Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om befrielse för rederiaktiebolag och rederier från bevillning och inkomstskatt.

1904-03-24 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1904:21, Betänkande, i anledning af väckt motion om befrielse för rederiaktiebolag och rederier från bevillning och inkomstskatt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande, No 21.

1

N:o 21.

Ank. till Riksd. kansli den 9 april 1904, kl. 1 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om befrielse för

rederiaktiebolag och rederier från bevillning och

inkomstskatt.

(2:a A.)

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 115, har herr

O. A. Brodin hemställt,

»att Riksdagen måtte besluta, att rederier och rederiaktiebolag

befrias från erläggande af skatt enligt gällande bevillningsförordning

samt inkomstskatt.»

Därjämte har motionären anhållit, att bevillningsutskottet

skulle föreslå de ändringar i bevillningsförordningen och inkomstskatteförordningen,

som i anledning af ofvanberörda hemställan

kunde befinnas erforderliga.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»Sjöfartsnäringen är en för Sverige naturlig näring, icke

allenast på grund af befintligheten af materialier. för skeppsbyggeri,

utan ock på grund af landets långa gränser mot hafvet och tillgången

på folk, lämpliga till sjömän.

Med dessa förutsättningar för rederihandteringens bedrifvande

borde denna handtering vara föremål för uppmuntran och gynnande

och i hvarje fall af en rättvis beskattning af statsmakterna, men

så är icke förhållandet.

Rederihandteringen, särskildt den, som bedrifves med utlandet,

får bekosta underhållet af fyrväsendet samt lotsväsendet, betala

hamn- och grundpenningar, hvarthän fartygen komma, och sålunda

Bih. till Riksd. Prat. 1904. 5 Sami. 1 Afd. 18 Käft. (N:o 21). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 21.

bekosta hamnars anläggning och underhåll äfven i inånga fall, där

naturliga hamnar finnas, utan att väsentliga utgifter därå nedlagts.

Härom vore mindre att säga, men dessutom får hvarje fartyg, som

första gången under ett år afgår till utlandet med last, betala lastpenningar

med 10 öre pr registerton samt för hvarje resa fartyg,

anlända till Sverige med last, äfvenledes lastpenningar med 10 öre

pr registerton.

Dessa lastpenningar äro eu direkt skatt på transportmedlet

fartyg, som icke har något motstycke å transportmedel i land. Lastpenningar

ha förut ansetts fika med en grundskatt och sålunda

nedsattes desamma till 10 öre vid den första grundskatteafskrifningen,

men sedermera har det ej varit möjligt få denna orättvisa

skatt afskaffad. x

Förutom dessa skatter på rederinäringen skola äfven bevillning

och inkomstskatt betalas till staten och kommunalutskylder på

grund af bevillningen. Då rederiföretag grundas som aktiebolag,

hvilket, med hänsyn till de stora kapital, som numera erfordras för

denna rörelses drifvande, torde blifva det allmänna för framtiden,

så blifver rederikandteringen genom den nya skatteförordningen

dubbelt beskattad till stat och kommun förutom här ofvan först

omförmälda pålagor.

Skatten till staten är relativt lindrig, men därpå grundade

skatten till kommunen är så mycket kännbarare, då den vanligen

är 5 å 6 gånger bevillningen. Då nu ett rederiaktiebolag skall

betala skatt till stat och kommun, och aktieägarne sedermera få

likaledes betala för sin inkomst på aktierna, så blir det för mycket.

Det torde också kunna frågas, om det finnes någon billighet eller

rättvisa uti att ett fartyg, som t. ex. under flera påföljande år seglat

på utrikes orter, skall betala kommunalskatter för gatläggning, gaslysning,

vattenledning, skolor och. kyrka in. m. å den ort, där

fartyget har sin hemort.

Då rederinäringen arbetar under mycket svåra förhållanden

på grund af konkurrens med andra länders fartyg, som äro särskildt

gynnade af sitt lands lagstiftande församlingar, såsom t. ex. i Frankrike,

där stora seglationspremier lämnas förutom byggnadspremier,

i Tyskland, där många ångbåtslinjer hafva stora subsidier, hvilket

äfven är förhållandet i England och Norge, så torde ej vara obilligt

begärdt, att någon rättvisa skipades i Sverige angående rederihandteringens

mångsidiga beskattning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 21. 3

Sjöfartsnäringen och dess utveckling äro för Sverige absolut

nödvändiga, dels för att tillgång på sjöman och maskinister må

finnas, om och när vi måste försvara vår sj anständighet och frihet,

dels därför att, om densamma kan framgångsrikt bedrifvas, den

bidrager i högst väsentlig grad att täcka handelsbalansen gentemot

utlandet.

För att sjöfartsnäringen skall kunna utvecklas är nödigt, att

den lämnar något utbyte på nedlagdt kapital, ty eljest torde ingå

vilja nedlägga nya pengar i densamma, och för att underlätta sträfvandena

härför är nödigt, att ej för stora, många och orättvisa

skatter påläggas, utan att billighet och rättvisa skipas hvad beskattningen

vidkommer.

Det bör äfven beaktas, att öfriga industrier och näringar

skyddats och gynnats genom det införda protektionistiska systemet,

då sjöfartsnäringen däremot därigenom blifvit lidande. Tullkommittén

af 1888 ansåg också och föreslog äfven, att som ersättning

för de införda tullarne skulle byggnadspremier betalas för fartyg,

som byggdes i Sverige, men därpå ville ej Riksdagen ingå. Sjöfartsnäringskommittén

af 1890 föreslog samma byggnadspremier

jämte seglafionspremier för att utjämna tullarnas skadliga, verkan

på sjöfartsnäringen, men icke heller dessa förslag blefvo gillade.

Rederier och rederiaktiebolag hafva att betala lastpenningar

för sina fartyg och borde de vara befriade från bevillningsskatt och

inkomstskatt, då, på grund af d_en införda själf deklarationen och

inkomstskatten, hvarje delägare i rederi eller rederiaktiebolag får

erlägga dessa skatter för sin inkomst af i rederier och rederiaktiebolag

placerade kapital samt äfven kommunalskatter i följd dåra!

Genom att befria rederier och rederiaktiebolag från erläggande af

skatt enligt bevillningsförordningen och inkomstskatt skulle nuvarande

orättvisa dubbelbeskattning undanröjas.»

Enligt gällande bevillningsförordning erlägger rederiaktiebolag

bevillning för den inkomst bolaget af sin rörelse erhåller, men

aktieägarne äro fria från bevillning för den inkomst, de uppbära å

sina aktier. För inkomst, som åtnjutes af rederi, då detta icke är

aktiebolag, utgöra delägarne bevillning, enhvar efter hans andel

i denna inkomst.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 21.

Motionären hemställer, att rederiaktiebolag och rederier skola

befrias från inkomstbevillning, och han stöder detta förslag därpå,

att, då sjöfartsnäringen, med hänsyn till såväl befintligheten af

materialier för skeppsbyggeri som ock vårt lands långsträckta kust

och tillgång på lämpligt sjöfolk, vore af väsentlig betydelse för

Sverige, denna näringsgren borde uppmuntras och gynnas i stället

för att, såsom enligt motionärens mening för närvarande vore förhållandet,

betungas med pålagor af olika slag. Bevillningsutskottet

delar visserligen till fullo motionärens mening, att sjöfartsnäringen

för vårt land äger den vikt, att densamma från statsmakternas sida

påkallar omvårdnad, men anser icke möjligt att för detta ändamål

tillgripa en så omfattande åtgärd som att befria rederiaktiebolag och

rederier från den alla enskilda näringar utan undantag åliggande

inkomstbevillningen, hvilken drabbar den behållna nettovinsten å

rörelsen.

Bevillningsutskottet hemställer alltså,

l:o) att herr O. A. Brodins förevarande motion,

i hvad densamma afser frihet för rederiaktiebolag

och rederier från inkomstbevillning, icke måtte

till någon Biksdagens åtgärd föranleda.

Beträffande motionen, i hvad den rör frihet för rederiaktiebolag

och rederier från inkomstskatt, kommer bevillningsutskottet

att afgifva särskilt utlåtande, hvilket utskottet härmed får för

Riksdagen

2:o) anmäla.

Stockholm den 24 mars 1904.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAYALLI.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 21.

5

Reservation

Af herr Brodin, som anfört:

»Bevillningsutskottet har såsom skäl för afslag anfört:

''Bevillningsutskottet delar visserligen till fullo motionärens

mening, att sjöfartsnäringen för vårt land äger den vikt, att densamma

från statsmakternas sida påkallar omvårdnad, men anser

icke möjligt att för detta ändamål tillgripa en så omfattande

åtgärd som att befria rederiaktiebolag och rederier från den alla

enskilda näringar utan undantag åliggande inkomstbevillningen,

hvilken drabbar den behållna nettovinsten å rörelsen.’ Häraf framgår,

att utskottet ej ansett behöfligt att i något afseende undersöka

och beakta de skäl, som i motionen angifvas, ej heller hvad under

motionens behandling meddelats; och tager jag mig därför friheten

anföra följande:

Såsom ett af motiven för min motion har jag anfört, att

fartyg, som med last afgå till eller ankomma från utlandet måste

betala lastpenningar med 10 öre för registerton för första resan

från Sverige och för hvarje resa till Sverige. För att utröna till

hvad belopp denna skatt belöper sig, så antåg t. ex. att en ångare

om 1,000 registerton under sommaren sysselsättes i trade från norra

Sverige med trälast till England eller Frankrike samt åter med

kolläst till Sverige (de flesta svenska ångare af denna storlek användas

nämligen sålunda). Ångaren fullbordar 6 å 7 dylika resor och, om

endast sex resor utföras, uppgå lastpenningarne för dessa sex resor

till 700 kronor. Under nuvarande fraktkonjunkturer är det endast

ett fåtal af dessa ångare, som ernå sä godt resultat, att deras rederier

kunna beskattas för 20,000 kronors inkomst, men de, som hafva

det, blifva enligt bevillningsförordningen taxerade för bevillning

200 kronor och för inkomstskatt 400 kronor eller tillsammans 600

kronor. Då ångaren i fråga förut betalt till staten 700 kronor i lastpengar,

sä framgår häraf, att lastpenningarne äro för detta fall en

högre skatt än både bevillning och inkomstskatt till staten. För

ångare, som hufvudsakligast trafikera Östersjön och oftare komma

till svenska hamnar, blifver resultatet ännu ofördelaktigare.

Fråga om lastpenningarnes afskaffande har förevarit mångfaldiga

gånger, såsom t. ex. i motionsväg vid riksdagarne 1840,

1865—66, 1876, 1886, 1887, 1893 och 1895; på grund af Kungl.

Bih. till Riksd. Prat. 1904. 5 Sami. 1 Afd. 18 Raft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande, No 21.

Maj:t proposition vid 1872 års riksdag; 1890 års sjöfartskommitté

föreslog lastpenningarnes användande till seglationspremier.

1895 års frilagers- och frihamnskommitté uttalade sig för

deras afskaffande likasom handels- och sjöf artskommittén af 1900 och

då alla såväl kommittéer som myndigheter, hvilka yttrat sig om den

under namn af lastpenningar utgående skatten, hafva ansett denna

skatt på transportmedlet fartyg vara orättvis och principvidrig, så

borde väl denna skatt afskaffats. Hufvudskälet hvarför så ej skett

har varit det förhållande, att utländska fartyg betalt ungefär hälften

af den till cirka 600,000 kronor belöpande skatten lastpenningar.

När det sålunda visat sig omöjligt att få dessa lastpenningar

afskaffade, på grund af att äfven utländska fartyg i så fall finge

åtnjuta samma förmån, hade jag tänkt mig att den svenska rederirörelsen

skulle kunna beredas ersättning för den orättvisa skatt, som

genom lastpenningars utgörande påhvilar densamma, genom att

befrias från erläggande af bevillning och inkomstskatt, hvilka skatter

i regel torde vara mindre än lastpenningarne.

Af hvad sålunda anförts torde framgå, att det vore en gärd

af rättvisa att, sålänge lastpenningar skola af svenska fartyg betalas,

svenska fartyg, åtminstone de i utländsk fraktfart sysselsatta, befriades

från erläggande af bevillning och inkomstskatt. En invändning,

som härvid är att emotse, är den, att kommunerna i så fall

ej skulle erhålla någon kommunalskatt. Häremot må anföras, att

fartygen få genom hamnafgifter bekosta hamnars anläggning och

underhåll, och då så är, att de få bekosta dessa inrättningar, kan

med skäl frågas, hvarför de skola bidraga till gator, belysning, vattenledningar,

skolor, präster m. m. Det må äfven påvisas, att fartyg

kunna inregistreras på hvilken ort som helst och sålunda icke nödvändigt,

där liufvudredaren bor. Då det nu finnes kommuner, där

ingen kommunalskatt utgår, finnes äfven nu möjlighet för en redare

att undgå kommunalskatt.

På grund af hvad härofvan anförts har jag ansett, att utskottet

bort tillstyrka bifall till motionen.»

Herr Wester har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i den slutliga behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Stockholm, Oskär Eklunds boktryckeri, 1904.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.