Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2

1905-02-27 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1905:2, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

K:o 2.

!i: - ■gnkieskftp.f n:o • V ;gon päfroi i Tjna-Aaw

Ank. till Eiksd. kansli den 27 februari 1905, kl. 3 e. m.

. i;,? -/i - ufo-.iintä i Hu: ■»*.■ 70»: 3

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n.-o 2,

i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående vidtagande af åtgärder för inskränkning

af uppläsandet af kungörelser i kyrkorna,

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion,

n:o 90, har herr G. O. V. Lindgren, med instämmande af sju andra ledamöter

af kammaren, hemställt, att Riksdagen ville ingå till Kungl. Maj:t

med underdånig anhållan om åtgärders vidtagande för ytterligare inskränkning

i det föreskrift kungörelseuppläsandet från predikstolen.

Med hänvisning till

dels lagen angående kungörelsers uppläsande i kyrka den 1 juni

1894, hvari stadgas: »Med upphäfvande ej mindre af hvad i 2 kap. 5

§ kyrkolagen stadgas om uppläsande i kyrka af kungörelser angående världsliga

angelägenheter, än äfven af 10 § i resolutionen på allmogens besvär

den 9 december 1766 och förordningen den 8 maj 1849, är förordnadt

som följer: 1 §. Förutom i de fall, då enligt lag och författning eller enligt

bestämmelse i kyrkohandboken kungörelse skall uppläsas i kyrka, skall sådan

uppläsning äga rum allenast när Konungen eller dess befallningshafvande

därom särskildt förordnar; dock äge församling, genom beslut å kyrkostämma,

medgifva, att jämväl enskildes tillkännagifvanden må, där sådant

Bill. till Rilcsd. Prot. 1905. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 2 Käft. (N:o 2).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Ändra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

äskas, i kyrka kungöras, vederbörande präst obetaget att vägra uppläsning

af tillkännagifvande, som i anseende till innehåll eller affattning finnes

därtill otjänligt. § 2. Kungörande, hvarom i 1 § sägs, skall ske från

predikstolen, dock först efter det gudstjänsten afslutats, där ej kyrkohandboken

annorlunda bestämmer»;

dels kungl. cirkuläret 28 maj 1897, hvari Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i rikets samtliga län anbefallts »dels att för hvarje tillkännagifvande,

som uti länskungörelserna intages, vare sig på grund af föreskrift

i lag eller författning eller efter Konungens befallningshafvandes eget

förordnande eller på begäran af annan ämbetsmyndighet, tjänsteman eller

enskild, och om hvithet ej finnes uti lag eller författning uttryckligen föreskrifven

uppläsning i kyrka, noga pröfva, om uppläsning af tillkännagifvandet

är af förhållandena påkalladt; om kungörelsen behöfver i sin helhet

eller endast delvis upj»läsas; samt om uppläsningen bör ske uti alla länets

kyrkor eller endast någon eller några af dem; dels att i hvarje fall pröfva,

ej mindre huruvida efterlysning angående brottsling eller brott, som i länskungörelserna

införes, tillika bör uppläsas i kyrka, än äfven huruvida efterlysning,

hvilken inflyter i tidningen Polisunderrättelser, tillika bör i länets

egna eller andra läns kungörelser återgifvas; dels ock att vid hvarje uti

länskungörelserna intaget tillkännagifvande, som på grund af uttrycklig

föreskrift i lag eller författning skall eller af Konungens befallningshafvande

pröfvats eljest böra i kyrka uppläsas, tydligt angifva, huruvida tillkännagifvandet

skall i sin helhet eller endast i vissa delar uppläsas, äfvensom

huruvida uppläsningen skall äga rum uti alla eller endast någon eller

några af länets kyrkor»;

dels kungl. cirkuläret den 1 mars 1901, hvarigenom Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes uppmärksamhet fästs å angelägenheten att noggrant

iakttaga föreskrifterna i förutnämnda cirkulär —

framhåller motion,ären, hurusom genom dessa lagbestämmelser väg

till ett mer rationellt till vägagående i det ifrågavarande afseendet banats.

Trots enahanda erkännande, hade dock 1898 års kyrkomöte funnit nödigt

att till Kungl. Maj:t ingå med underdånig anhållan, det täcktes Kungl.

Maj:t vidtaga åtgärder för inskränkande i väsentlig mån af kungörelsers

uppläsande från predikstolen i en mängd af detsamma angifna hänseenden.

Det önskemål, nämnda kyrkomöte sålunda uttalat, befunnes emellertid ännu

ouppfyldt, trots den alltjämt ökade lättheten att i allt vidsträcktare mån

fa det föråldrade, föga lämpliga, ofta betydelselösa och mången gång af

omständigheterna omöjliggjorda förfaringssättet ersatt af ett mer tidsenligt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Under hela den tidrymd af mer än trettio år, hvarunder den förevarande

frågan utgjort föremål för upprepade framställningar i kyrkomöte

och Riksdag har det alltid, äfven från deras sida, som mest hållit på den

nuvarande ordningen, varit erkändt, att densamma lede af åtskilliga svara

olägenheter, och i afgifna utlåtanden öfver uppgjorda ändringsförslag har

det städse uttalats, att tiden ännu icke är inne för det nuvarande kungörandets

fullständiga aflysande, hvadan det tills vidare och under öfvergångstiden

måste, om ock i mindre omfång, anlitas. Såväl i statsrådet

som i högsta domstolen hafva uttalanden hlifvit gjorda i det syftet, att

nuvarande ordning förr eller senare måtte komma att upphöra. Ena gången

heter det, år 1873: »Att publikation af såväl allmänna som enskilda

kungörelser i världsliga angelägenheter är ett för den allmänna gudstjänsten

och de prästerliga förrättningarna främmande bestyr, lärer icke kunna

förnekas»; och eu annan gång, år 1893: »Att nu gällande bestämmelser,

enligt hvilka jämväl världsliga kungörelser skola uppläsas i kyrka, hvarken

ur det borgerliga samhällets eller ur kyrkans synpunkt kunna anses fullt

tillfredsställande, lärer icke kunna med fog bestridas».

Inom kyrkomötet har, alltsedan denna institutions begynnelse år 1808,

uppmärksamhet ägnats frågan om nödvändigheten att inskränka uppläsandet

af världsliga kungörelser i kyrkorna, och särskildt var detta förhållandet med

1898 års kyrkomöte, som jämväl aflät en underdånig skrifvelse i ämnet, hvari,

bland annat, anfördes, att, ändock ett icke obetydligt steg i den önskade riktningen

tagits genom lagen den 1 juni 1894, kompletterad genom kungl. cirkuläret den

28 maj 1897, »eu ytterligare begränsning af kungörelseuppläsandet är af

verkligt behof påkallad», äfvensom kyrkomötet håller före, »att en dylik

begränsning kan utan olägenhet bringas till genomförande»; och ansåg sig

kyrkomötet böra angifva några synpunkter, hvilka börda i detta afseende

tagas under öfvervägande, därvid anförande:

»Hvad först beträffar allmänna författningar —t rörande hvilka för

närvarande gäller, att författningar, som därom innehålla föreskrift, skola

i sin helhet uppläsas från predikstolen, och att andra författningar skola

till rubrik och datum på detta sätt kungöras — anser kyrkomötet, att

uppläsandet af rubrik och datum för ”andra författningar” är för därmed

afsedt ändamål skäligen betydelselöst, då först och främst endast en

jämförelsevis ringa del af allmänheten kan blifva i tillfälle att på sådant

sätt erhålla kännedom om författningarnas utfärdande och det dessutom

för dem, som åhöra uppläsandet, mången gång torde vara svårt att i

minnet behålla hvad vid sådan hastig uppläsning ifrågakommit.

Enligt kyrkomötets '' mening kan alltså det föreskrifna uppläsandet af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande Ko 2.

rubrik och datum för en del allmänna författningar, hvilket uppläsande!

dessutom påfordras jämväl för vissa från ämbetsmyndigheter utgångna

tillkännagifvanden, som, äfven om de i bihanget till Svensk författningssamling

införas, dock icke kunna såsom författningar anses, utan olägenhet

för allmänheten helt och hållet afskaffas. Bestämmelsen om skyldighet

för utgifvaren af allmänna författningar att om författningarnas

utfärdande införa underrättelse i Post- och Inrikestidningar synes kyrkomötet

innebära tillräcklig garanti därför, att den allmänhet, som kan af

eu författnings utfärdande hafva intresse, därom erhåller kännedom.

Redan nu torde allmänneligen förekomma, att lokaltidningarna återgifva

dylika meddelanden ur den officiella tidningen.--Bestämmelserna om

uppläsande i kyrka kunna och böra, enligt kyrkomötets åsikt, lämpligen

förändras jämväl i fråga om sådana kungörelser, som efter nu gällande

föreskrifter skola i deras helhet uppläsas. Samma skäl, som betingade

upphäfvandet af föreskrifterna om uppläsning af lagfartsförteekningar och

förnyadt uppläsande af vissa äldre författningar (genom lagar af den 25

maj 1894) torde kunna med fog åberopas jämväl för upphäfvande af en

hel del andra i lagar och författningar förekommande bestämmelser om

skyldighet att från predikstolen kungöra vissa ärenden. Så t. ex. synes

föreskriften i 61 § af förordningen angående skyldighet att från predikstolen

kungöra sammandrag af landstingsprotokollen ej vara betingad af

något allmänhetens verkliga intresse.--Föreskriften om skyldighet att

från predikstolen kungöra värfningspass synes jämväl höra till dem, som

utan olägenhet kunna upphäfvas. Densamma betingas ej numera af något

verkligt behof, då det ej, såsom förr var fallet, förekommer, att värfningen

försiggår i särskildt utlysta möten, utan värfvaren nödgas att

personligen uppsöka hvar och en, som han önskar anvärfva. De ofta

förekommande kungörelserna om upphandlings-, entreprenads- och försäljningsauktioner

för statens behof kunna näppeligen påräkna det allmänna

intresse, som betingar deras uppläsning i kyrka. Ej heller synas

giltiga skål föreligga att för dessa kungörelser bereda annat sätt för

offentliggörande än det i allmänhet af enskilda personer och bolag för

liknande ändamål använda. Hvad i öfrig! beträffar länskungörelserna,

hvilka vanligen taga i anspråk största delen af tiden för kungörandet

från predikstolen, anser kyrkomötet det vara högeligen önskvärd!, om

uppläsningen af desamma kunde i väsentlig mån inskränkas. I detta

afseende torde till en början böra komma under öfvervägande, huruvida

ej uppläsningen af de delar däraf, som angå exekutiva auktioner; virkesauktioner,

utarrendering eller försäljning af krön odomäner, inskrifnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

5

förrättning och revision, vapenöfning, mönstring och dylika i värnepliktslagen

föreskrifva förrättningar, prisbelöning af hästar m. m. lämpligen

kunna inskränkas till en kort uppgift om ämnet och tiden, med hänvisning

därjämte att kungörelserna vore å viss plats för allmänheten tillgängliga.

Någon olägenhet för allmänheten torde häraf ej vara att befara, då det i

allt fall måste antagas, att den, som vill om detaljerna af dylika kungörelser

taga kännedom, måste, äfven om kungörelserna i deras helhet uppläsas,

förskaffa sig ytterligare tillgång till desamma. — Äfven i andra

delar än de nu nämnda, torde uppläsningen af länskungörelserna kunna

begränsas utöfver hvad nu äger rum; och vill kyrkomötet härutinnan fästa

uppmärksamheten å angelägenheten häraf, att kungl. cirkuläret den 28

maj 1897, åsyftande sådan begränsning, noggrant iakttages. Däri föreskrifves

bland annat, att vid hvarje uti länskungörelserna intaget tillkännagifvande,

som skall i kyrka uppläsas, tydligt skall angifras, huruvida

tillkännagifvandet skall i sin helhet eller endast i vissa delar uppläsas,

äfvensom huruvida uppläsningen skall äga ram uti alla eller endast någon

eller några af länets kyrkor. Enligt hvad kyrkomötet varit i tillfälle att

förvissa sig om, har denna föreskrift ej vunnit den allmänna efterföljd,

som önskligt varit, liksom den Konungens befallningshafvande enligt

berörda cirkulär tillkommande rätt och plikt att noga pröfva, om och i

hvad mån uppläsning i kyrka af innehållet i länskungörelserna aria äga rum,

synes hafva utöfvats efter olika principer inom skilda län. Angelägenheten

af det kungl. cirkulärets noggranna efterlefnad är desto större,

som detsamma, efter kyrkomötets mening, kan åstadkomma eu verkligt

effektiv begränsning i afseende å omfattningen af kungörandet från

predikstolen.»

Jämväl Riksdagens båda kammare Jude redan år 1886 i dagen

villighet att lyssna till detta helt visst berättigade reformkraf. Första Kammaren

beslöt då, med 49 röster mot 25, att i underdånig skrifvelse hemställa^

»det Kungl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke —

intill dess sådan åtgärd kunde vidtagas, hvarigenom publicerandet i kyrkorna

af andra kungörelser och författningar än dem, som stode i sammanhang med

det kyrkliga lifvet, kunde upphöra — frågan om dessa handlingars offentliggörande

kunde ordnas sålunda, att, med upphäfvande af skyldigheten för

präst att från predikstol uppläsa nådiga författningar samt myndigheters

och enskildes kungörelser, präst skulle åläggas att hvarje söndag låta offentliggöra

de för sådant ändamål ankomna handlingar på det sätt, att de

antingen ansloges å en på lämpligt ställe i kyrka eller vapenhus anbragt

tafla eller ock, därest sådant anslag ej lämpligen kunde ega rum, upptoges

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

å en på nämnda tafla anslagen förteckning, utvisande deras rubrik och

innehåll.» Och i Andra Kammaren fattades endast 2 röster för att ett

framställdt skrifvelseförslag skulle blifvit antaget, »att Kung], Maj:t täcktes

vidtaga sådana ändringar i gällande bestämmelser — — —, att från

predikstolarne skulle endast kortare kungörelser, såsom om kommunalstämmas

och kyrkostämmas hållande, tings begynnande och afslutande

m. m., fullständigt uppläsas, och att, rörande längre kungörelser samt

Kungl. Maj:ts författningar, endast behöfde omförmälas, att de för offentliggörande

ankommit till kyrkan och att de under viss tid funnes tillgängliga

å det rum, som af församlingen därtill bestämts». Under debatten

anfördes ock från det mest kompetenta håll, att man äfven inom statskyrkan

med framgång och till allmän belåtenhet, t. ex. i Västergötland, användt

det föreslagna sättet med anslagstafla.

Redan året därpå kom frågan ånyo på tal inom Riksdagen, sedan enskild

motion väckts i ämnet, hvilken motion i hufvudsak tillstyrktes af

lagutskottet men af slogs af Andra Kammaren, vid hvilket förhållande

ärendet i Första Kammaren lades till handlingarna. Därefter förekom ej

detta ärende vidare till behandling inom Riksdagen förrän 1894, då Riksdagen

biföll Kungl. Maj:ts förslag till lag angående kungörelser uppläsande

i kyrka. Denna lag, för hvilken redogörelse ofvan lämnats, utfärdades därefter

den 1 juni samma år.

Så torde det kunna anses vara längesedan allmänt erkändt, att behofvet

af såväl allmänna som enskilda kungörelsers publicerande i många fall kan

och bör äfven hos oss tillgodoses på andra vägar än den här i ganska

stor utsträckning ännu vanliga genom uppläsande från predikstolen. Ty

de partiella begränsningar, som på senaste tiden skett — såsom exempelvis

genom lagen af den 19 november 1897 om ändrad lydelse af 10 § förordningen

angående lagfart å fång till fast egendom den IG juni 1875,

hvarigenom inskänkning i någon mån gjordes i då stadgade skyldighet att

för vissa fall föranstalta om uppläsande i kyrkorna af kungörelse om häradsrätts

beslut rörande lagfart å egendom på landet, äfvensom genom kungl.

brefvet den 13 november 1903 i afseende på domänstyrelsens tillkännagifvanden

rörande auktion för utarrendering af kronodomän eller för försäljning

af viss lägenheter — kunna icke sägas hafva på det hela ändrat

förhållandet.

Från hvilken sida saken än ses, kan utskottet icke annat än understödja

motionärens hemställan. Först ur allmänt medborgerlig och kommunal

synpunkt, då det häfdvunna sättet blott ofullständigt fyller sitt ändamål.

Till statskyrkan icke hörande medborgare och ett stort antal af hennes

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra Kammarens Tilljälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

egna medlemmar betjänas icke däraf. Icke kan det väl heller vara öfverensstämmande

med statens värdighet, att, såsom fallet är i städerna, kyrkan

mestadels står tom, under det att offentliggörandet sker af hvad staten har

att tillkännagifva och påbjuda. På grund af svårigheten att rätt fatta och

minnas åtminstone ett något utförligare muntligt meddelande, äro jämväl

de kyrkobesökande redan nu i många fall hänvisade till att på annat sätt

erhålla närmare kännedom om mera viktiga ärenden. Härtill kommer, att

enskilde, hvilkas tillkännagifvanden präst, på grund af dessas innehåll eller

affattning, sin rätt likmätigt vägrat publicera, måste för desammas offentliggörande

tillgripa andra utvägar, hvilka ju icke borde vara mindre effektiva

i fråga om de öfriga. Äfven och kanske framför allt ur kyrklig synpunkt

måste det brukliga kungörelseläsandet från predikstolen erkännas vara synnerligen

olämpligt, då det ju är icke allenast främmande för gudstjänstens idé,

utan tillika störande för det religiösa lifvet. Slutligen från den prästerliga

ämbetsverksamhetens synpunkt torde det vara beaktansvärdt, att prästen kan

genom detta åliggande finna sig nödsakad att på ett brådskande sätt utföra

sin egentliga ämbetsgärning, eller blifva ställd i det ytterst plågsamma läget

att nödgas lämna intyg om en uppläsning från predikstolen, som på grund

af andra oundgängliga åligganden ej kunnat på ett fullt lagenligt sätt äga rum.

Och på landsbygden, där gemenligen en stor del af församlingen kvarstannar

i kyrkan för kungörelsernas af hörande, föredrager man, ändock numera

knappt någon by eller gård torde sakna närmaste ortstidning, ofta nog af

sparsamhets- och bekvämlighetsskäl, för sina enskilda tillkännagifvanden

predikstolen framför tidningen.

Då kyrkan, på grund af sin nära förening med staten, under

lång tidsföljd gradvis belastats med för henne principiellt främmande

åligganden, hvilka till följd af vanans makt icke förnummits dessmera

störande och onekligen i viss mån tjänat till att föra präst och menighet

hvarandra nära, så har det ansetts lämpligt att icke i ett slag, särskildt i

nu förevarande afseende, bringa till stånd eu genomgripande förändring. Eu

börjande och sedan fortgående afveckling af det förhanden varande förhållandet

har på goda grunder fått företrädet, i hopp, att det icke måtte

dröja alltför länge, innan äfven hos oss tiden är inne för hvad som i alla

andra civiliserade länder befunnits härutinnan icke innebära någon som

helst betänklighet.

Då emellertid uppenbart är, att förhållandet i det ifrågavarande afseendet

lämnar mycket öfrigt att önska, och utskottet delar motionärens

uppfattning om behöfligheten och önskvärdheten af ytterligare fortgång på

den beträdda vägen, finner utskottet anledning föreslå,

opaginerad Kontrollera mot PDF

''fi

Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

att Andra Kammaren ville för sin del besluta,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla

om åtgärders vidtagande för ytterligare inskränkning

i det föreskrifna kungörelseuppläsandet från predikstolen.

- r.. Ii.; . -• , i: J,}i : ’-rt • )('':•. wj/r.1 p/ '' .

Stockholm den 27 februari 1905.

i å =;.-•<• b •• ri a-> j-r.uiu u^hi/r:.''Ihauurdiih ?fi3tiiv’d r ii:4r.no''

1 1

På utskottets vägnar:

ib ir v • å ).■ /■(_ Mir/d .ifigfivjii yqmp!;) ‘.♦hantö’:.

K. H. GEZ. von SCHÉELE.

-''BUiTTr VVTftT : .: .fvj iråibvKI ii.Kti S>^U/j|TjU* ! it; ‘ ''

föl"oljaafUmiHl isanoiiu >i ''iä or toft Sb , ''tdfarr;iHo »tesif

■i-Vrf

>i)i :

■U tf

tima

{\i ■■; < va t i a ^ il ✓

>•: <:ho ■ •?•):■''ui Jas

•röinnvA -: •! >.r -ib, .-.'';

f '' > ( f

5 if r t\‘ f {

g o.K

(J/<

i‘)i I ! . >!>.’!>•

i-‘ i • i ■ oi (i

/''i Öl. ii: >'' * • r''-‘:

dsr.tJTM t „ I>1 j . '' ! >h

novis item?!

in !.å1 ■- ■ ?■,.*

.toiijriidnii-Ed

.-•doe-wr lål-iJWnM hU

Mitt

STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIBOLAGET EKMAN & CIO, 1905.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.