Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15

1905-03-07 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1905:15, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

1

N:o 15.

Ank. till Riksd. kansli den 7 mars 1905, kl. 2 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till

Kungl. Maj:t med begäran, att vid revision af lagstiftningen

om direkt beskattning till staten måtte tillämpas den

principen, att inkomst skall taxeras för det näst föregående

året.

_ I inom Första Kammaren vackt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, n:o 11, har herr G. F. Ostberg hemställt,

»att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t måtte vid uppgörande af förslag till förändringar i lagstiftningen

om den direkta beskattningen till staten tillämpa den principen,

att inkomst skall taxeras för det nästföregående året och taxeringen

således endast taga hänsyn till den faktiskt åtnjutna inkomsten

under det nästföregående året».

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»Då det är att vänta, att förslag till nya stadganden i fråga om

grunderna för den direkta beskattningen till staten kommer att af

Kungl. Maj:t utarbetas och föreläggas Riksdagen, har jag ansett nödigt

att fästa uppmärksamheten på en mycket stor oegentlighet i nuvarande

bestämmelser, som det enligt min uppfattning är af största vikt att

aflägsna.

Gällande bevillningsförordning liksom äfven förordningen om inkomstskatt

stadgar,

att inkomst af kapital och arbete taxeras för det löpande året,

att inkomst af kapital samt af rörelse eller yrke, då den åtnjutits

under hela det föregående året, upptages med det belopp, hvartill inkomsten

under näst föregående år uppgått,

Bih. till Riksd. Prof. 1005. 5 Samt. 1 Afl. 15 Eäft. (N:o 15).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

att samma slag af inkomst första året den åtnjutes, äfvensom då

den icke åtnjutits för hela föregående året, upptages med det belopp,

hvartill den skäligen anses uppgå för det löpande året,

att samma inkomst, då den upphör under löpande året, upptages

med inkomstens belopp under det näst föregående året efter vederbörlig

reduktion med afseende å den kortare tid, hvarunder den _ åtnjutes,

att lön och pension upptages med det belopp, hvartill densamma

för det löpande året blifvit i stat eller annorledes bestämd,

att tjänstgöringspenningar, dagaflöning, sportelersättning och obestämda

eller extra inkomster beräknas på samma sätt som inkomst åt

kapital samt af rörelse eller yrke, och

att tillfällig inkomst, som tillfallit skattskyldig så sent under ett

år, att densamma icke kunnat af det årets taxerings- eller pröfningsnämd

beräknas, taxeras till bevillning det näst därpå följande året.

Det kan ju anses principiellt riktigt, att den skattskyldige taxeras

för den inkomst, som åtnjutes under det löpande året, och det vore

äfven, praktiskt sedt, fördelaktigast för den skattskyldige, om skattebeloppet,

då det utbetalas, stode i förhållande till den inkomst, han

under den närmast föregående tiden åtnjutit. Denna princip kan dock

icke konsekvent genomföras. Det är omöjligt att vid taxeringen under

förra hälften af året känna den blifvande inkomstens belopp. Man har

också måst i fråga om inkomst af kapital samt inkomst af rörelse eller

yrke frångå principen och stadga, att taxering skall ske efter det föregående

årets inkomst. Sålunda har man kommit till ett system, som

är i hög grad inkonsekvent. Taxeringsmyndigheterna få den ena gången

taxera efter det föregående årets verkliga inkomst och den andra

efter det löpande årets beräknade inkomst, och det är därvid att märka,

att icke ens taxeringen af lön af allmän eller enskild tjänstebefattning

blir tillförlitlig, då den skall afse det löpande året. I de flesta fall, då

löntagare öfvergår till annan anställning, blifva inkomsterna förändrade,

till det bättre eller sämre, och detta inträffar naturligtvis lika ofta efter

taxeringsnämndens sammanträde som före detsamma. En taxeringsnämnd,

som sammanträder i juni, kan omöjligen veta, om t. ex. en

tjänsteman blir uppsagd i juli eller eu verkställande direktör förlorar

sin plats vid bolagsstämma i samma månad.

Man har i hufvudsak öfvergifvit principen att lägga det löpande

årets inkomst till grund för taxeringen, men bibehållit så mycket häraf,

att taxeringen i sin helhet saknar den enhet och likformighet, som

är nödig för vinnande af en rättvis beskattning. Det hade helt visst

varit bättre, om man tagit steget fullt ut och stadgat, att taxeringen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15. 3

skall afse det nästföregående årets inkomst, såväl livad beträffar lön

och pension som all annan inkomst.

Följden af denna princips godkännande skulle blifva, att den inkomst,

som uppburits under föregående år, taxeras, äfven om motsvarande

inkomst icke uppbäres under det löpande året, och att inkomst

under det första året, den uppbäres, icke blir föremål för taxering.

Någon annan olägenhet för statsverket af en sålunda försenad eller uppskjuten

beskattning skulle icke uppstå, än att en eller annan skattskyldig

komme i den ställning, att han icke kunde betala sin skatt, men

denna lärer icke medföra någon större ekonomisk förlust för staten.

För den enskilde åter skulle olägenheten ligga häruti, att skatten kan

komma att utkräfvas långt efter det inkomsten upphört, och det kan

icke förnekas, att denna anmärkning förtjänar afseende.

Dessa nu påpekade olägenheter af den föreslagna förändringen

kunna emellertid i väsentlig mån undanröjas genom en annan reform,

nämligen uppbördens verkställande under samma år, som taxeringen

verkställes. Det har tidigare varit tal om att uppbördsstämmorna skulle

hållas i slutet af året, i sammanhang därmed att mantalsskrifningarna

skulle förrättas i början af året. Man ville då göra gällande, att eu

sådan omkastning vore omöjlig att genomföra. Jag är för min del

öfvertygad, att en närmare undersökning skall visa, att den kan ske

utan alltför stora svårigheter och blifva till fördel i flera afseenden.

I sådant fall komme den skatt, som drabbar ett års inkomst, att erläggas

under det näst därpå följande året.

Vid bedömande af denna fråga måste man uppmärksamma ännu

eu omständighet af största vikt. Såsom bekant, sker bevillningstaxering

och taxering på grund af inkomstskatteförordningen i ett sammanhang.

Den förra skulle visserligen kunna fortfarande verkställas på samma

sätt som hittills, efter uppskattning af inkomsten, d. v. s. i viss mån

godtyckligt, men denna metod duger alldeles icke för taxering efter

inkomstskatteförordningen. Inkomstskatten skall utgå efter den verkliga,

genom deklarationen utrönta inkomsten. Men deklarationerna

skola ej angifva annat än inkomsten under det föregående året, och

det vore för öfrigt omöjligt för någon att i början af året på heder och

samvete uppgifva, hvad han kommer att åtnjuta i inkomst under det

löpande året. Taxeringsmyndigheterna stå därför inför den motsägelsen,

att de skola följa den skattskyldiges deklaration, då den är ärlig

och riktig, men å andra sidan vid taxering af lön och pension icke

fästa sig vid deklarationen, utan särskild! skaffa sig kännedom om den

skattskyldiges påräkneliga inkomster af denna art under det löpande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

året. Alldeles detsamma gäller, då en affärsmans verksamhet undergått

någon betydligare förändring. Man skall då icke taga någon hänsyn

till det föregående årets resultat eller den skattskyldiges deklaration,

utan uppkonstruera en kalkyl, hvad han kan antagas få i nettoinkomst

under det löpande året.

Alla dessa nu påpekade inkonsekvenser, alla dessa praktiska svårigheter

för taxeringsmyndigheterna, alla de af det nuvarande systemet

härflytande obehag och olägenheter för de skattskyldige skulle undanröjas,

om man vid taxeringen finge hålla sig till kända faktiska förhållanden,

om taxeringsmyndigheterna endast hade att granska och

pröfva deklarationerna för det föregående året och, då deklarationer ej

afgifvas, på annat sätt underrätta sig om, hvad den skattskyldige faktiskt

haft i inkomst förra året.

Enligt min tanke borde man fastslå den principen, att inkomst

skall taxeras för det nästföregående året eller med andra ord att hvarje

års inkomst skall taxeras under våren det påföljande året, och i sammanhang

därmed stadga, att, sedan taxeringen blifvit faststäld af pröfningsnämnden

under hösten, den därigenom bestämda skatten skall erläggas

i november eller december månad samma år taxeringen ägt rum.

Då jag anser denna förändring vara af synnerlig vikt och ovilkorligen

böra iakttagas vid revision af vår skattelagstiftning, men till

min ledsnad erfarit, att man vid nu pågående arbete för detta ändamål

icke upptagit denna fråga till behandling, har jag trott, att Riksdagen

borde fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet å saken.»

Vid all inkomsttaxering måste naturligtvis inkomstbegreppet hänföra

sig till viss begränsad tid. Enligt gällande såväl bevillnings- som

inkomstskatteförordning har man härtill såsom hufvudregel valt det

löpande året. Då det emellertid visat sig möta ej obetydliga svårigheter

att på förhand beräkna den skattskyldiges inkomster för det

löpande året, har den fastslagna principen i vissa fall måst öfvergifvas

och man har i stället hämtat ledning för taxeringen i det näst föregående

årets inkomstförhållanden. En viss dubbelhet kommer sålunda

onekligen att göra sig gällande vid taxeringen; och det lärer icke

kunna förnekas, att ett dylikt förfaringssätt är förenadt med vissa

olägenheter. Också hafva vid upprepade tillfällen klagomål häröfver

försports, och det är för att söka råda bot på de antydda missförhållandena,

som motionären ifrågasatt införande i lagstiftningen af den

principen att vid taxering endast taga hänsyn till den under näst

föregående året faktiskt åtnjutna inkomsten.

Ett förslag i samma riktning, om också icke i den utsträckning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15. 5

motionären ifrågasatt, återfinnes i det af särskilda kommitterade den 2

november 1894 afgifna betänkande med förslag till förordning angående

inkomstbevillning. Efter erini-an hurusom gällande bestämmelser i

ämnet esomoftast vållat stora svårigheter vid tillämpningen, anföra bemälde

kommitterade vidare, att enda sättet att undanröja dessa svårigheter

syntes vara att, jämte bibehållande af gällande bestämmelser i

fråga om taxering af lön och pension, stadga, att all annan inkomst

— inkomst af fast egendom naturligtvis undantagen — skulle upptagas

med det belopp, hvartill den under näst föregående året uppgått. Skatten

för all annan inkomst än den, hvilken taxerades såsom inkomst af fast

egendom eller utgjordes af lön eller pension, komme vid sådant förhållande

visserligen att påföras först året efter det, då densamma förvärfvats,

och öfvergången till denna princip vore väl förenad med viss

olägenhet; men säkerhet och likformighet i taxeringen utgjorde en så

afsevärd fördel, att för dess ernående de betänkligheter, som kunde

framställas mot förslaget, enligt kommitterades åsikt borde vika. Därest

kommitterades förslag om införande af själfdeklaration vunne afseende,

syntes den af kommitterade förordade ändringen särskildt vara erforderlig

i ändamål att för de skattskyldige underlätta deklarationens behöriga

fullgörande.

Kammarrätten afstyrkte emellertid i sitt öfver kommitterades ifrågavarande

betänkande afgifna yttrande förslaget i nyss anförd del och

detsamma vann icke heller beaktande i den till 1897 års Riksdag aflåtna

kungl. propositionen med förslag till den med vissa ändringar i

öfrigt ännu gällande bevillningsförordningen.

Såsom redan blifvit sagdt, lärer det väl icke kunna bestridas, att

nu gällande bestämmelser i detta ämne, enligt hvilka till grund för

beräknande af de skattskyldiges inkomster läggas än skatteårets, än det

näst föregående årets inkomstförhållanden, äro ägnade att framkalla

vissa olägenheter vid taxeringen. Icke heller torde dessa missföidiållanden

kunna fullständigt undanröjas på annan väg än den af motionären

föreslagna eller genom att upptaga inkomsten med det belopp, hvartill

densamma under näst föregående året uppgått, och synes anledningen

härtill vara så mycket större, som en dylik anordning onekligen låter

sig bättre än den nuvarande förena med den hos oss numera tillämpade

själfdeklarationsprincipen. Som bekant har skattskyldig att till ledningvid

inkomstskattetaxeringen meddela uppgift å sina inkomster under det

näst föregående året. Taxeringsmyndigheterna äro emellertid nödsakade

att i de fall, då det löpande årets inkomstförhållanden skola utgöra

beräkningsgrund vid taxeringen, göra afvikelser från de skattskyldiges

uppgifter, och resultatet blifver följaktligen ett annat, än den ifråga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

varande uppgiften gifver vid handen. Visserligen skola, da af skattskyldig

lämnad uppgift vid hans taxering icke följes, skälen därför tydligen

angifvas af bevillningsberedning genom anteckning å den skriftliga uppgiften

och af annan taxeringsmyndighet i dess protokoll, hvarjämte

underrättelse därom skall kostnadsfritt tillställas den skattskyldige. En

dylik skriftväxling, om den också stadgats endast af nödig hänsyn till

den skattskyldige, synes dock kunna i väsentlig grad inskränkas genom

den ifrågasatta förändringen, och önskligt vore i allt fall att vid taxeringen

icke behöfva afvika från de skattskyldiges uppgifter.

Utskottet förbiser emellertid ingalunda, att genomförandet af eu

dylik anordning är förenadt med ej obetydliga svårigheter och måhända

kräfver åtskilliga andra förändringar i nu bestående beskattningsförhållanden,

särskildt med afseende å taxeringsmyndigheterna samt debiterings-

och uppbördsväsendet.

Om utskottet således icke kunnat undgå att finna motionärens förslag

beaktansvärdt och den af motionären förordade principen i åtskilliga

afseenden vara att föredraga framför den nu gällande, har utskottet

likväl icke nu ansett någon framställning hora göras _ hos

Kungl. Maj:t i den af motionären angifna riktning. Kändt är nämligen,

hurusom vår nu gällande skattelagstiftning i flera väsentliga delar

ansetts tarfva genomgripande förändringar, och utskottet föreställer sig,

att vid den däraf föranledda revision det kan förväntas, att frågan om

inkomsternas beräknande i afseende å tiden icke kan undgå att blifva

föremål för pröfning och att motionärens förslag således äfven kommer

att vinna noggrant beaktande.

Vid sådant förhållande och då ett uttalande redan nu i en bestämdt

angifven riktning måhända icke vore välbetänkt, har utskottet ansett

sig böra hemställa,

att förevarande motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t med begäran, att vid revision af lagstiftningen

om direkt beskattning till staten måtte tillämpas den

principen, att inkomst skall taxeras för det näst föregående

året, icke måtte till någon vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 mars 1905.

På bevillningsutskottets vägnar:

II. CAVALLI.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

1

Reservationer:

af herrar Östberg och Åkerberg; samt

af herrar friherre Kling spor, Wester, O. A. Ericsson och G. Jansson

mot vissa delar af motiveringen.

Herrar friherre Trolle, J. Bromée och Lindblad hafva begärt få

antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom

utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.