Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § b) bevillningsförordning en.

1905-02-10 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1905:5, Betänkande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § b) bevillningsförordning en.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsuiskottets Betänkande N:o 5.

lss 5.

Ank. till Kiksd. kansli den 10 februari 1905, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af

§ b) bevillningsförordning en.

(2:a A.)

I eu inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 5, har herr C. J.

Hammarström anfört följande:

»Före 1872 taxerades de enskilda järnvägarne för den beskattningsbara

inkomst de hade på den plats, där respektive banor hade sin styrelse

förlagd, men vid 1872 års riksdag fattades beslut, att vinsten af järnvägsdriften

skulle fördelas på de särskilda stationerna efter hvars och ens

\<irde med afseende på afsänd person- och godstrafik. I allmänhet torde

järnvägarna i analogi med nämnda riksdagsbeslut hänfört äfven transitotrafiken

till de stationer, som därmed tagit befattning, d. v. s. efter samma

grunder, som tillämpats med afseende på lokal- och samtrafik. Emellertid

har helt nyligen genom Kungi. Maj:ts resolution den 2 december 1904

på de besvär, som anförts af styrelsen för Örebro—Köpings järnväg öfver

kung! kammarrättens utslag, gifvits ett prejudikat, hvars verkningar

otvifvelaktigt komma att få mycket stor räckvidd. Då det emellertid är

Riksdagen ensam, som besluter om bevillningsstadgans innehåll, synes det

Bill, till Riksd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 5 Höft. (N:o 5) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 BevillniiH/sutskottéts Betänkande N:''o 5.

mig vara nödigt, att Riksdagen äfven uttalar sig om Tätta tolkningen af

bevillningsstadgan i nu omförmälda fall. Saken är till sin innebörd så

mycket allvarligare, som det icke kommer att stanna vid de parter, kvilkas

tvist nu är afgjord af Kungl. Maj:t, utan kommer att införa en ny princip

för järnvägarnas beskattning öfver hela landet. Saken är i korthet följande.

För ofvannämnda järnväg Örebro—Köping hade den styrelse, som

fungerade intill år 1900, till de taxeringsberedningar, inom hvars område

banans stationer äro belägna, afgifvit uppgift på fördelningen på hvarje

station hvad å hvar och en belöpte,^ och då alltid efter den principen, att

inkomsten för transitotrafiken tillfördes de stationer, som med den tagit

befattning (hvarom upplysande handlingar skola bevillningsutskottet tillhandahållas).

Den nya styrelsen för nämnda järnväg ingaf till taxeringsberednmgarna

en uppgift till ''fördelning efter nya grunder, nämligen så att fördelningen

för lokal- och samtrafik bibehölls vid den fördelningsgrund, som förut

varit tillämpad, men för transitotrafiken har den nya styrelsen infört eu

helt och hållet ny beräkningsgrund på så sätt, att den tillfört hvarje

station, som tågen passerat, andel af inkomsten för transitotrafiken, ehuru

hvarken tjänstemän eller betjänte vid bemälda passerade station rört godset

med ett ‘finger. Detta förklaringssätt hade till följd en genomgripande

förändring i taxeringsbeloppen, som närmare utvisas åt närslutne bilaga.

Taxeringsmyndigheterna, såväl berednings- som taxeringsnämnden för

den ort, inom hvithet område Yalskogs station är belägen, underkände

den nya beräkningsgrunden och påförde bolaget efter den gamla beräkningsgrunden

bevillning till lika Belopp med föregående år, 89,510 kronol

i stället för kronor 23,288,25, som af styrelsen föreslagits. Däröfver anförde

bolagets styrelse besvär hos pröfningsnämnden i Västmanlands län;

pröfningsnämnden underkände besvären och fastställde taxeringsnämndens

beslut. Däröfver anförde järnvägsstyrelsen besvär hos kungl. kammarrätten,

som likaledes underkände besvären och fastställde taxeringen. Besvären

fullföljdes hos Kungl. Maj:t. Kungl. Maj:t har som ofvan nämnts

gentemot 11 taxeringsmyndigheter, som uttalat sig i samma ärende, intagit

en ifrån dem afvikande ståndpunkt samt slutligen ändrat kammarrättens

beslut utan att angifva på hvillca grunder detta skett.

Då sålunda olika meningar yppat sig om hvad som i hevillningsstadgan

förstås med större och mindre stationer (§ 12 mom. b), är ett

förtydligande af ofvannämnda passus i bevillningsstadgan nödvändigt.

På grund af hvad sålunda anförts, får jag härmed vördsamt föreslå.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5. 3

att ofvan citerade moment måtte erhålla den ändrade lydelse, att däraf

må vara tydligt, hvad beträffar järnvägsbolag, att hvarje stations värde

måtte bero på dess inkomst af såväl persontrafiken som afsändt och mottaget

lokal-, samtrafiks- och transitogods, och får jag vördsamt hemställa,

det bevillningsutskottet behagade gifva det åsyftade momentet den lydelse,

som anses erforderlig för ofvan uttalade önskemåls vinnande.

Skulle bevillningsutskottet finna det olämpligt att vidtaga ändringar

i bevillningsstadgan och hellre vilja göra ett uttalande i frågan, så anhåller

jag likaledes vördsamt, att så mätte ske.»

Yid motionen finnes fogad en bilaga, till hvars innehåll utskottet

hänvisar.

k rågan om beskattningsorten för inkomst af järnvägsdrift var jämväl

vid 1904 års riksdag föremål för behandling. I en inom Första Kammaren

af herr Ph. Leman då väckt motion hade gjorts framställning därom,

att i bevillningsförordningen eller, om så lämpligare funnes, i instruktionen

för taxeringsmyndigheterna skulle införas föreskrift, bland annat,

att inkomst af järnvägsdrift skall fördelas å de särskilda stationerna efter

storleken af den vid hvarje station debiterade uppbörd.

Riksdagen aflat i anledning af berörda motion en skrifvelse, n:o 153, till

Kungl. Maj:t, med begäran att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till införande i gällande bevillningsförordning af

närmare bestämmelser rörande beskattningsort för inkomst af kanal- och

järnvägsdrift.

Efter att hafva påpekat, bland annat, hurusom beträffande beskattning

af den från järnvägsdrift härflytande inkomsten olika uppfattning

hos taxeringsmyndigheterna gjort sig gällande, särskild! i fråga om inkomsten

af transitotrafik, gjorde Riksdagen i nämnda skrifvelse följande uttalande

i frågan:

»I likhet med motionären håller Riksdagen före, att för beskattning

af såväl kanal- som järnvägsanläggning tarfvas förändrade bestämmelser,

ägnade att i högre grad, än för närvarande är fallet, åstadkomma likformighet

de olika orterna emellan och att tillgodose de särskilda kommunernas

berättigade anspråk på inkomst genom sådan beskattning. Enligt

Riksdagens mening böra dessa nya föreskrifter affattas i den riktning, att,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

då kanal eller järnväg bär stationer inom flera kommuner, kanalens eller

järnvägens ägare taxeras inom hvarje kommun för den del af anläggningens

hela inkomst, som kan beräknas hafva uppkommit genom den inom

kommunen bedrifna kanal- eller järnvägsdriften. Riksdagen anser sig emellertid

icke böra framlägga något förslag till de ändringar i bevillningsförordningen,

den ifrågasatta anordningen af kanal- och järnvägsanläggnings

beskattning påkallar, utan inskränker sig allenast till att aflåta en skrifvelse

i ämnet till Kung! Maj:t. Förevarande beskattningsfråga synes

nämligen Riksdagen vara af den vikt, att densamma klöfver en noggrann

och omfattande utredning, som lämpligen torde böra verkställas genom

Kung}. Maj:ts försorg. Särskild! lärer tillfälle böra beredas vederbörande

kanal- och järnvägsförvaltningar att yttra sig i ärendet, innan nya stadgan

den rörande beskattning af inkomst utaf kanal- och järnvägsdrift varda

meddelade, hvarjämte den s. k. zontariffen och därmed jämförliga bestämmelser,

hvilka redan tillämpas vid åtskilliga enskilda järnvägar, måhända

kunna komma att förorsaka svårighet vid ordnandet af beskattning af inkomst

utaf järnvägsdrift i den af Riksdagen ifrågasatta riktningen.»

Enligt hvad utskottet inhämtat, har Kungl. Maj:t den 31 december

nästlidet år anbefallt öfverståthållareämbetet och Kungl. Maj:ts samtliga

befallningshafvande i länen att, efter det vederbörande kanal- och järnvägsförvaltningar

beredts tillfälle att yttra sig, afgifva utlåtande öfver

Riksdagens ifrågavarande skrifvelse.

Den brist på likformighet, som gör sig gällande vid beskattning af

inkomst, härflytande från järnvägsdrift, måste gifvetvis medföra störa olägenheter

för vederbörande kommuner, då, såsom i det af motionären anförda

fallet, betydande omkastningar i taxeringen härigenom kunna uppstå.

Närmare bestämmelsers utfärdande i förevarande hänseende äro därför

utan tvifvel erforderliga. Bevillningsutskottet finner sig emellertid

icke böra frångå den af Riksdagen i ofvan åberopade skrifvelse uttalade

mening, att en noggrann och omfattande utredning bör föregå, innan nya

stadganden i ämnet utfärdas. En dylik utredning är, på sätt ofvan nämnts,

redan inledd, och torde resultatet af densamma böra afvaktas, innan Riksdagen

vidtager någon ytterligare åtgärd för ordnandet af ifrågavarande

b esk attningsförhållanden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5. 5

Med stöd af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet,

att förevarande motion om ändrad lydelse af 12

§ b) bevillningsförordningen icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 februari 1905.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C AV ALLT.

Bill. till Tliksd. Prot. 1905. 5 Sami.

1 Afd. 5 Haft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.