Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta motioner angående vissa, ändringar i 4 och 11 §§ bevillning sfär ord ningen.

1905-03-09 · 23 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1905:16, Betänkande, i anledning af väckta motioner angående vissa, ändringar i 4 och 11 §§ bevillning sfär ord ningen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

i

N:o SO.

Ank. till Riksd. kansli den 9 mars 1905, fel. 4 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner angående vissa, ändringar

i 4 och 11 §§ bevillning sfär ord ningen.

(2:a A,)

Bevillningsutskottet får härmed afgifva utlåtande i anledning af

följande fyra inom Andra Kammaren väckta motioner rörande ändringar

i gällande bevillningsförordning, nämligen:

n:o 139, af herr A. Olsson i Mårdäng, angående tillägg till 4 § b)

bevillningsförordningen;

mo 51, af herr C. J. Öberg, angående tillägg till 4 § bevillningsförordningen;
n:o

118, af herr F. Pettersson i Tjärsta, angående ändring af 4 § d)

och 11 § 1 mom. bevillningsförordningen samt

n:o 75, af herr J. G. Forsberg, angående ändring af 11 § 1 mom.

bevillningsförordningen.

I sin ofvanberörda motion, n:o 139, har herr Olsson, med hvilken Ang. frihet

sju andra af kammarens ledamöter instämt, föreslagit, »att RiksdagQnhétkJuinåg

ville besluta om sådant tillägg uti § 4 mom. b) gällande bevillningsför-A)r nyiterBih.

till Riksd. Prot. 1905. 5 Sand. 1 Afd. 16 Käft, (N:o 16.) 1 ^S!**''

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

ordning, att nykterhetsorganisationer för dem tillhöriga byggnader blifva

från bevillningstaxering befriade».

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»Enligt § 4, mom. b) uti gällande förordning angående bevillning

för fast egendom m. m. äro från bevillningstaxering undantagna, bland

andra, ''enskilda personer och samfund för de nr tillhöriga kyrkor och

bönhus’ för så vidt ägarne ej däraf hafva sådan inkomst, att de därför

böra beskattas.

Motivet till denna undantagsbestämmelse har uppgifvits vara, att

den verksamhet, för hvilken berörda byggnader äro afsedda, går i sedligt

syfte.

I analogi härmed synes mig rättvisa och billighet fordra, att

jämväl nykterhetssällskap och nykterhetsföreningar, livilka för sin verksamhet

uppföra eller på annat sätt skaffa sig samlingslokaler, för dessa

byggnader, där de ej inbringa beskattningsbar inkomst, likställas med

ofvan berörda kategorier och befrias från skattskyldighet. Det kan

nämligen enligt min uppfattning icke bestridas, att de flesta af berörda

sällskap och föreningar verka uti allenast sedligt syfte.

Härtill bör ock påpekas, att, åtminstone hvad landsbygden beträffar,

det är i regeln de mindre bemedlade, som sluta sig tillsammans

i syfte att verka för nykterhetens befrämjande, och att därför anskaffandet

af samlingslokaler ej kan ske utan relativt störa uppoffringar

och jämväl skuldsättning.

Då härtill lägges, att under senare år landsting, stadsfullmäktige

och kommunalstämmor till betydande antal beviljat anslag till inom

respektive orter verkande nykterhetsorganisationer, hvaraf framgår, att

man anser dem vara i behof af understöd i och för deras verksamhet,

kan jag ej finna annat, än att det är olämpligt att samtidigt utaf samma

organisationer utkräfva skatt till stat och kommun.»

4 §:n bevillningsförordningen är i hithörande delar af följande

lydelse:

»4 §.

Fastighetsbevillniug erlägges icke af

b) akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

3

och barmhärtighetsinrättningar: för dem tillhöriga allmänna platser,

tomter och byggnader;

kommuner och andra menigheter: för dem tillhöriga, inom deras

eget område belägna allmänna platser, tomter och byggnader;

regementen och officerskårer: för deras vid mötesplatser till begagnande

under mötena uppförda byggnader; samt

enskilda personer eller samfund: för dem tillhöriga kyrkor och

bönehus;

allt dock endast så framt nu omförmälda allmänna platser, tomter,

byggnader, kyrkor och bönehus icke lemna egaren någon inkomst;

börande i motsatt fall fastighetsbevillning utgöras för så stor del af

fastighetens taxeringsvärde, som enligt den i instruktionen för taxeringsmyndigheterna

bestämda grund motsvarar inkomstbeloppet.»

Motioner i enahanda syfte som den förevarande väcktes af samme

motionär vid 1897 och 1898 årens riksdagar, men blefvo dessa motioner

af bevillningsutskottet afstyrkta, år 1897 under reservation af endast en

utskottets ledamot och år 1898 enhälligt. Vid båda tillfällena blefvo

motionerna af Riksdagen afslagna.

I det betänkande, som år 1897 af utskottet afgafs, yttrade utskottet:
»Grunden

till den medgifna bevillningsfriheten för kyrkor och

bönehus torde vara att söka däruti, att dessa inrättningar hafva ett uteslutande

sedligt ändamål. Nykterhetssällskap och nykterhetsföreningar

däremot hafva vid sidan af det sedliga mål, de afse att befrämja, jämväl

ett ekonomiskt syfte. Byggnader, afsedda för sådana sällskaps eller

föreningars verksamhet, kunna därför, enligt utskottets förmenande, ur

skattesynpunkt icke anses likställda med kyrkor och bönehus. Då härtill

kommer, att, därest förevarande framställning vunne Riksdagens

bifall, framställningar i enahanda syfte säkerligen vore att emotse från

många andra sällskap och föreningar, indika kunde begära skattefrihet

för sina byggnader med samma fog som nykterhetsföreningar, anser

utskottet sig icke böra tillstyrka bifall till motionen.»

Jämte det att 1898 års bevillningsutskott till stöd för sin afstyrkande

hemställan åberopade de af 1897 års bevillningsutskott anförda

skäl, erinrade utskottet om det kända förhållande, att nykterhetssällskap

och nykterhetsföreningar tillhöriga byggnader ofta upplätes för

hållande af enskilda sammankomster af flerehanda slag samt konserter

med flera dylika för dessa sällskaps och föreningars egentliga ändamål

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ant/, frihet

från fastighetshevillning

för vissa egnahems

lägenheter.

A Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

främmande tillställningar, hvarjämte utskottet framhöll, att det icke

borde förbises, att många andra sällskap och föreningar än de, som

stiftats för nykterhetens befrämjande, kunde sägas befrämja sedliga

syftemål.

Några nya skäl hafva icke nu blifvit förebragta af beskaffenhet

att do kunnat gifva utskottet anledning att frångå den åsikt, bevillningsutskottet

i ämnet uttalat vid föregående tillfällen, då denna fråga inom

utskottet behandlats.

Bevillningsutskottet hemställer fördenskull,

l:o) att herr Olssons nu ifrågavarande motion icke

måtte af Riksdagen bifallas.

Den förenämnda, af herr Öberg väckta motionen, n:o 51, är af

följande lydelse:

»Vid sistlidet års riksdag tillät jag mig uti en inom Riksdagens

Andra Kammare väckt motion, n:o 126, hemställa, ’att Riksdagen i skrifvelse

till Kungl. Maj:t ville anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda

och för Riksdagen framlägga förslag, på hvad sätt mindre jordbrukare,

lägenhets- och egnahemsägare må kunna medgifvas vissa frihetsår från

skatternas utgörande till stat och kommun’, och anförde jag såsom motiv

härför följande:

''Åtskilliga gånger har min uppmärksamhet varit fäst vid de många

svårigheter, det ansträngande arbete och de betydande utgifter, som en

del mindre jordbrukare, lägenhetsägare och omgå, h vilka arbeta för

skapandet af egna hem, vid upptagandet af en förut icke odlad mark

hafva att kämpa med, då de, utom de dagliga tunga hushålls- och

familjebestyren, sträfva för att åt sig och de sina kunna förvärfva en

egen torfva, på hvilkens oftast svårbrutna och steniga mark de byggt

sig en egen bostad och som de med uppbjudande åt all sin förmåga

lyckats få sig upplåten vid något industriellt samhälle eller annat arbetarecentrum;

och har jag därvid frågat mig själf, på hvilket sätt man

bäst från det allmännas sida kunde i någon mån understödja och uppmuntra

en så lofvärd och ur flera synpunkter för nationen så betydelsefull

insats i statens kulturella utveckling

Det myckna släp och de många umbäranden, en sådan fattig och

af allehanda familjeplikter eljest hårdt anlitad kroppsarbetare samt med

honom jämställda hafva att vidkännas i kampen för sin tillvaro, ligger

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

i så öppen dag för alla, som följt med deras sträfvanden att få komma

under det egna taket, att någon vidlyftig och utredande belysning häraf

synes mig icke vara erforderlig för att riktigheten af min iakttagelse

skall erkännas, hvarför jag inskränker mig till att angifva ett af de sätt,

på hvilket, enligt mitt förmenande, man från statens sida här kunde och

borde träda hjälpande emellan.

Om de mindre jordbrukare, lägenhetsägare och egnahemsägare,

som jag härofvan berört, under de tre eller första fem åren vore, därest

de sådant önskade, för den nyupptagna jorden befriade från utgörande

af all för densamma till stat och kommun genom eljest åsatt taxering

utgående skatt, skulle detta helt säkert mötas och mottagas med mycken

tacksägelse och erkänsla.

Jag har därför tänkt mig, att, för ändamålets vinnande, bevillningsförordningen

borde erhålla den förändrade lydelse, ’att vederbörande

taxeringsmyndigheter härtill skulle äga rätt att pröfva och afgöra

framställning om skattebefrielse’.

Tillfälliga utskottet n:o 4, som i anledning af kammarens remiss

hade att häröfver afgifva utlåtande, yttrade i sitt utlåtande n:o 4 följande:

''Syftemålet med motionen är, som i motiveringen till densamma

nämnes, att för nyupptagon jord åt vissa mindre jordbrukare, lägenhetsägare

och egnahemsägare bereda frihet under ett antal år från skatt till

stat och kommun.

Med nyupptagen jord synes dock motionären afse icke blott jord,

som gjorts lämplig till odling, utan äfven förut icke odlad eller bebyggd

mark, hvarå bostadslägenhet uppförts.

Syftet är sålunda tvåfaldigt: att vinna mark för odling och uppmuntra

egnahemssträfvandet. Tanken att genom frihet under en viss

tid från skatt uppmuntra till brytande af bygd är icke ny; sålunda medgafs

i de afvittringsstadgar, som under förra århundradet fastställdes

för de nordliga länen, nybyggnad å kronans öfverloppsmarker frihet

från ränta, tionde och rotering från och med 15 till och med 30 år;

och skulle antalet frihetsår lämpas efter det större eller mindre arbete,

som till uppodlingen fordrades.

I hvad mån denna skattefrihet — som dock icke afsåg befrielse

från bevillning af kommunalutskylder — inverkat till befordrande af

odling i Norrland, torde svårligen kunna utredas; det offer för stat och

kommun, som motionen åsyftar, är dock så ringa i jämförelse med den

nytta ett ökadt tillgodogörande af landets odlingsmöjligheter skulle innebära,

att utskottet finner motionärens uppslag i förevarande hänseende

val vara värdt beaktande,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

1 egnahemsfrågan föreligger vid innevarande riksdag en kungl. proposition,

afseende att genom lån af statsmedel bereda arbetare tillfälle

att förvärfva vare sig en mindre jordbruks- eller en bostadslägenhet. Den

omständigheten, att en sådan fond må blifva inrättad, torde dock icke

böra utgöra hinder för vidtagande äfven af andra åtgärder, ägnade att befordra

möjligheten för mindre bemedlade arbetare att förvärfva egna hem.

Då emellertid det i motionen åsyftade mål lämpligast torde vinnas

såsom motionären äfven påpekat, genom ett tillägg till förordningen

angående bevillning af fast egendom samt af inkomst, men ett sådant

tillägg lätteligen lärer kunna åstadkommas utan en af Kungl. Magt verkställd

utredning’, hemställde utskottet, att förevarande motion icke skulle

till någon Andra Kammarens åtgärd föranleda, hvilket af kammaren bifölls.

Af hvad sålunda förekommit synes det mig, som denna min framställning

om en ringa eftergift af skattskyldighet till stat och kommun

för dem, hvilka arbeta på uppodling och bebyggande af jord, som mindre

bemedlade fått sig upplåten för åstadkommande af ett eget hem, blifvit

erkänd såtillvida, att Andra Kammaren för sin del icke haft något att

häremot invända.

I följd häraf och med stöd af de många erkännanden, som i öfrigt

kommit mig till del från deras sida, hvilka saken närmast gäller, finner

jag mig manad att ånyo bringa denna fråga under Riksdagens förnyade

pröfning.

Nyttan af att arbetarne sättas i tillfälle att förvärfva sig egna hem

anser jag vara af den utomordentliga betydelse för stat, kommun och

enskilde, att hvarje medel, som därtill kan antagas bidraga, ej bör

lämnas oförsökt; och mycket skulle enligt min uppfattning vinnas, om

de, som företaga sig det mödosamma arbetet att odla och bebygga

mindre jordlotter, hvilka af sina förre ägare för sin svårbrutna beskaffenhet

eller i följd af för stort ägoområde icke lagts under odlarens plog,

visste sig vara fria från åsatt taxering under den tid, då odlings- och

byggnadsarbetet loge deras arbetskraft och betalningsförmåga mest i

anspråk.

Att medgifva befrielse från skatt till stat och kommun under en

kortare tid för mindre bemedlade, hvilka sträfva för tillkomsten af egna

hem, kan väl ej anses vara oklokt, då det bör vara ett statsintresse,

att jorden så mycket som möjligt förvandlas till fruktbara tegar och

bebyggda platser, i stället för att, såsom nu ofta är fallet, ligga oanvänd

och sålunda till ringa nytta för vare sig den ena eller andra.

Med stöd af det anförda tillåter jag mig vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville besluta om ett tillägg till 4 § i förordningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

1

angående bevillning af fast egendom samt af inkomst med innehåll, att

de af mig åsyftade ägare af mindre lägenheter af ett värde intill 1,000

kronor må, därest taxeringsmyndigheterna så finna lämpligt, kunna under

viss tid befrias från fastighetsbevillning.

Bevillningsutskottet torde välvilligt verkställa den omformulering

af § 4 i bevillningsförordningen, so» af mitt förslag må föranledas.»

Behofvet af understöd från statens sida för att möjliggöra egna

hems förvärfvande jämväl af mindre bemedlade har numera i lagstiftningen

kommit till erkännande genom de vid 1904 års riksdag fattade

beslut angående lån af statsmedel för beredande af tillfälle för arbetare

att på landsbygden förvärfva egna hem. Äfven den synpunkten, att

särskild lättnad är behöflig för dylika mindre bemedlade grundare af

egna hem under de första åren, då nybyggnads- och nyodlingsarbeten

företrädesvis pågå å lägenheten, har vunnit beaktande i de angående

statens egnahemslånerörelse utfärdade bestämmelser. Skyldighet för

låntagare att erlägga den första kapitalafbetalningen å erhållet egnahemslån

inträder nämligen först, när tre år förflutit från utgången af

det kalenderår, under hvilket lånet utbekommits.

Ett bifall till motionärens framställning skulle innebära, att grundare

af egnahemslägenheter intill ett värde af 1,000 kronor skulle,

oafsedt huruvida statslån erhållits eller icke, efter pröfning af taxeringsmyndigheterna

kunna komma i åtnjutande af frihet från fastighetsbevillning

under de egentliga byggnadsåren. Att på dylikt sätt uttaga en

särskild grupp af lägenhetsinnehafvare och i fråga om dem stadga, att

de efter sig företeende omständigheter må kunna erhålla en viss skattelindring,

synes dock utskottet vara en alltför speciell reform. En anordning,

sådan som den af motionären föreslagna, torde dessutom komma

att i tillämpningen möta stora svårigheter. Enligt motionärens förslag

skulle skattefriheten inträda endast efter en i hvarje särskilt fall

verkställd pröfning. Som de ett visst år fungerande taxeringsmyndigheterna

icke lära kunna genom sina beslut binda ett kommande års

taxeringsmyndigheter, blefve följden, att skattefrihet kunde beviljas

endast för ett år i sänder. En årligen återkommande ompröfning blefve

sålunda nödvändig, hvilket otvifvelaktigt komme att medföra en afsevärd

ökning i taxeringsmyndigheternas redan betydliga arbete.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

Härjämte komme denna anordning att väsentligt rubba de nu

enligt bevillningsförordningen och instruktionen för taxeringsmyndigheterna

gällande bestämmelserna rörande fastighetstaxering. Allmän

sådan taxering äger för närvarande rum endast hvart femte år, och skall

det vid sådan taxering fastställda värdet utan förnyad uppskattning bibehållas

oförändradt till nästa allmänna fastighetstaxering, därest icke

vissa inträffade, i instruktionen närmare angifna förhållanden påkalla

förändrad värdering. Såsom ofvan anförts torde det, därest motionärens

framställning bifölles, icke kunna undvikas, att taxering af ifrågavarande

lägenheter måste företagas årligen. Och därmed skulle två olika

slag af fastighetstaxeringar förefinnas, dels den hvart femte år återkommande

taxeringen af fastigheter i allmänhet, men dels ock en årligen

återkommande uppskattning af vissa lägenheter eller åtminstone pröfning,

huruvida bevillning skall utgöras. Den med de nuvarande bestämmelserna

åsyftade stabiliteten i fastighetstaxeringen skulle på dylikt

sätt icke längre ernås.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet,

2:o) att herr Öbergs förevarande motion icke

måtte af Riksdagen bifallas.

Angående

utsträckt frihet

från

fastighetsbevillning

för vissa

lägenheter

I herr Petterssons förevarande motion, n:o 118, föreslås ändring dels

af 4 § d) bevillningsförordningen dels ock af första punkten i förordningens

11 § 1 momentet.

Berörda författningsrum lyda sålunda:

m. m.

»4 §.

Fastighetsbevillning erlägges icke af

d) ägare eller innehafvare af lägenhet med tillhörande åbyggnad,

då lägenhetens hufvudsakliga värde utgöres af åbyggnaden och ej

öfverstiger 500 kronor, därest lägenhetens innehafvare ej eljest erlägger

bevillningaf fast egendom eller inkomst eller hans inkomster, däri inbegripet

det hyresvärde, åbyggnaden kan äga, ej öfverstiga 500 kronor;

skolande hvad i denna punkt stadgas äga tillämpning jämväl i det fall,

att någon äger byggnad å mark, som af annan äges eller innehafves.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16. 9

»11 §.

1 mom. Bevillning för inkomst af kapital eller arbete äger icke

rum: när den skattskyldiges sammanräknade årsinkomster, däri inbegripna

äfven hustruns, understiga 500 kronor.

Motionen är af följande lydelse:

»Bland vårt lands skattdragande befolkning finnes en klass, som i

allmänhet besitter en blott ringa och ofta ingen skatteförmåga, nämligen

ägare och innehafvare af smålägenheter. Då taxeringsmyndigheterna

måste värdera lägenheterna efter brandförsäkringsvärdena, blifva de vanligen

åsätta för höga värden med afseende på den inkomst de verkligen

lämna. Ofta ligga dylika lägenheter på ofri grund, köpt på viss tid

eller upplåten mot högt arrende, och innehafvas af personer, som lefva i

mycket, små omständigheter och hafva svårt att förtjäna sitt lifsuppehälle.

En arbetare köper under sin krafts dagar några har jord på viss

tid eller får sådan på arrende, där han uppför åt sig en stuga. Så

länge han är arbetsför reder han sig och kan väl betala skatt till stat

och kommun, men krafterna aftaga och han har svårt försörja sig och

sin familj. Hvarje skattekrona är då för honom svår att anskaffa.

År nu en lägenhet taxerad till 500 kronor, så erlägges ej fastighetsbevillning

i enlighet med bevillningsförordningen § 4 mom. d., men

är den taxerad till blott några kronor öfver nämnda summa, så måste

fastighetsbevillning betalas. Då det just är de fattigaste bland den bofasta

delen af vårt folk med mycket svag skatteförmåga, som äga eller

innehafva lägenheter taxerade till angifna belopp, så synes rättvist och

Önskligt, att bevillningsfriheten något utsträckes, till exempel till ägare

eller innehafvare af lägenheter med värde ej öfverstigande 800 kronor.

I vanliga tall har den lösa arbetaren eller statkarlen med en sådan inkomst

bättre ekonomiska villkor än lägenbetsinnehafvaren, som måste

underhålla sina hus och har att betala tomtöre eller arrende för marken.

.Det händer också mångenstädes och icke sällan, att taxeringsmyndigheterna

till följd af ömmande omständigheter, ehuru det är i

strid med bevillningsförordningen, se sig nödsakade att befria innehafvare

åt smålägenheter med värde af mellan 500 och 800 kronor från

erläggande af bevillning.

Då emellertid med det minskade värde penningen har i vår tid

och de på många sätt stegrade lefnadsbehof, som nu äro rådande, det

måste erkännas, att den delen af vårt folk, som har en inkomst af'' 500

kronor upp till 600 kronor, är bland de svagare, så synes det äfven

Bih. till Piksd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 16 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

vara rättvist och billigt, att bevillning för inkomst af kapital eller arbete

icke äger rum förrän den skattskyldiges sammanräknade årsinkomster,

däri inbegripna äfven hustruns, uppgå till 600 kronor, och att bevillningsförordningen

§ 11 mom. 1 ändras därhän.

Med anledning af hvad jag här anfört, får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte besluta följande ändringar i nu gällande bevillningsförordning,

så att där måtte komma att stå i § 4 d) ’800 kronor’

i stället för 500 kronor och i § 11 mom. 1 ''understiga 600 kronor’ i

stället för ''understiga 500 kronor’.»

Motionärens förslag afser sålunda dels en utsträckning af den i 4

§ d) medgifna bevillningsfriheten till att under i öfrigt samma betingelser,

som för närvarande gälla, omfatta lägenheter af det i §:n angifna slag

med ett värde ej öfverstigande 800 kronor, dels och en höjning från

500 till 600 kronor af det enligt 11 § bevillningsfria existensminimum.

Hvad till en början angår det förstnämnda af dessa förslag, så

har utskottet ansett betänkligheter möta mot att nu på dylikt sätt

utsträcka ifrågavarande skattefrihet för lägenheter, särskildt med hänsyn

därtill att material torde saknas för bedömande af den verkan en

sådan reform skulle medföra å nuvarande skatteförhållanden. Utskottet

finner sig därför icke kunna tillstyrka bifall till motionärens nu ifrågavarande

förslag.

Beträffande den senare delen af motionärens förslag vill utskottet

erinra om det af 1904 års bevillningsutskott, vid behandling af väckta

förslag om höjande af det bevillningsfria afdraget, gjorda uttalande,

att frågan om'' ändrade bestämmelser angående bevillningsfrihet och

lindring i bevillning säkerligen torde komma att upptagas till behandling

vid den omfattande omarbetning af beviilningsförordningen,

som lärer vara af behofvet påkallad. Med anslutning till berörda uttalande

afstyrker utskottet, att någon förändring nu vidtages med afseende

å det bevillningsfria existensminimum.

På grund af hvad ofvan anförts, hemställer bevillningsutskottet,

3:o) att herr Petterssons förevarande motion icke

måtte af Riksdagen bifallas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

11

Herr Forsberg har i sin förevarande motion, n:o 75, föreslagit,

»att Riksdagen måtte besluta, att första delarna af bevillningsförordningens

§ 11 skola erhålla följande lydelse:

Bevillning för kapital eller arbete äger icke rum, när den skattskyldiges

sammanräknade årsinkomster, däri inbegripna äfven hustruns,

understiga 500 kronor.

Uppgå dessa inkomster icke till 1,200 kronor, äro 450 kronor,

uppgå de till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, äro 300 kronor

åt inkomsten af kapital eller arbete fria från bevillning. Hav skattskyldig,

hvars årliga inkomster icke uppgå till 1,500 kronor, minderåriga barn

att försörja, så ökas dessa bevillning sfria belopp för hvarje barn, som icke

uppnått 15 års ålder, med 50 kronor.

Det belopp, för hvilket bevillning sålunda icke äger ruin, eller

som får från beskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, må å

ort, där kostnaden för bostad är synnerligen hög i jämförelse med förhållandet

inom riket i allmänhet, äfvensom undantagsvis i de fall, där

ömmande omständigheter (långvarig sjuklighet, olyckshändelser och dylikt)

förekomma, ökas; dock så att denna ökning, vare sig den äger rum

på grund af hög bostadskostnad eller ömmande omständigheter, eller

båda dessa skäl, icke må för någon skattskyldig öfverstiga 200 kronor.»

Till stöd för sagda förslag har motionären anfört följande:

»Nu gällande bevillningsförordning föreskrifver befrielse från bevillning

för inkomst af kapital eller arbete, där inkomsten understiger

500 kronor, samt för ett belopp af 450 kronor, där inkomsterna understiga

1,200 kronor, och ytterligare för 300 kronor vid inkomster från

1,200 till 1,800 kronor. Det är tydligt, att härvid 450 kronor anses

utgöra det så kallade existensminimum, eller hvad som skall motsvara

den skattskyldiges nödvändiga behof för sitt lifsuppehälle, därvid dock

undantagsvis medgifves att öka detta existensminimum vid ömmande

omständigheter med högst 200 kronor.

Dessa bestämmelser innehålla en påtaglig inkonsekvens, ty då de

oundgängligaste lefnadsbehofven sålunda för en person utan familj anses

vara 365 : 450 eller närmare 1 krona 23 öre, blifva de för eu familj af

t. ex. sex personer sex gånger mindre eller cirka 201/2 öre för dag.

Detta missförhållande skulle nu afhjälpas genom den medgifna

förhöjningen af 200 kronor, men i vissa fall är denna förhöjning otillräcklig,

och då 450 kronors bevillningsfritt afdrag är eu gång för alla

bestämdt, är förhöjningen däraf helt och hållet öfverlämnad åt taxeringsmyndigheternas

växlande omdömen samt sker också ytterst olika på

olika orter.

Ang. bevillningsfritt

afdrag

för

skattskyldigs

minderåriga

larn.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

Genom närmare kännedom af det bekymmersamma lif, som måste

föras af obemedlade föräldrar med flera barn, vinnes nogsamt den erfarenheten,

att vid ett rättvist afvägande af den skatteförinäga, som

billigtvis bör fordras af personer med mindre inkomster, stort afseende

behöfver fästas vid huru många personer, som skola försörjas med dessa

inkomster.

Det är på grund af sådan erfarenhet, som jag funnit mig manad

att våga till Riksdagen hemställa om ändring af bevillningsförordningens

§11 och hvad därmed har sammanhang.

Såsom ett både moraliskt och nationellt ondt måste det betraktas,

att Sverige enligt statistiska uppgifterna numera står lägst på skalan

angående ingångna äktenskap i proportion till folkmängden; jag vill nu

icke påstå, att detta skulle kunna ändras genom eu obetydlig skattelindring,

men det torde kunna åberopas såsom ett bevis för den fruktan,

som befolkningen har för de bekymmer och försakelser, hvilka kunna

komma att medfölja bildandet af en familj.

Då vår lagstiftning ändrades, så att skyddstullsystemet vann mera

tillämpning, framhölls, att på samma gång som lifsförnödenheterna fördyrades,

skulle äfven arbetsförtjänsten stiga, och detta må vara sant,

men därvid är ovedersägligt, att fördelarne däraf tillfalla i lika hög grad

den, som endast har sin egen person att försörja, som den, som har

flera att draga försorg om, under det att olägenheterna af detta system

i vida högre grad drabba den senare. Det är tydligt, att den, som har

familj att försörja, måste för de oundgängligaste behofven betala större

indirekt skatt än en ensam person, och detta mera, ju flera familjemedlemmarna

äro. Beräknas hvad som åtgår till föda och kläder åt ett

barn, som försörjes på det mest sparsamma sätt, så går den indirekta

skatten därför dock till minst tio kronor för år.

Det kan härvid anmärkas, att kommunerna, sopa dock till större

delen bekosta folkskolorna för barnen, icke hafva nytta af den indirekta

skatten, men däremot må framhållas, att staten väl kan hafva rätt att

fordra, att kommunalutskylderna fördelas i förhållande till den skatteförmåga,

som rättvisligen kan fordras af kommunens medlemmar.

Vid många tillfällen framhålles det, att uppfostran af barnen under

deras improduktiva ålder kostar samhället mycket. År nu detta en

sanning i hvad det rörer samhället i sin helhet? Därtill kan, angående

det stora flertalet, som endast erhåller sin utbildning i folkskolan, godt

svaras nej; ty det är föräldrarna, som få bekosta deras uppfostran och

genom de indirekta skatterna för dem till det mesta äfven utgifva hvad

samhället påkostar dessa barns skolundervisning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

13

Det är dessa föräldrar i ringare omständigheter, som åt samhället

uppfostra en del af de blifvande samhällsmedlemmarne och, hvad

ynglingarne angår, få öfverlämna dem åt samhället såsom rekryter utan

sold och lön och, om så illa inträffar, att deras lif och blod skulle behöfvas

för fosterlandets försvar, näst sönerna själfva, få bringa samhället

det dyrbaraste offret.

Vid de flesta förslag angående omändring af rösträtten till Riksdagens

Andra Kammare, som förelegat till Riksdagens behandling och

inom närmaste framtiden torde komma att föreligga, har den hittillsvarande

bestämmelsen bibehållits, att för rösträtt skall fordras betalda

utskylder, med det underförstådda skälet att detta skulle vara profvet

på den röstandes ordentlighet. Detta prof blir dock under nuvarande

skatteförhållanden mycket otillförlitligt, ty under det att den, som endast

har sin egen person att sörja för, under normala omständigheter bör

med lätthet kunna bestå detsamma, blir förhållandet helt annat för försörj

aren af flera familjemedlemmar, där inkomsterna, fastän förenade

med ordentlighet och sparsamhet, ofta med knapphet förslå till de oundgängligaste

behofven, och oförmågan att betala relativt stora utskylder

således icke behöfver vara något bevis på oordentlighet eller ovilja att

uppfylla sina samhälleliga förpliktelser.

Genom dessa villkor för rösträtten ställas under nuvarande skatteförhållanden

svårare fordringar på familjeförsörjaren än på den enskilda

personen, och då familjeförsörjaren i omsorgen för sina barns framtid

bär ytterligare skäl till omsorg för samhället, så kan detta icke anses

vara väl af vägd t, utan eu ändring äfven af detta skäl önskvärd.

Det är med anledning af hvad jag nu tagit friheten att anföra,

som jag velat underställa Riksdagen denna frågas pröfning, och då en

ökning af det bevillningsfria afdraget med 50 kronor för hvarje barn

under 15 års ålder väl icke kärr anses motsvara kostnaden för dessa

barns uppfostran, men dock utgöra eu medelväg, samt då minskningen

af det bevillningsfria afdraget vid inkomst af 1,200 kronor utgör ett

nog tvärt afbrott emellan skattskyldige närmast öfver och under detta

inkomstbelopp, anser jag, att detta skulle, där afdrag för barn komme

att ske, kunna förmedlas därigenom, att sådant afdrag finge ske till ett

inkomstbelopp af 1,500 kronor, hvarför jag i mitt förslag upptagit dessa

siffror.»

Gällande bestämmelser i 11 § bevillningsförordningen angående

frihet från inkomstbevillning och villkoren föråtnjutande af bevillnings
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

fritt afdrag äro, i den del de beröras af förevarande motion, afföljande

lydelse:

»11 §.

1 mom. Bevillning'' för inkomst af kapital eller arbete äger icke

rum: när den skattskyldiges sammanräknade årsinkomster, däri inbegripna

äfven hustruns, understiga 500 kronor.

Uppgå dessa inkomster icke till 1,200 kronor, äro 450 kronor,

uppgå de till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, äro 300 kronor

af inkomsten af kapital och arbete fria från bevillning.

Det belopp, för hvilket bevillning sålunda icke äger rum eller som

får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, må å ort,

där kostnaden för bostad är synnerligen hög i jämförelse med förhållandet

inom, riket i allmänhet, äfvensom undantagsvis i de fall, där särdeles

ömmande omständigheter (talrik familj, långvarig sjuklighet, olyckshändelse

och dylikt) förekomma, ökas; dock så att denna ökning, vare

sig den äger rum på grund af hög bostadskostnad eller ömmande omständigheter

eller båda dessa skal, icke må för någon skattskyldig

öfverstiga 200 kronor.

Befrielse från eller lindring i bevillningen, hvarom här stadgas,

får dock icke åtnjutas af enskild skattskyldig för inkomst, som beskattas

inom annan kommun än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven,

samt ej heller af bolag.

--— — — — — — — -----— — — — — —---»

Förefintligheten af talrik familj betraktas sålunda för närvarande

endast såsom en ömmande omständighet, hvilken undantagsvis må föranleda

till ökning af det ordinarie bevillningsfria afdraget. Motionärens

förslag går däremot ut på, att detta undantagsförhållande skulle upphöra

och att i dess ställe skulle såsom allmän regel inträda, att för

skattskyldig, som har minderåriga barn att försörja och hvilkens årliga

inkomster icke uppgå till 1,500 kronor, det bevillningsfria afdraget

skulle ökas med 50 kronor för hvarje barn, som icke uppnått 15 års ålder.

Förslaget om införande i vår skattelagstiftning af denna grund för

åtnjutande af lindring i bevillningen är icke nytt. I det af särskilda

kommitterade den 2 november 1894 afgifna förslag till förordning angående

inkomstbevillning hade föreslagits ej mindre viss utsträckning af

då gällande bestämmelser om det ordinarie bevillningsfria afdraget än

äfven ökning i det bevillningsfria afdraget på grund af särskilda lokala

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

15

eller personliga förhållanden. Kammarrätten afgaf den 25 april 1895

utlåtande öfver kommitterades nämnda förslag. Däri framhåller kammarrätten,

att införandet af ordinarie afdrag på grund af talrik familj vore

»af billighet och rättvisa påkalladt», samt yttrar i fråga om de af kommitterade

föreslagna förändrade bestämmelser angående frihet från och

lindring i bevillning, bland annat, följande:

»Hvarken i gällande bevillningsförordning eller i kommitterades

förslag är betydelse tillagd den omständigheten, att skattskyldig har

anhöriga att försörja, annat än såtillvida att bland de ömmande omständigheter,

på grund af hvilka taxeringsmyndigheterna må medgifva

ökning i bevillningsfritt belopp eller i afdraget från bevillning, särskildt

omförmälts tillvaron af talrik familj. Berörda omständighet synes emellertid

böra tillmätas en större och allmännare betydelse, då det dels är

uppenbart, att en skattskyldig, som har att underhålla en mer eller

mindre talrik familj, icke rättvisligen bör åläggas lika stor skatt som

en person med samma inkomst, men som endast har sig själf att försörja,

dels ock det icke må förbises, att den skattskyldige, som bildat

familj och på grund därafhar lätt tillgängliga utmätningsbara tillgångar,

icke undgår att verkligen betala sina skatter, under det att skattskyldig

i annan ställning ofta kan undandraga sig att erlägga påförd skatt.

Uti flera nyare utländska skattelagar har man ock medgifvit i lag fastställda,

ofta mycket betydliga afdrag för en hvar af vissa angifna anhöriga,

som skattskyldig är pliktig underhålla. Ett dylikt stadgande

torde vara väl på sin plats jämväl i vår bevillningsförordning,

och det torde åtminstone böra gälla i fråga om skattskyldigs barn under

14 år, som han har att underhålla och uppfostra, Afdraget för hvarje

sådant barn synes i nära öfverensstämmelse med hvad som skett i den

preussiska inkomstskattelagen, böra sättas till 50 kronor. Det bör ock

tillgodokomma åtminstone en hvar skattskyldig, hvilkens sammanräknade

årsinkomster icke öfverstiga 3,000 kronor.»

Jämväl i det utdrag af statsrådsprotokollet, som åtföljde den vid

1897 års riksdag framlagda kung!, propositionen med förslag till bevillningsförordning,

finnes nu förevarande fråga berörd af chefen för

finansdepartementet, som efter att hafva uttalat sig om 1894 års kommittés

förslag rörande utvidgning af rätten till bevillningsfrihet och

lindring i beviliningen, yttrade:

»Jämte det jag i öfrig! hänför mig till hvad kammarrätten i sitt

utlåtande anfört rörande detta ämne, anhåller jag endast att få tillägga,

att, då kammarrätten i stället för eu utsträckning af skattelindringen,

på sätt nyssnämnda kommitté föreslagit, förordat införande äfven i vår

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

skattelagstiftning af den i flere utländska skattelagar förekommande

bestämmelsen om rätt till visst skatteafdrag för hvarje barn under viss

ålder, kvilket den skattskyldige har att underhålla och uppfostra, jag

väl till fullo erkänner det behjärtansvärda i den tanke, som legat till

grund för förslaget, men likväl, vid det förhållande att denna lättnad i

beskattningen icke tillika kan komma till godo den stora grupp af skattskyldige,

som utgöres af fastighets ägarn e, hyser tvekan om lämpligheten

att åt sagda tanke gifva ett mera allmängiltigt och i detalj gående

uttryck än det, som redan innefattas i gällande bevillningsförordnings

föreskrift, att bland de ömmande omständigheter, på grund af hvilka

taxeringsmyndigheterna må medgifva ökning i bevillningsfritt belopp

eller i afdraget från bevillning, äfven skall tagas i betraktande tillvaron

af talrik familj.»

Vid 19Ö2 års riksdag blef frågan åter föremål för Riksdagens behandling

genom en, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

en inkomstskatt för år 1903, af herr E. A. Smith inom Andra Kammaren

väckt motion, däri yrkats, »att vid bestämmandet af grunderna för inkomstskatten

måtte tagas i betraktande den minskade skatteförmågan

hos den familjefader, hvars barn ännu icke hunnit den ställning, att de

kunde försörja sig själfva, samt behofvet, att för en sådan familjefader,

för hvarje af honom underhållet barn, ett visst skattefritt afdrag af inkomsten

beviljades».

Bevillningsutskottet gjorde i sitt i anledning af nyssnämnda proposition

afgifna betänkande, n:r 25, följande uttalande angående berörda

motion:

»Hvad angår herr Smiths framställning vill utskottet framhålla,

att den anledning till minskning i skattskyldigs skatteförmåga, som

motionären påpekat, icke torde böra mätas allenast efter antalet oförsörjda

barn utan jämväl med hänsyn till andra, skattskyldig åliggande

lagliga eller moraliska förpliktelser såsom underhåll af föräldrar, till

arbete oförmögna syskon m. fl. Det afseende, dylika förhållanden bör

tillerkännas vid bestämmandet af skattskyldigs skatteförmåga, torde

emellertid icke böra i denna provisoriska anordning utan först vid en

definitiv lösning af skattefrågan vinna beaktande, och detta så mycket

mera som frågan om och i hvad mån skatteplikten bör ställas i beroende

af de lokala lefnadskostnaderna därvid jämväl bör tagas i öfvervägande.

»

Bevillningsutskottet underkänner ingalunda befogenheten af motionärens

nu föreliggande framställning. Det synes nämligen utskottet

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

17

vara rättvist och lämpligt, att storleken af det bevillningsfria afdraget

ej blott, såsom nu, undantagsvis utan i regel ställes i visst förhållande

jämväl till talrikheten af den familj, den skattskyldige har att underhålla.

Denna princip har kommit till beaktande i det förslag till förordning

om skatt af inkomst och förmögenhet m. m., som under år

1904 blifvit inom finansdepartementet utarbetadt af särskildt tillkallade

sakkunnige, i det att däri föreslås att, utöfver afdrag för omkostnader

för inkomstens förvärfvande och bibehållande m. in., visst belopp må

afdragas för hvarje af den skattskyldige underhållet, hans familj tillhörigt

barn, hvars ålder vid början af det år, taxeringen sker, understiger

15 år och som icke själft taxeras, vare sig enligt den ifrågavarande

förordningen eller enligt bevillningsförordningen, samt att afdragets

storlek skall bestämmas med hänsyn till lefnadskostnaderna å

hvarje särskild ort till visst för orten i dess helhet gällande belopp,

för hvarje barn lägst 50, högst 100 kronor. I det af samma sakkunnige

afgifna förslag till ändrad lydelse af vissa §§ i gällande bevillningsförordning,

däribland af 11 §:ns bestämmelser om bevillningsfrihet

och bevillningsfritt afdrag, har ifrågavarande grund till dylikt

afdrag däremot icke på motsvarande sätt upptagits. Detta förhållande

har ock blifvit föremål för erinran i det af kammarrätten öfver förslaget

afgifna utlåtande.

I förhoppning att i det förslag till ändrade bestämmelser i bevillningsförordningen,

som kan af Kungl. Maj:t blifva för Riksdagen flamlagdt,

äfven bestämmelserna angående det bevillningsfria afdraget

omarbetats uti den af utskottet härofvan angifna riktning, anser sig utskottet,

icke böra föreslå, att sådan ändring nu vidtages af Riksdagen;

och hemställer bevillningsutskottet i anledning häraf,

4:o) att herr Forsbergs förevarande motion icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 mars 1905.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C AV ALLI.

Bill. vill Biksd. Prof. 1905. 5 .Sami. 1 Afd. 16 Haft.

O

t)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

Reservationer:

vid punkten l:o)''■

af herrar Tillberg, J. Bromée, Almqvist, O. A. Ericsson, Beckman,

friherre Bonde och Eklund, hvilka ansett, att utskottets betänkande rörande

denna punkt bort hafva följande lydelse:

»I sin ofvanberörda motion — — — — — — — — — ■—

motsvarar inkomstbeloppet, (sid. 3).

I öfverensstämmelse med de principer, som fått uttryck i beviilningsförordningens

nyss anförda bestämmelser, synes det vara, att äfven

de organisationer, hvilka uppbära nykterhetsrörelsen, tillerkännas samma

lättnader i skattehänseende, som beviljats andra organisationer med

liknande sedliga syften för byggnader, hvilka de äga och använda för

sin verksamhet. Af hvad utskottet har sig bekant framgår emellertid,

att praxis med afseende å taxering af byggnader tillhöriga nykterhetsorganisationer

icke är enhetlig inom landet. Olika meningar hafva

gjort sig gällande, huruvida med stöd af 4 § dylika byggnader kunna

från fastighetsbevillning fritagas.

Vid föregående tillfällen, då frågan om införande i bevillningsföroraningen

af uttrycklig bestämmelse om frihet från fastighetsbevillning

för nu ifrågavarande byggnader förelegat till behandling, har såsom

hufvudskäl emot den ifrågasatta skattelindringen anförts, att nykterhetssällskap

och nykterhetsföreningar, vid sidan af de sedliga syftemål, de

afse att befrämja, hafva jämväl ekonomiska syften. Härvid är dock att

erinra, att det föreliggande förslaget ingalunda går ut på införande af

en obegränsad skattefrihet för ifrågavarande byggnader. I likhet med

hvad som gäller beträffande enskilda personer eller samfund för dem

tillhöriga kyrkor och bönehus skulle nämligen, därest den föreslagna

bevillningsfriheten medgåfves, nykterhetsorganisationerna vara befriade

från fastighetsbevillning för dem tillhöriga byggnader,. afsedda för

deras verksamhet, endast i den mån dessa byggnader icke lämnade

ägaren någon inkomst. Så framt bygguaderna användes i ekonomiskt

syfte, skulle sålunda för dem utgöras fastighetsbevillning enligt 4 §

bevillningsförordningen för så stor del af fastighetens taxeringsvärde,

som enligt den i instruktionen för taxeringsmyndigheterna bestämda

grund motsvarar inkomstbeloppet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

19

Utom det att en förändring i den af motionären angifna riktning

synes bevillningsutskottet ur konsekvensens synpunkt befogad, komme

en skatt,elindring i berörda hänseende att i sin mån utgöra ett erkännande

åt nyktersetsrörelsen i riket, hvadan utskottet finner sig böra

tillstyrka, att i bevillningsförordningens 4 § införes bestämmelse därom,

att nykterhetsföreningar befrias från erläggandet af fastighetsbevillning

för dem tillhöriga byggnader, afsedda för deras verksamhet, i den mån

dessa byggnader icke lämna ägaren någon inkomst; och hemställer

utskottet fördenskull,

l:o) att Riksdagen i anledning af herr A, Olssons

i Mårdäng förevarande motion måtte besluta, att 4 §

bevillningsförordningen skall erhålla följande förändrade

lydelse:

4 §•

Fastighetsbevillning erlägges icke af

a) staten;

b) akademier, vetenskapliga samfund, allmänna

undervisningsverk och barmhärtighetsinrättningar: för

dem tillhöriga allmänna platser, tomter och byggnader;

kommuner och andra menigheter: för dem tillhöriga,

inom deras eget område belägna allmänna

platser, tomter och byggnader;

regementen och officerskårer: för deras vid mötesplatser

till begagnande under mötena uppförda byggnader;
enskilda

personer eller samfund: för dem tillhöriga

kyrkor och bönehus; samt

nykterhetsföreningar: för dem tillhöriga byggnader,

afsedda för deras verksamhet;

allt dock endast så framt nu omförmälda allmänna

platser, tomter, byggnader, kyrkor och bönehus icke

lämna egaren någon inkomst; börande i motsatt fall

fastighetsbevillning utgöras för så stor del af fastighetens

taxeringsvärde, som enligt den i instruktionen

för taxeringsmyndigheterna bestämda grund motsvarar

inkomstbeloppet;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

samt af herr friherre Beck-Friis.

vid punkten 2:o):

af herrar J. Bromée, Almqvist, O. A. Ericsson, G. Jansson, Beckman,.

K. G. Karlsson, Lindblad, Höjer och Trapp, hvilka ansett, att utskottets

betänkande rörande denna punkt bort hafva följande lydelse:

»Den förenämnda — — — —--— — — — — — —---

må föranledas, (sid 7.)

Behofvet af understöd från statens sida för att möjliggöra egna

hems förvärfvande jämväl af mindre bemedlade har numera äfven i

lagstiftningen kommit till erkännande genom de vid 1904 års riksdag

fattade beslut angående lån af statsmedel för beredande af tillfälle för

arbetare att på landsbygden förvärfva egna hem.

Beviljandet af lån af statsmedel är emellertid endast en form för

statens medverkan till egnahemsrörelsens utveckling, och den kan lämpligen

kompletteras med andra åtgärder. Bland sådana synes utskottet

särskildt värdt beaktande det af motionären framställda förslaget om

frihet från fastighetsbevillning för innehafvare af mindre lägenheter

under viss tid, då arbetet på bildandet af det egna hemmet genom

bebyggande eller nyodling pågår. Upptagande af ny mark för smärre

jordbruks- och andra lägenheter skulle befrämjas, om för vissa slag

af mindre lägenketsinnehafvare vore att påräkna eu dylik skattefrihet.

Med anslutning till de i motionärens förslag framlagda principer

vill bevillningsutskottet därför förorda, att i bevillningsförordningens 4 §

införes eu bestämmelse af innebörd, att frihet från erläggande af fastighetsbevillning

må kunna beviljas innehafvare af jordbruks- eller bostadslägenhet,

hvilken arbetar för bildandet af eget hem, därest värdet af

lägenheten ej uppgår till 1,000 kronor och därest innehafvaren icke eljest

erlägger bevillning af fast egendom eller inkomst eller hans inkomster,

däri inbegripet det hyresvärde å lägenheten befintlig åbyggnad kan äga,

ej öfverstiga 500 kronor. Denna skattebefrielse skulle afse att utgöra en

hjälp för lägenketsinnehafvare i mindre gynnsamma ekonomiska villkor

under nybyggnadsåren eller i allmänhet under de första åren, då anläggnings-

eller odlingsarbete i öfvervägande grad taga hans tid och

inkomster i anspråk. Bevillningsutskottet har ur denna synpunkt ansett

den tid, hvarunder frihet från bevillning skulle få åtnjutas, böra begränsas

till högst fem år, räknadt från det lägenheten började bebyggas

eller uppodlas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16..

21

Den nu föreslagna friheten från fastighetsbevillning bör enligt

utskottets mening få åtnjutas vare sig fråga är om lägenhet, afsedd för

idkande af jordbruk i egentlig mening, eller om lägenhet, afsedd företrädesvis

till bostad. I likhet med hvad som gäller beträffande den

för närvarande enligt 4 § d) bevillningsförordningen medgifna friheten

från fastighetsbevillning bör äfven den nu ifrågasatta skattefriheten

äga tillämpning såväl för lägenhetsinnehafvare, hvilka med äganderätt

innehafva själfva jorden, som för sådana, som äga endast de därå uppförda

byggnaderna.

De föreslagna fem frihetsåren har utskottet ansett böra räknas

från den tidpunkt, då lägenheten börjat bebyggas eller uppodlas.

Med afseende å det nya stadgandets plats i 4 § synes detsamma

lämpligast böra sättas såsom ett själfständigt moment efter de nuvarande

bestämmelserna i nämnda §.

Med föranledande af stadgandet i 3 § 3 mom.. bevillningsförordningen

finner utskottet det nu föreslagna tillägget till 4 § betinga, att

såsom en erinran för taxeringsmyndigheterna i 2 § af instruktionen för

nämnda myndigheter inflyter en punkt af innehåll, att, därest den tid,

för hvilken frihet från fastighetstaxering, jämlikt det af utskottet föreslagna

nya tillägget till 4 §, kan medgifvas innehafvare af jordbrukseller

bostadslägenhet, utlöper under ett år, då allmän fastighetstaxering

icke äger rum, skall lägenheten upptagas till beskattning vid näst infallande

taxeringsförrättning.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet,

2:o) att Riksdagen i anledning af herr Öbergs förevarande

motion ville besluta, att 4 § bevillningsförordningen

och 2 § instruktionen för taxeringsmyndigheterna

skola erhålla följande förändrade lydelse:

Bevillningsförordningen.

4 §•

1 mom. Fastighetsbevillning erlägges icke af

a) --— -------------

b) ---------------

ö---------------

2 mom. Innehafvare af jordbruks- eller bostadslägenhet,

afsedd för bildandet aj eget hem, må, därest värdet af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

lägenheten ej uppgår till 1,000 kronor och därest han ej

eljest erlägger bevillning af fast egendom eller inkomst

eller hans inkomster, däri inbegripet det hyresvärde, å

lägenheten befintlig åbyggnad kan äga, ej öfverstiga 500

kronor, kunna befrias från erläggandet af fastighetsbevillning

under högst fem år, räknad,t från det lägenheten

började bebyggas eller uppodlas.

Instruktionen.

2 §•

Allmän uppskattning af fast egendom enligt de i

bevillningsförordningen och denna instruktion föreskrifna

grunder skall verkställas år 1898 och sedermera

hvart femte år, från nämnda år räknadt.

Har under tiden mellan två på hvarandra följande

allmänna fastighetstaxeringar brandförsäkringsvärdet å

byggnader i stad och på dess område eller å öfriga i

1 § 5 mom. af denna instruktion uppräknade hus och

byggnader blifvit ökadt eller minskadt, eller fast egendoms

värde antingen genom ny- eller tillbyggnader,

nya fabriksanläggningar eller andra inrättningar blifvit

i betydligare mån förhöjdt eller genom inträffad

eldsvåda, vattenflöde eller af annan dylik anledning

märkligen förminskats i förhållande till dess uppskattade

värde, då bör detta värde jämkas efter de förändringar,

egendomen undergått.

Det taxeringsvärde, som blifvit fast egendom åsatt

under tiden mellan två på hvarandra följande allmänna

fastighetstaxeringar, bör vid först därefter inträffande

sådan taxering ånyo pröfvas.

Utlöper den tid, för hvilken frihet från fastighetsbevillning

jämlikt 4 5 2 mom. bevillningsförordningen

kan medgifvas innehafvare af jordbruks- eller bostadslägenhet,

under tiden mellan två på hvarandra följande

allmänna fastighetstaxeringar, skall lägenheten upptagas

till beskattning vid näst infallande taxeringsförrättning.

Uppgår fast egendoms värde icke till 100 kronor,

skall detsamma införas endast i den för anteckningar

afsedda kolumn i taxeringslängden. Likaså skall en
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

dast i nämnda kolumn införas värdet å sådan lägenhet]

eller byggnad, för hvilka, jämlikt 4 § 1 mom. d)

och 2 mom. bevillningsförordningen, fastighetsbevillning

icke erlägges.

Härjämte hafva nedannämnde herrar ledamöter i utskottet begärt

få antecknadt, att de icke deltagit

herr G- Jansson i den slutliga behandlingen af punkten l:o);

herr Tillberg i den slutliga behandlingen af punkterna 2:o) och 3:o);

herr Lindblad i den slutliga behandlingen af punkterna 3:o) och 4:o);

herr A. Hammarström i behandlingen af punkten 4:o) samt

herrar friherre Trolle och Weinberg i behandlingen af förevarande

betänkande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.