Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring i gällande bestämmelser angående viktsatsen för inrikes bref.

1905-02-10 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1905:3, Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring i gällande bestämmelser angående viktsatsen för inrikes bref.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

1

]ST:o 3.

.A rik. till Riksd. kansli den 10 febr. 1905, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring i

gällande bestämmelser angående viktsatsen för inrikes

bref. (l:a A.)

Enligt gällande allmänna poststadga af den 9 september 1899, § 18,

utgör postbefordringsafgiften

a) för lokalbref,

om brefvets vikt icke öfverstiger 15 gram................................. 5 öre

om vikten öfverstiger 15 men icke 125 gram........................... 10 »

om vikten uppgår till mer än 125 men icke öfver 250 gram 15 »

b) för annat inrikes bref,

om brefvets vikt icke öfverstiger 15 gram................................ 10 öre

om vikten öfverstiger 15 men icke 125 gram........................... 20 »

om vikten uppgår till mer än 125 men icke öfver 250 gram 30 »

Vid 1898 års riksdag väcktes motion med förslag, att för vanligt

(d. v. s. ej för allenast lokalbefordran afsedt) inrikes portopliktigt bref

lägsta viktsatsen måtte böjas från 15 till 25 gram, så att jämväl för

dylikt bref vägande öfver 15 men ej öfver 25 gram befordringsafgiften

skulle utgöra allenast 10 i stället för såsom nu 20 öre.

Bih. till Riksd. Prot 1905. 5 Sami. 1 Afd. 3 Raft. (Ro 3). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

1898 års bevillningsutskott utverkade Kungl. Maj:ts befallning till

generalpoststyrelsen att till utskottet inkomma med utredning i berörda

hänseende.

Enligt denna utredning beräknades den minskning i postbefordringsafgifterna,

som blefve en följd af ett bifall till förslaget, komma att medföra

en minskning i portoinkomsterna med, i rundt tal, 215,000 kronor.

Bevillningsutskottet yttrade i sitt öfver ofvanberörda motion afgifna

betänkande, att afgifterna för postbefordring af bref enligt utskottets åsikt

icke kunde anses höga, och att, såvidt utskottet hade sig bekant, klagomål

öfver storleken af dessa afgifter från allmänhetens sida icke heller i

nämnvärd mån förekommit. Viktsatsen för bref, som befordrades för

enkelt porto, vore här i landet bestämd till samma storlek, som enligt

gällande, den 4 juli 1891 afslutade världspostkonvention funnes stadgad

vid postbefordring af bref mellan olika länder. Att för Sverige särskilt

stadga någon annan viktsats för postbefordringen än den, som sålunda i

allmänhet vore gällande, vore ej lämpligt och skulle vid brefväxiing med

andra länder medföra olägenheter. På dessa skäl och i anledning af den

minskning i postverkets inkomster, som genom bifall till motionen skulle

förorsakas, hemställde utskottet, att den enligt poststadgan bestämda viktsatsen,

högst 15 gram, för bref, som befordrades för enkelt porto, måtte

bibehållas oförändrad. Denna hemställan bifölls af bägge kamrarna.

Vid 1900 års riksdag väcktes ånyo motion, i hvilken hemställdes,

att Riksdagen måtte besluta att genom skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana ändringar i gällande poststadga,

att vikten å vanliga inrikes bref, som skulle befordras för enkelt

porto, måtte höjas till 20 gram. Motionären ansåg väl, i likhet med

omförmälde motionär vid 1898 års riksdag, att en höjning af nämnda

viktsats borde ske till 25 gram, men då detta förslag icke på något håll

tillvunnit sig sympati, ville motionären nöja sig med att föreslå, det vikten

å vanligt bref, som befordrades för ett porto af 10 öre, måtte bestämmas

till 20 gram, hvilket ock föreslagits i en reservation af fyra

ledamöter inom 1898 års bevillningsutskott. Mot detta förslag kornme

väl den invändningen att göras, att postverket därigenom skulle gå miste

om en inkomst. För sin del ansåge motionären det icke troligt, att, om

förändringen komme till stånd, den skulle få så stor inverkan på postverkets

inkomster, men om postverket därigenom skulle gå miste om ett

eller annat tusen kronors inkomst, så vore detta af ganska ringa betydelse

mot den stora fördel, som genom förändringen bereddes den stora all
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

3

mänheten. Motionären ansåge, att postverket, såsom ett statens monopol,

väl icke kommit till stånd för att hufvudsakligast vara en inkomstkälla

för statsverket, utan dess förnämsta syftemål vore att gagna rikets invånare,

d. v. s. den stora allmänheten. Äfven om den nu gällande viktsatsen

vid tiden för dess stadgande varit den mest lämpliga, så följde ej

däraf, att den under alla kommande tider vore den lämpligaste, ty säga

hvad man ville, så vore en så ringa vikt som 15 gram för ett bref, som

åsattes 10 öres porto, för närvarande alldeles för låg i förhållande till de

anspråk, som numera gjort sig gällande i fråga om postpapperets tjocklek;

och tecken tydde på att man i andra länder börjat känna behof af

förändringar i här angifvet syfte. Så hade, enligt hvad som synts i tidningspressen,

i det tyska riket nyligen vidtagits åtgärder till förändring i

härmed föreslaget syfte.

I 1900 års bevillningsutskotts med anledning af denna motion afgifna

betänkande åberopades den af generalpoststyrelsen gjorda, här ofvan omförmälda

utredning, och ansåg utskottet på grund af denna utredning

kunna med sannolikhet antagas, att ett bifall till det då framställda förslaget

skulle medföra en minskning i postverkets inkomster af omkring

100,000 kronor om året. Den nu stadgade lägsta viktsatsen af 15 gram

vore, yttrade utskottet, i allmänhet fullt tillräcklig för kortare skriftliga

meddelanden, och något behof af ändrade bestämmelser i detta hänseende

hade, såvidt utskottet hade sig bekant, icke från allmänheten försports.

Sverige hade, jämfördt med många andra europeiska stater, en synnerligen

stor utsträckning i förhållande till den glesa befolkningen, hvilket hade

till följd, att svenska postverket måste vidkännas jämförelsevis stora kostnader

och svårigheter för att på ett tillfredsställande sätt ordna postföringen

inom landet. På sålunda anförda skäl och då postverket icke

kunde utan afsaknad vidkännas någon minskning i sina inkomster, hemställde

utskottet, att den vid 1900 års riksdag väckta motionen icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Denna hemställan bifölls af Första Kammaren, hvaremot Andra Kammaren

beslöt att i skrifvelse till Kungl. Maj:t, anhålla, att Kungl. Maj:t

täcktes låta utreda, huruvida en höjning af maximivikten för vanliga inrikes

bref, som befordrades för enkelt porto, kunde ske, samt till Riksdagen

inkomma med det förslag, hvartill denna utredning kunde gifva

anledning. I följd af dessa kamrarnas olika beslut hade frågan för den

riksdagen förfallit.

Vid 1901 års riksdag framställdes i motion inom Andra Kammaren

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

åter förslag i samma riktning: och hemställde motionären, i enlighet med

Andra Kammarens nyss omförmälda beslut, att Riksdagen måtte i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida

en höjning i maximivikten för vanliga inrikes bref, som befordrades

för enkelt porto, kunde ske, samt till Riksdagen inkomma med det förslag,

hvartill denna utredning kunde gifva anledning.

Motionären anförde i sin motivering, bland annat:!

Det enkla postportot för vanliga bref vore hos oss ganska högt eller

som bekant 10 öre. I Schweiz utginge enkelt porto för ett vanligt bref

med ett belopp, som motsvarade 7,2 öre, i Förenta staterna med likaledes

7,2 öre, i England 7,5 öre, i vårt grannland Danmark 8 öre, i Tyskland

8,9 öre och i Österrike-Ungern 8,9 öre. Sålunda utginge i alla dessa

länder det enkla portot för ett vanligt bref med lägre belopp än i Sverige.

Men trots detta vore i alla nu nämnda länder vikten å ett bref, som befordras

för enkelt porto, högre än i vårt land. I Schweiz finge man för

dessa 7,2 öre skicka bref af ända till 250 grams vikt, i Danmark för 8

öre likaledes skicka 250 gram, i Förenta staterna för 7,2 öre 28,3 gram,

i England för 7,5 öre 28,3 gram, i Österrike-Ungern för 8,9 öre 20 gram;

detsamma vore äfven förhållandet i Tyskland.

1901 års bevillningsutskott, som ansåg nödigt att för denna frågas

bedömande erhålla utredning om den verkan såväl i ekonomiskt afseende

som ock med hänsyn till postbefordringen, hvilken, i händelse den

ifrågasatta nedsättningen i postbefordringsafgiften komme till stånd, skulle

för postverket inträda, utverkade i vederbörlig ordning Kungl. Maj:ts befallning

till generalpoststyrelsen att till utskottet inkomma med utredning

i angifna hänseenden. För erhållande af material till denna utredning

lät generalpoststyrelsen vid vederbörande postanstalter i Stockholm, Göteborg

och Malmö under sju på hvarandra följande dagar företaga räkning

af därstädes i första hand postbehandlade inrikes bref af de slag, hvilka

skulle komma att beröras af den ifrågaställda ändringen; och befanns

antalet af sådana för annan än lokal befordran afsedda portopliktiga inrikes

bref inom angifna viktgränser, öfver 15 till och med 20 gram, utgöra

6,295, hvilket ansågs motsvara för helt år 827,340. Och då de poststatistiska

beräkningarna för år 1899 — det senaste år, för hvilket en

afslutad svensk poststatistik då förelåg — utvisade, att under sagda år

från postanstalterna i Stockholm, Göteborg och Malmö, tagna tillsammans,

expedierats tillhopa 23,8 procent af samtliga portopliktiga inrikes bref,

skulle med tillämpning af detta procenttal på de siffror, som förelåge, år
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

5

ligen i riket till postbetjening förekomma 1,375,378 för annan än lokal

befordran afsedda, portopliktiga inrikes bref, vägande öfver 15 men ej

öfver 20 gram. En minskning i postportot för sistnämnda antal bref från

20 till 10 öre för försändelse beräknades därför af generalpoststyrelsen

medföra en årlig minskning i portoinkomsterna af i rundt tal 137,500

kronor. Med afseende emellertid därå, att för loJcalbvei själfva viktsatserna

vore desamma som för andra inrikes bref och likheten därutinnan icke

borde rubbas, hade — på ofvan angifna sätt — särskilt beräknats jämväl

antalet till postanstalterna inkommande lokalbref vägande öfver 15

men ej öfver 20 gram, hvarvid visat sig, att dylika kunde antagas förekomma

till ett antal af 258,252 för år inom hela riket.

En eventuell minskning i befordringsafgiften från 10 till 5 öre för

lokalbref, i vikt öfverstigande 15 men ej 20 gram, skulle följaktligen

enligt generalpoststyrelsens beräkning medföra ytterligare minskning i

portoinkomsterna för år med i rundt tal 12,900 kronor.

Den sålunda beräknade minskningen i portoinkomster af tillhopa

150,400 kronor ansåge generalpoststyrelsen emellertid något för låg, hvad

beträffade andra inrikes bref än lokalbref, men däremot, hvad vidkomme

sistnämnda slag af bref, i någon mån för hög.

För den händelse i Sverige viktsatserna för bref skulle höjas, kunde,

enligt gällande bestämmelser, motsvarande ändringar vidtagas i de för

befordran af bref mellan Sverige och Norge, å ena, samt mellan Sverige

och Danmark, å andra sidan, fastställda viktsatser. Generalpoststyrelsen

vore dock icke i tillfälle att ens närmelsevis angifva det belopp, hvarmed

portoinkomsterna för år skulle än mera minskas, därest postbefordringsafgiften

i Sverige utginge efter 10 i stället för, såsom nu, 20 öre jämväl

för alla från Sverige till Norge och Danmark expedierade portopliktiga

bref vägande öfver 15 men ej öfver 20 gram.

Höjning af viktsatserna för bref skulle, enligt generalpoststyrelsens

åsikt, icke komma att, i likhet med sänkning af portot, medföra någon

ökning af antalet till postbefordran aflämnade bref. Den i följd af lägsta

viktsatsens höjning uppkommande portominskning för bref öfver 15 till

och med 20 gram skulle således icke inotvägas af höjda inkomster i följd

af en ökad frekvens.

I fråga om behofvet af en dylik höjning af viktsats ansåge sig generalpoststyrelsen

böra omnämna, dels att, såvidt till generalpoststyrelsens

kännedom kommit, någon allmännare önskan i sådant hänseende icke försports,

dels ock att i Frankrike, där statistiska beräkningar öfver post
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande Nio 3.

behandlade brefs vikt verkställts, medelvikten per bref befunnits understiga

10 gram.

Därest lägsta viktsatsen för inrikes bref samt för bref till Norge och

Danmark blefve höjd från 15 till 20 gram, under det att däremot för

bref till andra främmande länder den lägsta viktsatsen fortfarande måste

på grund af gällande internationella bestämmelser bibehållas vid 15 gram,

komme detta att verka hinderligt för tjänstgöringen å vederbörande svenska

postanstalter. Af de till postbefordran aflämnade försändelserna utgjorde

brefven ett synnerligen stort antal. Och af dessa åter hölle de

allra flesta den lägsta viktsatsen, som nu är lika, vare sig brefven äro

afsedda för befordran till inrikes eller utrikes orter. Skulle den lägsta

viktsatsen sättas olika för olika slag af bref, blefve det vid många tillfällen

för postfunktionärerna med svårighet förenadt att, under brådskande

expedition, då en mängd olikartade åtgärder måste vidtagas med de till

behandling förekommande skilda slagen af postförsändelser, hinna vederbörligen

fullgöra den dem, bland annat, åliggande skyldighet att noga

tillse, att genom riktig taxering och frankering af bref såväl postverkets

som korrespondenters rätt blefve behörigen tillgodosedd.

I berörda vid 1901 års riksdag väckta motion omförmäldes, bland

annat, hurusom inom åtskilliga andra länder den lägsta viktsatsen för bref

vore högre i den inrikes än i den internationella utväxlingen. I anledning

häraf hade generalpoststyrelsen låtit upprätta en tablå, erbjudande

jämförelse mellan de viktsatser och befordringsafgifter, hvilka inom

vissa till världspostföreningen hörande länder gällde för fullt frankerade

bref, afsedda för befordran från en till annan inrikes ort. Af nämnda

tablå framginge likväl, hurusom man inom flertalet af ifrågavarande länder

låtit sig angeläget vara att bibehålla lägsta viktsatsen för bref lika

i den inrikes som i den utrikes utväxlingen. Beträffande åter de länder,

i hvilka man höjt lägsta viktsatsen för inrikes bref, torde förklaringen

därtill kanske mestadels ligga uti vissa för det ena eller andra landet säregna

vikt-, mynt- eller andra förhållanden; till äfventyra hade ock i några

fall ej varit utan all inverkan befintligheten af en jämförelsevis talrikare

tjänstepersonal än den, hvaröfver det svenska postverket kunde disponera.

Slutligen ansåge sig general poststyrelsen böra omförmäla, hurusom

vid flera världspostkongresser, äfven vid den, som år 1897 ägde rum i

Washington, till behandling förelegat förslag rörande förhöjning af viktenheten

för bref från 15 till 20 gram, men att dessa förslag ej vunnit erforderlig

anslutning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

7

1901 års bevillningsutskott yttrade i sitt öfver sistberörda motion

afgifna betänkande, bland annat, att om förmälda minskning i postverkets

inkomster, hvilken uppskattades till i rundt tal 150,000 kronor, visserligen

icke vore större, än att nämnda belopp skulle kunna af postverket

undvaras, men att dock icke borde förbises, att ökade utgifter möjligen

kunde komma att kräfvas såväl till nybyggnader för postverket som ock

för bestridande af posttjänstgöringen, samt att dessa ändamål vore af

större betydelse än åstadkommandet af eu billigare portosats för bref,

som vägde från och med 15 till och med 20 gram.

På dessa och i öfrigt anförda skäl hemställde utskottet, att berörda

motion om ändring i postbefordringsafgiften för inrikes bref icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Denna utskottets hemställan bifölls af Riksdagens båda kamrar, af

Andra Kammaren efter votering, som utföll med 94 röster mot 91.

Dessa senare afgåfvos för bifall till en vid betänkandet fogad reservation,

i hvilken tillstyrkts bifall till den i ämnet väckta motionen.

Vid förlidet års riksdag framställdes åter i motion inom Andra Kammaren

förslag, att viktsatsen för inrikes bref, som befordras för enkelt

porto, måtte höjas från 15 till 20 gram.

Bevillningsutskottet, som, på sätt jämväl den här ofvan lämnade redogörelsen

gifver vid handen, vid två föregående tillfällen, då liknande

förslag varit föremål för utskottets behandling, från generalpoststyrelsen

begärt utredning om bland annat den verkan i ekonomiskt afseende, som

ett bifall till den föreslagna nedsättningen skulle medföra för postverket,

ansåg på anförda grunder icke nödigt att då ånyo begära utlåtande i ämnet.

Med stöd af upplysningar, som utskottet inhämtade under hand från

generalpoststyrelsen, beräknades den minskning i postverkets inkomster,

hvilken år 1902 skulle hafva uppkommit i följd af viktsatsens höjande

till 20 gram, till omkring 153,000 kronor. Sagda minskning fann utskottet

icke vara större, än att densamma icke kunde komma att utöfva

någon afsevärd inverkan på postverkets ekonomi. Äfven syntes den vara

af ringa betydelse gentemot de fördelar, som af förändringen skulle beredas

den störa allmänheten. På dessa och i öfrigt anförda grunder hemställde

utskottet om bifall till motionen.

Vid utskottets betänkande fanns fogad en af nio af utskottets medlemmar

afgifven reservation, i hvilken hemställts, att den ifrågavarande

motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda. Till stöd

härför anfördes hufvudsakligen, att äfven om den förut omförmälda minsk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

ningen i postverkets inkomster icke kunde anses vara större, än att postverket

förvisso skulle kunna vidkännas en dylik nedsättning i inkomsterna,

det i allt fall icke syntes lämpligt att vid en tid, då utgifterna

för såväl stats- som postverket ständigt växte, minska ifrågavarande inkomstkälla.

Gällande viktgräns, 15 gram, vore ock i allmänhet, så vidt

kändt, fullt tillräcklig för vanlig korrespondens och icke heller hade någon

allmännare önskan om förändring af viktsatsen försports. Därtill komme,

för den händelse höjning beslötes, svårigheter att uppstå med afseende å

den internationella brefutväxlingen, för hvilken då en annan viktsats skulle

tillämpas än den, som vore föreskrifven för bref inom landet.

Beträffande utskottets här ofvan omförmälda hemställan stannade kamrarna

i olika beslut, i det att densamma afslogs af Första Kammaren,

men bifölls af Andra kammaren. Vid därefter i ärendet anställd gemensam

omröstning afslogs utskottets hemställan i båda kamrarna, i Första

Kammaren med 97 röster mot 44 och i Andra Kammaren med 112 röster

mot 110. Riksdagen hade alltså med 209 röster mot 154 beslutit, att

gällande bestämmelser angående viktsatsen för inrikes bref skulle bibehållas

oförändrade.

Nu har i en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 6, herr C. J.

Hammarström framställt enahanda förslag som vid förlidet års riksdag, eller

således att viktsatsen för inrikes bref — lokalbref och annat inrikes bref

— som befordras för enkelt porto, måtte höjas från 15 till 20 gram.

Till stöd för berörda förslag har motionären, jämte eu hänvisning till

motiven i här förut omförmälda, vid 1900 och 1901 årens riksdagar

väckta motioner, anfört följande:

»Vid tvänne, nämligen 1900 och 1901 års riksdagar har undertecknad

framställt förslag om ändring i bestämmelsen om vikten å inrikes

bref, som postbehandlas för enkelt porto. Vid 1900 års riksdag afslog

Första Kammaren, hvaremot Andra Kammaren biföll motionen utan

votering efter en mindre omredigering af dess kläm. Som sagdt återkom

jag med densamma till 1901 års Riksdag. Bevillningsutskottet afstyrkte

på anförda grunder motionen, hvaremot 7 ledamöter af utskottet reserverade

sig och bifogade särskildt förslag. Utskottsmajoritetens hemställan

blef emellertid af båda kamrarna bifallen. Anledningen till förslagets fall

sista gången var nästan uteslutande af ekonomisk art. Bevillningsutskottet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

9

utverkade nämligen på grundlagsenlig! sätt generalpoststyrelsens utlåtande

öfver motionen, — till hvilken jag härmed ber att få hänvisa. I nämnda

utlåtande säger generalpoststyrelsen bland annat följande, rörande det

ekonomiska resultatet om förslaget bifölles, nämligen att ''minskningen i

portoinkomsten för inrikes bref skulle i rundt tal belöpa sig till 187,500

kronor samt, om samma viktsats skulle tillämpas på lokalbref, ytterligare

en minskning i portoinkomsterna per år med i rundt tal ] 2,900 kronor’.

Det är dock att märka, att generalpoststyrelsen i början af sagda utlåtande

gör följande medgifvande:

’En någorlunda säker beräkning af den ekonomiska verkan för postverket

af en dylik, viktförändring har icke kunnat verkställas med ledning

af förut tillgängliga poststatistiska uppgifter.

Tiden har icke heller medgifvit anordnande af den fullständigare

statistiska undersökning vid vederbörande postanstalter i riket, som det

väckta förslagets innebörd för postverket i finansiellt hänseende kunnat

göra önskvärd t’, etc. etc.

Anledningen till att jag ånyo framkommer med förslaget är den, att

en hel mängd personer, såväl inom som utom mitt kommittentområde,

uppmanat mig att förnya min framställning, och alla som uttalat denna

önskan hafva ansett denna reform vara behöflig och önskvärd. Det är

det höga straffportot, som drabbar bref som afsändts och befunnits väga

drygt 15 gram, som af korrespondenter anses så orimligt, ty förutom det

porto af 10 öre, som är anbragt på brefvet, måste adressaten utlösa det

med ytterligare 20 öre, summa 30 öre för ett bref af endast drygt 15

grams vikt, under det att bref med en vikt intill 125 gram befordras

för 20 öre. I vår tid, då allmogen på landet mangrant är skrifkunnig,

är bref korrespondensen på landet tämligen stor, men det är väl jämförelsevis

fa, som halla sig med brefvågar, hvadan de i god tro frankera brefvet

med endast enkelt porto, under det att det sedan befinnes väga något mer

än den vikt, som är stadgad för dess postbehandling för enkelt porto.

Denna fråga var, som vi veta, efter förslag af en annan motionär, äfven

under nästlidna års riksdag föremål för behandling.

Sedan dess ha emellertid nya tungt vägande skäl för den här föreslagna

reformen tillkommit.

För det första hafva postverkets inkomster under den sista tiden

varit väsentligt större än Riksdagen beräknat; så t. ex. har, enligt hvad

offentliga uppgifter visat, verkets nettobehållning för år 1903 belöpt sig

till 1,894,400 kronor 98 öre, under det att den var beräknad till endast

Bih. till Biksd. Prot. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

389,000 kronor. En annan mycket viktig omständighet är den med detta

års ingång tillämpade högre taxan för tidningars och tidskrifters befordran,

som väl kommer att tillföra postverket afsevärda summor.

Jag tror mig äfven ha skäl att förmoda, det Riksdagen i år får sig

förelagdt förslag till ändring i posttaxebestämmelserna rörande åtskilliga

andra punkter.

Skulle denna min förmodan visa sig vara riktig, anser jag det önskvärdt

och lämpligt, att den af mig nu och förr föreslagna åtgärden måtte

komma under ompröfning i sammanhang därmed.

I alla händelser hoppas jag, att — då nu de skäl, som förut hufvudsakligen

varit bestämmande för afslag på min motion, nämligen de ekonomiska,

äro undanröjda — Riksdagen må befinnas villig att bifalla min

framställning. Vid genomförande af den här föreslagna förändringen torde

det vara nödigt att bibehålla likheten i vikten mellan bref till annan

inrikesort och lokalbref.»

Hvad först angår de ekonomiska verkningarna af den föreslagna nedsättningen

i postbefordringsafgiften, har utskottet vid två särskilda tillfällen

från generalpoststyrelsen erhållit utredning i berörda hänseende. Att nu

ånyo begära en dylik utredning har synts utskottet icke vara af behofvet

påkalladt, helst, på sätt äfven nästlidet års bevillningsutskott yttrade, ett

förnyadt utlåtande i ämnet antagligen icke komme att nämnvärdt skilja

sig från det generalpoststyrelsens yttrande, som afgafs vid 1901 års riksdag

och för hvilket en redogörelse blifvit här ofvan lämnad.

Enligt tillgängliga uppgifter och i öfrigt från generalpoststyrelsens

statistiska kontor inhämtade upplysningar — därvid utskottet anser

sig böra förutskicka, att de anförda siffrorna äro grundade uteslutande på

approximativa beräkningar — utgjorde antalet vanliga bref år 1901 omkring

93,460,000, år 1902 omkring 95,270,000 samt år 1903 omkring

99,500,000; och torde följaktligen den minskning i postverkets inkomster,

hvilken sistnämnda år skulle hafva inträdt för postverket i följd af viktsatsens

höjande till 20 gram, kunna beräknas till i rundt tal 160,000

kronor, utvisande således eu ökning i den förut anförda, år 1902 beräknade

förlustsiffran till belopp af likaledes i rundt tal 7,000 kronor.

Såsom redan blifvit sagdt, är viktsatsen för bref, som befordras för

enkelt porto här i landet, densamma, som enligt gällande världspostkonvention

finnes stadgad vid postbefordring af bref mellan olika länder eller

således 15 gram. Vissa länder hafva emellertid med afseende på bref,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

11

som inom landet befordras för enkelt porto, höjt berörda viktenhet; och

äro dessa enligt förut omförmälda, generalpoststyrelsens föregående utredning

bilagda tablå följande: Amerikas Förenta stater, Danmark, Kanada,

Schweiz, Storbritannien, Tyskland, Ungern och Österrike. Liknande förändringar

lära pa senare tider hafva genomförts äfven i Bosnien-Herzegowina,

Egypten och Victoria. Enligt hvad för utskottet upplysts, hafva vidare

till en blifvande världspostkongress Danmark, Schweiz, Tyskland och

Österrike framlagt förslag om höjande af den internationella viktsatsen

från 15 till 20 gram.

Före år 1880 var äfven i Sverige viktenheten för vanliga inrikes

bref något högre än 15 gram, nämligen 4 ort, motsvarande 17,00304 gram.

Vid öfvergången till det metriska systemet för mått och vikt nedsattes

emellertid viktsatsen till nuvarande 15 gram i öfverensstämmelse med

hvad som var föreskrifvet för befordran af bref till utlandet.

Da fragan om postverkets inkomster äfven berörts, har utskottet till

upplysning i saken velat meddela följande uppgifter om postverkets såväl

inkomster och utgifter som ock uppkommen behållning under de tio senaste

åren:

År

Inkomster

Utgifter

Behållning

kronor

kronor

kronor

1894

1895

1896

1897

1898

1899

1900

1901

1902

1903

8,273,600

8,548,268

9,035,371

9,704,637

10,310,473

11,121,371

11,883,965

12,842,134

14,007,635

15,893,760

7,620,583

7,717,080

8,016,794

8,468,113

9,390,901

10,259,599

11,218,836

12,205,749

13,138,068

13,999,359

653,017

831,188

1,018,577

1,236,524

919,572

861,772

665,129

636,385

869,567

1,894,401

Bevillningsutskottet delar till fullo den uppfattning, som gjorde sig

gällande vid nästlidet ars riksdag, eller att den nu stadgade viktgränsen,

15 gram, borde bibehållas oförändrad; och har utskottet ansett sig äga

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

så mycket större skäl härtill, som utskottet i särskilda utlåtanden denna

dag funnit sig böra tillstyrka bifall till vissa af Kungl. Maj:t föreslagna

reformer på det postala området, hvilka synts utskottet vara mer af behofvet

påkallade än den af motionären ifrågasatta.

På grund häraf hemställer utskottet,

att förevarande motion om ändring i gällande bestämmelser

angående viktsatsen för inrikes bref icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 februari 1905.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C AV ALLI.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

13

Reservationer:

af herr Wester; samt

af herrar J. Bromée, Almqvist, Beckman, friherre Bonde, Brodin, Lindblad,

Höjer och C. J. Hammarström, hvilka ansett, att utskottets betänkande

bort hafva följande lydelse:

»Enligt gällande allmänna poststadga — — —--- - -

1903 ............... | 15,893,760 | 13,999,359 [ 1,894,401 | (se sid. 11).

Bland de i ofvanstående tabell omförmälda utgifter inbegripas de

belopp, hvilka under ifrågavarande år afsatts till postbyggnader; och utgöra

dessa belopp

250.000 kronor.

410.000

425.000

360.000

680.000

215,216

år 1898 .

» 1899 .

» 1900 .

» 1901 .

» 1902 .

» 1903 ..

För ^ den händelse den nu föreslagna förändringen genomfördes,

skulle, såsom redan är nämndt, postverkets inkomster minskas med ett

bolopp af i rundt tal 160,000 kronor. Sagda minskning synes emellertid

utskottet icke vara större, än att densamma icke kan komma att

utöfva någon afsevärd inverkan på postverkets ekonomi; den torde

äfven vara af ringa betydelse gentemot de fördelar, som af förändringen

skulle beredas den stora allmänheten. Med de alltjämt ökade anspråken

på ett godt och hallbart skrifpapper torde det nämligen ej sällan inträffa,

att försändelse, innehållande endast ett ark, till följd af papperets och

måhända äfven kuvertets tjockare beskaffenhet, något öfverskrider den

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

fastställda viktsatsen, hvaraf följden blir, att försändelsen trättas af

dubbelt porto eller ock att emottagaren drabbas af det vida högre straffportot.

Det torde ock ligga i sakens natur, att i bref ofta inneslutas

andra handlingar, exempelvis en växel eller en räkning, samt att pa

grund häraf försändelsen blifver föremål för en högre viktsats, om

också den fastställda gränsen endast i obetydlig män öfverskridits. Utskottet

har i detta sammanhang velat erinra, att på senare tider rätten

att med allmänna posten insända besvärs- eller andra till offentliga

myndigheter ställda handlingar väsentligen utsträckts och att, därest

viktenheten höjdes, befordringsafgiften äfven i dessa fall komme att

ställa sig billigare.

Den ifrågavarande förändringen är för öfrig!, såsom åt den bär

ofvan lämnade redogörelsen fraingar, genomförd i åtskilliga länder saväl

utom som inom Europa, bland dessa senare särskild! i tva åt vara grannländer,

nämligen Danmark och Tyskland; och har utskottet ansett sig sa

mycket hellre böra biträda motionärens förslag, som införandet af ifrågavarande

högre viktsats i ännu ett land, och detta i ett land med sa ut

veckladt postväsen som Sverige, bör kunna i sin månt bi draga till genomförandet

af den på detta område ifrågasatta internationella reformen.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till herr C. J. Hammarströms

förevarande motion, ville besluta, att viktsatsen

för inrikes bref, som befordras för enkelt porto, skall

höjas från 15 till 20 gram.»

Herr K. G. Karlsson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i afgörandet af detta ärende inom utskottet.

CKNTRALTRYCKEBIET, STOCKHOLM, 1805.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.