Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition om anslag för en undsättningsexpedition till Södra Ishafvet.

1903-05-14 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1903:97, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition om anslag för en undsättningsexpedition till Södra Ishafvet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 97.

1

N:o 97.

Ank. till Eiksd. kansli den 14 maj 1903, kl.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition om anslag

för en undsättningsexpedition till Södra Ishafvet.

(2:a U. A.)

Uti en den 1 maj 1903 aflåten proposition (n:o 103) har Kungl. Maj:t,

under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för samma dag, föreslagit Riksdagen att till bestridande af vissa

kostnader för en expedition, afsedd att bringa undsättning åt docenten

O. Nordenskjöld och hans följeslagare på ångfartyget Antarctics expedition

till Södra Ishafvet, anvisa högst 200,000 kronor att af riksgäldskontoret

förskottsvis utbetalas för att framdeles hos Riksdagen anmälas till ersättande.

Af statsrådsprotokollet inhämtas, att intendenten vid naturhistoriska

riksmuseum professor A. G. Nathorst uti en den 30 april 1903 till ecklesiastikdepartementet

inkommen, till Kungl. Maj:t ställd skrifvelse anhållit

om utrustande af en expedition till Södra Ishafvet för att bringa undsättning

åt docenten O. Nordenskjöld och hans följeslagare på en forskningsresa

med ångfartyget Antarctic, hvilken ansökning var af följande

innehåll:

»Sedan de vetenskapliga forskningsfärder, ej minst de från Sverige

utgångna, som under det nyss tilländalupna århundradet vändt sig mot

det norra polarområdet, resulterat däruti, att större delen af detta område

hlifvit till sina liufvuddrag kändt, började redan mot århundradets slut

Bih. UU Riked. Prot. 1903. 4 Samt. 1 Afd. 60 Häft. (JSl:o 97.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 97.

1

uppmärksamheten alltmera att riktas mot en liknande utforskning af det

södra.

»Att en dylik utforskning icke längre borde uppskjutas var inom den

vetenskapliga världen allmänt erkändt, och ett uttryck häraf äro de båda

från England och Tyskland i augusti 1901 utsända, stort anlagda expeditionerna,

af hvilka den förras kostnader ursprungligen beräknats till vid

pass en och en half miljon kronor, den senares till något mindre än en

miljon, men hvilka båda summor sedermera högst betydligt ökats, emedan

man ansett nödvändigt att utrusta hjälpfartyg till de först afsända fartygens

understöd.

»Det var ingen tillfällighet, att dessa expeditioner samtidigt afgingo

till det södra polarområdet, utan detta berodde på det vid den sjunde

internationella geografkongressen i Berlin 1899 fattade beslutet om önskvärdheten

af en internationell kooperation för utforskande af sydpolartrakterna,

så att magnetiska och meteorologiska iakttagelser samtidigt

kunde utföras på skilda ställen inom desamma. För detta ändamål anlades

af den tyska expeditionen en särskild station på Kerguelen, hvars

väsentliga uppgift skulle vara att anställa observationer af ifrågavarande

slag samtidigt med hufvudexpeditionens motsvarande arbeten vid den

indisk-atlantiska sidan af det antarktiska området. På liknande sätt har

den engelska expeditionen anlagt en korresponderande magnetisk station

i Lyttelton på Nya Zeeland, medan hufvudexpeditionen utför sina arbeten

i det antarktiska området vid Victoria Land. Och på Staten Island har

den argentinska regeringen för samma ändamål upprättat en magnetiskmeteorologisk

station.

»Då man i utlandet erfor, att docenten i mineralogi och geologi vid

Uppsala universitet Otto Nordenskjöld var sysselsatt med förberedelserna

till en svensk antarktisk expedition, afsedd att utgå sommaren 1901 eller

senast sommaren 1902, fann man det naturligtvis önskvärdt, att äfven

denna om möjligt inträdde i den internationella kooperationen, hvarför

presidenten för den omnämnda geografiska kongressen friherre von Richthofen

i en skrifvelse af den 22 januari 1901 till Eders Kungl. Maj:ts

minister i Berlin framhöll önskvärdheten däraf, att den sydpolsexpedition,

som enligt förljudande hölle på att planläggas i Sverige, anslöte sig till

det internationella samarbetet. I en skrifvelse till hans excellens utrikesministern

af den 15 februari 1901 från härvarande kejserliga tyska chargé

d’atfaires uttryckte denne å sin regerings vägnar samma önskan. En

skrifvelse i enahanda syfte af den 29 januari samma år ingick äfven till

Eders Kungl. Maj:ts minister i London från presidenten i britiska geografiska

sällskapet sir Olein eu ts Markham.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 97.

3

»De samtidiga magnetiska och meteorologiska observationerna skulle

enligt öfverenskommelse utföras på samtliga internationella stationer från

februari 1902 till februari 1903, och, såsom längre fram angifves, blef

den för dessa arbeten afsedda afdelningen af den svenska expeditionen

den 14 februari 1902 landsatt vid Snow Hill på Syd-Shetlandsöarna för

att därstädes öfvervintra.

»Docenten Nordenskjölds expedition hade ombord på Antarctic afgått

från Göteborg den 16 oktober 1901 och utgjordes vid sin afgång af sammanlagdt

26 personer, af hvilka följande hade sig de vetenskapliga arbetena

anförtrodda: fil. lic. G. Bodman, fysiker och hydrograf; löjtnant

S. A. Duse, kartograf; docenten A. Ohlin och fil. kand. K. A. Andersson,

zoologer; fil. kand. C. Skottsberg, botanist; med. kand. E. Ekelöf, läkare

och bakteriolog. I Buenos Aires slöt sig vidare till expeditionen den

amerikanske artisten F. W. Stokes, som dock sedermera åter lämnat densamma,

samt löjtnanten vid argentinska flottan J. Sobral, som skulle deltaga

i de magnetiska och meteorologiska arbetena under öfvervintringen.

Som docenten Ohlin på grund af bröstlidande måst återvända, har deltagarnes

antal fortfarande varit detsamma som förut, tills docenten i geologi

vid Uppsala universitet J. G. Andersson den 26 mars 1902 i Port

Stanley slöt sig till expeditionen såsom t. f. chef under docenten Nordenskjölds

frånvaro under öfvervintringen, hvarigenom deltagarnes slutliga

antal, så vidt man har sig bekant, utgjorde 27. Af dessa är fartygets

befälhafvare, kapten C. A. Larsen, hvilken 1892—94 med fångstfartyget

Jason företagit tvenne äfven i naturhistoriskt och geografiskt hänseende

betydelsefulla fårjgstfärder till dessa farvatten, norrman, och : så äi\äfven

förhållandet med styrmännen, maskinisterna och en del af besättningen, så

att enligt mig meddelade uppgifter åtminstone tolf norrmän deltaga i

expeditionen.

»När denna, såsom nämndt, afgick från Göteborg den 16 oktober 1901,

var detta vid pass två månader senare, än som i den ursprungliga planen

beräknats, enligt hvilken afgången skulle ske i midten af augusti. Dröjsmålet

föranleddes dels däraf, att expeditionens fartyg, som under sommaren

varit uthyrdt till gradmätningsexpeditionen, återkom något senare än beräknadt

var, dels däraf, att reparationerna af fartyget blefvo mera omfattande,

än man från början antagit. I stället för att redan i midten af

november vara framme vid det antarktisk^ området, kom expeditionen först

den 10 januari 1902 i sikte af Syd-Shetlandsöarna, där efter landning på ett

par andra platser den 16 i samma månad nedlades eu depot vid Kap Seymour,

afsedd att tjäna till reservupplag för öfvervintringspartiet. De följande

dagarna gjordes energiska försök att i isen framtränga utmed kusten af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 97.

Kung Oscars land, hvilket man emellertid ej lyckades nå, i det att en isbarriär

sträckte sig 28—30 engelska mil ut från land. Då vinterns inträde

redan var omedelbart förestående, vände man den 3 februari och styrde

åter mot Kap Seymour. Den 12 nåddes Admiralty Inlet, på hvars sydsida,

vid Snow Hill, fanns en passande plats för vinterstation, och den 14 februari

hade man där landsatt hus m. m. för öfvervintringspartiet. Samarbetet

med den internationella kooperationen hade sålunda blifvit tryggadt. Detta

var i sista ögonblicket, ty isen hotade att stänga inne fartyget. Antarctic

företog nu eu veckas kryssning söderut, hvarefter vinterstationen ånyo

besöktes den 21 februari, hvarpå återfärden anträddes. Den 5 mars nådde

Antarctic Ushuaia och afgick den 23 till Port Stanley på Falklandsöarna,

dit han anlände den 26 och där doc. J. G. Andersson öfvertog expeditionens

ledning. Den 11 april företogs en expedition med fartyget till

Syd-Georgien, hvarifrån återkomsten till Port Stanley skedde den 4 juli,

och efter ett par månaders uppehåll vid Falklandsöarna återvände Antarctic

till Eldslandet, på hvilket, och i hvars omgifningar, åtskilliga arbeten företogos,

tills tiden var inne att afhämta öfvervintringspartiet vid Snow Hill.

Den 5 november 1902 lämnade Antarctic med öfver 200 tons kol ombord

i sådant syfte Ushuaia; sedermera saknas underrättelse äfven om fartygsexpeditionen.

»öfvervintringspartiet utgöres af docenten Nordenskjöld, lic. Bodman,

doktor Ekelöf, löjtnant Sobral samt två män af besättningen, och skedde

öfvervintringen i ett för ändamålet medfördt boningshus, hvarjämte partiet

disponerade öfver ett magnethus samt riklig utrustning af magnetiska och

meteorologiska instrument.

»Den omständigheten, att inga underrättelser om expeditionens återkomst

till Sydamerika ännu ingått, ehuru sådana enligt den ursprungliga

planen hade bort kunna förväntas redan i mars, har ej blott hos anförvanterna

till de i expeditionen deltagande, utan äfven i öfriga för

densamma intresserade kretsar börjat väcka lifliga farhågor. Dessa farhågor

synas mig till fullo grundade, enär de uteblifna underrättelserna

onekligen tyda därpå, att någon motgång af ett eller annat slag drabbat

expeditionen, så att den icke denna vår kunnat återvända från det Södra

Ishafvet.

»I en af expeditionens t. f. chef samt fartygets befälhafvare uppsatt

instruktion för en eventuell undsättningsexpedition uppgifves också (se

bilaga) den 30 april såsom den yttersta fristen, inom hvilken underrättelser

från expeditionen äro att förvänta, för såvidt densamma icke

drabbats af något iliissöde. Då det är af yttersta vikt, att man i tid vidtager

åtgärder för erhållande af nödiga medel för en undsättningsexpedi
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 97.

5

tion, och då hela det härför erforderliga beloppet svårligen på privat väg

torde kunna anskaffas, tillåter jag mig härmed, sedan deltagarnes anförvanter

anhållit om min ‘ medverkan för åstadkommande af en undsättningsexpedition,

i underdånighet fästa Eders Kungl. Majrts uppmärksamhet

på önskvärdheten för att icke säga nödvändigheten däraf, att bidrag till

en sådan måtte af allmänna medel snarast möjligt beredas, på det att

densamma redan i början af den antarktiska sommaren, eller i midten af

november, må kunna vara framme vid den uteblifna expeditionens arbetsfält

och om möjligt bringa den undsättning.

''Det är naturligtvis omöjligt att med visshet säga, af hvad natur det

missöde är, som hindrat expeditionen att före den antarktiska vinterns

inträde återvända, men orsaken måste gifvetvis antingen vara haveri eller

total förlisning eller också innestängning af is, hvilket sistnämnda alternativ

är en möjlighet, med hvilken hvarje polarfarare måste räkna och för

hvilken han därför alltid måste vara lämpligen utrustad. I detta fall

tillkomma emellertid särskilda omständigheter, som göra nödvändigheten

af en snabb undsättning ännu mera trängande.

»När Antarctic den 5 november 1902 afgick från Ushuaia, ställdes

kursen ej omedelbart mot öfvervintringsstationen vid Snow Hill, utan hade

sig fartygsexpeditionen vissa arbeten förelagda, som på vägen dit borde

utföras. Före afgången från Harberton uppsattes af t. f. chefen, docenten

J. G. Andersson, samt fartygets befälhafvare, kapten C. A. Larsen, en promemoria

till ledning för en eventuell undsättningsexpedition. Ett exemplar

af denna promemoria har sändts till sekreteraren i svenska sällskapet

för antropologi och geografi, ett annat till svenske och norske generalkonsuln

S. A. Christophersen i Buenos Aires. Af denna promemoria, som

här i afskrift bifogas (se bilaga), framgår, att man måste taga i betraktande

möjligheten däraf, att fartyget förlist eller innestängts af isen, innan

öfvervintringspartiet blifvit påträffadt, i hvilket fall detta senare är lämnadt

åt sig själft, utan möjlighet att återvända, såvida ej undsättning erhålles.

Men härtill kommer ytterligare, att det, enligt ett af docenten Nordenskjölds

moder, öfverstinnan A. Nordenskjöld, lämnadt meddelande, lär varit

meningen att på öfvervintringsstationen i alla händelser för sommaren

kvarlämna lic. Bodman, hvilken först på hösten där skulle afhämtas.

Planen för Antarctics sommarkampanj 1902 — 1903 skulle sålunda varit

angefär följande. Sedan fartyget efter utförandet af vissa, detsamma förelagda

arbeten anländt till öfvervintringsstationen, tagas docenten Nordenskjöld,

doktor Ekelöf samt löjtnant Sobral ombord, medan lic. Bodman och

eu af manskapet kvarlämnas. Därpå går Antarctic söderut längs ostkusten

af Kung Oscars land eller möjligen till Weddelhafvet, och först vid åter
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 97.

vägen därifrån skulle lic. Bodman afhämtas vid Snow Hill. Har emellertid

fartyget under färden mot söder innefrusit eller förolyckats, så blifva

följaktligen lic. Bodman och hans följeslagare lämnade åt sitt öde.

»Det är af det anförda tydligt, att en undsättningsexpedition, såsom i

den citerade promemorian äfven framhålles, i första rummet bör riktas

mot Snow Hill för att bringa hjälp åt de därstädes eventuellt kvarlämnade.

Men äfven om ingen olycka inträffat, innan alla expeditionens deltagare

förenats, föreligger ju alltid den möjligheten, att fartyget sedermera

förlist eller krossats i isen och att expeditionens deltagare måst taga sin

tillflykt till närmaste land, där de nu afvakta undsättning. Man må dock

tills vidare hoppas, att ett dylikt olycksfall icke inträffat, utan att det här

snarare gäller det under polarfärder oftast förekommande missödet, eller

en innestängning i isen. En sådan behöfver i och för sig ej gifva anledning

till särskild oro. De Gerlaches fartyg »Belgica» blef sålunda i

februari 1898 inneslutet i isen sydväst om Syd-Shetlandsöarna och dref

med denna hela följande vinter och sommar, tills hon i mars 1899 åter

blef fri, utan att hafva varit utsatt för några svårare pressningar.

»Enligt den i promemorian meddelade uppgiften om expeditionens

provianttillgångar ville det synas, som skulle öfvervintringspartiet i fråga

om proviant ha det relativt gynnsamt ställdt, enär detsamma säges disponera

»nästan fullständig proviantutrustning för en andra öfvervintring». Då

det första öfvervintringsåret tilländagick den 15 sistlidne februari, behöfver

man sålunda icke hvad proviant vidkommer hysa några farhågor för

detta parti, om undsättningsexpeditionen inträffar därstädes före samma

dag 1904, ty det eventuellt bristande i förrådet bör ju till väsentlig del

kunna ersättas genom säl- och pingvinfångst. Däremot ställer sig saken

ogynnsammare för skeppsexpeditionen, som ju visserligen hade bröd och

mjöl för 20 månader, torkade grönsaker och ärter för 12, kaffe för 10,

men kött (konserver och salt) endast för 5 å 6. Detta var räknadt

från den 2 november 1902, och köttförrådet skulle följaktligen vid nuvarande

tidpunkt vara slut, medan kaffe endast skulle återstå för 4 månader.

Emellertid är härvid att märka, att, såsom äfven i promemorian

påpekas, köttförrådet i nödfall kan högst betydligt förstärkas med färskt

säl- och pingvinkött. Det är visserligen sant, att pingvinerna om vintern

draga sig undan till öppet vatten, men om det är fråga om en innestängning,

så har denna antagligen ägt rum redan under sommaren eller början

af hösten, och den första åtgärd, som då vidtagits, har antagligen varit

att genom fångst hopbringa ett tillräckligt köttförråd för den kommande

vintern. Om man sålunda å ena sidan kan hoppas, att proviantförrådet

på detta sätt kunnat komplettei’as, är det å andra sidan tydligt, att dettas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 97.

7

knapphet utgör eu ytterligare maning att snarast möjligt undsätta expeditionen.

»Att en undsättningsexpedition under dessa förhållanden är en bjudande

nödvändighet, torde nämligen af det ofvan anförda vara tillräckligt ådagalagdt,

och den kan ju äfven sägas hafva blifvit begärd af de frånvarande

själfva. Den påkallas lika väl af den uteblifna expeditionens sannolikt

ogynnsamma eller farliga belägenhet som af månheten om vårt lands

heder. Det bör naturligtvis aldrig kunna sägas, att Sverige i ett fall som

detta svikit sin plikt och att icke allt blifvit gjordt, som göras kan, när

undsättning verkligen kräfves. Det är möjligt, att det, när undsättningsexpeditionen

anländer, visar sig, att farhågorna varit öfverdrifna, att den

uteblifna expeditionen lyckats öfvervinna öfvervintringens svårigheter och

kunnat reda sig på egen hand, det är å andra sidan också möjligt, att

expeditionen totalt förlist och därför icke af undsättningsfartyget påträffas;

men i intetdera fallet kan detta sägas hafva utsändts förgäfves, ty blefve

också den reella behållningen ingen, så kvarstår dock alltid vittnesbördet

inför samtid och eftervärld därom, att Sverige gjort sin skyldighet och

icke lämnat ett från detsamma utgånget företag åt sitt öde.

»Det är under dessa förhållanden, som jag i underdånighet tillåter mig

hemställa, att Eders Kungl. Maj:t behagade till den nu pågående Riksdagen

aflåta en nådig proposition om beredande af erforderliga medel för att en

undsättningsexpedition må kunna snarast möjligt förberedas och utsändas

till Syd-Shetlandsöarna och omgifvande farvatten. Denna expedition behöfver

visserligen icke afgå förr än mot slutet af nästkommande augusti

eller i början af september, ty under den nu pågående antarktiska vintern

kan ingenting uträttas. Men förberedelserna böra det oaktadt omedelbart

vidtagas, ty undsättningsexpeditionen bör gifvetvis vara så omsorgsfullt utrustad,

att den må kunna reda sig på egen hand, äfven om den mot förmodan

skulle frysa inne och stanna ännu ett år där nere. Det är häraf

tydligt, att kostnaderna blifva relativt stora och att man därför vid utrustningen

bör ställa det så, att inga onödiga utgiftsposter förekomma.

Det synes mig sålunda icke kunna ifrågasättas, att denna expedition skulle

utrustas såsom en vetenskaplig polarexpedition, ty detta skulle blifva alldeles

för dyrt. Dock vore det önskligt, att man kunde bereda plats för

eu zoolog, förutsatt likvisst att denne vore villig att lämna bidrag till

expeditionen och icke förorsakade densamma några särskilda utgifter. Jag

har därför tänkt mig, att ledningen box-de anförtros åt en sjöofficer, som,

om och när tillfälle till meteorologiska, magnetiska och andra fysiska

iakttagelser kunna göras, icke borde försumma sådana. Skulle undsättningsexpeditionen

mot förmodan fi-ysa inne, borde de af honom utförda

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 07.

magnetiska och meteorologiska iakttagelserna blifva af stort vetenskapligt

värde. Denne chef borde vid sin sida hafva en sekond, som i händelse

af sjukdom eller annat missöde kunde ersätta honom, hvarjämte naturligtvis

en läkare bör medfölja. Den öfriga personalen skulle (frånsedt den ofvan

nämnde eventuellt medföljande zoologen) endast utgöras af sådana, som

för fartygets manövrering vore nödvändiga, bland hvilka borde förekomma

ett par norska fångstmän, hvarjämte måhända äfven en af styrmännen

borde vara förtrogen med navigering i is. Om dessutom samma förmåner

som vid Vegafärden och äfven vid några andra tillfällen (polarexpeditionerna

1868 samt 1872—73, gradmätningsexpeditionen 1901) kunde beviljas

expeditionen, hvars manskap följaktligen, åtminstone till någon del, skulle

uttagas bland frivilliga från Eders Kungl. Maj:ts flotta, skulle de direkta

kostnaderna för densamma i ej oväsentlig mån kunna nedbringas.

»Att med säkerhet angifva de belopp, hvartill expeditionens utgifter

skulle komma att belöpa sig, är för närvarande icke möjligt, så länge

frågan om den drygaste utgiftsposten, själfva fartyget, ännu ej blifvit löst.

Men då öfriga kostnader äro väsentligen beroende af den tid expeditionen

varar, torde det vara lämpligt att något anföra, huru denna bör beräknas,

under förutsättning att expeditionen disponerar ett sälfångstfartyg af ungefär

samma typ som Antarctic. Resultatet skulle då komma att gestalta sig

ungefär sålunda:

Sverige—Eldslandet (sept.—okt. 1903) ......................... 2 månader,

i Södra Ishafvet, högst (nov. 1903—febr. 1904)........... 4 »

eventuellt uppehåll (mars).................................................. 1 »

hemresa (april—maj)............................................................. 2 »

summa 9 månader.

»Nu är det ju att hoppas, att den uteblifna expeditionen skall anträffas

redan i december, och den anförda tiden skulle i så fall förkortas med

åtminstone ett par månader, men det är tydligt, att man i alla fall måste

vara beredd att använda hela den antarktiska sommaren för expeditionens

efterforskande. Men så kommer därtill möjligheten, att undsättningsexpeditionen

själf infryser och befrias först mot slutet af följande (antarktiska)

sommar. Till förut beräknade tid skulle då komma ytterligare:

eventuell infrysning och befrielse först mot hösten,

(juni 1904—febr. 1905, egentligen mars 1904—

febr. 1905, men mars—maj redan medräknade) 9 månader,

hemresa (mars—april 1905) ......................................... 2 »

summa 11 månader.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 07.

9

»Expeditionen bör sålunda för säkerhets skull vara provianterad för

20 månader, hvartill kommer proviant för den uteblifna expeditionens

deltagare, för der händelse dessa skulle anträffas. Då deras antal är så

stort, torde det knappast låta sig göra att på undsättningsfartyget föra

dem längre än till Punta Arenas, hvarifrån de med passagerarebåt finge

befordras till Europa. Då man emellertid kan tänka sig, att Antarcticexpeditionens

medlemmar anträffas först på hösten och att undsättningsfartyget

med de räddade därefter infryser, skulle det följaktligen kunna

behöfvas ytterligare proviant för dessa 27 personer under 11 månader.

»Om undsättningsexpeditionen själf beräknas utgöras af 25 personer

(antalet beror ju på fartygets storlek och kan därför icke nu på siffran

uppgiftas), så skulle densamma följaktligen behöfva medföra proviant för

cirka 3 år, hvilket skulle kräfva en kostnad af vid pass 50,000 kronor.

Nu är det väl knappast antagligt, att en sådan rad af missöden skulle

inträffa, men det är tydligt, att man vid utsändandet af en dylik undsättningsexpedition

måste taga i beräkning alla möjligheter och utgå från

eventuella maximibelopp. Antager man å andra sidan, att den uteblifna

expeditionen anträffades redan i december, så att undsättningsexpeditionen

endast kornme att räcka sex månader, så skulle proviantförbrukningen

endast uppgå till en sjättedel af förut angifna belopp. Jag har anfört

äfven detta alternativ för att framhålla det omöjliga i att för eu expedition

sådan som denna beräkna eu bestämd summa, det måste fastmera

röra sig om förslagsanslag, hvaraf möjligen och sannolikt afsevärda belopp

kunna återbäras.

»Alldeles detsamma gäller om kostnaderna för kol. Då bränsleåtgången

för olika fartygs maskiner är mycket olika, kan man, innan undsättningsfartyget

är bestämdt, icke uppgifva någon exakt siffra för den dagliga

förbrukningen, men äfven om så kunnat ske, blefve det i alla fåll icke

möjligt att beräkna något exakt totalbelopp, enär man ju icke vet, huru

länge resan kommer att vara. Som en eventuell innestängning icke i

nämnvärd man skulle öka kolåtgången, kan man i alla fall, under förutsättning

att kolåtgången är lika låg som på Antarctic, antaga, att cirka

800 tons skulle vara erforderliga, hvilka sannolikt skulle kräfva en kostnad

af omkring 30,000 kronor.

»I fråga om aflöningar skulle kostnaderna, såsom förut framhållits,

afsevärdt reduceras, om undsättningsexpeditionen från Eders Ivungl.

Maj:ts flotta kunde påräkna de förmåner, som ofvan vidrörts. Skulle detta

emellertid ej låta sig göra, eller skulle det för expeditionen anses förmånligare

att icke anlita denna utväg, tillkomma aflöningar för befäl, underbefäl

och manskap, hvilka jn äfven måste beräknas för 20 månader. Med

Bih. till Rikta!. Blot. jour. 4 Kund. 1 Afä. tJO Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Siatsutskoitels Viljande N:o 97.

en personal af 25 personer torde dessa aflöningar icke kunna beräknas

till mindre än 3,000 kronor per månad, förutsatt att man skall erhålla

i alla afseende!! förstklassig personal, och för 20 månader skulle så
-

en

lunda förslagsvis erfordras 60,000 kronor.

»Att uppgifva någon bestämd summa för kostnaderna för fartyget är i

denna stund icke möjligt. Sannolikt skulle det ställa sig billigast att köpa

ett sådant och efter hemkomsten åter försälja det, enär skillnaden mellan

inköps- och försäljningspriset antagligen blefve betydligt mindre än för

hyrning af ett fartyg. Men ett dylikt köp förutsätter, att man kan disponera

öfver ett relativt stort förslagsanslag. Tiden har ännu icke tillåtit

mig att infordra anbud från tillräckligt många håll för att jag med något

slags säkerhet skulle våga uppgifva en viss summa. Exempelvis må

dock anföras, att enligt ett inkommet anbud skulle hyra för fartyget jämte

assurans för 20 månader uppgå till närmare 90,000 kronor, hvarjämte

man i händelse af förlisning finge betala det rätt stora belopp, hvarmed

fartygets värde öfverstiger det assurerade beloppet. (För fulla värdet är

det nämligen sannolikt icke möjligt att till dessa farvatten erhålla assurans.

) Då anförda summa för närvarande är den enda, jag har att utgå

ifrån, har jag vid slutberäkningen användt densamma, ehuru den förefaller

mig väl hög. Skulle undsättningsexpeditionen, såsom man ju må hoppas,

endast kräfva 9 månader eller ännu mindre tid, så reduceras naturligtvis

äfven detta belopp högst betydligt.

»Utom kostnader för fartyg, proviant, aflöningar samt kol tillkomma

en mängd smärre utgiftsposter, hvilka lämpligen kunna sammanföras under

den gemensamma rubriken diverse omkostnader, såsom vinterkläder för

besättningen, utgifter under utrustningen samt i främmande hamnar, kartor

och nautiska instrument, slädar, skidor in. m., lrvilket ej nu närmare

kan uppgifvas, men hvilket torde kunna beräknas till omkring 20,000

kronor. Hela det för expeditionen erforderliga förslagsanslaget skulle sålunda

fördela sig på följande sätt:

proviant .......................

aflöningar...................

kol ................................

diverse omkostnader

............... kronor

90,000: —

»

50,000: —

»

60,000: —

»

30,000: —

»

20,000: —

summa kronor

250,000: —

»Såsom förut framhållits, äro emellertid de fyra första utgiftsposterna

maximibelopp, så att i verkligheten kanske endast hälften eller en tredjedel

af desamma komma att användas, ehuru man ju måste vara beredd

på, att allt skall gå åt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 97.

11

»Den omständigheten, att det rör sig om så stora summor, hvilka till

på köpet icke kunna bestämdt fixeras, utesluter på förhand möjligheten af

deras hoptvingande på privat väg, i all synnerhet som den uteblifva expeditionen

redan kraft och ännu klöfver betydliga utgifter. Men det förhållandet,

att staten icke lämnat något bidrag till docenten Nordenskjölds

expedition, torde väl i sin mån tala för att den nu bör träda emellan, då

det gäller så många människors lif.

»Skulle Eders Kungl. Maj:t emellertid anse riktigast, att äfven den enskilda

offervilligheten anlitas, så torde det vara lämpligt att bestämma en

viss summa, som på privat väg måste anskaffas, innan det eventuella statsanslaget

finge röras, och som i första hand skulle användas till expeditionens

utgifter, medan allt hvad som icke komme att förbrukas skulle återgå

till statsverket. Så skedde ju vid min expedition till Grönland för efterspanande

af Andrée 1899, då jag af de 40,000 kronor, som Riksdagen,

på Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition, till expeditionen beviljade,

kunde till statsverket återbära 15,600.

»Skulle ett visst belopp på privat väg behöfva anskaffas, så synes mig

detta icke böra sättas högre än 50,000 kronor, enär den privata offervilligheten

för den uteblifna expeditionen redan blifvit hårdt anlitad, och

det helt visst därför ej blir lätt att skaffa ens ifrågavarande summa.

Dock tror jag mig veta, att 20,000 kronor redan genom en af docenten

Nordenskjölds anhöriga äro tecknade samt att bidrag äfven från andra håll

utlofvats, ehuru jag ännu ej kan uppgifva deras storlek. Ehuru hela

den för expeditionen erforderliga summan är för våra förhållanden mycket

stor, anser jag mig dock böra till jämförelse framhålla, att den nu

pågående skottska sydpolarexpeditionen, som den 2 november 1902 lämnade

Skottland och den 25 sistlidne januari från Falklandsöarna afgick

mot Weddelhafvet., till dato kostat vid pass 526,000 kronor samt att

ytterligare 108,000 kronor anses erforderliga för att betacka expeditionens

kostnader för det löpande året. Denna expedition har ett fartyg af ungefär

samma storlek som Antarctic.

»Den svenska undsättningsexpeditionen borde i enlighet med det ofvan

sagda afgå från Sverige i slutet af instundande augusti eller början af

september samt ställa kursen mot Punta Arenas, som sannolikt är den

lämpligaste stationen för kolning. Vederbörande i Buenos Aires, Port

Stanley och Ushuaia böra på förhand instrueras att till Punta Arenas insända

de underrättelser från den uteblifna expeditionen, som eventuellt

efter fartygets afgång från Sverige kunna inlöpa. Från Punta Arenas

fortsättes därefter, om ej ingångna underrättelser föranleda annat, till SydShetlandsöarna,

där kommunikation med Snow Hill i första rummet bör

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 97.

söka åvägabringas, samt vidare i enlighet med de anvisningar, som där

böra vara kvarlämnade och i enlighet med den för undsättningsexpeditionen

uppsatta planen (se bilaga). Om härvid anvisningarna gifva vid

handen, att den eftersökta expeditionen från Syd-Sethlandsöarna begifvit

sig söderut långs Kung Oscars land eller mot Weddels haf, hör naturligtvis

undsättningsexpeditionen, i den mån isförhållandena sådant medgifva,

styra dit. Att densamma icke onödigtvis bör utsätta sig för faran

att instängas, är tydligt, men huru försiktighet och djärfhet med hvarandra

skola förenas, därom kan ingen föreskrift gifvas, utan detta må

öfverlämnas åt undsättningsexpeditionens chef att på stället bedöma. Har

den Nordenskjöldska expeditionen under sommaren förgäfves eftersökts,

bör undsättningsfartyget naturligtvis återvända och begifva sig ut ur isen

så tidigt, att fara för infrysning så mycket som möjligt undvikes, i den

mån detta med expeditionens hufvudsyfte låter sig förenas.

»Med stöd af hvad som ofvan anförts, får jag följaktligen underdånigst

anhålla, att Eders Kongl. Maj:t behagade till innevarande Riksdag

aflåta en nådig proposition om beviljande af ett förslagsanslag af 200,000

kronor för att jämte från enskildt håll påräkneliga medel af omkring

50,000 kronor, som i första rummet böra anlitas, användas till utrustande

af en expedition till Syd-Shetlandsöarna och omgifvande farvatten i ändamål

att uppsöka och undsätta den därstädes sannolikt innefrusna svenska

sydpolsexpeditionen samt det från densamma möjligen afskilda partiet

vid Snow Hill. De eventuellt beviljade äfvensom de på privat väg influtna

medlen torde, på sätt Eders Kungl. Maj:t behagade föreskrifva, i

mån af behof samt mot redovisningsskyldighet ställas till den utsedde

chefens disposition, och torde denne ofördröjligen böra beordras att vidtaga

åtgärder för anskaffande af fartyg och för expeditionens utrustning

i öfrigt, så att denna må vara färdig att afgå omkring den första nästkommande

september.»

Den vid ansökningen fogade bilagan lydde sålunda:

»Instruktion för en eventuell undsättningsexpedition.

»Har ej senast den 30 april 1903 till Sverige meddelande ingått, att

Antarctic till Falklandsöarna återkommit, kan expeditionen ej denna

sommar återväntas, och utrustandet af en undsättningsexpedition bör då

skyndsamt igångsättas.

»Undsättningsfartygets första uppgift är att söka ernå förbindelse med

depoten på Kap Seymour och framför allt med öfvervintringsstationen

på Snow Hill. (Jämf. förut hemsända kartskisser och fotografier). Vid

ankomsten dit kunna två eventualiteter möta:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 97.

13

»1. Stationen befinnes utrymd. Fartyget har då blifvit inneslutet

eller förolyckats, sedan öfvervintringspartiet blifvit ombordtaget. Vidare

efterforskningar företagas efter de anvisningar, som af d:r Nordenskjöld

böra på stationen kvarlämnas.

»2. öfvervintringspartiet anträffas utan vetskap om Antarctics öde.

Fartyget har då förolyckats eller blifvit inneslutet under utförandet af de

arbeten, som äro fartygsafdelningen förelagda före afgången till vinterstationen.

I detta fall bör efter öfvervintringspartiets ombordtagande

Antarctic eftersökas enligt följande anvisningar:

»Vår tilltänkta route är i hufvuddrag följande: Från Eldslandet till

Syd-Sethlandsöarna, sannolikt Greenwich-Island, öfver Bransfield-straitet

sannolikt mot Astrolabe-ön, mot SV. utefter den kust, som förbinder

norra delen af Terre Louis Philippe med norra mynningen af Belgicakanalen,

återgång, möjligen V. om Trinity-öarna, rundt norra delen af

Terre Louis Philippe, öfver Erebus och Terror-golfen till Snow Hill.

»Undsättningsexpeditionen har att genomforska denna route med utgång

från stationen och i omvänd ordning.

»Det är vår afsikt att, i den mån tillfälle gifves, uppresa stenvardar

med meddelande om vår färd på följande punkter:

1. Syd-Shetland, Greenwich-Island V.-sidan, midt på ön.

2. Bransfield-straitet. Astrolabe-Island, i en bukt på VNV.-sidan.

3. Belgica-straitet. Kap Murray (Kap Bluff på äldre kartor).

1. Belgica-straitet. Two Hummock-ön, på sydspetsen.

5. Erebus och Terror-golfen. Kap Gordon.

»Vidare komma vardar att uppresas på några lätt synliga punkter på

den ej kartlagda O.-kusten af Orleans-Inlet och på Trinity-öarna.

»öfvervintringspartiet disponerar nästan fullständig proviantutrustning

lör en andra öfvervintring.

»Beträffande Antarctics förråd kunna under hänvisning till redan hemsända

proviantlistor följande ungefärliga uppgifter lämnas. Antarctic disponerar

från denna dag räknadt:

20 månader

12

bröd och mjöl för

torkade grönsaker för.

ärter för ........................

kaffe för ........................

kött (konserv och salt

»Köttförrådet kan

färskt säl- och pingvinkött.

för)

12

10

5—<;

naturligtvis

nödfall högst betydligt förstärkas med

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande X:o 97.

»Afskrifter af denna instruktion äro tillsända sekr. i svenska sällskapet

för antropologi och geografi i Stockholm samt generalkonsul

S. A. Christophersen i Buenos Aires.

»Iiarberton, ombord på Antarctic, 2. 11. 1902.

»C. A. Larsen. J. G. Andersson.»

Ansökningen innchöllfvidare två karteskisser af detta utseende:

sr bo

sr

45

5630''

6*r *5 -

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 97.

Föredragande departementschefen omförinälde härjämte, att i eu den

1 maj 1903 till ecklesiastikdepartementet inlämnad skrift professor Natliorst

ytterligare betonat nödvändigheten af snar undsättning åt docenten

Nordenskjölds expedition, särskildt med hänsyn till dess knappa proviantförråd.

För egen del har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört

följande:

»I anledning af en utaf mig gjord förfrågan, om och i hvad mån för

eu sådan undsättningsexpedition, hvarom framställning nu blifvit gjord,

skulle kunna förfogas öfver fartyg, befäl och manskap från kungl. flottan

äfvensom påräknas bidrag från anslag under riksstatens femte hufvudtitel,

har chefen för sjöförsvarsdepartementet uti en under gårdagen mig tillhandakommen

skrifvelse meddelat: att lämpligt fartyg för en dylik expedition

ej funnes inom flottan; att en kapten som chef samt en läkare och

möjligen en eller två maskinister från flottan kunde påräknas; samt att

all aflöning enligt stat utom sjötillägg och dietpenningar eller portion

komme att af medel från anslag under femte hufvudtiteln utgå till det

befäl, underbefäl och manskap tillhörande flottan, som möjligen komme

att deltaga uti ifrågavarande expedition. Vidare tillkännagaf chefen för''

sjöförsvarsdepartementet, att, därest det skulle befinnas önskvärdt, proviant

kunde från flottans förråd utlämnas till expeditionen emot ersättning.

»Såsom af den gjorda ansökningen framgår, har docenten Nordenskjölds

oinförmälda expedition med Antarctic företagits i anslutning till

vissa af främmande nationer utsända expeditioner till Södra Ishafvet.

Alla dessa expeditioner arbeta efter en gemensam plan i syfte att åvägabringa

utredning öfver många viktiga frågor, med hvilka den vetenskapliga

forskningen är sysselsatt. Expeditionen med Antarctic är visserligen

ett enskildt företag, hvartill staten ej gifvit anledning eller lämnat understöd;

men då Sverige i allt fall nu blifvit, på sätt som skett, representeradt

vid detta internationella forskningsarbete, kräfver hänsynen härtill jämte

medkänslan för deltagarne i den svenska expeditionen och för deras anhöriga,

att ett försök göres att undsätta denna expedition, som eljest äfventyra!’

att gå under. Skyndsamhet är härvid af nöden. Att dröja med utrustandet

af en undsättningsexpedition, till dess man får se, om tillräckliga enskilda

bidrag därtill inflyta, går ej an, enär expeditionens ändamål då

lätt kan blifva förfeladt. Under sådana förhållanden återstår ingen annan

utväg, än att expeditionen utrustas genom svenska statens försorg. Kostnaderna

för denna expedition böra visserligen i afsevärd mån bestridas

med enskilda bidrag; men staten, som förut i liknande fall lämnat sin

hjälp, lärer icke heller nu kunna undandraga sig att bekosta det, som ej

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 97.

17

kan täckas genom bidrag från annat håll. Tiden medgifver ej en noggrannare

beräkning af dessa kostnader, utan man torde få nöja sig med

det öfverslag af expeditionens utgifter, som förekommer i ansökningen.

De medel, som nu beböfvas, synas lämpligen kunna förskottsvis utbetalas

af riksgäldskontoret för att framdeles hos Riksdagen anmälas till ersättande.

»

_ På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställde departementschefen,

det Ivungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.

Då den under docenten Nordenskjölds ledning stående expeditionen

till Södra Ishafvet kommit till stånd utan medverkan af svenska staten,

lärer skyldigheten att åvägabringa den undsättning åt samma expedition,

som nu kan vara behöflig, icke höra anses i första hand åligga staten. Å

andra sidan anser utskottet — särskildt med hänsyn till den samverkan,

som varit aftalad emellan docenten Nordenskjölds expedition samt de i

t tatsradsprotokollet omförmälda engelska och tyska expeditionerna till andra

delar åt Södra Ishafvet — att de framställda krafven på statens medverkan

för undsättande af ifrågavarande, från Sverige utgångna och under svensk

ledning stående expedition icke lämpligen böra af Riksdagen afvisas.

Till utskottets kännedom har emellertid kommit, att, efter det förevarande

proposition till Riksdagen aflåtits, från skilda håll inom främmande

länder försports ett lifligt intresse för undsättningen af docenten Nordenskjölds

expedition, till följd hvaraf det synes kunna antagas såsom sannolikt,

att väsentliga bidrag till kostnaderna för undsättningsexpeditionen

skola kunna från utlandet erhållas. Ehuru utskottet på grund häraf och

med afseende å den i statsrådsprotokollet omförmälda, inom landet påbörjade

penninginsamlingen anser grundad anledning förefinnas till det

antagande, att statens kostnader för ändamålet skola kunna begränsas till

väsentligen lägre belopp än det af Kung! Maj:t äskade, synes likväl, då

bestämda upplysningar ännu saknas onule belopp, som äro att från utlandet

påräkna, det äskade beloppet af högst 200,000 kronor böra ställas

till Kungl. Maj:ts förfogande, på det att full säkerhet må vinnas, att undsättningsexpeditionen

under alla omständigheter verkligen må komma till

stånd och erhålla en fullt ändamålsenlig utrustning. Vid anslagets beviljande

synes emellertid Riksdagen böra uttala, att Riksdagen påräknar, att

Kungl. Maj:t skall låta sig angeläget vara att tillse, att af de beviljade

medlen större belopp icke tages i anspråk, än som, efter det de från andra

håll inflytande bidragen tillgodogjorts, kan visa sig vara för undsättningsexpeditionens

ändamålsenliga utrustning oundgängligen behöfligt.

Bih. till Riksd Prat 1903. 4 Sand. 1 Afd. 00 Haft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 97.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, till bestridande af vissa kostnader

för en expedition, afsedd att bringa undsättning åt docenten

O. Nordenskjöld och hans följeslagare på ångfartyget

Antarctics expedition till Södra Ishafvet, anvisa

högst 200,000 kronor att af riksgäldskontoret förskottsvis

utbetalas för att framdeles hos Riksdagen anmälas

till ersättande.

Stockholm den 14 maj 1903.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservation

af herrar D. Persson, J. A. Sjö, P. Olsson, O. Emthén och O. Andersson,

hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande

lydelse:

»Då det enligt utskottets åsikt bör kunna förväntas, att de personer,

som utrustat den under docenten Nordenskjölds ledning stående expeditionen

till Södra Ishafvet, också skola låta sig angeläget vara att åstadkomma

den undsättning åt samma expedition, som nu kan vara af omständigheterna

påkallad, anser sig utskottet höra hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke må

af Riksdagen bifallas.»

Det skulle här antecknas, att herr K. E. Bohnstedt icke deltagit i

förevarande ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1903.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:147 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om anslag för en undsättningsexpedition till Södra Ishaf vet. s. 10 i texten