Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta motioner angående förändrade bestämmelser i fråga om beskattning af inkomst af skog.

1905-03-30 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1905:18, Betänkande, i anledning af väckta motioner angående förändrade bestämmelser i fråga om beskattning af inkomst af skog.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande JS’:o 18.

1

N:o 18.

Ank. till Kiksd. kansli den 30 mars 1905, kl. 4 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner angående förändrade

bestämmelser i fråga om beskattning af inkomst

af skog.

(2:a A.)

Genom två inom Andra Kammaren väckta motioner, nämligen dels

n:o 97 af herr H. G. P. Ohngren och dels n:o 134 af herr S. J. Enander,

har frågan om ändring af nu gällande bestämmelser för beskattning

af inkomst från skog bragts under Riksdagens pröfning.

Herr Ohngrens ofvanberörda motion är af följande innehåll:

»Ofvertygad därom, att det förslag till skogsbeskattning, som återgifves

uti den s. k. Norrlandskommitténs underdåniga betänkande, åtminstone

kommer att fordra en mycket långvarig behandling, och medveten

om det ständigt stigande missnöje, som råder inom ett flertal af

Norrlands fjällsocknar med anledning af att den verkliga inkomsten af

skog icke taxeras inom den kommun, där skogen är belägen, vågar

jag ånyo fästa Riksdagens uppmärksamhet på frågan om taxering af

inkomst af skog. Härtill uppmuntras jag äfven af den behandling i

Första Kammaren, som bevillningsutskottets betänkande n:o 38 — med

anledning af herr S. J. Enanders motion, n:o 166, i Andra Kammaren

— vid förlidet års riksdag erhöll. Bevillningsutskottets hemställan afslogs

med den ringa majoriteten af tre röster. I Andra Kammaren

bifölls utskottets hemställan utan votering.

Orsaken till afslaget synes mig vara, att bevillningsutskottet hemställde,

lätt icke allenast inkomst af skogsafverkning, utan äfven inkomst

af sågverksrörelse måtte i större utsträckning, än för närvarande

äger rum, tillgodokomma de särskilda kommuner, inom hvilka skogsafverkning

och sågverksrörelse bedrifvas’.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 18 Iläft. (N:o 18.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillning sutskottets Betänkande N:o 18.

Skiljer man dessa frågor och endast behandlar frågan om taxering

af inkomst af sko£ (skogsbruk), så bör denna fråga kunna lösas utan

svårare rubbningar i nu gällande bevillningsförordning.

För att nå det åsyftade målet måste fastighetsbevillning fortfarande

utgöras för skogsmark och husbehofsskog, men inkomstbevillning bör utgöras

för all annan behållen vinst af skogsbruk.

En sådan förändring skadar icke någon jordbrukares intresse, hvar

han än inom landet må hafva sin egendom, men bidrar i väsentlig mån

till att möjliggöra jordbrukarnes fortvaro inom de fattigare fjällsocknarna

i Norrland.

Förlidet års bevillningsutskotts betänkande n:o 38 åtföljes af eu

förträfflig historik öfver det mer än tjuguåriga riksdagsarbete, som

skogsbeskattningsfrågan redan kräft. I denna historik visas älven otvetydigt

behofvet af frågans snara lösning. För att ytterligare söka påvisa

detta behof återgifver jag härmed ur Norrlandskommitténs betänkande

sidorna 255 och 256''följande: ''Tager man i beräkning ej.blott

väghållningsbesväret, som i hvad det utgår kontant grundar sig å allmänna

bevillningstaxeringarna, utan äfven de af landsting och kommuner

debiterade utskylder, torde man finna, att de efter allmänna bevillningen

utgående utlagor numera'' inom vissa kommuner, särskild!

inom de egentliga skogssocknarna, nått en sådan höjd, att svårighet,

uppstått för kommunerna att på den direkta beskattningens väg täcka

de växande skattebehofven, och att därjämte fara är för handen, att

redan under nuvarande skatteförhållanden i icke få fall gränsen för de

skattskyldiges skatteförmåga nåtts eller till och med öfverskridits.

Skattetrycket torde också, som jämväl framgår af den utaf kommittén

från orterna anskaffade utredningen, i vissa trakter utgöra en bidragande

orsak till hemmanens öfvergång från de i skatteafseende mindre

bärkraftiga och till inkomst af jordbruk närmast hänvisade Enskilda

hemmansägarne till de ekonomiskt bättre situerade sågverksbolagen.

I Jämtlands län utgingo i ända till 66 % af samtliga landskommunerna

kommunalutskylderna för den i mantal satta jorden med öfver

75 öre pr fyrk och i en hvar af 26 kommuner eller i 44 /o af länets

samtliga socknar utdebiterades öfver 100 öre pr fyrk. -— — — -

Inom Hammerdals tingslags skogrika socknar utdebiterades således i

en hvar socken öfver 100 öre pr fyrk och medeltalet närmade sig 160

öre pr fyrk.’

Innebörden af hvad här ofvan är anfördt visar, att hvad som bör

göras till förbättring i skattetunga för dessa socknars innebyggare, det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

3

bör göras snart, och det lcan bli ödesdigert nog för en afsevard mängd

jordbrukande befolkning, därest lösningen af en fråga sådan som denna

uppskjutes i afsikt att invänta förändrade skatteformer.

Öfvertygad härom, vågar jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och, om möjligt, redan för nästa

års Riksdag framlägga förslag till sådan ändring af gällande bevillningsförordning,

att inkomst af skog (skogsbruk) må i beskattningshänseende

likställas med bergsbruk, samt att inkomst af skog skall taxeras inom

den ort, där skogen är belägen.»

Den af herr Enander i ämnet väckta motionen, i hvars syfte sju

andra af kammarens ledamöter instämt, lyder sålunda:

»Ehuru Riksdagen år för år afvisat de för Riksdagen framlagda

motioner rörande skogsbeskattningen, låter dock det trängande skattebehofvet,

från kommunernas sida icke afvisa sig. Detta behof, som med

allt starkare tryck år för år gifver sig till känna, krafvel’ en lösning af

frågan. Att i afvaktan på en slutgiltig lösning af de kommunala skattefrågorna

skjuta åt sidan hvarje på det beståendes grund möjlig reform

i nämnda syfte, kan ur praktisk synpunkt icke försvaras och medför

under nuvarande förhållanden en verklig fara. I sådant afseende kan

jag icke underlåta att ur norrlandskommitténs betänkande anföra följande

särskildt för förhållandena i Sveriges norra landsända belysande siffror.

Den i mantal satta jorden påfördes kommunalutskylder per fyrk

Å r.

Inom rikets samtliga lands- kommuner med undantag af

sopknarna i Kopparbergs län.

Inom landskommunerna i

södra ock mellersta Sverige.

Inom landskommunerna i

Norrland.

Enligt f ö

1 j a n d e

a f r u n d a d e procenttal:

högst 75

öre.

76—100

öre.

öfver 100

öre.

högst 75

öre.

76—100

öre.

öfver 100

öre.

högst 75

öre.

76—100

öre.

öfver 100

öre.

%■

%■

%■

%■

%.

%■

%■

%■

1891...............

87

9

4

88,5

8

3,5

73

15

12

1805...............

80

14

G

83

13

4

57

25

18

1890...............

75 /

17

8

77

16

7

?) 51

28

21

1901..:............

70

20''

10

73

19

8

46

25

29

Dessa siffror tala ett sådant språk, att man icke utan bekymmer

kan motse ens den närmaste framtiden. Att en afsevärd ändring i de

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

kommunala skattebördorna skulle kunna vinnas därigenom, att skogsinkomsten

i större utsträckning än hittills toges i anspråk för skattebehofven,

blir hvad Norrland beträffar så mycket mer själffallet, som

inom vidsträckta distrikt inom denna landsända den enda hufvudsakliga

inkomsten erhålles från skogen, en inkomst, som under nuvarande förhållanden

antingen icke alls eller, i fall, där beskattning i skogssocken

äger rum, oftast allenast till en del beskattas eller ock tages helt och

hållet till beskattning å annan ort än där skogen är belägen.

Då oaktadt dessa förhållanden framställningar i ämnet till Riksdagen

från enskilda motionärers sida icke kunnat komma öfver förslagets

stadium, torde det i icke få fall hafva berott därpå, att Riksdagen

saknat den allsidiga utredning af ämnet, som skogsbeskattningsfrågans

lösning äfven på det beståendes grund kräft.

En sådan anmärkning lärer emellertid icke kunna göras mot ett

förslag, som i hufvudsak byggts på den sakkunniga utredning, som

lämnats af den år 1890 tillsatta kommittén, en kommitté, hvilken just

haft förevarande fråga under behandling.

Ett genomförande af det af denna kommitté utarbetade förslag i

ämnet påkallar inga större ändringar i bevillningsförordningen, men

skulle otvifvelaktigt icke oväsentligt bispringa kommunerna särskilt i

rikets nordliga delar. Också har den kommitté, som under senare året

haft norrlandsfrågan om hand, funnit sig böra förorda 1890 års skattekommittés

förslag.

På grund af hvad sålunda anförts och under hänvisning till sistnämnda

kommittés betänkande och hvad norrlandskommittén i ämnet

andragit hemställer jag, att Riksdagen må besluta, att gällande bevillningsförordning

skall beträffande nedannämnda §§ erhålla följande förändrade

lydelse:

§ 2.

Bevillning för fast egendom erlägges åt ägaren, utom i följande

fall, då bevillningen utgöres af innehafvaren, nämligen:

a) för jordegendom, som besittes med stadgad åborätt eller är af

allmän myndighet eller af stiftelse till begagnande mot lifstidsstädja

upplåten, för i stad befintlig så kallad ofri tomt, hvarifrån innehafvaren

ej må skiljas, så länge han erlägger tomtören eller utan att vederbörlig

lösen gifves, samt för skogsområde, som innehafves af stad eller annan

menighet;

b) för jordegendom —- — — —

afsöndrad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande JSf:o 18.

5

§ 3-

1 mom. Fast egendom skall uppskattas till sitt verkliga värde.

Detta värde bestämmes med ledning af de om hvarje särskild egendoms

storlek, beskaffenhet och afkastning inhämtade upplysningar samt

erhållna uppgifter om areal och olika ägoslag samt arrende- eller hyresafgifter,

köpeafhandlingar och värderingar för egendomens belåning

eller försäkrande mot brandskada. I fråga om jordbruksfastighet skall

härvid hänsyn tagas till skogs afkastning, allenast i den mån densamma

användes till husbehof; dock att beträffande skogsområde, som innehafves

af staten, växande skogens hela värde inbegripes i fastighetens

värde.

2 mom. Frälseräntas kapitalvärde — — beräknas.

3 mom. Fastighetstaxering äger rum år 1906 och därefter hvart

femte år. Det värde, hvartill fast egendom blifvit uppskattad, skall

utan förnyad uppskattning bibehållas oförändrad under tiden mellan två

på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar, utan för så vidt

sådana inträffade förhållanden, som i 2 § af den för taxeringsmyndigheterna

utfärdade instruktion härmed omförmäles, påkalla förändrad

värdering.

4 mom. Uppskattning —• — — icke rum.

§ 5.

Vid uppskattning af fast egendom skola särskilda värden, slutande

å fulla hundratal kronor, utsättas:

a) å jordbruksfastighet:

för inrösnings- och afrösningsjord, hvar för sig, med iakttagande

af hvad i 3 § 1 mom. stadgas, för hvarje hemman och jordlägenhet

eller, om hemmanet eller lägenheten består af två eller flera brukningsdelar

eller afsöndring af jord därifrån ägt rum, för hvarje sådan brukningsdel

eller jordafsöndring; samt

för skogsområde, som innehafves af staten, vare sig det t.illyder

visst hemman eller icke, äfvensom för skogsområde, som innehafves af

stad eller annan menighet;

b) å annan — — — frälseränta.

§ 8-

1 inom. Till inkomst ---- -— patronus eccleshe.

2 mom. Till inkomst af arbete räknas:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o. 18.

a) inkomst af rörelse eller yrke, såsom:

l:o) af bergsbruk, kalk- och stenbrott jämte därtill hörande verk,

inrättningar och näringar; kvarnar och sågverk; fabriker, mekaniska

verkstäder, brännvinsbrännerier och andra för varors tillverkning eller

förädling anlagda inrättningar; mejerihandtering, potatesmjölfabriker och

andra binäringar till jordbruket, i den mån de icke afse tillgodogörande

af eget jordbruks produkter; penningrörelse, handelsrörelse, hvartill

äfven räknas handel med skog eller skogseffekter, skeppsrederi, sjöfart,

handtverk eller annan näring;

2:o) af försäljning af skog eller skogseffekter samt af virkesfångst

för annat ändamål än eget husbehof från område, för hvilket den, som

verkställer försäljningen eller virkesfångsten, är pliktig utgöra fastighetsbevillning,

äfvensom af virkesfångst från skogsområde, som blifvit af

staten upplåtet till bergshandteringens understöd, till sågverk eller

kanalbolag.

3:o) af till allmän trafik----—- —- flottled; och

4:o) hvad som förvärfvas — — —^ — beskattad.

§12.

Skattskyldig taxeras för inkomst af kapital och arbete;

a) patronus — — — utgår;

b) idkare af rörelse, som i 8 § 2 mom. a) 2:o) omförmäles, för inkomst

däraf, där skogsområdet är beläget;

c) bank — — — :— stationer;

d) annat bolag — — — •— styrelse;

e) handlande------— mantalsskrifven;

f) ägare hemort;

g) de under — — — —- beskattas;

h) utrikes boende, här------församling; samt

i) utrikes boende pensionstagare -—• •— — — utbetalas.

För annan — — — — vistas.

Instruktion för taxeringsmyndigheterna. Uppskattning af fast egendoms värde.

§ i
Värdet

af fast egendom föreslås och bestämmes med ledning af

l:o) jordegendom tillhörande — — — börande härvid jämväl behörigt

afseende fästas vid såväl in- som afrösningsjordens läge och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

beskaffenhet, tillgång på skog till husbehof samt beloppet af de allmänna

utskyld er —^ — — 5 procent;

2:6) egendomens — — — förändradt;

3:o) den för sådan *— — — egentligt inflytande, eller å värdet af

skog utöfver hvad för husbehofvet erfordras, likasom värdet — — —

beräkning;

4:o) årliga — — — kapitaliserad efter 5 procent;

7:o) vid taxering af skogsområde, som innehafves af staten, beräknas

jämväl växande skogens hela värde.

I de fall — — — — utgöras.

§ 2.

Har under tiden — — — •— taxeringslängden.

Uppskattning af inkomst genom försäljning af skog eller skogseffekter

eller af virkesj''ångst, af bergsbruk och därtill hörande näringar samt kvarnar

och fabriker m. fl. verk och inrättningar.

§ 3.

Vid beräkning af inkomst genom försäljning af skog och skogseffekter

samt genom virkesfångst hafva taxeringsmännen att noggrann!

göra sig underrättade om mängden och beskaffenheten af hVäd som försålts,

eller annorledes tillgodogjorts, och därför belöpande inköps- och

afverkningskostnad samt om den köpeskilling, det försålda betingat,

eller det värde, annorledes användt virke med hänsyn till förhållandena

i orten kan anses äga, jämte de öfriga omständigheter, som på ett rätt

bedömande af hithörande taxeringsfrågor kunna inverka.

§ 4.

1 mom. (= med § 3.)

2 » (= med § 4.)»

Syftet i de båda förevarande motionerna är enahanda — ytterst

afseende införande i bevillningsförordningen af sådana förändrade bestämmelser

att de kommuner, där skogsafverkning äger rum, blifva i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o. 18.

skattehänseende bättre tillgodosedda än nu är förhållandet — ehuru

motionärerna för nämnda ändamåls vinnande föreslagit olika åtgärder.

Förevarande beskattningsfråga har, som bekant, upprepade gånger

varit föremål för såväl af Kungl. Maj:t för frågans utredning och lösning

vidtagna åtgärder som för behandling inom Riksdagen.

Senast vid 1903 och 1904 årens riksdagar har sålunda bevillningsutskottet

i anledning af väckta motioner haft att i ämnet afgifva utlåtande.

Vid båda tillfällena har utskottet lämnat en utförlig historisk redogörelse

för frågans tidigare behandling; och må här hänvisas till den i 1904

års bevillningsutskotts betänkande n:o 38 i detta afseende förekommande

utredning. Innan utskottet öfvergår till att afgifva yttrande öfver de

nu föreliggande motionerna, vill utskottet komplettera utredningen med

afseende å tiden från och med år 1904.

Vid nämnda års riksdag hade i en inom Andra Kammaren af herr

Enander väckt motion, n:o 166, föreslagits,

»att i gällande bevillningsförordning 8 §, 2 mom. a) l:o) inflikas

efter orden ''egna jordbruksprodukter’: äfvensom all den afkastning, som

förvärf vas genom upplåtelse af af verkning sr ätt till skog eller genom skogsafverkning

till annat ändamål än husbehof,

samt att till samma förordnings 12 §, c) måtte fogas efter ordet

''styrelse’: med iakttagande dock, att inkomst af försäljning eller af verkning

af skog alltid skall taxeras å ort, hvarest skogen är belägen;

och till sistnämnda §, d) måtte med en liten omredigering sålunda:

''idkas; dock’ med iakttagande ej mindre att ''handlandena i de städer’

— — — — — — — — — — — — — — —--skola ’taxeras’

etc. ''mantalsskrifne’, vidfoga^, än äfven att vid försäljning eller af verkning

af skog inkomsten af försäljningen eller af verkningen taxeras å ort,

hvarest skogen är belägen».

Därjämte hade i motionen hemställts, att bevillningsutskottet skulle

afgifva förslag till de anvisningar i bevillningsförordningen och 1 §

instruktionen för taxeringsmyndigheterna, som erfordrades för genomförandet

af den föreslagna förändrade grunden för fastighetstaxeringen.

I sitt öfver motionen afgifna utlåtande redogjorde utskottet, bland

annat, för två vid frågans behandling inom utskottet framlagda förslag

till densammas lösning. Denna redogörelse är af följande lydelse:

»I det ena af dessa förslag erinras därom, att bevillningsförordningens

föreskrift, att skogsmark och växande skog skall inberäknas i

fastighetens taxeringsvärde, hade till följd, att en fastighetsägare, som

från sin fastighet försålde skog, icke kunde för inkomsten däraf särskildt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18. 9

taxeras, utan ansåges hafva med den fastigheten påförda bevillningen

erlagt utskyld jämväl för skogens afkastning, och detta oaktadt erfarenheten

till fullo gifvit vid handen, att vid fastighetstaxeringarna full hänsyn

i allmänhet icke toges till skogens värde. Därtill komme, att innehafvare

af rättighet till skogsafverkning, enligt hvad allmänt vore kändt,

såsom beskattningsbar inkomst plägade uppgifva sin vinst efter afdrag

af de afverkade trädens värde å rot, till och med då genom föregående

års afverkningar inköpssumman för afverkningsrätten helt och hållet

amorterats.

En skogskommun syntes emellertid böra tillförsäkras rätt att beskatta

den afkastning fastigheterna inom kommunen lämnade och sålunda

äfven den vinst, som uppstode vid tillgodogörandet af de fastigheterna

tillhörande skogar, en vinst, som för närvarande icke blefve

beskattad. Utan rubbning i gällande beskattningsregler borde bevillningsförordningen

kunna ändras därhän, att bevillningen och sålunda

jämväl den kommunala beskattningen träffade dels, då en fastighetsägare

afverkade skog utöfver husbehofvet, skogens värde eller inkomsten

af skogen i den mån skogens värde icke inberäknats i fastighetens

taxeringsvärde, dels ock den hittills obeskattade vinst en innehafvare

af afverkningsrättighet till skogen erhölle. För att skogsafkastningen

skulle blifva vederbörligen beskattad, borde därför nettoförsäljningssumman

eller, där ägaren själf idkade förädlingsrörelse, trädens

värde å rot genom inkomstbevillning beskattas; dock skulle någon

fördelning af inkomsten mellan förädlingsrörelsen och afverkningen icke

äga rum i det fall, att förädlingen skedde inom den kommun, där

fastigheten vore belägen. För inkomsten från skogen skulle fastighetsägaren

emellertid erlägga inkomstbevillning allenast i den män den

försålda eller förädlade skogens värde icke inberäknats i fastighetens

taxeringsvärde. Hade detta värde genom afverkningen nedgått, framginge

däraf, att fastighetsägaren för det vid afverkningen lösgjorda

kapitalet redan blifvit genom fastighetsbevillning beskattad. Om däremot

fastighetens taxeringsvärde icke kunde anses hafva sjunkit med

hela det kapitalbelopp, som genom afverkningen blifvit lösgjordt, borde

återstoden beskattas med inkomstbevillning. Därvid skulle dock iakttagas,

att, om sedan senaste fastighetstaxering en fastighetsägare icke

vare sig till husbehof eller till försäljning afverkat någon skog från

sin fastighet eller i allt fall icke så mycket skog, som kunde anses

motsvara en normal skogsafverkning, fastighetsägaren borde anses vara

berättigad göra afdrag för viss del af återstoden utaf skogens värde,

nämligen den del, som syntes utgöra normal afkastning af skogens i

Bill. till Rihd, Frat. 1905. 5 Sami, 1 Afd. 18 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

fastighetens taxeringsvärde ingående värde och som icke sedan sista

fastighetstaxeringen uttagits.

En innehafvare af rättighet till skogsafverkning, hvilken tillika

idkade förädlingsrörelse, borde beskattas jämväl för den vinst, som uppkommit

genom afverkningen. I den mån enligt gällande bevillningslagstiftning

beskattning af en sådan rättighetsinnehafvares inkomst

skulle ske å annan ort än den, där skogen vore belägen, syntes i nuvarande

bestämmelser om beskattningsorten böra vidtagas den ändring,

att den mot skogens värde å rot svarande vinsten komme att beskattas

inom skogskommunen. När inköpssumman för afverkningsrätten vore

slutamorterad, skulle således innehafvaren af sagda rättighet taxeras

inom skogskommunen för värdet af all den skog, han å skogshemmanet

afverkade. Om förädlingen skedde i samma kommun, där fastigheten

läge, skulle beskattningen å hela inkomsten af såväl utverkning som

förädling äga rum i skogskommunen. I de fall åter, då en innehafvare

af afverkningsrättighet idkade förädlingsrörelse å annan ort än den,

där skogen vore belägen, eller ock i följd af gällande regler taxering

eljest skulle ske i annan kommun än den nyssnämnda, komme vinsten

att uppdelas mellan den kommun, där skogen funnes, och den kommun,

inom hvilken enligt bestående regler inkomst af rörelse skulle

beskattas. Därvid borde emellertid tillses, att förädlaren icke beskattades

för mera än den verkliga inkomsten. Förlust å förädlingsrörelsen

syntes därför böra drabba jämväl afverkningsrörelsen.

Inom bevillningsutskottet har vidare framhållits, att skog såsom

sådan icke borde göras till föremål för beskattning, men att däremot

skogsmark borde åsättas taxeringsvärde i förhållande till den afkastning,

densamma ansåges komma att lämna i mogen skog. Å denna afkastning

skulle beräknas inkomstbevillning, hvars belopp sedermera, lika

fördelad på samtliga åren i skogens växtperiod, skulle betraktas såsom

fastighetsbevillning och läggas till grund för det värde, som skulle

åsättas skogsmarken. Med nu ifrågasatta förfaringssätt blefve visserligen

icke den under skogens uppväxttid influtna inkomsten af gallringsvirke

beskattad, men, då skogsmark först efter 30 å 40 år gåfve nämvärd

afkastning, och markens ägare under denna tid det oaktadt fått

utgifva skatt för beräknad inkomst af den framtida afkastningen, borde

förstnämnda inkomst få af honom åtnjutas skattefri, och detta så mycket

hellre, som han syntes böra erhålla någon ersättning för sådd och

plantering, för risken af skada genom eld, insekter och dylikt. Till

ledning vid skogsmarks taxering skulle erforderliga uppgifter lämnas

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18. 11

af vederbörande myndighet, förslagsvis domänstyrelsen. Värdet af skogsmark

skulle upptagas särskildt för sig i taxeringslängderna.

Den nu föreslagna anordningen för skogsmarks upptaxering skulle

medföra, att stat och kommun årligen finge uppbära skatt för inkomst

af all duglig skogsmark, samt att jordbruksfastighets taxeringsvärde

icke skulle röna någon inverkan af vare sig ökning i skogens värde

genom tillväxt eller minskning däri genom utverkning.»

Af den till stöd för utskottets hemställan i ämnet afgifna motiveringen

diar utskottet ansett lämpligt här återgifva följande:

»Under behandlingen af föreliggande beskattningsfråga hafva både

inom Riksdagen och inom de kommittéer, som förehaft ärendet till

pröfning, äfvensom af de i ämnet hörda myndigheter uttalats vidt skilda

meningar om lämpligaste sättet för beskattningen utaf skogens afkastning.

Men de gjorda uttalandena synas i allmänhet vara eniga därom,

att den nu tillämpade ordningen för denna beskattning är långt ifrån

tillfredsställande. Ostridigt är, att fastigheterna särskildt inom de norrländska

länen, där de mångenstädes till hufvudsaklig del bestå af skog,

förlora betydligt i Amrde och således försvagas såsom föremål för fastighetsbevillning

genom den omfattande skogsafverkning, som där bedrifves.

Då med i ämnet nu gällande bestämmelser skogens afkastning icke

särskildt beskattas, utan den växande skogens värde inräknas i fastighetens

taxeringsvärde, medför nyssberörda värdeminskning å fastigheterna

förlust för icke blott statsverket utan äfven, och det allra

kännbarast, för de kommuner, där skogarna äro belägna. Härtill kommer,

att, då värdet å växande skog är svårt att till fullo uppskatta, det

understundom torde inträffa, att detta värde mer eller mindre, kanske

helt och hållet, åsidosättes vid fastställande af fastighetens taxeringsvärde.

Särskildt torde detta förekomma i Norrland, där hithörande

förhållanden ställa sig väsentligt olika dem, som i allmänhet råda inom

landet i öfrigt.

Det synes därför bevillningsutskottet synnerligen angeläget, att

sådana föreskrifter rörande beskattning af skogens afkastning varda

meddelade, att skälig inkomst därigenom kommer såväl staten som

de enskilda kommunerna till godo.

Såsom ofvan framhållits, hafva vid ärendets behandling inom utskottet

två förslag till den föreliggande frågans lösning blifvit framlagda.

Utskottet har visserligen förehaft dessa förslag till pröfning,

men finner sig icke böra med ledning däraf utarbeta några föreskrifter

i ämnet. Icke heller har utskottet, trots den omfattande och ingående

utredning, som redan kommit denna fråga till del, ansett sig böra

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

uttala sin anslutning till något särskilt af de förut i ärendet framlagda

förslag eller upptaga till bemötande de erinringar, som gjorts mot en

förändrad anordning af beskattningen af skogens afkastning. Ofvan

intagna historiska redogörelse gifver vid banden, att mot hvarje till

frågans lösning väckt förslag kunna framställas invändningar, och utskottet

inser till fullo de svårigheter, som föreligga både vid utarbetandet af

nödiga stadganden i ämnet och sedermera äfven vid deras tillämpning.

Å andra sidan synas i de förslag, för hvilka utskottet i det föregående

redogjort, finnas uppslag till väsentliga förbättringar i jämförelse med

det nuvarande beskattningssättet, hvilket, såsom redan framhållits, allmänt

erkännes vara i högsta grad otillfredsställande. Utskottet anser

emellertid, att ett noggrannt afvägande af fördelar och olägenheter i

det ena eller andra förslaget lämpligast bör kunna ske genom medel,

som stå Kungl. Maj:t till buds. I anledning häraf inskränker sig

utskottet allenast att hemställa om en skrifvelse i ämnet till Kungl. Maj:t.)>

Med stöd af hvad sålunda anförts, hemställde utskottet, att Riksdagen

ville besluta att i skrifvelse till Kung]. Maj:t anhålla, det Kung].

Maj:t täcktes låta utarbeta och, om möjligt, redan för nästa års Riksdag

framlägga förslag till sådan ändring åt gällande bevillningsförordning,

att inkomst genom beskattning af såväl skogsafverkning som sågverksrörelse

må i större utsträckning, än för närvarande äger rum, tillgodokomma

de särskilda kommuner, inom hvilka skogsafverkning och sågverksrörelse

bedrifvas.

Vid behandlingen inom Riksdagens kamrar af bevillningsutskottets

ifrågavarande betänkande stannade kamrarna i olika beslut beträffande

utskottets hemställan, i det att denna blef af Första Kammaren efter

votering, med 55 röster mot 52, afslagen, hvaremot Andra Kammaren

utan votering biföll, hvad utskottet hade hemställt.

Såväl 1903 som 1904 års bevillningsutskott hade vid fattandet

af sitt beslut i förevarande ämne tagit väsentlig hänsyn till den då

arbetande Norrlandskommittén.

1903 års bevillningsutskott afstyrkle den till dess behandling föreliggande

motionen om ändring af 8 och 12 §§ bevillningsförordningen,

i syfte att ordna beskattningen af skogens afkastning, hufvudsakligen

af det skäl, att enligt hvad utskottet hade sig bekant nämnda kommitté

tagit frågan under ompröfning, hvarför utskottet ansåg, att det förslag,

kommittén möjligen kunde komma att afgifva, borde afvaktan, förrän

sagda beskattningsfråga gjordes till föremål för någon Riksdagens åtgärd.

1904 års bevillningsutskott anförde härom, att, enligt hvad ut
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutshottets Betänkande N:o 18.

skottet inliämtat, något förslag- till frågans lösning icke vore att från

sagda kommitté förvänta, vid hvilket förhållande utskottet hölle före,

att frågan om beskattning af skogens afkastning icke längre borde

undanskjutas, utan att densamma snarast möjligt borde bringas till afgörande.

Sedan Norrlandskommittén den 27 oktober 1904 afgifvit sitt slutliga

betänkande, vill utskottet här i korthet redogöra för den »framställning

angående nya grunder för skogsbeskattningen», som förekommer

i betänkandet (sid. 255—259). Efter att hafva skildrande oegentligheter

i afseende- å nämnda beskattning, hvartill nu gällande bestämmelser

gåfve anledning, samt det skattetryck, som allmänt rådde i de

egentliga skogssocknarna i Norrland, äfvensom framhållit behofvet af en

reform i nuvarande anordning af skogsbeskattningen, anför kommittén

följande:

»Visserligen hafva de oegentligheter eller missförhållanden i fråga

om skogsbeskattningen, hvarom kommittén nu talat, upprepade gånger

varit föremål för Kung!. Maj:ts och Riksdagens uppmärksamhet, utan

att dock de försök till deras undanröjande, som under skilda tider

gjorts, ledt till något resultat. Detta oaktadt har kommittén emellertid,

såsom ett led i de af kommittén föreslagna medel för vidmakthållande

och stärkande af den jordbrukande befolkningens ställning i Norrland

och Dalarne, ansett sig böra upptaga till behandling frågan om skogsbeskattningen.

Såsom, af hvad redan anförts, framgår, har kommittén

därvid närmast i sikte den ogynnsamma ställning, de egentliga skogssocknarna

på grund af gällande beskattningsbestämmelser intaga i beskattningsafseende.

En rättelse i nu anmärkta förhållanden måste gifvetvis i viss mån

mynna ut i sådana ändrade bestämmelser rörande beskattningsorten,

att den inkomst för trävarurörelse, som nu i regel taxeras där förädlingsrörelse

äger rum, komme att till viss del i beskattningsafseende

öfverföras till skogskommunerna.

Det torde nu visserligen kunna ifrågasättas, huruvida icke skogsbeskattningsfrägan

borde ordnas'' i sammanhang med den nu förestående

allmänna omgestaltningen af vårt beskattningssystem. Kommittén anser

likväl, att det uppskof med lindringen i skattebördorna, som däraf blefve

följden, skulle under nu rådande skatteförhållanden kunna i vissa trakter

af Norrland och Dalarne medföra en allt för stor olägenhet för den

jordbrukande befolkningen därstädes, för att ett dylikt uppskof kan

anses tillrådligt.

Kommittén anser sig därför på det lifligaste böra tillstyrka att,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

utan afvaktan på en slutlig- lösning af alla nu sväfvande skattefrågor,

reformer i ifrågavarande afseende vidtagas i gällande skatteförfattningar.

Rörande sättet för lösning af nu förevarande fråga bär kommittén velat

uttala sin anslutning i hufvudsak till det förslag, som år 1891 framlades

af den år 1890 tillsatta skattekommitté. Denna kommitté, som, enligt

sitt uppdrag, särskilt till behandling upptagit skogsbeskattningsfrågan,

sökte lösa densamma utan rubbning af grunderna för då gällande bevillningsförordning,

hvars bestämmelser i förevarande afseende i hufvudsak

upptagits i bevillningsförordningen af den 3 december 1897.

I enlighet med det i sådant afseende utarbetade förslaget vill

kommittén alltså tillstyrka, att skogsbeskattningsfrågan löses på det sätt:

att vid taxering af jordbruksfastighet särskilda värden sättas å

inrösnings- och afrösningsjorden;

att vid uppskattning af staten tillhörigt skogsområde växande

skogens hela värde inbegripes, men att eljest vid bestämmande af fast

egendoms taxeringsvärde hänsyn tages till afkastningen af växande

skog, allenast i den mån densamma användes till husbehof;

att i öfrigt inkomst genom afkastning af skog beskattas genom

inkomstbevillning;

att för den skull den nu i § 2 af bevillningsförordningen stadgade

skyldighet för innehafvaren att erlägga fastiglietsbevillning för »skogsområde,

som blifvit upplåtet till bergshandteringens understöd, till

sågverk eller kanalbolag» må upphöra;

att inkomstbevillning bör för behållna inkomsten utgöras, såväl

när försäljning af skog eller skogseffekter drifves såsom handelsrörelse,

som äfven när dylik försäljning äger rum från område, för hvilket

den, som verkställer försäljningen, är pliktig utgöra fastiglietsbevillning;

att, äfven om försäljning af virket ej sker, dylik bevillning bör

erläggas för virkesfångst utöfver husbehofvet å område, för hvilket

den, som verkställer virkesfångsten, är pliktig utgöra fastiglietsbevillning,

eller å skogsområde, som blifvit af staten upplåtet till bergshandteringens

understöd, till sågverk eller kanalbolag; samt

att: vid taxering af inkomst genom försäljning af skog eller skogseffekter

eller genom virkesfångst från eget område, taxeringen skall

ske i den ort, där skogen är belägen.»

I det förslag till förordning om skatt af inkomst och förmögenhet

in. m. samt till ändrad lydelse af vissa §§ i bevillningsförordningen

m. fl. författningar, som under år 1904 utarbetats inom finansdeparte
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande JSf:o 18. 15

mentet af särskildt tillkallade sakkunniga, äro jämväl speciella bestämmelser

i fråga om beskattning af skogsafkastning föreslagna. Dessa

bestämmelser återfinnas dels i 1 och 2 kapitlen af de i förslaget förekommande

särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen för inkomstoch

förmögenhetsskatt, dels i förslaget om ändrad lydelse af 8 §

2 mom. a) l:o och 12 § c) bevillningsförordningen samt 4 § i instruktionen

för taxeringsmyndigheterna.

Enligt nyssnämnda anvisningar skulle upplåtelse af afverkningsrätt

till skog icke anses såsom afyttring af skogsmark (realisation), utan

skulle köpeskillingen upptagas såsom inkomst af fast egendom. Till

inkomst af jordbruk skulle* räknas den inkomst, som förvärfvas genom

försäljning af skogseffekter. Skogsafverkning å annans mark på grund

af särskild upplåtelse skulle räknas såsom en rörelse för sig och inkomst

häraf hänföras till inkomst af annan näring (rörelse eller yrke).

Jämväl enligt de föreslagna ändringarna i bevillningsförordningen skulle

inkomst af dylik skogsafverkning i bevillningshänseende räknas såsom

inkomst af en särskild rörelse. Skogsafverkning å egen mark skulle

däremot enligt förslaget fortfarande icke betraktas såsom en inkomstbevillning

underkastad rörelse utan beskattas genom fastighetsbevillning.

Rörande beskattningsorten innehåller förslaget till ändrad lydelse

af 12 § c) bevillningsförordningen, att bolag eller enskild skattskyldig,

som på grund af särskild upplåtelse afverkar skog på annans mark,

skall taxeras där skogen är belägen, för den vinst, som därigenom

förvärfvas eller skall anses uppstå.

I 4 § instruktionen för taxeringsmyndigheterna gifvas följande närmare

föreskrifter angående uppskattningen af inkomst af skogsafverkning.

Vid uppskattning af inkomst genom sådan skogsafverkning å annans

mark, som drifves i samband med förädlingsrörelse, skulle hvardera rörelsen

betraktas såsom eu själfständigt för sig drifven rörelse, så att särskildt

för sig bedömes resultatet af afverkningen (skogsvinsten) och

särskildt för sig resultatet af förädlingen (förädlingsvinsten). För beräkning

af skogsvinsten skulle först bestämmas försäljningsvärdet å den

afverkade virkesmängden med ledning af de vid tiden för afverkningens

afslutande gällande priser å afverkningsorten eller närmast

belägna vattendrag (efter s. k. tumsedlar och prislistor). Från det sålunda

bestämda värdet skulle därefter afdragas kostnaderna för utstämpling,

afverkning, framforsling, intumning och märkning, äfvensom så stor

del af den för skogen erlagda köpeskilling, som med hänsyn till redan

förut uttagen skogsvinst samt storleken af årets afverkning, jämförd

med den kvarvarande skogstillgången, skäligen kan anses belöpa å årets

afverkning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

Af de många utredningar och förslag till skogsbeskattningsfrågans

lösning, som föreligga, framgår nogsamt å ena sidan behofvet af en

reform af det nuvarande beskattningssättet, men å andra sidan äfven

huru svårlöst denna fråga visat sig vara.

En reform i den riktning att inkomsten af skogsafverkning blir

beskaffad inom den kommun, där skogen är belägen, kan och

bör icke längre undanskjutas. Särskildt de. af Norrlandskommittén

företagna undersökningar visa, att alltför allvarliga missförhållanden i

skattehänseende äro rådande inom skogskommunerna, till stor del på

grund af de ringa skattebidrag, som de erhålla från de inom dem belägna

skogarna. I likhet med hämnda kfjmmitté finner bevillningsutskottet

förevarande fråga vara af den vikt, att densamma, utan afvaktande

af en allmän omgestaltning af den kommunala beskattningen

och den direkta beskattningen i öfrigt, bör för sig företagas till

afgörande.

Såsom af utskottet ofvan omförmälts, har af Norrlandskommittén

blifvit tillstyrkt, att skogsbeskattningsfrågan skulle lösas i enlighet med

det af 1890 års skattekommitté utarbetade förslaget, till hvithet Norrlandskommittén

uttalade sin anslutning i hufvudsak. Det af herr Enander

nu framlagda förslaget till ändringar ibevillningsförordningenär ihithörande

afseenden helt och hållet öfverensstämmande med 1890 års kommittéförslag

med undantag af en bestämmelse i 2 § instruktionen för taxeringsmyndigheterna,

hvilken bestämmelse icke finnes i kommittéförslaget. Af det

under år 1904 utarbetade förslaget till förordning om skatt af inkomst

m. m. framgår, att en omgestaltning af skogsbeskattningen ej blott

betingar ändringar i bevillningsförordningen, utan berör jämväl inkomstskattelagstiftningen.

Förslag i sistberörda afseende har dock icke

blifvit af herr Enander framlagdt, hvadan hans förslag i hvarje fall

icke torde kunna i oförändrad form antagas.

Utskottet ansluter sig emellertid till den af 1904 års bevillningsutskott

uttalade mening, att ett noggrannt afvägande af fördelar och

olägenheter i det ena eller andra förslaget lämpligast bör ske genom

medel, som stå Kungl. Maj: t till buds, och har utskottet fördenskull icke

ansett sig böra nu framlägga något förslag till de förändrade bestämmelser,

som af en reform i här ofvan antydd riktning skulle erfordras.

Såsom utskottet redan erinrat, lära visserligen förslag i ämnet

vara under utarbetande inom vederbörande departement. Under vanliga

förhållanden skulle utskottet på grund af denna omständighet kunnat

anses sakna anledning att tillstyrka vidtagande af någon åtgärd i

anledning af nu ifrågavarande motioner, men med hänsyn till före
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

varande beskattningsfrågas erkändt stora betydelse finner utskottet sig

likväl det oaktadt böra föreslå aflåtande till Kungl. Maj:t af eu skrifvelse

i ämnet med betonande af att frågan kräfver ett skyndsamt

afgörande.

Bevillningsutskottets hemställan år 1904 afsåg, att Riksdagen

skulle anhålla om utarbetande och framläggande af förslag till sådan

ändring af gällande bevillningsförordning, att inkomst genom beskattning

af såväl skogsafverkning som sågverksrörelse måtte, i större

utsträckning än för närvarande äger rum, tillgodokomma de särskilda

kommuner, inom Indika skogsafverkning och sågverksrörelse bedrifvas.

Vid behandlingen inom Första Kammaren af utskottets betänkande i

ämnet framställdes den anmärkning, att utskottets, hemställan innebure

en motsägelse, såtillvida att den omfattade både skogsafverkning och

sågverksrörelse. För att undanröja den sålunda anmärkta otydligheten

har utskottet nu inskränkt sin hemställan till att afse endast ändring

af bestämmelserna rörande beskattning af skogsafverkning.

Med stöd af hvad bevillningsutskottet , sålunda anfört, hemställer

utskottet,

att Riksdagen, i anledning af herr Öhngrens och

herr Enanders förevarande motioner, ville besluta att i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Magt utan

att afvakta eu fullständig lösning af kommunalskattefrågan

täcktes låta utarbeta och om möjligt redan

nästkommande år för Riksdagen framlägga förslag

till sådan ändring åt nu gällande skattelagstiftning,

att inkomst genom beskattning af skogsafverkning

må, i större utsträckning än för närvarande äger rum,

tillgodokomma de särskilda kommuner, inom hvit ka

skogsafverkning bedrifves.

Stockholm den 30 mars 1905.

På bevillningsutskottets vägnar:

II. GAVALLI.

Bill. till Rikscl. Prof. 1905. 6 Sami. / Afä. 18 B afl.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

11 eserration er:

af hen* Cavalli;

af herr A. Hammarström, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda;

samt

af herrar O. A. Ericsson och Lindblad, Indika ansett, att utskottet

i denna fråga bort tillstyrka bifall till den af herr Enander väckta

motionen.

Herrar Östberg och J. Bromée hafva begärt få antecknadt, att de

icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1905.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:59 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner angående förändrade bestämmelser i fråga om beskattning af inkomst af skog. a1 i texten