Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.

1905-02-23 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1905:11, Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

1

N:o 11.

Ank. till Riksd. kansli den 23 februari 1905, kl. 4 e. in.

Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.

(l:a A).

Bevillningsutskottet afgifver härmed yttrande i anledning afföljande

inom Andra Kammaren väckta, till utskottet hänvisade motioner angående

ändringar i tullbevillningen, nämligen:

n:o 107 af herrar S. Nordström i Höglunda och C. Ber sson i

Ställhult, angående tullen å väfnader för smärgelfabrikation in. in.;

n:o 145 af herr O. G. Eklund, om tullfrihet för tryckeripressar

in. m.; samt

n:o 165 af herr J. Bengtsson i Bjärnalt, om höjning af tullen å

juteväfnad m. m.

l:o.

I ofvanberörda, af herrar Nordström och Bersson väckta motion.

n:o 107, föreslås, »att tullsatsen å väfnader för smärgelfabrikation endera

nedsättes till 25 öre per kilogram, eller ock att smärgelduk tullbehandlas

såsom väfnader med 30 öre per kilogram.»

Till stöd för berörda förslag anföra motionärerna följande:

»Vid 1902 års riksdag blef den förändring uti tulltaxan vidtagen,

att artiklarne polér-, smärgel-, glas- och flintpapper, som återfinnas under

n:o 510 af nu gällande taxa, belädes med en tull af 10 procent af

värdet. Till följd häraf har den inhemska tillverkningen utaf dessa

artiklar haft att glädja sig åt ett icke oväsentligt uppsving utan att

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Afd- 11 Höft. (N:o 11). 1

Smärgelduk

m. m.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o il.

varan därför stigit i pris för konsumenten. Däremot blefvo artiklarne

smärgelduk, flintduk och glasduk bibehållna vid samma tullsats som

förut. Då emellertid dessa fabrikationer stå uti närmaste sammanhang

med hvarandra, och då fabrikationen utaf den ena artikeln svårligen

skulle kunna existera utan jämsides med den andra, så blir en naturlig

följd däraf, att den ena artikeln tarfvar samma skydd som den andra.

Sedan emellertid Kungl. Maj:t genom resolution af den 8 november

1901 förklarat, att appreterade väfnader, som utgöra råmaterialet vid

fabrikation af smärgelduk och som, oaktadt upprepade försök, hittills icke

kunnat erhållas inom landet, vid tullbehandling skola hänföras till artikeln

blekta eller färgade väfnader under n:o 724 i nu gällande tulltaxa,

som drager eu tull af 90 öre per kilogram i stället för, såsom förut

under artikeln bokbindarklot, klistrad och pressad eller med en täckande

färg öfverdragen, under n:o 719 i nu gällande tulltaxa, som drager en

tull af 50 öre per kilogram. Därigenom har det förhållandet inträdt,

att den inhemska fabrikationen af smärgelduk får vidkännas en ifrån

lfa till 2Vs gånger högre tull för den väf, som erfordras för tillverkning

af smärgelduk i förhållande till den utländska fabrikationen.

Denna bestämmelse torde behöfva ändras.»

På sätt i motionen jämväl erinras, vidtogs vid 1902 års riksdag

den förändring i tulltaxan, att artiklarna polér-, smärgel-, glas- och

flintpapper, hvilka samtliga förut varit tullfria, belädes med den för

maskiner, redskap och verktyg stadgade tullsats af 10 procent af värdet.

I sammanhang härmed beslöts, att för artiklarna smärgelduk,

glasduk och flintduk, hvilka förut hänförts under rubriken maskiner,

redskap och verktyg, utsätta särskild tullsats, så att desamma icke

vidare skulle komma att ingå i nyssnämnda taxerubrik.

Såsom hufvudsalcligt skäl för införande af den tull, hvarom då

var fråga, hade 1902 års Riksdags bevillningsutskott — efter erinran

hurusom tillverkningen af polér- och smärgelpapper jämte andra för

slipning och polering afsedda artiklar endast några få år förekommit

i vårt land och då icke bedrefves vid mer än en fabrik — anfört, bland

annat, följande, hvithet torde äga tillämpning äfven i afseende å den

nu ifrågavarande artikeln smärgelduk.

Enligt hvad det visat sig, hade denna fabrikation haft att kämpa

med högst betydliga svårigheter och syntes därför böra beredas skydd

för då tullfria produkter. De för anläggningen erforderliga maskinerier

vore dyrbara och hade icke kunnat erhållas inom landet; detsamma

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

vore ock förhållandet med åtskilliga vid fabrikationen nödiga materialier,

såsom exempelvis åtskillig för själfva varan erforderlig duk, som, enär

appreteringen icke kunde här verkställas, måste införskrifvas från

utlandet. Under sådana förhållanden vore det tydligt, att omkostnaderna

för den inhemska industrien skulle ställa sig höga och att det

för densamma vore svårt att täfla med utlandet.

Beträffande in- och utförseln af smärgelduk, glasduk och flintduk

före år 1903, kunna några siffror icke uppgifvas, enär dessa varor

dittills icke varit särskildt specificerade. Värdet af in- och utförseln af

nämnda varor år 1903 utgjorde enligt den officiella statistiken respektive

26,712 kronor och 1,733 kronor. Tillverkningen inom riket af

samma varor kan, såsom ej i fabriksstatistiken specificerad, icke uppgifvas.

Smärgelfabrikationen har, såsom af det redan anförda torde

framgå, icke mer än ett fåtal år — enligt hvad som uppgifves omkring

10 år — förekommit i Sverige och lärer fortfarande i någon egentlig

omfattning icke försiggå vid mer än en fabrik. Den tillverkning, som

bedrifves vid ifrågavarande fabrik, omfattar jämte polér- och smärgelpapper

hufvudsakligen smärgelduk. För framställande af denna sistnämnda

vara användas på ena sidan appreterade väfnader af olika kvalitéer,

dels kyprade sådana och dels vanlig domestikväf. Enär inhemska

väfverier icke åtaga sig appretering, ett förhållande, som bestyrkes af

uppgifter från åtskilliga dylika väfverier, måste alltså behofvet af den

omförmälda varan införskrifvas från utlandet.

Såsom i motionen uppgifves, tullbehandlas dessa appreterade väfnader

såsom väfnader, bomulls-, blekta eller färgade och draga följaktligen

en tull af 90 öre för kilogram. De olika kvalitéerna variera, enligt

uppgift, i pris mellan 1 krona 44 öre och 2 kronor, för kilogram räknadt.

Hvad angår den af omförmälda väfnader beredda varan smärgelduk,

drager denna, såsom redan blifvit närnndt, en tull af 10 procent

af värdet.

Af hvad sålunda blifvit anfördt lärer framgå, att tullen å den

färdiga duken är väsentligt lägre än tullen för det material, som användes

för dukens beredande. Detta förhållande innebär en oegentlighet

och påkallar rättelse.

Hvad nu beträffar de åtgärder, som böra vidtagas till afhjälpande

af det anmärkta missförhållandet, hafva motionärerna föreslagit, att

antingen tullen å väfnader, afsedda för smärgelfabrikation, måtte nedsättas

till 25 öre för kilogram eller ock smärgelduk åsättas en tullsats

af 30 öre för kilogram.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

Beträffande det förra alternativet vill utskottet erinra, att det

öfver hufvud taget icke låter sig göra att förtulla en vara efter

dess tillämnade användning, utan måste förtullningen ske efter varans

beskaffenhet, då endast denna, men däremot icke den blifvande användningen

kan af tullverket kontrolleras. Vid sådant förhållande torde

alltså en bestämmelse i nu antydd riktning få anses vara utesluten.

Vidkommande åter det senare alternativet eller att, såsom fallet

är i Danmark, smärgelduk må tullbehandlas efter vikt, därvid motionärerna

ifrågasatt en tullsats af 30 öre för kilogram, har utskottet

däremot icke annat att erinra, än att den föreslagna tullsatsen synes

väl hög.

Enligt utskottet meddelade upplysningar förekomma i marknaden

åtskilliga kvalitéer af smärgelduk, och betinga dessa så pass olika pris

som respektive 1 krona 88 öre. 98 öre och 48 V8 öre, allt för kilogram

räknadt. Från eu firma i Stockholm, som importerar utländsk smärgelduk,

har till utskottet lämnats det meddelande, att af sådan duk den

4-skaftade (blå duk) är den mest använda. Af den 2-skaftade (hvit

duk) förbrukas endast omkring en tredjedel så mycket som af den förra.

Priset å den blå smärgelduken är enligt samma firmas uppgift omkring

1 krona 12 öre och å den hvita duken 73 öre för sorterade groflekar,

allt likaledes för kilogram räknadt, Anmärkas bör emellertid i detta

sammanhang, att köp och försäljning af smärgelduk sker icke efter vikt

utan arkvis eller i löpande längder. Då. såsom af det anförda framgår,

åtgången ställer sig ganska olika för de olika kvalitéerna, synes det

vanskligt att kunna beräkna något visst medelpris för den ifrågakomna

varan. Fn tullsats af 30 öre för kilogram torde emellertid med nyss

omförmälda priser såsom beräkningsgrund äfvensom det angifna medelpriset

för den blå duken utgöra mellan 25 och 30 procent af varans

värde. Utskottet har med afseende härå för sin del ansett sig böra

stanna vid att tillstyrka en tullsats af 25 öre för kilogram.

Med erinran därjämte, att de i tulltaxan för närvarande med smärgelduk

sammanförda artiklarna glasduk och flintduk lära vara föremål

för endast högst obetydlig import, hvadan någon anledning att, i olikhet

med hvad hittills ägt rum, för dem upptaga en särskild tullsats

icke torde förefinnas, har utskottet ansett dessa artiklar fortfarande

böra draga samma tull som smärgelduk.

Tillika och på det att icke verkan af den sålunda föreslagna tullförhöjningen

måtte för längre tid framåt undanskjutas, har utskottet

funnit sig böra föreslå, att densamma snarast möjligt vinner tillämpning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 5

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer bevillningsutskottet,

a) att Riksdagen, i anledning af herrar Nordströms

och Perssons förevarande motion, måtte besluta,

att artiklarna smärgelduk, glasduk och flintduk

skola åsättas en tullsats af 25 öre för kilogram, samt

att i följd häraf rubriken n:o 586 i gällande tulltaxa

skall erhålla följande förändrade lydelse:

Smärgelduk, Glasduk och Flintduk 1 kilogram ... 0: 25;

samt

b) att, för den händelse utskottets under punkten

a) här ofvan gjorda hemställan varder af Riksdagen

bifallen, Riksdagen jämväl måtte besluta, att den

högre tullen skall såsom tilläggsafgift till nu gällande

tulltaxa jämväl innevarande år utgöras från den tid,

som af Kung!. Maj:t bestämmes, samt i skrifvelse till

Kung!. Maj:t, jämte öfverlämnande af sitt sålunda fattade

beslut, anhålla, det Kungl. Maj:t ville, så fort

ske kan, förordna om beslutets trädande i kraft.

2:o.

I sin motion, n:o 145, anför herr Eklund följande:

»A alla de materialier, som boktryckerierna använda för sin verksamhet.

äro afsevärda tullat lagda. Tryckpressar, som falla under rubriken

maskiner, draga eu tull af 10 kronor per 100 kronor. De

vanligast förekommande snällpressarne kosta 7- å 8,000 kronor per

styck, och bättre sådana, som antingen trycka större format, mångfärgstryck

eller snabbtryck, gå till ändå högre summor, ja upp till

flere tiotusentals kronor. Under senare år ha uppfunnits s. k. sättmaskiner

med i hög grad sinnrik konstruktion. De billigaste af dessa

maskiner kosta 6,000 kronor; andra mer än dubbla summan. Äfven

sättmaskiner äro underkastade samma värdetull. Det finns ingen inhemsk

fabrikation å snällpressar. Flere försök att tillverka sådana ha

misslyckats. Det synes ej vara möjligt för den svenska industrien att

i fråga om dessa maskiner, som måste på det omsorgsfullaste sätt tillverkas,

konkurrera med de stora utländska fabriker, som ha hela världsmarknaden

till sitt förfogande och som genast kunna å sina tillverkningar

tillämpa alla nya förbättringar och uppfinningar.

Tryckeripres

sarf sättmask

ner m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

0 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

Sättmaskiner tillverkas ej heller i Sverige och om dem gäller

äfven, kanske i ännu högre grad, hvad jag nyss anfört i fråga om

snällpressar. o

I båda fallen utgår således en hög tull, utan att någon som

helst svensk industri därigenom skyddas. Tullen är ej annat än en

på boktryckerinäringen lagd extra beskattning.

Boktryckeristilar draga en tull af 25 öre per kilo. För vanlig

s. k. brödstil (textstil) är detta mera än 10 % af värdet. . Det finns

i'' vårt land många hundra boktryckerier, men blott tre stilgjuteri,

som alla föra en mer eller mindre tynande tillvaro. Äfven i fråga

om tillverkning af stilar kan ej i Sverige med aldrig så höga tullar

åstadkommas någon effektiv konkurrens med de stora tyska stilfabrikerna,

hvilka sedan många år tillbaka behärska världsmarknaden

och genast kunna begagna sig af alla nya uppslag — något som för

våra stilgjuteri med deras små förhållanden och ringa omsättnings
områden

ej är möjligt. . .. ,

Allt hvad boktryckarne i öfngt behöfva for sm. rörelse ar

tullbelagdt: papper med 10 öre per kilo för enklare och 20 öre per

kilo för finare (belagdt) papper, färg (7 öre pr kg.) in. m.

Under det andra näringar genom tullagstiftningen åtnjuta »skydd»,

åsamkas boktryckerinäringen genom densamma blott ökade svårigheter.

Detta ej blott genom åberopade förhållanden, utan äfven

därigenom att i utlandet utfördt svenskt boktryck får i landet införas

tullfritt. 0 17-7 - i

Enligt tullstadgan är boktryck fritt och angående bocker stadgas:

oinbundna................... fria

bundna:

biblar och psalmböcker:

i band af papper eller klot utan

guldsnitt......1 kilogram : 50

i andra band äfvensom med guldsnitt

.........1 kilogram 2: —

andra slag................ frfr
-

Dessa tullsatser afse skydd för bokbinderinäringen i afseende å

sådana slag af böcker, hvarå massproduktion förekommer

Litografiska anstalter äro äfven tullskyddade. Kartor med

svensk text draga en tull af 1 krona 50 öre å 2 kronor per kiloOTam

för respektive häftade och bundna exemplar. Litografier och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 7

aftryck, vare sig med eller utan färgbeläggning, draga en tull af 50

öre per kilo, om de inkomma utan text, men tillhöra de tryckt skrift,

äro de tullfria.

Dessa tullbestämmelser verka på följande sätt:

Den svenske boktryckaren måste räkna med eu papperstull

af 20 öre per kilo, då han å s. k. belagdt papper skall utföra ett boktrycksarbete.

Den utländske boktryckaren får införa samma papper

tullfritt här i landet, om han nämligen i stället för den svenska

boktryckaren får trycka den svenska bokupplagan.

Vill man i utlandet tillsammans med en utländsk upplaga och

i samma tryckning låta utföra illustrationer att användas för ett

svenskt bokarbete, så måste man betala en tull å illustrationerna af

50 öre per kilo. Men man kan undgå tullen genom att äfven trycka

boken i utlandet, då både bok och illustrationer ingå tullfritt. Härmed

torde jag hafva bevisat, att vår tullagstiftning i detta afseende

rent af uppmuntrar till utförande af boktrycksarbete utrikes, då alla

råvaror för den svenske yrkesidkaren äro fullbelagda, men den fullt

färdiga varan är tullfri.

Förhållandet ställer sig enahanda med afseende å bokbinderi - näringen utom i fråga om biblar och psalmböcker, hvilkas inbindning

synes vara förbehållen åt de svenska bokbindarne. Lösa bokpärmar

draga eu tull af 1 krona per kilo, men vill man använda utländska

pärmar, så kan det mycket väl gå för sig, utan att man behöfver erlägga

tull, blott man låter trycka och binda boken, dock icke psalmböcker

och biblar, utomlands.

Man skall invända, att det väl icke torde förekomma, att

svenska böcker beställas utomlands. Förr torde det nog ock varit så,

men under de senare åren har förhållandet blifvit annorlunda. Merkantilt

tryck på svenska språket utföres i ganska stor skala i utlandet,

och under sistlidet år trycktes flere volymer svensk litteratur utomlands.

Jag skall för bevillningsutskottet förete exemplar af sådana

arbeten.

Äfven ur tryckfrihetsförordningens synpunkt ligger möjligen en

viss fara uti att svensk litteratur tryckes i utlandet. Boktryckare är

skyldig lämna exemplar af hvad han trycker till justitiedepartementet

och till biblioteken i Stockholm, Uppsala och Lund. I afseende å i

utlandet tryckta svenska böcker är denna bestämmelse icke effektiv.

Någon säkerhet för att sådana svenska böcker bli bevarade åt eftervärlden

i våra förnämsta offentliga bibliotek finnes således icke. Denna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

sida af saken är icke den minst viktiga, särskildt ifall tryckning af

svenska upplagor i utlandet skulle bli allmännare.

Då den svenska boktryckerinäringens verksamhet försvåras af för

densamma mindre väl afvägda tullafgiftsbestämmelser, och yrket därjämte

har relativt höga arbetsomkostnader, som tid efter annan stegras,

är det ej otänkbart, att boktryck å svenskt språk allt mer och mer

kommer att utföras utomlands.

Enligt hvad till min kännedom kommit, har i dagarne svenska

typografer rönt efterfrågan i Tyskland för utförande af svenskt boktryck.

Konsekvensen af hvad jag nu anfört skulle måhända, enligt nu

gällande tullsystem, vara den, att jag borde föreslå en tullsats på

svenskt boktryck, i utlandet utfördt. Men jag gör det icke. Dels är

det mig motbjudande att föreslå en tull, helst å sådant, som kan

sägas tillhöra den andliga näringen, dels skulle en sådan tull medföra

flere svårigheter, bland annat den, att i Finland af finska förläggare

utgifven svensk litteratur skulle komma i eu ogynnsam ställning —

något som jag under inga omständigheter vill medverka till. Det

finns också en annan väg att till någon del utjämna de svårigheter,

som boktryckerinäringen råkat i, och det synes mig, att den i första

rummet borde försökas, nämligen att borttaga tullen å de råmaterialier,

som af boktryckerierna användas för framställning af den färdiga tullfria

varan. I fråga om de ofvan åberopade maskiner, som icke tillverkas

i landet, bör denna åtgärd vara lätt nog. Äfven tull på stil

torde — under de förhållanden jag anfört — utan fara för svensk

industri kunna afskaffas. Svårare torde det vara med afseende å tullsatsernas

borttagande å papper och tryckfärg, för hvilka båda varuslags

tillverkning svenska fabriker finnas. Nödvändigt är dock, om

de svenska boktryckarne skola kunna bestå i konkurrensen med de

utländska om tryckning af svenska bokupplagor, att papperstullen

äfven borttages. Så kalladt belagdt papper, som drager den högsta

tullsatsen, kommer alltmera till användning. Våra svenska tryckfärgsfabriker

tillverka hufvudsakligen billigare kvalitéer. De finare färgerna

måste fortfarande tagas från utlandet.

Med stöd af det anförda tillåter jag mig föreslå, att Riksdagen

måtte besluta tullfrihet för boktryckspressar, sättmaskiner, boktryckeristilar,

tryckfärg och för boktryck afsedt papper.»

Ifrågavarande förslag afser alltså tullfrihet för tryckeripressar, sättmaskiner,

boktrycksstilar, tryckfärg samt papper, afsedt för boktryck.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 9

Af omförmälda slag af artiklar hänföras de båda förstnämnda

eller tryckeripressar och sättmaskiner för närvarande till rubriken n:o

378 i gällande tulltaxa »Maskiner, Redskap och Verktyg eller delar

däraf, ej specificerade» och draga följaktligen en tull af 10 procent

af värdet.

Boktrycksstilar, som åren 1874—1888 voro tullfria, åsattes vid

sistnämnda års riksdag- en tullsats af 25 öre för kilogram, hvilken

tullsats är fortfarande gällande.

Tryckfärg återfinnes under tulltaxerubriken n:o 144 (under Färger

och Färgningsämnen) bok-, sten- och koppartrycksfärg; och utgör

tullen 7 öre för kilogram.

Beträffande slutligen papper, afsedt för boktryck, är sådant papper

att hänföra antingen till rubriken n:o 513 i tulltaxan, papper, andra

slag, linjeradt därunder inbegripet, med en tullsats af 10 öre för kilogram

eller ock till rubriken n:o 512 »papper, förgyldt, försilfradt eller

med annan metall belagdt eller annorlunda än i massan färgadt, hvartill

med hvit färg bestruket s. k. glacépapper jämväl hänföres, äfvensom

papper i förening med bomulls- eller linneväfnad», därför tull

utgår med 20 öre för kilogram.

Rörande importen af tryckeripressar, sättmaskiner och papper,

afsedt för boktryck, kan någon uppgift icke erhållas, enär dessa artiklar

icke äro i införselstatistiken särskildt specificerade.

Med afseende åter å boktrycksstilar (och bokstafsstämplar) utvisas

importen under nedannämnda år af följande från den officiella statistiken

hämtade siffror:

År

Kilogram

Kronor

1894.............................

46,607

93,214

1895............................

74,095

148,190

1896..............................

69,385

138,770

1897..............................

75,239

150,478

1898..............................

66,877

133,754

1899..............................

96,910

193,820

1900..............................

85,011

170,022

1901.............................

86,477

172,954

1902 ...........................

83,051

166,102

1903............................

120,834

241,668

Bih. till Riksd. Prat. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 11 Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

Införseln till riket af tryckfärg, hvarunder inbegripes bok-, stenock

koppartrycksfärg, utgjorde under hvart och ett af åren 1894—

1903:

År

Kilogram

Kronor

1894 .......................................

62,727

125,454

!1895 ......................................

74,169

148,338

1896 .......................................

62,781

125,562

1897 ......................................

67,544

135,088

1898 .......................................

84,793

169,586

1899 ......................................

85,271

170,542

1900 ......................................

85,341

170,682

1901 ....................................

86,192

172,384

1902 ......................................

90,802

181,604

i 1903 .........................................

82,580

165,160

Hvad motionären anfört till stöd för sin ifrågavarande framställning

synes utskottet icke innefatta tillräckliga skäl att tillstyrka bifall

till densamma. Att den svenska boktryckerinäringen skulle vara i

saknad af allt skydd torde enligt utskottets mening icke vara riktigt, då

ifrågavarande näring åtnjuter ett visst skydd däri, att tryckning af

svenska böcker af påtagliga skäl icke lika lätt torde kunna verkställas

utomlands som inom Sverige; och äfven om de tullar, som för närvarande

äro åsätta åtskilliga för boktryckerinäringen nödvändiga materialier

och hjälpmedel, skulle kunna anses i afsevärd mån kännbara, kan dock

näppeligen vederbörlig hänsyn till denna näring nu motivera ett bifall

till motionen ens i någon del.

Beträffande till en början tryckeripress ar och sättmaskiner, hvilka

i allmänhet betinga ganska höga priser, lära visserligen, enligt hvad

inom utskottet upplysts, dessa slag af maskiner icke tillverkas inom

landet, hvarför någon hänsyn till svensk industri icke kan för närvarande

på detta område tala emot den ifrågasatta tullfriheten. Det torde dock

icke böra ifrågakomma att ur den grupp i tulltaxan, hvarunder nyss

omförmälda artiklar hänföras eller maskiner, redskap och verktyg

utbryta vissa särskilda slag af maskiner och för dem föreskrifva tullfrihet,

innan en föregående närmare utredning visat, att eu dylik ur

tullteknisk och till sina konsekvenser äfven ur tullpolitisk synpunkt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 11

måhända betänklig åtgärd kan anses lämplig, en utredning, som tydligen

krafvel’ sådana förutsättningar, att den icke skäligen kan ankomma

på ett Riksdagens utskott. I detta sammanhang har bevillningsutskottet

emellertid icke kunnat underlåta att framhålla, hurusom en allmän

revision af maskintullen och i förening därmed en förnyad uppdelning

af nyssnämnda tulltaxerubrik möjligen kan vara af behofvet påkallad.

Till dess en dylik revision kommit till stånd, lärer någon rubbning af

hithörande bestämmelser icke böra vidtagas.

Vidkommande härefter artiklarna boktrycksstilar och tryckfärg

synas tillräckliga skål för den ifrågasatta tullfriheten så mycket mindre

förefinnas, som dessa artiklar utgöra föremål för inhemsk tillverkning

och därför icke böra beröfvas det skydd, de för närvarande åtnjuta.

Hvad slutligen angår motionärens förslag om tullfrihet för papper,

afsedt för boktryck, kan till en början däremot erinras, att redan af

tulltekniska skäl en dylik bestämmelse torde få anses utesluten. Det

lärer nämligen öfver hufvud taget icke låta sig göra att vid en varas

införsel fastslå, huruvida densamma kominer att användas för uppgifvet

ändamål, utan måste afl förtullning ske efter varans beskaffenhet. Med

afseende härå och då för öfrigt tillräcklig konkurrens på detta område

de inhemska papperstillverkarna emellan för närvarande torde förefinnas,

har utskottet ansett sig böra afstyrka bifall till motionen jämväl i

denna del.

En liknande uppfattning, som den utskottet nu uttalat i fråga

om motionärens förslag, gör sig äfven gällande i en till utskottet

ingifven skrift, däri Stockholms boktryckare, med instämmande från de

svenska finpappersbruken, efter erinran hurusom tullfrihet för tryckeripressar

och sättmaskiner, ehuru visserligen i och för sig önskvärd, likväl

icke syntes vara af någon afsevärd betydelse för boktryckerinäringen,

vidare anfört, att tullfrihet för tryckpapper däremot vore af stor

betydelse för ifrågavarande näring, men att den nu föreskrifna tullen

syntes icke kunna borttagas utan skada för den svenska pappersindustrien,

- äfvensom slutligen på angifna grunder framhållit, att rättvisan

syntes kräfva, att från utlandet infördt svenskt boktryck åsattes

en tullsats, som motsvarade gällande papperstull.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer bevillningsutskottet,

att förevarande motion om tullfrihet för tryckeripressar

m. m. icke måtte af Riksdagen bifallas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

Juteväfnad

m. m.

Rubriken n:o 726 i gällande tulltaxa är af följande lydelse:

Väfnader :

jute-:

oblekt och. ofärgad säck- eller packväf 1 kilogram 0: io.

Beträffande artikeln säckar innehåller gällande tulltaxa den bestämmelsen,

att andra tomma säckar än tydligen brukade och slitna

— för hvilken artikel tullfrihet äger rum — tullbehandlas lika med

den väfnad, hvaraf de bestå, med tillägg af 10 procent.

I § 9 punkten 2 af de vid tulltaxan fogade underrättelser föreskrifves

dessutom, bland annat, att då juteväfnad, tillverkad i utlandet,

användes till emballage vid utförsel sjöledes från stapelstad till utrikes

ort, må för hvarje kilogram af väfnaden restitutionsvis af tullmedlen

beviljas 10 öre under iakttagande af de under punkten 1 i samma

paragraf upptagna bestämmelser.

Här ofvan omförmälda bestämmelser angående juteväfnader och

säckar infördes vid 1888 års riksdag och hafva sedan dess icke undergått

någon förändring. Förslag hafva visserligen framställts vid 1891

års riksdag, att artiklarna oblekt och ofärgad säck- eller packväf

äfvensom nya tomma säckar måtte förklaras tullfria, samt vid 1895,

1899 och 1902 årens riksdagar, att bestämmelserna om tullrestitution

för juteväfnad måtte upphäfvas, men dessa förslag hafva icke vunnit

Riksdagens bifall. Yid sistlidet års riksdag framställdes i motion inom

Första Kammaren förslag att tullsatsen för ifrågavarande slag af juteväfnad

måtte höjas till 13 öre för kilogram samt att i sammanhang

därmed ofvan omförmälda restitutionsbelopp likaledes måtte höjas till

13 öre för kilogram. Bevillningsutskottet hemställde om afslag å den

gjorda framställningen, hvilken hemställan af Andra Kammaren bifölls,

hvaremot Första Kammaren biföll den i ämnet väckta motionen. Efter

gemensam votering afslog Riksdagen motionen.

I ofvanberörda motion, n:o 165, föreslår nu herr Bengtsson, att

tullsatsen för oblekt och ofärgad säck- eller packväf af jute måtte

höjas till 15 öre för kilogram, äfvensom i sammanhang härmed att

det belopp, som, enligt hvad ofvan nämnts, för juteväfnad i vissa fall

Unge restitutionsvis beviljas, jämväl måtte höjas till 15 öre för kilogram.

Till stöd för berörda förslag bär motionären anfört följande:

»Importen af juteväfnader och nya jutesäckar har under de senaste

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

tre åren varit mycket afsevärd och företer en icke obetydlig ökning

år från år, hvilket framgår af följande uppgifter, hämtade dels från

kommerskollegii berättelse, dels från tullkamrarne på de viktigaste

platserna:

Juteväf:

1902: i hela riket 767,244 kilogram, häraf till platserna Stockholm,

Göteborg, Malmö, Sundsvall, Halmstad..........438,681 kg.

1903: i hela riket 1,062,619 kilogram, dåra! till Stockholm,

Göteborg, Malmö, Sundsvall, Halmstad .......... 594,643 ,,

1904: till Stockholm, Göteborg, Malmö, Sundsvall, Halmstad

....................................................................................... 912,084 ,,

Nya tomsäckar af alla slag:

1902: i hela riket ............................... 40,356 kg. = c:a 66,000 säckar

1903: i hela riket ............................. 220,839 „ = „ 368,000 „

1904: till platserna Stöckliolm, Göteborg,

Malmö, Norrköping......... 236,468 ,, = ,, 387,650 ,,

Till öfriga platser i riket finnes f. n. ingen uppgift.

Större delen af juteväfven användes till emballage af trämassa,

hvarpå tullrestitution enligt gällande tulltaxa beviljas.

Importen af nya jutesäckar skulle dock, exempelvis under år 1903,

varit omkring 500,000 kg., motsvarande 800,000 st. säckar, och under

1904 samma kvantum, större, om icke de svenska jutefabrikerna, för

att få tillräcklig sysselsättning, varit nödsakade att i konkurrens mot

den utländska öfverproduktionen antaga så ytterst reducerade priser,

att en stor del af den svenska skyddstullen gått förlorad. Äfven för

leverans under år 1905 hafva de svenska jutefabrikerna redan nu måst

sälja betydande kvantiteter säckar till synnerligen tryckta och förlustbringande

priser.

Fabrikerna här i landet äro hänvisade till att basera sina försäljningspriser

på de officiella marknadsnoteringarne i Dundee, hufvudplatsen

för den europeiska jute-industrien, men dessa noteringar hafva

under de senare åren, i förhållande till priset för råmaterialet, visat

en alltjämt sjunkande tendens, beroende på den ruinerande konkurrensen

från de stora indiska fabrikerna med sina enormt billiga arbetslöner,

livilka motsvara ungefär en fjärdedel af de europeiska. Den officiella

Dundee Prices Current & Trade Report säger i sin ärsredogörelse för

1904 därom följande: »Kalkutta-konkurrensen blir djärfvare år från år,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

och då det icke tyckes sluta med utvidgningarna af fabrikerna i Indien,

måste vi göra oss beredda, på bästa sätt vi kunna, bemöta denna

konkurrens. De låga lönerna, den långa arbetstiden, och den oinskränkta

frihet, som fabrikerna där i landet åtnjuta, gifva “dem ett betydligt

öfvertag öfver juteindustrien här.» — Den svenska juteindustrien är således

i själfva verket indirekt lidande af den indiska konkurrensen, då Dundee

måste följa Ivalkutta.

Några exempel ur den officiella Dundee Trade Report bevisa

tydligen riktigheten af hvad ofvan anförts:

I. 14 mars 1900, råjutepris stånd. £ 16: —, juteväf 40"/10| oz 22/12 pence pr yard.

franko Dundee M. manglad, Dundeepris

4 jan.

1905

d:o

» 16: —,

(bo

li i-l''12

»

»

II.

10 »

1900

(bo

» 14:10

(bo

2 2 l/i 2

»

»

»

25 febr.

1903

d:o

» 14:10

(bo

11 Öl: 1 2

»

»

»

III.

14 aug.

1901

(bo

» 14: —

(bo

2 1/12

»

»

»

2 mars

1904

(bo

» 14: —

(bo

ll 0§/12

»

»

»

Vid första exemplet, då råvarupriset är £ 16:—, belöpte sig

differensen i försäljningspriset till 2V2/12 pence pr yard eller l3/4 öre

pr meter, och då omnämnda väfsort väger 325 gram pr meter, var

alltså försäljningspriset år 1905 5,4 öre pr kg. lägre än 1900.

Vid andra exemplet är försäljningspriset 8 öre pr kg., vid tredje

exemplet 5,4 öre pr kg. lägre än tre år förut.

Utsikten till att detta förhållande skall ändras till det bättre, är

alldeles utesluten, enär ständigt nya väfstolar uppsättas i Indien; sålunda

funnos 1901: 15,336 stycken och 1904: 19,901 stycken väfstolar, hvarjämte

5 nya jutefabriker äro under byggnad. Försäljningspriserna torde

därför efter all sannolikhet komma att ytterligare sänkas, alldenstund

de indiska fabrikerna f. n. lämna goda resultat.

Ej nog med att de svenska jutefabrikerna hafva varit nödsakade

följande ständigt sjunkande officiella Dundee-försäljningspriserna, de hafva

dessutom att bekämpa en ännu skarpare konkurrens från de tyska jutefabrikernas

sida. Dessa hafva under de senare åren företagit betydande

utvidgningar, som haft till följd en stor öfverproduktion. Denna har

till stor del kastats in på den svenska marknaden till priser, som understiga:

de redan så låga Dundee-noteringarna och därför äro alldeles

ruinerande för de svenska jutefabrikerna. Här föreligger alltså en ytterligare

fara för den svenska jute-industrien, och utom allt tvifvel kommer

denna konkurrens att framdeles antaga ännu mera hotande dimensioner,

sedan de tyska jutefabrikerna i dagarne bildat ett syndikat i afsikt att

reglera sin tillverkning med hänsyn till behofvet inom sitt eget land

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 15

och att uppsätta ett gemensamt varunederlag för exporterandet af sitt

produktionsöfverskott, som är mycket betydande. ''Dundee Advertiser’

af 28 december 1904 meddelar härom följande: ''Sammanslutningen af

de tyska jutefabrikanterna har blifvit ett fullbordadt faktum. Densamma

skall äga bestånd under sex år. I stället för en allmän öfverenskommelse,

som hittills existerat, skola nu icke endast prisen bestämdt

fixeras, utan skall äfven produktionen strängt regleras i öfverensstämmelse

med efterfrågan. Förslaget att upprätta en central försäljningsdepå

har emellertid icke blifvit fullföljdt. Hvarje fabrik kommer såsom

förut att bibehålla sin egen försäljningsorganisation. Å andra sidan

hafva anordningar vidtagits för att upprätta en central depå, till

hvilken hvarje fabrik kan öfversända huru många öfverblifna varor

som helst för realisering. Med undantag af en firma vid Landsberg

har hvarje tysk jutefabrik anslutit sig till öfverenskommelsen, och det

är att hoppas, att äfven Landsberg inom kort blir nödsakad att inträda

i förbundet.’

Då de svenska jutefabrikerna numera sysselsätta omkring 2,500

manliga och kvinnliga arbetare och i dessa fabriker nedlagts ett kapital

af cirka 8,000,000 kronor, måste en begäran om effektivt tullskydd

anses lika berättigad som nödtvungen. Med hänsyn till de förut anförda

exemplen på den stora nedgången i försäljningspriserna och öfriga

missförhållanden, är den nuvarande tullsatsen för juteväf af 10 öre per

kilogram» alldeles otillräcklig, och för att tullen skall blifva ett verkligt

skydd för juteindustrien, är en tullförhöjning af allra minst 5 öre per

kilogram nödvändig.»

Införseln till riket åren 1894—1903 af oblekt och ofärgad säckeller

packväf af jute, äfvensom säckar, nya, tömma, utvisas af i

nedanstående tabell intagna, från den officiella statistiken hämtade

siffror. I samma tabell har äfven ansetts lämpligt införa uppgift å de

i form af emballage till utlandet utförda kvantiteter juteväfnad, för

livilka enligt upplysning från tullverket tullrestitution under nämnda

år beviljats.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

; År

Infö

r s e 1

Juteväfnad, där- för tullrestitu- tion beviljats

Juteväfnad, oblekt och ofärgad

säck- eller packväf

Säckar, nya, tomma

Kg- |

Kr.

Kg.

K, *

Kg.

1894 .........

300,738 1

300,738

39,118

43,030

39,878

1895 .........

612,883 !

612,883

127,795

140,575

147,714

1896 .........

225,475 !

124,011

21,153

23,268

201,021

!1897 .........

490,980 i

270,039

19,897

21,887

257,868

!1898 ........

852,142 |

468,678

42,040

46,244

189,191

1899 .........

641,378 i

352,758

38,516

42,368

402,439

1900 .........

796,674 |

438,171

21,973

24,170

471,594

1901 ........

652,167 !

358,692

7.317

8,049

622,043

1902 .........

767,244

421,984

40,356

44,392

542,261

1903 ........

1,062,619 1

584,440

220,839

242,923

624,455

Vidare har utskottet ansett sig höra meddela, att enligt den nya

tyska tulltaxan utgör tullen å juteväfnad af ifrågakomna slag, allt efter

väfnadens groflek, 12—36 pfennig för kilogram samt å juteväfnad, blekt

eller färgad, 60 pfennig, likaledes för kilogram. Säckar, nya* tomma,

tullbehandlas såsom den väfnad, hvaraf de bestå, med tillägg af 15

procent.

Hvad motionären åberopat till stöd för en tullförhöjning synes

utskottet beaktansvärdt. Af de anförda statistiska siffrorna framgår,

hurusom importen af ifrågakomna slag af juteväfnader visserligen varit

ganska växlande, men dock företer en så ansenlig ökning, att den

under periodens sista år omfattar mer än tre gånger så stor kvantitet

som under periodens första år. Hvad vidare angår införseln af nya

säckar — enligt uppgift från tullverket hufvudsakligen omfattande

jutesäckar — har äfven denna efter att under några år hafva varit

stadd i aftagande såväl år 1902 som framför allt år 1903 betydligt

ökats, om ock denna införsel hindrats att antaga alltför störa dimensioner

genom de prisnedsättningar, de svenska tillverkarne vidtagit och hvilka

icke osannolikt varit större än att de i längden kunna vidhållas. Äfven

tyska fabrikanter hitsända och försälja sina tillverkningsöfverskott till

väsentligt lägre pris, än den svenska varan kan uthärda.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 17

En jämförelse med gällande tullsatser å andra slag af väfnader,

såsom gröfre linne- och bomullsväfnader, talar äfvenledes för en tullförhöjning.

Då j ut ev äfnadsindustrien bereder sysselsättning åt ett ganska

afsevärdt antal arbetare och i densamma nedlagts ett ej obetydligt

kapital, synes den i likhet med linne- och bomullsväfnadsindustrierna

vara berättigad att åtnjuta ett skydd, som sätter den i stånd att med

utsikt till framgång bekämpa den utländska konkurrensen.

Det nu anförda torde tillräckligt ådagalägga, att en höjning af

tullen å ifrågavarande artiklar är af behofvet påkallad. Utskottet har

likväl icke ansett sig böra förorda den af motionären föreslagna tullsatsen,

utan har utskottet trott sig böra stanna vid en tull af 13 öre

för kilogram, eller samma belopp, livilket, på sätt förut nämnts, var

föreslaget vid förliden riksdag; och har utskottet jämväl ansett lämpligt,

att den sålunda föreslagna tullförhöjningen finge tillämpas redan innevarande

år från och med viss dag, som utskottet ansett lämpligen kunna

bestämmas till den 1 juli.

Då utskottet således af ofvan angifna skäl funnit sig böra tillstyrka

en förhöjning med 3 öre af här ifrågavarande tull, har utskottet

äfven ansett sig böra föreslå en motsvarande höjning af det belopp, som

vid utförsel af i utlandet tillverkad juteväfnad skall i visst fall restitu - tionsvis beviljas.

Dock lärer denna sistnämnda förhöjning icke böra träda i kraft

samtidigt med tullförhöjningen utan först något senare, när innevarande

års import kan anses åtminstone till största delen förbrukad; och har

utskottet i sådant hänseende funnit sig böra föreslå, att den nya bestämmelsen

skall tillämpas från och med ingången af nästkommande år.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer bevillningsutskottet,

a) att Riksdagen, i anledning af herr Bengtssons

förevarande motion, måtte besluta, att tullen å oblekt

och ofärgad säck- eller packväf af jute skall höjas till

13 öre för kilogram, och att i följd häraf rubriken

n:o 726 i gällande tulltaxa skall erhålla följande förändrade

lydelse:

Väfnader:

jute-:

oblekt och ofärgad säck- eller

packväf ................ 1 kilogram 0: 13;

b) att, för den händelse utskottets under punkten

a) här ofvan gjorda hemställan varder af Riks
Bih.

till Biksd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Åfd. 11 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

dagen bifallen, Riksdagen jämväl måtte besluta, att

den högre tullen skall såsom tilläggsafgift till nu gällande

tulltaxa utgöras från och med den 1 juli innevarande

år; samt

c) att, vid bifall till hvad utskottet under

punkten a) här ofvan hemställt, Riksdagen tillika

måtte besluta, att det restitutionsbelopp för juteväfnad,

hvarom förmäles i § 9 punkten 2 af de vid tulltaxan

fogade underrättelser, likaledes måtte, räknadt

från och med den 1 januari 1906, höjas till 13 öre

för kilogram, och att således nämnda punkt skall

erhåll a. följande förändrade lydelse:

»2. Då juteväfnad, tillverkad i utlandet, användes

till emballage vid utförsel sjöledes från stapelstad till

utrikes ort, må för hvarje kilogram af väfnaden restitutionsvis

af tullmedlen beviljas, därest utförseln ägt rum

före den 1 januari 1906, ett belopp af 10 öre och

eljest 13 öre under iakttagande af de under punkten

1 upptagna bestämmelser;--- — ---— —‘

Stockholm den 23 februari 1905.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

19

Reservationer:

vid punkten 2:o:

af lierr Eklund; samt

af herrar G. Jansson, Beckman, K. G. Karlsson och Höjer mot vissa

delar af motiveringen.

vid punkten 3:o:

af herr Cavalli, som ansett, att den af utskottet föreslagna

högre tullsatsen borde tråda i kraft från och med den 1 januari 1906,

äfvensom att i anledning häraf höjningen af det i mom. c) under denna

punkt omförmälda restitutionsbelopp borde tillämpas först den 1 juli

1906; samt

af herrar G. Jansson, Beckman, K. G. Karlsson, friherre Bonde,

Brodin, Jlöjer och Eklund, hvilka anfört:

»Hvad motionären åberopat till stöd för den ifrågasatta tullförhöjningen

synes oss icke innefatta tillräckliga skäl att tillstyrka bifall till

framställningen. Ifrågavarande industri torde nämligen redan för närvarande

vara i åtnjutande af ett tullskydd, som för densamma må

kunna anses rikligt tillmätt. Den officiella statistiken angifver medelvärdet

af under år 1903 importerad juteväfnad af ifrågavarande slag

till 55 öre för kilogram. Med nu gällande tullsats af 10 öre för kilogram

utgör följaktligen tullen omkring 18 procent af varans värde.

Af de i utskottets betänkande anförda statistiska siffrorna framgår,

att införseln till riket af juteväfnad betydligt växlat år från år,

och att man således icke med anledning häraf är berättigad att såsom

skäl för tullförhöjningen åberopa en stadigvarande ökning af importen.

Härtill kommer, att, på sätt nedan synes, endast en mindre del af den

importerade varan stannat inom landet. De statistiska siffrorna visa

nämligen, att, medan importen af juteväfnad åren 1899—1903 utgjort

3,920,082 kilogram, har under samma tid tullrestitution beviljats för

2,662,792 kilogram dylik väfnad, hvadan alltså inom landet förbrukats

blott 1,257,290 kilogram eller i medeltal 251,458 kilogram för år. Då

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

under nämnda år den inhemska tillverkningen af samma vara uppgått

till 23,081,147 kilogram, eller i medeltal 4,606,229,4 kilogram om året,

förefaller årliga förbrukningen af importerad vara, hvilken utgör icke

fullt 5 V2 procent af den inhemska tillverkningen, att i förhållande till

denna senare vara jämförelsevis obetydlig.

På grund af det anförda och då slutligen den nu ifrågasatta tullförhöjningen

torde till förfång för andra näringsgrenar komma att drifva

upp priset på juteväfnad, anse vi, att utskottet bort hemställa om

anslag å motionen.»

Härjämte hafva nedannämnde herrar ledamöter i utskottet begärt

få antecknadt, att de icke deltagit:

herrar Östberg och 0. Å. Ericsson i behandlingen af de i detta

betänkande omförmälda frågor, samt

herr J. Bromée i den slutliga behandlingen af samma frågor.

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1005.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:16 Skrifvelse till Konungen, angående ändring i gällande tullsats å smärgelduk m. m. a1 i texten