Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion, i anledning af Kungl. Majds proposition n:o 78 angående ändrad lydelse af § 2 i kungl. förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket den 19 maj 1893, sådan nämnda paragraf lyder enligt kungl. kungörelsen clen 12 augusti 1902.

1905-05-02 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1905:22, Betänkande, i anledning af väckt motion, i anledning af Kungl. Majds proposition n:o 78 angående ändrad lydelse af § 2 i kungl. förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket den 19 maj 1893, sådan nämnda paragraf lyder enligt kungl. kungörelsen clen 12 augusti 1902.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

1

Ank. till Riksd. kansli den 2 maj 1905, kl. 1 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion, i anledning af Kungl.

Majds proposition n:o 78 angående ändrad lydelse af § 2

i kungl. förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverkningen

i riket den 19 maj 1893, sådan nämnda paragraf

lyder enligt kungl. kungörelsen clen 12 augusti 1902.

I en inom andra kammaren väckt motion, n:o 289, anför herr C. J.

Jakobson följande:

»Iill innevarande års Riksdag har Kung]. Maj:t afgifvit en nådig

proposition, n:o 78, med förslag till ändrad lydelse af § 2 i nådiga förordningen

om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket den 19

maj 1898, sådan nämnda paragraf lyder enligt kungliga kungörelsen den

12 augusti 1902, till följd af hvilken det beskattningspliktiga råsockret

skulle beräknas efter de för tillverkningen använda betornas vikt sålunda,

att ett hundra kilogram råa (ej torkade) hvitbetor antagas lämna ett utbyte

af tretton kilogram socker. Som bekant, gäller för närvarande den

utbytesberäkning vid beskattningen af hvitbetssockertillverkningen, att

tolf kilogram socker antagas kunna tillverkas af förstnämnda kvantitet

hvitbetor.

Med anledning af denna kungliga proposition, hvilken, om den vinner

Riksdagens bifall, kommer att i ej oväsentlig mån stegra den beskattning,

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 22 Höft. (N-o 22) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N-''0 22.

som åligger sockertillverkningsindustrien, anhåller undertecknad, att Riksdagen

måtte besluta här nedan föreslagna tillägg till § 2 af nämnda

kungliga förordning af den 19 maj 1893, sådan denna paragraf skulle

komma att lyda, om den af Kungl. Maj:t föreslagna ändringen af Riksdagen

bifalles, hvilket tillägg åsyftar att i någon mån bereda lindring åt

den nu uppväxande sockertillverkningsindustrien inom tvenne af Sveriges

landskaper.

Det torde vara allmänt kändt, att kvitbetssockertillverkningen i vårt

land vid sin början hade att kämpa mot stora svårigheter och att många

i skilda delar af landet anlagda fabriker måste, på grund af att företagen

saknade ekonomisk bärighet, nedläggas. Sålunda grundades i slutet af

18G0- och början af 1870-talet flere fabriker för tillverkning af hvitbetssocker,

men af dessa kunde endast en, den i Arlöf, bestå. Orsaken till,

att de öfriga måste upphöra med sin verksamhet, låg, enligt hvad sakkunnige

framhöllo, däri, att jorden, som användes till betodling, icke

ännu var nog bearbetad för att denna odling skulle löna sig, hvartill ansågs

åtgå en jordkultivering af minst sex år, samt att befolkningen ej erhållit

nog öfning i sättet för växtens skötsel. Endast fabriken i Arlöf åtnjöt

förmånen att från början kunna stödja sig på en redan befintlig betodling,

och detta gjorde, att densamma kunde hålla uppe sin verksamhet.

I alla af kommitterade eller sakkunnige från denna tid afgifna utlåtanden

framhölls ock behofvet af skydd och uppmuntran åt odlingen

och sockerberedningen af hvitbetor under denna närings utvecklingsperiod.

Sockerbeskattningen. hölls därför nere vid ganska måttliga normer och det

beräknade utbytet sattes lågt, i kungliga förordningen af den 30 maj 1873

till icke mera än 6J/4 procent, i syfte att icke genom alltför tung beskattning

kväfva en industri, som för hela landets näringslif är af så stor

betydelse.

Men i samma mån betodlingen framskridit äfvensom fabriksmetoderna

genom nya rön förbättrats, kunde hvitbetssockerindutirien framvisa

allt bättre och bättre resultater, hvarigenom den ock fick förmågan att

bära eu höjd beskattning. Hvitbetsodlingen hade under de senaste årtiondena

koncentrerats till de södra fastlandskapen och Gotland, hvilket sistnämnda

landskap genom sin kalkhaltiga jord äger stora förutsättningar

för odling. Öfverallt, hvarest hvitbetsodlingen infördes, gjorde man emellertid

samma erfarenhet, att det åtgick åtskilliga år, innan den för denna

odling använda jord kom i det stånd, att den lämnade ett fullt tillfredsställande

utbyte af betor. Man ansåg därför, att billigheten kräfde, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22. 3

sockerfabriker, hvilka inrättades i trakter, där hvitbetsodling icke förut

ägt ram, finge beskattas efter ett lägre utbyte, åtminstone under den

första cirkulationen, då betodlingen, enligt hvad förut sagts, ännu icke

hunnit att visa sina fördelar. Denna obestridligt riktiga uppfattning gaf

anledning till, att det i skatteförordningen af den 19 maj 1893 medgafs

vissa lindringar i beskattningen under vissa år åt nyanlagda fabriker i

orter, där ej betodling förut förekommit. Denna skattelindring bibehölls

till år 1S96, då den borttogs af det skäl, att den medgifna skattelindringen

icke längre skulle vara behöflig, sedan den uppfyllt sitt ändamål, i det

den infört sockerbetodlingen i trakter, där sådan eljest svårligen kunnat

med framgång bedrifva^.

Att den förut beviljade skattelindringen för nyanlagda fabriker år

1896 borttogs, berodde helt och hållet på, att densamma då för tillfället

befanns öfverflödig, enär för de fyra fabriker, som då hade gagn af densamma,

den icke längre var behöflig samt ingen utsikt vid den tiden

fanns, att hvitbetsodling i och för sockertillverkning kunde komma till

stånd i andra delar af landet, än där den då vunnit insteg, nämligen

i Skåne, Blekinge och Gotland.

Men nu ha fabriker för tillverkning af socker af hvitbetor anlagts

i Västergötland och Östergötland under förhållanden, som inge de mest

göda förhoppningar om, att äfven dessa landsdelar skulle kunna komma

i åtnjutande af de stora fördelar, som, enligt hvad erfarenheten lärt, en

på hvitbetsodling grundad sockertillverkning medför. Tvenne fabriker för

tillverkning af hvitbetssocker äro nämligen den ena i Västergötland i Lidköping

sedan förra året färdig och den andra i Östergötland i Linköping

detta år färdig. Tillsammans ha de att påräkna för sin afverkning betskörden

från en areal af minst sextusen tunnland. Det gäller sålunda

här ett ej ringa ekonomiskt intresse af betydelse icke blott för ägarna af

de jordarealer, som skulle komma att användas för betodling, utan äfven

för en stor äkrets af landtbrukare och arbetare, som i mer eller mindre

mån drager nytta af den nya industrien. Ty enligt hvad allmänt kändt

är, kräfves för hvitbetsodlingen en djupt upplöjd, väl gödslad och omsorgsfullt

skött jord. Hvitbetsodlingen medför sålunda en höjning af jordkulturen

i de trakter, där den bedrifves. Åkerjorden blifver djupare och

bättre bearbetad samt vinner i växtkraft. Vid sådant förhållande kan en

egendoms areal lämna ej blott eu värderik betskörd, utan därjämte efter

hand en större skörd af andra kulturväxter, än som ägt rum, innan betodlingen

infördes. Samtidigt sättes odlaren i stånd att genom inköp af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

affall från fabrikerna hålla ett större antal kreatur, som åter bereda rikare

tillgång på naturlig gödsel och sålunda i sin man bidraga till jordens

förbättrande. Att kvitbetsodlingen i högst betydlig mån höjer jordvärdet

torde stå utom allt tvifvel, då man tager i betraktande, att jordvärdet

i de delar af Skåne, hvarest denna odling'' är införd, är tre gånger

så stort som det i Väster- och Östergötland, i Skåne sex ä sju hundra

kronor per tunnland och i Öster- och Västergötland två ä tre hundra

kronor per tunnland.

Att öka afkastningen af jorden innebär en nationalekonomisk fördel,

som icke bör förbises, och genom hvitbetsodlingen kommer, enligt hvad

erfarenheten lär, man vida öfver den afkastning,^som vinnes genom vanliga

kulturväxter. Sålunda kunna hvitbetsockerfabriker i Öster- och Västergötland

bereda dessa landsändar en stor ekonomisk fördel på samma

gång som den rådande bristen på socker i ej oväsentlig mån afhjälpes och

den för den fattigare befolkningen tyngande höjningen af priset kunde

undvikas samt den hotande, i nationalekonomiskt hänseende skadliga importen

af socker från främmande länder kunde inskränkas. Sockerkonsumtionen

tilltager ju ock årligen i vårt land.

Men för att bereda Våg för denna för hela landet nyttiga industri i

dessa landsändar kräfves, att staten träder emellan och bereder densamma

den lindring i skatt, som den så väl behöfver för att kunna bestå. Såsom

af det föregående framgår, torde det vara allmänt erkändt, att nytillkommande

|,hvitbetssockerfabriker i orter, där hvitbetsodling icke förut

i större utsträckning förekommit, måste, för att i skattehänseende blifva

något så när realt likställda med äldre fabriker, hvilka åtnjuta förmånen

af att kunna erhålla betor från nära håll och genom flerårig odling å

därtill särskildt afpassade fält, erhålla en lämplig nedsättning i skatteafgiften.

Denna grundsats af nedsättning för dessa till en början mera

ogynnsamt ställda fabriker har ju erkänts af vår skattelagstiftning på

detta område ända till år 1896, och att den då ströks bort ur skattelagen,

berodde icke på, att den ansågs oriktig, utan därpå, att vid den tiden

ingen utsikt fanns, att hvitbetssockerfabriker skulle uppstå i andra landsdelar

än de, hvarest hvitbetsodlingen då slagit fast rot.

Med uppkomsten af sockerfabriker för förädling af hvitbetor i de

två götalandskapen på ömse sidor om Vättern har emellertid det år 1896

uppställda skälet för borttagande af den då gällande lindringen för vissa

fabriker upphört att ha gällande kraft, och det är därför icke annat än

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

5

kraf af rättvisa ock billighet att nu göra anspråk på samma lättnader för

nyanlagda sockerfabriker, som då gällde.

Med hänsyn dock till, att eu kunglig proposition framlagts inför

innevarande Riksdag med ett så genomgripande förslag till ändring i fråga

om beskattningen af socker, anser jag det icke lämpligt att nu föreslå

skattelindring för de nyanlagda fabrikerna i den utsträckning, som före

1896 gällde, utan får inskränka mig till att hemställa,

att Riksdagen måtte besluta det tillägg till § 2 i kungliga förordningen

om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket den 19 maj

1898, att för de fabriker, som i Öster- och Västergötland äro anlagda

och under anläggning för förädling af hvitbetor till socker, utbytet af ett

hundra kilogram råa (ej torkade) betor beräknas utgöra 2 kilogram mindre

än det för öfriga fabriker stadgade.»

Ifrågavarande motion, som hänvisats till bevillningsutskottet den 27

nästlidna april eller efter det utskottet fattat beslut i anledning af samtliga

till utskottets behandling förut öfvcrlämnade propositioner och motioner

angående beskattningen af socker, synes vara närmast föranledd af

ofvan omförmälda kungl. proposition n:o 78 angående höjning af utbytesberäkningen

vid beskattningen af hvitbetssockertillverkningen, och afser

motionen att åt två fabriker i Öster- och Västergötland bereda skattelindring

i form af 2 procent lägre utbytesberäkning än vid öfriga fabriker

inom riket.

För att underlätta anläggandet af nya fabriker för hvitbetssockertillverkning

och därigenom bereda äfven andra delar af landet än dem,

där sådan tillverkning redan uppstått, tillfälle att komma i åtnjutande

af de fördelar, denna industri särskild! för jordbruket visat sig medföra,

hade Kungl. Maj:t i det vid 1893 års Riksdag framlagda förslaget till

förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket föreslagit,

att fabrik för ifrågavarande tillverkning, som därefter komme att anläggas,

finge under de första åtta åren af sin verksamhet åtnjuta en på Kungl.

Maj:ts pröfning beträffande hvarje särskild fabrik beroende lindring i

beskattningen; och skulle denna lindring bestå däri, att utbytet af 100

kilogram betor, hvilket enligt förslaget skulle beräknas intill den 1 september

1895 till 7,5 kilogram, intill den ] september 1897 till 8,25

kilogram samt därefter till 9 kilogram, vid dylik fabrik, om den läge

på mer än 40 kilometers afstånd från annan, i gång varande hvitbets
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

sockerfabrik, finge under de fyra första tillverkningsåren beräknas till 5

och under de därpå följande fyra tillverkningsåren till 7 kilogram råsocker,

men eljest under de första åtta åren det högsta utbyte, som skulle

beräknas vid någon inom nämnda afstånd från den nya fabriken belägen

äldre fabrik.

Den lindring, som sålunda föreslagits, syntes emellertid Riksdagen

väl stor. Beträffande tiden för skattelindringen ansåg Riksdagen tillräckligt

skydd beredas de nya fabrikerna, därest utbytet vid sådan fabrik

under de tre första tillverkningsåren beräknades till två och under de två

därpå följande tillverkningsåren till ett kilogram råsocker mindre, än utbytet

under dessa perioder beräknades utgöra vid äldre fabriker; och

ansågs jämväl en begränsning i skattelindringen behöflig med afseende å

ny fabrik, anlagd inom visst afstånd från äldre, hvilket afstånd lämpligen

syntes böra bestämmas till 30 kilometer. Vidare ansåg Riksdagen grundsatsen

om lägre beskattning af ny fabrik böra genomföras lika för hela

landet, dock att vidkommande särskildt Gotlands län Riksdagen fann sig

böra medgifva en ytterligare skattelindring för den hvitbetssockerfabrik,

som inom nämnda län först anlades, bestående sagda lindring däri, att

vid sist omförmälda fabrik utbytet skulle beräknas utgöra under de tre

första tillverkningsåren tre och under de därpå följande två tillverkningsåren

två kilogram mindre än det högsta utbyte, som beräknades vid

någon äldre fabrik inom riket.

Dessa bestämmelser borttogos, såsom i motionen erinras, vid 1896

års Riksdag. Med den utveckling, betodlingen dåmera tagit, ansågs skäl

icke vidare finnas att medgifva dylik skattelindring åt fabriker, som därefter

anlades; och jämte det vid sagda års Riksdag utbytesprocenten höjdes

till 10,5 procent, intogs i förordningen ett öfvergångsstadgande af innehåll,

att de fabriker, som redan kommit i åtnjutande af skattelindning,

finge fortfarande tillgodonjuta densamma i enlighet med då gällande bestämmelser.

Sedan hvarje dylik undantagsställning år 1900 upphört, blef

vid 1901 års Riksdag sistberörda stadgande såsom obehöfligt ur förordningen

uteslutet.

Såsom af det ofvan anförda framgår, är det visserligen sannt, att, då

nu gällande förordning i ämnet antogs, viss särskild skattelindring ansågs

böra medgifvas åt vissa fabriker. Härvid får emellertid icke förbises, att

genom omförmälda bestämmelser afsågs att uppmuntra anläggandet af nya

fabriker för hvitbetssockertillverkning äfvensom att, då någon ändring af

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

7

beskattningsmetoden icke för det dåvarande ansågs böra ifrågakomma, de

nya fabrikerna skulle hafva att utveckla sig under fortfarande tillämpning

af gällande skattesystem.

Hvad åter angår de två fabriker, om hvilka bär är fråga, torde

med afseende å dem förhållandena gestalta sig annorlunda. Dessa fabriker

hafva nämligen tillkommit med full vetskap om nu gällande bestämmelser,

enligt hvilka utbytesprocenten är densamma för alla fabriker i riket.

Härtill kommer, att under de senare åren sockerutbytet stigit ganska betydligt

såväl genom hvitbetornas högre sockerhalt som ock i all synnerhet

genom väsentligt förbättrade tillverkningsmetoder. Att under sådana

förhållanden för två låt vara så nyligen anlagda eller under anläggning

varande fabriker föreskrifva en särskild utbytesberäkning, som med två

procent skulle understiga det eljest fastställda utbytet, tolf procent, synes

utskottet icke vara riktigt, och detta så mycket mindre som, hvad särskild!

angår fabriken i Lidköping, enligt uppgift från finansdepartementets

kontroll- och justeringsbyrå, under tillverkningsåret 1904—1905 sockerhalten

hos betorna utgjort 14,20 procent, hvarvid dock bör märkas, att

betafverkningen vid nämnda fabrik under samma tid uppgått till allenast

1,1297, ton
Såsom

redan blifvit nämndt, synes den ifrågavarande motionen vara

närmast föranledd af den kungl. propositionen n:o 78, i hvilken föreslagits,

att i afvaktan på jämväl ifrågasatt förändradt sätt för beskattning

af socker det legala sockerutbytet borde under instundande tillverkningsår

höjas med en procent eller från 12 till 13 procent. Då emellertid utskottet,

som, på sätt af utskottets under gårdagen afgifna betänkande n:o

21 framgår, ansett sig böra förorda införandet här i landet af en konsumtionsbeskattning,

i afbidan å den nya lagstiftningens trädande i kraft,

funnit nu gällande utbytesprocent böra bibehållas oförändrad och följaktligen

icke ansett vare sig höjning eller nedsättning af utbytesberäkningen

böra ifrågakomma, har utskottet alltså icke kunnat biträda motionärens

ifrågavarande förslag.

Utskottet hemställer fördenskull,

att herr Jakobsons förevarande motion icke måtte

af Kiksdagen bifallas.

Stockholm den 2 maj 1905.

På bevillningsutskottets vägnar:

II. C AV ALLT.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

Reservationer:

af herrar friherre Klingspor och Håkansson, hvilka ansett, att utskottet

på de i motionen anförda skäl bort hemställa, att Riksdagen måtte

besluta, att till § 2 i kungl. förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverkningen

i riket den 19 maj 1893, sådan nämnda § lyder

enligt kungl. kungörelsen den 12 augusti 1902, göres det tillägg, att för

de i motionen omförmälda fabriker utbytet af ett hundra kilogram råa

(ej torkade) hvitbetor beräknas utgöra tio kilogram socker, samt att berörda

bestämmelse skall lända till efterrättelse från och med den 1 september

1905;

samt af herr Wester.

Härjämte hafva herrar G. Jansson och E. A. Lindblad begärt få

antecknadt, att de af arbete inom särskilda utskottet n:o 2 varit hindrade

att deltaga i behandlingen af det i detta betänkande upptagna ärende.

&

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1 905.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.