Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning af äganderätten till de Torsebro krutbruk tillhörande fastigheter.

1903-05-05 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1903:83, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning af äganderätten till de Torsebro krutbruk tillhörande fastigheter.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

Hso 83.

Ank. till Eiksd. kansli den 6 maj 1903, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning

af äganderätten till de Torsebro krutbruk tillhörande

fastigheter.

(I. A.)

I en till Eiksdagen den 13 mars 1903 afliden till statsutskottet remitterad

proposition (n:o 77) har Kungl. Maj :t, under åberopande af bilagdt

utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för samma dag,

föreslagit Eiksdagen medgifva,

att äganderätten till de Torsebro krutbruk tillhörande fastigheterna

Tyskemölla, a/s mantal, och Biskopsmölla, 1/t mantal, i Färlöfs socken

och Kristianstads län med allt .hvad därtill börer, inbegripet äganderätten

till magasin och kastbus för krutproberingen, samt all kronan i egenskap

af ägare till berörda fastigheter tillkommande rätt till vatten eller till

annan fastighet måtte få till kammarherren James Kennedy försäljas för

ett pris af tjugusjutusen sjuhundra tjugufem kronor,

samt att köpeskillingen finge ingå till den under förvaltning af statskontoret

ställda fond, benämnd »landtförsvarets fond för byggnader och

andra försvarsändamål».

Föredragande departementschefen bar i detta ämne till statsrådsprotokollet

yttrat följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

9

»I underdånig ansökan den 1 februari 1902 bar kammarherren m. in.

James Kennedy anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes, efter inhämtande af

Riksdagens medgifvande, förordna om öfverlåtelse till honom, såsom numera

i besittning af de innehafvaren af Torsebro krutbruk tillförsäkrade

rättigheter, af full och oinskränkt äganderätt till de nämnda krutbruk

tillhörande fastigheter Tyskemölla, Biskopsmölla och Torsebromölla med

allt hvad därtill hörde, däri inbegripet äganderätten till kronan tillhöriga

magasins- och kasthusbyggnader, äfvensom all kronan i egenskap af ägare

till nämnda fastigheter eller krutbruket tillkommande rätt till vatten eller

till annan fastighet, därvid sökanden erbjudit sig att erlägga den köpeskilling,

som kunde varda af Ivungl. Maj:t bestämd och beräknad till det

kapitalvärde, som motsvarade hvad egendomen i kronans hand nu till

staten afkastade.

Uti den underdåniga ansökningen har anförts, att de villkor, under

hvilka krutbruket innehafts af sökandens fångesmän och nu af honom

efter öfverlåtelse, som af arméförvaltningen den 7 november 1901 godkänts,

innehades, bestode däruti att efter beställning och mot pris, hvarom

kunde öfverenskommas, för statens räkning tillverka godt och leveransgiltigt

krut och att underhålla därför erforderliga, innehafvaren dock

tillhöriga inventarier, samt att, enligt hvad med senare innehafvares besittningsrätt

förbundits, erlägga 300 kronor årligen såsom ersättning för

brukets fördel af Torsebromölla. Ehuru innehafvaren af krutbruket, mot

fullgörande af nämnda villkor, hade till de under bruket lydande fastigheter

en ständig och okvald besittningsrätt, samt kronans äganderätt vid

sådant förhållande vore för staten af ytterst ringa värde, gjorde denna

äganderätt likväl, med de vid besittningen fästade villkor, högst väsentliga

inskränkningar i den fria förfoganderätten öfver samma fastigheter,

liksom ock i följd däraf vattenkraften i det vid krutbruket befintliga

vattendraget icke kunde för industriens ändamål användas till den utsträckning,

som eljest skulle kunna ske. Det vore också af denna anledning,

som den senaste innehafvaren af krutbruket eller Torsebro krutoch

stubinfabriksaktiebolag, som bildats för utöfvande af fabriksmässig

industri, icke kunnat fylla sitt ändamål och dessutom, då dyrbara maskiner

och andra inventarier måst anskaffas och underhållas för eventuella

krutbeställningar af staten, gjort stora direkta och framför allt indirekta

förluster genom omöjligheten att kunna utöfva, utom kruttillverkning,

annan mera lönande industri. Och i följd däraf, att innehafvaren icke

haft någon inkomst af bruket, hade ej heller någon skatteinkomst därför

Bill. till Eilcsd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 50 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

tillkommit vare sig stat eller kommun. Äfven om kronan skulle i fall,

som nu icke kunde förutses, kunna återtaga besittningsrätten till bruket,

torde kronan, som ej ägde eller kunde komma att förfoga öfver mer än

en del af vattenkraften, icke tillgodogöra sig den vinst, som enskild ägare

vore i stånd att hämta. För att vattenkraften i största mån skulle komma

till gagn, erfordrades nämligen, att densamma med fri förfoganderätt

innehades af samma person. I sådant syfte och med tanke att kunna

erhålla äganderätt och däraf följande obehindrad nyttjanderätt till kronans

del hade sökanden träffat aftal om förvärf af återstående del af vattenkraften.

Torsebro krutbruk, beläget i Färlöfs socken, Östra Göinge härad och

Kristianstads län, har anlagts af Konung Karl XI på kronohemmanen

Tyskemöllans och Biskopsmöllans kvarnars grund vid Helge å. Huru

kronan åtkommit nämnda hemman är icke kändt, men inhämtas af den

i ärendet åstadkomna utredning, att omförmälda kvarnar i 1671 års jordrefningsprotokoll

uppgifvas vara kronans möllor. Därefter har, enligt

hvad jordeböckerna efter nämnda tid utvisa, hemmantalssättning å Tyskeoch

Biskopsmöllorna till 1/s mantal för hvardera ägt rum ; och förekommer

i jordeböckerna 1681—1724 anteckning, att Torsebro krutbruk blifvit

därå uppfördt och hemmanen detsamma underlagda. I 1725 års jordebok

äro hemmanen uteslutna, men hafva, jämlikt kammarkollegii förordnande,

år 1814 ånyo såsom kronohemman uppförts i jordeboken. Därefter förekomma

de i 1825 års jordebok under skattetitel, men har sedermera i

jordeboken enligt kammarkollegii bref den 22 februari 1831 antecknats,

att de äro af krononatur. — I 1874 års jordebok äro de uppförda såsom

kronohemman under allmän disposition med enahanda anteckning.

Utom nämnda heramman voro kronohemmanen Hörröd n:o 1, 1

mantal, Strö n:o 3, mantal, samt Strö n:o 14, 7/s mantal, underlagda

krutbruket. År 1700 erhöll emellertid dåvarande direktören för krutbruket

Peter Danckwardt nådig tillåtelse att till sig lösa hemmanet Hörröd,

som efter hans död öfvergick till sonen Georg Danckwardt, hvilken

enligt generalguvernörsämbetets i Skåne skrifvelse den 22 december 1700

blef uti besittningen af hemmanet immitterad med den rätt, som ägare

till utsocknehemman tillkomme, dock under förbehåll, att den, som efter

honom blefve direktör för bruket, skulle äga att af honom lösa hemmanet, så

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

11

att det alltid komme att nyttjas under bruket. Hemmanen Strö hafva

den 30 september 1746 af dåvarande innehafvare af krutbruket blifvit

till skatte lösta under villkor, att skatterättigheten å hemmanen alltid

skulle följa innehafvaren af bruket.

Då under 1690-talet, efter det en del af krutbruket blifvit genom

vådlig händelse förstörd, fråga uppstod om anläggande af en ny krutkvarn,

föreslog dåvarande innehafvaren, att därför måtte användas den intill

bruket belägna frälsemjölkvarnen Torsebromölla n:o 1, lydande under godset

Araslöf, som då var sekvestreradt för skuld till kronan; och emedan

vid samma å på andra sidan fanns en kronokvarn, som i stället kunde

läggas under Araslöf, ansåg generalguvernören i Skåne hinder ej förefinnas

för förstnämnda kvarns läggande till krutbruket. Sedan kornetten,

sedermera ryttmästaren Carl Gustaf Bonde, inbördat Araslöf och tillerkänts

äganderätten till nämnda egendom, anhöll han att få till Araslöfs gård

bibehålla Torsebromölla n:o 1, men Kungl. Maj:t förklarade, enligt nådig

resolution den 18 september 1698, att, som jämngodt vederlag gåfves för

kvarnen, supplikanten icke skulle visa någon »oginhet att afstå det Kungl.

Maj:t för krutbruket kunde betarfva». Därefter anordnades likväl ett

byte emellan kronan och ryttmästaren Bonde, hvarigenom kronan skulle

erhålla Torsebromölla n:o 1, mot det att den vid andra stranden belägna

Torsebromölla n:o 3 och kronohemmanet Peremölla, 1/i mantal, tillägnades

Araslöf. Bytet blef sedermera, enligt nådigt bref den 14 februari 1770,

sålunda bestämdt, att tillhörigheterna af åker, äng och laxfiske till Torsebromölla

n:o 1 genast skulle återställas till Araslöfs gård under sin förra

insocknerätt, dock med villkor, att krutbruket, så länge det på samma

ställe existerade, behölle själfva kvarnen, som blifvit till krutkvarn inrättad,

jämte den del af jorden, som vore belägen inom den omkring

krutbruksplatsen efter 1700 års byte uppdragna stenmur; hvaremot innehafvaren

af Araslöf under tiden skulle åtnjuta fri dispositionsrätt öfver

Torsebromölla n:o 3 samt i ersättning för Peremölla till kronan afstå utsocknefrälsehemmanet

Knappstorp n:o 1, 3/8 mantal; men om krutbruket

antingen ödelädes eller bortflyttades, skulle Torsebromölla n:o 1 med all

därtill hörande jord återfalla till Araslöf samt kvarnen Torsebromölla n:o

3 till kronan återställas, med rätt likväl för ägaren af Araslöf att densamma

emot årliga räntans erläggande besitta och nyttja samt äfven under

skattemannarätt efter laga värdering till sig lösa.

Hemmanet Knappstorp har därefter den 16 februari 1804 af krutbrukets

innehafvare skatteköpts med villkor, att det från bruket icke finge

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

skiljas, utan därunder städse förblifva. Trots detta villkor bar hemmanet

öfvergått till annan ägare och blifvit bruket frånhändt.

Lägenheten Torsebromölla n:o 1 är i 1825 års jordebok upptagen

under frälsetitel bland utjordar och kvarnar samt i 1874 års jordebok

såsom kvarntorp bland kronolägenheter.

Genom Kungl. Maj:ts dom den 22 juli 1830 i tvistesak emellan

landsfiskalen P. Thomée, efter justitiekanslersämbetets förordnande, å

Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, å ena, samt dåvarande ägaren af

Araslöfs säteri, öfverstekammarjunkaren friherre Henning Wrangel, å andra

sidan, bekräftades kronans rätt till det å en år 1694 upprättad karta

upptagna och inom den så kallade gamla bruksmuren belägna område,

såsom utgörande en kronohemmanen Tyskemölla och Biskopsmölla af ålder

tillhörig egendom, med rättighet för dessa hemman att tillgodonjuta del i

Bjärlöfs utmark, hvarjämte friherre Wrangel ålades att till kronan afträda

lägenheterna Norräng och Lillevång, såsom nyssnämnda kronohemman tillhörande.

I nämnda lägenheter blef därefter krutbrukets innehafvare

inrymd.

A Tyskemöllan n:o 1 och Biskopsmöllan n:o 1 söktes år 1860 åborätt

af krutbrukets dåvarande innehafvare, men sedan krigskollegium bestridt

ansökningen, fann Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads

län, enligt utslag den 2 oktober 1862, densamma icke kunna bifallas.

Detta utslag blef fastställdt af kammarkollegium den 25 april 1864 och

af Kungl. Maj:t den 16 september 1865.

Den rätt, kronan äger till krutbruket, och som sökanden afser att förvärfva,

är sålunda äganderätten till Tyskemöllan n:o 1, l/s mantal, och

Biskopsmöllan n:o 1, l/s mantal, med därå uppförda, kronan tillhöriga

två magasinsbyggnader och ett kasthus, samt den kronan såsom ägare

till nämnda fastigheter tillkommande rätt till vatten eller till annan fastighet,

hvartill kan räknas del i Bjärlöfs utmark samt lägenheterna Norräng

och Lillevång, äfvensom den rätt, som kan föranledas af det vid skatteförsäljning

af hemmanen Strö bestämda villkor om skatterättighetens förening

med innehafvet af krutbruket, hvilket villkor likväl torde anses

vara utan laglig verkan.

Beträffande däremot Torsebromölla n:o 1 lärer af hvad jag förut

anfört framgå, att, såsom jämväl arméförvaltningen och kammarkollegium

uti sina i ärendet afgifna utlåtanden anmärkt, försäljning af någon rätt

därtill från statens sida ej kan ifrågakomma. Ej heller lärer äganderätten

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

13

till Torsebromölla n:o 3 vara föremål för öfverlåtelse till annan än den,

som innehar säteriet Araslöfs rätt att skatteköpa nämnda kvarn.

Yidkommande den rätt, inneliafvaren af krutbruket därtill äger, är

att märka, att bruket, som till en början drefs omedelbart för kronans

räkning, jämlikt kungl. brefvet den 7 februari 1716 — hvari förklarades,

hurusom Kungl. Maj:t funnit godt lämna krutbruken i landet under

privatfolks förvaltning — »uppdrogs» åt direktören Georg Danckwardt;

och stadgades därvid, att krutbruket, dess hus och byggnader samt vattenverk

med allt hvad därtill läge skulle till Danckwardt öfverlämnas utan

någon den ringaste afgift, vidare än att han allsammans vidmakthölle;

att de vid bruket befintliga materialier och instrument af järn, koppar

och mässing med kopparafputspannor och lutterkittlar samt i förråd varande

svafvel skulle inventeras och värderas samt för det åsätta priset

öfverlåtas till Danckwardt, som skulle få betala med krut; att, om mera

krut kunde tillverkas, än som för kronans räkning beställdes, Danckwardt

finge detsamma afyttra inom eller utom landet på sätt han själf bäst

funne; samt att, om Danckwardt skulle hafva någon son eller måg, som

vore så skicklig att drifva bruket efter honom som någon annan, krutbruket

skulle honom framför andra vid Danckwardts frånfälle varda upplåtet.

— På grund af dessa så kallade privilegier innehades krutbruket

af särskilda medlemmar af Danckwardtska släkten, till dess förvaltningen

af detsamma, jämlikt nådigt bref den 24 april 1770, uppdrogs åt öfverstelöjtnanten

friherre Carl Jacob Stael von Holstein, åt hvilken genom

kontrakt den 31 juli samma år »uppdrogs Torsebro krutbruk, dess hus

och byggnader samt vattenverk med allt hvad därtill läge eller framdeles

tillvinnas kunde och kronan tillhörigt vore». Uppå alla vid bruket befintliga

hus och lägenheter skulle laga syn hållas och »desamma herr

baron och öfverstelöjtnanten tillin venteras». Skulle några öfverloppshus

finnas, som till bruksdriften vore oundgängliga, ankomme det på hans

eget ompröfvande att desamma antingen efter öfverenskommelse inlösa eller

andra i stället upprätta. — Med anledning af samtlige krutbruksägares

och förvaltares allt sedan år 1778 gjorda underdåniga klagomål öfver otillräcklig

utkomst, anbefallde Kungl. Maj:t krigskollegium och statskontoret

den 7 april 1783 att med vederbörande upprätta nya kontrakt, lämpade

efter de förändrade omständigheterna såväl i anseende till förmåner som

skyldigheter. Genom det angående Torsebro den 23 juni 1784 med

änkefru friherrinnan Stael von Holstein, född Beckfriis, som då innehade

krutbruket, upprättade kontrakt tillförsäkrades henne en ständig och okvald

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

besittning af krutbruket med därtill hörande åkrar, äng och öfriga ägor

jämte hus, byggnader, krut och mjölkvarnar samt vattenverk och öfriga

inrättningar af hvad namn och beskaffenhet de vara månde. Denna förmån

skulle sträcka sig äfven till friherrinnans barn och arfvingar, såvida

de till alla delar uppfyllde hvad kontraktet i bokstafven förmådde och

innehölle samt så länge kronan behölle bruket därtill. Det vore friherrinnan

eller hennes rättsinnehafvare äfven tillåtet att med vederbörligt

bifall afstå besittningen till någon annan. Besittningshafvaren skulle på

egen bekostnad bygga och ständigt i godt stånd vidmakthålla berörda

hus och inrättningar, den krutbruket omgifvande muren inbegripen, utan

att kronan finge besväras med någon kostnad därför. Härifrån undantoges

likväl krutmagasinet och profkastningshuset, som skulle fortfarande

för kronans räkning byggas och repareras. Alla såväl för salpeterluttringen

som kruttillverkningen nödiga instrumentalier och materialier af koppar,

mässing, järn, metall och trä af hvad beskaffenhet som helst skulle anskaffas

och underhållas af friherrinnan och af henne såsom enskild egendom

disponeras. Efter bestämmelser om kruttillverkningen och betalningen

därför, stadgades slutligen ansvar för kontraktsbrott, som, om det tredje

gången skedde, skulle medföra kontraktets förlust.

På grund af anförda kontrakt har besittningsrätten öfvergått från

en till annan af friherrliga ätten Stael von Holstein samt genom öfverlåtelse

den 8 maj 1875 af friherre C. L. J. Stael von Holstein till

Torsebro krut- och stubinfabriksaktiebolag samt den 22 oktober 1901 af

nämnda bolag till kammarherren Kennedy, hvilken sålunda innehar krutbruket

med samma rätt, som i kontraktet tillförsäkrats bemälda friherrinna.

Berörda öfverlåtelser hafva af arméförvaltningen godkänts, dock, såsom af

arméförvaltningen tillagts, med kronan förbehållen rätt att, utan utgifvande

af ersättning för de å krutbruket med tillhörande maskiner nedlagda

kostnader, förordna om upphörande af kruttillverkningen för statens

räkning och återtagande af dispositionsrätten till de bruket anslagna

hemman och lägenheter samt med förpliktelse för innehafvaren att tills

vidare till arméförvaltningen årligen erlägga ett belopp af 300 kronor

för den fördel, bruket hade af Torsebromölla.

Efter en på gifven anledning verkställd undersökning om brukets

beskaffenhet har krigskollegium i utlåtanden den 20 april och den 6

augusti 1812 anfört, bland annat, att innehafvaren af krutbruket hade

äganderätten till hemmanen Hörröd n:o 1 samt Strö n:is 3 och 14 mot

villkor att dem för krutbruksdriften begagna, samt besittningsrätten, så

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

15

länge krutbruk på stället bibebölles, till öfriga lägenheter; att äganderätten

till inventarier och byggnader, med undantag af ett kronans magasin

och kasthuset för proberingen, icke blifvit honom bestridd, samt att således

hvad krutbrukets innehafvare icke kunde tillerkännas vore endast

äganderätten till Tyske- och Biskopsmölla grund och ägor, hvilka vore

kronan tillhöriga, samt Torsebromölla n:o 1 med de inom krutbruksmuren

varande, Araslöfs säteri år 1770 frånbytta ägor, hvilka i händelse af

krutbrukets nedläggande skulle till säteriägaren återställas.

Till ytterligare belysning i nu förevarande hänseende torde böra

erinras, att, sedan kruttillverkningen förklarats vara från och med år

1859 en fri näring, samt i anledning häraf nya kontrakt med krutbruksinnehafvarne

ansetts böra upprättas, dåvarande innehafvaren af Torsebro

krutbruk hos krigskollegium framställt yrkande därom, att samma försäkran

om ersättning för användt kapital i händelse af brukets eller kruttillverkningens

framtida nedläggning, som funnes intagen i förut gällande

kontrakt, äfven blefve intagen i det nya leveranskontraktet, utan annan

förändring än ett nödigt förtydligande, att denna ersättning ej kunde

ifrågakomma för andra byggnader eller inventarier än dem, som då funnes

vid bruket. Sedan emellertid krigskollegium den 7 september 1858 icke

funnit skäl bifalla den gjorda framställningen, anförde friherre Stael von

Holstein häröfver underdåniga besvär, i anledning hvaraf Kungl. Maj:t

den 25 januari 1859 väl ej fann skäl göra ändring i öfverklagade beslutet,

men förklarade, att krutbruksinnehafvarens rätt till ersättning,

i händelse kruttillverkningen nedlades eller från bruket förflyttades, ej

ginge förlorad därigenom, att något förbehåll om en sådan förmån icke

intoges i det ifrågavarande leveranskontraktet. Krutbruksinnehafvarens

rätt till ersättning för byggnader och inventarier i händelse af kruttillverkningens

upphörande är sålunda här uttryckligen erkänd, och liksom

denna rätt ej kunde gå förlorad genom uteslutande af bestämmelse därom

i nytt leveranskontrakt, torde densamma ej heller kunnat krutbruksinnehafvaren

fråntagas genom ofvanberörda af arméförvaltningen ensidigt

gjorda förbehåll vid godkännande af öfverlåtelse utaf besittningsrätten.

Arméförvaltningen har ej heller själf fäst afseende vid nämnda förbehåll.

I underdånig skrifvelse den 30 juni 1902 har nämligen arméförvaltningen

lämnat utredning angående kronans och krutbruksinnehafvarens

särskilda rättigheter och skyldigheter enligt de tid efter annan upprättade

afhandlingar och därvid anfört, att kronan svårligen kunde tillgodogöra

sig någon förmån af äganderätten till Tyskemöllan och Biskops
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

möllan med därunder lydande lägenheter i anseende till icke allenast de

med fastigheternas återtagande förknippade betydliga utgifter i lösen

för byggnader och inventarier, som vore krutbruksinnehafvarens egendom,

utan äfven sökandens redan träffade aftal om förvärfvande af den

vattenkraft därstädes, hvaröfver kronan ej förfogade. Vid sådant förhållande

och då kronan numera hade eget krutbruk, där allt erforderligt

krigskrut kunde tillverkas, utom det svartkrut, som fortfarande vore

behöfligt till sprängladdning i projektiler, funne arméförvaltningen intet

annat hinder för den äskade öfverlåtelsen än ovissheten om tillgång på

sistnämnda krutsort, för den händelse tillverkningen däraf vid Torsebro

komme att nedläggas. Därför borde bland villkoren för öfverlåtelsen

såsom ett Torsebro bruk åliggande servitut intagas skyldighet för dess

ägare att, så länge kronan hade behof af så kalladt svartkrut, för kronans

räkning på beställning och mot betalning tillverka sådant.

Hvad anginge den köpeskilling, som borde för ifrågavarande fastigheter

erläggas, ansåge arméförvaltningen den af sökanden härför angifna

beräkningsgrund otillförlitlig och en säkrare grund kunna vinnas genom

egendomens uppskattning af tre sakkunnige och ojäfvige män, utsedde,

en af arméförvaltningen, en af sökanden och den tredje af desse gemensamt

eller, om de icke enades om valet, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande;

och borde denna nämnd taga i öfvervägande alla på saken

inverkande omständigheter, såsom, å ena sidan, de villkor, hvilka vore

förenade med bruksinnehafvarens äganderätt till Lilla Hörröd n:o 1 m. fl.

hemman äfvensom de med öfverlåtelsen för den blifvande ägaren förenade

fördelar, och å andra sidan de med kronans återtagande af dispositionsrätten

till fastigheterna förknippade kostnader m. m.

Under förutsättning, att ofvan angifna servitutsvillkor blefve vid

öfverlåtelsen bestämdt, tillstyrkte arméförvaltningen bifall till sökandens

anhållan om förvärfvande af äganderätten till Tyskemöllan n:o 1 och

Biskopsmöllan n:o 1 med allt hvad därtill hörde mot en köpeskilling,

som kunde bestämmas efter det omförmälda värdering ägt rum; och

hemställde arméförvaltningen, att köpeskillingen måtte tillgodoföras anslaget

till arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar

och materiel.

I underdånigt utlåtande den 4 september 1902 anförde kammarkollegium,

att, enär den föreslagna dispositionen af de under krutbruket

upplåtna kronoegendomar skulle medföra fullständig upplösning af det

förra rättsförhållandet mellan kronan och krutbrukets innehafvare, men

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets "Utlåtande N:o 83.

17

i afseende härå icke förclåge bestämdt erbjudande å brukets sida eller

tillbörlig utredning af frågan, huruvida, då, enligt hvad arméförvaltningen

antydt, bruket fortfarande beböfde tagas i anspråk för utförande af beställningar

å krut för kronans räkning, en dylik upplösning kunde utan

åsidosättande af kronans rätt och fördel äga rum, kollegium i ärendets

så beskaffade skick funne sig icke kunna tillstyrka nådigt bifall till den

gjorda framställningen.

Sedan sökanden i underdånig skrift den 22 oktober 1902 förklarat,

att han icke hade något att erinra mot den till försäljning ifrågasatta

egendomens värdering på sätt arméförvaltningen föreslagit, anbefallde

Kungl. Maj:t arméförvaltningen den 25 samma månad att ombesörja

nämnda värdering samt därefter, i anledning af kammarkollegii underdåniga

yttrande och hvad nämnden kunde komma att anföra, afgifva

förnyadt underdånigt utlåtande i ärendet.

Med sådant utlåtande den 30 december 1902 öfverlämnade arméförvaltningen,

med tillkännagifvande, att värderingsnämnden utgjorts af

majoren m. m. Casper Ehrenborg, utsedd af arméförvaltningen, hofrättsrådet

Axel Borgström, utsedd af sökanden, och f. d. revisionssekreteraren,

bäradshöfdingen Ernst Håkanson, vald af de båda förstnämnde, dels nämndens

den 3 samma månad afgifna utlåtande, dels ock en af sökanden i

anledning däraf till arméförvaltningen ingifven underdånig skrift.

Nämnden hade ansett sig böra till en början uppskatta ifrågavarande

fastigheter Tyskemölla och Biskopsmölla, bvilkas sammanlagda taxeringsvärde

utgjorde 12,000 kronor, utan hänsyn till den dispositionsrätt därtill,

som tillkomme innehafvaren af krutbruket, d. v. s. till det värde, egendomen

skulle hafva för kronan, därest kronan för närvarande till densamma

hade full dispositionsrätt, därvid följande värden åsattes:

2,50 hektar åker................................................ kr. 1,000: —

1 » trädgård .......................................... » 600: —

0,37 » ängsmark.......................................... » 370: —

41 ,50 » park, skog och betesmark ..................... » 4,150: —

växande skog ................................................... » 3,500: —

Vattenkraften, som enligt utlåtande af majoren vid vägocb

vattenbyggnadskåren L. Broomé den 30 januari

1902 motsvarade 84 effektiva hästkrafter, beräknades

efter de för nämnden i andra fall kända arrendeafgifter

för vattenkraft till 150 kronor för hvarje hästkraft » 12,600: —-

Transport 22,220:

Bill. till ltiksd. Brot. 1903. 4 Sand. 1 Afd, 50 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

Transport 22,220: —

......... kr. 3,000: —

......... » 3,500: —

......... » 1,500: -

Summa kr. 30,220: —

I fråga om krutbruksinnehafvaren tillhöriga byggnader hade antecknats,

att desamma uti ett den 29 mars 1902 af borgmästaren A. Åkerman,

ingenjören A. W. Påhlsson och direktören E. Möller upprättadt värderingsinstrument

uppskattats till:

Kronans byggnader:

det ena magasinet...................

det andra ............................

kasthus- och laboratoriebyggnaden

krutfabriken med tillhörande byggnader m. m.......... kr. 127,225: —

kvarstående murar till en stubinfabrik jämte ett vattenbus

............................................................ » 4,000: —

disponent- och arbetarebostäder jämte kontors- och öfriga

byggnader ................................................... » 53,600: —

samt maskiner och elektricitetsverk m. m................ » 70,500: -—

eller tillhopa kr. 255,325: —

Själfva krutbruket vore bevillningstaxeradt till 75,000 kronor.

Beträffande det vid äganderätten till hemmanen Lilla Hörröd n:o

1, Strö n:is 3 och 14 samt Knappstorp fästa villkor, att de skulle för

krutbruksdriften begagnas och vara bruket underlagda, ansåg nämnden

bortfallandet af detta villkor, bvilket icke funnes intaget i det för sökanden

utfärdade lagfartsbevis å hemmanen Lilla Hörröd och Strö, icke

vara af någon betydelse för sökanden, då kronan torde sakna utväg att

rättsligen göra detsamma gällande, bvilket bäst framginge däraf, att hemmanet

Knappstorp för länge sedan frånsålts krutbruksinnehafvaren utan

att detta föranledt något * påtal» från kronans sida. Sökandens fördelar

af den ifrågasatta öfverlåtelsen förlorade väsentligt i betydelse, då man

besinnade, att sökanden utan någon afgift innehade fastigheterna med

besittningsrätt, som ej kunde rubbas, förrän kronan, efter att hafva förordnat

om krutbrukets upphörande, återtoge fastigheterna. Då ett dylikt

återtagande emellertid torde vara förenadt med skyldighet för kronan att

lösa de krutbruksinnehafvaren tillhöriga dyrbara byggnader och inventarier,

kunde en dylik eventualitet med all sannolikhet icke under en afsevärd

framtid inträffa.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

19

På grund af det anförda ansåge nämnden, att vid bestämmandet

af det belopp, sökanden för att erhålla full och ovillkorlig äganderätt till

ifrågavarande fastigheter och byggnader skulle i lösen till kronan utgifva,

det af nämnden befunna verkliga värdet 30,220 kronor borde nedsättas

med minst 25 procent eller till, i rundt tal, 23,000 kronor.

Arméförvaltningen hade emellertid föreslagit, att öfverlåtelsen skulle

ske under villkor, att vid Torsebro bruk fortfarande, så länge behof däraf

förefunnes, för kronans räkning på beställning tillverkades svartkrut, och

att denna skyldighet såsom servitut skulle vidlåda bruket. Frånsedt svårigheten

att lagligen göra detta villkor gällande, i hvilket fall servitutsinstitutet

näppeligen kunde komma till användning, vore detsamma högst

betungande för den blifvande ägaren och medförde dessutom väsentliga

inskränkningar i förfoganderätten öfver vattenkraften, under det att just

fri dispositionsrätt till denna väl varit ett hufvudskål för ansökningen.

Det kunde sättas i fråga, huruvida sökanden, om ett dylikt villkor fästades

vid hans förvärf, vunne någon rätt, som han icke redan nu innehade.

Särskildt borde framhållas, att, om kruttillverkning vid Torsebro för kronans

räkning fortfarande skulle äga rum, sökanden icke hade någon som

helst anledning att inlösa de för kruttillverkningen därstädes för kronans

räkning uppförda byggnader. Därest emellertid sökanden jämväl med

detta villkor skulle önska förvärfva äganderätten till fastigheterna och

byggnaderna, borde en ytterligare högst betydlig reduktion af ofvan satta

verkliga värde företagas; och ansåge nämnden, att detta värde i sådant

fall borde nedsättas med minst 60 procent, så att lösesumman komme

att utgöra i rundt tal 12,000 kronor.

Sökanden har i sin sistnämnda underdåniga skrift icke haft något

att erinra mot det af nämnden, utan hänsyn till sökandens dispositionsrätt,

ifrågavarande egendom åsätta värde 30,220 kronor. Däremot anmärkte

sökanden — som ansåge kronans återtagande af fastigheten icke

kunna genom ensidigt beslut från kronans sida ske i annat fall, än att

sökanden under en följd af år bruste i fullgörande af honom anförtrodda

krutleveranser eller vore ur stånd att tillverka krut att det afdrag,

som nämnden gjort från omförmälda belopp med hänsyn till sökandens

dispositionsrätt och som sålunda skulle utgöra värdet af denna rätt, voro

för litet, enär sökandens nyttjanderätt vore minst lika mycket värd som

kronans formella äganderätt. Som likväl sökanden, hvilken anhölle, att

det af arméförvaltningen föreslagna villkor icke måtte fästas vid upplåtelsen,

som i sådant fall blefve för honom alldeles värdelös, ansågo sig

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

få afsevärd nytta genom erhållande af full äganderätt, ville han förbinda

sig att erlägga den köpesumma, som kunde varda af Kungl. Maj:t med

Riksdagen bestämd, dock icke till högre belopp än det af nämnden uppgifna

eller 23,000 kronor. I sammanhang härmed ville sökanden framhålla

den nytta och inkomst i skatt, staten kunde komma att erhålla efter

fullbordande af de industriella anläggningar, sökanden hade för afsikt

att efter erhållen öfverlåtelse åstadkomma.

I anledning af värderingsnämndens uppskattning och kamm arkollegii

utlåtande har generalfälttygmästaren, enligt hvad arméförvaltningen i sitt

senast afgifna underdåniga utlåtande omförmält, verkställt utredning i

frågan angående värdet för kronan af det utaf arméförvaltningen förut

föreslagna servitutsvillkor. Därvid hade generalfälttygmästaren funnit artilleridepartementets

behof af den vara, s. k. svartkrut, som vid Torsebro

framställdes, vara så ringa, att det knappast torde kunna anses skäligt,

att kronan fasthölle omförmälda villkor för öfverlåtelsen. Säkerheten för

staten att städse kunna vid Torsebro få sitt behof af svartkrut fylldt

vore dessutom endast skenbar och beroende på innehafvarens godtfinnande,

sedan kruttillverkningen enligt nådig resolution den 13 januari 1857

blifvit en fri handtering. Staten kunde visserligen nu tvinga innehafvaren

att hafva anordningar för krutfabrikationen; men innehafvaren

ägde bestämma icke allenast storleken af den leverans, han kunde finna

med sin fördel förenligt att erbjuda staten, utan äfven priset för densamma.

Därest leveransen vore så dålig, att den ständigt måste kasseras,

kunde väl staten förordna om kruttillverkningens upphörande, men då

sådan åtgärd skulle medföra skyldighet för staten att lösa de krutbruksinnehafvaren

tillhöriga dyrbara byggnader och inventarier, torde en dylik

eventualitet, såsom värderingsnämnden framhållit, med all sannolikhet

icke under en afsevärd framtid inträffa. Vid sådana förhållanden och då,

med hänsyn till det ringa behofvet af svartkrut, svårighet ej förefunnes

att däraf ständigt hafva i förråd den för flera år behöfliga kvantiteten,

funne generalfälttygmästaren det villkor, som vore fästadt vid besittningsrätten

af Torsebro, icke vara af någon betydelse, synnerligen som inom

landet svartkrut kunde erhållas från ett annat bruk, som med all sannolikhet

komme att äfven framdeles fortsätta med sin kruttillverkning.

I anledning af hvad sålunda blifvit utredt och i betraktande af de

fördelar för det allmänna, som kunde förväntas af de industriella anläggningar,

hvilka vore afsedda att af den blifvande ägaren till bruket verk
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

21

ställas, tvekade arméför vältning en icke att i underdånighet tillstyrka antagande

af sökandens nu gjorda erbjudande att för 23,000 kronor förvärfva

äganderätten till ifrågavarande fastigheter.

Då, enligt generalfälttygmästarens utredning, krutbruket icke vidare

behöfde tagas i anspråk för kronans räkning, samt ett bestämdt erbjudande

i fråga om köpeskillingen nu förelåge, har jämväl kammarkollegium, i underdånigt

utlåtande den 9 februari 1903, förmält sig icke vidare kunna

hafva något att erinra mot försäljning af ifrågavarande fastigheter till

sökanden, därvid kammarkollegium likväl, under framhållande att vattenkraften

efter vidtagande af vissa åtgärder, enligt majoren Broomés beräkningar,

kunde uppgå till 140 hästkrafter, motsvarande efter det af

nämnden beräknade värde för hvarje hästkraft 21,000 kronor eller 8,400

kronor mer, än nämnden åsatt kraften, ansett köpesumman böra bestämmas

till något högre belopp, än sökanden erbjudit. Presidenten herr H.

Wikblad hade emellertid en härifrån afvikande mening och anförde:

»Vid det förhållande att kronan, till följd af den för närvarande af kammarherren

Kennedy innehafda ständiga besittningsrätt till ifrågavarande

fastigheter Tyskemöllan n:o 1 och Biskopsmöllan n:o 1, ej af nämnda

fastigheter åtnjuter någon afkastning, och att ett återvinnande af dispositionsrätten

till fastigheterna synes vara förenadt med så betydande kostnader,

att en dylik åtgärd ej lärer kunna ifrågakomma; och då den fördel

af kruttillverkningen vid Torsebro, som ursprungligen legat till grund

för upplåtelsen af besittningsrätten, enligt hvad upplyst blifvit, numera

för kronan förlorat all betydelse, hvaremot ett afsevärdt gagn för landets

industri torde vara att förvänta af den möjlighet till vattenkraftens vid

Torsebro användning, som genom den ifrågasatta försäljningen komme att

beredas, anser jag mig böra, i likhet med arméförvaltningen, i underdånighet

tillstyrka, att ifrågavarande till 12,000 kronor bevillningstaxerade

fastigheter må till kammarherren Kennedy försäljas för den af honom

erbjudna, på den i ärendet hörda nämndens uppskattning grundade köpeskilling

23,000 kronor.»

För bedömande af det vattenkraften åsätta värde får jag meddela,

att, såsom jag inhämtat, vattonfallskommittécn i afgifvet underdånigt utlåtande

angående tillgodogörande af Älf karl oby fallens vattenkraft, i afseende

å arrendeaftal om nämnda kraft, föreslagit den årliga arrendeafgifton

till 8 kronor för hvarje effektiv turbinhästkraft intill 15,000 och G

kronor för hvarje effektiv hästkraft, som utöfver nämnda kraftbelopp kunde

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

komma till användning. Vid jämförelse mellan detta vattenfall och fallet

vid Torsebro synes det af värderingsnämnden för det senare beräknade

värde af 150 kronor för hvarje hästkraft vara skäligt.

Vidkommande det kraftbelopp, som vid Torsebrofallet förefinnes, har

majoren Broomé i det handlingarna i målet bilagda utlåtande, som legat

till grund för värderingsnämndens uppskattning, på grund af undersökningar,

som af honom under åren 1897 och 1898 samt 1901 verkställts,

funnit, att högsta flodvattenmängden uppginge till 173 kubmtr pr sekund

och högvattenmängden i allmänhet till ............ 73 » » »

att medelvattenmängden utgjorde..................... 22 » » »

samt lägsta vattenmängden ........................... 8 * » »

Väl hade vattenmängden under hösten 1901 nedgått till 5 ä 6

kubikmeter i sekunden, men ett sådant förhållande torde högst sällan

inträffa, utan kunde för anläggning af verk en nära nog ständig vattenmängd

af 8 kubikmeter i sekunden beräknas. Af denna lågvattenmängd

framginge nära 4 kubikmeter genom den fria öppningen mellan de öfverstå

leddammarna och omkring två kubikmeter till hvardera sidans

verk. Af medelvattenmängden (22 kubikmeter i sekunden) afginge 8 ä 10

kubikmeter genom öppningen mellan leddammarna, hvadan, vid fördelning

af återstoden, 6 ä 7 kubikmeter tillkomme hvardera sidan. Det vore

dock vanskligt att beräkna brukets kraft efter en vattenmängd, som endast

periodvis återkomme, utan måste man därvid utgå från den vattenmängd,

2 kubikmeter i sekunden eller y4-del af lågvattenmängden, som

hela året vore för bruket disponibel. Höjdskillnaden vid vanligt vattenstånd

mellan vattenytan ofvan de öfverstå leddammarna vid Torsebro och

vattenytan nedom krutbrukets turbinhus, d. v. s. hela fallet för Torsebro

krutbruk, utgjorde 7 meter, och vore detta fall äfven vid lägre vattenstånd

ungefär detsamma. Med sistangifna vattenmängd och fallhöjd uppginge

den för krutbruket disponibla vattenmängden till 140 effektiva hästkrafter,

om motorerna lämnade 75 °/o af naturkraften. Denna kraft kunde dock

icke åstadkommas utan förändringar å såväl nuvarande leddammen och

kanalen som motorerna, ty med nu befintliga anordningar kunde icke uttagas

mera än måhända 60 procent af angifna kraft.

Vattenfallskommittéen, som — jämte det den låtit verkställa utredning

angående kronans och krutbruksinnehafvarens ömsesidiga rättigheter

och därvid kommit till enahanda resultat som de i förevarande fråga

hörda myndigheter — har vid bedömande af vattenfallet, efter hvad hos

kommittéen inhämtats, haft tillgängligt ett af majoren Broomé den 10

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

23

december 1898 afgifvet betänkande rörande vattenreglering för de vid

denna tid Torsebro krut- och stubinfabriks-aktiebolag tillhöriga vattenverken

på Helgeåns västra sida, hvarjämte bland kommittéens handlingar

förefinnas dels antecknade uppgifter till protokoll vid afvägning af Helgeån

vid Torsebro krutbruk den 8 november 1899 samt af löjtnanten E. Sundvallson

i december samma år afgifven berättelse om ifrågavarande fall.

Enligt de uppgifter om fallet, som efter berörda aktstycken antecknats i

kommittéens s. k. vattenfallsbok, af hvilken jag erhållit utdrag, som bilagts

handlingarna i målet, hade vattendraget på en längd af 700 meter

en fallhöjd af 7,70 meter samt nedanför på en längd af 250 meter en

fallhöjd af 2 ä 2,73 m. Lågvattenmängden hade antecknats till omkring

15, industriella medelvattenmängden till omkring 26, exceptionella lågvattenmängden

till 8, högsta flodvattenmängden till 173 och vanliga högvattenmängden

till 73, allt kubikmeter per sekund. Såsom häraf framgår, äro

de för högsta flodvattenmängden och vanliga högvattenmängden angifna

tal desamma som motsvarande i majoren Broomés förstnämnda utlåtande.

I anledning af förekommande skiljaktiga uppgifter, särskildt beträffande

lågvattenmängden såsom grundläggande för beräkningen af kraft-''

beloppet, har majoren Broomé, efter anmodan att afgifva närmare utredning

angående betydelsen af de i vattenfallsboken förekommande anteckningar

om vattenkraften samt dessas förhållande till majoren Broomés uppgifter

därom, till en början erinrat, att synnerligen stora svårigheter mötte,

särskildt i Helgeå, att angifva exakta sitfror i berörda hänseende, enär

vattendraget med dess sidoleder under större delen af sitt lopp genomginge

Skånes slättbygd, hvarest snösmältning och nederbörd vida hastigare

afrunne än i de orter, hvarest sådant hämmades genom skogsbygd och

vattenreservoarer. Häraf förklarades den stora skillnaden emellan den

såväl af kommittéen som af majoren Broomé uppgifna exceptionella högoch

lågvattenmängden, i förra fallet 173 och i senare 8 kubikmeter per

sekund eller förhållandet af ungefär 22: 1 mot det i mellersta Sverige

vanliga 10 ä 14: 1. Denna omständighet borde särskildt framhållas såsom

anledning därtill, att de lämnade uppgifterna kunde vara olika. Vid

beräkning af vattenmängden uti ifrågavarande vattendrag kunde man därför

ej utgå från samma afrinningskvantiteter per kvadratmeter utaf nederbördsområdet,

som kunde gälla för mellersta Sveriges vattendrag och som

åtminstone delvis blifvit följd i den s. k. vattenfallsboken. Angående lågvattenmängden,

som i vattenfallsboken uppgifvits till 15 och exceptionellt

till 8 kubikmeter per sekund, borde uppmärksammas, att man vid kraft
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

beräkning i allmänhet måste utgå från en vattenmängd, som alla tider

på året vore disponibel. Under växlande perioder af 2 ä 3 månader

hvarje år nedginge vattenmängden till 8 kubikmeter per sekund, under

det att åter såsom exceptionellt låg måste betraktas 5 å 6 kubikmeter

per sekund, hvartill vattenmängden på hösten 1901 nedgått. Utgående

från 8 kubikmeter i sekunden hade majoren i sitt utlåtande angifvit, att

häraf omkring 2 kubikmeter framginge till Torsebrosidan; och hade denna

uppgift senast under denna vinter funnits riktig, liksom det konstaterats,

att samtliga vid Torsebro krutbruk använda motorer kunde i händelse af

behof utveckla en kraft af omkring 60 effektiva hästkrafter, ehuru

endast 73 däraf nu toges i anspråk. Väl hade majoren beräknat, att 140

effektiva hästkrafter kunde uttagas, men härför erfordrades, att såväl

leddammen och kanalen som samtliga turbiner eller vattenhjul ombyggdes,

hvarför kostnaderna knappast torde komma att understiga 25,000 ä 30,000

kronor.

Den industriella medelvattenmängden, som upptagits af vattenfallskommittéen

till 26 och af majoren Broomé till 22 kubikmeter per sekund,

vore det svårt att bestämma. Om emellertid krutbruket skulle uttaga

denna under en stor del af året befintliga vattenmängd, skulle erfordras

ej mindre att erhålla tillstånd att öfverbygga kungsådran och använda

den däruti framrinnande vattenmängden än äfven att fullständigt ombygga

dammar, kanal- och kruthusbyggnaderna, hvilka vore belägna på den

enda plats, som stode till buds för kanalens framdragande. — Vidkommande

fallhöjden, som i vattenfallsboken beräknats till 7,7o meter på 700

meters längd för det egentliga krutbruket och 2 ä 2,73 meter på 250

meters längd för den s. k. Pilblads kvarn (Torsebromölla), måste densamma,

som vore ganska variabel, beräknas med afdrag af den lutning,

som vattenytan å de olika kanalsträckorna måste intaga, hvilket gjorde,

att det nyttiga fallet för krutbruket utgjorde endast 7 meter vid vanligt

vattenstånd å 700 meters längd.

Såsom af det ofvan anförda framgår, är vattenmängden uti ifrågavarande

vattendrag synnerligen växlande, och äro härigenom skiljaktigheterna

emellan vattenfallskommittéens och majoren Broomés uppgifter om

lågvattenmängden lätt förklarliga. De å ömse sidor lämnade uppgifter äro

dock grundade på upprepade undersökningar, hvilka särskildt hvad majoren

Broomés angå omfatta flera år. Då vid sådana förhållanden uppgifterna

hvar för sig, ehuru skiljaktiga, äro uttryck för faktiska förhållanden under

särskilda tider, synes mig riktigast vara att antaga lågvattenmängden,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

25

efter hvilken beräkning af kraftbeloppet bör ske, till ett medeltal emellan

majoren Broomés för denna mängd uppgifna 8 och vattenfallskommittéens

15 kubikmeter i sekunden och sålunda för beräkning af kraftbeloppet

utgå från en lågvattenmängd af 12 kubikmeter i sekunden, hvaraf följaktligen,

i öfverensstämmelse med majoren Broomés på anförda skäl grundade

uppgifter, en fjärdedel eller 3 kubikmeter skulle tillkomma Torsebro krutbruk.

Med tillämpning jämväl i öfrigt af de vid värderingen följda beräkningsgrunder

skulle sålunda med en fallhöjd af 7 meter hela kraftbeloppet,

som efter företagande af angifna ändringar och byggnadsarbeten

kunde uttagas, blifva 210 hästkrafter och 60 procent däraf eller 126 hästkrafter

antagas såsom möjliga att utan större ändringar komma till användning;

motsvarande nu uppgifna tal 210 och 126 de i värderingsinstrumentet

upptagna resp. 140 och 84 hästkrafter. Värdet af vattenkraften

sådan den befinnes skulle sålunda, efter 150 kronor för hvarje

hästkraft, vara, utan hänsyn till bruksinnehafvarens nyttjanderätt, 18,900

kronor och, med afdrag af 25 procent eller 4,725 kronor för denna

nyttjanderätt, 14,175 kronor eller 4,725 kronor mera än det salubelopp,

hvartill kraften af värderingsnämnden uppskattats. Med sistnämnda belopp

bör därför, enligt min åsigt, det uppgifna saluvärdet af hela egendomen,

mot hvars värdering i öfrigt jag ej har något att erinra, ökas och detsamma

följaktligen bestämmas till 27,725 kronor.

Försäljning af egendomen i fråga till sistnämnda pris anser jag mig

böra tillstyrka. Jag kan nämligen icke finna det vara med god statshushållning

förenligt att genom bibehållande af nu rådande samrätt emellan

kronan och krutbruksinnehafvaren förhindra användning af en landets

naturliga tillgång af ganska betydande omfattning och sålunda kväfva de

industriella utvecklingsmöjligheter, som här förefinnas och äro ägnade att

ej allenast bereda staten inkomst genom skatt af en egendom, hvaraf

staten eljest icke har eller kan påräkna någon afkastning, utan jämväl i

öfrigt blifva till fromma för landet, särskildt för den närliggande orten.

Då rättsförhållandena, enligt hvad utredt blifvit, äro sådana, att staten

icke utan högst väsentlig kostnad kan sätta sig själf i besittning af egendomen

och ej heller kan, genom utbjudande af densamma till allmän

täflan, förvänta något anbud från annan än besittningshafvaren, enär

äganderätten för hvarje annan, som ej tillika kan förvärfva besittningsrätten,

torde vara i det närmaste värdelös, måste försäljning till besittningshafvaren

vara det fördelaktigaste sätt, hvarpå staten kan tillgodogöra sig

sin rätt till egendomen.

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 50 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets ''Utlåtande N:o 83.

I fråga om användningen af köpeskillingen, som, enligt hvad jag

förut anfört, torde böra bestämmas till 27,725 kronor, kan jag icke biträda

arméförvaltningens förslag, att den måtte tillgodoföras ett visst

anslag, till hvilket Riksdagen anvisat medel, nämligen till arméns vapen,

ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel, utan

anser jag köpesumman böra ingå till den, jämlikt nådigt bref den 6 juni

1902 i enlighet med nästlidne års Riksdags beslut, bildade fond för landtförsvarets

byggnader och andra försvarsändamål.»

På grund af hvad sålunda anförts hemställde departementschefen, att

ifrågavarande proposition måtte till Riksdagen aflåtas.

Emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning har utskottet icke

haft annat att erinra, än att, på sätt i Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen

angående försäljning af den andel i vattenkraft, som tillhör kungsladugården

Tall n:is 1—4 i Gäfleborgs län, är föreslaget, köpeskillingen

för ifrågavarande fastigheter synes böra på köparens bekostnad bestämmas

i den ordning, som i fråga om jords eller lägenhets afstående för allmänt

behof är föreskrifven i kungl. förordningen den 14 april 1866, dock

under iakttagande, att köpeskillingen icke kommer att understiga den af

Kungl. Maj:t föreslagna, eller 27,725 kronor. En förnyad uppskattning

af berörda fastigheter med därtill hörande rätt till vatten synes utskottet

så mycket angelägnare, som, enligt hvad i ärendet blifvit upplyst, väsentligen

afvikande uppfattningar gjort sig gällande i fråga om den vattenkraft,

hvars afyttring nu föreslagits. Härigenom skulle äfven vinnas den

fördel, att vid den förnyade värdering, som af uppskattningsnämnden

komme att verkställas, nämnden komme i tillfälle att taga i ompröfning,

huruvida någon ersättning bör till statsverket utgå för det belopp å 300

kronor, som skolat till arméförvaltningen årligen erläggas för det gagn,

bruket haft af Torsebromölla. Någon fullständig utredning i detta afseende

finnes nämligen icke i den kungl. propositionen.

Vid den nu af utskottet ifrågasatta uppskattningen torde allt hvad

till ifrågavarande egendomar hörer blifva upptaget och värderadt; och vid

sådant förhållande synes icke erforderligt, att vid medgifvandet till ifrågavarande

försäljning särskildt angifves, att fastigheterna afyttras »med

allt hvad därtill hörer», hvadan utskottet ansett dessa ord lämpligen

böra utgå.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

27

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen må medgifva, att

äganderätten till de Torsebro krutbruk tillhörande

fastigheterna Tyskemölla, ''/s mantal, och Biskopsmölla,

l/s mantal, i Färlöfs socken och Kristianstads län, däri

inbegripet äganderätten till magasin och kasthus för

krutproberingen, samt all kronan i egenskap af ägare

till berörda fastigheter tillkommande rätt till vatten

eller till annan fastighet må till kammarherren James

Kennedy försäljas mot köpeskilling, som skall på köparens

bekostnad bestämmas i den ordning, som i fråga

om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof

är föreskrifven i kungl. förordningen den 14 april

1866, under iakttagande därvid, att denna köpeskilling

icke må understiga 27,725 kronor,

samt att köpeskillingen må ingå till den under förvaltning

af statskontoret ställda fond, benämnd »landtförsvarets

fond för byggnader och andra försvarsändamål»

.

Stockholm den 5 maj 1903.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHRSON.

Reservation

af herrar D. Persson, J. A. Sjö och IL Andersson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:129 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående försäljning af äganderätten till de Torsebro krutbruk tillhörande fastigheter. s. 24 i texten