Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående åtgärder för inskränkning af tobaksförbrukningen särskildt bland den uppväxande ungdomen.

1904-02-26 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1904:21, Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående åtgärder för inskränkning af tobaksförbrukningen särskildt bland den uppväxande ungdomen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

1

N:o 21.

Ank. till Riksd. kansli den 26 februari 1904, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående åtgärder för inskränkning

af tobaksförbrukningen särskildt bland den uppväxande

ungdomen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 82, anför herr P. Hörnstén:

»Tobaksbrukets motarbetande har under lång tid varit föremål

för uppmärksamhet från såväl enskilda föreningars som lagstiftande

myndigheters sida, men ju längre man kommit i tiden, ju större fart

har tobaksbruket tagit, och ju svårare tycks det bli att påvisa något

acceptabelt sätt för detta kostbara och ohälsosamma bruks afskaffande.

Den debatt, som i Andra Kammaren fördes öfver denna fråga vid 1899

års riksdag, visar mer än tydligt, huru svårt det ter sig att komma

tobaksbruket till lifs.

Det är dock ett af de flesta erkändt faktum, att tobaksbruket är

både farligt för hälsan, skadligt för ekonomien och menligt för moralen

och hygienen. Därom vittna de uttalanden af läkare och andra, som

tidt och ofta finnas införda i vår dagspress från såväl vårt land som

utlandet. Så har bland annat en engelsk läkare nyligen förklarat, att

endast 2 procent bland de af honom undersökta skolbarn, hvilka pläga

röka cigarretter, kunde anses som »präktiga pojkar»; 57 procent utgjordes

däremot af »dåliga gossar». Då tobaksbruket under formen af

cigarrettrökning också har sin största användning och utbredning just

bland de unga, ännu jämförelsevis outvecklade individerna, så är ju

Bill. till Riksd. Prof. 1904. 7 Sami. 15 Höft. (.N:o 21). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

klart, att undersökningarna företrädesvis riktat sig på detta område,

och i Förenta Staterna, England och Canada förberedes också ett »cigarettkrig''»,

hvarvid man med alla till buds stående medel söker genom bland

annat förbud af olika slag vinna målet: cigarretternas utrotande.

Så förberedes i Canada ett totalförbud mot såväl tillverkning som

införsel och försäljning af cigarretter.

Då i vårt land frågan om försäljningsförbud af tobak till minderåriga

icke kunnat bifallas, emedan förbudets upprätthållande ansetts föga

möjligt, torde det kanske vara skäl tänka på den inom Canada till lif

väckta principen om totalt förbud för tillverkning, införsel och försäljning.

Visserligen stå vi inför skatteobjekts-sökeriets hemska spöke för att genom

alla möjliga skatter söka täcka vår jämnt växande budget, men då den

form af tobaksbruk, som cigarrettrökningen utgör, nästan uteslutande

utöfvas af de yngre individerna i samhället, i åldern 5—20 år, och

hvilkas skyddande mot nikotinismen det borde vara staten en bjudande

plikt att sörja för, så borde, hur tobaksbeskattningsfrågan i öfrigt må

utfalla, den lands- och släkt.fördärfvande cigarrettillverkningen och införseln

kunna förbjudas utan vidare hänsyn till den minskning i statsinkomster,

som däraf kunde för någon tid bli en följd. Om för öfrigt

Kung!. Maj:t finge frågan sig förelagd, så kunde ett dylikt förslag förberedas

och framläggas utan att några ekonomiska rubbningar följde

därpå.

Den häntydning på undervisningens arbete för tobaksbrukets motarbetande,

som vid frågans förekomst vid 1899 års riksdag uttalades,

har visserligen sitt berättigande och är äfven af mig föreslagen i motion

till innevarande Riksdag. Men skall ingenting vidare göras för att

hindra tillgången till dessa för i synnerhet de unga så frestande cigarretterna,

så är fara värdi, att hela frågan om undervisningen äfven,

liksom vårt släktes framtida fysiska och moraliska styrka — »går upp

i rök» från de cigarretter, hvilkas införsel och tillverkning ej i vederbörlig

tid blef förbjuden!

Under förhoppning, att Riksdagen ville behjärta frågan, »medan

tid är», och möjlighet ännu finnes, att majoriteten af vårt folk ej ännu

hunnit passioneras af cigarrettbruket, vågar jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kurigl. Maj:t anhålla, det

Kungl. Maj:t täcktes taga under allvarligt bepröfvande möjligheten af

att genom förbudslagstiftning inskränka tobaksförbrukningen särskilt

bland den uppväxande ungdomen, i synnerhet hvad cigarrettrökandet

vidkommer, samt fortast möjligt till Riksdagen inkomma med de förslag

i ämnet, Kungl. Maj:t kan finna af behofvet påkallade.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

Till gemensam behandling med denna motion har lagutskottet

förehaft en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 148, hvari

herr G. O. V. Lindgren i Örebro anfört följande:

»Tobaksbruket och i synnerhet cigarr- och cigarrettrökning griper

allt mer och mer omkring sig i vårt land. I synnerhet har cigarrettrökningen

tilltagit bland ungdom och minderåriga gossar i så hög

grad, att det väckt allvarlig oro och stora bekymmer hos föräldrar,

målsmän och lärarekår. Hur skall denna i synnerhet för outvecklad

ungdom — för såväl hälsa som intelligens och karaktär — högst skadliga

vana kunna stäfjas? En mängd unga gossar uppträda dagligen

på våra gator och allmänna platser rökande och spottande, vänjande

sig så tidigt som möjligt vid nikotin, hvarigenom de snart nog blifva

nikotinförgiftade, så att det blir dem nästan omöjligt afstå från tobaksrökandet,

hvadan denna vana hos sådana i det närmaste kan betecknas

som last.

Skolstadgan förbjuder visserligen skolgossar att röka, men detta

förbud respekteras vanligen icke, hvarföre någon kraftåtgärd behöfver

företagas för att råda bot på detta onda, innan det blir för sent.

Mindre samvetsgranna tobakshandlare uppmuntra ofta gossar och

ungdom att röka. Hafva gossarne ej pengar att köpa för, så få de

gärna röka på kredit. Tobakshandlaren hyser hopp om att föräldrar

eller målsmän skola betala gossarnas rökskulder, och i alla fall blir

det god förtjänst vid framtida försäljningar, då den unge mannen får

inkomster — blott han lär sig röka ordentligt, d. v. s. så mycket som

möjligt.

Läkare och vetenskapsmän hafva upplyst oss om huru ytterst

skadligt tobaksbruket — och i synnerhet cigarrettrökning — är för de

unga och outvecklade, och den dagliga erfarenheten visar oss äfven

detta.

På grund af hvad jag anfört, hemställer jag därför vördsamt,

att Riksdagen behagade besluta ingå till Kungl. Maj:t med begäran,

att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till lag om förbud att försälja eller tillhandahålla tobaksvaror

till minderåriga.»____

Den fråga, hvarom förevarande två motioner röra sig, har, såsom

ene motionären antydt, redan förut varit föremål för behandling i Riksdagen.

Vid 1899 års riksdag väcktes nämligen inom Andra Kammaren

två motioner, som åsyftade att få till stånd, den ena ett allmänt förbud

mot tobaksrökning för lärjungar vid folkskolor, allmänna läroverk och

andra därmed jämförliga läroanstalter, som åtnjöte statsunderstöd, och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

den andra ett förbud att till personer under viss ålder sälja eller utlämna

tobak. Det tillfälliga utskott inom Andra Kammaren, som hade

att behandla dessa två motioner, ansåg, att, äfven om man icke ville

gå så långt som motionärerna föreslagit, det dock syntes möjligt att

vidtaga en eller annan åtgärd i den åsyftade riktningen, hvarför utskottet

hemställde om en skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran, att

Kungl. Maj:t måtte taga frågan i öfvervägande och, därest lagbestämmelser

till hämmande af tobaksbruket bland minderåriga skulle pröfvas

erforderliga och möjliga, för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill

omständigheterna kunde föranleda. Emellertid afslogs såväl berörda

hemställan som omförmälda två motioner af Andra Kammaren, där från

flera håll uttalades betänkligheter mot att för frågans lösning inslå på

lagstiftningens väg.

Beträffande nu förevarande motioner har herr Lindgren återupptagit

tanken på att genom lag få till stånd ett förbud mot att försälja

eller tillhandahålla tobaksvaror till minderåriga, under det herr Hörnstén,

som tyckes vara tveksam om möjligheten af frågans lösning på denna

väg, närmast synes hafva tänkt på ett fullständigt förbud mot tillverkning

och införsel af cigarretter, betingadt, enligt hans åsikt, däraf, att

cigarrettrökningen skulle vara den mest skadliga formen för tobaks användande

och nästan uteslutande utöfvas af personer, som ej nått

myndig ålder.

Att för personer under uppväxtåren begagnande af tobak i hvarje

form i många hänseenden medför menliga påföljder, torde numera vara

allmänt erkändt, och att detta bruk på senare tider tilltagit i sådan grad

bland den uppväxande ungdomen, att det gifvit, anledning till allvarliga

farhågor, kan ej heller förnekas. Med allt erkännande därför af det

behjärtansvärda i motionärernas önskan att söka inskränka tobaksförbrukningen

särskildt bland ungdomen, anser sig dock utskottet i

frågans nuvarande outredda skick ej kunna instämma med motionärerna

i deras åsikt om lämpligheten af lagstiftningsåtgärder i detta syfte.

Att, såsom herr Hörnstén ansett, cigarrettrökning nästan uteslutande

utöfvas af personer i åldern 5—20 år lär väl icke vara öfverensstämmande

med verkliga förhållandet; och om också denna form af tobaksbruk

är särskildt skadlig för unga och outvecklade personer, torde dock

detta . ensamt ej kunna betinga ett sådant fullständigt förbud mot tillverkning,

införsel och försäljning af cigarretter, som sistnämnde motionär

föreslagit. Ifragasättas kan väl äfven, om genom ett dylikt förbud

skulle vinnas det resultat, som samme motionär Ytterst åsyftat.

Hvad åter angår frågan om att genom lagstiftning förbjuda för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

5

säljning och tillhandahållande af tobaksvaror till minderåriga synes utskottet

uppenbart, att upprätthållande af ett dylikt förbud skulle möta

de största svårigheter. Visserligen kan häremot anmärkas, att dylika

svårigheter icke visat sig i fråga om det enligt nu gällande lagstiftning

förekommande förbudet mot försäljning af spritdrycker till minderåriga,

men det torde vara att märka, att det finnes ojämförligt många flera

butiker, där tobak tillhandahålles, än försäljningsställen för spritdrycker,

hvartill äfven kommer, att försäljning af dylika drycker i allmänhet

sker under sådana förhållanden, att någon ekonomisk fördel för de

säljande ej är förbunden med öfverträdelse af förbudet i fråga. Denna

garanti för efterlefnaden af ett dylikt förbud saknas däremot beträffande

tobakshandeln, där det naturligtvis ligger i de enskilde handlandenas

intresse att erhålla största möjliga omsättning, äfven om detta skulle

vinnas genom försäljning af tobaksvaror till minderåriga. Med de talrika

bodar, där tobaksvaror försäljas, torde därför med visshet kunna

antagas, att någon verksam kontroll öfver efterlefnaden af ett förbud utaf

ifrågavarande slag icke skulle kunna i nämnvärd grad utöfvas.

Att emellertid något bör åtgöras för att råda bot för det öfverhandtagande

bruket af tobak bland minderåriga, vill, som ofvan sagts,

utskottet för ingen del förneka. Lösningen af denna fråga synes dock

först och främst böra hvila på dem, som hafva hand om det uppväxande

släktets uppfostran. Genom samverkan mellan skola och hem borde

mycket kunna vinnas för stäfjande af den bland minderåriga allt mera

framträdande oseden att begagna tobak. Därest åter denna fråga från

ena eller andra hållet icke omfattas med intresse, lärer saken svårligen

kunna hjälpas med lagstiftningsåtgärder.

Under sådana förhållanden anser utskottet ej heller lämpligt att

hos Kungl. Maj:t begära utredning af frågan om sådan förbudslagstiftning,

som i motionerna åsyftas.

På grund af det anförda får utskottet alltså hemställa:

l:o) att föreliggande motion n:o 82 icke må af Riksdagen

bifallas;

2:o) att förevarande motion n:o 148 icke heller må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 februari 1904.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o SI.

Reservation

af herr Lindhagen, som anfört:

»Såsom utskottet själft yttrar, är numera allmänt erkändt, att för

personer under uppväxtåren begagnande af tobak i hvarje form i många

hänseenden medför menliga påföljder äfvensom att detta bruk på senare

tider tilltagit i sådan grad bland den uppväxande ungdomen, att det

gifvit anledning till allvarliga farhågor. Utskottet säger sig icke heller

vilja förneka, att något bör åtgöras för att råda bot för det öfverhandtagande

bruket af tobak bland minderårige. Utskottet anser emellertid

lösningen böra sökas i samverkan mellan skola och hem och icke uti

lagstiftningsåtgärder.

Visserligen måste nu medgifvas, att de, som närmast hafva ungdomens

uppfostran om hand, här hafva en uppgift att fylla. Men det

ifrågavarande onda är uppenbarligen af den natur, att uppfostraren

måste komma att stå allt maktlösare däremot, om hans sträfvanden ej

på samma gång stödjas af lagstiftningen.

Redan nu har man ju också i många afseenden just på lagstiftningens

väg inskridit för värnande af barn och minderåriges andliga

och fysiska hälsa gent emot menliga sociala inflytelser. Sålunda finnas

föreskrifter, som inskränka deras användning till arbete i fabrik, handtverk

eller annan handtering. Förbud kan i stad, där sådant finnes

af behofvet påkalladt, meddelas för barn att å allmänna platser eller

offentliga lokaler till salu utbjuda eller utdela tryckalster, blommor,

kramvaror eller annat. Brännvin, vin eller maltdrycker må icke å utskänkningsställe

utlämnas till den, som är minderårig. Mot barns användande

vid offentliga förevisningar finnas föreskrifter meddelade.

Minderårige kunna ock afvisas såsom åhörare vid allmän underrätt och

poliskammare, när skäl därtill äro. Och i läroverksstadgan är föreskrifvet,

att lärjunge icke får vistas på värdshus, källare, biljarder eller

dylika allmänna ställen liksom allt spel med kort eller tärning är lärjunge

förbjudet, såvida det icke sker i föräldrars eller målsmans närvaro.

Hvad särskildt ungdomens tobaksmissbruk angår, så saknas icke

heller ansatser i lagstiftningen till ingripande däremot. Sålunda stadgades

redan i en författning af 1741 förbud för »ungdomen i gemen» att

röka tobak vid 2 daler silfvermynts plikt för hvarje gång, bvilket straff

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

äfven kunde drabba föräldrar, förmyndare och husbönder, om de gjorde

sig till medbrottslige geuom flathet och försummelse i tillsynen öfver

författningens efterlefnad af barn, pupiller och tjänstefolk. Det ofvan

omförmälda förbudet för barn att idka viss försäljning tillkom också

med hänsyn bland annat till de frestelser till rökning, hvarför barn utsattes

genom att användas som utbjudare af tobaksvaror. Och vinna

ifrågasatta åtgärder mot den ambulatoriska söndagshandeln i åtskilliga

städer afseende, så skulle därmed undanrödjas eu af ungdomen gärna

anlitad utväg att åtkomma tobak,

Under sådana förhållanden synes det nu ifrågasatta förbudet mot

att försälja eller utlämna tobaksvaror till minderåriga endast vara en

naturlig, af förhållandena påkallad utveckling af den lagstiftning, som

redan förefinnes till ungdomens skydd, och det kan betraktas såsom ett

komplement till det gällande förbudet att utlämna rusdrycker till minderårige.

Utom i andra länder har man äfven i Finland och Norge inslagit

på denna väg. I sistnämnda land gäller i ämnet bifogade lag af

den 19 april 1899 till beskyddande af barn mot bruk af tobak, enligt

hvilken hvarje kommunalstyrelse berättigats att genom beslut, stadfästadt

af Konungen, förbjuda försäljning eller utlämnande af tobak till barn

under 15 år. Inom ett år efter lagens tillkomst hade åtminstone elfva

kommuner i Norge begagnat sig af sin rätt att tillämpa den nya författningen.

Då emellertid behof af en lagstiftning uti förevarande afseende

måste vara mycket olika på skilda orter, så bör förbudet äfven hos oss

för närvarande lämpligen göras beroende af de lokala myndigheternas

beslut, såsom skett i Norge. Förebild härtill hafva vi också i förordningen

om förbud för barn att idka viss försäljning.

På grund af hvad sålunda anförts och med instämmande i utskottets

uppfattning, att ett totalt förbud för tillverkning, införsel och

försäljning särskildt af cigaretter ej bör i anledning af herr Hörnsténs

motion tillstyrkas, hemställer jag,

att Riksdagen i anledning af herrar Hörnsténs och

Lindgrens ifrågavarande motioner ville i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes efter

utredning låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till lagbestämmelser, hvarigenom tillfälle beredes

att för kommuner, där behof däraf gör sig

gällande, meddela förbud för försäljning eller utlämnande

af tobak till minderårige.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

Bil

»Lov af 19 april 1899 til Beskyttelse af B0rn mod Brug af Tobak.

§ 1. Genem Vedtaegt, stadfaestet af Kongen, kan ethvert Kommunestyre forbyde

Sälg af Tobak i hvilkensomhelst Form til Bom under 15 Aar, uanseet om Tobakken

angives kobt til Bornets eget eller andres Brug.

Vedtaegten kan ligeledes indebolde Förbud mod åt kjobe Tobak i nogen Form

til Brug for eller efter Opfordring af Bom under 15 Aar samt åt överläde saadant

Born Tobak som Gave eller i Laan eller Bytte eller mod Vederlag i Arbeide eller

personlige Tjenster.

§ 2. Den i § 1 omhandlede Vedtaegt kan indebolde Bestemmelser om, åt

Politiets Tjenstemaend kan skride ind mod Bern, der nyder Tobak paa Gade, Landevei

eller andet offentligt Sted. I hvilken Udstraekning saadan indskriden kan ände Sted,

maa noie angives i Vedtaegten.

§ 3. Overtraedelse af Vedtaegter, der er givne i Henhold til denne Lov, straffes

med Bödel- fra Kr. 2,oo til Kr. 100,oo og behandles efter de for Politisager

givne Lovregler»;

samt af herr Waldenström, hvilken förklarat sig instämma i ofvanintagna

reservations syfte.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1904.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.