Betänkande, angående en inkomstskatt för år 1906.
1905-05-05 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1905:28, Betänkande, angående en inkomstskatt för år 1906.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
i
Mko 28.
Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1905, kl. 3 e. m.
Betänkande, angående en inkomstskatt för år 1906.
I en till bevillningsutskottet hänvisad proposition, n:o 126, af den 13
nästlidna april har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt
utdrag af protokollet, öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
dels
att för år 1906 till upptagande i riksstaten för samma år åtaga
sig en särskild bevillning af 11,000,000 kronor under namn af inkomstskatt,
att på enahanda sätt som bevillningen af fast egendom samt af inkomst
vid de år 1907 infallande uppbördsstämmor uppbäras och i behörig
ordning redovisas,
O 7 it
dels ock att besluta, att nämnda inkomstskatt skall utgå i enlighet
med gällande förordning om inkomstskatt.
Vid tillstyrkandet af berörda proposition bär föredragande departementschefen
anfört följande:
»Vid föredragning den 14 sistlidne januari af de till statsregleringen
för år 1906 hörande ämnen hemställde jag i underdånighet, att i samma
års riksstat skulle bland statsverkets inkomster upptagas skattetiteln inkomstskatt,
beräknad till enahanda belopp, hvarmed inkomstskatten finnes
upptagen i 1905 års riksstat, eller 11,000,000 kronor. I sammanhang
därmed meddelade jag tillika, att jag låtit föranstalta om utarbetande af
förslag till förändrade bestämmelser rörande inkomstskatten, i syfte hufvudsakligen
att åstadkomma en jämnare och rättvisare fördelning af skattebördan.
Då det emellertid var ovisst, huruvida detta förslag, hvilket
tarfvade åtskillig ytterligare beredning, innan detsamma kunde under
Bih.
till Rikscl. krut. 1805. 5 Sami. 1 Afd. 28 Raft. (N:o 28.) 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
ställas Kung!. Maj:ts pröfning, kunde i så god tid under innevarande år
hinna att undergå den ytterligare bearbetning, som möjligen erfordrades,
att därå kunde grundas någon framställning till innevarande års Riksdag,
ansåg jag det lämpligt, att vid beräkningen af statsverkets inkomster för
år 1906 förutsattes, att inkomstskatten äfven för nyssnämnda år skulle
komma att utgå enligt samma grunder som den inkomstskatt, hvilken
Riksdagen för innevarande år åtagit sig.
Under arbetets fortgång liar det och, på grund af arbetets omfattning,
visat sig nödvändigt att afstå från tanken att redan för innevarande års
Riksdag framlägga förslag till en förändrad anordning af inkomstskatten».
Bevillningsutskottet, som med hänsyn till hvad för fyllande af statens
skattebehof kräfves, anser sig böra tillstyrka, att Riksdagen jämväl för år
1906 åtager sig en särskild direkt skatt under namn af inkomstskatt, har
vidkommande den förordning i ämnet, hvilken bör för samma år följas,
funnit sig kunna tillstyrka, att med här nedan omförmälda undantag nu
gällande förordning om inkomstskatt fortfarande skall vinna tillämpning.
Enligt 6 § i förordningen angående inkomstskatt får vid taxering af
inkomst afdrag icke ske för den skattskyldiges och hans familjs utskylder,
hvilka i detta afseende likställas med den skattskyldiges lefnadskostnader
samt därtill hänförliga utgifter. Med fullt skäl kan emellertid ifrågasättas,
huruvida icke utskylder i stället för att hänföras till en pei^sons direkta
lefnadskostnader, fastmer torde vara att jämställa med honom åliggande
skuldräntor; och då jämlikt 8 § samma förordning afdrag må ske för
skattskyldig åliggande ränta å gäld, synes ock dylikt afdrag böra inedgifvas
jämväl i fråga om utskylder. Det bör särskildt bemärkas, att då inkomstskatten
är afsedd att drabba den behållna inkomsten, det måste
anses vara i viss mån oegentlig^ att från denna inkomst ej få afräknas sådana
direkta tvångsutgifter som utskylder. Denna oegentlighet faller särskildt
i ögonen, om man erinrar sig, att personer, som äro boende i kommuner
med olika höga kommunalskatter, men hvilka i öfrig! hafva samma
ekonomiska ställning, drabbas af lika hög inkomstskatt trots skillnaden
i utgifter för de kommunala skatterna. An tydligare framträder ifrågavarande
missförhållande vid en progressiv beskattning, där genom en bestämmelse
sådan som den, hvilken uti ifrågavarande afseende för närvarande
gäller hos oss, det lätt kan inträffa, att skattskyldig kan komma att taxeras
efter en högre skattefot än fallet skulle blifva, därest utskylderna först
afdragits. Också är i sådana utländska skattelagar, som i hufvudsak
byggts på den rena inkomstskattens grund, afdrag för utskylder vanligen
medgifvet, om än i några länder med vissa inskränkningar.
3
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
Utskottet tiar således, med begagnande af den enligt 40 § riksdagsordningen
utskottet tillerkända befogenhet, funnit sig böra föreslå sådan
ändring i förevarande förordning, att vid taxering af inkomst afdrag ''må
ske för den skattskyldiges och hans familjs utskylder; och torde därvid
böra fastslås, att afdraget skall afse sådana utskylder till stat och kommun,
som blifvit under det nästföregående året erlagda.
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet, som först framdeles,
sedan Riksdagen fattat beslut i förevarande ämne, kommer att utlåta sig
angående det belopp, som bör såsom inkomstskatt för år 1906 anslås,
hemställa,
l:o) att Riksdagen ville besluta, att förordningen
om inkomstskatt skall fortfarande under år 1906 bibehållas
vid dess nuvarande lydelse, dock att 6 och 8 §§
i förordningen skola erhålla den förändrade lydelse,
bilagan litt. A vid detta betänkande utvisar.
Sedan Riksdagen fattat beslut i anledning af hvad utskottet här ofvan
hemställt, vill utskottet afgifva förslag till möjligen erforderliga ändringar
af det vid förordningen fogade uppgiftsformulär, hvilket utskottet får för
Riksdagen
2:o) anmäla.
Enligt hvad utskottet ofvan angifvit, kommer utskottet. att framdeles
afgifva utlåtande öfver hvad Kungl. Maj:t i förevarande proposition föreslagit
beträffande inkomstskattesummans storlek; hvilket utskottet får för
Riksdagen
3:o) anmäla.
Gällande inkomstskatteförordning föreskrifver i 34 § 3 mom., att följes
icke af skattskyldig lämnad uppgift vid hans taxering, skola skälen därför
tydligen angifvas af bevillningsberedning genom anteckning å den
skriftliga uppgiften och af annan taxeringsmyndighet i dess protokoll;
och skall tillika underrättelse därom med allmänna posten den skattskyldige
kostnadsfritt, så fort ske kan, tillsändas.
Enligt hvad inom bevillningsutskottet uppgifvits, har det inträffat,
att vederbörande myndigheter underlåtit att, såsom inkomstskatteförordningen
föreskrifver, tillsända skattskyldig dylik underrättelse. Följden
häraf har blifvit den, att den skattskyldige först sedan han emottagit sin
debetsedel och tiden för anhängiggörande af talan mot vederbörande taxeringsmyndighets
beslut gått tillända, erhållit kännedom därom, att den
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
till ledning vid taxeringen lämnade uppgiften icke följts vid taxeringen.
Någon rättelse i den beslutade taxeringsåtgärden lärer under sådana förhållanden
icke stå att vinna, hvarigenom en till äfventyrs orättvis beskattning
icke heller kan undanröjas. Det vill emellertid synas, som om i de
fall, där en dylik försummelse visas vara för handen, skattskyldig borde
medgifvas rätt att, oaktadt den eljest stadgade besvärstiden tilländalupit,
ändock föra talan mot den ifrågavarande taxeringsåtgärden.
Utskottet, som icke kunnat undgå att åt denna fråga ägna uppmärkrnärksamhet,
har likväl icke ansett sig böra nu framlägga något bestämdt
förslag i ämnet. Frågan om hvilka bestämmelser i förevarande afseende
böra införas i förordningen torde enligt utskottets åsikt lämpligast böra
öfverlämnas åt Kung! Magt för att vid nu pågående revision af inkomstskatteförordningen
tagas under öfvervägande.
Under åberopande af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,
4:o) att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till
Kung!. Maj:t anhålla, det Kung!. Maj:t ville i sammanhang
med utarbetande af förslag till förändrade bestämmelser
rörande inkomstskatten taga under öfvervägande,
i hvad mån stadgandet i 34 § 3 mom. inkomstskatteförordningen
att, då af skattskyldig lämnad uppgift icke
följes vid hans taxering, underrättelse därom skall med
allmänna posten den skattskyldige kostnadsfritt tillsändas,
kan fullständigas därhän, att skattskyldigs rätt att
föra talan mot beskattningsmyndighets beslut utsträckes
i det fall, att sådan underrättelse icke kommit skattskyldig
tillhanda.
Stockholm den 5 maj 1905.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.
Herrar A. Flammarström, G. Jansson och E. A. Lindblad hafva begärt
få antecknadt, att de icke deltagit, herr Hammarström i den slutliga
behandlingen af detta betänkande samt herrar Jansson och Lindblad — på
grund af arbete inom särskilda utskottet n:o 2 — i behandlingen af
samma betänkande.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
5
Bil. A
Nuvarande lydelse.
6 §.
Vid taxering af inkomst må afdrag
icke ske:
a) för den skattskyldiges och hans
familjs utskylder och lefnadskostnader
samt därtill hänförliga utgifter;
b) för arrende- eller hyresvärde å
sådan, järnväg, kanal och annan farled
samt flottled tillhörande mark
och byggnad, för hvilken till följd
af medgifven frihet från fastighetsbevillning
inkomst icke blifvit efter
de i 2 § angifna grunder taxerad;
c) för ränta å den skattskyldiges
eget, i hans fasta egendom, rörelse
eller yrke nedlagda kapital;
d) för hvad som användes till fast
egendoms förbättring, tillökning af
inventarier eller kapitalafbetalning å
skuld.
8 §•
Föreslagen lydelse.
6 §.
Vid taxering af inkomst må afdrag
icke ske:
a) för den skattskyldiges och hans
familjs lefnadskostnader samt därtill
hänförliga utgifter;
b) för arrende- eller hyresvärde å
sådan, järnväg, kanal och annan farled
samt flottled tillhörande mark
och byggnad, för hvilken till följd
af medgifven frihet från fastighetsbevillning
inkomst icke blifvit efter
de i 2 § angifna grunder taxerad;
c) för ränta å den skattskyldiges
eget, i hans fasta egendom, rörelse
eller yrke nedlagda kapital;
d) för hvad som användes till fast
egendoms förbättring, tillökning af
inventarier eller kapitalafbetalning å
skuld.
8 §•
1 mom. Från skattskyldigs inkomst
må afdrag vidare ske för den skattskyldiges
och hans familjs under det
nästföregående året till stat och kommun
erlagda utskylder.
6 Bevillningsutskottets
Nuvarande lydelse.
1 mom. Från skattskyldigs inkomst
må afdrag vidare ske för
skattskyldig åliggande ränta å gäld.
Svensk medborgare, som icke är i
riket mantalsskrifven, äfvensom utländing
äge dock åtnjuta afdrag
endast för ränta å sådan gäld, som
ådragits för förvärfvandet af inkomst,
för hvilken inkomstskatt skall här i
riket erläggas.
2 mom. Vid taxeringen för inkomstskatt
må skattskyldig njuta afdrag
för sådan förlust å rörelse eller
yrke, som ej är att hänföra till kapitalförlust.
Utvisar vid beräkning enligt 7 §
h) och c) af skattskyldigs inkomst
viss inkomstkälla förlust, må dylik
förlust afdragas från den skattskyldiges
öfriga inkomst; dock må sådant
afdrag ej åtnjutas af svensk medborgare,
som icke är i riket mantalsskrifven,
ej heller af utländing.
Betänkande N:o 28.
Föreslagen lydelse.
2 inom. Från skattskyldigs inkomst
må afdrag ske för skattskyldig
åliggande ränta å gäld.
Svensk medborgare, som icke är
i riket mantalsskrifven, äfvensom
utländing äge dock åtnjuta afdrag
endast för ränta å sådan gäld, som
ådragits för förvärfvandet af inkomst,
för hvilken inkomstskatt skall här i
riket erläggas.
3 mom. Vid taxeringen för inkomstskatt
må skattskyldig njuta afdrag
för sådan förlust å rörelse eller
yrke, som ej är att hänföra till kapitalförlust.
Utvisar vid beräkning enligt 7 §
b) och c) af skattskyldigs inkomst
viss inkomstkälla förlust, må dylik
förlust afdragas från den skattskyldiges
öfriga inkomst; dock ma sådant
afdrag ej åtnjutas af svensk medborgare,
som icke är i riket mantalsskrifven,
ej heller af utländing.
Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1905.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1905:180 Skrifvelse till Konungen, angående en inkomstskatt för år 1906. s. 3 i texten