Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af motioner om ändring af § 41 i lagen för Sveriges riksbank.

1905-03-06 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BLU 1905:1, Utlåtande, i anledning af motioner om ändring af § 41 i lagen för Sveriges riksbank.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1.

1

J\:o i.

Ank, till Riksd. kansli den 6 mars 1905, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af motioner om ändring af § 41 i lagen

för Sveriges riksbank.

I särskilda inom Första Kammaren af herr Sebastian Tham,

(n:o 4) och inom Andra Kammaren af herr Å. H. Hammarskjöld

(n:o 47) väckta motioner har föreslagits, att Riksdagen ville för Bin del

vidtaga sådan ändring af näst sista momentet i § 41 af lagen för

Sveriges riksbank, att de förmåner, som där tillerkännas bankaktiebolag,

hvartill enskild bank ombildats, äfven må åtnjutas af bank, hvaruti

enskild bank uppgått.

Nämnda motioner hafva hänvisats till bankoutskottet, som efter

öfverenskommelse med lagutskottet öfverlämnat dem till behandling af

sammansatt banko- och lagutskott.

Till stöd för nämnda förslag hafva motionärerna sammanstämmande

anfört följande:

»Genom riksbankslagen den 12 maj 1897, som förbehöll riksbanken

ensamrätt att utgifva banksedlar, tillförsäkrades de enskilda bankerna

i 41 § till ersättning för deras sedelutgifningsrätt, som senast vid slutet

af år 1903 skulle upphöra, vissa förmåner hos riksbanken. Men det

visade sig snart nog efter 1897, att dessa förmåner voro så knappt tillmätta,

att bankerna kunde väntas först i sista stund och således alla

Bill. till Biksd, Prof. 1905. 6 Sami. 2 Afd. 1 Häft. (N:o 1) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Banko- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1.

på en gång afstå från sin sedelutgifning. Under tiden tillväxte äfven

deras sedelutgifning högst betydligt, så att den enskild bank medgifna

rätten att under åren 1904—1908 på billiga villkor rediskontera i riksbanken

intill 40 procent af det belopp, hvariill dess utelöpande sedlar

den 1 januari 1896 uppgått, skulle blifvit än ytterligare otillräcklig såsom

ersättning för sedelutgifningen.

Det blef således nödvändigt att icke blott åt riksbanken bereda

ökad styrka och större obetäckt sedelutgifningsrätt än 1897 års lag

medförde, utan äfven att för undvikande af rubbningar i det ekonomiska

lifvet inrymma åt de enskilda bankerna en väsentlig ökning af deras

särskilda förmåner hos riksbanken under åren närmast efter upphörandet

af deras sedelutgifning. I dessa syften gjordes genom lagen den 3 maj

1901 en del ändringar och tillägg i lagen af 1897. Särskild! infördes

i 41 § ett nytt stadgande af innehåll att enskild bank, som efter aftal

med fullmäktige i riksbanken om tid och villkor afstode från sin sedelutgifning

före 1903 års utgång, skulle intill slutet af ar 1903 åtnjuta

särskilda förmåner af kreditiv, lån och ^diskontering till hela beloppet

af dess den 1 januari 1901 utelöpande sedlar, hvilka förmåner därpå

vid slutet af hvart af åren 1903—1910 skulle minskas med en åttondedel

af ursprungliga beloppet.

Redan till stadgandet i 1897 års lag hade fogats det tillägg, att

de särskilda förmånerna skulle bibehållas, äfven där enskild bank ombildats

till aktiebank. Och detta tillägg upprepades nu med enahanda

ordalag i det nya stadgandet af 1901, där det heter, att ((bankaktiebolag,

hvartill enskild hank blifvit ombildad, må bibehållas vid de förmåner,

som sålunda medgifvas enskild bank.D

I enlighet härmed hafva också tre enskilda banker, Västerbottens,

Mälareprovinsernas och Göteborgs, vid sin ombildning till aktiebanker

bibehållits vid förmånerna enligt § 41.

Det torde emellertid vara högst sannolikt — och i riksdagstrycket

angående denna sak finnes ej en rad, som talar för en annan uppfattning

— att såväl fullmäktige i riksbanken, från hvilka den hufvudsakliga

formuleringen af de nya föreskrifterna i § 41 utgick, som ock .Riksdagen

och dess utskott med det citerade stadgandet afsett att vid de

särskilda förmånerna bibehålla samtliga enskilda banker, pa hvilket sätt

dessa än koxnme att ombildas, blott de fortfore att i samma omfattning

som förut tillhandahålla den allmänna rörelsen de rörelsemedel, de förut

genom sina egna sedlar och numera genom krediterna hos riksbanken

fått till sitt förfogande. I detta syfte gjorde lagen till villkor, att afdelningskontor,

som funnits den 1 januari 1896, ej finge utan Konungens

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Banko- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1.

tillstånd indragas, och tydligen i samma syfte införde riksbanken i sina

kontrakt med de enskilda bankerna det ytterliga villkor, att aktiebank,

hvartill den enskilda banken ombildades, skulle ha minst lika stor grundfond,

som denna haft.

Men om detta, såsom jag bestämdt tror, varit lagstiftarens syfte,

så har emellertid detta syfte ej ernåtts, i det att stadgandets affattning

ej ansetts medgifva vidare åtnjutande af enskild banks förmåner enligt

§’ 41, i händelse banken i stället för att omedelbart ombilda sig till

aktiebank uppgår i en bestående enskild bank eller aktiebank. Man

torde icke misstaga sig, om man påstår, att denna från 1897 års lagtext

lånade ofullständiga formulering har sin grund däruti, att man

hvarken 1897 eller 1901 i vårt land sett exempel på eller kommit att

tänka på någon annan form af enskild banks ombildning. Och den

nämnda påföljden af en banks uppgående i en redan bestående bank

måste förefalla så mycket hårdare, som det svårligen torde kunna betecknas

såsom för landets ekonomiska utveckling skadligt, att de många

mindre bankerna sammanföras till de färre kapitalstarka institut, samt

den störa banken onekligen bättre än den lilla är i stånd att tillfredsställa

rörelsens kraf och främja den ekonomiska utvecklingen.

Det synes mig därför vara med billigheten öfverensstämmande,

att lagens stadgande utsträckes att omfatta äfven de anförda, nu uteslutna

fallen. Emot en sådan åtgärd skulle, äfven med erkännande af

dess billighet, kunna invändas, att den vinst eu bank skulle göra

genom att för de återstående sex åren återfå eller bibehålla förmånen

af den lägre räntan hos riksbanken, är alltför obetydlig för att motivera

en lagändring. Men det är ingalunda räntevinsten, som för bankerna

och därmed för den allmänna rörelsen är hufvudsaken, utan själfva det

i lag tillförsäkrade åtnjutandet af en till sitt kapitalbelopp afsevärd

kredit hos riksbanken, hvilken kredit en bank, som i sig upptager en

annan bank, icke utan verklig olägenhet torde kunna på en gång inbetala.

»

Öfver förevarande motioner hafva fullmäktige i riksbanken afgifvit

infordradt yttrande och däri anfört följande:

»Ordalagen såväl i 1897 års banklag som i tillägget af år 1901 till

samma lag synas fullmäktige fullt tydliga i det afseende, att, vid

upplösning af enskild bank, de förmåner, sådan bank åtnjutit på grund

af sin sedelutgifning, för närvarande endast kunna öfverflyttas till det

bankaktiebolag, hvartill den enskilda banken möjligen ombildats. Om enskild

bank ombildas till annan enskild hånle, lära dessa förmåner således

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Banko- (och Lag-)utskottet.s Utlåtande N:o 1.

icke af fullmäktige kunna beviljas den nya banken, och om den enskilda

banken uppgår i en äldre bank, synas förmånerna likaledes vara

förverkade.

Motionärerna anse visserligen sannolikt, att lagstiftaren med uttrycket

bankaktiebolag, hvartill enskild bank blifvit ombildad, icke afsett, att

den enskilda banken nödvändigtvis behöfde förvandlas till ett särskildt

bankaktiebolag, utau att förmånerna finge bibehållas, på hvilket sätt än

enskild bank ombildats. Men då hvarken motiverna till banklagen eller

i saken tillkomna andra handlingar i detta afseende lämna någon upplysning,

kunna fullmäktige icke finna denna motionärernas uppfattning

behörigen styrkt, och för sin del hafva fullmäktige också alltid funnit

sig böra tolka lagens bestämmelser efter ordalydelsen. Motionärerna

hafva trott sig finna ett stöd för sin uppfattning i det af fullmäktige

uppställda villkoret i kontraktet mellan riksbanken och de enskilda

bankerna, att bankaktiebolag, hvartill enskild bank ombildats, bör, för

att komma i åtnjutande af de ifrågavarande förmånerna, hafva ett inbetaldt

aktiekapital minst lika stort som den enskilda bankens grundfond.

Berörda villkors upptagande i kontraktet har dock uteslutande

berott därpå, att då lagen icke innehöll någon föreskrift i ämnet, och

således eu enskild bank hade kunnat ombildas till ett bankaktiebolag,

hvars inbetalda kapital icke skulle stått i rimligt förhållande till de lån

och andra krediter, bolaget ägt hos riksbanken åtnjuta, fullmäktige

önskade genom detta villkor bereda riksbanken en viss garanti. Hade

fullmäktige tänkt sig att ett förut bestående bankaktiebolag, som möjligen

i sig upptagit flere enskilda banker, kunde få bibehållas vid de

enskilda bankernas förmåner, hade fullmäktige uppenbarligen fordrat,

att bankaktiebolagets kapital motsvarat alla de i bolaget upptagna

enskilda bankernas sammanlagda kapital. Och fullmäktige hade sannolikt

då också kommit att träffa erforderliga bestämmelser för det fall,

att det bankaktiebolag, som på detta sätt kommit i åtnjutande af vissa

krediter i riksbanken, möjligen skulle i sin tur upplösas och vilja öfverlåta

dessa förmåner till annat bankbolag.

Det framhålles vidare af motionärerna, att ingalunda den genom

de förmånligare lånevillkoren uppstående räntevinsten vore det för bankerna

väsentliga och det, som borde föranleda till den afsedda lagändringen,

utan att det förnämsta skälet vore att söka i fördelen för

bankerna af det »i lagen tillförsäkrade åtnjutande af en till sitt kapitalbelopp

afsevärd kredit hos riksbanken)). Härtill anse sig fullmäktige

dock böra anmärka, att den kredit, de enskilda bankerna åtnjuta i vederlag

för sedelutgifningsrätten, endast lämnas mot säkerhet, som af

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Banko- (och LagOutskottets Utlåtande N:o 1.

fullmäktige godkännes, och att det icke finnes någon anledning antaga,

att icke den bank, som till äfventyrs i sig upptagit en enskild bank,

skulle i riksbanken mot samma säkerhet erhålla kredit till samma belopp,

ehuru på andra räntevillkor. Endast i det mycket osannolika fall,

att ett flertal enskilda banker ungefär samtidigt uppginge i andra bankbolag,

skulle det för riksbanken kunna uppstå svårighet att omedelbart

lämna dessa bankbolag samma krediter, som de enskilda bankerna åtnjutit,

enär lån och kreditiv till enskild bank för dess sedelindragning

får inräknas bland de säkerheter, hvarpå riksbankens sedel utgifning

grundas, medan andra lån däri icke inbegripas. För fullmäktige synes

därför den nu förebragta frågan vara i allt väsentligt eu räntefråga.

Från synpunkten af riksbankens säkerhet och affärsrörelse torde

hinder icke möta för motionärernas förslag, naturligtvis under förutsättning

af en viss pröfningsrätt hos fullmäktige till undvikande af

möjliga missbruk. Skulle det befinnas billigt, att i enlighet härmed de

förmåner, som blifvit enskild bank beviljade, finge bibehållas huru än

banken ombildades, synes dock skäligen icke kunna ifrågasättas, att i

de fall, då sammanslagning redan ägt rum med vetskap om att förmånerna

komme att upphöra, motsvarande ersättning eller förmåner

tillerkändes den bank, hvari den enskilda banken uppgått, ty då värdet

af den enskilda bankens tillgångar naturligtvis uppskattats med tagen

hänsyn till indragningen af dessa förmåner, komme den andra bankens

delägare att göra en oberättigad vinst.

Då, såsom fullmäktige ofvan redan framhållit, de af fullmäktige

uppgjorda aftalen med de enskilda bankerna angående dessas sedelindragning,

endast afsett sådana fall, då enskild bank ombildas till

bankaktiebolag, torde, för den händelse motionärernas förslag bifalles,

det böra förbehållas fullmäktige rätt att vidtaga erforderliga ändringar

i dessa kontrakt.»

De förmåner, som fullmäktige i riksbanken enligt § 41 riksbankslagen

kunna under där angifna förutsättningar bevilja enskild bank

eller bankaktiebolag, hvartill enskild bank blifvit ombildad, äro lån, kreditiv

och rediskonteringsrätt till hela beloppet af bankens den 1 januari

1901 eller eventuellt den 1 januari 1896 utelöpande sedlar. För lån och

kreditiv beräknas ränta, som med 2 procent understiger riksbankens

gällande 3 månaders diskonto, dock icke lägre än 2 procent. Rediskon
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta Banko- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1.

tering sker mot diskonto, ej öfverstigande två tredjedelar af det eljest

i riksbanken gällande. Beloppet för sålunda medgifna lån, kreditiv och

^diskontering skall dock minskas med en åttondel af ursprungliga beloppet

hvart och ett af åren 1903—1910.

I likhet med fullmäktige i riksbanken kan utskottet icke ansluta

sig till den af motionärerna uttalade uppfattningen, att lagstiftaren, utan

att något uttalande därom gjorts, afsett att en enskild bank, som kommit

i åtnjutande af omförmälda förmåner, skulle äga att bibehålla dem ej

blott för det i lagen angifna fall, att banken ombildades till ett bankaktiebolag,

utan äfven om den på annat sätt ombildades, exempelvis

genom att uppgå i eu annan bank. Något slags billighet eller rättsanspråk

synes utskottet i ett fall sådant som detta icke kunna från de

enskilda bankernas sida med fog göras gällande gentemot staten, hvars

uppoffringar för de enskilda bankerna eu gång blifvit fastslagna och

ej utan tvingande skäl synas böra ytterligare ökas.

Vidare hafva motionärerna anfört, att hvad som för bankerna och

därmed för den allmänna rörelsen skulle genom den ifrågasatta lagändringen

hufvudsakligen vinnas, vore »själfva det i lag tillförsäkrade

åtnjutandet af en till sitt kapitalbelopp afsevärd kredit hos riksbanken,

hvilken kredit en bank, som i sig upptager en annan bank, icke utan

verklig olägenhet torde kunna på en gång inbetala». I detta afseende

ansluter sig utskottet till hvad fullmäktige härom anfört och finner ej

anledning antaga, att riksbankens ledning äfven vid mera kritiska tillfällen

i den ekonomiska utvecklingen underlåter att bereda den enskilda

bankverksamheten allt det stöd, som erfordras, eller gör därvid behöfliga

försträckningar beroende af den omständigheten, att krediten blifvit lagbestämd

eller ej.

Motionärerna hafva slutligen antydt, att genom ett bifall till deras

förslag skulle främjas eu gagnelig sammanslagning af mindre banker

till färre kapitalstarka institut. Häremot må erinras, att syftet med

ifrågavarande de enskilda bankerna beviljade förmåner ingalunda var

att därigenom påskynda sammanslagning af banker. En dylik sammanslagning

kommer nog ändå, såsom erfarenheten äfven visar, till stånd

i den mån förutsättningar därför förefinnas, och att genom särskilda åtgärder

från statens sida söka påskynda dylika sammanslutningar, synes

därför så mycket mindre angeläget, som å andra sidan det äfven kan

från allmänhetens sida vara i flera afseenden till skada, om sådana sammanslutningar

taga allt för stor utsträckning.

Utskottet delar därför den af fullmäktige uttalade uppfattningen,

att den nu förebragta frågan är i allt väsentligt eu räntefråga. Huru
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1. 7

vida den vinst, som en bank genom motionärernas förslag skulle göra,

vore såsom motionärerna uppgifvit från bankens sida allt för obetydligför

att motivera en lagändring, lämnar utskottet därhän. Enligt hvad

för utskottet upplysts, skulle aktiebolaget Göteborgs bank, som nu står

i begrepp att i sig upptaga Bohusläns och Hallands enskilda banker,

genom^ den ifrågasatta lagändringen för återstående tid af ej fullt sex

år erhålla en _ rånte vinst af omkring 120,000 kronor. I hvarje fall lärer

fördelen af ifrågavarande räntevinst-, såsom motionärerna äfven medgifva,

ej utgöra skäl för en lagändring i angifvet syfte.

Då således enligt utskottets uppfattning nödvändigheten af nu

föreslagna lagändring ej blifvit ådagalagd samt densamma i hvarje fall

skulle afse förhållanden under en så kort tid som ej fulla 6 år, hemställer

utskottet,

att Riksdagen icke må bifalla förevarande af

herrar Sebastian Tham och Å. H. Hammarskjöld väckta

motioner.

Stockholm den 6 mars 1905.

På sammansatta banko- och lagutskottets vägnar:

F. A. BOSTRÖM.

Reservation

af herrar F. A. Boström, Axel Gustaf Andersson. Biesert och Wijk,

hvilka yttrat: J

»I anslutning till hvad motionärerna framhållit finna vi det vara

lämpligt, att de förmåner, som enligt § 41 i lagen för Sveriges riksbank

kunna tillerkännas bankaktiebolag, hvartill enskild bank ombildats, äfven

må kunna åtnjutas af den bank, hvaruti enskild bank uppgått, och att,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammanfatta Banko- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1.

då lagens nuvarande lydelse ej synes medgifva en sådan tolkning, bestämmelserna

härutinnan böra ändras i angifna riktning. En dylik utvidgning

af detta lagstadgandes räckvidd synes oss nämligen vara fullt

öfverensstämmande med det därmed afsedda syftet att bereda en mjuk

öfvergång vid riksbankens öfvertagande af all sedelutgifning inom

landet. Därmed kommer äfven att i afsevärd grad befordras möjligligheten

för mindre bankinrättningar inom landet att sammansluta sig

för att genom mera samlade kapitaltillgångar bättre möta hvarje orts

ökade kraf på rörelsemedel. Inom andra länder hafva dylika sammanslagningar

af banker allt mera kommit till stånd och att äfven hos oss

behof af ökade förlagstillgångar för bankerna uppstått framgår däraf,

att de flesta af dem under senare år ökat sina rörelsekapital. I de

orter, där sammanslagning af banker sålunda ägt rum, har detta medfört

stort gagn för allmänheten genom den stärkta förmågan att tillgodose

de ökade lånebehof, som eljest endast med svårighet torde

hafva blifvit fyllda. En annan fördel för orterna af fortsatt medgifvande

åt en enskild bank, som uppgått i en annan bank, af förmånerna enligt

41 § riksbankslagen är, att banken därigenom nödgas bibehålla befintliga

afdelningskontor och därigenom mera omedelbart tillhandahålla

hvarje ort dess behof af rörelsemedel.

För banken själf kommer väl nu ifrågasatta ändring att innebära

en räntevinst, som dock torde vara allt för ringa för att tillmätas någon

betydelse vid bedömande af förevarande fråga. Däremot anse vi vara

af afgörande vikt den trygghet, som beredes den enskilda banken därigenom,

att den kan med stöd af lagen påräkna kredit hos riksbanken

äfven under tid af oro i affärslifvet, då svårigheter kunna uppstå att

erhålla lån vare sig inom eller utom landet. Äfven om man med visshet

antager, att riksbankens ledning ej skall underlåta att vid sådana

tillfällen lämna den enskilda bankverksamheteten allt erforderligt stöd,

kunna dock sådana förhållanden tänkas uppstå, att riksbanken i första

hand måste tillgodose lånebehofven för de banker, som kunna åberopa

aftal enligt 41 § riksbankslagen.

Då således en enskild bank, hvilken vill bereda sig de fördelar,

en sammanslutning med en annan bank kan medföra, härigenom enligt

gällande lag kommer i sämre ställning till riksbanken än den bank,

som ombildar sig till aktiebolag, och för en dylik skillnad, enligt vår

uppfattning, några sakliga skäl ej kunna åberopas, förorda vi för var

del bifall till ifrågavarande motioner. Att härvid från delaktighet uti

de med motionerna åsyftade förmåner undantaga de banker, som redan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1. 9

genom sammanslagning i sig upptagit förut sedelutgifvande banker,

synes oss ej vara rättvist.

. Såsom fullmäktige i riksbanken framhållit, hafva de af fullmäktige

}!PPg''Jor-da aftalen med de enskilda bankerna angående dessas sedelindragning

endast afsett sådana fall, då enskild bank ombildas till bankaktiebolag.

Bifalles motionärernas förslag, kan det ej ske under annan

förutsättning än att beträffande bank, som vill använda sig af den genom

agändnngen åsyftade förmånen, fullmäktige förbehållas rätt, att vidtaga

erforderliga ändringar i de uppgjorda kontrakten, som eljest fortfarande

maste lända till efterrättelse.

På grund af det anförda tillåta vi oss hemställa,

att Riksdagen må för sin del besluta, att § 41

af lagen om Sveriges riksbank den 12 mai 1897, sådan

samma § lyder enligt lag af den 3 maj 1901, må erhålla

följande ändrade lydelse:

Nuvarande lydelse:

§ 41.

Jämlikt lagen med vissa bestämmelser

om Riksbankens sedelutgifningsrätt,

så ock angående forum

för Riksbanken, äga enskilda

banker att intill utgången af år

1903 utgifva egna sedlar, och. är

Riksbanken pliktig att åt dessa

banker inrymma de förmåner, som

här nedan omförmälas.

Från början af år 1899 till utgången

af år 1903 äger enskild

bank, som, efter minst tre månader

förut hos chefen för finansdepartementet

därom gjord anmälan,

afstått från sin rätt att utgifva egna

sedlar samt. icke indragit något af

sina den 1 januari 1896, befintliga

afdelningskontor, att hos Riksbanken

dels mot säkerhet, som af dess

Bill. till Riksd, Prof. 1905. 6 Sami.

Föreslagen lydelse:

§ 41.

Jämlikt lagen med vissa bestämmelser

om Riksbankens sedelutgifningsrätt,

så ock angående forum

för Riksbanken, äga enskilda

banker att intill utgången af år

1903 utgifva egna sedlar, och är

Riksbanken pliktig att åt dessa

banker inrymma de förmåner, som

här nedan omförmälas.

Från början af år 1899 till utgången

af år 1903 äger enskild

bank, som, efter minst tre månader

förut hos chefen för finansdepartementet

därom gjord anmälan,

afstått från sin rätt att utgifva egna

sedlar samt icke indragit något af

sina den 1 januari 1896 befintliga

afdelningskontor, att hos Riksbanken

dels mot säkerhet, som af dess

2 A/d. 1 Höft.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta Banko- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1.

Nuvarande lydelse:

fullmäktige godkännes, begagna

kassakreditiv till hälften af det belopn,

hvartill dess utelöpande sedlar

vid sistnämnda tidpunkt uppgingo,

utan erläggande af kreditivafgift

och mot ränta, två procent

lägre än gällande tre månaders

växeldiskonto, dock ej under två

för hundra om året, dels likaledes

till hälften af nyssberörda belopp i

riksbanken ^diskontera växlar,

som af fullmäktige godkännas, mot

diskonto, icke öfverstigande två

tredjedelar af det eljest i riksbanken

gällande.

Då sådan anmälan, som ofvan

är nämnd, inkommit till chefen för

finansdepartementet, skola tullmäktige

i riksbanken ofördröjligen

därom underrättas.

Från början af år 1904 till utgången

af år 1908 äger enskild

bank, som icke indragit något af

ofvanberörda afdelningskontor, att

intill fyratio procent åt det belopp,

hvartill dess utelöpande sedlar den

1 januari 1896 uppgingo, åtnjuta

rediskonteringsförmån på de villkor,

som ofvan äro omförmälda.

Har enskild bank, när, enligt

hvad nu är sagdt, kreditiv- eller

rediskonteringsrätt eljest skulle för

densamma inträda, indragit eller

indrager den därefter något af sina

den 1 januari 1896 befintliga afdelningskontor,

beror det af Konungen

att, med fästadt afseende å det

eller de indragna kontorens omfång

Föreslagen lydelse:

fullmäktige godkännes, begagna

kassakreditiv till hälften af det belopp,

hvartill dess utelöpande sedlar

vid sistnämnda tidpunkt uppgingo,

utan erläggande af kreditivafgift

och mot ränta, två procent

lägre än gällande tre månaders

växeldiskonto, dock ej under två

för hundra om året, dels likaledes

till hälften af nyssberörda belopp i

riksbanken ^diskontera växlar,

som af fullmäktige godkännas, mot

diskonto, icke öfverstigande två

tredjedelar af det eljest i riksbanken

gällande.

Då sådan anmälan, som ofvan

är nämnd, inkommit till chefen för

finansdepartementet, skola fullmäktige

i riksbanken ofördröjligen

därom underrättas.

Från början af år 1904 till utgången

af år 1908 äger enskild

bank, som icke indragit något af

ofvanberörda afdelningskontor, att

intill fyratio procent af det belopp,

hvartill dess utelöpande sedlar den

1 januari 1896 uppgingo, åtnjuta

rediskonteringsförmån på de villkor,

som ofvan äro omförmälda.

Har enskild bank, när, enligt

hvad nu är sagdt, kreditiv- eller

rediskonteringsrätt eljest skulle för

densamma inträda, indragit eller

indrager den därefter något af sina

den 1 januari 1896 befintliga afdelningskontor,

beror det af Konungen

att, med fästadt afseende å det

eller de indragna kontorens omfång

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1.

11

Nuvarande lydelse:

och. betydelse för den allmänna

rörelsen, bestämma, huruvida den

sålunda skedda indragningen må

föranleda, att kreditiv- eller rediskonteringsbeloppet

nedsättes eller

att banken uteslutes från all rätt

till kreditiv eller ^diskontering.

Den rätt till kassakreditiv och

till ^diskontering, hvarom här

ofvan förmäles,bibehålies äfven, där

enskild bank blifvit ombildad till

bankaktiebolag.

I stället för enskild bank ofvan

tillförsäkrade förmåner må fullmäktige

i riksbanken äga rätt att till

enskild bank, som, enligt med fullmäktige

träffadt aftal om tiden och

villkoren för upphörande af dess

sedelutgifning, före 1903 års utgång

afstått från sin sedelutgifningsrätt

och icke indragit eller, utan därtill

af Kung], Maj:t efter fullmäktiges

hörande lämnadt tillstånd, under

aftalstiden indrager något af sina

den 1 januari 1896 befintliga afdelningskontor,

mot säkerhet, som af

fullmäktige godkännes, bevilja dels

lån intill sextiofem procent och dels

kassakreditiv intill tio procent af

det belopp, hvartill den enskilda

bankens utelöpande sedlar den 1

januari 1901 uppgingo, med rätt

för den enskilda banken att vara

befriad från erläggande af kreditiv
-

Föreslagen lydelse:

och betydelse för den allmänna

rörelsen, bestämma, huruvida den

sålunda skedda indragningen må

föranleda, att kreditiv- eller rediskonteringsbeloppet

nedsättes eller

att banken uteslutes från all rätt

till kreditiv eller ^diskontering.

Den rätt till kassakreditiv och

till ^diskontering, hvarom här

ofvan förmäles, bibeh&lles äfven, där

enskild bank blifvit ombildad till

bankaktiebolag.

I stället för enskild bank ofvan

tillförsäkrade förmåner må fullmäktige

i riksbanken äga rätt att till

enskild bank, som, enligt med fullmäktige

träffadt aftal om tiden och

villkoren för upphörande af dess

sedelutgifning, före 1903 års utgång

afstått från sin sedelutgifningsrätt

och icke indragit eller, utan därtill

af Kungl. Maj:t efter fullmäktiges

hörande lämnadt tillstånd, under

aftalstiden indrager något af sina

den 1 januari 1896 befintliga afdelningskontor,

mot säkerhet, som af

fullmäktige godkännes, bevilja dels

lån intill sextiofem procent och dels

kassakreditiv intill tio procent af

det belopp, hvartill den enskilda

bankens utelöpande sedlar den 1

januari 1901 uppgingo, med rätt

för den enskilda banken att vara

befriad från erläggande af kreditiv
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatta Banko- (och Lag-)utskotttes Utlåtande N:o 1.

Nuvarande lydelse:

afgift, men med skyldighet, att såväl

å lån som å kassakreditiv gälda

ränta, två procent lägre än riksbankens

gällande tre månaders diskonto,

dock icke lägre än tvåprocent;

skolande från och med år 1903 årligen

före december månads utgång

såväl lån som kassakreditiv minskas

med en åttondedel af det ursprungliga

beloppet. Fullmäktige äga jämväl

att genom sådant aftal, som

ofvan sägs, medgifva enskild bank

rediskonteringsrätt. i riksbanken af

växlar, som af fullmäktige godkännas,

intill tjugufem procent af den

enskilda bankens den 1 januari 1901

utelöpande sedelbelopp och mot diskonto,

icke öfverstigande tvåtredjedelar

af det eljest i riksbanken

gällande; skolande jämväl denna

rediskonteringsrätt från och med

utgången af år 1903 årligen minskas

med en åttondedel af det ursprungliga

beloppet. Vid de förmåner,

som sålunda medgifvas enskild

bank, må bankaktiebolag, hvartill

enskild bank blifvit ombildad,

bibehållas. Därjämte äga fullmäktige

rätt att med bankaktiebolag,

hvartill enskild sedelutgifvandebank

före den 1 januari 1901 ombildats,

träffa aftal om nyssnämnda förmåner,

dock beräknade efter samma banks

den 1 januari 1896 utelöpande sedelbelopp.

Då enskild bank genom aftal

med fullmäktige i riksbanken för
-

Föreslagen lydelse:

afgift, men med skjddigliet att såväl

å lån som å kassakreditiv gälda

ränta, två procent lägre än riksbankens

gällande tre månaders diskonto,

dock icke lägre än två procent;

skolande från och med år 1903 årligen

före december månads utgång

såväl lån som kassakreditiv minskas

med en åttondedel af det ursprungliga

beloppet. Fullmäktige äga jämväl

att genom sådant aftal, som

ofvan sägs, medgifva enskild bank

rediskonteringsrätt i riksbanken af

växlar, som af fullmäktige godkännas,

intill tjugufem procent af den

enskilda bankens den 1 januari 1901

utelöpande sedelbelopp och mot diskonto,

icke öfverstigande två tredjedelar

af det eljest i riksbanken

gällande; skolande jämväl denna

rediskonteringsrätt från och med

utgången af år 1903 årligen minskas

med en åttondelel af det ursprungliga

beloppet. Vid de förmåner,

som sålunda medgifvas enskild

bank, må bankaktiebolag,hvartill

enskild bank blifvit ombildad,

äfvensom bank, hvaruti enskild bank

uppgått, bibehållas. Därjämte äga

fullmäktige rätt att med bankaktiebolag,

hvartill enskild sedelutgifvande

bank före den 1 januari 1901

ombildats, träffa aftal om nyssnämnda

förmåner, dock beräknade efter

samma banks den 1 januari 1896

utelöpande sedelbelopp.

Då enskild bank genom aftal

med fullmäktige i riksbanken för
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1.

13

Nuvarande lydelse:

bundit sig att å viss tid afstå från

sin sedelutgifningsrätt, skall cliefen

för finansdepartementet därom af

fullmäktige ofördröjligen underrättas.

Föreslagen lydelse:

bundit sig att å viss tid afstå från

sin sedelutgifningsrätt, skall chefen

för finansdepartementet därom af

fullmäktige ofördröjligen underrättas.

3

Bill, till Rihul. Prof. 1905. 6 Sami 2 A/d. 1 Höft,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.