Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af 1 § 3:o) instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

1905-02-17 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1905:9, Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af 1 § 3:o) instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillning stdskottets Betänkande N:o 0.

1

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den it februari 1905, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af

1 § 3:o) instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

(2:a A.)

Inom Andra Kammaren har af herr G. B. Hellman väckts en

motion, n:o 67, af följande lydelse:

»I motion n:o 150 till förra årets Riksdag hemställde jag, att Riksdagen

måtte besluta sådan ändring af 3 mom. i 1 § af instruktionen för

taxeringsmyndigheterna, att senare delen af sagda moment skulle få följande

förändrade lydelse:

börande vid bestämmandet af detta värde skäligt afseende fästas

vid åbyggnadernas beskaffenhet och brandförsäkringsvärde, befintligheten

af trädgård, park, andel i härads- eller sockenallmänning eller andra

förmåner

För undvikande af upprepande, tillåter jag mig hänvisa till sagda

motions motivering.

Bevillningsutskottet afstyrkte denna motion, dock icke enhälligt.

Oaktadt de ytterligare skäl för den påyrkade ändringen, som jag vid ärendets

föredragning i Andra Kammaren den 13 april 1904 både tillfälle

att anföra, afslogs motionen.

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 5 Sand. 1 Afl. 9 Höft. (N:o 9).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

I)å emellertid 1904 års bevillningsutskott i viss män medgifvit, att

olägenheter kunna uppstå och svårigheter möta för eu rättvis beskattning

i vissa af mig i motionen angifna fall, och då jag själf, på grund af

erfarenheter från tjänstgöring som ledamot i beslcattningsnämnder, fortfarande

känner mig öfvertygad om bekofvet af en sådan ändring i instruktionen

för taxeringsmyndigheterna, att denna instruktions ordalydelse icke

lägger hinder i vägen för sagda myndigheter att tillämpa den uttryckliga

bestämmelsen i bevillningsförordningens 3 §, att fast egendom skall uppskattas

till sitt verkliga värde'', finner jag mig föranlåten att ånyo bringa

detta ärende under bevillningsutskottets och Riksdagens pröfning.

Ett ytterligare skäl synes mig nu hafva tillkommit genom beslutet

om egnahemslånerörelsen.

Denna lånerörelse skall gifvetvis medföra tillkomsten af eu hel del

lägenheter — egna hem — hvilka blifva föremål för taxering såsom

fastigheter, antingen som jordbruksfastighet’ eller som ''annan fastighet’.

I bestämmelserna om egnahemslån talas om 2:ne slag af lägenheter

för bildandet af egna hem, nämligen jordbrukslägenheter och bostadslägenheter.

Synbarligen förekommer dock ordet lägenhet icke här i samma

bemärkelse som i bevillningsförordningen och i förordningarna om egostyckning

och jordafsöndring. Förfaringssätten vid förvärf af jord till

egna hem torde nog i särskilda fall blifva olika. Än genom egostyckning,

då den från stamhemmanet afskilda jorden åsättes mantal och

således blifver en hemmansdel, hvilken måste såsom jordbruksfastighet taxeras,

oafsedt om densamma enligt egnahemsförordningen är att anse som en

jordbruks- eller eu bostadslägenhet. Än genom afsöndring utan åsättande

af mantal, i hvilket fall området i jordeboken upptages såsom lägenhet.

I hvilkendera fallet som helst torde ofta byggnaderna å dylika egna hem

komma att representera ett högre värde än själfva jordområdet. Har det

senare förvärfvats som lägenhet’, kommer det att i nämnda fall taxeras

som ''annan fastighet’ och till belopp motsvarande byggnadernas brandförsäkringsvärde.

Har jordområdet däremot blifvit åsatt mantal, kommer detsamma

att taxeras som jordbruksfastighet och då till ett jämförelsevis

lägre belopp, äfven om byggnaderna äro af högre värde, då enligt nuvarande

bestämmelser i instruktionen för taxeringsmyndigheterna ingen hänsyn

får tagas till byggnadernas beskaffenhet i den män de icke direkt inverka

på egendomens afkastning. Det kan därför lätt nog inträffa, att af

2:ne, kanske rent af intill hvarandra belägna, egna hem med samma egovälde

och med lika åbvggnader det ena varder såsom jordbruksfastighet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 3

taxeradt till blott en bråkdel af det värde den andra åsättes såsom annan

fastighet. Men eu sådan taxering synes mig icke vara förenlig med rättvisa

och billighet samt säkerligen ej heller i öfverensstämmelse med bevillningsförordningens

anda i öfrigt. Dock, än mera i ögonen fallande

orimligheter i taxera!gsväg kunna inträffa. Så t. ex. har ofta

förekommit, att mera burgna och oberoende personer, i närheten af städer,

stationssamhällen eller andra för dem tilltalande och bekvämliga platser,

förvärfvat sig ett mindre jordområde ocli där uppfört en dyrbar

villa eller ett propert boningshus. I de fall, att ägaren låtit åsätta det

än så ringa jordområdet mantal och icke uthyr någon del af de därå

uppförda värdefulla byggnaderna, taxeras eu sådan fastighet såsom jordbruksfastighet

och då till ett högst obetydligt belopp i jämförelse med

det verkliga värde eu dylik egendom representerar. Enligt gifna prejudikat

är dock eu dylik, för vanlig uppfattning rent af orimlig taxering

laglig, så länge 3 mom. af instruktionens 1 § har sin nuvarande lydelse.

1 ofvan påpekade fall gäller det likvisst oftast personer, som icke sakna

förmåga att erlägga bevillning för ett taxeringsbelopp, som står i bättre

förhållande till egendomens verkliga värde och som blifvit fastställdt i

närmare anslutning till bevillningsförordningens allmänna föreskrift, att

fast egendom skall taxeras till sitt verkliga värde.

Det synes mig därför vara af nöden, att sådana ändringar göras i

instruktionen, att taxeringsmyndigheterna blifva oförhindrade efterlefva

hvad som stadgas i bevillningsförordningens 3 §. Enklast torde detta

kunna ske genom att ur 3 mom. af instruktionens 1 § utesluta orden

»börande vid bestämmande af detta värde afseende icke fästas å beskaffenheten

af sådana byggnader, som på egendomens afkastning icke hafva

något egentligt inflytande» och i stället låta sista delen af nämnda moment

få här nedan föreslagna lydelse.

På grund af det anförda får jag sålunda vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte besluta sådan ändring i nu gällande instruktion

för taxeringsmyndigheterna, att slutet af 3 mom. i dess 1 § erhåller

följande lydelse: — — — — ''egendomens verkliga värde; dock att

värdet af kreatur, redskap och andra inventarier eller förlag vid jordbruksfastighet

icke må vid fastighetsvärdets bestämmande tagas i beräkning
Skulle

bevillningsutskottet, till hvilket motionen torde komma att

remitteras, finna den af mig föreslagna ändringen icke vara till fyllest

eller icke i lämpliga ordalag affättad, vågar jag tillika vördsamt hemställa,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

att utskottet behagade föreslå de ändringar i nu gällande bevillningsförordning

med därtill hörande instruktion, som för vinnande af motionens

syfte befinnas vara erforderliga.»

1 § instruktionen för taxeringsmyndigheterna är i hithörande delar

af följande lydelse:

Värdet af fast egendom föreslås och bestämmes med ledning af:

3:o) den för sådan, under loppet af nästföregångna fem år, försåld

egendom senast betingade köpeskilling, så vida icke därunder inbegripits

godtgörelsc för inventarier eller växande gröda, eller köpet afslutats mellan

nära anhöriga, eller vid försäljningen förbehåll gjorts om så kallade

undantagsförmåner, eller därvid förekommit andra särskilda omständigheter,

som skäligen anses hafva inverkat på köpeskillingens bestämmande

utöfver eller under egendomens verkliga värde; börande vid bestämmande

af detta värde afseende icke fästas å beskaffenheten af sådana byggnader,

som på egendomens afkastning icke hafva något egentligt inflytande, likasom

värdet af kreatur, redskap och andra inventarier eller förlag vid jordbruksfastighet

icke heller må vid fastighetsvärdets bestämmande tagas i

beräkning;

Det af motionären framställda förslaget innebär, att ur momentets

sista punkt skulle utgå den där förekommande anvisningen, att vid bestämmandet

af eu fastighets verkliga värde afseende icke bör fästas å. beskaffenheten

af sådana byggnader, som på egendomens afkastning icke

hafva något egentligt inflytande.

Såsom af motionären här ofvan erinrats, väcktes af honom vid 1904

års riksdag eu motion med samma syfte som den förevarande, hvilket

syfte motionären dock då ville nå genom utbytande af förberörda anvisning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 5

i instruktionens 1 § 3:o) mot en föreskrift, att vid bestämmandet af en

fastighets värde skäligt afseende borde fästas vid åbyggnadernas beskaffenhet

och brandförsäkringsvärde, befintligheten af trädgård, park, andel

i härads- eller sockenallmänning eller andra förmåner. I sitt öfver denna

motion afgifna betänkande anförde bevillningsutskottet, att utskottet icke

ansåge någon förändring af gällande stadganden i de af motionären anförda

afseenden vara af behofvet påkallad, i anledning hvaraf utskottet hemställde,

att motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Denna utskottets hemställan blef ock af Riksdagen bifallen.

Enligt hvad inom bevillningsutskottet blifvit upplyst, torde eu dylik

ojämnhet i fastighetstaxeringen som den af motionären åsyftade någon

gång kunna förekomma, ett förhållande som jämväl bestyrkes af de prejudikat,

som af motionären åberopats under öfverläggningen i Andra Kammaren

rörande lians vid 1904 års riksdag i samma fråga väckta motion, och

af hvilka prejudikat utskottet tagit del.

Det lärer emellertid kunna ifrågasättas, huruvida de olägenheter i

beskattningshänseende, som förorsakas af berörda ojämnhet, skulle blifva

af hjälp ta genom de af motionären föreslagna förändringar i i § instruktionen

för taxeringsmyndigheterna. Borttagandet ur nyssnämnda § af

häi ifrågavarande anvisning beträffande abyggnaderna kunde nämligen

anses gifva vid handen, att i fråga om jordbruksfastighet öfver hufvud

ett förfaringssätt, afvikande från det hittills i instruktionen angifna, skulle

komma, till tillämpning, något som ju icke vore afsutten med en dylik

förändring. Vid sådant förhållande torde det vara att befara, att i andra

afseenden olägenheter skulle uppstå, hvilka icke uppvägdes af de fördelar,

som genom en dylik förändring möjligen stode att vinna.

Oafsedt frågan om sättet, huru det af motionären åsyftade målet bör ernås,

bär utskottet äfven af följande skäl funnit sig icke kunna tillstyrka bifall

till motionen. Behofvet af en reformering af vår direkta beskattning i dess

helhet framträder allt mera. Att vidtaga en partiell reform, såsom den

af motionären föreslagna, synes utskottet därför olämpligt, särskildt då

det kan antagas, att förslag i ofvanberörda syfte inom eu snar framtid

kommer att föreläggas Riksdagen.

Under uttalande af den asikt, att aflägsnandet af de af motionären

Bih. till Biksd. Prof. 1905. 5 Sami 1 Afd. 9 Käft, 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

åsyftade oegentligheter vid fastighetstaxeringen lämpligast bör ske i sammanhang

med en blifvande, mer omfattande omdaning af vår lagstiftning

angående den direkta beskattningen, hemställer utskottet,

att förevarande motion om ändrad lydelse af 1 §

3:o) instruktionen för taxeringsmyndigheterna icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 februari 1905.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVAL!!.

Reservation

af herr Lindblad.

Stockholm 1905. Kung!. Hofboktryckeriet. Iduns Tr.-A.-B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.