Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25

1905-05-05 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1905:25, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

1

N:o 25.

Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1905, kl. 4 e. m.

Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj ds proposition med

förslag till förordning angående en särskild stämpelafgift

för försäljning af punsch, dels ock en i sammanhang

med nämnda proposition väckt motion.

Under åberopande af bilagdt utdrag af protokollet öfver finansärenden

för den 7 nästlidna april har i en till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, n:o 119, Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga

ett vid propositionen fogadt förslag till förordning angående en särskild

stämpelafgift för försäljning af punsch.

Berörda af Kungl. Maj:t framlagda förslag till förordning i ämnet

är af följande lydelse:

Förslag

till

Förordning

angående en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch.

1 §•

För punsch, som säljes till förtäring på stället, så ock för punsch,

som eljest inom riket säljes till annan än den, som innehar rättighet

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 5 Samt. 1 Afd. 25 Höft. (N:o 25.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

till minuthandel med eller utskärning af brännvin, skall, i den ordning

nedan sägs, erläggas en särskild afgift, beräknad efter sextio öre för

hvarje liter.

För punsch, som ur riket utföres, erlägges icke stämpelafgift.

2 §•

Punsch, som i 1 § afses, må icke säljas annat än i slutet kärl;

och må vid försäljning icke användas andra kärl än

dels buteljer om en sjättedels, en tredjedels, en half, två tredjedels

eller en liters rymd,

dels krus eller s. k. (kaméjemmer om tre, fem eller tio liters

rymd och

dels ankare och fat om tio, tjugu, fyrtio eller femtio liters rymd.

Vid bestämmande af kärlens rymd må afseende ej fästas därvid,

att rymden öfver- eller understiger måttet

för butelj om en sjättedels, en tredjedels eller en half liter med

intill två centiliter,

för butelj om två tredjedels eller en liter med intill fem centiliter,

för krus eller damejeanner med intill tio centiliter och

för ankare eller fat med bråkdel af en liter.

3 §.

1 mom. Hvarje kärl, innehållande punsch, för hvilken enligt 1 §

afgift bör erläggas, skall, då varan utlämnas, vara försedt med beläggningsstämpel

(punschstämpel) å det belopp, som efter kärlets rymd

svarar mot den i nämnda § afgifna afgift.

2 mom. Vid försäljning till förtäring på stället må kärlet ej

öppnas eller den därå anbringade stämpel rubbas, förr än kärlet blifvit

till köparen öfverlämnadt.

4 §•

Punschstämplar skola vara att tillgå af följande slag, nämligen

a) för buteljer, krus och damejeanner afsedda enkla stämplar

å 10, 20, 30, 40 och 60 öre samt 1,8 0, 3 och 6 kronor,

b) för ankare och fat afsedda dubbelstämplar å 6, 12, 24 och 30

kronor; skolande de bägge delar, hvaraf hvarje dubbelstämpel består,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 3

hafva sins emellan olika bredd och vara märkta med ett och samma

ordningsnummer.

5 §•

1 mom. Punschstämpel skall fästas å kärlet med hela den limmade

sidan.

På butelj, krus eller damejeanne skall stämpel så anbringas, att

den å stämpelns midt befintliga valörbeteckningen kommer midt öfver

korken, och flikärna nedvikas efter kärlets hals.

På ankare och fat skall den bredare stämpeldelen anbringas öfver

sprundet, den smalare öfver tapphålet, och detta så, att den bredare

stämpeldelens valörbeteckning kommer midt öfver sprundet och den

smalares midt öfver tapphålet, samt att flikarna å bägge stämpeldelarna

sträckas rätt ut åt sidorna. Stämpeldelar med olika ordningsnummer

få icke fästas på ett och samma kärl.

2 mom. Om kärl, som enligt denna förordning skall vara belagdt

med punschstämpel, förses med kapsyl, plåt eller annan skyddsanordning

öfver stämpeln, skall i det sålunda anbringade skyddsämnet finnas ett

cirkelrundt hål, så stort och afpassadt, att inom dess omkrets stämpelns

valörbeteckning kan framträda, och må skyddsanordningen ej sträcka

sig så långt öfver stämpelns öfriga delar, att å de enkla stämplarna

de å flikarna befintliga vapen eller å dubbelstämplarna ordningsnumren

skylas.

3 mom. Ansvarigheten för iakttagande af föreskrifterna i denna §

åligger den, som försäljer punsch under sådana omständigheter, att

kärlet, hvari punschen inneslutes, skall vara åsatt stämpel.

6 §• - y ;

Statskontoret skall i Stockholm genom därtill antagna försäljningsmän

och i länen genom Konungens befallningshafvande låta tillhandahålla

punschstämplar; åliggande Konungens befallningshafvande att för

stämplarnas tillhandahållande förordna försäljningsmän för hvarje stad

äfvensom, till erforderligt antal, för landet.

Den myndighet, som försäljningsman förordnat, äger, när så

skäligt pröfvas, honom entlediga. Däröfver må klagan ej föras.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

7 §•

Försäljningsman vare skyldig att för sin uppbörd ställa behörigen

godkänd borgen eller ock nedsätta obligationer i enlighet med därom

gällande föreskrifter; ägande försäljningsman att efter rekvisition hos den

myndighet, som honom förordnat, få stämplar sig tillställda inom det

belopp, för hvilket säkerhet sålunda blifvit ställd.

För stad förordnad försäljningsman åligger att hafva den till

försäljningen afsedda lägenhet för allmänheten tillgänglig hvarje söckendag

å tid, som bestämmes af den myndighet, som försäljningsmannen

förordnat.

8 §•

Beträffande uppbörd och redovisning för punschstämplar skall i

tillämpliga delar iakttagas hvad som finnes föreskrifvet i förordningen

angående stämpelafgiften, dock att försäljningsman i redovisning för

punschstämplar icke äger att såsom ersättning för besvär och kostnader

räkna sig till godo mer än en procent af det belopp, för hvilket punschstämplar

under året försålts.

9 §.

Har, sedan punschstämpel anbragts å kärl på sätt i 5 § sägs

kärlet blifvit förstördt. eller skadadt, så att varan gått förlorad eller undergått

sådan förändring, att den icke kan till försäljning användas, eller kar

af annan orsak varan förstörts eller förändrats såsom nu är sagdt, då

må, därest med intyg, i stad af borgmästare, polismästare, notarius

publicus eller stadsfiskal och å landet af kronofogde eller länsman,

styrkes, ej mindre att nu nämndt förhållande inträffat, än ock att betryggande

åtgärd vidtagits till förhindrande af stämpelns vidare användning

för sitt ändamål, statskontoret eller i landsorten Konungens

befallningshafvande på ansökning medgifva restitution af stämpelafgiften.

10 §.

1 mom. Förbrytelse mot 3 § 1 mom. straffes med böter från och

med 100 kronor till och med 500 kronor eller, där särskild! förmildrande

omständigheter föreligga, med böter från och med 10 kronor till och

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

med 100 kronor; och vare den skyldige tillika pliktig erlägga afgift

enligt 1 § för den försålda punschen.

2 mom. Öfverträdelse af bestämmelserna i 2 §, i 3 § 2 mom.

eller i 5 § 1 och 2 mom. straffes med böter från och med 5 kronor

till och med 100 kronor; dock att, därest genom öfverträdelsen afgift

enligt 1 § undandragits statsverket, öfverträdelsen värde ansedd efter

hvad i 1 mom. är stadgadt.

3 mom. Husbonde ansvarar för förbrytelse, som med hans vetskap

mot denna förordning begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete

antagen person, likasom vore förbrytelsen af husbonden själf gjord.

4 mom. Af böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfaller

hälften åklagaren och hälften kronan. Finnes särskild angifvare, tage

han hälften af åklagarens andel.

5 mom. Aid bristande tillgång förvandlas böterna enligt allmän

strafflag.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1906.

Till stöd för hvad sålunda föreslagits har chefen för finansdepartementet,

enligt här ofvan åberopade statsrådsprotokoll, anfört följande:

»Sedan Kungl. Maj:t i nådig proposition den 30 januari 1903 föreslagit

Riksdagen att antaga ett vid propositionen fogadt förslag till

förordning angående en särskild stämpelafgift för punsch samt Riksdagen

med underdånig skrifvelse den 15 därpåföljande maj öfverlämnat

en af Riksdagen med anledning af den nådiga propositionen antagen

förordning angående en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch

utfärdade Kungl. Maj:t den 22 maj 1903 nådig förordning i ämnet,

hvilken förordning i enlighet med Riksdagens beslut skulle gälla från

och med den 1 januari 1904 tillsvidare, dock ej längre än till utgången

af år 1905, såframt ej annorlunda blefve i grundlagsenlig ordning

bestämdt.

Med afseende därå att den nu gällande förordningen i ämnet sålunda

skulle upphöra att gälla med utgången af innevarande år, uttalade

jag redan vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 14 sistlidne januari

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

af de till statsregleringen för år 1906 hörande frågor den åsikt, att, då

den inkomst, som kunde beredas statsverket genom en särskild beskattning

af punsch, vore fortfarande behöflig'' samt nämnda artikel i min

tanke erbjöde ett synnerligen lämpligt beskattningsföremål, förn}radt

förslag angående en särskild stämpelafgift för punsch borde Riksdagen

föreläggas.

Det förslag, jag i sådant afseende nu går att framlägga, öfverensstämmer

i allt väsentligt med nu gällande förordning i ämnet. Särskildt

bär jag funnit anledning till någon rubbning i de nuvarande grunderna

för skattens utgörande eller i den nu fastställda skattesatsen.

I den nuvarande förordningen är stadgadt, att vid försäljning af

punsch, för hvilken stämpelafgift utgår, icke må användas buteljer af

annan rymd än en sjättedels, en tredjedels, två tredjedels eller eu liter.

Enär emellertid enligt det för Riksdagen framlagda förslaget till nv

förordning angående försäljning af brännvin, dit enligt förslaget äfven

punsch är att hänföra, det minsta tillåtna försäljningsbeloppet vid utminutering

skulle utgöra eu half, i stället för, såsom nu är fallet, en

hel liter, synes, därest berörda förslag i nämnda del vinner godkännande,

däi’af böra blifva en följd, att vid försäljning af punsch, för

hvilken stämpelafgift skall utgå, må begagnas äfven buteljer om en

half liters rymd. Under sådan förutsättning böra tydligen äfven enkla

stämplar å 30 öres valör, afsedda att användas för stämpelbeläggning

af sådana buteljer, finnas att tillgå. För detta ändamål har i 2 och

4 §§ af det nu föreliggande förslaget erforderliga jämkningar vidtagits.

I det vid 1903 års Riksdag framlagda förslaget till förordning i

förevarande ämne fanns i 5 § 2 mom. intagen en bestämmelse, att

punschstämpel skulle, till skydd för densamma, täckas, på butelj, krus

eller damejeanne med en kapsyl af stanniol samt på ankare och fat

med en plåt af lämplig metall. Härom yttrade Riksdagen i sin ofvannämnda

skrifvelse af den 15 maj 1903, att, då ifrågavarande kapsyler

och plåtar endast hade till ändamål att utgöra skydd för de å kärlen

anbringade stämplar, men icke ägde någon som helst betydelse ur

kontrollsynpunkt, ingen anledning syntes förefinnas att ålägga försäljare

af punsch en ovillkorlig skyldighet att å kärlen anbringa dylika skyddsmedel.

I många fall vore dessa skyddsmedel, åtminstone kapsyler, alldeles

obehöfliga, och anbringandet däraf skulle endast förorsaka en

onödig utgift, hvartill komme, att vid brådskande påsättning af kapsyler

det lätt skulle kunna hända, att den därunder befintliga stämpeln

söndersletes. Riksdagen ansåge på dessa grunder, att det visserligen

borde vara försäljare af punsch tillåtet men däremot ej åläggas dem

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

såsom en skyldighet att förse punschkärlen med betäckning af ofvanberörda

slag; och blef ifrågavarande stadgande i förordningen affattadt

i enlighet med den af Riksdagen sålunda uttalade mening.

Den erfarenhet, som vunnits under det år, nu gällande förordningvarit

i tillämpning, har emellerlid visat, att stämplar, anbragta å punschbuteljer,

som icke äro försedda med kapsyl, lätt lossna, särdeles ifall,

såsom vid servering ofta förekommer, buteljerna förvaras på is, samt

att stämplarna därvid ofta nog affalla alldeles oskadade, så att de utan

svårighet kunna ånyo användas.

Sedan Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län, med anledning

af en utaf polismyndigheten i Uppsala gjord anmälan, att, enligt

hvad erfarenheten gåfve vid handen, fara för missbruk i berörda hänseende

i ganska stor utsträckning förefunnes, gjort framställning om

ändring af förordningen i syfte att förekomma'' detta, har ock statskontoret,

hvars yttrande häröfver infordrats, i underdånigt utlåtande

den 12 april 1904 såsom sin mening framhållit, att, enligt hvad af

den gjorda anmälan framginge, det vore att befara, att, därest åtgärd

i berörda syfte ej vidtoges, missbruket af punschstämplars användning

möjligen skulle kunna blifva af sådan omfattning, att statsverket däraf

tillskyndades afsevärd förlust, och med anledning häraf ifrågasatt, huruvida

icke 5 § 2 mom. i förordningen borde ändras till hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad i 1903 års nådiga proposition i ämnet

föreslagits och sålunda ovillkorlig föreskrift meddelas därom, att å

punschstämpel, fästad å kärl, hvarom i förordningen vore fråga, skulle

anbringas sådan betäckning, som jag förut omförmäla

För egen del hyser jag enahanda uppfattning som statskontoret

om behöfligheten af ett stadgande i nyss angifna syfte. På sätt jagtill

det vid årets. stats verks proposition fogade protokollet öfver finansärenden

den 14 sistlidne januari antydt, hade det ock varit min afsikt

att tillstyrka en ändring af ifrågavarande bestämmelse i sådan riktning.

Då emellertid, enligt hvad jag sedermera inhämtat, patent utverkats å

kapsyler af det slag, som härvid skulle komma i fråga att användas,

och väckt rättegång om patentets giltighet ännu icke blifvit slutligen

afgjord, har jag ansett det icke vara lämpligt att nu företaga en dylik

ändring, utan synes frågan härom hellre böra tillsvidare anstå.

I 9 § af gällande förordning om stämpelafgift för försäljning af

punsch. är stadgande meddeladt om villkoren och sättet för erhållande

af restitution i vissa fall af erlagd stämpelafgift. Då Riksdagen vid

behandlingen af 1903 års. proposition i ämnet förehade denna del af

förslaget, ifrågasattes, huruvida icke det föreslagna restitutionsför
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

farandet, livilket antoges komma att vålla såväl vederbörande myndigheter

som restitutionssökandena mycket besvär, borde utbytas mot

en annan, enklare anordning; och anförde Riksdagen i sådant afseende,

hurusom det, efter hvad Riksdagen inhämtat, i en i Tyskland

gällande lag angående stämpelafgift för mousserande viner af den

9 maj 1902 vore stadgadt, att hvarje tillverkare finge räkna sig till

godo en rabatt af 5 procent å värdet af samtliga vid hans fabrik

under året använda stämpelmärken. Införandet af bestämmelse om ett

sådant rabattafdrag skulle enligt Riksdagens mening vara en lämplig

åtgärd, ägnad att på en gång tillgodose punschfabrikanternas och försälj

arnes skäliga anspråk på vederlag för stämplar i ifrågavarande fall

samt på ett enkelt och praktiskt sätt undvika restitutionsförfarandet.

Då emellertid en ändring i antydd riktning af bestämmelserna om

restitution icke syntes kunna genomföras utan att gällande föreskrifter

om försäljning af stämplar samt uppbörd och redovisning af stämpelmedel

i vissa delar underkastades omarbetning, hade Riksdagen icke

för det dåvarande velat vidtaga någon ändring i berörda hänseende i

Kungl. Maj:ts förslag, men ansåge Riksdagen frågan härom böra vid

utarbetande af ett eventuellt nytt författningsförslag i ämnet tagas

under ompröfning.

För att utröna i hvad mån en ändring af nu gällande bestämmelser

i nyssberörda hänseende må anses vara af behofvet påkallad,

har jag dels låtit göra förfrågan i statskontoret, dels infordrat uppgifter

från Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga län, i hvilken utsträckning

ansökningar om sådan restitution förekommit under år 1904.

Af de inkomna svaren framgår, att dylika ansökningar under året

förekommit allenast i två fall. I det ena fallet beviljades restitution

till ett belopp af 24 kronor, i det andra fallet afslogs ansökningen.

Då således under första året, författningen varit i tillämpning, anspråk

på restitution af stämpelafgift endast i sällsynta undantagsfall kommit

i fråga och anledning alltså synes förefinnas till antagande, att dylika

anspråk äfven framdeles endast sällan komma att framställas, har jag

ansett tillräckliga skäl saknas för vidtagande af en ändring i författningen

i den riktning, Riksdagen angifvit, helst en sådan ändring tydligen

skulle medföra eu rätt afsevärd förlust för statsverket och i många

fall en obehörig skattelindring för den enskilde.

I sin berörda skrifvelse har Riksdagen vidare upptagit frågan,

huruvida icke i förordningen borde införas ett stadgande om rätt till

utbyte af punschstämplar, som blifvit för sitt ändamål obrukbara. Riksdagen

har emellertid icke förbisett, att lösningen af denna fråga vore

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

förenad med störa svårigheter. Det lede nämligen enligt Riksdagens

uppfattning intet tvifvel, att eu väsentlig skillnad förefunnes i fråga

om säkerheten för missbruk af rätten till utbyte af stämplar, då utbytet

gällde vanliga stämplar och då detsamma gällde punschstämplar,

i de flesta fall syntes det vara omöjligt att bedöma, huruvida en

söndersliten punschstämpel användts för sitt ändamål eller icke, men,

å andra sidan, kunde det icke bestridas, att mången gång sådana omständigheter

kunde vara för handen, att rätt till utbyte af stämplar,

som gått förlorade utan att hafva blifvit använda, borde förefinnas.

Riksdagen, som icke för det dåvarande ansett sig böra i förordningen

införa ett stadgande angående en sådan rätt, ansåge emellertid

äfven denna fråga böra komma under öfvervägande vid utarbetande

af nytt förslag till förordning i ämnet.

Icke heller i nu berörda afseende har emellertid, sä vidt jag kunnat

utröna, framträdt något praktiskt behof af don betydelse, att på grund

däraf lagbestämmelser i det af Riksdagen angifna syfte kunna anses

vara af behofvet påkallade. Med afseende härå och då, på sätt äfven

Riksdagen framhållit, de ifrågasatta bestämmelserna angående rätt till

utbyte af punschstämplar svårligen kunna så afmattas, att icke missbruk

däraf alltför lätt kan uppstå, har jag icke ansett mig böra tillstyrka

införande i förordningen af bestämmelser i sådan riktning.

Såsom jag förut nämnt, antogs nu gällande förordning angående

en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch af Riksdagen att

gälla endast till utgången af år 1905. Anledningen till att giltighetstiden

för förordningen sålunda begränsades, synes, enligt hvad af Riksdagens

ofvanberörda skrifvelse framgår, hufvudsakligen hafva varit

den, att man, innan bestämmelserna rörande en dylik beskattning, som

då hos oss utgjorde eu nyhet, för längre tid fästsloges, ville vinna

någon erfarenhet om, huru desamma i praktiken skulle verka. Då

emellertid numera nödig erfarenhet härutinnan vunnits och förordningens

bestämmelser i det stora hela torde hafva befunnits efter förhållandena

väl lämpade, synes anledning till eu dylik begränsning nu icke längre

föreligga.»

Till utskottet har vidare öfverlämnats eu i anledning af ifrågavarande

proposition inom Andra Kammaren af herr C. Faxe väckt

motion, n:o 292, hvilken motion utskottet ansett sig böra behandla i

sammanhang med denna proposition.

I förevarande motion yrkar herr Faxe, »att Riksdagen måtte besluta,

att endast punsch, som i serveringslokal försälj es till förtäring å

stället, må stämpelbeläggas och att denna stämpelafgift må utgå i enBih.

Ull Biksd. Prof. 1905. 5 Samt. 1 Afd. 25 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

låghet med härvid fogadt förslag till lag; samt att, därest detta förslag

ej kan vinna Riksdagens bifall, den ändring må vidtagas* i den af

Kung! Maj:t föreslagna lagen, att den måtte fastställas att gälla endast

två år.»

Förordning angående en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch.

1 mom. För punsch, som å utskärakningsställe försäljes till förtäring

på stället, skall erläggas eu stämpelafgift af (20) tjugo öre för

butelj rymmande Va-dels liter och tio öre för butelj rymmande hö-dels

liter, och må servering endast ske på buteljer af ofvannämnda storlek.

,2 mom. Punsch, som försälj es till afhämtning, är från stämpelafgift

fritagen.

Punsch, som i § 1 mom. 1 afses, må icke säljas annat än i butelj.

1 mom. Hvarje butelj innehållande punsch, för hvilken enligt 1 §

inom. 1 afgift skall erläggas, skall, då varan utlämnas, vara forsedel

med beläggningsstämpel (punschstämpel).

.2 mom. Vid försäljning till förtäring på stället må buteljen ej

öppnas eller den därå anbringade stämpeln rubbas, förr än buteljen

blifvit till köparen öfverlämnad.

Herr Faxes ifrågavarande författningsförslag är af följande lydelse

Förslag

till

§ i.

3.

§ 4-

Punschstämplar skola vara att tillgå å 10 öre och 20 öre.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillning»utskottets Betänkande N:o 25. 1 f

§ 5.

1 inom. Punschstämpel skall fästas å buteljen med hela den limmade

sidan.

2 mom. Om butelj, som enligt denna förordning skall vara belagd

med stämpel, förses med kapsyl, plåt eller annan skyddsanordning-

öfver stämpeln skall i det sålunda anbringade skyddsämnet finnas

ett cirkelrundt hål, så stort och afpassadt, att inom dess omkrets stämpelns

valörbeteckning kan framträda, och må skyddsanordningen ej

sträcka sig så långt öfver stämpelns öfriga delar, att å Hikarne af

stämplare befintliga vapen skylas.

Ansvarigheten för iakttagande af föreskrifterna i denna § åligger

den, som försäljer punsch under sådana omständigheter, att buteljen,

hvari puuschen inneslutes, skall vara åsatt stämpel.

§§ 6, 7 och 8

i kung!, propositionen oförändrade.

§ 9

i kung!, propositionen torde utgå.

§ io

i kungl. propositionen oförändrad, men torde i stället ändras

till § 9.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1906.

Beträdande den af herr Faxe använda motiveringen anhåller utskottet

att få hänvisa till motionen.

Nu gällande förordning angående en särskild stämpelafgift för försäljning

af punsch blef, såsom departementschefen erinrar, antagen vid

1903 års riksdag och skulle enligt beslut af sagda års Riksdag gälla

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

från och med deri 1 januari 1904 tills vidare, dock ej längre än till

utgången af år 1905, såframt ej annorlunda blefve i grundlagsenlig

ordning bestämdt.

Det af Kungl. Maj:t nu framlagda författningsförslaget är i allt

väsentligt öfverensstämmande med gällande förordning i ämnet och

innehåller endast den afvikelsen, att, enär enligt ett af Kungl. Maj:t

för innevarande års Riksdag framlagdt förslag till ny förordning angående

försäljning af brännvin, dit jämlikt förslaget äfven punsch är att

hänföra, det minsta tillåtna försälj ningsbeloppet vid utminutering skulle

utgöra en half liter, däraf ansetts följa, att vid försäljning af punsch,

därför stämpel skall utgöras, må förutom buteljer af nu medgifna

rymdmått begagnas buteljer äfven om en half liters rymd. 1 sammanhang

härmed har ock föreslagits, att enkla stämplar å 00 öres valör

skulle finnas att tillgå.

På sätt bevillningsutskottet vid 1903 års riksdag yttrade, torde

det icke kunna förnekas, att punsch är en öfverflöds- och lyxartikel,

som till största delen förbrukas af de mera bemedlade i samhället. Det

måste därför anses berättigadt, att af förbrukarne af denna vara uttaga

eu särskild skatt till hjälp vid bestridande af statsverkets alltjämt stegrade

utgifter. Utskottet har följaktligen icke något att erinra mot

att den ifrågavarande skatten fortfarande utgår och detta så mycket

hellre som, att döma af erfarenheten under den tid, förordningen tilllämpats,

punschens egenskap af ett synnerligt lämpligt beskattningsobjekt

torde vara ställd t utom allt tvifvel. Under sådana förhållanden

lärer någon inskränkning i förordningens bestämmelser, på sätt af herr

Faxe föreslagits i syfte, att stämpel icke skulle utgå för punsch, som

försäljes till afhämtning, desto mindre böra komma i fråga, som därigenom

statens inkomster af skatten helt säkert skulle afsevärdt minskas.

Härtill kommer att redan skattens egenskap af förbrukningsskatt

synes tala mot en dylik inskränkning, då naturligen hela den kvantitet,

som förbrukas, bör drabbas af skatten. Icke heller synes anledning

förefinnas, att giltighetstiden för förordningen begränsas, då beträffande

skattens verkningar tillräcklig erfarenhet numera måste anses hafva

vunnits.

Hvad härefter angår förslaget att medgifva användandet af buteljBlom

eu half liters rymd, synes oafsedt den ofvan berörda bestämmelsen

i brännvinsförsäljningsförordningen häremot icke heller vara något att

erinra, helst sådana buteljer i ganska stor utsträckning för närvarande

lära begagnas vid försäljning af konjak, likörer och andra dylika

spirituösa drycker.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Utskottet liar alltså funnit sig höra tillstyrka bifall till den kung!,

propositionen, men bär utskottet i öfverensstämmelse med ofvan nämnda

förslag till ny brännvinsförsäljningsförordning ansett sig böra förorda,

att i 1 § af förevarande förordning uttrycket »minuthandel med eller

utskänkning af brännvin» utbytes mot »detaljhandel med brännvin.»

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

l:o) att det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget

till förordning angående en särskild stämpelafgift för

försäljning af punsch måtte, med iakttagande däraf,

'' •lv-'' att i 1 § af förordningen uttrycket »minuthandel med

eller utskänkning af brännvin» utbytes mot ''»detaljhandel

med brännvin», af Riksdagen antagas; samt

2:o) att genom hvad utskottet här ofvan hemställt

måtte anses besvarad ofvanomförmälda af herr

Faxe väckta motion.

Beträffande storleken af den här ifrågavarande skatten, som af

chefen för finansdepartementet beräknats till 1,300,000 kronor, kommer

utskottet att framdeles afgifva utlåtande; hvilket utskottet får för Riksdagen
3:o)

anmäla.

Stockholm den 5 maj 1905.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

Bih. till Riksd. Bröt. 1005. 5 Samt. 1 ''Afdi 25 Käft. ,n!>:

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

/I fri >i-i ‘iÉiKl i,, • V I '' t:

i". ‘• *1■'' i i- ■ '' > v.!‘‘-ilU •>•.!->/! Vi • .

[j; inö:1; :ajp

:lt < i ; . -i , :u..r,

’!■ TJ;-f ■■

.Ut, ‘-fl

: ■ • t '' • • ''O ayijfi .i

_ . i; • ..... i v» . till

Reservation

af herr Faxe.,

! '' ‘.ni : •. (/. tgl

.!>f ■''/?hkÅfåift" (l->

Herrar ]Ä. Hammarström, G- Jansson oe\i E. A. Lindblad hafva

begärt fåanteknadt, att de icke deltagit, herr Hammarström i den slutliga

behandlingen af detta betänkande samt herrar Jansson och Lindblad

— på grund af, arbete inom särskilda utskottet n:o 2 — i behandlingen

af samma betänkande.

i it; t.

- 1 * :< »

UvtJeji.; \ .■

,''(■ iltOV.l U'' -‘t .1 i !ij :• S’■ f'' ■ !*: : i-.:

■ * L ■ It.1 ''.ii 1 : 1 . : .i I i ! d , t.»ij '' i i ’ ‘ ! - J! i ’M ^ ■ ■'' i.< £i. *‘L t

iini;;

•!.> > ’ .>‘1 >f

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTJEBOLAG, 1905.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:135 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch. a1 i texten