Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af 27 § bevillning sförordningen och 34 § inkomstskaUeför ordningen.
1904-02-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1904:4, Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af 27 § bevillning sförordningen och 34 § inkomstskaUeför ordningen.
Dokumentets text
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 4.
H.o 4.
Ank. till Riksd. kansli den 11 februari 1904, kl. 7 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af 27 §
bevillning sförordningen och 34 § inkomstskaUeför ordningen.
(2:a A.)
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 43, har herr J. Ström
i Transtrand föreslagit,
»det Riksdagen ville dels besluta, att 27 § i gällande bevillningsstadga
ändras sålunda: »Granskning af de skattskyldiges till ledning lör
egen taxering lämnade uppgifter skall, därest den skattskyldige därom skriftligen
gjort framställning, verkställas af — — deltaga».
»För innehållet af — — — — — — — — — — erfordras*.
»Dylik uppgift må ej vara tillgänglig för andra än de personer,
— — — — — — —- — — — däraf erhålla del, och må ej heller i
taxeringsnämnds eller pröfningsnämnds protokoll intagas; — — — förstöras.
», samt dels besluta om motsvarande ändringar i inkomstskatteförordningens
34 §.»
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:
»På samma gång genom inkomstskatteförordningen bestämmelse infördes
om själfdeklaration, gafs ock i nämnda förordnings 34 § föreskrift om
en viss sekretess beträffande af den skattskyldige sålunda lämnad uppgift
för hans taxation. Såsom en nödvändig följd af denna bestämmelse ändrades
äfven förordningen angående bevillning af fast egendom samt af
inkomst den 3 december 1897 så, att dess 27 § skulle hafva den lydelse,
som i Kungl. Majits nådiga kungörelse af den 31 mars 1903 är föreskrifven.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 4. 5
Hemlighållandet af den uppgiftsskyldiges inkomster i vidsträcktare
mån, än hvad i bevillningsstadgans 69 § 2 mom. samt i inkomstskatteförorduingens
40 § bestämmes, äger nog ibland sitt fulla berättigande,
men för de flestas uppgifter torde dock denna sekretess vara fullkomligt
obehöflig och däriör icke ifrågasättas af den uppgiftsskyldige. Då emellertid
enligt förordningens nuvarande bestämmelser alla uppgifter skola behandlas
på samma sätt, därest icke den skattskyldige »skriftligen medgifvit
uppgiftens offentliggörande», och då högst få, om ens några, besvära
sig med sådant skriftligt angifvande, oaktadt de i själfva verket icke hafva
något emot offentliggörandet, så måste därför alla dessa många handlingar
alldeles onödigt behandlas af ett slags sekreta utskott inom vederbörande
taxeringsnämnder. Detta utskott kan icke heller gärna bli konstant
under hela nämndens sammanträde, utan torde än en och än en
annan ledamot inom nämnden behöfva utses för att biträda vid denna
granskning. Till följd häraf blifva taxeringsmyndigheternas arbeten betydligt
försenade och onödigt invecklade.
Alldeles tillräckligt synes därför nödig sekretess kunna bevaras genom
att i förordningen införa bestämmelse om, att de, som icke vilja offentliggöra
sina uppgifter, finge å sina deklarationer angifva exempelvis: »icke
offentlig», samt att endast dessa behandlas så, som förordningen nu föreskrifver
för alla. Under antagande, att de icke offentliga uppgifcerna då
blefve ett försvinnande mindretal, skulle arbetet inom såväl bevillningsbereduing
som taxerings- och pröfningsnämnd betydligt underlättas och
den nödiga sekretessen i alla fall fullt bevaras.»
Den i motionen åberopade 27 § bevillningsförordningen, sådan denna
§ lyder enligt kungl. kungörelsen den 31 mars 1903, är i det väsentligaste
likalydande med 34 § 2 mom. inkomstskatteförordningen. Båda
lagrummen lämna föreskrifter om sättet för granskning af skattskyldiges
till ledning för egen taxering afgifna uppgifter. Granskningen verkställes
af vederbörande taxeringsmyndighets ordförande med biträde i hvarje
särskildt fall af den ledamot, taxeringsmyndigheten utser, hvarjämte hos
taxeringsnämnd och pröfningsnämnd kronoombudet skall deltaga i granskningen.
För iunehållet af sålunda granskad uppgift får ej inom taxeringsmyndigheten
lämnas vidare redogörelse, än som nödvändigt tarfvas för
taxeringen. Såvidt skattskyldig icke därtill skriftligen gifvit tillstånd, är
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 4.
dylik uppgift icke tillgänglig för andra än vissa i §§:na närmare omförmälda
personer och får, utom i visst fall, ej heller intagas i taxeringsnämnds
och pröfningsnämnds protokoll.
Ofvan angifna noggranna föreskrifter om deklarationsuppgifternas
hemlighållande hafva föranledts af den vid fråga om införande af obligatorisk
själfdeklaration ofta uttalade farhågan, att uppgifterna eljest skulle
kunna missbrukas, så att den uppgiftspliktige genom yppande af hans
förmögenhetsställning eller detaljerna i hans affärsrörelse komme att lida
skada eller olägenhet. Motionären framhåller, att, enligt hans förmenande,
ofvanberörda tillvägagångssätt beträffande många deklarationsuppgifter
onödigt betungade taxeringsmyndigheternas arbete, och att detta i betydlig
mån skulle lättas därigenom, att detta granskningssätt komme till användning
allenast i det fall, att uppgiftspliktig, som ej önskade sin uppgift
offentliggjord, å uppgiften därom gjorde uttrycklig anteckning.
Såvidt bevillningsutskottet har sig bekant, har emellertid det nuvarande
sättet för granskning af deklarationsuppgifterna hitintills icke
medfört afsevärd olägenhet. Vid sådant förhållande och då förevarande
bestämmelser allenast under helt kort tid ländt till efterrättelse, synes det
utskottet mindre lämpligt att för närvarande vidtaga någon ändring i
åberopade lagrum.
Bevillningsutskottet hemställer alltså,
att herr Ströms förevarande motion om ändring
af 27 § bevillningsförordningen och 34 § inkomstskatteförordningen
icke måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 9 februari 1904.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAYALLI.
Reservation
af herr O. A. Ericsson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.