas till 3,500 kronor, utgörande i afrundadt
tal 66 procent af nämnda belopp; lärande emellertid, därest han,
efter att hafva hunnit till sagda ålder, skulle komma att uppbära inkomst
på grund af tjänst eller befattning på statsverkets eller Riksdagens stat, han
böra vidkännas motsvarande afdrag å pensionsbeloppet.»
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får statsutskottet hemställa,
att Riksdagen, med bifall till ifrågavarande motioner,
må besluta, att till vice häradshöfdingen John
Magnus Stuart må från och med månaden näst efter
den, under hvilken han uppnått 65 års ålder, från riksgäldskontoret
utgå under hans återstående lifstid en årlig
pension af 3,500 kronor; dock att, för den händelse
han efter nämnda tidpunkt innehar tjänst eller befattning
på statsverkets eller Riksdagens stat, pensionen
icke må utgå med högre belopp, än som erfordras för att
tillsammans med den inkomst, han må uppbära på
grund af sådan tjänst eller befattning, utgöra nämnda
belopp, eller 3,500 kronor.
Stockholm den 1 maj 1903.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Statsutskottets Utlåtande N:o 76.
Reservation
3
af herrar J. A. Sjö, A. Petersson, O. Odqvist, P. Olsson, 0. Andersson,
C. G. Johansson, N. Åkesson och Å. H. Hammarskjöld, hvilka ansett,
att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:
»Såsom i motionerna framhållits, är det under en ovanligt lång följd
af år, som vice häradshöfding Stuart innehaft anställning hos statsutskottet
och hos Riksdagens revisorer, och det bör äfven erkännas, att han härvid
på ett förtjänstfullt sätt fullgjort sina åligganden. Då han emellertid fortfarande
är vid full kraft och hälsa, och man sålunda har anledning förvänta,
att han ännu i många år skall kunna bestrida sina berörda befattningar,
synas giltiga skäl ej föreligga att åt honom bevilja pension, helst
ännu flera år återstå, innan han uppnått den ålder, då enligt motionärernas
förslag pensionen skulle börja att utgå. Utskottet hemställer därför,
att ifrågavarande motioner ej må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.»
Herr P. Pehrson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i detta ärendes behandling inom utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.