Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af 27 § bevillning sförordningen och 34 § inkomstskaUeför ordningen.

1904-02-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1904:4, Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af 27 § bevillning sförordningen och 34 § inkomstskaUeför ordningen.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 4.

H.o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 11 februari 1904, kl. 7 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af 27 §

bevillning sförordningen och 34 § inkomstskaUeför ordningen.

(2:a A.)

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 43, har herr J. Ström

i Transtrand föreslagit,

»det Riksdagen ville dels besluta, att 27 § i gällande bevillningsstadga

ändras sålunda: »Granskning af de skattskyldiges till ledning lör

egen taxering lämnade uppgifter skall, därest den skattskyldige därom skriftligen

gjort framställning, verkställas af — — deltaga».

»För innehållet af — — — — — — — — — — erfordras*.

»Dylik uppgift må ej vara tillgänglig för andra än de personer,

— — — — — — —- — — — däraf erhålla del, och må ej heller i

taxeringsnämnds eller pröfningsnämnds protokoll intagas; — — — förstöras.

», samt dels besluta om motsvarande ändringar i inkomstskatteförordningens

34 §.»

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»På samma gång genom inkomstskatteförordningen bestämmelse infördes

om själfdeklaration, gafs ock i nämnda förordnings 34 § föreskrift om

en viss sekretess beträffande af den skattskyldige sålunda lämnad uppgift

för hans taxation. Såsom en nödvändig följd af denna bestämmelse ändrades

äfven förordningen angående bevillning af fast egendom samt af

inkomst den 3 december 1897 så, att dess 27 § skulle hafva den lydelse,

som i Kungl. Majits nådiga kungörelse af den 31 mars 1903 är föreskrifven.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 4. 5

Hemlighållandet af den uppgiftsskyldiges inkomster i vidsträcktare

mån, än hvad i bevillningsstadgans 69 § 2 mom. samt i inkomstskatteförorduingens

40 § bestämmes, äger nog ibland sitt fulla berättigande,

men för de flestas uppgifter torde dock denna sekretess vara fullkomligt

obehöflig och däriör icke ifrågasättas af den uppgiftsskyldige. Då emellertid

enligt förordningens nuvarande bestämmelser alla uppgifter skola behandlas

på samma sätt, därest icke den skattskyldige »skriftligen medgifvit

uppgiftens offentliggörande», och då högst få, om ens några, besvära

sig med sådant skriftligt angifvande, oaktadt de i själfva verket icke hafva

något emot offentliggörandet, så måste därför alla dessa många handlingar

alldeles onödigt behandlas af ett slags sekreta utskott inom vederbörande

taxeringsnämnder. Detta utskott kan icke heller gärna bli konstant

under hela nämndens sammanträde, utan torde än en och än en

annan ledamot inom nämnden behöfva utses för att biträda vid denna

granskning. Till följd häraf blifva taxeringsmyndigheternas arbeten betydligt

försenade och onödigt invecklade.

Alldeles tillräckligt synes därför nödig sekretess kunna bevaras genom

att i förordningen införa bestämmelse om, att de, som icke vilja offentliggöra

sina uppgifter, finge å sina deklarationer angifva exempelvis: »icke

offentlig», samt att endast dessa behandlas så, som förordningen nu föreskrifver

för alla. Under antagande, att de icke offentliga uppgifcerna då

blefve ett försvinnande mindretal, skulle arbetet inom såväl bevillningsbereduing

som taxerings- och pröfningsnämnd betydligt underlättas och

den nödiga sekretessen i alla fall fullt bevaras.»

Den i motionen åberopade 27 § bevillningsförordningen, sådan denna

§ lyder enligt kungl. kungörelsen den 31 mars 1903, är i det väsentligaste

likalydande med 34 § 2 mom. inkomstskatteförordningen. Båda

lagrummen lämna föreskrifter om sättet för granskning af skattskyldiges

till ledning för egen taxering afgifna uppgifter. Granskningen verkställes

af vederbörande taxeringsmyndighets ordförande med biträde i hvarje

särskildt fall af den ledamot, taxeringsmyndigheten utser, hvarjämte hos

taxeringsnämnd och pröfningsnämnd kronoombudet skall deltaga i granskningen.

För iunehållet af sålunda granskad uppgift får ej inom taxeringsmyndigheten

lämnas vidare redogörelse, än som nödvändigt tarfvas för

taxeringen. Såvidt skattskyldig icke därtill skriftligen gifvit tillstånd, är

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 4.

dylik uppgift icke tillgänglig för andra än vissa i §§:na närmare omförmälda

personer och får, utom i visst fall, ej heller intagas i taxeringsnämnds

och pröfningsnämnds protokoll.

Ofvan angifna noggranna föreskrifter om deklarationsuppgifternas

hemlighållande hafva föranledts af den vid fråga om införande af obligatorisk

själfdeklaration ofta uttalade farhågan, att uppgifterna eljest skulle

kunna missbrukas, så att den uppgiftspliktige genom yppande af hans

förmögenhetsställning eller detaljerna i hans affärsrörelse komme att lida

skada eller olägenhet. Motionären framhåller, att, enligt hans förmenande,

ofvanberörda tillvägagångssätt beträffande många deklarationsuppgifter

onödigt betungade taxeringsmyndigheternas arbete, och att detta i betydlig

mån skulle lättas därigenom, att detta granskningssätt komme till användning

allenast i det fall, att uppgiftspliktig, som ej önskade sin uppgift

offentliggjord, å uppgiften därom gjorde uttrycklig anteckning.

Såvidt bevillningsutskottet har sig bekant, har emellertid det nuvarande

sättet för granskning af deklarationsuppgifterna hitintills icke

medfört afsevärd olägenhet. Vid sådant förhållande och då förevarande

bestämmelser allenast under helt kort tid ländt till efterrättelse, synes det

utskottet mindre lämpligt att för närvarande vidtaga någon ändring i

åberopade lagrum.

Bevillningsutskottet hemställer alltså,

att herr Ströms förevarande motion om ändring

af 27 § bevillningsförordningen och 34 § inkomstskatteförordningen

icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 9 februari 1904.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAYALLI.

Reservation

af herr O. A. Ericsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.