Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 13

1904-02-18 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1904:13, Lagutskottets Utlåtande N:o 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

1

N:o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 18 februari 1904, kl. 12,30 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändringar i

gällande bestämmelser rörande skyldigheten att deltaga i

byggnad och underhåll af kyrka m. m., prästgård samt

tingshus och här ads fängelse.

Gällande stadganden angående byggnad och underhåll af kyrka

med hvad därtill hörer samt särskild sockenstufva innehållas i lagen

den 30 juni 1899, i hvilken förordnas:

»Kyrka med klockstapel, kyrkomur och annat, som till kyrka hörer,

så ock sockenstufva, som enkom för det med sådant hus afsedda ändamål

utan sammanhang med annan kommunal byggnad är eller varder

uppförd, skola, där icke annorlunda är särskildt förordnadt, uppehållas

och byggas på deras kostnad, hvilka inom församlingen erlägga kommunalutskylder.

I sådan kostnad skola de skattskyldig^ deltaga, för fastighet

efter hela och för andra beskattningsföremål efter hälften af därå belöpande

fyrktal, dock vare de, hvilka äga åtnjuta de genom prästerskapets

privilegier förunnade förmåner, ej skyldige att i den kostnad

deltaga i vidsträcktare mån än som med samma privilegier må vara

förenligt. Uppkommer vid beräkning, som ofvan sägs, bråktal, skall

det bortfalla.»

Genom lag angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad

och underhåll af prästgård den 29 juni 1900 har stadgats:

»Där, enligt 26 kap. 2 § byggningabalken eller särskilda författningar,

det åligger socknemän att på sin kostnad bygga eller bättra

husen å prästgård, skola i sådan kostnad alla de, hviika inom församBih.

till Riksd. Prof. 1904. 7 Sami. 10 Höft. (N:is 13 och 14.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

lingen erlägga kommunalntskylder, deltaga, för fastighet efter hela samt

för andra beskattningsföremål efter hälften af därå belöpande fyrk tal;

dock vare de, hvilka äga åtnjuta de genom prästerskapets privilegier

förunnade förmåner, skyldige att i den kostnad deltaga endast i den

mån de ej äro därifrån enligt samma privilegier befriade. Uppkommer

vid beräkning, som ofvan sägs, bråktal, skall det bortfalla.))

Slutligen gäller angående skyldighet att deltaga i kostnaden för

byggnad och underhåll af tingshus och häradsfängelse lagen den 30

juni 1899, som lyder sålunda:

))I kostnaden för uppförande och underhåll af tingshus och häradsfängelse

skola alla de, hvilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder,

deltaga, för fastighet efter hela samt för andra beskattningsföremål efter

hälften af därå belöpande fyrktah Uppkommer vid den beräkning bråktal,

skall det bortfalla.»

Vid innevarande riksdag hafva uti tre af herr O. N. Olsson i Heden

inom Andra Kammaren väckta och till lagutskottet hänvisade motioner,

n:is 128, 129 och 130, föreslagits sådana ändringar af ofvannämnda

bestämmelser, att kostnaden för ifrågavarande allmänna byggnader skulle

blifva jämt fördelad på alla byggnadsskyldige i förhållande till deras

skattskyldighet till kommunen.

I motionen n:o 128 anföres följande:

»Undertecknad tillåter sig härmed vördsamt föreslå ändring af lag

angående byggnad och underhåll af kyrka med hvad därtill hörer, så

ock af särskild sockenstufva.

Bekant är, hurusom reformering af gamla föråldrade lagbestämmelser

i regel företages med mycken, ja, stundom med kanske alltför

mycken försiktighet och till följd däraf sällan i den utsträckning, som

förändrade tidsförhållanden påkalla.

Särskildt blir detta förhållandet, då någon samhällsklass finner

med sin fördel förenligt att motsätta sig en föreslagen lagreform. Att

sådana skäl varit medverkande och förhindrat framgången af vid upprepade

tillfällen påyrkad förändring uti ofvan angifna lag, är uppenbart.

Detta har också haft till naturlig följd, att sådana yrkanden upprepats

tidigt efter det lagbestämmelserna undergått förändring. Att de, som

isynnerhet blifva lidande af dessa kvarliggande gamla orättvisor, icke

kunna hvila eller gifva sig tåls, förrän rättvisa skipats, torde vara lika

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

förlåtligt som naturligt. Sålunda ha bär ifrågavarande förordnanden

efter enträgna framställningar under de sista 25—30 åren upprepade

gånger blilvit förändrade, men hvarje gång endast ofullständigt och

icke till den utsträckning, som påyrkats, och som af Riksdagens vederbörande

utskott förordats såsom billigt och rättvist. Den byggnadsskyldighet,

som åligger det allmänna beträffande kyrka m. m., skall,

enligt nu gällande bestämmelser, utgöras efter hela fyrktalet å fastighet

samt efter halfva fyrktalet å öfriga beskattningföremål. Att denna

olikhet emellan de olika beskattningsföremålen för utgörande af här

ifrågavarande byggnadsskyldighet är på det högsta orättvis, vinner sitt

fullgoda stöd af skatteregleringskommitténs för ej mindre än 22 år

sedan — 1882 — gjorda uttalande: »att kostnaden för de i 26 kapitlet

1, 2 och 4 §§ byggningabalken omförmälda byggnader skulle utgå efter

samma grunder, som kommittén föreslagit för utgörande af kommunalutskylder»

— och lärer auktoriteten hos denna kommitté uti ifrågavarande

sak icke kunna bestridas. — Likaså har Riksdagens lagutskott,

såsom redan ofvan antydts, vid de tillfällen, då denna lag varit föremål

för dess pröfning, städse insett och erkänt billigheten och rättvisan

uti den ifrågasatta lagändringen för utjämnande af dessa bördor och

deras fördelning å de olika skatteföremålen, samt särskildt år 1898 tagit

steget fullt ut, då utskottet uti en lika korrekt som kraftig motivering

föreslagit Riksdagen, »att fullt likställa samtliga beskattningsföremål med

hänsyn till deras deltagande i förevarande besvär». Att den sålunda ifrågasatta

och vitsordade lagändringen likväl resulterat uti så ofullständiga

åtgärder från Riksdagens sida, som framgår af lydelsen af de nuvarande

lagarna, torde, såsom redan påpekats, icke kunna tillskrifvas andra

bevekelsegrunder än de, som äro betingade af klassintresset; och då

uppstår den frågan osökt, huruvida sådana bevekelsegrunder äro förenliga

med lagstiftarens uppgift i fråga om bevarandet af den viktiga rättsgrunden:

allas likhet inför och behöriga stöd af lagen samt dess rättvisa

emot alla. Nekas kan icke, att senare tiders lagstiftningsarbete

alltmera sträfvat att tillmötesgå berättigade framställningar om förbättringar

å olika områden, livilket ger anledning hoppas, att här ifrågavarande,

särskildt påtagliga och från auktoriseradt håll fullt erkända

missförhållanden icke länge skola vänta på rättelse.

Vid föregående tillfällen, då här berörda förändring varit ifrågasatt,

* har i brist på verkliga sakskäl framhållits af motståndarne, att

lagändringen icke kunnat vara påkallad af behofvet, då lagen ändrats så

nyligen förut — ett skäl hvilket, som bekant, i brist på bättre rätt ofta

användes, och jag förutser, att detsamma med kanske ännu större styrka

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

skall låta sig höras nu, då de nuvarande lagbestämmelserna i fråga äro

jämförelsevis nyligen tillkomna; men häremot tillåter jag mig ytterligare

betona, hurusom den hittills vidtagna här afsedda lagändringen varit

alltför knapphändig i den rätta riktningen och icke ens vid tiden för

dess tillkomst motsvarat då befintliga berättigade anspråk, och då är

det lätt insedt, att sådana stadganden icke kunna blifva långlifvade,

som redan vid födelsen äro utlefvade, samt att den ständigt stigande

och raskt fortgående utvecklingen på näringslifvets, särskild! på industriens

område, med hvilken jordbruksnäringen icke kan hålla jämna

steg utan alltmera distanseras till jordbrukets nackdel, tydligen ådagalägger,

att bibehållandet af eu allmän börda till den underlägsna näringens

obilliga betryck icke längre kan försvaras.

Då jag sålunda är förvissad om dessa byggnadsskyldigheters nuvarande

orättvisa fördelning å dem, hvilka de åligga, så har jag icke

dragit i betänkande att göra dessa spörsmål till föremål för Riksdagens

förnyade pröfning, helst det icke lärer kunna jäfvas, att byggnader af

här omförmälda slag äro minst lika nödvändiga för hvarje klass af

samhällsmedborgare som trots något, som tillhör det gemensamma samhället

och efter lika skattegrund af olika skatteföremål upprätthålles.

På grund af det sålunda anförda vågar jag alltså föreslå, det

Riksdagen behagade för sin del besluta och antaga följande:

Lag angående byggnad och underhåll af kyrka med hvad därtill

liörer, så ock af särskild sockenstufva.

Med upphäfvande af hvad hittills varit stadgadt förordnas som

följer:

Kyrka med klockstapel, kyrkomur och annat som till kyrka hörer

så ock sockenstufva skola, där icke annorlunda är särskildt förordnadt,

uppehållas och byggas på deras kostnad, hvilka inom församlingen

erlägga kommunalutskylder, efter åsatt fyrktal; dock vare de, hvilka

äga åtnjuta de genom prästerskapets privilegier förunnade förmåner,

ej skyldiga att i denna kostnad deltaga i vidsträcktare mån än som

med samma privilegier må vara förenligt.»

Motionen n:o 129 är af följande lydelse:

»Med åberopande af motiveringen uti min motion, om ändring

af lagen angående byggnad och underhåll af kyrka m. in., tillåter jag

mig föreslå, det Riksdagen för sin del behagade besluta att antaga

följande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

5

Lag angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad

och underhåll af prästgård.

Med upphäfvande af hvad hittills varit stadgadt förordnas som

följer:

Där enligt 26 kap. 2 § byggningabalken eller särskilda förordningar

det åligger socknemän att på sin kostnad bygga eller förbättra

husen å prästgård, skola i sådan kostnad alla de, hvilka inom församlingen

erlägga kommunalutskylder, deltaga efter åsatt fyrktal. Dock

vare de, hvilka äga åtnjuta de genom prästerskapets privilegier förunnade

förmåner, skyldiga att i den kostnad deltaga endast i den mån

de ej äro därifrån enligt samma privilegier befriade.»

Slutligen hemställer herr Olsson i motionen n:o 130, under åberopande

af den ofvananförda motiveringen för motionen n:o 128, »att

Riksdagen behagade för sin del besluta att antaga följande

Lag angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och

underhåll af tingshus och härads fängelse.

Med upphäfvande af hvad hittills varit stadgadt förordnas som

följer:

I kostnaden för uppförande och underhåll af tingshus och liäradsfängelse

skola alla de, hvilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder,

deltaga efter åsatt fyrktal.»

I samtliga tre motionernas syfte hafva herrar C. T. Lind och

Joll. Larsson i Presstorp instämt.

Ofvannämnda tre motioner afse ändringar i stadganden, hvilka,

ehuru angående olika slag af allmänna byggnader, äro likartade och

grundade på samma principer, hvarjämte de afsedda ändringarna beträffande

de olika lagarna gå i alldeles enahanda riktning och äro stödda

på samma grunder. Med anledning häraf har utskottet funnit lämpligt

att behandla motionerna i ett sammanhang och om dem afgifva gemensamt

utlåtande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

Utskottet vill härvid till en början erinra därom, att de stadgande^

som före tillkomsten af ofvannämnda lagar af den 30 juni 1899

och den 29 juni 1900 gällde i hithörande ämnen, innehöllos i dels lagen

den 12 juni 1885 angående byggnad och underhåll af kyrka med hvad

därtill hörer så ock åt särskild sockenstufva, dels lagen den 1 maj 1885

angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll

af prästgård, dels ock lagen den 26 september 1887 angående skyldighet

att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af tingshus och

häradsfängelse. Enligt sistberörda tre lagar skulle i kostnaden för uppförande

och underhåll af ifrågavarande allmänna byggnader deltaga alla

de, som inom församlingen eller tingslaget erlade kommunalutskylder,

för fastighet efter hela samt för andra beskattningsföremål efter en

fjärdedel af därå belöpande fyrktal.

Lagstiftningen har sålunda, såsom synes, gått i riktning att mer

och mer likställa samtliga beskattningsföremål i fråga om skyldigheten

att deltaga i kostnader af ifrågavarande art.

Enligt utskottets uppfattning föreligga ock fullgiltiga skäl för en

fullständig likställighet i berörda afseende. Det gifves nämligen, såvidt

utskottet kan finna, icke någon i sakens egen natur grundad anledning,

hvarför fastigheter böra hafva sig ålagd en drygare börda härutinnan

än öfriga beskattningsföremål. Visserligen har allenast en jämförelsevis

kort tidrymd förflutit sedan gällande lagar i ämnet utfärdades, men

denna omständighet bör efter utskottets mening ej innebära afgörande

hinder emot en lagändring, hvars inre berättigande lärer vara allmänneligen

erkänd. Utan att upprepa de vid flera tillfällen i Riksdagen

anförda ytterligare skäl, som tala för bifall till motionärens förslag,

hemställer alltså utskottet:

Do) att Riksdagen måtte, i anledning af ofvanintagna

motion n:o 128, för sin del antaga följande:

Lag angående byggnad och underhåll af kyrka med hvad

därtill hörer, så ock af särskild sockenstufva.

Med upphäfvande af lagen angående byggnad

och underhåll af kyrka med hvad därtill hörer, så

ock af särskild sockenstufva den 30 juni 1899 förordnas

som följer:

Kyrka med klockstapel, kyrkomur och annat,

som till kyrka hörer, så ock sockenstufva, skola, där

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

icke annorlunda är särskildt förordnadt, uppehållas och

byggas på deras kostnad, hvilka inom församlingen

erlägga kommunalutskylder, efter åsatt fyrktal; dock

vare de, hvilka äga åtnjuta de genom prästerskapets

privilegier förunnade förmåner, ej skyldiga att i den

kostnad deltaga i vidsträcktare mån än som med

samma privilegier må vara förenligt;

2:o) att Riksdagen ville, med anledning af herr

Olssons motion n:o 129, för sin del antaga följande:

Lag angående skyldighet att deltaga i kostnaden för

byggnad och underhåll af prästgård.

Med upphäfvande af lagen angående skyldighet

att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af

prästgård den 29 juni 1900 förordnas som följer:

Där, enligt 26 kap. 2 § byggningabalken eller

särskilda författningar, det åligger socknemän att på

sin kostnad bygga eller bättra husen å prästgård, skola

i sådan kostnad alla de, hvilka inom församlingen erlägga

kommunalutskylder, deltaga efter åsatt fyrktal;

dock vare de, hvilka äga åtnjuta de genom prästerskapets

privilegier förunnade förmåner, skyldiga att i

den kostnad deltaga endast i den mån de ej äro därifrån

enligt samma privilegier befriade; samt

3:o) att Riksdagen måtte, i anledning af förevarande

motion n:o 130, för sin del antaga följande:

Lag angående skyldighet att deltaga i kostnaden

för byggnad och underhåll af tingshus och

här ads fängelse.

Med upphäfvande af lagen angående skyldighet

att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af

tingshus och häradsfängelse den 30 juni 1899 förordnas

som följer:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

I kostnaden för uppförande och underhåll af tingshus

och häradsfängelse skola alla de, hvilka inom tingslaget

erlägga kommunalutskylder, deltaga efter åsatt

fyrktal.

Stockholm den 18 februari 1904.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

af herrar Hasselnöt, Hedenstierna, Ridderbjelke, Dieden, Lundberg och

Pettersson, hvilka ansett, att utskottet bort afstyrka ifrågavarande motioner.

Herrar G. Andersson, Leman och grefve Lewenhaupt hafva begärt

få antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.