Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående nedsättning af af giften för inrikes postförsändelses rekommendation m. m.

1905-02-10 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1905:1, Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående nedsättning af af giften för inrikes postförsändelses rekommendation m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 10 febr. 1905, kl. 3 e. in.

Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

nedsättning af af giften för inrikes postförsändelses rekommendation

m. m.

(l:a A).

I proposition. n:o 15 har Kungl. Maj:t, på framställning af

generalpoststyrelsen och under åberopande af propositionen bilagdt utdrag

af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 20 nästlidna

januari, föreslagit Riksdagen att för sin del medgifva,

att den afgift, som för inrikes postförsändelses rekommendation

bör i Sverige utöfver belöpande postbefordringsafgift erläggas, skall

utgöra 15 öre;

_ a,iR med bibehållande i öfrigt af gällande stadganden rörande ersättning

af postmedlen för förkommen eller skadad inrikes rekommenderad

försändelse, ersättningsbeloppet må begränsas till 36 kronor;

att, med upphäfvande af nuvarande stadganden om ersättning af

postmedlen för inrikes postförskottsförsändelse, som gått förlorad medan

densamma befunnit sig under postverkets vård, för dylik ersättnings

utbetalande skola tillämpas enahanda grunder, som om försändelsen

icke varit belagd med postförskott, samt

att nu föreslagna bestämmelser må träda i kraft den 1 juli 1905.

Enligt ofvan omförmälda statsrådsprotokoll har chefen för civildepartementet

vid ärendets föredragning inför Kungl. Magt anfört

följande:

Bih. till Riksd. Prat. 1905. 5 Sami. 1 Åfd. 1 Höft. (N:o 1).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

»I underdånig'' skrifvelse den 4 juni 1904 liar generalpoststyrelsen

gjort framställning om nedsättning till 15 öre af rekommendationsafgiften

för in- och utrikes postförsändelse samt i samband därmed hemställt

om begränsning af det belopp, hvarmed ersättning bör af postmedel

utgå för förlust af eller skada å rekommenderad inländsk postförsändelse,

äfvensom om förändrade grunder för postverkets ersättningsskyldighet

för orekommenderad eller oassurerad inrikes postförskottsförsändelse,

som gått förlorad.

Hvad först angår rekommendationsafgiften för postförsändelser,

gälla för närvarande följande bestämmelser.

Enligt nådiga kungörelsen den 5 juli 1884 angående förändring

i portoafgifterna för inrikes bref och brefkort samt i afgiften för inländsk

postförsändelses rekommendation är den afgift, som för rekommendation

af inländsk postförsändelse bör utöfver belöpande- porto erläggas,

bestämd till 20 öre. Genom nådigt bref till generalpoststyrelsen

af den 10 december'' 1886 har Eders Kungl. Maj:t förklarat, att rekommendations;;

fgiften för försändelser till länder och orter inom världspostföreningen

— hvilken afgift enligt nu gällande världspostkonvention är

bestämd till högst 25 centimes — skall utgå med 20 öre för hvarje

försändelse; och jämlikt nådiga brefvet den 10 juni 1892 hafva rekommenderade

brefpostförsändelser från Sverige till länder och orter utom

världspostföreningen i nu förevarande hänseende likställts med rekommenderade

försändelser till länder och orter, som tillhöra världspostföreningen.

Rekommendation å paket förekommer icke i Sverige.

Den rekommendationsafgift, som här i landet upptages, utgör således

20 öre för försändelse, vare sig denna är inrikes eller adresserad

till utlandet.

Vid särskilda tillfällen hafva inom Riksdagen väckts förslag i

syfte att få en nedsättning i rekommendationsafgiften för inrikes

bref till stånd. Med anledning af en år 1899 väckt motion om

rekommendationsafgiftens för dylik försändelse nedsättning till 10 öre

anhöll Riksdagen i skrifvelse den 29 april samma år, att Eders

Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och under hvilka villkor en

nedsättning; i rekommendationsafgiften för inrikes brefpostförsändelser

kunde ske, samt till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill

denna undersökning kunde gifva anledning. Anbefalld att verkställa

omförmälda utredning och inkomma med däraf föranledt förslag,

anförde generalpoststyrelsen i underdånigt utlåtande af den 9 december

1899, bland manat, att statistiska beräkningar, som styrelsen låtit

anställa angående svenska postverkets inkomst af rekommendations
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

afgifter för åren 1897, 1898 och 1899, gåfve vid handen att, därest

rekommendations; i fgiften för inrikes brefpost försändelser varit 10 öre

i stället för 20 öre, detta skulle för postverket medfört en minskad

inkomst af för år 1897 omkring 241,000 kronor, för år 1898 omkring''

247,000 kronor och för år 1899 omkring 268,000 kronor, samt

att, om under samma tid rekommendationsafgiften för brefpostförsändelser

till utlandet varit i lika mån nedsatt — enligt generalpoststyrelsens

åsikt borde nämligen en nedsättning af den inrikes rekommendationsafgiften

icke företagas annat än i sammanhang med en liknande

reform i afseende å rekommenderade försändelser till utlandet —

postverkets inkomster för åren 1897, 1898 och 1899 skulle ytterligare

minskats med respektive omkring 33,800, 41,600 och 38,000 kronor.

Vidare framhöll generalpoststyrelsen, att styrelsen, som ingalunda

förbisåge, att den i Sverige utgående rekommendationsafgiften vore väl

hög i jämförelse med motsvarande afgift inom åtskilliga andra länder,

ansåge önskvärd!, att ifrågavarande afgift fördenskull blefve i sinom tid

nedsatt, om än icke på en gång med så mycket som halfva beloppet,

samt att styrelsen för sin del icke heller skulle vara obenägen att tillstyrka

någon nedsättning af såväl den inrikes rekommendationsafgiften

som motsvarande afgift för rekommenderade försändelser till utlandet,

om blott förhållandena tilläte en afsevärd minskning af postverkets

inkomster. Med afseende emellertid å de stora kraf i finansiellt hänseende,

som redan då ställdes och under eu nära framtid än ytterligare

syntes komma att ställas på svenska postverket, ansåge generalpoststyrelseu

tidpunkten för det dåvarande icke lämplig att förminska postverkets

inkomst af rekommendationsafgifterna.

Med afseende å hvad generalpoststyrelsen anfört, fann Eders Kungl.

Maj:t den 22 december 1899 Riksdagens förenämnda skrifvelse icke

böra föranleda någon Eders Kungl. Mäj:ts vidare åtgärd.

Till stöd för sin nu gjorda framställning i förevarande hänseende

bär generalpoststyrelsen anfört följande.

Då de finansiella skäl, på grund af hvilka frågan om rekommendatlonsafgiftens

sänkning år 1899 undanskjuta, med svenska postverkets

nuvarande, i ekonomiskt hänseende fördelaktiga ställning förlorat sin

hufvudsakliga betydelse, ansåge generalpoststyrelsen tiden vara inne

att till förnyad behandling'' företaga nämnda fråga, hvarvid styrelsen

fortfarande vore af den åsikt, att, om eu dylik sänkning'' komme till

stånd beträffande inrikes försändelser, något skäl icke förelåge, hvarför

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

rekommendationsafgiften för försändelser till utlandet skulle bibehållas

vid högre belopp.

Hvad som ur generalpoststyrelsens synpunkt talade för rekoinmendationsafgiftens

nedsättning vore i främsta rummet styrelsens önskan

att såvidt möjligt tillmötesgå allmänhetens kraf på lättnader rörande

postafgifterna, men dessutom syntes en dylik nedsättning i sin mån bidraga

till att minska den nu brukliga försändningen af penningar i

vanliga bref, hvilken försändning dels för postfunktionärerna innebure

en frestelse till oärlighet och dels vore ägnad att, därest vanligt bref

med inneliggande penningar förkomme, alstra misstro mot postverket.

Enligt tillgänglig statistik hade antalet inrikes rekommenderade

försändelser under åren 1900—1903 beräknats till respektive 3,738,135,

3,791,400, 3,721,510 och 3,844,000 samt antalet rekommenderade försändelser

till utlandet under samma år till respektive 390,634, 397,563,

402,190 och 452,694. Dessa tal omfattade emellertid såväl portopliktiga

försändelser som sådana i posttjänsten eller eljest aflåtna försändelser,

hvilka befordrats afgiftsfritt. Under förutsättning att under åren 1900

—1903 de portopliktiga rekommenderade försändelsernas antal utgjort

samma procent af hela antalet rekommenderade försändelser som vederbörande

medelprocent för åren 1897—1899 — sådan denna medelprocent

framgått af den år 1899 verkställda ingående undersökningen i

ämnet — skulle under åren 1900—1903 de portopliktiga rekommenderade

inrikes försändelsernas antal utgjort respektive 2,833,506, 2,873,881,

2,820,905 och 2,913,752 samt antalet portopliktiga rekommenderade försändelser

till utlandet respektive 377,743, 384,443, 388,918 och 437,755.

Om således, såsom i förut omförmälda motion vid 1899 års riksdag

blifvit angående inrikes försändelser föreslaget, den rekommendationsafgift,

som här i landet upptoges, under t. ex. år 1903 utgått med

allenast 10 öre för försändelse, skulle detta för sistnämnda år inneburit

eu minskad inkomst för postverket af, beträffande inrikes rekommenderade

försändelser 291,375 kronor samt beträffande rekommenderade

försändelser till utlandet 43,776 kronor eller tillhopa 335,151 kronor.

Äfven om en på nu angifvet sätt beräknad minskning i inkomsten

af rekommendationsafgifter skulle i någon män motvägas af den ökning

i de rekommenderade försändelsernas antal, som antoges blifva en följd

af en lägre rekommendationsafgift, ansåge sig generalpoststyrelsen dock

icke kunna förorda en så väsentlig sänkning af ifrågavarande afgift

som till hälften af dess nuvarande belopp, isynnerhet som styrelsen

dels nyligen hos Eders Kungl. Maj:t gjort underdånig framställning om

viss nedsättning af de inrikes postanvisnings- och postförskottsafgifterna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 5

och dels hade för afsikt att inom den närmaste tiden föreslå en minskning

jämväl af det inrikes paketportot. Rekommendationsafgiftens sänkning

syntes därför icke böra sträckas längre än till 15 öre. I Norge

utginge visserligen den inrikes rekommendationsafgiften med endast 10

öre (rekommendationsafgiften för försändelser från Norge till utlandet

utgjorde 20 öre), men i Danmark vore afgiften, vare sig fråga vore

om inrikes försändelser eller försändelser till utlandet, fastställd till 15

öre samt i Tyskland, Nederländerna och Österrike till belopp, som i

svenskt mynt motsvarade respektive 18 öre, 15 öre och 18 öre.

Enligt förut omförmälda statistiska beräkningar skulle den inom

Sverige utgående rekommendationsafgiftens sänkande till 15 öre för

år 1903 inneburit eu minskad inkomst för postverket af, beträffande

inrikes försändelser 145,688 kronor samt beträffande försändelser till

utlandet 21,888 kronor, eller sålunda tillhopa 167,576 kronor.

I sammanhang med berörda vid 1899 års riksdag förevarande förslag

om rekommendationsafgiftens nedsättning ifrågasattes äfven, huruvida

icke därjämte en nedsättning borde äga rum i det belopp, hvarmed

postverkets ersättningsskyldighet för förkomna rekommenderade

försändelser utginge, och i sin nu föreliggande underdåniga skrifvelse

framhåller äfven generalpoststyrelsen, att, på sätt redan i dess förenämnda

underdåniga utlåtande den 9 december 1899 antydts, i samband

med nedsättning af den inrikes rekommendationsafgiften borde ställas

en sänkning af det belopp, hvarmed förlust af eller skada å inrikes

rekommenderad försändelse för närvarande ersättes af postmedel.

I detta afseende är nu, enligt § 8 af nådiga förordningen angående

postverkets ansvarighet för försändelser, som till postbefordran aflämnats,

den 12 november 1872, stadgadt att, om rekommenderadt bref går

förloradt, medan ännu postverkets ansvarighet därför fortfar, utbetalas

af postmedlen till afsändaren, emot rekommendationsbevisets återställande,

50 riksdaler, samt att, om sådant bref framkommit, men förseglingen

därå finnes rubbad eller omslaget så skadadt, att någon del af brefvets

innehåll kunnat därur uttagas, och medelst sådan förteckning, som i

förordningens § 6 omförmäles, varder visadt, att brefvet vid däraf

före dess utlämnande till adressaten å ankomstortens postanstalt verkställdt

öppnande icke innehållit penningar eller andra saker till ett

sammanlagdt värdebelopp af 50 riksdaler, afsändaren äger att, emot

rekommendationsbevisets återställande, af postmedlen åtnjuta skillnaden

mellan nämnda belopp och värdet af det, som brefvet må befunnits

innehålla. Vidare bär genom nådigt bref till generalpoststyrelsen den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

4 november 1876 angående förändrade bestämmelser rörande taxeringen

och postbefordran af brefkort m. in. — jämte det bestämmelser meddelades

därom, att s. k. lokalbref samt brefkort och försändelser under

band kunde rekommenderas — förklarats, hvad lokalbref beträffar, att

rekommendationen ägde rum på de villkor, som i allmänhet gällde för

rekommendation, samt beträffande brefkort och försändelse under band,

att, i öfverensstämmelse med hvad genom den i Bern den 9 oktober

1874 afslutade internationella posttraktat blifvit för den internationella

postutväxlingen bestämdt, rekommendationen erhölles på de villkor, som

därför blifvit i allmänhet stadgade Slutligen har genom nådigt bref

till generalpoststyrelsen den 21 december 1888 i sammanhang med

förordnande om så kallade kortbrefs införande, stadgats, att rekommendation

kunde å kortbref meddelas, dock att sådana kortbref icke

finge innehålla penningar eller andra värdesaker.

De sålunda gifna bestämmelserna, hade enligt hvad generalpoststyrelsen

i nu föreliggande skrifvelse meddelat, af styrelsen — särskild!

med hänsyn därtill att enligt den i fråga om rekommendation å brefkort

och försändelser under band åberopade posttraktaten i Bern, likasom

jämlikt nu gällande allmänna internationella bestämmelser, ersättning

icke utginge för skada å rekommenderad försändelse — så tolkats,

att den genom förordningen den 12 november 1872 stadgade ersättningsskyldighet

vid rekommenderad försändelses förlust gällde samtliga

inrikes rekommenderade försändelser, men att den i samma förordningstadgade

ersättningsskyldighet vid inträffad skada å rekommenderad

försändelse afsagd endast inrikes rekommenderade bref; och hade i

enlighet därmed hithörande bestämmelser i gällande allmänna poststadga

affattats.

I åtskilliga främmande länder vore — upplyser gener atp o sfs ty r elsen

vidare — den godtgörelse, som af postmedel utginge för eu förkommen

inrikes rekommenderad brefpostförsändelse, väsentligt lägre än det

svenska ersättningsbeloppet. Så vore motsvarande belopp i Norge och

Danmark begränsad! till 20 kronor samt i Tyskland, Nederländerna och

Österrike till, i svenskt mynt, respektive 37 kronor 80 öre, 37 kronor

50 öre och 30 kronor. I den internationella postutväxlingen utgjorde

ersättningsbeloppet för förkommen rekommenderad försändelse 50 francs,

det vill säga 36 kronor.

Det svenska ersättningsbeloppet syntes således — yttrar generalpoststyrelsen

härefter — få anses ovanligt högt, hvadan särskild! i

sammanhang med sänkning af rekommendationsafgiften, en nedsättning

af nämnda ersättningsbelopp syntes böra ske. Dock funne styrelsen

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

detta belopp icke lämpligen böra på en gång sänkas lägre än till

likhet med hvad som gällde i den internationella utväxlingen eller

sålunda till 36 kronor.

Slutligen har, såsom jag förut antydt, generalpoststyrelsen i sin

förevarande skrifvelse upptagit frågan, i hvilken mån postverket skäligen

kan anses böra i den inrikes postutväxlingen utbetala ersättning

för förkommen postförskottsförsändelse, som icke är rekommenderad

eller assurerad.

Såsom generalpoststyrelsen erinrar, är genom nådiga kungörelsen

den 26 maj 1882 angående ändring i gällande bestämmelser om postverkets

ansvarighet för försändelser, som till postbefordran aflämnats,

assuran saf giftens belopp m. m., bland annat förordnadt, att för postförskottsförsändelse

i allmänhet, hvilken gått förlorad, medan densamma

befann sig under postverkets vård, till afsändare!! utbetalas ersättning

af postmedlen till det belopp, hvarå postförskottet lyder, samt att då

postförskott meddelats a assurerad försändelse och, under det denna

befann sig under postverkets vård, antingen innehållet i dess helhet

eller till någon del gått förloradt eller försändelsen blifvit skadad, ersättning

skall till afsändare!! utgå med det belopp, hvartill assuransen berättigar,

utan att tillika godtgöres det belopp, hvarå postförskottet lyder.

För eu under postbefordringen förlcommen inrikes postförskottsförsändelse,

som icke vore rekommenderad eller assurerad — yttrar generalpoststyrelsen

— utbetalades således godtgörelse, motsvarande postförskottsbeloppet.

Vid skada å dylik försändelse fästes däremot icke särskild!

afseende vid försändelsens egenskap att vara belagd med postförskott,

hvadan ock, om försändelsen vore att hänföra till brefposten,

ersättning för skada icke utginge, samt, därest fråga vore om skada

it oassureradt postförskottspaket — såsom förut nämnts, meddelades icke

i (Sverige rekommendation å paket — godtgörelsen beräknades efter

enahanda grunder som skadestånd för oassureradt, med postförskott

icke belagdt paket.

Vidare anför generalpoststyrelsen följande.

De inom Sverige- gällande bestämmelser rörande ersättning för

orekommenderad eller oassurerad postförskottsförsändelse, som gått förlorad,

skilde sig från hvad i sådant afseende gällde såväl i den internationella

postutväxlingen som inom andra länder. I den internationella

utväxlingen meddelades ej postförskott å orekommenderad eller oassurerad

brefpostförsändelse. Samma vore förhållandet inom Norge. Inom

Danmark och Tyskland kunde visserligen likasom i Sverige orekom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

menderad eller oassurerad brefpostförsändelse beläggas med postförskott,

men om dylik försändelse förkomme under postbefordringen, utginge

icke någon ersättning af postmedlen; och livad anginge postförskottspaket,

så gälle såväl i den internationella utväxlingen som inom Norge,

Danmark och Tyskland, att ersättning för dylikt paket, som under

postbefordringen förkommit, utginge efter enahanda grunder, som om

paketet icke varit belagdt med postförskott. Att, efter det en postförskottsförsändelse

utlämnats till adressaten, vederbörande postverk

vore ansvarigt för postförskottsbeloppet, läge i sakens natur, men att,

om en postförskottsförsändelse gånge förlorad under befordringen, försändelsens

egenskap att vara belagd med postförskott skulle grunda

någon särskild rätt till ersättning af postmedlen, syntes styrelsen icke

väl stämma med postförskottets innebörd. Postförskottsbeläggningen

vore nämligen ett sätt att genom postverkets förmedling få ett visst

belopp inkasseradt, och den postförskottsafgift, som afsändaren hade att

erlägga, utgjorde ersättning till postverket för dess särskilda bestyr med

behandlingen af dylik försändelse, men däremot vore, såsom äfven

beträffande den inre posttjänsten i Norge, Danmark och Tyskland uttryckligen

stadgats, postförskottsbeläggningen icke en värdeangifvelse.

0egentligheten af den i Sverige i förevarande hänseende gällande bestämmelse

framträdde bjärtast beträffande orekommenderad och oassurerad

Jre/posf-försändelse, som vore belagd med postförskott. Dylik

försändelse torde nämligen i allmänhet icke i och för sig äga något

värde — innehållet utgjordes oftast af en räkning eller dylikt — och

om försändelsen förkomme under postbefordringen, och ersättning, motsvarande

postförskottsbeloppet, utbetalades af postmedlen, hade afsändaren

dock gent emot adressaten kvar den fordran, som skolat genom

postförskottsbeläggningen indrifvas. Afsändaren kunde således två gånger

bereda sig godtgörelse för sagda fordran.

Angående ett oassureradt postförskottspaket kunde visserligen icke

sägas, att det i allmänhet saknade värde, men någon verklig grund

därtill att, om sådan försändelse gånge förlorad, godtgörelse skulle utbetalas

med högre belopp än om försändelsen icke varit belagd med

postförskott, syntes — särskild! med hänsyn till hvad af styrelsen förut

anförts om postförskottsbeläggningens och postförskottsafgiftens natur

— svårligen kunna uppvisas. Ägde en postförskottsförsändelse sådant

värde, att afsändaren ansåge sig böra särskildt försäkra sig mot den

förlust, som kunde drabba honom därigenom att försändelsen förkomme,

stode det ju honom fritt att assurera eller, i fråga om brefpostförsändelse,

rekommendera försändelsen. Afsändare af en vanlig post
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

förskottsförsändelse inom Sverige träde för närvarande, utan att behöfva

erlägga assuransafgift, samma rätt till ersättning vid försändelsens

förlust som afsändare af en postförskottsförsändelse med angifvet värde

till belopp, motsvarande postförskottet. Följdriktigheten syntes fordra,

att den inom Sverige meddelade bestämmelse rörande ersättning för

förkommen postförskottsförsändelse, som icke vore rekommenderad eller

assurerad, ändrades till öfverensstämmelse med hvad som gällde i fråga

om godtgörelse för skada, som under postbefordringen tillskyndats dylik

försändelse, det vill säga att för ersättnings utbetalande samma grunder

skulle tillämpas, som om försändelsen icke varit belagd med postförskott.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har generalpoststyrelsen

i underdånighet hemställt, att Eders Kung!. Magt måtte för tillämpning

från tidpunkt, som af Eders Kung]. Magt bestämdes, förordna,

att den afgift, som för postförsändelses rekommendation borde i

Sverige utöfver belöpande postbefordringsafgift erläggas, skulle utgöra

15 öre;

attj med bibehållande i öfrigt af hittills gällande stadgande!!

rörande ersättning af postmedlen för förkommen eller skadad inrikes

rekommenderad försändelse, ersättningsbeloppet begränsades till 36 kronor;

samt att, med upphäfvande af hittillsvarande stadganden om ersättning

af postmedlen för inrikes postförskottsförsändelse, som gått förlorad,

medan densamma befunnit sig under postverkets vård, för dylik

ersättnings utbetalande skulle tillämpas enahanda grunder, som om försändelsen

icke varit belagd med postförskott.

Mot generalpoststyrelsens förslag om en sänkning af rekommendationsafgiften

för in- och utrikes postförsändelser har jag intet att

erinra. Äfven om det från viss synpunkt varit önskligt, att denna

nedsättning kunnat göras i den omfattning, som vid 1899 års riksdagföreslogs,

anser jag dock någon sänkuing af rekommendationsafgiften

utöfver hvad styrelsen nu föreslagit icke böra ifrågakomma, enär en

sänkning äfven af andra postbefordringsafgifter, ledande till en afsevärd

minskning af den inkomst, de förut lämnat, af generalpoststyrelsen

föreslagits och synes böra, i den mån så ej redan skett, komma till stånd.

I detta afseende tillåter jag mig erinra, att Eders Kungl. Maj:t

den 17 juni 1904 bifallit generalpoststyrelsens förut omnämnda underdåniga

förslag om nedsättning från 15 till 10 öre af afgiften för postanvisning

och postförskott, som utväxlas mellan inrikes orter å belopp

icke öfverstigande 5 kronor. Denna nedsättning har af generalpoststyrelsen

beräknats innebära en minskad inkomst af 61,464 kronor 90

Bih. till Biksd. Prof. 1905. 5 Samt. 1 Åfd, 1 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

öre för år, hvilken minskning emellertid antages komma att så småningom

utjämnas genom stegring i antalet dylika försändelser. Vidare har

generalpoststyrelsen i underdånig skrifvelse den 6 juni 1904 väckt förslagom

en väsentlig sänkning af det inrikes paketpostportot, hvilket förslag

jag jämväl i dag torde få underställa Eders Ivungl. Maj:ts godkännande.

Detta förslag skulle enligt styrelsens beräkning hafva, om det år 1903

varit i tillämpning, föranledt en minskning i postverkets inkomster af

199,609 kronor 41 öre.»

Departementschefen förmälde vidare, att hvad generalpoststyrelsen

i öfrigt hemställt såväl beträffande begränsning af postverkets ersättningsskyldighet

för förkommen eller skadad rekommenderad inrikes postförsändelse

som i fråga om ändrade grunder för postverkets ersättningsskyldighet

för orekommenderad eller oassurerad inrikes postförskottsförsändelse,

som gått förlorad, syntes honom, på de skäl styrelsen därför

anfört, böra vinna Kungl. Maj:ts bifall; och hemställde departementschefen,

att, då emellertid de bestämmelser, uti hvilka ändring sålunda

föreslagits, med undantag af rekommendationsafgiften för utrikes postförsändelse,

tillkommit med Riksdagens medverkan, Kungl. Maj:t måtte

för Riksdagen framlägga det förslag, som numera i ofvan omförmälda

proposition, n:o 15, blifvit af Kungl. Maj:t framstalldt, äfvensom att

med pröfningen af generalpoststyrelsens förslag i öfrigt måtte få anstå,

till dess Riksdagen fattat beslut i de till Riksdagen hänskjuta frågorna,

hvilken sistnämnda hemställan jämväl bifölls.

Då, enligt hvad generalpoststyrelsen anfört, det varit hufvudsakligen

finansiella skäl, som tillförene undanskjuta frågan om rekommendationsafgiftens

sänkning, men dessa enligt styrelsens uppfattning numera

förlorat sin egentliga betydelse, lärer en öfver sikt af postverkets finansiella

ställning under de senaste åren vara af behofvet påkallad; och har

utskottet därför låtit uppgöra nedanstående tabellariska öfversikt, utvisande

i jämna hundratal kronor postverkets inkomster, utgifter och behållning

åren 1898—1903,

År

Inkomster

Utgifter

Behållning

1898

10,310,400

9,390,900

919,500

1899

11,121,300

10,259,500

861,800

1900

11,883,900

11,218,800

665,100

1901

12,842,100

12,205,700

636,400

1902

14,007,600

13,138,000

869,600

1903

15,893,700

13,999,300

1,894,400

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 11

Den ifrågavarande kung!, propositionen är, såsom här ofvan åberopade

statsrådsprotokoll gifver vid handen, föranledd af en utaf generalpoststyrelsen

i ämnet gjord framställning och afser främst en nedsättning

af rekommendationsafgiften för inrikes postförsändelse samt i

sammanhang därmed eu sänkning af det belopp, hvarmed förlust af

eller skada å rekommenderad dylik försändelse må af postverket ersättas.

Frågan om nedsättning af rekommendationsafgiften förevar till

behandling vid 1898 och 1899 årens riksdagar. Förstnämnda år hade

nämligen i en inom Andra Kammaren väckt motion förslag framställts

om_ aflåtande af en skrifvelse till Kung]. Magt angående nedsättning i

afgiften för rekommenderade inrikes bref från 20 till 10 öre. Bevillningsutskottet

afstyrkte emellertid motionen; och blef utskottets hemställan

åt Riksdagens bada kamrar bifallen. Enahanda förslag upptogs vid

1899 års riksdag, jämväl denna gång genom motion i Andra Kammaren,

och föranledde nu eu skrifvelse till Kungl. Maj:t, däri Riksdagen anhöll,

att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och under hvilka villkoren

nedsättning i rekommendationsafgiften för inrikes brefpostförsändelser

kunde ske, samt till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill denna

undersökning kunde gifva anledning.

Riksdagens berörda skrifvelse föranledde emellertid af skäl, som

i statsrådsprotokollet närmare omförmälas, då icke till någon Kungl.

Maj:ts vidare åtgärd.

Beträffande först den formella sidan af förslaget, i hvad detsamma

afser eu nedsättning af den nu gällande rekommendationsafgiften, har

utskottet ansett sig böra erinra, att jämlikt bestämmelserna i 60 8

regeringsformen postmedel äro att hänföra till bevillningar samt i följd

af denna sm natur af beskaffenhet att tillhöra Riksdagens beslutanderätt.

På grund häraf tillkommer det Riksdagen att ensam bestämma

postporto och alla de öfriga hithörande utgifter, som ingå bland postSåsom

stöd för riktigheten af sin här ofvan angifna uppfattning

åberopar bevillningsutskottet, hurusom vid 1870 års riksdag i anledning

af kamrarnas skiljaktiga beslut rörande dels frankeringsfrihet för inrikes

bi ef mot viss tilläggsafgift, dels frankeringsafgifterna för inrikes bref,

dels ock befordringsafgiften för småpaket omröstning jämlikt § 65

nksdngsoidningen anställts inom kamrarna. Dylik omröstning anställdes

ock vid 1872 års riksdag, då kamrarna fattat olika beslut i fråga om

erläggande i visst fall af dubbel rekommendationsafgift.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Vidare hafva, på sätt här nedan synes, vid föregående tillfällen,

då förändringar vidtagits med afseende å hithörande afgifter, de af

Kungl. Maj:t därom aflämnade propositioner innefattat en hemställan

om fastställande af de postafgifter, som blifvit af Kungl. Maj:t föreslagna.

I eu till 1882 års Riksdag aflåten proposition föreslog Kungl.

Maj:t, att portot för lokalbref äfvensom afgiften för assurerade försändelser

måtte bestämmas till vissa närmare angifna belopp; och ansågs,

efter det kamrarna med afseende å denna sistnämnda afgift fattat skiljaktiga

beslut, frågan härom vara af beskaffenhet att böra afgöras medelst

gemensam omröstning. Hvad särskildt angår det slags afgift, hvarom

här är fråga, eller rekommendationsafgiften, föreslog Kungl. Maj:t i

proposition till 1884 års Riksdag, att densamma måtte fastställas till

nu gällande belopp, 20 öre.

Ett ytterligare stöd för bevillningsutskottets uppfattning i fråga

om tolkning af grundlagens hithörande föreskrifter synes utskottet vara

att hämta i ett af 1896 års Riksdag i detta ämne gjordt uttalande, för

hvilket utskottet äfven anser sig böra i korthet redogöra.

I en till sistnämnda års Riksdag aflåten proposition hade Kungl.

Maj:t föreslagit Riksdagen att för sin del medgifva, bland annat, att

viktportot för de s. k. småpaketen skulle''ökas med 50 procent. Detta

förslag var föranledt af en utaf generalpoststyrelsen gjord framställning,

däri styrelsen tillika hemställt, att Kungl. Maj:t måtte bestämma nya

afgifter för paket af mer än 1 kilograms vikt. Generalpoststyrelsens

berörda förslag blef emellertid endast, för så vidt det angick portot för

småpaket, hänskjutet till Riksdagens pröfning. Med anledning häraf

yttrade Riksdagen i sin till Kung]. Maj:t aflåtna skrifvelse, n:o 24, af

den 18 april 1896, att Riksdagen af anförda orsaker funne paketbefordringen

böra med afseende å portosatsernas fastställande i sin helhet

likställas med brefposten samt att vid sådant förhållande det i öfverensstämmelse

med 57 och 60 §§ regeringsformen tillkomme Riksdagen

ensam att bestämma samtliga portosatser för paket af alla slag.

I enlighet med den af Riksdagen sålunda uttalade mening har

ock Kungl. Maj:t i proposition till innevarande års Riksdag, däröfver

bevillningsutskottet denna dag afgifver särskildt utlåtande, föreslagit

Riksdagen, bland annat, att afgifterna för inrikes postpaket måtte bestämmas

till vissa i propositionen angifna nedsatta belopp.

Slutligen vill ock utskottet i fråga om den formella sidan af förslaget

erinra, att det synes svårt, för att icke säga ogörligt, att uppdraga

en gränsskillnad för beslutandet af dessa postafgifter, hvilka alla utgöras

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 13

på ett och samma sätt, nämligen i form af stämpelafgift medelst frimärken.

Vidkommande härefter rekommendationsafgiftens belopp eller dess

nedsättning från 20 till 15 öre har utskottet mot de af generalpoststyrelsen

till stöd för berörda förslag anförda skäl icke något att

erinra. Redan vid 1899 års riksdag förklarade utskottet vid behandlingen

af den här ofvan omförmälda motionen, att det kunde ifrågasättas,

huruvida icke den nu stadgade rekommendationsafgiften vore väl

hög och att en nedsättning således kunde äga rum. Hvad som emellertid

då i främsta rummet talade mot hvarje nedsättning af ifrågavarande

afgift var, att ett förslag därom syntes icke kunna genomföras utan

en afsevärd rubbning af postverkets stat och således hufvudsakligen

ekonomisk hänsyn.

Under de senaste åren åter har, såsom ofvanintagna tabellariska

öfversikt gifver vid handen, postverket årligen haft att uppvisa så pass

stora öfverskott, att den minskning i postverkets inkomster, som kunde

blifva en följd af förslagets genomförande, icke i och för sig torde böra

utgöra något hinder för den ifrågasatta förändringen. Det lärer för

öfrigt, på sätt generalpoststyrelsen äfven framhållit, kunna antagas, att

en nedsättning af den ifrågavarande afgiften kommer att åtminstone i

någon mån motvägas af eu däraf framkallad ökning i antalet rekommenderade

försändelser. Under sådana förhållanden har bevillningsutskottet

icke tvekat att förorda bifall till den föreslagna nedsättningen

af rekommendationsafgiften.

Beträffande vidare den ifrågasatta sänkningen af det belopp,

hvarmed postverket bör ersätta förkommen eller skadad, rekommenderad

inrikes postförsändelse, äfvensom frågan om ändrade grunder för ersättning

för förkommen postförskottsförsändelse, får utskottet på de af

generalpoststyrelsen anförda skäl tillstyrka de af Kungl. Maj:t föreslagna

ändringar i de uti dessa ämnen nu gällande bestämmelser.

Bevillningsutskottet, som icke heller har något att erinra mot det

kungl. förslaget, i hvad det afser tiden för de nya bestämmelsernas

trädande i kraft, hemställer alltså,

att, i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, Riksdagen — med uttalande af den mening,

att det tillkommer Riksdagen allena att bestämma

öfver alla slag af postafgifter — måtte besluta,

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 1 Höft.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

att den afgift, som för inrikes postförsändelses

rekommendation bör i Sverige utöfver belöpande postbefordringsafgift

erläggas, skall utgöra 15 öre;

att, med bibehållande i öfrig! af gällande stadganden

rörande ersättning af postmedlen för förkommen

eller skadad inrikes rekommenderad försändelse,

ersättningsbeloppet må begränsas till 36 kronor;

att, med upphäfvande af nuvarande stadganden

om ersättning af postmedlen för inrikes postförskottsförsändelse,

som gått förlorad medan densamma befunnit

sig under postverkets vård, för dylik ersättnings

utbetalande må tillämpas enahanda grunder,

som om försändelsen icke varit belagd med postförskott,

samt

att ofvanberörda bestämmelser må träda i kraft

den 1 juli 1905.

Stockholm den 10 februari 1905.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C AV ALLT..

Reservationer;

af herr Almström; samt

af herrar G. Jansson och O. A. Ericsson, hvilka ansett det för

förkommen eller skadad inrikes rekommenderad försändelse nu bestämda

belopp, 50 kronor, böra oförändradt bibehållas.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1905.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:4 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kimgl. Maj.ts proposition angående nedsättning af afgiften för inrikes postförsändelses rekommendation m. m. s. 4 i texten