Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning af äganderätten till de Torsebro krutbruk tillhörande fastigheter.
1903-05-05 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1903:83, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning af äganderätten till de Torsebro krutbruk tillhörande fastigheter.
Dokumentets text
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
Hso 83.
Ank. till Eiksd. kansli den 6 maj 1903, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af äganderätten till de Torsebro krutbruk tillhörande
fastigheter.
(I. A.)
I en till Eiksdagen den 13 mars 1903 afliden till statsutskottet remitterad
proposition (n:o 77) har Kungl. Maj :t, under åberopande af bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för samma dag,
föreslagit Eiksdagen medgifva,
att äganderätten till de Torsebro krutbruk tillhörande fastigheterna
Tyskemölla, a/s mantal, och Biskopsmölla, 1/t mantal, i Färlöfs socken
och Kristianstads län med allt .hvad därtill börer, inbegripet äganderätten
till magasin och kastbus för krutproberingen, samt all kronan i egenskap
af ägare till berörda fastigheter tillkommande rätt till vatten eller till
annan fastighet måtte få till kammarherren James Kennedy försäljas för
ett pris af tjugusjutusen sjuhundra tjugufem kronor,
samt att köpeskillingen finge ingå till den under förvaltning af statskontoret
ställda fond, benämnd »landtförsvarets fond för byggnader och
andra försvarsändamål».
Föredragande departementschefen bar i detta ämne till statsrådsprotokollet
yttrat följande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
9
»I underdånig ansökan den 1 februari 1902 bar kammarherren m. in.
James Kennedy anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes, efter inhämtande af
Riksdagens medgifvande, förordna om öfverlåtelse till honom, såsom numera
i besittning af de innehafvaren af Torsebro krutbruk tillförsäkrade
rättigheter, af full och oinskränkt äganderätt till de nämnda krutbruk
tillhörande fastigheter Tyskemölla, Biskopsmölla och Torsebromölla med
allt hvad därtill hörde, däri inbegripet äganderätten till kronan tillhöriga
magasins- och kasthusbyggnader, äfvensom all kronan i egenskap af ägare
till nämnda fastigheter eller krutbruket tillkommande rätt till vatten eller
till annan fastighet, därvid sökanden erbjudit sig att erlägga den köpeskilling,
som kunde varda af Ivungl. Maj:t bestämd och beräknad till det
kapitalvärde, som motsvarade hvad egendomen i kronans hand nu till
staten afkastade.
Uti den underdåniga ansökningen har anförts, att de villkor, under
hvilka krutbruket innehafts af sökandens fångesmän och nu af honom
efter öfverlåtelse, som af arméförvaltningen den 7 november 1901 godkänts,
innehades, bestode däruti att efter beställning och mot pris, hvarom
kunde öfverenskommas, för statens räkning tillverka godt och leveransgiltigt
krut och att underhålla därför erforderliga, innehafvaren dock
tillhöriga inventarier, samt att, enligt hvad med senare innehafvares besittningsrätt
förbundits, erlägga 300 kronor årligen såsom ersättning för
brukets fördel af Torsebromölla. Ehuru innehafvaren af krutbruket, mot
fullgörande af nämnda villkor, hade till de under bruket lydande fastigheter
en ständig och okvald besittningsrätt, samt kronans äganderätt vid
sådant förhållande vore för staten af ytterst ringa värde, gjorde denna
äganderätt likväl, med de vid besittningen fästade villkor, högst väsentliga
inskränkningar i den fria förfoganderätten öfver samma fastigheter,
liksom ock i följd däraf vattenkraften i det vid krutbruket befintliga
vattendraget icke kunde för industriens ändamål användas till den utsträckning,
som eljest skulle kunna ske. Det vore också af denna anledning,
som den senaste innehafvaren af krutbruket eller Torsebro krutoch
stubinfabriksaktiebolag, som bildats för utöfvande af fabriksmässig
industri, icke kunnat fylla sitt ändamål och dessutom, då dyrbara maskiner
och andra inventarier måst anskaffas och underhållas för eventuella
krutbeställningar af staten, gjort stora direkta och framför allt indirekta
förluster genom omöjligheten att kunna utöfva, utom kruttillverkning,
annan mera lönande industri. Och i följd däraf, att innehafvaren icke
haft någon inkomst af bruket, hade ej heller någon skatteinkomst därför
Bill. till Eilcsd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 50 Häft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
tillkommit vare sig stat eller kommun. Äfven om kronan skulle i fall,
som nu icke kunde förutses, kunna återtaga besittningsrätten till bruket,
torde kronan, som ej ägde eller kunde komma att förfoga öfver mer än
en del af vattenkraften, icke tillgodogöra sig den vinst, som enskild ägare
vore i stånd att hämta. För att vattenkraften i största mån skulle komma
till gagn, erfordrades nämligen, att densamma med fri förfoganderätt
innehades af samma person. I sådant syfte och med tanke att kunna
erhålla äganderätt och däraf följande obehindrad nyttjanderätt till kronans
del hade sökanden träffat aftal om förvärf af återstående del af vattenkraften.
Torsebro krutbruk, beläget i Färlöfs socken, Östra Göinge härad och
Kristianstads län, har anlagts af Konung Karl XI på kronohemmanen
Tyskemöllans och Biskopsmöllans kvarnars grund vid Helge å. Huru
kronan åtkommit nämnda hemman är icke kändt, men inhämtas af den
i ärendet åstadkomna utredning, att omförmälda kvarnar i 1671 års jordrefningsprotokoll
uppgifvas vara kronans möllor. Därefter har, enligt
hvad jordeböckerna efter nämnda tid utvisa, hemmantalssättning å Tyskeoch
Biskopsmöllorna till 1/s mantal för hvardera ägt rum ; och förekommer
i jordeböckerna 1681—1724 anteckning, att Torsebro krutbruk blifvit
därå uppfördt och hemmanen detsamma underlagda. I 1725 års jordebok
äro hemmanen uteslutna, men hafva, jämlikt kammarkollegii förordnande,
år 1814 ånyo såsom kronohemman uppförts i jordeboken. Därefter förekomma
de i 1825 års jordebok under skattetitel, men har sedermera i
jordeboken enligt kammarkollegii bref den 22 februari 1831 antecknats,
att de äro af krononatur. — I 1874 års jordebok äro de uppförda såsom
kronohemman under allmän disposition med enahanda anteckning.
Utom nämnda heramman voro kronohemmanen Hörröd n:o 1, 1
mantal, Strö n:o 3, mantal, samt Strö n:o 14, 7/s mantal, underlagda
krutbruket. År 1700 erhöll emellertid dåvarande direktören för krutbruket
Peter Danckwardt nådig tillåtelse att till sig lösa hemmanet Hörröd,
som efter hans död öfvergick till sonen Georg Danckwardt, hvilken
enligt generalguvernörsämbetets i Skåne skrifvelse den 22 december 1700
blef uti besittningen af hemmanet immitterad med den rätt, som ägare
till utsocknehemman tillkomme, dock under förbehåll, att den, som efter
honom blefve direktör för bruket, skulle äga att af honom lösa hemmanet, så
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
11
att det alltid komme att nyttjas under bruket. Hemmanen Strö hafva
den 30 september 1746 af dåvarande innehafvare af krutbruket blifvit
till skatte lösta under villkor, att skatterättigheten å hemmanen alltid
skulle följa innehafvaren af bruket.
Då under 1690-talet, efter det en del af krutbruket blifvit genom
vådlig händelse förstörd, fråga uppstod om anläggande af en ny krutkvarn,
föreslog dåvarande innehafvaren, att därför måtte användas den intill
bruket belägna frälsemjölkvarnen Torsebromölla n:o 1, lydande under godset
Araslöf, som då var sekvestreradt för skuld till kronan; och emedan
vid samma å på andra sidan fanns en kronokvarn, som i stället kunde
läggas under Araslöf, ansåg generalguvernören i Skåne hinder ej förefinnas
för förstnämnda kvarns läggande till krutbruket. Sedan kornetten,
sedermera ryttmästaren Carl Gustaf Bonde, inbördat Araslöf och tillerkänts
äganderätten till nämnda egendom, anhöll han att få till Araslöfs gård
bibehålla Torsebromölla n:o 1, men Kungl. Maj:t förklarade, enligt nådig
resolution den 18 september 1698, att, som jämngodt vederlag gåfves för
kvarnen, supplikanten icke skulle visa någon »oginhet att afstå det Kungl.
Maj:t för krutbruket kunde betarfva». Därefter anordnades likväl ett
byte emellan kronan och ryttmästaren Bonde, hvarigenom kronan skulle
erhålla Torsebromölla n:o 1, mot det att den vid andra stranden belägna
Torsebromölla n:o 3 och kronohemmanet Peremölla, 1/i mantal, tillägnades
Araslöf. Bytet blef sedermera, enligt nådigt bref den 14 februari 1770,
sålunda bestämdt, att tillhörigheterna af åker, äng och laxfiske till Torsebromölla
n:o 1 genast skulle återställas till Araslöfs gård under sin förra
insocknerätt, dock med villkor, att krutbruket, så länge det på samma
ställe existerade, behölle själfva kvarnen, som blifvit till krutkvarn inrättad,
jämte den del af jorden, som vore belägen inom den omkring
krutbruksplatsen efter 1700 års byte uppdragna stenmur; hvaremot innehafvaren
af Araslöf under tiden skulle åtnjuta fri dispositionsrätt öfver
Torsebromölla n:o 3 samt i ersättning för Peremölla till kronan afstå utsocknefrälsehemmanet
Knappstorp n:o 1, 3/8 mantal; men om krutbruket
antingen ödelädes eller bortflyttades, skulle Torsebromölla n:o 1 med all
därtill hörande jord återfalla till Araslöf samt kvarnen Torsebromölla n:o
3 till kronan återställas, med rätt likväl för ägaren af Araslöf att densamma
emot årliga räntans erläggande besitta och nyttja samt äfven under
skattemannarätt efter laga värdering till sig lösa.
Hemmanet Knappstorp har därefter den 16 februari 1804 af krutbrukets
innehafvare skatteköpts med villkor, att det från bruket icke finge
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
skiljas, utan därunder städse förblifva. Trots detta villkor bar hemmanet
öfvergått till annan ägare och blifvit bruket frånhändt.
Lägenheten Torsebromölla n:o 1 är i 1825 års jordebok upptagen
under frälsetitel bland utjordar och kvarnar samt i 1874 års jordebok
såsom kvarntorp bland kronolägenheter.
Genom Kungl. Maj:ts dom den 22 juli 1830 i tvistesak emellan
landsfiskalen P. Thomée, efter justitiekanslersämbetets förordnande, å
Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, å ena, samt dåvarande ägaren af
Araslöfs säteri, öfverstekammarjunkaren friherre Henning Wrangel, å andra
sidan, bekräftades kronans rätt till det å en år 1694 upprättad karta
upptagna och inom den så kallade gamla bruksmuren belägna område,
såsom utgörande en kronohemmanen Tyskemölla och Biskopsmölla af ålder
tillhörig egendom, med rättighet för dessa hemman att tillgodonjuta del i
Bjärlöfs utmark, hvarjämte friherre Wrangel ålades att till kronan afträda
lägenheterna Norräng och Lillevång, såsom nyssnämnda kronohemman tillhörande.
I nämnda lägenheter blef därefter krutbrukets innehafvare
inrymd.
A Tyskemöllan n:o 1 och Biskopsmöllan n:o 1 söktes år 1860 åborätt
af krutbrukets dåvarande innehafvare, men sedan krigskollegium bestridt
ansökningen, fann Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads
län, enligt utslag den 2 oktober 1862, densamma icke kunna bifallas.
Detta utslag blef fastställdt af kammarkollegium den 25 april 1864 och
af Kungl. Maj:t den 16 september 1865.
Den rätt, kronan äger till krutbruket, och som sökanden afser att förvärfva,
är sålunda äganderätten till Tyskemöllan n:o 1, l/s mantal, och
Biskopsmöllan n:o 1, l/s mantal, med därå uppförda, kronan tillhöriga
två magasinsbyggnader och ett kasthus, samt den kronan såsom ägare
till nämnda fastigheter tillkommande rätt till vatten eller till annan fastighet,
hvartill kan räknas del i Bjärlöfs utmark samt lägenheterna Norräng
och Lillevång, äfvensom den rätt, som kan föranledas af det vid skatteförsäljning
af hemmanen Strö bestämda villkor om skatterättighetens förening
med innehafvet af krutbruket, hvilket villkor likväl torde anses
vara utan laglig verkan.
Beträffande däremot Torsebromölla n:o 1 lärer af hvad jag förut
anfört framgå, att, såsom jämväl arméförvaltningen och kammarkollegium
uti sina i ärendet afgifna utlåtanden anmärkt, försäljning af någon rätt
därtill från statens sida ej kan ifrågakomma. Ej heller lärer äganderätten
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
13
till Torsebromölla n:o 3 vara föremål för öfverlåtelse till annan än den,
som innehar säteriet Araslöfs rätt att skatteköpa nämnda kvarn.
Yidkommande den rätt, inneliafvaren af krutbruket därtill äger, är
att märka, att bruket, som till en början drefs omedelbart för kronans
räkning, jämlikt kungl. brefvet den 7 februari 1716 — hvari förklarades,
hurusom Kungl. Maj:t funnit godt lämna krutbruken i landet under
privatfolks förvaltning — »uppdrogs» åt direktören Georg Danckwardt;
och stadgades därvid, att krutbruket, dess hus och byggnader samt vattenverk
med allt hvad därtill läge skulle till Danckwardt öfverlämnas utan
någon den ringaste afgift, vidare än att han allsammans vidmakthölle;
att de vid bruket befintliga materialier och instrument af järn, koppar
och mässing med kopparafputspannor och lutterkittlar samt i förråd varande
svafvel skulle inventeras och värderas samt för det åsätta priset
öfverlåtas till Danckwardt, som skulle få betala med krut; att, om mera
krut kunde tillverkas, än som för kronans räkning beställdes, Danckwardt
finge detsamma afyttra inom eller utom landet på sätt han själf bäst
funne; samt att, om Danckwardt skulle hafva någon son eller måg, som
vore så skicklig att drifva bruket efter honom som någon annan, krutbruket
skulle honom framför andra vid Danckwardts frånfälle varda upplåtet.
— På grund af dessa så kallade privilegier innehades krutbruket
af särskilda medlemmar af Danckwardtska släkten, till dess förvaltningen
af detsamma, jämlikt nådigt bref den 24 april 1770, uppdrogs åt öfverstelöjtnanten
friherre Carl Jacob Stael von Holstein, åt hvilken genom
kontrakt den 31 juli samma år »uppdrogs Torsebro krutbruk, dess hus
och byggnader samt vattenverk med allt hvad därtill läge eller framdeles
tillvinnas kunde och kronan tillhörigt vore». Uppå alla vid bruket befintliga
hus och lägenheter skulle laga syn hållas och »desamma herr
baron och öfverstelöjtnanten tillin venteras». Skulle några öfverloppshus
finnas, som till bruksdriften vore oundgängliga, ankomme det på hans
eget ompröfvande att desamma antingen efter öfverenskommelse inlösa eller
andra i stället upprätta. — Med anledning af samtlige krutbruksägares
och förvaltares allt sedan år 1778 gjorda underdåniga klagomål öfver otillräcklig
utkomst, anbefallde Kungl. Maj:t krigskollegium och statskontoret
den 7 april 1783 att med vederbörande upprätta nya kontrakt, lämpade
efter de förändrade omständigheterna såväl i anseende till förmåner som
skyldigheter. Genom det angående Torsebro den 23 juni 1784 med
änkefru friherrinnan Stael von Holstein, född Beckfriis, som då innehade
krutbruket, upprättade kontrakt tillförsäkrades henne en ständig och okvald
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
besittning af krutbruket med därtill hörande åkrar, äng och öfriga ägor
jämte hus, byggnader, krut och mjölkvarnar samt vattenverk och öfriga
inrättningar af hvad namn och beskaffenhet de vara månde. Denna förmån
skulle sträcka sig äfven till friherrinnans barn och arfvingar, såvida
de till alla delar uppfyllde hvad kontraktet i bokstafven förmådde och
innehölle samt så länge kronan behölle bruket därtill. Det vore friherrinnan
eller hennes rättsinnehafvare äfven tillåtet att med vederbörligt
bifall afstå besittningen till någon annan. Besittningshafvaren skulle på
egen bekostnad bygga och ständigt i godt stånd vidmakthålla berörda
hus och inrättningar, den krutbruket omgifvande muren inbegripen, utan
att kronan finge besväras med någon kostnad därför. Härifrån undantoges
likväl krutmagasinet och profkastningshuset, som skulle fortfarande
för kronans räkning byggas och repareras. Alla såväl för salpeterluttringen
som kruttillverkningen nödiga instrumentalier och materialier af koppar,
mässing, järn, metall och trä af hvad beskaffenhet som helst skulle anskaffas
och underhållas af friherrinnan och af henne såsom enskild egendom
disponeras. Efter bestämmelser om kruttillverkningen och betalningen
därför, stadgades slutligen ansvar för kontraktsbrott, som, om det tredje
gången skedde, skulle medföra kontraktets förlust.
På grund af anförda kontrakt har besittningsrätten öfvergått från
en till annan af friherrliga ätten Stael von Holstein samt genom öfverlåtelse
den 8 maj 1875 af friherre C. L. J. Stael von Holstein till
Torsebro krut- och stubinfabriksaktiebolag samt den 22 oktober 1901 af
nämnda bolag till kammarherren Kennedy, hvilken sålunda innehar krutbruket
med samma rätt, som i kontraktet tillförsäkrats bemälda friherrinna.
Berörda öfverlåtelser hafva af arméförvaltningen godkänts, dock, såsom af
arméförvaltningen tillagts, med kronan förbehållen rätt att, utan utgifvande
af ersättning för de å krutbruket med tillhörande maskiner nedlagda
kostnader, förordna om upphörande af kruttillverkningen för statens
räkning och återtagande af dispositionsrätten till de bruket anslagna
hemman och lägenheter samt med förpliktelse för innehafvaren att tills
vidare till arméförvaltningen årligen erlägga ett belopp af 300 kronor
för den fördel, bruket hade af Torsebromölla.
Efter en på gifven anledning verkställd undersökning om brukets
beskaffenhet har krigskollegium i utlåtanden den 20 april och den 6
augusti 1812 anfört, bland annat, att innehafvaren af krutbruket hade
äganderätten till hemmanen Hörröd n:o 1 samt Strö n:is 3 och 14 mot
villkor att dem för krutbruksdriften begagna, samt besittningsrätten, så
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
15
länge krutbruk på stället bibebölles, till öfriga lägenheter; att äganderätten
till inventarier och byggnader, med undantag af ett kronans magasin
och kasthuset för proberingen, icke blifvit honom bestridd, samt att således
hvad krutbrukets innehafvare icke kunde tillerkännas vore endast
äganderätten till Tyske- och Biskopsmölla grund och ägor, hvilka vore
kronan tillhöriga, samt Torsebromölla n:o 1 med de inom krutbruksmuren
varande, Araslöfs säteri år 1770 frånbytta ägor, hvilka i händelse af
krutbrukets nedläggande skulle till säteriägaren återställas.
Till ytterligare belysning i nu förevarande hänseende torde böra
erinras, att, sedan kruttillverkningen förklarats vara från och med år
1859 en fri näring, samt i anledning häraf nya kontrakt med krutbruksinnehafvarne
ansetts böra upprättas, dåvarande innehafvaren af Torsebro
krutbruk hos krigskollegium framställt yrkande därom, att samma försäkran
om ersättning för användt kapital i händelse af brukets eller kruttillverkningens
framtida nedläggning, som funnes intagen i förut gällande
kontrakt, äfven blefve intagen i det nya leveranskontraktet, utan annan
förändring än ett nödigt förtydligande, att denna ersättning ej kunde
ifrågakomma för andra byggnader eller inventarier än dem, som då funnes
vid bruket. Sedan emellertid krigskollegium den 7 september 1858 icke
funnit skäl bifalla den gjorda framställningen, anförde friherre Stael von
Holstein häröfver underdåniga besvär, i anledning hvaraf Kungl. Maj:t
den 25 januari 1859 väl ej fann skäl göra ändring i öfverklagade beslutet,
men förklarade, att krutbruksinnehafvarens rätt till ersättning,
i händelse kruttillverkningen nedlades eller från bruket förflyttades, ej
ginge förlorad därigenom, att något förbehåll om en sådan förmån icke
intoges i det ifrågavarande leveranskontraktet. Krutbruksinnehafvarens
rätt till ersättning för byggnader och inventarier i händelse af kruttillverkningens
upphörande är sålunda här uttryckligen erkänd, och liksom
denna rätt ej kunde gå förlorad genom uteslutande af bestämmelse därom
i nytt leveranskontrakt, torde densamma ej heller kunnat krutbruksinnehafvaren
fråntagas genom ofvanberörda af arméförvaltningen ensidigt
gjorda förbehåll vid godkännande af öfverlåtelse utaf besittningsrätten.
Arméförvaltningen har ej heller själf fäst afseende vid nämnda förbehåll.
I underdånig skrifvelse den 30 juni 1902 har nämligen arméförvaltningen
lämnat utredning angående kronans och krutbruksinnehafvarens
särskilda rättigheter och skyldigheter enligt de tid efter annan upprättade
afhandlingar och därvid anfört, att kronan svårligen kunde tillgodogöra
sig någon förmån af äganderätten till Tyskemöllan och Biskops
-
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
möllan med därunder lydande lägenheter i anseende till icke allenast de
med fastigheternas återtagande förknippade betydliga utgifter i lösen
för byggnader och inventarier, som vore krutbruksinnehafvarens egendom,
utan äfven sökandens redan träffade aftal om förvärfvande af den
vattenkraft därstädes, hvaröfver kronan ej förfogade. Vid sådant förhållande
och då kronan numera hade eget krutbruk, där allt erforderligt
krigskrut kunde tillverkas, utom det svartkrut, som fortfarande vore
behöfligt till sprängladdning i projektiler, funne arméförvaltningen intet
annat hinder för den äskade öfverlåtelsen än ovissheten om tillgång på
sistnämnda krutsort, för den händelse tillverkningen däraf vid Torsebro
komme att nedläggas. Därför borde bland villkoren för öfverlåtelsen
såsom ett Torsebro bruk åliggande servitut intagas skyldighet för dess
ägare att, så länge kronan hade behof af så kalladt svartkrut, för kronans
räkning på beställning och mot betalning tillverka sådant.
Hvad anginge den köpeskilling, som borde för ifrågavarande fastigheter
erläggas, ansåge arméförvaltningen den af sökanden härför angifna
beräkningsgrund otillförlitlig och en säkrare grund kunna vinnas genom
egendomens uppskattning af tre sakkunnige och ojäfvige män, utsedde,
en af arméförvaltningen, en af sökanden och den tredje af desse gemensamt
eller, om de icke enades om valet, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande;
och borde denna nämnd taga i öfvervägande alla på saken
inverkande omständigheter, såsom, å ena sidan, de villkor, hvilka vore
förenade med bruksinnehafvarens äganderätt till Lilla Hörröd n:o 1 m. fl.
hemman äfvensom de med öfverlåtelsen för den blifvande ägaren förenade
fördelar, och å andra sidan de med kronans återtagande af dispositionsrätten
till fastigheterna förknippade kostnader m. m.
Under förutsättning, att ofvan angifna servitutsvillkor blefve vid
öfverlåtelsen bestämdt, tillstyrkte arméförvaltningen bifall till sökandens
anhållan om förvärfvande af äganderätten till Tyskemöllan n:o 1 och
Biskopsmöllan n:o 1 med allt hvad därtill hörde mot en köpeskilling,
som kunde bestämmas efter det omförmälda värdering ägt rum; och
hemställde arméförvaltningen, att köpeskillingen måtte tillgodoföras anslaget
till arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar
och materiel.
I underdånigt utlåtande den 4 september 1902 anförde kammarkollegium,
att, enär den föreslagna dispositionen af de under krutbruket
upplåtna kronoegendomar skulle medföra fullständig upplösning af det
förra rättsförhållandet mellan kronan och krutbrukets innehafvare, men
Statsutskottets "Utlåtande N:o 83.
17
i afseende härå icke förclåge bestämdt erbjudande å brukets sida eller
tillbörlig utredning af frågan, huruvida, då, enligt hvad arméförvaltningen
antydt, bruket fortfarande beböfde tagas i anspråk för utförande af beställningar
å krut för kronans räkning, en dylik upplösning kunde utan
åsidosättande af kronans rätt och fördel äga rum, kollegium i ärendets
så beskaffade skick funne sig icke kunna tillstyrka nådigt bifall till den
gjorda framställningen.
Sedan sökanden i underdånig skrift den 22 oktober 1902 förklarat,
att han icke hade något att erinra mot den till försäljning ifrågasatta
egendomens värdering på sätt arméförvaltningen föreslagit, anbefallde
Kungl. Maj:t arméförvaltningen den 25 samma månad att ombesörja
nämnda värdering samt därefter, i anledning af kammarkollegii underdåniga
yttrande och hvad nämnden kunde komma att anföra, afgifva
förnyadt underdånigt utlåtande i ärendet.
Med sådant utlåtande den 30 december 1902 öfverlämnade arméförvaltningen,
med tillkännagifvande, att värderingsnämnden utgjorts af
majoren m. m. Casper Ehrenborg, utsedd af arméförvaltningen, hofrättsrådet
Axel Borgström, utsedd af sökanden, och f. d. revisionssekreteraren,
bäradshöfdingen Ernst Håkanson, vald af de båda förstnämnde, dels nämndens
den 3 samma månad afgifna utlåtande, dels ock en af sökanden i
anledning däraf till arméförvaltningen ingifven underdånig skrift.
Nämnden hade ansett sig böra till en början uppskatta ifrågavarande
fastigheter Tyskemölla och Biskopsmölla, bvilkas sammanlagda taxeringsvärde
utgjorde 12,000 kronor, utan hänsyn till den dispositionsrätt därtill,
som tillkomme innehafvaren af krutbruket, d. v. s. till det värde, egendomen
skulle hafva för kronan, därest kronan för närvarande till densamma
hade full dispositionsrätt, därvid följande värden åsattes:
2,50 hektar åker................................................ kr. 1,000: —
1 » trädgård .......................................... » 600: —
0,37 » ängsmark.......................................... » 370: —
41 ,50 » park, skog och betesmark ..................... » 4,150: —
växande skog ................................................... » 3,500: —
Vattenkraften, som enligt utlåtande af majoren vid vägocb
vattenbyggnadskåren L. Broomé den 30 januari
1902 motsvarade 84 effektiva hästkrafter, beräknades
efter de för nämnden i andra fall kända arrendeafgifter
för vattenkraft till 150 kronor för hvarje hästkraft » 12,600: —-
Transport 22,220:
Bill. till ltiksd. Brot. 1903. 4 Sand. 1 Afd, 50 Haft. 3
18 Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
Transport 22,220: —
......... kr. 3,000: —
......... » 3,500: —
......... » 1,500: -
Summa kr. 30,220: —
I fråga om krutbruksinnehafvaren tillhöriga byggnader hade antecknats,
att desamma uti ett den 29 mars 1902 af borgmästaren A. Åkerman,
ingenjören A. W. Påhlsson och direktören E. Möller upprättadt värderingsinstrument
uppskattats till:
Kronans byggnader:
det ena magasinet...................
det andra ............................
kasthus- och laboratoriebyggnaden
krutfabriken med tillhörande byggnader m. m.......... kr. 127,225: —
kvarstående murar till en stubinfabrik jämte ett vattenbus
............................................................ » 4,000: —
disponent- och arbetarebostäder jämte kontors- och öfriga
byggnader ................................................... » 53,600: —
samt maskiner och elektricitetsverk m. m................ » 70,500: -—
eller tillhopa kr. 255,325: —
Själfva krutbruket vore bevillningstaxeradt till 75,000 kronor.
Beträffande det vid äganderätten till hemmanen Lilla Hörröd n:o
1, Strö n:is 3 och 14 samt Knappstorp fästa villkor, att de skulle för
krutbruksdriften begagnas och vara bruket underlagda, ansåg nämnden
bortfallandet af detta villkor, bvilket icke funnes intaget i det för sökanden
utfärdade lagfartsbevis å hemmanen Lilla Hörröd och Strö, icke
vara af någon betydelse för sökanden, då kronan torde sakna utväg att
rättsligen göra detsamma gällande, bvilket bäst framginge däraf, att hemmanet
Knappstorp för länge sedan frånsålts krutbruksinnehafvaren utan
att detta föranledt något * påtal» från kronans sida. Sökandens fördelar
af den ifrågasatta öfverlåtelsen förlorade väsentligt i betydelse, då man
besinnade, att sökanden utan någon afgift innehade fastigheterna med
besittningsrätt, som ej kunde rubbas, förrän kronan, efter att hafva förordnat
om krutbrukets upphörande, återtoge fastigheterna. Då ett dylikt
återtagande emellertid torde vara förenadt med skyldighet för kronan att
lösa de krutbruksinnehafvaren tillhöriga dyrbara byggnader och inventarier,
kunde en dylik eventualitet med all sannolikhet icke under en afsevärd
framtid inträffa.
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
19
På grund af det anförda ansåge nämnden, att vid bestämmandet
af det belopp, sökanden för att erhålla full och ovillkorlig äganderätt till
ifrågavarande fastigheter och byggnader skulle i lösen till kronan utgifva,
det af nämnden befunna verkliga värdet 30,220 kronor borde nedsättas
med minst 25 procent eller till, i rundt tal, 23,000 kronor.
Arméförvaltningen hade emellertid föreslagit, att öfverlåtelsen skulle
ske under villkor, att vid Torsebro bruk fortfarande, så länge behof däraf
förefunnes, för kronans räkning på beställning tillverkades svartkrut, och
att denna skyldighet såsom servitut skulle vidlåda bruket. Frånsedt svårigheten
att lagligen göra detta villkor gällande, i hvilket fall servitutsinstitutet
näppeligen kunde komma till användning, vore detsamma högst
betungande för den blifvande ägaren och medförde dessutom väsentliga
inskränkningar i förfoganderätten öfver vattenkraften, under det att just
fri dispositionsrätt till denna väl varit ett hufvudskål för ansökningen.
Det kunde sättas i fråga, huruvida sökanden, om ett dylikt villkor fästades
vid hans förvärf, vunne någon rätt, som han icke redan nu innehade.
Särskildt borde framhållas, att, om kruttillverkning vid Torsebro för kronans
räkning fortfarande skulle äga rum, sökanden icke hade någon som
helst anledning att inlösa de för kruttillverkningen därstädes för kronans
räkning uppförda byggnader. Därest emellertid sökanden jämväl med
detta villkor skulle önska förvärfva äganderätten till fastigheterna och
byggnaderna, borde en ytterligare högst betydlig reduktion af ofvan satta
verkliga värde företagas; och ansåge nämnden, att detta värde i sådant
fall borde nedsättas med minst 60 procent, så att lösesumman komme
att utgöra i rundt tal 12,000 kronor.
Sökanden har i sin sistnämnda underdåniga skrift icke haft något
att erinra mot det af nämnden, utan hänsyn till sökandens dispositionsrätt,
ifrågavarande egendom åsätta värde 30,220 kronor. Däremot anmärkte
sökanden — som ansåge kronans återtagande af fastigheten icke
kunna genom ensidigt beslut från kronans sida ske i annat fall, än att
sökanden under en följd af år bruste i fullgörande af honom anförtrodda
krutleveranser eller vore ur stånd att tillverka krut att det afdrag,
som nämnden gjort från omförmälda belopp med hänsyn till sökandens
dispositionsrätt och som sålunda skulle utgöra värdet af denna rätt, voro
för litet, enär sökandens nyttjanderätt vore minst lika mycket värd som
kronans formella äganderätt. Som likväl sökanden, hvilken anhölle, att
det af arméförvaltningen föreslagna villkor icke måtte fästas vid upplåtelsen,
som i sådant fall blefve för honom alldeles värdelös, ansågo sig
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
få afsevärd nytta genom erhållande af full äganderätt, ville han förbinda
sig att erlägga den köpesumma, som kunde varda af Kungl. Maj:t med
Riksdagen bestämd, dock icke till högre belopp än det af nämnden uppgifna
eller 23,000 kronor. I sammanhang härmed ville sökanden framhålla
den nytta och inkomst i skatt, staten kunde komma att erhålla efter
fullbordande af de industriella anläggningar, sökanden hade för afsikt
att efter erhållen öfverlåtelse åstadkomma.
I anledning af värderingsnämndens uppskattning och kamm arkollegii
utlåtande har generalfälttygmästaren, enligt hvad arméförvaltningen i sitt
senast afgifna underdåniga utlåtande omförmält, verkställt utredning i
frågan angående värdet för kronan af det utaf arméförvaltningen förut
föreslagna servitutsvillkor. Därvid hade generalfälttygmästaren funnit artilleridepartementets
behof af den vara, s. k. svartkrut, som vid Torsebro
framställdes, vara så ringa, att det knappast torde kunna anses skäligt,
att kronan fasthölle omförmälda villkor för öfverlåtelsen. Säkerheten för
staten att städse kunna vid Torsebro få sitt behof af svartkrut fylldt
vore dessutom endast skenbar och beroende på innehafvarens godtfinnande,
sedan kruttillverkningen enligt nådig resolution den 13 januari 1857
blifvit en fri handtering. Staten kunde visserligen nu tvinga innehafvaren
att hafva anordningar för krutfabrikationen; men innehafvaren
ägde bestämma icke allenast storleken af den leverans, han kunde finna
med sin fördel förenligt att erbjuda staten, utan äfven priset för densamma.
Därest leveransen vore så dålig, att den ständigt måste kasseras,
kunde väl staten förordna om kruttillverkningens upphörande, men då
sådan åtgärd skulle medföra skyldighet för staten att lösa de krutbruksinnehafvaren
tillhöriga dyrbara byggnader och inventarier, torde en dylik
eventualitet, såsom värderingsnämnden framhållit, med all sannolikhet
icke under en afsevärd framtid inträffa. Vid sådana förhållanden och då,
med hänsyn till det ringa behofvet af svartkrut, svårighet ej förefunnes
att däraf ständigt hafva i förråd den för flera år behöfliga kvantiteten,
funne generalfälttygmästaren det villkor, som vore fästadt vid besittningsrätten
af Torsebro, icke vara af någon betydelse, synnerligen som inom
landet svartkrut kunde erhållas från ett annat bruk, som med all sannolikhet
komme att äfven framdeles fortsätta med sin kruttillverkning.
I anledning af hvad sålunda blifvit utredt och i betraktande af de
fördelar för det allmänna, som kunde förväntas af de industriella anläggningar,
hvilka vore afsedda att af den blifvande ägaren till bruket verk
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
21
ställas, tvekade arméför vältning en icke att i underdånighet tillstyrka antagande
af sökandens nu gjorda erbjudande att för 23,000 kronor förvärfva
äganderätten till ifrågavarande fastigheter.
Då, enligt generalfälttygmästarens utredning, krutbruket icke vidare
behöfde tagas i anspråk för kronans räkning, samt ett bestämdt erbjudande
i fråga om köpeskillingen nu förelåge, har jämväl kammarkollegium, i underdånigt
utlåtande den 9 februari 1903, förmält sig icke vidare kunna
hafva något att erinra mot försäljning af ifrågavarande fastigheter till
sökanden, därvid kammarkollegium likväl, under framhållande att vattenkraften
efter vidtagande af vissa åtgärder, enligt majoren Broomés beräkningar,
kunde uppgå till 140 hästkrafter, motsvarande efter det af
nämnden beräknade värde för hvarje hästkraft 21,000 kronor eller 8,400
kronor mer, än nämnden åsatt kraften, ansett köpesumman böra bestämmas
till något högre belopp, än sökanden erbjudit. Presidenten herr H.
Wikblad hade emellertid en härifrån afvikande mening och anförde:
»Vid det förhållande att kronan, till följd af den för närvarande af kammarherren
Kennedy innehafda ständiga besittningsrätt till ifrågavarande
fastigheter Tyskemöllan n:o 1 och Biskopsmöllan n:o 1, ej af nämnda
fastigheter åtnjuter någon afkastning, och att ett återvinnande af dispositionsrätten
till fastigheterna synes vara förenadt med så betydande kostnader,
att en dylik åtgärd ej lärer kunna ifrågakomma; och då den fördel
af kruttillverkningen vid Torsebro, som ursprungligen legat till grund
för upplåtelsen af besittningsrätten, enligt hvad upplyst blifvit, numera
för kronan förlorat all betydelse, hvaremot ett afsevärdt gagn för landets
industri torde vara att förvänta af den möjlighet till vattenkraftens vid
Torsebro användning, som genom den ifrågasatta försäljningen komme att
beredas, anser jag mig böra, i likhet med arméförvaltningen, i underdånighet
tillstyrka, att ifrågavarande till 12,000 kronor bevillningstaxerade
fastigheter må till kammarherren Kennedy försäljas för den af honom
erbjudna, på den i ärendet hörda nämndens uppskattning grundade köpeskilling
23,000 kronor.»
För bedömande af det vattenkraften åsätta värde får jag meddela,
att, såsom jag inhämtat, vattonfallskommittécn i afgifvet underdånigt utlåtande
angående tillgodogörande af Älf karl oby fallens vattenkraft, i afseende
å arrendeaftal om nämnda kraft, föreslagit den årliga arrendeafgifton
till 8 kronor för hvarje effektiv turbinhästkraft intill 15,000 och G
kronor för hvarje effektiv hästkraft, som utöfver nämnda kraftbelopp kunde
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
komma till användning. Vid jämförelse mellan detta vattenfall och fallet
vid Torsebro synes det af värderingsnämnden för det senare beräknade
värde af 150 kronor för hvarje hästkraft vara skäligt.
Vidkommande det kraftbelopp, som vid Torsebrofallet förefinnes, har
majoren Broomé i det handlingarna i målet bilagda utlåtande, som legat
till grund för värderingsnämndens uppskattning, på grund af undersökningar,
som af honom under åren 1897 och 1898 samt 1901 verkställts,
funnit, att högsta flodvattenmängden uppginge till 173 kubmtr pr sekund
och högvattenmängden i allmänhet till ............ 73 » » »
att medelvattenmängden utgjorde..................... 22 » » »
samt lägsta vattenmängden ........................... 8 * » »
Väl hade vattenmängden under hösten 1901 nedgått till 5 ä 6
kubikmeter i sekunden, men ett sådant förhållande torde högst sällan
inträffa, utan kunde för anläggning af verk en nära nog ständig vattenmängd
af 8 kubikmeter i sekunden beräknas. Af denna lågvattenmängd
framginge nära 4 kubikmeter genom den fria öppningen mellan de öfverstå
leddammarna och omkring två kubikmeter till hvardera sidans
verk. Af medelvattenmängden (22 kubikmeter i sekunden) afginge 8 ä 10
kubikmeter genom öppningen mellan leddammarna, hvadan, vid fördelning
af återstoden, 6 ä 7 kubikmeter tillkomme hvardera sidan. Det vore
dock vanskligt att beräkna brukets kraft efter en vattenmängd, som endast
periodvis återkomme, utan måste man därvid utgå från den vattenmängd,
2 kubikmeter i sekunden eller y4-del af lågvattenmängden, som
hela året vore för bruket disponibel. Höjdskillnaden vid vanligt vattenstånd
mellan vattenytan ofvan de öfverstå leddammarna vid Torsebro och
vattenytan nedom krutbrukets turbinhus, d. v. s. hela fallet för Torsebro
krutbruk, utgjorde 7 meter, och vore detta fall äfven vid lägre vattenstånd
ungefär detsamma. Med sistangifna vattenmängd och fallhöjd uppginge
den för krutbruket disponibla vattenmängden till 140 effektiva hästkrafter,
om motorerna lämnade 75 °/o af naturkraften. Denna kraft kunde dock
icke åstadkommas utan förändringar å såväl nuvarande leddammen och
kanalen som motorerna, ty med nu befintliga anordningar kunde icke uttagas
mera än måhända 60 procent af angifna kraft.
Vattenfallskommittéen, som — jämte det den låtit verkställa utredning
angående kronans och krutbruksinnehafvarens ömsesidiga rättigheter
och därvid kommit till enahanda resultat som de i förevarande fråga
hörda myndigheter — har vid bedömande af vattenfallet, efter hvad hos
kommittéen inhämtats, haft tillgängligt ett af majoren Broomé den 10
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
23
december 1898 afgifvet betänkande rörande vattenreglering för de vid
denna tid Torsebro krut- och stubinfabriks-aktiebolag tillhöriga vattenverken
på Helgeåns västra sida, hvarjämte bland kommittéens handlingar
förefinnas dels antecknade uppgifter till protokoll vid afvägning af Helgeån
vid Torsebro krutbruk den 8 november 1899 samt af löjtnanten E. Sundvallson
i december samma år afgifven berättelse om ifrågavarande fall.
Enligt de uppgifter om fallet, som efter berörda aktstycken antecknats i
kommittéens s. k. vattenfallsbok, af hvilken jag erhållit utdrag, som bilagts
handlingarna i målet, hade vattendraget på en längd af 700 meter
en fallhöjd af 7,70 meter samt nedanför på en längd af 250 meter en
fallhöjd af 2 ä 2,73 m. Lågvattenmängden hade antecknats till omkring
15, industriella medelvattenmängden till omkring 26, exceptionella lågvattenmängden
till 8, högsta flodvattenmängden till 173 och vanliga högvattenmängden
till 73, allt kubikmeter per sekund. Såsom häraf framgår, äro
de för högsta flodvattenmängden och vanliga högvattenmängden angifna
tal desamma som motsvarande i majoren Broomés förstnämnda utlåtande.
I anledning af förekommande skiljaktiga uppgifter, särskildt beträffande
lågvattenmängden såsom grundläggande för beräkningen af kraft-''
beloppet, har majoren Broomé, efter anmodan att afgifva närmare utredning
angående betydelsen af de i vattenfallsboken förekommande anteckningar
om vattenkraften samt dessas förhållande till majoren Broomés uppgifter
därom, till en början erinrat, att synnerligen stora svårigheter mötte,
särskildt i Helgeå, att angifva exakta sitfror i berörda hänseende, enär
vattendraget med dess sidoleder under större delen af sitt lopp genomginge
Skånes slättbygd, hvarest snösmältning och nederbörd vida hastigare
afrunne än i de orter, hvarest sådant hämmades genom skogsbygd och
vattenreservoarer. Häraf förklarades den stora skillnaden emellan den
såväl af kommittéen som af majoren Broomé uppgifna exceptionella högoch
lågvattenmängden, i förra fallet 173 och i senare 8 kubikmeter per
sekund eller förhållandet af ungefär 22: 1 mot det i mellersta Sverige
vanliga 10 ä 14: 1. Denna omständighet borde särskildt framhållas såsom
anledning därtill, att de lämnade uppgifterna kunde vara olika. Vid
beräkning af vattenmängden uti ifrågavarande vattendrag kunde man därför
ej utgå från samma afrinningskvantiteter per kvadratmeter utaf nederbördsområdet,
som kunde gälla för mellersta Sveriges vattendrag och som
åtminstone delvis blifvit följd i den s. k. vattenfallsboken. Angående lågvattenmängden,
som i vattenfallsboken uppgifvits till 15 och exceptionellt
till 8 kubikmeter per sekund, borde uppmärksammas, att man vid kraft
-
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
beräkning i allmänhet måste utgå från en vattenmängd, som alla tider
på året vore disponibel. Under växlande perioder af 2 ä 3 månader
hvarje år nedginge vattenmängden till 8 kubikmeter per sekund, under
det att åter såsom exceptionellt låg måste betraktas 5 å 6 kubikmeter
per sekund, hvartill vattenmängden på hösten 1901 nedgått. Utgående
från 8 kubikmeter i sekunden hade majoren i sitt utlåtande angifvit, att
häraf omkring 2 kubikmeter framginge till Torsebrosidan; och hade denna
uppgift senast under denna vinter funnits riktig, liksom det konstaterats,
att samtliga vid Torsebro krutbruk använda motorer kunde i händelse af
behof utveckla en kraft af omkring 60 effektiva hästkrafter, ehuru
endast 73 däraf nu toges i anspråk. Väl hade majoren beräknat, att 140
effektiva hästkrafter kunde uttagas, men härför erfordrades, att såväl
leddammen och kanalen som samtliga turbiner eller vattenhjul ombyggdes,
hvarför kostnaderna knappast torde komma att understiga 25,000 ä 30,000
kronor.
Den industriella medelvattenmängden, som upptagits af vattenfallskommittéen
till 26 och af majoren Broomé till 22 kubikmeter per sekund,
vore det svårt att bestämma. Om emellertid krutbruket skulle uttaga
denna under en stor del af året befintliga vattenmängd, skulle erfordras
ej mindre att erhålla tillstånd att öfverbygga kungsådran och använda
den däruti framrinnande vattenmängden än äfven att fullständigt ombygga
dammar, kanal- och kruthusbyggnaderna, hvilka vore belägna på den
enda plats, som stode till buds för kanalens framdragande. — Vidkommande
fallhöjden, som i vattenfallsboken beräknats till 7,7o meter på 700
meters längd för det egentliga krutbruket och 2 ä 2,73 meter på 250
meters längd för den s. k. Pilblads kvarn (Torsebromölla), måste densamma,
som vore ganska variabel, beräknas med afdrag af den lutning,
som vattenytan å de olika kanalsträckorna måste intaga, hvilket gjorde,
att det nyttiga fallet för krutbruket utgjorde endast 7 meter vid vanligt
vattenstånd å 700 meters längd.
Såsom af det ofvan anförda framgår, är vattenmängden uti ifrågavarande
vattendrag synnerligen växlande, och äro härigenom skiljaktigheterna
emellan vattenfallskommittéens och majoren Broomés uppgifter om
lågvattenmängden lätt förklarliga. De å ömse sidor lämnade uppgifter äro
dock grundade på upprepade undersökningar, hvilka särskildt hvad majoren
Broomés angå omfatta flera år. Då vid sådana förhållanden uppgifterna
hvar för sig, ehuru skiljaktiga, äro uttryck för faktiska förhållanden under
särskilda tider, synes mig riktigast vara att antaga lågvattenmängden,
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
25
efter hvilken beräkning af kraftbeloppet bör ske, till ett medeltal emellan
majoren Broomés för denna mängd uppgifna 8 och vattenfallskommittéens
15 kubikmeter i sekunden och sålunda för beräkning af kraftbeloppet
utgå från en lågvattenmängd af 12 kubikmeter i sekunden, hvaraf följaktligen,
i öfverensstämmelse med majoren Broomés på anförda skäl grundade
uppgifter, en fjärdedel eller 3 kubikmeter skulle tillkomma Torsebro krutbruk.
Med tillämpning jämväl i öfrigt af de vid värderingen följda beräkningsgrunder
skulle sålunda med en fallhöjd af 7 meter hela kraftbeloppet,
som efter företagande af angifna ändringar och byggnadsarbeten
kunde uttagas, blifva 210 hästkrafter och 60 procent däraf eller 126 hästkrafter
antagas såsom möjliga att utan större ändringar komma till användning;
motsvarande nu uppgifna tal 210 och 126 de i värderingsinstrumentet
upptagna resp. 140 och 84 hästkrafter. Värdet af vattenkraften
sådan den befinnes skulle sålunda, efter 150 kronor för hvarje
hästkraft, vara, utan hänsyn till bruksinnehafvarens nyttjanderätt, 18,900
kronor och, med afdrag af 25 procent eller 4,725 kronor för denna
nyttjanderätt, 14,175 kronor eller 4,725 kronor mera än det salubelopp,
hvartill kraften af värderingsnämnden uppskattats. Med sistnämnda belopp
bör därför, enligt min åsigt, det uppgifna saluvärdet af hela egendomen,
mot hvars värdering i öfrigt jag ej har något att erinra, ökas och detsamma
följaktligen bestämmas till 27,725 kronor.
Försäljning af egendomen i fråga till sistnämnda pris anser jag mig
böra tillstyrka. Jag kan nämligen icke finna det vara med god statshushållning
förenligt att genom bibehållande af nu rådande samrätt emellan
kronan och krutbruksinnehafvaren förhindra användning af en landets
naturliga tillgång af ganska betydande omfattning och sålunda kväfva de
industriella utvecklingsmöjligheter, som här förefinnas och äro ägnade att
ej allenast bereda staten inkomst genom skatt af en egendom, hvaraf
staten eljest icke har eller kan påräkna någon afkastning, utan jämväl i
öfrigt blifva till fromma för landet, särskildt för den närliggande orten.
Då rättsförhållandena, enligt hvad utredt blifvit, äro sådana, att staten
icke utan högst väsentlig kostnad kan sätta sig själf i besittning af egendomen
och ej heller kan, genom utbjudande af densamma till allmän
täflan, förvänta något anbud från annan än besittningshafvaren, enär
äganderätten för hvarje annan, som ej tillika kan förvärfva besittningsrätten,
torde vara i det närmaste värdelös, måste försäljning till besittningshafvaren
vara det fördelaktigaste sätt, hvarpå staten kan tillgodogöra sig
sin rätt till egendomen.
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 50 Höft.
4
26
Statsutskottets ''Utlåtande N:o 83.
I fråga om användningen af köpeskillingen, som, enligt hvad jag
förut anfört, torde böra bestämmas till 27,725 kronor, kan jag icke biträda
arméförvaltningens förslag, att den måtte tillgodoföras ett visst
anslag, till hvilket Riksdagen anvisat medel, nämligen till arméns vapen,
ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel, utan
anser jag köpesumman böra ingå till den, jämlikt nådigt bref den 6 juni
1902 i enlighet med nästlidne års Riksdags beslut, bildade fond för landtförsvarets
byggnader och andra försvarsändamål.»
På grund af hvad sålunda anförts hemställde departementschefen, att
ifrågavarande proposition måtte till Riksdagen aflåtas.
Emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning har utskottet icke
haft annat att erinra, än att, på sätt i Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående försäljning af den andel i vattenkraft, som tillhör kungsladugården
Tall n:is 1—4 i Gäfleborgs län, är föreslaget, köpeskillingen
för ifrågavarande fastigheter synes böra på köparens bekostnad bestämmas
i den ordning, som i fråga om jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof är föreskrifven i kungl. förordningen den 14 april 1866, dock
under iakttagande, att köpeskillingen icke kommer att understiga den af
Kungl. Maj:t föreslagna, eller 27,725 kronor. En förnyad uppskattning
af berörda fastigheter med därtill hörande rätt till vatten synes utskottet
så mycket angelägnare, som, enligt hvad i ärendet blifvit upplyst, väsentligen
afvikande uppfattningar gjort sig gällande i fråga om den vattenkraft,
hvars afyttring nu föreslagits. Härigenom skulle äfven vinnas den
fördel, att vid den förnyade värdering, som af uppskattningsnämnden
komme att verkställas, nämnden komme i tillfälle att taga i ompröfning,
huruvida någon ersättning bör till statsverket utgå för det belopp å 300
kronor, som skolat till arméförvaltningen årligen erläggas för det gagn,
bruket haft af Torsebromölla. Någon fullständig utredning i detta afseende
finnes nämligen icke i den kungl. propositionen.
Vid den nu af utskottet ifrågasatta uppskattningen torde allt hvad
till ifrågavarande egendomar hörer blifva upptaget och värderadt; och vid
sådant förhållande synes icke erforderligt, att vid medgifvandet till ifrågavarande
försäljning särskildt angifves, att fastigheterna afyttras »med
allt hvad därtill hörer», hvadan utskottet ansett dessa ord lämpligen
böra utgå.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
27
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen må medgifva, att
äganderätten till de Torsebro krutbruk tillhörande
fastigheterna Tyskemölla, ''/s mantal, och Biskopsmölla,
l/s mantal, i Färlöfs socken och Kristianstads län, däri
inbegripet äganderätten till magasin och kasthus för
krutproberingen, samt all kronan i egenskap af ägare
till berörda fastigheter tillkommande rätt till vatten
eller till annan fastighet må till kammarherren James
Kennedy försäljas mot köpeskilling, som skall på köparens
bekostnad bestämmas i den ordning, som i fråga
om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
är föreskrifven i kungl. förordningen den 14 april
1866, under iakttagande därvid, att denna köpeskilling
icke må understiga 27,725 kronor,
samt att köpeskillingen må ingå till den under förvaltning
af statskontoret ställda fond, benämnd »landtförsvarets
fond för byggnader och andra försvarsändamål»
.
Stockholm den 5 maj 1903.
På statsutskottets vägnar:
P. PEHRSON.
Reservation
af herrar D. Persson, J. A. Sjö och IL Andersson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1903:129 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående försäljning af äganderätten till de Torsebro krutbruk tillhörande fastigheter. s. 24 i texten