Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.is proposition med förslag till lag om vissa internationella förhållanden rörande äktenskap och förmynderskap samt till lag om äktenskaps af slutande inför svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman i utlandet.

1904-04-08 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1904:43, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.is proposition med förslag till lag om vissa internationella förhållanden rörande äktenskap och förmynderskap samt till lag om äktenskaps af slutande inför svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman i utlandet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

1

N;o 43.

Ank. till Riksd. kansli den 8 april 1904, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.is proposition med förslag

till lag om vissa internationella förhållanden rörande

äktenskap och förmynderskap samt till lag om äktenskaps

af slutande inför svensk diplomatisk eller konsulär

ämbetsman i utlandet.

Genom en den 31 december nästlidet år aflåten proposition, n:o 21,

som blifvit af båda kamrarna till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t

under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

l:o) Lag

om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och

förmynderskap.

Härigenom förordnas som följer:

Bih. till Riksd. Prot. 1904. 7 Sami. 35 Höft. (N:o 43.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

1 kap.

Om äktenskaps ingående.

1 §•

Svensk undersåte må ej å utrikes ort träda i äktenskap, utan han

enligt svensk lag äger det äktenskap ingå.

2 §•

Vill utländsk undersåte inför svensk myndighet träda i äktenskap,

varde hans rätt att äktenskapet ingå pröfvad efter lagen i den stat, han

tillhör. År enligt den lag medgifvet, att lagen å annan ort i sagda afseende

tillämpas, må sådan lag i stället lända till efterrättelse.

Ej må dock i något fall utländsk undersåte, som är gift, inför svensk

myndighet ingå äktenskap; ej heller må äktenskap slutas mellan dem,

hvilka med hvarandra äro i sådan skyldskap, som i 1 eller 2 § af 2 kap.

giftermålsbalken sägs, eller i det svågerlag, hvarom i 4 § af samma kapitel

förmäles.

3 §•

Intyg) att svensk undersåte, som vill träda i äktenskap inför utländsk

myndighet, enligt svensk lag äger det äktenskap ingå, må ej af

svensk myndighet utfärdas, innan sökandens afsikt blifvit offentligen kungjord

samt tillfälle till jäfs anförande lämnats. Angående ordningen för

jäfs anförande och pröfning i ty fall skall hvad därutinnan är stadgadt

med afseende å äktenskaps ingående inför svensk myndighet äga motsvarande

tillämpning.

Närmare föreskrifter, huru intyg, som nyss är sagdt, må erhållas, så

ock bestämmelser, huru utländsk undersåte, som vill inför svensk myndighet

träda i äktenskap, må styrka, att hinder mot det äktenskaps afsilande

ej är för handen, varda af Konungen meddelade.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagntslzottets Utlåtande N:o 43.

4 §•

3

Hvad svensk lag stadgar i fråga om lysning''till äktenskap, så ock

i öfrigt om formen för äktenskaps afsilande, skall äga tillämpning äfven

för det fall att utländsk undersåte vill inför svensk myndighet här i riket

träda i äktenskap.

Innehåller främmande stats lag föreskrifter om lysning för det fall

att undersåte i den stat vill ingå äktenskap utom sitt hemland, må giftermål

inför svensk myndighet ej ske, innan visadt varder, att sådan lysning

ägt rum eller att behörig myndighet i den främmande staten från den

lysning meddelat befrielse. Ej må dock sådan lysnings försummande här

föranleda äktenskapets ogiltighet, ändå att den påföljd är i den främmande

statens lag stadgad.

5 §•

Har med Konungens tillstånd främmande stat åt sina här i riket

anställda diplomatiska eller konsulära ä ämbetsmän uppdragit att förrätta

giftermål, skall äktenskap, som i enlighet med den främmande statens lag

inför sådan ämbetsman ingåtts mellan utländska undersåtar, anses vara i

behörig form afslutadt.

6 §•

Är äktenskap å utrikes ort slutet i form, som lagen å den ort

föreskrifver, skall äktenskapet, ehvad fråga är om svenska eller utländska

undersåtar, här i riket anses vara i behörig form afslutadt.

7 §■

Giftermål, som i främmande stats tjänst anställd diplomatisk eller

konsulär ämbetsman å utrikes ort förrättat i enlighet med lagen i sagda

stat, vare här i riket gällande, så framt hvarken mannen eller kvinnan

var undersåte i den stat, å hvars område giftermålet skett, samt sistnämnda

stat icke förvägrat ämbetsmannen att giftermål förrätta.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

Om giftermål inför svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman i

utlandet är särskildt stadgadt.

8 §•

Är giftermål mellan svenska undersåtar å utrikes ort af präst inom

svenska kyrkan förrättadt i enlighet med svensk lags föreskrifter, vare

det här för gillt hållet.

9 §•

Hafva utländska undersåtar å utrikes ort ingått äktenskap, utan att

föreskrifterna i 6 eller 7 § blifvit iakttagna, må giftermålet ej här hållas

för gillt, utan så är att äktenskapet i deras hemland eller, om de tillhörde

olika stater, i hvarderas hemland anses vara i behörig form afslutadt.

2 kap.

Om återgång af äktenskap.

1 §•

Yäckes talan om återgång af äktenskap, som i behörig form slutits

mellan utländska undersåtar; är orsak till återgång för handen enligt lagen

i den stat, makarne vid äktenskapets ingående tillhörde, eller, om de tillhörde

olika stater, enligt någondera statens lag, och har Konungen förordnat,

att lag, som nu är sagd, må i ty fall vinna tillämpning, ändå att

orsak till återgång ej finnes enligt svensk lag, gånge äktenskapet åter.

Ägde make, enligt sitt hemlands lag, för behörighet att träda i äktenskap

åberopa lagen å annan ort, skall beträffande den make sådan lag vinna

tillämpning, om äktenskapet enligt den lag är giltigt.

Är ej förordnande, hvarom här förut är sagdt, af Konungen meddeladt,

må ej till återgång dömas, med mindre orsak därtill finnes jämväl

enligt svensk lag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

2 §•

5

Ej må i något fall äktenskap här i riket förklaras ogillt af den anledning

att det ingåtts i strid mot främmande lags föreskrift, att tidigare

äktenskap skall, oaktadt det är genom skillnad upplöst, utgöra hinder för

nytt äktenskap, eller emot förhud mot äktenskap mellan dem, som äro af

olika religion, eller emot äktenskapsförbud, som grundar sig å prästerligt

kall eller å löfte att förblifva ogift.

3 kap.

Om skillnad i äktenskap.

1 §•

Talan om skillnad i äktenskap mellan utländska undersåtar må här

i riket upptagas, om den make, mot hvilken talan väckes, här har sitt

hemvist. Lag samma vare, om makarne samtidigt haft hemvist inom riket,

men den make, mot hvilken talan väckes, öfvergifvit den andre eller,

efter det orsak till skillnad uppstått, flyttat ur riket.

Är enligt lagen i den stat, makarne tillhöra, åt inländsk myndighet

förbehållet, i allmänhet eller för vissa fall, att pröfva talan om äktenskapsskillnad

mellan sagda stats undersåtar, må ej, i strid mot dylikt förbehåll,

sådan talan här i riket upptagas, med mindre fråga är om skillnad i äktenskap,

som i makarnes hemland anses ej vara i behörig form afslutadt.

2 §•

Ej må i något fall skillnad i äktenskap mellan främmande stats

undersåtar sökas hos Konungen, med mindre skillnad, som i sådan ordning

beviljas, kan vinna erkännande i makarnes hemland.

3 §

Skillnad i äktenskap mellan utländska undersåtar må ej beviljas,

utan så är att enligt lagen i den stat, makarne tillhöra, äktenskap må

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

genom skillnad upplösas, samt orsak till skillnad är för handen ej mindre

enligt sagda lag än ock enligt svensk lag.

Hafva makarne förut tillhört annan främmande stat, må ej för vinnande

af skillnad åberopas hvad som under den tid inträffat, med mindre

skillnad på grund däraf är medgifven jämväl enligt där gällande lag.

4 §•

Makar, som tillhöra främmande stat men hafva hemvist här i riket,

må, ändå att skillnad i äktenskapet ej kan här meddelas, till säng och

säte skiljas i den ordning 14 kap. giftermålsbalken stadgar. Är talan

om äktenskapets upplösning eller om ständig skillnad till säng och säte

anhängiggjord i makarnes hemland, må skillnad till säng och säte på ett

år här beviljas, utan att varningar föregått; dock skall beslutet därom

upphöra att äga tillämpning, där den i makarnes hemland väckta talan

blifvit återkallad eller ogillad.

Huru med bo och barnens uppehälle förhållas skall under den tid,

makarne enligt beslut af svensk domstol äro till säng och säte skilda,

därom galle hvad i 15 kap. giftermålsbalken stadgas.

5 §•

Är af myndighet i främmande stat äktenskapsskillnad eller ständig

skillnad till säng och säte beviljad mellan undersåtar i samma stat, lände

det beslut här i riket till efterrättelse.

6 «•

Har myndighet i främmande stat beviljat äktenskapsskillnad eller

ständig skillnad till säng och säte mellan undersåtar i annan stat, må,

med iakttagande likväl af hvad i 8 § sägs, det beslut här lända till

efterrättelse, under villkor

att, med motsvarande tillämpning af hvad i 1 § är stadgadt i afseende

å svensk myndighets behörighet att upptaga talan om äktenskapsskillnad

mellan undersåtar i annan stat, det finnes hafva tillkommit myndighet

i den stat, där beslutet meddelats, att målet upptaga; samt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

att orsak till sådan skillnad, som genom beslutet meddelats, varit

för handen enligt lagen i den stat, makarne tillhörde.

Är beslutet meddeladt af annan myndighet än domstol, må det, där

fråga är om utländska undersåtar, ej lända till efterrättelse, om det af

sagda anledning ej kan vinna erkännande i makarnes hemland.

7 §•

Vill någon här i riket erhålla stadfästelse å beslut, hvarom i 6 §

sägs, göre därom ansökan hos Svea hofrätt, och pröfve hofrätten, om de

i sagda § stadgade villkor äro för handen. Har i ärende, hvarom nu är

sagdt, beslutet blifvit stadfast, galle stadfästelsen såsom laga kraft ägande

dom. Yarder ansökan om stadfästelse afslagen, vare det ej hinder för

ny ansökan.

8 §.

Såvidt angår frånskild makes rätt att träda i nytt äktenskap, må

beslut om äktenskapsskillnad, hvarom i 6 § sägs, ej vinna tillämpning,

innan stadfästelse å beslutet meddelats i den ordning, 7 § stadgar.

Om förmynderskap för minderårige.

1 §•

Aflider svensk undersåte, hvilken ej har hemvist inom riket, och

efterlämnar han barn, som ej uppnått myndig ålder, må förmyndare

här förordnas, om det pröfvas lända till den omyndiges nytta. Ej må

den omständigheten, att förmyndare blifvit inom främmande stat tillsatt,

utgöra hinder mot förmyndares förordnande här i riket.

Förmyndares förordnande ankomme i fall, som nu är sagdt, å den

rätt, därunder den aflidne sist haft hemvist inom riket. Har han ej här

haft hemvist, galle såsom hans hemort Stockholms stad.

Yarder förmyndare förordnad, göre rätten ofördröjligen därom anmälan

hos ministern för utrikes ärendena.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

2 §•

Är förmynderskap för minderårig utländsk undersåte anordnadt i

enlighet med lagen i den stat, han tillhör, lände den lag till efterrättelse

i fråga om förmyndares befogenhet att handla å den omyndiges vägnar.

Med tillsyn å sådant förmynderskap eller med tvist, som förmynderskapet

rörer, tage ej domstol här i riket befattning.

3 §•

Har utländsk undersåte, som enligt lagen i den stat, han tillhör,

bör på grund af minderårighet förses med förmyndare, hemvist här i riket,

inhämte rätten, genom bemedling af ministern för utrikes ärendena,

upplysning, huruvida förmynderskap kommer att anordnas i enlighet med

den främmande statens lag. Kommer ej sådant förmynderskap att anordnas,

varde förmyndare af rätten tillsatt i enlighet med svensk lag och

lände den lag jämväl till efterrättelse i fråga om förmyndarens befogenhet

och åligganden samt beträffande tillsyn å förmynderskapets förvaltning.

För omyndig, hvarom här är fråga, må utländsk undersåte, som har hemvist

inom riket, till förmyndare förordnas.

Omsorgen om förmyndares förordnande i fall, som nu är sagdt,

ligge, där ej annan domstol är behörig, å den rätt, därunder den omyndige

har sitt hemvist.

4 §.

Kommer, sedan förmyndare för omyndig utländsk undersåte här

förordnats, till rättens kännedom, att förmynderskap blifvit för honom anordnadt

i enlighet med lagen i den stat, han tillhör, varde den af rätten

förordnade förmyndaren entledigad.

5 §.

Finnes, i fall som i 3 § afses, den omyndige eller hans egendom

sakna vård, förordne rätten god man att den omyndige förese och hans

gods bevara, intill dess rätt förmyndare vården öfvertager. I afseende å

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

sådan god man galle hvad om förmyndares redovisning och ansvarighet

så ock om tillsyn å förmyndares förvaltning är föreskrifvet.

6 §•

Enligt lagen i den stat, omyndig tillhör, skall, ändå att förmyndare

är tillsatt efter annan lag, bedömas, när behof af förmyndare upphör.

5. kap.

Särskilda bestämmelser.

Skall, enligt hvad här förut är sagdt, främmande stats lag lända till

efterrättelse, och äro för olika områden af den främmande staten särskilda

lagar gällande, varde frågan, hvilken af de särskilda lagarne skall tilllämpas,

bedömd efter hvad i den främmande staten må i sådant afseende

vara föreskrifvet.

Saknas sådan föreskrift, skall för den, som har hemvist inom den

stat, han tillhör, gälla lagen å hans hemort. För den, som ej har hemvist

inom den stat, han tillhör, galle lagen å den ort, där han sist inom

sagda stat haft hemvist, eller, om han ej där haft hemvist, lagen i rikshufvudstaden.

2 §•

Fråga, som angår äktenskapsskillnad eller ständig skillnad till säng

och säte mellan makar, hvilka äro undersåtar i olika stater, skall bedömas

som om bägge makarne vore undersåtar i den stat, de sist gemensamt

tillhört, eller, om de ej hafva tillhört samma stat, i den stat, mannen tillhör.

År, efter ty här förut är sagdt, myndighets behörighet beroende af

att part äger hemvist inom den stat, myndigheten tillhör, varde frågan,

Bill. titt Likså. Prof. 1904. 7 Samt. 35 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande Nio 43.

om parten där äger hemvist, pröfvad efter lagen i sagda stat; dock må

hustru ej anses hafva annat hemvist än mannen, där ej enligt lagen i den

stat, makarne tillhöra, hustrun äger hafva särskildt hemvist.

4 §•

Gitter ej den, som väckt talan om återgång af äktenskap eller om

äktenskapsskillnad, styrka innehållet af främmande lag, hvilken, efter ty

här förut är sagdt, skall lända till efterrättelse, och är ej lagens innehåll

ändå för rätten kändt, må hans talan ej bifallas.

Har Konungen förordnat, huru underrättelse om innehållet af främmande

lag må af rätten sökas, vare rätten, där ej lagens innehåll förut

är för rätten kändt, pliktig att i sådan ordning därom söka underrättelse.

Genom denna lag upphäfves hvad lagen den 14 oktober 1898, innefattande

vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap,

innehåller därom, att Konungen äger förordna, i hvilka fall bestämmelserna

i sagda lag skola äga tillämpning i fråga om utländsk man eller

kvinna.

2:o) Lag

om äktenskaps afslutande inför svensk diplomatisk eller konsulär

ämbetsman i utlandet.

Härigenom förordnas som följer:

Konungen äger uppdraga åt svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman

i främmande stat att i den ordning, som i denna lag stadgas, i

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 43. 11

äktenskap förena svenska undersåtar eller svensk undersåte med undersåte

i främmande stat.

2 §•

Diplomatisk eller konsulär ämbetsman, som erhållit uppdrag, hvarom

i 1 § sägs, skall, då begäran om giftermåls förrättande framställes, tillse,

att mannen och kvinnan äro oförhindrade att med hvarandra ingå äktenskap.

Har Konungen förordnat, att äktenskap ej må afslutas i strid mot

äktenskapshinder, som är stadgadt i lagen å den ort, där ämbetsmannen

är anställd, lände det till efterrättelse.

3 §■

Yppas ej hinder mot äktenskapet, skall å beskickningen eller konsulatet

anslås kungörelse, upptagande såväl mannens som kvinnans fullständiga

namn samt ålder, födelseort, yrke och hemvist så ock anvisning,

att den, som vill anföra jäf mot äktenskapet, äger att före viss dag hos

den, som kungörelsen utfärdat, sådant jäf anmäla och styrka. Kungörelsen

skall ock, där så ske kan, på sökandenas bekostnad införas ej mindre i

tidning inom orten än äfven, i fall någon af dem har eller inom ett år

före det begäran om giftermåls förrättande framställdes haft sitt hemvist

å annan ort, i tidning inom sådan ort. Ej må giftermålet förrättas, innan

den för jäfs anförande utsatta tid gått till ända.

Har lysning i laga ordning skett här i riket, skall kungörande,

hvarom nu är sagdt, ej äga rum.

4 §•

Giftermål, hvarom i denna lag är fråga, skall förrättas i släktingars

eller andra vittnens närvaro. Giftermålsförrättaren affordre mannen och

kvinnan deras frivilliga ja och samtycke och förklare dem därpå för äkta

makar. Hvad sålunda förekommit skall i protokoll upptagas, och varde

protokollet af vittnen bestyrkt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

Förevarande proposition åsyftar att i vissa hänseenden reglera förhållanden,

som äro en följd af den tilltagande samfärdseln mellan länder

med olika rättssystem. Därigenom att det allt oftare inträffar, att rättshandlingar

vidtagas i ett land af personer, tillhörande ett annat, eller

afslutas mellan personer af olika nationalitet, framträder angelägenheten

att stadga vissa regler för lösande af de konflikter, som kunna uppkomma

mellan särskilda sinsemellan icke öfverensstämmande rättsprinciper.

Särskild! beträffande vissa till familjerätten hörande ämnen är behofvet

af regler för bedömande af dessa internationella rättsförhållanden

framträdande, och försök hafva länge varit å bane att fastställa vissa allmänna

grundsatser härutinnan. Yid konferenser i Haag under åren 1893

och 1894 behandlades i sådant hänseende af delegerade från olika länder

frågan om villkoren för äktenskaps giltighet och vid konferensen år 1894

voro jämväl spörsmålen om äktenskapsskillnad och ständig skillnad till

säng och säte samt förmynderskap för minderåriga föremål för handläggning.

Rörande dessa ämnen uppgjordes vid en sådan internationell kon- - ferens i Haag år 1900, vid hvilken närvoro delegerade från — förutom

Sverige — Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna,

Norge, Portugal, Rumänien, Ryssland, Schweiz, Spanien, Tyskland

och Osterrike-Ungern, förslag till tre särskilda konventioner, som

därefter biträdts af samtliga nämnda stater med undantag af Danmark,

Norge och Ryssland. Kungl. Maj:ts beslut om undertecknande för Sveriges

del af konventionerna fattades den 30 sistlidne maj.

För att en ratifikation af konventionerna skall kunna äga rum, erfordras

emellertid, då den svenska rätten nästan helt och hållet saknar

positiva lagbestämmelser rörande de ämnen, som i konventionerna afses,

en tämligen genomgripande lagstiftning därutinnan, och förslag till lagbestämmelser,

som sålunda synts vara af nöden, hafva utarbetats inom

lagbyrån. De sålunda utarbetade förslagen hafva därefter undergått grundlagsenlig

granskning inom högsta domstolen, därvid mot desamma framställdes

åtskilliga anmärkningar. I anledning af dessa hafva förslagen i

flera hänseenden underkastats jämkning, innan de genom föreliggande

proposition öfverlämnats till Riksdagens bedömande.

Rörande innehållet i och omfånget af den nu ifrågasatta lagstiftningen

torde till en början förtjäna framhållas, att densamma icke ansetts

böra inskränkas till hvad af konventionernas biträdande nödvändigt betingas.

Såsom ofvan är nämndt, hafva våra grannstater Danmark och

Norge icke anslutit sig till konventionerna; och äfven om man kan hysa

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

förhoppning, att konventionerna framdeles blifva af dem biträdda, finnas

åtskilliga andra stater, särskildt inom området för den engelsk-nordamerikanska

rätten, med Indika Sverige står i så liflig samfärdsel, att genom

lagstiftningens inskränkning på antydt sätt i allt för ringa mån skulle

afhjälpas de missförhållanden, som saknaden af lagbud låtit framträda.

Åt de lagbestämmelser, som borde införas, har därför ansetts böra gifvas

den omfattning, att beträffande de rättsinstitut, hvarom fråga vore, måtte

vinnas lösning af konflikterna gentemot lagstiftningarna i alla stater, oafsedt

om de hörde till konventionsstaterna eller icke.

De hufvudsakliga grundsatser, efter Indika ifrågavarande lagstiftning

afser att reglera hithörande förhållanden, innefattas emellertid i of vanberörda

konventioner. Hvad först beträffar förslaget till lag om vissa

internationella förhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, gifvas i

dess 1 kap., som handlar om äktenskaps ingående, regler om svensk

mans behörighet att träda i äktenskap å utrikes ort, om utländingars behörighet

att ingå äktenskap här i riket samt formerna för sådant äktenskaps

afstötande äfvensom angående giltigheten här i riket af giftermål,

som ägt rum å utrikes ort. I förstnämnda två hänseenden innehåller förslaget

den hufvudregel, att nationell lag skall vara bestämmande, äfven

om giftermålet äger rum utom hemlandet. Denna regel lärer öfverensstämma

med den svenska lagstiftningens nuvarande ståndpunkt, såvidt

angår egna undersåtar, men i fråga om utländingar innebär densamma en

förändring af hvad hittills gällt med afseende å giftermål inom Sverige,

ity att därvid för närvarande icke tages någon hänsyn till främmande

lags stadganden. Lagförslaget genomför dock icke berörda regel så följdriktigt,

att hinderslöshet enligt främlingens nationella lag är i hvarje fall

tillräcklig för äktenskaps ingående inför svensk myndighet. ''Vissa enligt

svensk rätt förefintliga indispensabla äktenskapshinder hafva nämligen

upprätthållits äfven gentemot utländingar. Äktenskap inför svensk vigselmyndighet

får sålunda enligt förslaget icke ingås mellan främlingar, som

med hvarandra äro i sådan skyldskap eller sådant svågerlag, som enligt

2 kap. 1, 2 eller 4 § giftermålsbalken utgör äktenskapshinder, och ej

heller får den, som redan är gift, i något fall inför svensk myndighet

träda i nytt äktenskap, så länge det förra äktenskapet ej är lagligen

upplöst.

Jämväl i fråga om återgång af äktenskap mellan utländska undersåtar,

hvarom 2 kap. af förevarande lagförslag handlar, får hänsyn tagas

till nationell lag, om Konungen förordnat, att sådan lag må vinna till
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

lämpning, så att i dylik händelse här i riket må dömas till återgång af

ett i formellt afseende giltigt äktenskap mellan utländska undersåtar, äfven

om orsak till återgång finnes endast enligt den ifrågavarande nationella

lagen. Undantag är dock i förslaget gjordt beträffande vissa återgångsskäl

af religiös natur, på sätt 2 § af förevarande kapitel utvisar. Om

förordnande, hvarom ofvan nämnts, icke af Konungen meddelas, får enligt

förslaget icke dömas till återgång af ifrågavarande slags äktenskap, med

mindre orsak finnes därtill jämväl enligt svensk lag.

I 3 kap. af det föreliggande förslaget innehållas stadganden, åsyftande

att lösa de konflikter, som äro en följd af olikheten i de särskilda

ländernas lagstiftningar beträffande äktenskapsskillnad. Sålunda förekomma

i förslaget regler angående, bland annat, svensk myndighets behörighet

att upptaga talan om äktenskapsskillnad mellan utländska undersåtar,

samt de förutsättningar, under hvilka dels äktenskapsskillnad mellan utländska

undersåtar här får ådömas, i hvilket hänseende den grundsats

göres gällande, att skillnad ej får meddelas, med mindre skillnadsorsak

är för handen såväl enligt makarnas nationella lag som enligt svensk lag,

dels ock en af myndighet i främmande stat meddelad äktenskapsskillnad

här i riket får erkännas såsom giltig; och har lagförslaget medgifvit erkännande

af främmande skillnadsdom mellan svenska undersåtar endast

under villkor, att skillnadsorsak enligt svensk lag är för handen. Därjämte

har stadgats eu särskild form för vinnande af stadfästelse här i

riket å i främmande stat meddeladt beslut om äktenskapsskillnad eller

ständig skillnad till säng och säte mellan undersåtar i annan stat, ehuru

dylik stadfästelse, som enligt förslaget, då förutsättningarna därför äro för

handen, skall på ansökan meddelas af Svea hofrätt, är föreskrifven såsom

villkor för erkännande här i riket af sådant skillnadsbeslut, allenast såvidt

fråga är om frånskild makes rätt att träda i nytt äktenskap. I detta fall

har det nämligen ansetts icke kunna öfverlämnas åt vigselförrättaren att

bedöma, om skillnadsbeslutet uppfyller do stadgade villkoren för dess

erkännande här i riket.

Bestämmelserna i 4 kap. af förevarande lagförslag afse, såsom af

rubriken till nämnda kap. framgår, endast sådana omyndiga, som icke

uppnått myndig ålder. Det syfte, som ligger till grund för ifrågavarande

stadganden, är, att omyndig, äfven då han vistas utom sitt hemland, bör

beredas nödigt rättsskydd samt att för ernående af detta mål och särskildt

för beredande af förmyndares värn och omvårdnad åt dylik omyndig med
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

verkan af myndigheterna i det land, där den omyndige vistas, under vissa

förutsättningar bör påkallas.

Slutligen innehåller förslaget i 5 kap. bestämmelser, som afse att

lösa svårigheter vid tillämpningen af de i det föregående gifna stadgande^.

Föreliggande förslag till lag om äktenskaps af slutande inför svensk

diplomatisk eller konsulär ämbetsman i utlandet åsyftar att undanröja de

olägenheter, som för svensk undersåte äro förenade därmed, att det stundom

kan möta svårighet för honom vid vistelse utomlands att begagna

någon af de giftermålsformer, som å platsen, där han vistas, äro föreskrifna.

Så är förhållandet framför allt i barbariska eller halfciviliserade

länder, men äfven inom civiliserade stater kan detta inträffa dels i följd

af olikhet i religion och dels emedan ej sällan en längre tids vistelse

inom en stat kräfves såsom villkor för anlitande af dess vigselmyndigheter.

Kesultatet af svårigheterna blifver, såsom erfarenheten visar, ofta

nog, att äktenskap ingås i eu form, som här i Sverige ej kan godkännas

eller som å orten för giftermålet är utan verkan.

Om Sverige, på sätt nu ifrågasatts, åt sina diplomatiska och konsulära

ämbetsmän förlänar befogenhet att förrätta vigsel, är detta att följa

ett exempel, som gifvits af åtskilliga främmande stater.

Vid granskningen af de i förevarande proposition innefattade lagförslag

har utskottet icke funnit något att mot desamma erinra, och hemställer

utskottet alltså:

a) att ofvanberörda under l:o) intagna lagförslag

må af Riksdagen antagas; samt

b) att jämväl det under 2:o) här ofvan införda

lagförslag må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 8 april 1904.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. IIASSELROT.

Herr Staaff har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets

behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1904:75 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa internationella förhållanden rörande äktenskap och förmynderska a1 i texten