Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts ■proposition, angående eftergift å arrendeafgifterna för arrendeåret 1902—1903 för utarrenderade kr ono eg end omar inom vissa län, dels ock väckt motion i anledning af berörda proposition.

1903-05-12 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1903:93, Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts ■proposition, angående eftergift å arrendeafgifterna för arrendeåret 1902—1903 för utarrenderade kr ono eg end omar inom vissa län, dels ock väckt motion i anledning af berörda proposition.

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

15

N:o 93.

Ank. till Riksd. kansli ilen 12 maj 190.1, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts ■proposition, angående

eftergift å arrendeafgifterna för arrendeåret 1902—1903

för utarrenderade kr ono eg end omar inom vissa län, dels

ock väckt motion i anledning af berörda proposition.

(I. A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden

för den 13 sistlidne mars har Kungl. Maj:t i en till Riksd

it gen samma dag aflåten, till statsutskottet remitterad proposition (n:o 80)

föreslagit Riksdagen medgifva, att samtlige arrendatorer af för statsverkets

räkning utarrenderade egendomar inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands

och Västmanlands län finge å arrendeafgifterna för arrendearet 14

mars 1902—14 mars 1903 åtnjuta eftergift med tjugu procent, att afdragas

å den del af arrendebeloppet, som ännu kunde vara obetald, eller, där

arrendeafgiften blifvit till fullo gulden, uppbäras kontant, att afkortas å

1902 års arrendemedel.

Beträffande detta ärende har departementschefen till åberopade statsrådsprotokollet

anfört följande.

»Hos Kungl. Maj:t hafva åtskilliga kronoarrendatorer inom Stockholms,

Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Skaraborgs,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

Värmlands, Örebro och Västmanlands län i underdånighet anhållit, att

Kungl. Maj:t måtte bereda sökandena lindring vid utgörandet af arrendeafgifterna

för arrendeåret 14 mars 1902—14 mars 1903; och har i sådant

afseende begärts, af sökandena från Jönköpings och Skaraborgs län nedsättning

i arrendeafgifterna med 20—-50 procent af samma afgifter samt

af sökandena från öfriga län dels nedsättning i arrendeafgifterna med

20 25 procent, dels ock anstånd med erläggande af en del af det efter

nedsättningen återstående arrendebeloppet.

Till stöd för de underdåniga ansökningarna hafva sökandena samstämmigt

åberopat, hurusom skörderesultaten inom ifrågavarande län under

nästlidna år varit särdeles ogynnsamma, och att sökandenas ekonomiska

ställning i följd däraf vore mycket bekymmersam; hvarjämte sökandena

från Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län tillika

framhållit, att jämväl under år 1901 missväxt inom dessa län varit

rådande.

Öfver ansökningarna hafva Kungl. Maj:ts befallningshafvande i de

olika länen, efter att hafva inhämtat yttranden från vederbörande domänintendenter

och i vissa fall jämväl från kronofogdarne inom länen, afgifvit

underdåniga utlåtanden.

Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra, att Kungl. Maj:t, vid

underdånig föredragning den 6 innevarande mars utaf ifrågavarande, från

kronoarrendatorer inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Västmanlands,

Östergötlands, Kronobergs och Örebro län inkomna ansökningar, i

hvad samma ansökningar afsåga erhållande af anstånd med erläggande af

arrendeafgifterna för året 14 mars 1902—14 mars 1903, i öfverensstämmelse

med hvad domänstyrelsen föreslagit, medgifvit anstånd med erläggande

af halfva berörda arrendeafgifter för kronoarrendatorer inom Stockholms,

Södermanlands och Östergötlands län till den 1 nästkommande

oktober samt inom Uppsala och Västmanlands län till den 1 därpå följande

november, men däremot icke funnit skäl att i berörda afseende till

de utaf arrendator^’ inom Örebro och Kronobergs län ingifna ansökningar

lämna bifall.

De ansökningar, jag nu anhåller att få underställa Kungl. Majrts pröfning,

äro alltså de från Jönköpings, Skaraborgs och Värmlands län inkomna

i hela dess omfattning samt de från öfriga län inkomna i hvad de

afse nedsättning i arrendeafgifterna.

Beträffande sålunda nu ifrågavarande delar af ärendet inhämtas af

de utaf myndigheterna afgifna utlåtanden hufvudsakligen följande,

Kungl. Majrts befallningshafvande i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,

Värmlands och Örebro län hafva samtliga beträffande skördeförhål
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

17

landena nästlidna år meddelat, att, ehuru skörden till väsentlig del skadats

af frost eller ogynnsamt bärgningsväder och året i följd häraf för

jordbrukarne ej varit så gynnsamt som de närmast föregående åren, det

dock ej varit så dåligt, att missväxt kunde anses hafva varit rådande,

hvilket antagande jämväl styrktes däraf, att blott ett fåtal af de olika

länens kronoarrendatorer förenat sig i de underdåniga ansökningarna, och

hafva Ivungl. Maj:ts samtlige bemälde befallningshafvande, i betraktande

häraf och då de för kronoegendomarna i länen utgående årliga arrendebeloppen

icke kunde sägas vara bestämda till så höga belopp, att ett enda

års dålig skörd kunde gifva anledning till afkortning å arrendena, i likhet

med domänintendenterna i dessa län, med undantag af domänintendenten

i Jönköpings län, som förordat 10 procents nedsättning för samtliga kronoarrendatorer

inom länet utom vissa uppgifna, afstyrkt nådigt bifall till de

underdåniga ansökningarna i hvad de afsåge nedsättning i arrendena.

Däremot har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län, lika

med domänintendenten i länet, förordat anstånd till den 15 nästkommande

november med erläggande af halfva arrendeafgifterna.

Domänintendenten och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs

län hafva, under framhållande, att skörderesultaten under år 1902 ställt

sig mycket olika inom olika delar af länet samt att de västliga och norra

trakterna af länet särskildt varit ogynnsamt lottade, förordat 25 procents

nedsättning för åtskilliga sökande från hufvudsakligen nämnda trakter,

men däremot afstyrkt bifall till af andra arrendatorer gjord ansökning.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms, Uppsala, Södermanlands

och Västmanlands län, hvilka samtliga i hufvudsak anslutit sig till

hvad vederbörande domänintendenter föreslagit, hafva beträffande 1902

års skörderesultat anfört att, enligt till Kungl. Maj:ts befallningshafvande

inkomna uppgifter, skörden till följd af den kyliga och regniga väderleken

samt den tidiga vintern på de flesta orter inom dessa län varit under medelmåttan

och i synnerhet vårsäden mycket dålig, mångenstädes så dålig, att den

befunnits oanvändbar till utsäde äfvensom i allmänhet svårsåld, om icke osäljbar.

Under framhållande häraf hafva Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Stockholms och Uppsala län, jämte meddelande att äfven 1901 års skörd

inom dessa län på det hela taget varit under medelmåttan och så klen,

att något öfverskott ej funnits till år 1902, vidare anfört, att, då det för

arrendatorerna inom dessa län till följd af två på hvarandra följande års

felslagna skördar torde möta svårigheter att utgöra dem åliggande arrendeutskylder,

det syntes Kung]. Maj:ts befallningshafvande billigt, att kroijoarrendatorerna

inom länen erhölle lindring i sina skyldigheter genom eu

nedsättning i arrendeafgälderna.

Bill. till Itiksd. Prot. 1903. 4 Sami. I Afd. 53 Iltift.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

Därjämte har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Uppsala län, med

förmälan att en del af sökande kronoarrendatorerna inom länet vore för

verkställda nybyggnader berättigade till afkortning å 1902 års arrendeafgifter,

framhållit önskvärdheten däraf, att desse sökande icke härigenom

sattes i sämre ställning, utan att de medgåfves samma- arrendelindring,

som kunde komma att beviljas öfriga sökandena, hvilket läte sig gorå,

om ifrågavarande afkortningar, i den mån de hindrade en eventuell nedsättning

i 1902 års arrendeafgifter, uppskötes till ett kommande år.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län har beträffande

1901 års skörderesultat meddelat, att om också skörden detta år på vissa

trakter inom länet varit svag eller mycket svag, verklig missväxt dock

igke kunde sägas hafva förekommit annorstädes än inom Hölebo, Daga,

Åkers och Selebo härader; och då 1902 års skörd så till strå som kärna

blifvit väsentligen skadad inom hela länet samt således ärren datorerna af

kronans jordbruksegendomar inom nämnda härader haft att kämpa med

två för jordbruket synnerligen hårda, på hvarandra följande år, hvarigenom

flertalet af dessa arrendatorer råkat i ekonomiska svårigheter, har

Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansett starka billighetsskäl tala för medgifvande

åt alla kronoarrendatorerna i nyssnämnda fyra härader af nedsättning

å arrendena för nu löpande arrendeår. I fråga om nedsättning

i arrendena för krön oegendomarna inom öfriga delar af länet har Kungl.

Maj:ts befallningshafvande anfört, att till förmån för samtliga arrendatorer

inom dessa delar af länet endast kunde åberopas, att de på 1902 års skörd

gjort en förlust, i allmänhet motsvarande arrendeafgifternas belopp; men

då å andra sidan ett flertal af dem haft att i jordbruket utstå två på

hvarandra följande hårda år och i följd däraf kämpade med ekonomiska

svårigheter — såsom exempel hvarpå Kungl. Majds befallningshafvande

anfört, att det beträffande Sundbyholms kungsgård med tillydande i österRekarne

härad blifvit utred t, att nästan total missväxt år 1901 där varit

rådande — samt det kunde synas orättvist, om desse frånkändes den lindring,

som komine öfriga kronoarrendatorer inom länet till del, har Kung].

Majds befallningshafvande hemställt om nedsättning i arrendeafgifterna

jämväl för alla kronoarrendatorerna inom dessa delar af länet.

Slutligen har Kungl. Majds befallningshafvande i Södermanlands län

i underdånighet fäst uppmärksamheten därå, att några af kronans arrendatorer

inom länet jämlikt behöriga beslut förklarats berättigade att såsom

ersättning för af dem verkställda nybyggnader få det löpande årets arrendeafgifter

afskrifna, i följd hvaraf Kungl. Majds befallningshafvande hemställt,

att, om arrendenedsättning medgåfves, det borde för esk rif vas, att densamma

skulle till dem kontant utbetalas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

19

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västmanlands län har, under framhållande

att nästlidna års klena skörd, efter ett ännu sämre föregående

år, försatt länets arrendator^'' i ett bekymmersamt ekonomiskt läge, hvadan

anstalter till beredande af lättnad i deras betryckta ställning vore af behofvet

synnerligen påkallade, likväl icke ansett skäl föreligga att genom

eftergift i arrendet bereda sådan lättnad, isynnerhet som ett stort antal

af länets kronoarrendatorer, ehuru de träffats af en ogynnsam skörd, icke

vidtagit någon åtgärd för utverkande af eftergift i arrendebetalningen;

utan har Kungl. Maj:ts befallningshafvande hemställt om bemyndigande

att meddela kronoarrendatorerna inom länet anstånd, på visst föreslaget

sätt, med betalningen af 1902 års arrendeafgifter.

Domänstyrelsen, som genom särskilda nådiga remisser anbefallts att

afgifva utlåtanden öfver ifrågavarande ansökningar, har beträffande de

från kronoarrendatorer inom Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Skaraborgs

och Örebro län inkomna ansökningar, såvidt nu är i fråga, hemställt,

att desamma måtte lämnas utan afseende, samt beträffande ansökningen

från arrendatorer inom Värmlands län, under hemställan att denna ansökning,

i hvad den afsåge nedsättning i arrendena, måtte lämnas utan

afseende, tillstyrkt, att anstånd med erläggande af halfva arrendeafgiften

måtte beviljas kronoarrendatorerna inom sistnämnda län till den 15 nästkommande

november; och har domänstyrelsen särskild! beträffande de af

kronoarrendatorer inom Skaraborgs län gjorda ansökningar framhållit,

hurusom till stöd för desamma endast anförts, att skörden under år 1902

slagit fel, men att, då i de med sökandena ingångna arrendekontrakten

fastslagits bestämd arrendesumma att utgå under en längre tid, i regel

20 år, med lika belopp så i onda som goda år, arrendatorerna bort vid

arrendenas ingående kunna förutsätta, att ett eller annat missväxtår under

en så lång tidrymd kunde inträffa.

T fråga om de från arrendatorer inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands

och Västmanlands län ingifna underdåniga ansökningar har domänstyrelsen

till en början erinrat, att under den tid, styrelsen utöfvat sin

verksamhet, en allmän nedsättning medgifvits i kronans arrenden endast

en gång, nämligen då 1887 års Riksdag beviljade eftergift med 10 procent

af samma år förfallna arrendeafgifter för år 1886, och att, förutom då

gällande låga priser på landtmannaprodukter och svårighet att afsätta desamma,

en annan omständighet förefunnits, som väsentligt bidragit till

eftergiftens beviljande, eller att den öfverspekulation, som på 1870-talet

och början af 18t>0-talet gjort sig gällande på nästan alla områden af den

ekonomiska verksamheten, föranledt till öfverdrifna arrendeanbud vid

auktioner för utarrendering af statens domäner, så att många arrendatorer

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

åtagit sig högre arrendeafgifter, än som motsvarade egendomarnas verkliga

värde. Sedermera hade gång efter annan ingifvits underdåniga ansökningar

om lindring i arrendeafgifterna, hvilka ansökningar grundats på

för jordbruket tryckta konjunkturer eller på felslagen skörd. Bland

dessa ansökningar, som dels lämnats utan afseende, dels endast föranledt

till anstånd med arrendenas erläggande, ville styrelsen särskild!

erinra om dem, som år 1902 inlämnats från ett flertal kronoarrendatorer

inom Stockholms, Uppsala och Västmanlands län, att i anseende till de

hufvudsakligen i följd af missväxt år 1901 för jordbruket tryckta förhållanden

erhålla lindring vid utgörande af arrendeafgifterna för arrendeåret

14 mars 1901—14 mars 1902 på det sätt, att 331/3 procent af arrendet

finge afkortas och anstånd med erläggande af lika procenttal af arrendet

erhållas, hvilka underdåniga ansökningar styrelsen i underdånigt utlåtande

den 27 februari 1902 ansett sig, i hvad de afsåge afkortningar å arrendena,

böra afstyrka, hufvudsakligen af det skäl, att ett års felslagen skörd icke

utgjorde tillräcklig anledning för en dylik förmåns beviljande; och hade

Kungl. Maj:t jämlikt beslut den 7 därpåföljde mars funnit ansökningarna

endast föranleda till beviljande af anstånd med en del af arrendets erläggande

till den 1 oktober 1902.

Nu hade emellertid äfven sistlidna års skörderesultat inom ifrågavarande

län utfallit så, att det, efter hvad de lokala myndigheterna vitsordat,

närmade sig missväxt. Styrelsen ansåge väl att kronoarrendena i

dessa län ej vore högre, än att en skötsam arrendator kunde under medelgoda

år spara tillräckligt för att med trygghet möta ett eller annat mindre

godt år, men högst få af arrendatorerna torde vara i tillfälle att efter den

betydliga förlust, som tillskyndats dem i följd af 1901 års ogynnsamma

skörd, nu utan andras bistånd utgöra det innevarande år förfallande arrendet,

hvilket endast till en mindre del kunde gäldas af den senast inhöstade

grödan. De försträckningar, hvaraf de för detta ändamål kunde vara i

behof, torde det för arrendatorerna i allmänhet ej vara lätt att anskaffa,

då de för det mesta ej hade någon säkerhet att erbjuda. Arrendatorernas

ekonomiska ställning måste således anses synnerligen bekymmersam, särskilt

deras, som begagnat sig af det nästlidna år medgifna anstånd med

betalning af då förfallet arrende och nu vore hänvisade att med den senast

erhållna underhaltiga skörden betala, utom utskylder, 11/2 års arrende. Då

i följd af den skördade vårsädens dåliga beskaffenhet arrendatorerna nödgades

under våren för inköp af annan sådan till utsäde vidkännas en utgift,

hvarifrån de i allmänhet vore under vanliga förhållanden befriade, ökades

härigenom ytterligare svårigheten för dem att anskaffa medel till arrendets

betalande. Vidare vore att märka, att med få undantag de löftesförbin
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

21

delser, som lämnades af innehafvarne af medelstora eller mindre arrendegårdar

för arrendeskyldigheternas fullgörande, vore ingångna af hemmansägare

i trakten; och då dessa nu vore i samma belägenhet som arrendatorerna,

kunde ett strängt vidhållande å statens sida af dess rätt i nu

ifrågavarande hänseende komma att bereda bekymmer och trångmål äfven

utom ärren datorernas krets; hvarjämte, om ett större antal arrenden skulle

genom försummad arrendebetalning förverkas, staten kunde åsamkas större

förlust än som motsvarade den nu begärda nedsättningen i ett års arrende.

I fråga särskildt om de utaf kronoarrendatorerna inom Södermanlands

län ingifna ansökningar har domänstyrelsen, som biträdt Kung!. Maj:ts

befällningshafvandes förslag om nedsättning i arrendena för arrendatorer

inom Hölebo, Daga, Åkers och Selebo härader äfvensom för arrendatorn

af Sundbyholms kungsgård, beträffande den föreslagna arrendenedsättningen

för öfriga kronoarrendatorer inom länet anfört, att, då det visserligen vore

kändt, att sökande arrendatorer till egendomar inom Jönåkers, Rönö,

Oppunda, Villåttinge samt Öster- och Väster-Rekarne härader fått vidkännas

felslagna skördar både under åren 1901 och 1902, styrelsen icke

skulle tvekat att tillstyrka arrendenedsättning äfven för dessa, såvida tillförlitlig

och fullständig utredning kunde åstadkommas, om hvilka bland

det stora antalet sökande i dessa delar af länet drabbats af två missväxtår,

men då sådant icke lät sig göra, och bland de sökande funnes personer,

som år 1901 fått fullgod skörd, ansåge sig styrelsen icke kunna biträda

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag om nedsättning i arrendena jämväl

för inom dessa delar af länet boende arrendatorer.

Beträffande arrendatorers af kronoegendomar inom Västmanlands län

ansökning om lindring i arrendet har domänstyrelsen icke funnit det af

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet åberopade förhållande, att en stor

del af arrendatorerna inom länet icke begärt eftergift i arrendet, böra

föranleda därtill, att sökande arrendatorerna skulle gå i mistning af den

fulla hjälp, deras belägenhet kräfde.

Vidare har domänstyrelsen — angående de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Uppsala och Södermanlands län gjorda förslag, att de af

kronoarrendatorerna inom dessa län, som för verkställda nybyggnader

medgifvits arrendeafdrag eller förklarats berättigade till afskrifning afårets

till betalning förfallande arrende, skulle, för att icke utestängas från en

eventuell arrendenedsättning, antingen få njuta afkortning å ett kommande

års arrende, eller ock erhålla ett arrendenedsättningen motsvarande belopp

till sig kontant utbetaldt — förklarat sig ej kunna biträda ifrågavarande

förslag, enär den fråga, som på grund af de underdåniga ansökningarna

förelåge till pröfning rörande arrendenedsättning, inskränkte sig därtill,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

om någon del af kronans fordran för arrende under året 14 mars 1902—

14 mars 1903 borde efterskänkas.

På grund af hvad sålunda anförts och med hänsyn till hvad i ärendet

i öfrigt blifvit utredt, har domänstyrelsen hemställt om eftergift i de innevarande

år förfallande arrendeafgifter för de af sökandena arrenderade

kronoegendomar inom Stockholms, Uppsala och Västmanlands län samt

inom Hölebo, Daga, Åkers och Selebo härader af Södermanlands län äfvensom

för Sundbyholms kungsgård inom sistnämnda län med 25 procent,

att afdragas å den del af arrendebeloppet, som vid meddelande af Kungl.

Maj:ts beslut i ärendet ännu vore obetald, eller, där arrendeafgiften blifvit

till fullo gulden, uppbäras kontant att af kortas å 1902 års arrendemedel.

Slutligen har domänstyrelsen meddelat, att, enligt i styrelsen verkställd

uträkning, de eftergifter i arrendena, styrelsen sålunda tillstyrkt, för de

särskilda länen motsvarades af följande belopp, nämligen för Stockholms

län 21,278 kronor 50 öre, för Uppsala län 14,449 kronor 52 öre, för

Södermanlands län 6,519 kronor 85 öre och för Västmanlands län 10,126

kronor 25 öre eller tillhopa 52,374 kronor 12 öre.

Att åtskilliga af kronans arrendatorer inom olika delar af landet till

följd af nästföregående års synnerligen ogynnsamma skördeförhållanden

tillfogats ganska kännbara ekonomiska förluster, därom bära såväl de talrika,

till Kungl. Maj:t från nämnda arrendatorer inkomna ansökningarna

om nedsättning i eller anstånd med arrerideafgifterna, som äfven de häröfver

hörda myndigheternas uttalanden nogsamt vittne. Men då arrendeafgifterna

för kronans egendomar i allmänhet icke äro uppdrifna, utan

föreslagits och fastställts enligt skäliga beräkningsgrunder, och då arrendeperioderna

i de flesta fall omfatta en tidrymd af 20 år, samt en arrendator

på grund häraf bör vid arrendeaftalets ingående vara beredd att, oberoende

af ett eller annat missväxtår, oafkortad erlägga den årligen förfallande

arrendeafgiften, finner jag, i likhet med domänstyrelsen, ett års förfelad

skörd icke ensamt för sig innebära tillräckligt skäl för en nedsättning i

arrendeafgifterna. Har däremot en arrendator fått vidkännas två på hvarandra

följande missväxtår, torde en sådan nedsättning böra ifrågakomma.

Enligt hvad af handlingarna i ärendet framgår och jag jämväl kunnat

från de särskilda orterna inhämta, torde så varit förhållandet för de flesta

kronoarrendatorerna inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands

län. För dessa kronans arrendatorer torde därför någon lindring

höra beredas genom nedsättning i de innevarande år förfallande arrendeafgifterna,

helst med all sannolikhet kan förutses, att de två sistförflutna

årens ogynnsamma väderleksförhållanden skola komma att menligt inverka

jämväl på detta års skörderesultat, 1 afseende å beloppet af den nedsatt
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

23

ning, som bör arrendator erna inom ifrågavarande fyra iän tillgodokomrna,

anser jag mig böra stanna vid 20 procent af arrendeafgifterna. Att, såsom

domänstyrelsen ifrågasatt, låta denna lindring tillgodokomrna endast

vissa arrendatorer inom dessa fyra län finner jag mig emellertid icke kunna

tillstyrka. Den omständigheten, att en del arrendatorer ej undertecknat de

till Kung!. Maj:t ställda ansökningarna i ämnet, synes mig, vid det kända

förhållande att, särskilt hvad Stockholms, Uppsala och Västmanlands län

angår, skörderesultaten såväl 1901 som 1902 öfverallt varit synnerligen klena,

icke höra gifva anledning därtill, att desse arrendatorer icke beredas samma

förmån, som sökandena; och om hvad angår arrendatorerna inom Jönåkers,

Rönö, Oppunda, Villåttinge samt öster- och Väster-Rekarne härader

inom Södermanlands län, det äfven af hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande

och domänstyrelsen anfört synes framgå, att en eller annan af desse

arrendatorer icke drabbats af missväxt båda åren 1901 och 1902, lärer i

allt fall, efter hvad af nämnda myndigheter vitsordadt blifvit och jag jämväl

haft tillfälle under hand inhämta, det stora flertalet af dem hafva att

kämpa med ganska stora svårigheter i anledning af de svaga skördar, som

nämnda två år uppnåtts. Icke heller kan jag finna rättvist att arrendator,

som till följd af verkställda nybyggnader medgifvits arrendeafdrag eller

förklarats berättigad till afskrifning af årets till betalning förfallande

arrende, härigenom skulle utestängas från delaktighet af den lindring, som

ansetts böra andra arrendatorer tillgodokomrna. Vid nu angifna förhållanden

och då det torde vara omöjligt att utreda, hvilka bland de särskilda

arrendatorerna varit utsatta för två års missväxt eller allenast för ett års,

finner jag mig böra förorda, att den lindring i arrendeafgifterna, jag tillstyrkt,

må tillgodokomrna samtliga arrendatorer inom de fyra län, om

hvilka nu är fråga.

Beträffande föreliggande ansökning från kronoarrendatorer inom

Värmlands län, hvarest visserligen nästlidna år i fråga om skörden varit

i hög grad otillfredsställande, men där kronoarrendena i allmänhet anses

ganska fördelaktiga, torde, på sätt jag förut anfört, ett dåligt skördeår ensamt

ej berättiga till nedsättning i arrendeafgifterna, men då sökandena jämväl

anhållit om betalningsanstånd och ett sådant ej medför någon minskning

i statsverkets inkomster, anser jag mig böra förorda, att kronoarrendatorerna

inom detta läit i likhet med hvad, enligt hvad jag härofvan haft

tillfälle erinra, medgifvits arrendatorer inom ålskilliga andra län, beviljas

anstånd till instundande höst med erläggandet af halfva arrendeafgifterna.

I fråga slutligen om förevarande ansökningar från kronoarrendatorer

inom Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Skaraborgs och Örebro län,

hvilka anhållit om nedsättning uti de innevarande år till betalning förfallna

arrendeafgifterna, får jag, då dessa ansökningar endast stödja sig

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

därpå, att nästlidna år inom dessa län medfört felslagna skördar, af skäl

jag förut anfört, i underdånighet hemställa, att dessa ansökningar måtte

lämnas utan afseende.

Under förutsättning af bifall till hvad jag i anslutning härtill nu

går att föreslå, skulle, då enligt mig från domänstyrelsen tillhandakommen

uppgift summan af de för arrendeåret 1902—1903 utgående afgifter för

utarrenderade kronoegendomar inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands

och Västmanlands län utgör tillhopa 474,537 kronor 54 öre, beloppet af

den nedsättning, som borde arrendator erna inom omförmälda fyra län tillgodokomma,

uppgå till sammanlagdt 94,907 kronor 51 öre.»

På grund af hvad i detta ärende anförts hemställde departementschefen,

att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta ifrågavarande proposition.

I sammanhang med detta ärende har utskottet till behandling förehaft

en inom Andra Kammaren af herr C. G. Johansson i Aflösa med flera väckt

motion, däri föreslagits,

att kronoarrendatorerna i Jönköpings län, med undantag af de som

särskildt uppgifva^ i domänintendentens och Kungl. Majrts befallningshafvandes

utlåtande i frågan, måtte få tillgodonjuta samma förmån med

afseende å afkortning i arrendeafgiften för året den 14 mars 1902 till

samma dag 1903, som af Kungl. Maj:t föreslås för arrendator™a i Stockholms,

Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län.

Till stöd för denna framställning har i motionen anförts följande.

»Genom Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 86 till innevarande Riksdag

föreslås en nedsättning af 20 procent i kronoarrendatorernas arrendeafgifter

under året 14 mars 1902 till samma dag 1903 inom Stockholms,

Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län, under det att dylika arrendatorers

från andra län ansökan om att komma i åtnjutande af samma

förmån lämnats alldeles obeaktad.

Såsom skäl för att dessa senare icke skulle erhålla hjälp anföres, att

arrendena för kronodomäner icke i allmänhet äro uppdrifna, utan fastställda

enligt skäliga beräkningsgrunder, samt att arrendatorerna i följd

häraf borde vara beredda att oberoende af ett eller annat missväxtår fullgöra

sin skyldighet. Såsom skäl för tillstyrkan om lindring för arrendatorerna

i ofvan nämnda fyra län framhålles, att man där haft att dragas

med tvenne års ogynnsamma skördar.

Angående arrendatorernas från Jönköpings län framställning i samma

syfte hemställer departementschefen, att framställningen måtte lämnas utan

afseende, alldenstund densamma stöder sig på endast ett års felslagen skörd.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

4

25

Härförutom finnas dock andra omständigheter, genom hvilka behofvet af

lindring i berörda afseende ytterligare kan påvisas. Sant är, att skörden

inom länet år 1901 var till kvaliteten god, men det årets starka och

ihållande torka orsakade, att densamma blef till kvantiteten mycket ringa.

Med anledning häraf måste helt naturligt arrendatorernas ekonomiska

förhållanden efter förlidet års genom frost och ogynnsamt bärgningsväder

i högst väsentlig mån förstörda skörd vara ganska bekymmersamma. Och

att deras ställning blir än mera brydsam därigenom, att de under årets

blida vinter saknat sin vanliga förtjänst med transport af skogseffekter,

ligger i öppen dag.

Länets domänintendent framhåller i sitt i frågan afgifna utlåtande

med all rätt, att vårsäden, särskilt hafren, jämte godt och kraftigt foder

är hvad arrendatorerna kunna få sin hufvudsakliga inkomst ifrån. Men

när nu icke allenast foderskördens kvalitet genom dålig väderlek blifvit

betydligt nedsatt under normala förhållanden, utan detta i långt högre

grad har skett med sädesslagens kärna, har man svårt att förstå, hvarifrån

arrendatorerna skola skaffa sig tillräckliga inkomster. Och beskaffenheten

af hufvudsädet för våren i Jönköpings län, nämligen hafren, tro

vi otvetydigt ådagalägges genom föreståndarens för länets frökontrollanstalt

meddelade uppgift om att minst nio tiondedelar af vårsädesskörden i Jönköpings

län förstörts af frosten, och grundar han sin utsago i detta afseende

på icke mindre än fem tusen verkställda undersökningar. — I sanning

betecknande, i synnerhet i år, då väl ej annat än det allra bästa,

som skördats, kunnat inlämnas till undersökning.

Genom de sålunda verkställda, mycket talrika undersökningarna hafva

de flestes förhoppningar om att från sin egen skörd erhålla ett någorlunda

dugligt utsäde fullständigt blifvit tillintetgjorda, och vi tro ej, att dessa för

länets jordbrukare ledsamma förhållanden voro tillräckligt kända, då Kungl.

Maj:ts befallningshafvande afgaf sitt utlåtande i frågan, lika litet som det

då kunde förutses, att den återstående delen af vintermånaderna fortfarande

skulle gifva skogstrakternas jordbrukare så få tillfällen till så väl behöfliga

extra förtjänster.

Under dylika förhållanden måste ju gifvetvis arrendatorerna hafva

svårt att draga sig fram, äfven om deras arrenden blifvit fastställda efter

skäliga beräkningsgrunder.»

Utskottet får till en början erinra, att då vid 1887 års senare riksdag

arrendatorerna af kronans utarrenderade egendomar inedgafs en eftergift

med tio procent å arrendeafgiften, från åtnjutande af denna eftergift undantogos,

bland andra, innehafvarne af de arrenden, hvarom kontrakten upp
Bih.

till Riksd. Prol. 1903. 4 Samt. 1 Afd. 5(1 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

rättats efter 1884 års början, enär dessa arrenden tillkommit, sedan den

hufvudsakliga förändringen i konjunkturerna för jordbruket inträdt och

utöfvat sin fulla verkan på arrendebeloppens bestämmande. Med några

få undantag äro samtliga de nu ifrågavarande arrendatorers arrendekontrakt

upprättade efter nämnda tidpunkt.

Att, på sätt departementschefen till statsrådsprotokollet anfört, åtskilliga

af kronans arrendatorer inom olika delar af landet till följd af

1902 års synnerligen ofördelaktiga skördeförhållanden tillfogats ganska

kännbara ekonomiska förluster, ligger utom allt tvifvel, liksom det äfven

torde vara ådagalagdt, att i vissa delar af landet jämväl året 1901 varit

ett missväxtår. Men de svårigheter, som till följd häraf uppkommit för

kronans arrendatorer, hafva i regeln äfven för rikets öfriga jordbrukare

medfört bekymmer; och ifrågasättas kan, om icke i många fall kronoarrendatorns

förmåga att bära dessa svårigheter måste anses större än

hemmansägarens. Vid sådant förhållande har utskottet funnit betänkligt

att ansluta sig till Kungl. Maj:ts förevarande förslag. Ett ytterligare skäl

till afstyrkande af Kungl. Maj:ts framställning har utskottet funnit ligga

deruti, att, då endast arrendatorerna i fyra län, och i dessa län samtliga

arrendatorerna, föreslås till åtnjutande af lindring i arrendena, befaras

kan, att härigenom en stor orättvisa kan blifva begången mot många

andra arrendatorer, hvilka drabbats af fullt lika stora förluster, om också

ej fördelade på två år, som de, hvilka arrendatorerna i nämnda fyra län

lidit. Ett bevis härpå lämnar den framställning, som i herr Johanssons

m. fl. ofvannämnda motion gjorts angående förhållandena inom Jönköpings

län; och i det läge förevarande fråga nu befinnes, torde visserligen icke

böra lämnas obeaktade de missräkningar på arbetsförtjänst, som senaste

vinterns ogynnsamma väderlek medfört för jordbrukare i skogstrakter.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, anser sig utskottet icke

kunna förorda de nu afgifna förslagen om eftergift i vissa kronoarrendatorers

arrenden, utan hemställer,

a) att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke

må af Riksdagen bifallas, och

b) att ej heller herr Johanssons med flere ofvannämnda

motion må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 12 maj 1903.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHRSON.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

27

Reservation

af herr C. G. Johansson.

Herrar H. Andersson och I. Månsson hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:144 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungi. Maj.-ts proposition angående eftergift å arrendeafgiftema för arrendeåret 1902—1903 för utarrenderade kronoegend s. 1 i texten