Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- (och Lag-Jutskottets Utlåtande N:o 2

1904-04-11 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1904:2, Sammansatta Stats- (och Lag-Jutskottets Utlåtande N:o 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-Jutskottets Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Biksd. kansli den 14 april 1904, kl. 3 e. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 1, i anledning

af Iiungl. Maj-.ts i statsverkspropositionen gjorda framställning

i fråga om löneförhöjning för småskolelärarinnor

m. in.

Under åberopande af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den

12 januari 1904 har Kung! Maj:t i statsverkspropositionen under åttonde

hufvudtiteln, punkten 16, hvilken punkt öfverlämnats till behandling af

sammansatta stats- och lagutskottet, föreslagit Riksdagen att

dels medgifva vidtagande af sådana ändringar i fråga om aflöningsförhållandena

för de i § 2 af kungörelsen angående aflöning åt lärare vid

folkskolor och småskolor den 1 juni 1900 omförmälda lärare,

att för sådan lärare bestämmes en minimilön af 350 kronor samt, efter

intjänande af första ålderstillägget, 400 kronor och, efter intjänande af

andra ålderstillägget, 450 kronor,

att tjänstår skall räknas såsom fullt, därest läraren under löpande kalenderår

tjänstgjort åtta månader eller 34Y2 veckor, och att för de kalenderår,

under hvilka läraren undervisat kortare tid, efter sammanläggning af tjänstetiderna

skall verkställas en reduktion till tjänstår med beräkning af åtta

månader på hvarje,

att, i stället för hänvisning till § 43 mom. 1 i gällande folkskolestadga,

bestämmes, att i lärares tjänstetid inräknas äfven den tid, hvarunder på

grund af rådande smittosam sjukdom undervisningen i skolan varit inställd,

Dill. till Riksd. Prot. 1004. 4 Sami. 2 Afcl. 2 Haft. (N:o 2.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- (och Lag-jutslcottets Utlåtande N:o 2.

samt att det stadgas, att i de fall, då bidrag af statsmedel utgår till

aflönande af tjänstledig lärares vikarie, läraren skall vara skyldig att af

sin lön afstå till vikariens aflöning ett belopp, motsvarande en fjärdedel af

vikariens kontanta minimiaflöning, dock högst en fjärdedel af lärarens egen

minimilön i lägsta lönegraden,

dels medgifva vidtagande af sådana ändringar i fråga om statsbidrag

till aflönande af vissa lärare,

att skoldistrikt äger till aflönande af lärare, som, efter att hafva i

stadgad ordning vid vederbörligt seminarium eller, enligt § 6 i nådiga kungörelsen

angående lönetillskott af allmänna medel för lärare och lärarinnor

vid folkskolor och småskolor den 5 juni 1885, inför folkskoleinspektör

undergått pröfning för anställning vid småskola, vid mindre folkskola eller

vid folkskola i egenskap af biträdande lärare, blifvit behörigen antagen till

lärare vid någon af förenämnda skolor och som i årlig lön åtnjuter, utom

föreskrifna förmåner af husrum och vedbrand eller stadgad ersättning

därför, minst 350 kronor, samt till aflönande af hvarje annan till dylik

befattning behörigen antagen lärare, som i årlig lön erhåller, förutom

nämnda naturaförmåner eller ersättning därför, minst 300 kronor, att af

statsmedel bekomma ett årligt bidrag i förra fallet af 233 kronor 33 öre

och i senare fallet af 200 kronor,

att, därest vid någon af omförmälda skolor anställd lärare, som undergått

sådan pröfning, hvarom nyss nämnts, oförvitligt tjänstgjort under

sammanlagdt tio tjänstår och lönen till honom således utgår för åtta månaders

undervisning med minst 400 kronor jämte de i lag bestämda naturaförmåner

eller ersättning därför, skoldistriktet äger erhålla statsbidrag

med 266 kronor 67 öre,

samt att, om sådan lärare, hvarom sist nämnts, oförvitligt tjänstgjort

under sammanlagdt femton tjänstår, och lönen till honom således utgår

fär åtta månaders undervisning med minst 450 kronor jämte de i lag bestämda

naturaförmåner eller ersättning därför, skoldistriktet äger erhålla

statsbidrag med 300 kronor,

dels ock höja förslagsanslaget: lönetillskott åt lärare vid folkskolor

och småskolor, nu 5,250,000 kronor, med 1,100,000 kronor till 6,350,000

kronor.

Föredragande departementschefen har beträffande förevarande framställning

till åberopade statsrådsprotokollet anfört följande:

»Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd ansökning hafva 2,606 småskolelärarinnor

i riket i underdånighet anhållit, att den lagstadgade minimilönen

för småsJcolelärare och -lärarinnor, för lärare och lärarinnor vid

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.

mindre folkskolor samt biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor

måtte höjas till 400 kronor och att de två ålderstilläggen å 50 kronor

hvartdera måtte framflyttas, så att de utbekommes efter fem och tio års

tjänstgöring.

Berörda framställning är af följande lydelse:

»Under den tidrymd af omkring ett fjärdedels sekel, hvarunder småskolelärarinnors

och -lärares grundlön utgjort 300 kronor, hafva många

omständigheter tillkommit, hvilka bidragit till att göra denna redan på

slutet af 1870-talet knappa lön allt otillräckligare. Det är nu nästan

omöjligt för oss, undertecknade småskolelärarinnor och -lärare, att kunna

lefva på densamma, och de bland oss, som sedan sin seminarietid hafva

skulder, kämpa en hård kamp för sin tillvaro. När sjukdom inträder, stå

vi inför den sorgliga nödvändigheten att anlita medmänniskors barmhärtighet,

en nödvändighet, som kännes dubbelt bitter, då vi veta med oss, att

vi nedlagt våra bästa krafter i skolans tjänst. Genom de första årens

försakelser och umbäranden, som gifvetvis måste bli en följd af att skulden

måste betalas och bosättningen göras, när vår lön är som minst, har

mångens hälsa bräckts, dåliga skollokaler, som i sanitärt hänseende lämna

mycket öfrigt att önska, ha äfven sin andel i sjukligheten bland vår kår.

Lungsoten skördar många offer bland oss och för ej synnerligen många

månader sedan omnämnde en dårhusläkare i ''Hygiaea’, att ett förvånande

stort antal bland hans kvinnliga patienter varit småskolelärarinnor, hvilket

han ansåg vara en följd af vår otillräckliga lön samt flera andra ogynnsamma

omständigheter.

»Vår ställning blifver för hvarje år allt svårare, och det är en

tvingande nödvändighet för oss att begära en förbättring i vår tryckta

ställning, detta icke minst med tanke på hvad ofvan nämnts om sjukligheten

bland oss.

»På nästan alla verksamhetsområden ha lönerna höjts. Vår grundlön,

300 kronor, har däremot ej stigit i jämbredd med andra löntagares. Vi

hänvisa exempelvis till vanligt tjänstefolks stegrade löner under senare

åren. Ehuru penningvärdet sjunkit, är vår lön under de tio första tjänståren

densamma, som den var, när alla lifsförnödenbeter voro billigare.

Härtill kommer ännu en omständighet, som minskat våra inkomster. Det

var förr brukligt, att barnens föräldrar gåfvo oss matvaror af allehanda

slag. Denna sed har mer och mer bortlagts, och hör numera till undantagen,

att lärarinnan (läraren) erhåller något från barnens hem. Inseende

det oegentliga uti, att lärarinnan på detta sätt blef beroende af barnens

föräldrar, och de missförhållanden, kryperi, partiskhet etc., som lätt kunde

alstras därigenom, önska vi alls icke, att denna sed skulle upplifvas, men

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottefs Utlåtande N:o 2.

anföra skillnaden mellan förr och nu för att belysa ännu en orsak till

att vår lön blifvit mindre än för ett å två tiotal år sedan.

»Seminarieutbildningen har på sina orter under senare åren förlängts.

Inackorderingspriset under lärotiden har stegrats och dessa båda förhållanden

bidraga till att göra skuldsättningen för de yngre bland oss större

nu än för t. ex. 25 år sedan. Huru skola 800 kronor räcka till att afbetala

skulden med, när denna summa icke vill räcka för oss att lefva på?

Den unga lärarinnan (läraren) står därför inför nödvändigheten att underkasta

sig de mest öfvermänskliga försakelser. MöblerOoch husgeråd måste

anskaffas. Ny skuldsättning måste då ofta göras. År efter år har hon

(han) att kämpa sig fram med det minsta möjliga i mat och kläder. Har

hon (han) så ett lefvande intresse för sitt kall, så vill hon (han) skaffa

sig pedagogisk litteratur, besöka skolmöten o. s. v. Denna lust till fortsatt

utbildning har mången af oss, ja de flesta, måst undertrycka till följd af

den knappa lönen. När vi efter 10 år fått vår lön höjd till 350 kronor,

har denna trängtan efter fortsatt utbildning mången gång totalt upphört.

Nöd, fattigdom och försakelser hafva gjort oss förslöade. Huru hämmande

för skolarbetet detta varit, säger sig själft.

»I ödmjukhet anhålla vi, lärarinnor och lärare vid Sveriges mindre

folk- och småskolor, samt vi, biträdande lärarinnor och lärare vid landets

folkskolor, att vår grundlön först och främst måtte höjas till 400 kronor

och så våra ålderstillägg framflyttas. Det synes oss som eu orättvisa, att

vi skola arbeta dubbelt så många år och få hälften så stort ålderstillägg

som folkskolelärarne. Dock äro vi nöjda, om ålderstilläggens storlek tillsvidare

bibehålies, blott de utbekommas efter fem och tio års tjänstår.

»Det finnes bland osso en grupp småskolelärare och lärarinnor, som

benämnas oexaminerade. Åtskilliga af dessa hafva under 1870-talet genomgått

seminarium, men sedermera af en eller annan orsak ej förnyat examen.

Dessa hafva det i ekonomiskt hänseende ännu sämre än vi öfriga. Vi

påpeka det orättvisa i att för småskolelärare och småskolelärarinnor en

sådan minskning i lönen gjorts, när vederbörande genomgått seminarium

före en viss tid, under det för folkskolelärare och folkskolelärarinnor

ingen som helst löneminskning stadgats, och dock finnes det många af

dessa senare, som endast genomgått hälften så lång seminariekurs, som

nu erfordras. Tilläggas må, att åtskilliga af dessa s. k. oexaminerade

småskolelärarinnor genomgått lika lång lärokurs som senare tiders lärarinnor.

Underdånigast anhålla vi, att äfven dessa s. k. oexaminerade lärares och

lärarinnors löner måtte höjas till 400 kronor, på samma gång som vi

önska, att för framtiden endast examinerade småskolelärare och -lärarinnor

måtte få tillsättas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.

»De åld er stillägg, som beviljats oss, äro vi tacksamma för, men bedja

dock få framdraga en olägenhet, som medföljt dem. Det finnes exempel

på att det nästan är omöjligt för lärarinna (lärare) af ofvan nämnda

kategori, som erhållit ålderstillägg, att få plats, i händelse den skola upphör,

vid hvilken hon (han) tjänstgör. Detta kommer sig däraf, att. kommunerna

vilja hafva sin lärarepersonal för så liten lön som möjligt. Vi

bedja, att, om möjligt, något måtte göras för att aflägsna från oss denna

orsak till stora bekymmer. Med den osäkra ställning, vi för närvarande

hafva, kunna vi icke annat än med oro se framtiden an. Tio å femton

tjänstår äro för oss ingen merit, utan tvärtom. Vi anhålla därför underdånigast

och i ödmjukhet, att äfven denna sida af vår lönefråga måtte

beaktas.

»Länge hafva vi i tysthet lidit och hoppats på en förändring till det

bättre i vår ekonomiska ställning. Nu hafva vi ändtligen fattat mod och

framlagt våra önskemål och våra bekymmer i det hopp, att vår tryckta

ställning måtte blifva föremål för öfverhet ens omtanke och att inom en

snar framtid en bättre ekonomisk ställning beredes oss genom att var

lagstadgade minimilön höjes till 400 kronor och att de två ålderstilläggen

å 50 kronor hvartdera framflyttas, så att de utbekominas efter fem och

tio års tjänstgöring.»

De stadganden, som afses i den underdåniga framställningen, återfinnas

i §§ 2 och 3 af Eders Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående

aflöning åt lärare vid folkskolor och småskolor den 1 juni 1900, hvilka

paragrafer hafva följande lydelse:

»§ 2.

»1. Lärare, som, efter att hafva i stadgad ordning vid vederbörligt

seminarium eller, enligt § 6 i kungl. kungörelsen angående lönetillskott

af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor

den 5 juni 1885, inför folkskoleinspektör undergått pröfning för anställning

vid småskola, vid mindre folkskola eller vid folkskola i egenskap af

biträdande lärare, blifvit behörigen antagen till lärare vid någon af förenämnda

skolor, skall i lön för åtta månaders undervisning åtnjuta minst

300 kronor. Har läraren efter sålunda undergången pröfning oförvitligt

tjänstgjort vid någon af här omförmälda skolor under sammanlagdt

tio tjänstår, infallande före eller efter dessa bestämmelsers trädande i

tillämpning, skall han för åtta månaders undervisning erhålla minst

350 kronor, att utgå från och med början af kalenderåret närmast efter

det, hvarunder det tionde tjänståret gått till ända. Om sådan lärare oför
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.

villigt tjänstgjort vid dylik skola under sammanlagdt femton tjänstår, infallande

före eller efter dessa bestämmelsers trädande i tillämpning, skall

han för nyss angifna tjänstgöring i lön erhålla minst 400 kronor, att utgå

från och med början af kalenderåret närmast efter det, hvarunder det

femtonde tjänståret gått till ända.

»2. Tjänstår räknas såsom fullt, därest läraren därunder tjänstgjort

åtta månader eller veckor. Med de år, under hvilka läraren under
visat

kortare tid, verkställes en sammanläggning och reduktion, med beräkning

af åtta månader på hvarje år; dock må för lärare, tills hvars aflönande

tillskott af allmänna medel på grund af Kungl. Maj:ts särskilda

medgifvande åtnjutits såsom för full tjänstgöring, oaktadt den årliga undervisningstiden

understiger åtta månader, tjänstårets längd beräknas i enlighet

med den för nämnda lönetillskotts åtnjutande fastställda årliga undervisningstiden.

»I lärares tjänstetid inräknas äfven den del af läsåret, hvarunder

jämlikt § 43 mom. 1 i gällande folkskolestadga undervisningen i skolan

varit inställd.

»3. Sådan lärare, hvarom här är fråga, skall skoldistriktet förse med

tjänlig, i skolan eller nära denna belägen bostad jämte nödig vedbrand

eller ock, där hinder eller svårighet härför möta, lämna honom i ersättning

för nämnda förmåner minst 50 kronor för år.

»§ 3.

»För öfriga lärare, som äro anställda vid skolor, upprättade af hela

skoldistriktet, äger kyrkostämma, där icke annorlunda är eller kan varda

föreskrifvet, att besluta om erforderliga löneförmåner, men för lärare, anställda

vid småskolor eller mindre folkskolor, som upprättats af en del af

distriktet, bestämmes genom aftal mellan husfäderna inom det område,

för hvilket skolan är afsedd, och i samråd med skolrådets ordförande en

tillräcklig, i penningar eller lefnadsmedel utgående aflöning äfvensom husrum,

där så nödigt är.»

I fråga om statsbidrag för aflönande af ifrågavarande lärarepersonal

innehåller § 2 af Eders Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående statsbidrag

till aflönande af lärare vid folkskolor och småskolor den 1 juni

1900:

»1. Till aflönande af lärare, som, efter att hafva i stadgad ordning

vid vederbörligt seminarium eller enligt § 6 i nådiga kungörelsen angående

lönetillskott af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor

och småskolor den 5 juni 1885 inför folkskoleinspektör undergått pröfning

för anställning vid småskola, vid mindre folkskola eller vid folkskola i

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Stats- (och Lag-)idskottets Utlåtande N:o 2.

egenskap af biträdande lärare, blifvit behörigen antagen till lärare vid

någon af förenämnda skolor och som i årlig lön åtnjuter, utom föreskrifna

förmåner af husrum och vedbrand eller stadgad ersättning därför, minst

300 kronor, samt till aflönande af hvarje annan till dylik befattning behörigen

antagen lärare, som i årlig lön erhåller, förutom nämnda naturaförmåner

eller ersättning därför, minst 250 kronor, äger skoldistrikt att af

statsmedel bekomma ett årligt bidrag i förra fallet af 200 kronor och i

senare fallet af 166 kronor 67 öre, dock under villkor

att småskolan motsvarar sådan skolas ändamål att meddela förberedande

undervisning,

att mindre folkskolan är inrättad under sådana förhållanden, som

enligt gällande folkskolestadga göra densamma berättigad,

att folkskolan ej lider men däraf, att biträdande lärare i stället för

examinerad folkskolelärare därvid är anställd,

samt att läraren meddelar undervisning i skolan minst åtta månader

af året eller den kortare tid, under hvilken undervisningen i den skola,

hvari han är anställd, på grund af Kungi. Majts särskilda medgifvande

årligen meddelas.

»2. Därest vid någon af de i näst föregående mom. omförmälda skolor

anställd lärare, som undergått sådan pröfning, hvarom i samma mom.

nämnts, oförvitligt tjänstgjort under sammanlagdt tio tjänstår och lönen

till honom således utgår för åtta månaders undervisning med minst 350

kronor jämte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning därför,

äger skoldistriktet erhålla statsbidrag med 233 kronor 33 öre.

»3. Har sådan lärare, hvarom i nästföregående mom. är nämndt,

oförvitligt tjänstgjort under sammanlagdt femton tjänstår, och lönen till

honom således utgår för åtta månaders undervisning med minst 400

kronor jämte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning därför,

äger skoldistriktet att erhålla statsbidrag med 266 kronor 67 öre.»

Med anledning af de i nyss återgifna stadganden förekommande hänvisningar

till Eders Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående lönetillskott

af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor

den 5 juni 1885 torde jag böra erinra, hurusom i samma kungörelse fanns

stadgadt

i § 5: att, om för lärare eller lärarinna vid småskola eller mindre

folkskola eller biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola skoldistriktet

ökade årslönen till visst angifvet belopp, distriktet ägde att för hvarje

sådan lönetillökning erhålla statsbidrag, dock under villkor, om lönetillökningen

afsåge lärare eller lärarinna vid småskola, att, därest läraren

eller lärarinnan icke undergått godkänd afgångsexamen vid ett statens

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.

folkskoleseminarium, läraren eller lärarinnan genom sådan offentlig pröfning,

hvarom i § 6 närmare sades, ådagalagt sig hafva inhämtat de kunskaper,

som förvärfvades genom begagnande af sju månaders undervisning

vid något af staten eller landsting underhållet seminarium, i hvilket jämte

de insikter och färdigheter, som fordrades för inträde i ett statens folkskoleseminarium,

meddelades undervisning till visst angifvet omfång, samt,

om lönetillökningen afsåge lärare eller lärarinna vid mindre folkskola eller

biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola, att sådan lärare eller lärarinna,

om han eller hon icke undergått godkänd afgångsexamen vid ett

statens folkskoleseminarium, skulle, förutom hvad beträffade lärare eller

lärarinna vid småskola vore föreskrifvet, förete intyg, i Stockholm af denna

stads konsistorium, men eljest af vederbörande folkskoleinspektör, om erforderlig

skicklighet och förmåga att biträda vid undervisningen i folkskola,

samt i § 6: dels att om den i § 5 föreskrifna offentliga pröfning

gällde, att denna pröfning finge anställas vid statens seminarier, helst vid

läsårets slut, under ledning af seminariets inspektor, att enahanda pröfning

finge, i omedelbart sammanhang med afgångspröfningen och i närvaro af

en utaf chefen för ecklesiastikdepartementet förordnad sakkunnig person,

äga rum vid de af landsting underhållna seminarier, hvilka hade minst

sju månaders undervisningstid, samt att betyg öfver sådan pröfning skulle

utfärdas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de formulär, som vore

gällande för afgångsbetyg från folkskoleseminarierna, dels ock att med de

lärare och lärarinnor, som före den 11 januari 1878 blifvit vid småskola

anställda, nämnda pröfning kunde verkställas jämväl af vederbörande folkskoleinspektör

i sammanhang med offentligen kungjord inspektion och i

skolrådets närvaro, med rätt för folkskoleinspektören att meddela intyg,

huruvida sådan lärare eller lärarinna besutte de i § 5 för lärare eller lärarinna

vid småskola föreskrifna insikter och färdigheter.

På grund af nådiga remisser hafva utlåtanden öfver nyss återgifna

framställning afgifvits af rikets samtliga folkskoleinspektörer, Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i länen och domkapitlen. Af dessa myndigheter

hafva de allra flesta tillstyrkt den begärda löneförbättringen för ifrågavarande

lärarinnor — vid begagnande af detta uttryck afser jag jämväl det

fåtal lärare, som framställningen angår — såsom synnerligen behjärtansvärd,

därvid af några framhållits, att dessa lärarinnor vore i oafvisligt behof af

löneförhöjning, att den, som nu ifrågasattes, syntes motsvara ett minimum

eller vara måttligt begärd och att den kunde medföra gagn äfven för

själfva skolundervisningen, i det att ett framgångsrikt arbete i skolans

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

tjänst ej kunde fullgöras af lärarinnor, som måste täras af bekymmer för

det dagliga brödet.

Ett betydande antal af de hörda myndigheterna hafva likväl hållit

före, att löneförhöjningen ej borde medgifvas i den omfattning och på det

sätt, som sökandena begärt.

Hvad först angår beloppet af löneförhöjningen, hafva nämligen åtskilliga

myndigheter anfört, att, därest den begärda löneförhöjningen, som

afsåge en begynnelselön af 400 kronor samt två ålderstillägg efter fem och

tio års tjänstgöring å 50 kronor hvartdera och hvilken nog vore för lärarepersonalen

erforderlig, skulle blifva alltför betungande för statsverket och

kommunerna, man åtminstone borde tillförsäkra denna personal en begynnelselön

af 350 kronor jämte tre ålderstillägg, hvartdera å 50 kronor,

efter respektive fem, tio och femton års tjänstgöring, hvarigenom slutsumman

i allt fall blefve 500 kronor och lönen i hvarje lönegrad jämnt

hälften af folkskolelärarnes i motsvarande lönegrad.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottlands län anför i detta

afseende: Det syntes uppenbart, att den lagstadgade minimilönen för lärarinnor

vid småskola, för hvilkas utbildning en mer eller mindre lång

studietid utan möjlighet till förtjänst ju alltid vore nödig, redan i sig

måste anses otillräcklig att utan de allra största försakelser, sedan de

oundgängliga lefnadskostnaderna blifvit bestridda, därutöfver lämna tillgång

till amortering af studieskulderna, utgifter för bosättning och afsättning

till ålderns dagar; och med den fördyring af lefnadskostnaderna,

som obestridligen allt mer ägt rum, framträdde otillräckligheten af lönen

i allt större grad. I betraktande af den förlamande inverkan, som trycket

af en dålig ekonomi måste hafva på vederbörandes intresse och duglighet

för sitt kall, syntes äfven det allmännas intresse tala för en förbättring af

deras ställning. Det läte sig emellertid icke förnekas, att gentemot en så

pass stor höjning af minimilönen, som petitionärerna föreslagit, den omständigheten

talade, att härigenom i viss mån försvårades att i små och

fattiga skoldistrikt få småskolor inrättade och bibehållna. Det syntes alltså

vara, äfven med hänsyn till ifrågavarande kårs egna intressen, försiktigast

att stanna vid en mindre höjning, men i stället genom förkortande af

tiden för ålderstilläggens inträdande bereda möjlighet till bättre framtida

utkomst. Mycket syntes härvid tala för införande af ett tredje ålderstillägg,

som ju skulle komma just dem till godo, hvilka icke genom giftermål

eller af andra orsaker lämnade skolans tjänst, utan vore för sin utkomst

hänvisade till densamma under hela sin arbetstid.

Eu folkskoleinspektör (inom Gottlands län) framhåller, att, då den

minimilön, som kunde anses tillräcklig under de fem första åren, jämväl

Bill. till Iiilcsd. Prot. 1.904. 4 Sami. 2 Afd. 2 Raft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

lo Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 2.

borde i lika mån vara till fyllest de nästa fem åren, skäl ej förefunnes att

förändra tiden för erhållande af ålderstilläggen. Därest, säger samme

folkskoleinspektör, minimilönen för de examinerade lärarinnorna höjdes

till 400 kronor, hvilken höjning, om också icke oundgängligen nödvändig,

dock vore önskvärd, borde emellertid lönen utgå med ett för alla tjansteåldrar

lika belopp utan ålderstillägg.

En annan folkskoleinspektör (inom Västerbottens län) hemställer, att

minimilönen måtte bestämmas till 360 kronor jämte två ålderstillägg å

50 kronor hvartdera efter fem och tio års tjänstgöring.

Med hänsyn till de dyrare lefnadsförhållanden som råda i Norrland,

där också grundlönen för småskolelärarinnorna i flera församlingar redan

uppginge till 350 eller 400 kronor, anser en folkskoleinspektör (från Gäfleborgs.

län), att minimilönen borde för Norrland sättas 100 kronor högre än

för Svealand och Götaland, men att staten ensam borde bekosta ålderstilläggen

för ifrågavarande lärarepersonal i de sistnämnda delarne af riket.

I afseende å den af sökandena antydda olägenhet, som enligt deras

mening skulle vidlåda den småskolelärarinnorna medgifna förmånen af

ålderstillägg, att det vore fören adt med svårighet för en till ålderstillägg

berättigad småskolelärarinna att erhålla ny plats, hafva åtskilliga af de

hörda myndigheterna yttrat sig. Flera af dem hafva därvid framhållit,

att enligt deras erfarenhet det endast i sällsynta undantagsfall hände, att

en lärarinna, som vore berättigad till ålderstillägg, på grund däraf blifvit

förbigången vid tillsättandet af läraretjänst, hvarför ändring i gällande

författningar icke torde af sådan anledning påkallas. Småskolan vore,

säges det, i allmänhet föremål för vederbörande skolråds omtänksamhet

och hänsynsfulla välvilja. Skulle emellertid berörda olägenhet oftare förekomma,

vore enligt deras och flera andra myndigheters mening säkraste

medlet till dess undanröjande tvifvels utan, att staten ensam åtoge sig utgörandet

af ålderstilläggen. En folkskoleinspektör (i Gottlands län), som

vitsordar uppgiften, att församlingarna vore mera böjda för att anställa

yngre och billigare lärarinnor än äldre och dyrare, hänvisar till två utvägar

att förhindra detta. Den ena utvägen, att staten ensam åtoge sig

ålderstilläggen, anser har dock af flera skäl icke på lång tid ännu kunna

med. utsikt till framgång ifrågasättas; för den andra utvägen, att reglera

minimilönen så att ålderstillägg gjordes obehöfliga, finner han tidpunkten

nu vara lämplig. Komme, säger han, sistnämnda åtgärd till användning,

skulle skolråden befrias från frestelsen att vid tjänstetillsättningar taga

hänsyn till något annat än skolans välförstådda bästa. En annan folkskoleinspektör

(jämväl från Gottlands län) erinrar, att frågan, huruvida

ålderstilläggen skola utgå af statsmedel i sin helhet eller endast med två

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2. 11

tredjedelar, borde besvaras samtidigt för folk- och för småskolan. På

annat håll har man däremot velat se det rätta botemedlet mot berörda

olägenhet i beredande åt småskolelärarinnorna af en fastare anställning,

så att de icke skulle kunna entledigas från tjänsten af annan orsak och i

annan ordning, än § 32 i gällande folkskolestadga föreskrifver.

Större meningsskiljaktighet än i afseende å behofvet af löneförhöjning

för ifrågavarande lärarepersonal synes af de inkomna yttrandena råda beträffande

frågan, om och i hvad mån de oexeminerade småskolelärarinnorna

skola i afseende å löneförhöjning likställas med de examinerade.

Flera myndigheter hafva härutinnan hållit före, att det vore onödigt

och måhända icke heller fullt rättvist att gorå någon åtskillnad mellan

dessa båda kategorier, som hafva samma existensbehof, så mycket mer

som de oexaminerades antal vore ganska ringa och antagligen snart skulle

helt och hållet försvinna; och har en folkskoleinspektör (från Blekinge län)

anfört, att han bland de oexaminerade funnit några de allra bästa och

dugligaste lärarinnor, hvilka dock i brist på aflagd examen måste åtnöjas

med en oskäligt liten lön. En annan folkskoleinspektör (från Västerbottens

län) anser, att, då det visat sig att åtskilliga skolråd icke alltid med nödigt

allvar söka få tjänsterna vid mindre folkskolor och småskolor besatta med

examinerade lärarekrafter, intyg af vederbörande folkskoleinspektör därom

att examinerad lärarinna icke kunnat anskaffas borde erfordras för erhållande

af statsbidrag till aflönande af oexaminerad lärarinna. Andra

myndigheter förmena, att de oexaminerade borde erhålla samma grundlön

som de examinerade, men fortfarande såsom nu ej vara berättigade till

ålderstillägg. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings och i

Kronobergs län föreslå, att endast de bland de oexaminerade lärarinnorna,

som genomgått vissa vid några folkskoleseminarier för ändamålet

anordnade kurser, borde erhålla samma minimilön som de examinerade

lärarinnorna. Domkapitlet i Uppsala håller före, att den föreslagna löneförhöjningen

borde komma till godo endast sådana bland de oexaminerade,

hvilka blifvit anställda före år 1898, enär församlingarna eljest skulle

frestas att antaga oexaminerade med förbigående af examinerade lärarinnor;

och domkapitlet i Lund anser, att löneförhöjningen borde tillerkännas dem

bland de oexaminerade, som blifvit anställda före år 1899 och som af

vederbörande folkskoleinspektör vitsordades innehafva för ifrågavarande

befattning erforderliga insikter och färdigheter med god förmåga att meddela

undervisning. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads

län åter uttalar, att de oexaminerade borde i afseende å rätt till löneförhöjning

likställas med de examinerade, för så vidt de vunnit anställning,

innan de nya lönebestämmelserna skulle börja tillämpas. Eders Kungl.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.

Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län är af den mening, att de

oexaminerade ej borde likställas med examinerade, utan att samma löneskillnad

som nu äfven efter beviljandet af löneförhöjning måtte förefinnas.

En folkskoleinspektör (i Östergötlands län) är af samma åsikt och yttrar

i detta afseende, att han väl funne det önskvärdt, att oexaminerade lärarinnor

ej hädanefter förekomme, enär på de skolans stadier, som här vore

i fråga, den metodiska utbildningen för lärarepersonalen icke vore minst

viktig, att dock, lör att ej bereda skoldistrikten alltför störa svårigheter

att i stundom förekommande fall kunna under vederbörlig tid af året

uppehålla undervisningen, tillåtelsen att anställa samt erhålla statsbidrag

till aflönandet af oexaminerade småskolelärarinnor icke lämpligen borde

borttagas, men att, där sådana oexaminerade redan vore anställda eller

ytterligare komme att anställas, en skillnad i löneförmåner mellan dem

och de examinerade borde göras, hvarför en höjning af minimilönen för

de oexaminerade till 350 kronor vore tillräcklig. En annan folkskoleinspektör

(i Gottlands län) anför, att han funne det mindre lämpligt att,

på samma gång man kräfde en ganska betydande ökning af distriktens

utgifter för skolväsendet, äfven frånhända församlingarna den rätt till fritt

val mellan examinerade och oexaminerade lärarinnor, som genom folkskolestadgans

§ 23 af ålder ställts församlingarna öppen och som det för

småskolans egen skull vore nödvändigt att bevara; dock borde, i händelse

af löneförhöjning för ifrågavarande lärarepersonal, de oexaminerade fortfarande

hafva lägre lön än de examinerade. En folkskoleinspektör (i

Kopparbergs län) föreslår, att, därest minimilönen för de examinerade

höjdes till 400 kronor, minimilönen för de oexaminerade måtte bestämmas

till 333 kronor 33 öre med rätt till två ålderstillägg, det första efter

fem och det andra efter tio års oförvitlig tjänstgöring; och en annan

folkskoleinspektör (i Jämtlands län) föreslår, att i sådant fall minimilönen

för de oexaminerade måtte sättas till 300 kronor. Eders Kungl.

Maj ds befallningshafvande i Östergötlands län framhåller, i likhet med en

folkskoleinspektör inom länet, att den af petitionärerna framställda begäran,

att de motsvarande oexaminerade lärarinnorna måtte erhålla samma

löneförhöjning som de examinerade, icke kunde beviljas utan samtidig förändring

af folkskolestadgans § 23 i den riktning, att oexaminerad lärarinna

ej vidare finge anställas af skoldistrikt med rätt för detsamma att åtnjuta

statsbidrag till hennes aflönande; med de tillfällen till utbildning, som

numera erbjödes i de af staten kontrollerade småskoleseminarierna, kunde

statens fordran på aflagd examen för anställning vid småskola anses fullt

berättigad. Flera myndigheter hafva anmärkt, att de äldre ännu tjänstgörande

oexaminerade lärarinnor, hvilka icke begagnat sig af den rättig
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sammansatta Stats- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N:o 2.

het, som under tjugu års tid varit dem tillerkänd att inför vederbörande

folkskoleinspektör undergå behörig pröfning för att varda likställda med

examinerade småskolelärarinnor, utgjorde ett allt mer försvinnande fåtal,

och på grund häraf ansett någon åtgärd i lagstiftningsväg icke beträffande

dem böra ifrågakomma, hvarvid af åtskilliga folkskoleinspektörer tillagts,

att löneförhöjning icke borde tillkomma de oexaminerade af den anledning,

att sådanas anställning vid skolan numera vore obehöflig och ej

borde uppmuntras.

I sammanhang med frågan om löneförhöjning för ifrågavarande lärarepersonal

hafva somliga myndigheter uttalat önskvärdheten af att seminariekursen

förlängdes till två eller åtminstone till ett och ett hälft år, att den

lägsta ålder för afläggande af examen bestämdes till tjugu år, på det att

nödig stadga för det viktiga uppfostrarkallet måtte vinnas, samt att hädanefter

inga oexaminerade finge anställas vid småskolor och mindre folkskolor

eller såsom biträdande lärarinnor vid folkskolor i annat fall, än då

examinerade lärarinnor ej funnes att tillgå.

Äfven frågan om vikaries aflöning har af en folkskoleinspektör (i Östergötlands

län) blifvit berörd. I nådiga kungörelsen angående aflönande af

vikarie för lärare vid förskola eller småskola under tjänstledighet på

grund af sjukdom den 1 juni 1900 finnes stadgadt

i § 1 mom. 2, att, då biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid

mindre folkskola eller småskola, till hvilkens aflönande bidrag af statsmedel

utgår, på grund af sjukdom åtnjuter tjänstledighet och vid småskoleseminarium

examinerad eller, enligt § 6 i nådiga kungörelsen angående

lönetillskott af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor

och småskolor den 5 juni 1885, af folkskoleinspektör pröfvad vikarie är

förordnad under oafbrutet minst en månad af den fastställda årliga undervisningstiden,

vikarien skall för den tid, hvarunder hans förordnande varar,

åtnjuta arfvode efter minst 300 kronor för åtta månaders undervisningstid,

samt att i det fall, att oexaminerad vikarie förordnats, denne skall åtnjuta

arfvode efter minst 250 kronor för åtta månaders undervisningstid,

samt i § 2 mom. 1, att vikariens aflöning skall utgöras sålunda, att

den tjänstledige läraren af sin lön afstår ett belopp, motsvarande en fjärdedel

af vikariens kontanta minimiaflöning, samt två tredjedelar af samma

ininimiaflöning utgå af statsmedel och återstoden erlägges af skoldistriktet.

Nämnde folkskoleinspektör har ansett det uppenbart, att den ifrågasatta

löneförhöjningen äfven borde, ej mindre för rättvisans skull än för

önskvärd likformighet i hithörande författningar, medföra den förändring

i aflöning af vikarie vid vakans eller vikarie för en på grund af sjukdom

tjänstledig småskolelärarinna, att sådan vikarie tillförsäkrades minst 400

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.

kronor för åtta månaders tjänstgöring samt att oexaminerad vikarie finge

anställas endast i undantagsfall, då examinerad ej kunnat anskaffas, men

då med lika aflöning som en examinerad vikarie, och har folkskoleinspektören

gjort hemställan i öfverensstämmelse härmed.

Liksom de flesta myndigheter, som yttrat sig i ärendet, anser äfven

jag, att den lagstadgade minimilönen för ifrågavarande lärarepersonal är

otillräcklig för bestridande af de oundgängliga lefnadskostnaderna, hvilken

otillräcklighet är så mycket mer påfallande, om man jämför denna lärarepersonals

löneförmåner med den tjänande arbetsklassens.

Om ock, såsom de afgifna utlåtandena gifva vid handen, på många

ställen i vårt land församlingarna sett sig nödsakade att förse sina småskolelärarinnor

med högre lön än det minimum, som är stadgadt för

erhållande af statsbidrag, torde dock ej vara möjligt att på frivillighetens

väg erhålla den löneförbättring för denna lärarepersonal i dess helhet,

hvaraf densamma är i behof, utan måste det anses vara för detta ändamål

nödvändigt att höja det för statsbidrags erhållande stadgade löneminimum.

Enär en sådan höjning också medför ökade utgifter för församlingarna,

måste den ske med en viss försiktighet, på det att församlingarnas intresse

att skaffa folkskolan det behöfliga underlaget af småskola icke må

förminskas, hvaraf folkskolan utan tvifvel skulle lida. Med hänsyn härtill

och då man icke får förgäta, att lärarepersonalen vid småskolan icke

är för skolarbetet upptagen mer än åtta månader om året och således

hör hafva tillfälle till någon extra, förtjänst, har jag, i likhet med flera af

de myndighetei’, som yttrat sig i ärendet, ansett, att man åtminstone för

det närvarande bör stanna vid en ökning af den lagstadgade minimilönen

för examinerade lärarinnor i lägsta lönegraden med 50 kronor eller till

350 kronor.

Att en sådan begränsning af löneförhöjningen för närvarande måste

göras, framgår af den stora kostnad för statsverket, hvilken äfven denna

ökning medför. Antalet af biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor

samt lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor och småskolor uppgick

år 1902 i hela riket till 8,935 eller i rundt tal 9,000. Däraf följer, att

redan en ökning med 50 kronor af minimilönen skulle för statsverket medföra

en utgift af två tredjedelar utaf 450,000 kronor eller alltså 300,000

kronor om året.

Att ytterligare öka denna utgift genom att låta rätten till åtnjutande

af ålderstillägg inträda redan efter fem års tjänstgöring eller öka ålderstilläggens

antal till tre finner jag mindre nödvändigt med hänsyn därtill,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.

att ifrågavarande lärarepersonal, i olikhet med lärarepersonalen vid folkskolan,

räknar tiden för rätt till ålderstillägg redan från sin första anställning

och sålunda i regel lika tidigt som folkskolelärarne få efter aflagd

examen komma i åtnjutande af ålderstillägg.

Att åter, såsom föreslagits, höja minimilönen till 400 kronor med

borttagande af alla ålderstillägg synes mig innebära en orättvisa mot alla

de äldre lärarinnorna.

Icke heller anser jag det lämpligt, att i sammanhang härmed och

särskildt för småskolan vidtages sådan vidtgående förändring i nuvarande

bestämmelser, att staten skulle ensam bekosta ålderstilläggen. Några synnerliga

olägenheter af de nuvarande bestämmelserna i detta afseende

kunna, att döma af de afgifna utlåtandena, icke anses hafva uppstått.

Småskolan är i allmänhet icke mindre omhuldad af församlingarna än

folkskolan och antalet lärarinneplatser vid densamma är i stadigt stigande.

Frågan om småskolelärarinnornas fastare anställning, hvilken kräfver

sin särskilda utredning, torde icke böra behandlas i sammanhang med

nu föreliggande fråga om löneförbättring. Ej heller stå frågorna om tid

för seminarieutbildning eller ålder för examens afläggande i sådant samband

med lönefrågan, att de nu böra tagas under ompröfning.

Då de oexaminerade lärarinnorna numera äro jämförelsevis få till

antalet och med de rikare tillfällen till seminarieutbildning, som finnes,

deras antal säkerligen kommer att än ytterligare minskas, synes det mig

icke vara af behofvet påkalladt att göra någon ändring i den åtskillnad

i afseende å löneförmåner, som förefinnes mellan examinerade och oexaminerade

lärarinnor, i följd hvaraf, därest den lagstadgade minimilönen i

lägsta lönegraden för de examinerade höjes till 350 kronor, den minimilön,

som utgör villkor för rätt att erhålla statsbidrag för de oexaminerade,

bör höjas från 250 kronor till 300 kronor och fortfarande utan lagstadgad

rätt för de oexaminerade till ålderstillägg. Sattes lönerna för de

oexaminerade och examinerade i lägsta lönegraden lika, skulle ju de nu

anställda oexaminerade få en större löneförbättring än de examinerade.

Ännu mindre synas mig tillräckliga skäl vara anförda för att statsbidragen

till de oexaminerades lön skulle sättas lika med bidragen till de examinerades,

enär häri kunde ligga en uppmuntran för skolråden att just antaga

lärarinnor af förra slaget.

Om genom bibehållande af den nuvarande skillnaden mellan de

examinerades och de oexaminerades löneförmåner de senares antal alltjämt

minskas, torde ej vara skäl att inom denna på minskning ställda kår nu

uppdraga nya indelningar, beroende på olika utbildning, olika vitsord eller

olika tid för anställning, såsom af några föreslagits.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.

Såsom jag förut omförmält, har af en folkskoleinspektör ifrågasatts,

att, därest beloppet af den lagstadgade'' minimilönen för ifrågavarande

lärarepersonal ökas, jämväl beloppet af det lagstadgade minimiarfvodet åt

vikarie för lärarinna, som erhållit tjänstledighet på grund af sjukdom,

må höjas, så att dessa belopp äfven efter löneregleringen blifva lika.

Ehuruväl någon orättvisa icke synes mig ligga däri, att sådan vikaries

arfvode är något lägre än den tjänstlediga lärarinnans lön, samt fråga om

höjning af vikariearfvodet ej föreligger, torde dock försiktigheten bjuda,

att redan nu, i sammanhang med lönereglering för småskolelärarinnorna

och med dem i afseende å löneförmåner likställda lärarinnor, föreskrift

införes därom, att den på grund af sjukdom tjänstlediga lärarinnan skall

vara skyldig att till vikariens aflönande afstå en fjärdedel af vikariens

kontanta minimiaflöning, dock högst en fjärdedel af sin egen lagstadgade

kontanta lön i lägsta lönegraden, på det att icke något anspråk på löneförhöjning

må i framtiden kunna grundas på eventuell ökning af vikaries

lagstadgade minimiarfvode och därmed följande ökning af det belopp, som

den tjänstlediga lärarinnan bör vid tjänstledighet afstå till vikarie.

I sammanhang med den ändring i nådiga kungörelsen angående aflöning

åt lärare vid folkskolor och småskolor den 1 juni 1900, som skulle

betingas af lönereglering för småskolelärarinnorna och med dem i afseende

å löneförmåner jämställda lärarinnor vid folkskolan, torde jämväl nagra

mindre väsentliga, formella ändringar höra vidtagas i samma författning.

Det har nämligen visat sig, att ordalydelsen af de i § 2 mom. 2 meddelade

bestämmelser angående beräkning af tjänsteålder gifvit anledning till

missförstånd, hvithet åter haft besvärs anförande till följd. För undanröjande

af den otydlighet, som ansetts föreligga, torde första delen af

momentet lämpligen böra erhålla följande ändrade lydelse: »Tjänstar räknas

såsom fullt, därest läraren under löpande kalenderår tjänstgjort åtta manader

eller 341/2 veckor. För de kalenderår, under hvilka läraren undervisat

kortare tid, verkställes, efter sammanläggning af tjänstetiderna, en

reduktion till tjänstår med beräkning af åtta månader på hvarje; dock» etc.

I senare delen af samma moment göres eu hänvisning till viss paragraf

i gällande folkskolestadga. För undvikande af sådan hänvisning har jag

ansett lämpligt, att punkten i stället erhåller följande lydelse: »I lärares

tjänstetid inräknas äfven den tid, hvarunder på grund af rådande smittosam

sjukdom undervisningen i skolan varit inställd».

Den lönereglering för ifrågavarande lärarepersonal, jag ansett mig^

kunna tillstyrka, kräfver, såsom jag förut erinrat, en ökad statsutgift åt

300,000 kronor, hvilken ökning kommer på förslagsanslaget med titel

»Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor», nu utgörande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2. 17

5,250,000 kronor. Detta förslagsanslag har emellertid under en följd af

år öfverskridits med betydande och alltjämt växande belopp, såsom framgår

af följande tabell:

år anslagets belopp brist i anslaget

1898 ................................................ kronor 4,300,000: — kronor 338,604: 33

1899 ................................................ » 4,570,000: — » 444,455: 32

1900 .......................................... » 4,570,000: — * 557,465: 96

1901 ............................................. » 5,250,000: — » 721,258: 71

1902 ............................................ » 5,250,000: — » 852,730: 27

Då någon minskning i de utgifter, som med detta anslag, enligt nu

gällande bestämmelser, skola bestridas, icke är att för framtiden motse,

har jag ansett det vara ur statsregleringssynpunkt riktigast, att anslaget

jämväl ökas med ett belopp, som någorlunda motsvarar berörda öfverskridande,

eller med 800,000 kronor. Till följd häraf bör, vid bifall till

den af mig ifrågasatta förhöjningen i småskolelärarinnornas aflöning, anslaget

ökas med tillsammans 1,100,000 kronor.»

Utskottet, som med hänsyn till hvad sålunda anförts finner sig böra

biträda Kung!. Maj:ts nu förevarande förslag, hemställer,

att Riksdagen må

I. medgifva vidtagande af de utaf Kungi. Maj:t

föreslagna ändringar såväl i fråga om aflöningsförbållandena

för de i § 2 af kungörelsen angående aflöning

åt lärare vid folkskolor och småskolor den 1 juni 1900

omförmälda lärare som ock beträffande statsbidrag till

aflönande af vissa lärare; samt

II. höja förslagsanslaget: lönetillskott åt lärare vid

folkskolor och småskolor, nu 5,250,000 kronor, med

1,100,000 kronor till 6,350,000 kronor.

Stockholm den 11 april 1904.

På det sammansatta utskottets vägnar:

T. ZETTERSTRAND.

Bill. till llilcsd. Prof. 1904. 4 Sami. 2 Afd. 2 Häft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.