Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6

1905-03-30 · 9 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1905:6, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

1

>'':o 6.

Ank. till Riltsd. kansli den 1 april 1905, kl. 11 f. in.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i

anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungi. Maj:t

angående åtgärder till hämnande af tuberkulossjukdomens

utbredning.

Till utskottets behandling har blifvit öfverlämnad en af herr F. A. Boström

väckt motion, n:o 27, hvaruti framhålles behofvet af ytterligare åtgärder

för bekämpande af tuberkulosens alltmera öfverhandtagande spridning i

vårt land. Till stöd härför anför motionären, att Sveriges ställning med

afseende å dödsfall af tuberkulossjukdom i förhållande till invånareantalet

är sämre, än hvad fallet är i ett flertal af Europas öfriga stater, samt att

fiendens positioner numera äro så starka, att de »icke kunna tagas med

storm, utan kräfva en lång och ihärdig belägring samt en mångfald olika

anfallsmetoder».

Bland kampmedel, som i andra länder användts, nämner motionären

dels spridning af upplysning om tuberkulosens natur och smittsamhet samt

om sättet att motverka dess utbredande, dels lagstiftning för införande af

anmälningsskyldighet, kostnadsfri desinfektion vid flyttning eller dödsfall,

förbud för vissa tuberkulospatienter att deltaga i tillredning eller försäljning

af näringsmedel, att tjänstgöra som ammor eller barnsköterskor, särskilda

förhållningsregler för fabriker, hotell, föreningshus, järnvägsvagnar m. in.

Vidare påvisas nyttan af en förbättrad bostadshygien samt nödvändigheten

att behandla sjukdomen under dess olika stadier på olika sätt och i skilda

anstalter.

Bill. till Biksd. Prof. 1905. S Sand. 2 Afä. 1 Band. 5 Höft. (N:o G). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

Motionären anser, att en utredning beträffande lämpligheten af ofvanberörda

åtgärder eller till äfventyrs af andra dylika, som för våra förhållanden

kunna anses mera passande, bör med snaraste göras, och hemställer

därför, att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kung! Maj:t

anhålla, det täcktes Kung!. Maj:t låta verkställa och för Riksdagen framlägga

fullständig utredning angående de åtgärder, som lämpligen kunna för

hämmande af tuberkulossjukdomens utbredning vidtagas.

I afseende å de närmare detaljer, som för öfrigt anförts till stöd för

denna hemställan, får utskottet hänvisa till motionen.

Såsom i motionen antydes, var den fråga, som här bragts å bane,

äfven under behandling vid nästlidet års riksdag, då inom Andra Kammaren

förslag väckts, att skrifvelse skulle afiåtas till Kungl. Maj:t i enahanda

syfta, som nu af herr Boström angifvits. Motionen, som öfverlämnades

till förberedande behandling af Andra Kammarens andra tillfälliga utskott,

blef emellertid på de skäl, som af utskottet anfördes, af kammaren

afslagen.

Att frågan fick denna utgång, därtill bidrog säkerligen i hög grad

den omständigheten, att i motionen hufvudvikten egentligen syntes hafva

blifvit lagd på lagstiftningsåtgärder såsom kampmedel mot tuberkulosen.

Utskottet, som förberedde ärendet inom Riksdagen, hyste nämligen den uppfattningen,

att tiden ännu icke vore inne för vidtagande af sådana åtgärder

och att man icke af sitt intresse för tuberkuloskampen eller af otålighet

att genast vinna något resultat af denna kamp borde »låta sig förledas att

gifva de praktiska åtgärderna mot tuberkulosen alltför mycket försteget

för de vetenskapliga forskningarna eller frestas att draga ut konsekvenser

af obevisade teorier och stifta lagar, af hvilka snart sagdt hvarje människa

mer eller mindre beröres, innan de många och skiftande åsikterna beträffande

själfva hufvudfrågan hunnit i någon mån stadga sig».

Utskottet yttrade bland annat äfven följande:

»Af hvad här ofvan anförts, torde tillräckligt tydligt framgå, att det

man med säkerhet vet om tuberkulosen och dess orsaker är rätt litet. Man

vet icke, om pärlsotsbakterien är smittsam för människor; man vet icke,

om mjölk och kött från pärlsotssjuka nötkreatur innebära någon fara; man

vet icke, på hvilken eller hvilka vägar smittämnet egentligen sprides;

och man vet icke, hvilken uppfattning om lungsotens orsak och uppkomstsätt

som är den rätta. Under sådana förhållanden synes det vara sjäif
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

klart, att man ännu så länge bör med mycken försiktighet beträda lagstiftningens

väg till förhindrande af tuberkulossmittas spridning. Mangen

finnes visserligen i dessa tider, som anser, att alltför litet gjorts för. att

motverka lungsotens utbredning, men man får dock ej glömma, att sjukdomen

är kronisk och därtill allmänt spridd, hvilket gör, att de åtgärder,

som vidtagas mot densamma, få en så oerhörd omfattning, att deras

genomförande blir ytterligt svart och för allmänheten betungande. Innan

man tillgriper dessa åtgärder, bör man därför vara viss om att man därmed

vinner något verkligt och ej endast asamkar de sjuka och deias omgifning

obehag, och denna visshet bör vara stödd på fakta, icke på gissningar

eller mer eller mindre välgrundade hypoteser.».

Sedan detta yttrades, har icke något af vikt inträffat, som kunde

vara ägnadt att ändra uppfattningen om att klokheten bjuder oss att fortfarande

iakttaga stor försiktighet vid beträdandet af lagstiftningsvägen

under striden mot tuberkulosen. Årets motionär har också med mycket

lätt hand berört denna sida af saken samt endast i korthet omnämnt de

olika lagstiftningsåtgärder, livilka här och där i utlandet försökts för att

stäfja tuberkulosens utbredning, hvaremot han i stället så mycket vidlyftigare

sysselsatt sig med de åtgärder, som gå ut på att i vårdanstalter

upptaga de sjuka under olika stadier af sjukdomen. Här torde

väl också vara det område, där de olika meningarna lättast kunna

enas, äfven om full öfverensstämmelse icke heller i detta afseende ännu

vunnits bland fackmännen i olika länder. Så mycket är i alla händelser

allmänt erkändt, att ett af de viktigaste medlen att bekämpa tuberkulosen

är att afskilja de smittande sjuka från hemmen, arbetsplatserna och

skolorna m. m. och att underlätta möjligheterna för de tuberkulösa att

erhålla nödig vård å därför afsedda anstalter. Anskaffandet af vård- och

upptagningsanstalter för tuberkulossjuka är ock i det afseendet ett grundvillkor

för tuberkulosens bekämpande, att man icke kan med fog söka

genom lagstiftningsåtgärder förhindra de tuberkulösa att med arbete vinna

sitt lifsuppehälle, vare sig i allmän eller enskild tjänst, om man icke

samtidigt bereder dem utvägar att kunna på annat sätt existera.

Bland anstalter, som hufvudsakligen äro afsedda för tuberkulossjukvård

torde särskilt följande få framhållas;

Kustsanatorier, liggande, såsom namnet angifver, vid eller i närheten

af hafskusten och afsedda att upptaga och vårda barn, behäftade med

skrofulös. Sådana anstalter finnas i vårt land på Styrsö utanför Göteborg

och vid Skelderviken.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande, N:o 6.

lubet Jculossanatorier, inrättade för patienter, som befinna sig i så tidigt

sjukdomsstadium, att utsikt finnes för att genom lämplig behandling bringa

lungtuberkulosen till läkning. Sådana sanatorier äro i vårt land de tre

anstalterna Hålahult, Hessleby och Österåsen.

Tuberkulossjukhus eller anstalter, särskilt anordnade för att mottaga,

isolera . och vårda sådana lungsiktiga, som ej kunna vinna inträde på

sanatorierna. Dylika sjukhus finnas numera i några af våra större städer,

uppförda och underhållna med kommunala medel.

Beträffande tuberkulossjukvården i allmänhet i vårt land torde det

omdöme kunna fällas, att det för närvarande är mycket illa ställdt med

tillgången på anstaltsvård för de sjuka. Enligt nyligen verkställda beräkningar

aflida här årligen omkring 13,600 personer i tuberkulos. Med

denna siffra tagen såsom utgångspunkt dogo exempelvis år 1901 icke mer

än 6,9 procent inom allmänna sjukvårdsanstalter, under det att öfriga 93,i

procent tillbragte sin sista sjukdomstid eller just den period, hvarunder

den sjuke är farligast för sin omgifning, i sina hem. Utan öfverdrift torde

man också kunna påstå, att det näppeligen finnes några sjuka i vårt land,

som äro sämre lottade i fråga om sjukhusvård än de lungsiktiga. Länslasaretten

och de öfriga sjukvårdsinrättningarna mottaga nämligen, såsom

regel, icke några lungsiktiga, synnerligast om de befinna sig i ett mera

framskridet stadium åt sjukdomen. Enda utvägen för sådana patienter att

erhålla allmän vård, om de befinna sig i behof däraf, är således den, som

fattighus eller försörjningsinrättningar möjliggöra. Men huru litet dessa

anstalter äro ägnade att fylla det ifrågavarande behofvet torde icke vara

okändt för någon.

Ett af de första villkoren för en framgångsrik strid mot tuberkulosen

är således, att sjukhus eller sjukstugor inrättas för vården af de lungsiktiga.

Ty i saknad af ett någorlunda tillfyllestgörande antal sådana sjukvårdsanstalter

måste sträfvandet att hämma sjukdomens vidare utbredning

i landet blifva förgäfves. Erfarenheten från striden mot andra smittosamma

sjukdomar visar äfven till fullo, att möjligheten af isolering af de sjuka

utgör grunden för hvarje åtgörande i detta hänseende, och att ett tillgodoseende

af detta behof mången gång i och för sig blir afgörande.

Gifvet är emellertid, att ett uppförande i större antal af tuberkulosanstalter

blifver förenadt med betydliga pekuniära uppoffringar, äfven om,

såsom det är att hoppas, man skall lyckas utfinna medel att bygga, anordna

och upprätthålla dem på ett afsevärdt mindre kostsamt sätt, än som

hittills varit fallet. Säkerligen låter det sig dock icke göra att bringa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga. Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6. o

till stånd det erforderliga antalet tuberkulosanstalter endast med de anslag

härtill, som kunna påräknas af landsting, kommuner och enskilda, utan

lär det, om denna viktiga del af landets hälso- och sjukvård skall kunna

på ett tillnärmelsevis tillfredsställande vis ordnas, blifva nödvändigt, att

ekonomiskt bistånd äfven lämnas från annat håll.

I många af utlandets kulturländer har man redan insett vikten af att

den enskilda eller kommunala offervilligheten i detta syfte stödes af ett

mera allmänt intresse Så hafva i Frankrike och Belgien de därstädes

befintliga obligatoriska.sjukkassorna i stor omfattning tagit saken om hand,

och alldeles särskilt är detta förhållandet i Tyskland, där de af lagen

föreskrifna sjukkassorna och invaliditetsförsäkringsinrättningarna göra stora

ansträngningar och enorma penningeuppoffringar för att medelst beredande

af anstaltsvård i alla möjliga former söka hämma tuberkulosens utbredning

bland de bredare lager af samhället, som utgöra föremål för dessa försäkringsinrättningars

verksamhet. I Danmark har helt nyligen regeringen

inför Folktinget framlagt ett förslag om statens öfvertagande af en del

af kostnaderna för de anstalter, hvarom nu är fråga. Den danska regeringen

har bland annat motiverat sin framställning med följande ord:

»Man bör helt visst icke underskatta omfånget af de pekuniära kraf, som

(i detta hänseende) ställas på staten, men å ena sidan är här frågan om

ett samhällsondt af stor räckvidd och intensitet, som därför också måste

påfordra stora offer, och å den andra sidan måste man hoppas, att just

genom statens ingripande det privata arbetet för sakens framgång skall

kunna bevaras och utvecklas, hvarpå icke nog stor vikt kan läggas.» —- I Norge bär staten, utom att den själf inrättat en del anstalter, kostnaderna

för vården inom tuberkulosasyler för alla de individer, som hälsovårdsnämnderna

pröfva icke utan fara för smittans spridning kunna få

förblifva i sina hem.

Ett dylikt kraftigt ingripande från statens eller statsinstitutioners sida

i en sak, hvilken, liksom när det gäller sjukvård öfver hufvud taget,

plägar anses uteslutande tillhöra kommunerna eller den enskilda välgörenheten,

torde finna sin förklaring i den omständigheten, att statsintresset

bjuder, att dessa skyddsåtgärder mot sjukdomens vidare utbredning blifva

genomförda någorlunda likformigt öfver hela landet, på det att icke försumlighet

å vissa orter må äfventyra de resultat, hvilka man å andra

lyckats tillkämpa sig.

Utskottet vill vidare erinra därom, att det i denna fråga icke enbart

är de filantropiska synpunkterna, som böra komma i betraktande, utan att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 0.

det därjämte gäller att aflägsna en nationalekonomisk fara, af hvilken

samhället allvarligt hotas. Det förhållandet, att tuberkulosen just i människans

kraftigaste ålder skördar sina flesta offer, är hvad som, praktiskt

taget, gifver denna sjukdom dess stora betydelse. För att belysa den förlust

i arbetskraft, som tuberkulosen kan antagas årligen vålla vårt land,

må anföras, att af samtliga under år 1901 i riket inträffade 11,641 dödsfall

i åldern 15—40 år voro 5,426, motsvarande 46,6 X, förorsakade af tuberkelsjukdom.

Tuberkulosen torde således i fråga om utsugningen af vårt folks

bästa krafter kunna betraktas såsom en faktor af den allra största betydelse.

Den Svenska nationalföreningen mot tuberkulos, hvilken nu redan

ungefär ett år varit i verksamhet, har från begynnelsen haft klart för sig,

att första villkoret för en effektiv tuberkulosstrid är, att vårdanstalter i

tillräckligt antal blifva uppförda i vårt land för de tuberkelsjuka, och att

detta icke låter sig göra, med mindre staten i någon form träder stödjande

emellan. Nationalföreningens styrelse har därför i slutet af år 1904 utsändt

ett cirkulär till samtliga föreningens länskommittéer, hvari anhålles, att

hvarje länskommitté »ville till styrelsen inkomma med yttrande, huruvida

kommittén anser, att från Nationalföreningens sida något bör åtgöras för

att söka utverka statsbidrag till landsting, kommuner och enskilda, som

vilja uppföra sjukhus eller sjukstugor för vården af lungsiktiga i mera

framskridna stadier af sjukdomen, och att länskommittén, därest kommittén

finner skäl att jakande besvara denna fråga, ville utlåta sig, huru förslaget

lämpligast borde framställas». I alla de svar, som inkommit med anledning

af detta cirkulär, framkålles uttryckligen nödvändigheten af att vårdanstalter

anskaffas för mottagande af smittförande lungsiktiga patienter,

samt att staten i någon form lämnar bidrag till uppförande af dessa

anstalter. Några af dessa svar torde här få meddelas. Stockholms länskommitté

»delar till fullo styrelsens mening därom, att vårdanstalter för

lungsiktiga äro af behofvet påkallade, äfvensom att utsikter saknas att få

erforderligt antal dylika anstalter till stånd annorledes än genom statens

medverkan». —- För vinnande af det åsyftade målet vore det icke blott

»önskligt utan till och med nödvändigt, att åtgärder vidtagas för erhållande

af statsbidrag»; utan sådant bidrag skulle »åstadkommandet af erforderliga

vårdanstalter väsentligt försvåras och fördröjas åtminstone inom mindre

bemedlade landsdelar» (Kronobergs länskommitté). — > Smittofaran och

dess afvärjande» vore en »för hela landet gemensam angelägenhet». »Sjukdomens

allmänna och i det hela jämna förekomst inom landet, dess förekomst

i så oerhördt stor mängd sjukdomsfall, dess härjningar företrädesvis

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (.N:o 2) Utlåtande N:o 6. 7

bland personer i de kraftigare åren, dess långvariga förlopp m. in. synes

gorå denna sjukdoms bekämpande företrädesvis till en statsangelägenhet»

(Kalmar länskommitté). — Här »föreligger ett starkt behof af att staten

träder emellan såsom stödjande och ordnande». »Staten bör taga initiativ

till åstadkommande af sjukhus och sjukstugor för vården af lungsiktiga i

mera framskridna stadier af sjukdomen och därtill anvisa medel med eller

utan villkor af bidrag från landsting, kommuner eller enskilda» (Gottlands

länskommitté). — »Kommittén anser, att den nu rådande bristen på sjukhusvård

för personer, lidande af lungsot i mera framskridet stadium, såväl

ur humanitär synpunkt som med hänsyn till denna sjukdoms bekämpande

är mycket betänklig. Särskild! för hämmande af sjukdomens utbredning

anser kommittén det vara högligen önskvärd!, att allmänt i vårt land

sjukhusvård för lungsiktiga blefve mera tillgänglig än hittills och att inom

hvarje landstingsområde funnes för ändamålet lämpliga och behofvet någorlunda

motsvarande sjukhusplatser, och kommittén tror icke, att det beköfliga

antalet platser komme att ställa sig så afskräckande högt». Het synes

kommittén »synnerligen lämpligt, att de landsting, som beredde erforderlig

sjukhusvård för lungsiktiga, med hänsyn till därigenom vunnen kraftig

åtgärd till sjukdomens bekämpande, erhölle något bidrag af staten» (Kopparbergs

länskommitté). — »Denna ej endast för enskilda sjuke, för kommuner

och för sjukvårdsområden, utan för hela vårt folk viktiga sjukvård skulle

i högsta grad befordras, om från statens sida bidrag kunde erhållas»

(Cfäfleborgs läns förening mot tuberkulos). — »Då landstingets tillgångar

äro mycket begränsade och tagna i anspråk för andra viktiga sjukvårdsangelägenlieter,

måste bidrag från statens sida sökas» (Västerbottens länskommitté).

Men om sålunda icke mer än en mening torde råda därom, att ett

stort behof af sjuk vårdsanstalter för de tuberkulösa förefinnes, så saknas

likväl i vårt land hvarje utredning, huru stort detta behof i själfva verket

är, d. v. s. huru många sjukplatser som skulle behöfva beräknas för de

lungsotssjuka. Ty att icke alla tuberkulösa behöfva eller vilja underkasta

sig anstalts vård, faller af sig själf. Icke heller torde man hafva gjort

klart för sig, på hvad sätt dessa sjukvårdsanstalter bäst skulle anordnas,

om de böra anläggas såsom särskilda anstalter för sig eller förenade med

andra sjukhus, vare sig länslasaretter eller epidemisjukhus, huru stor

kostnaden för denna sjukvård skulle behöfva antagas blifva, samt huruvida

anordnandet och underhållet af dessa sjukvårdsanstalter borde likasom den

öfriga sjukvården i riket blifva en landstingens och kommunernas ange
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B Första Kammar ms Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

lägenhet eller helt eller delvis tillhöra staten. Lika litet torde det i sakens

nuvarande läge vara möjligt att bilda sig en mening om, huruvida statens

understöd, därest sådant skulle befinnas nödvändigt, bör utgå i form af

bidrag till anstalternas uppförande eller till gäldande af underhållskostnaden

för patienterna, likasom det ock torde vara nödigt att utreda, huru och

genom hvem ett eventuellt statsbidrag bör fördelas, af hvad natur anslaget

bör vara, huru stor anslagssumma som erfordras, samt i hvilken proportion

till de belopp, som af kommun eller enskilda för ändamålet anslagits,

bidraget från staten bör utgå. Allt detta och många andra därmed sammanhängande

frågor torde med skäl böra göras till föremål för en fullständig

utredning, på sätt äfven motionären afsett, på det att tuberkulosens

bekämpande må kunna med framgång bedrifvas.

Så till vida delar alltså utskottet motionärens mening. Däremot kan

utskottet, såsom redan ofvan blifvit antydt, icke tillstyrka, att frågan om

vidtagandet af några lagstiftningsåtgärder för närvarande tages under behandling,

och detta af skäl, som utskottet äfvenledes i det föregående

angifvit.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet därför så till

vida tillstyrka motionen, att utskottet hemställer,

att Första Kammaren ville besluta, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t låta verkställa och för Riksdagen framlägga

utredning angående de åtgärder, som till hämmande af

tuberkulossjukdomens utbredning'' kunna lämpligen vidtagas

närmast genom beredande af erforderlig sjukhusvård

åt de tuberkulossjuka.

Stockholm den 30 mars 1905.

På utskottets vägnar:

DUST. TAMM.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

9

n

Reservation

af herr Olof Jonsson, som anfört :

Då de skal, som Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 i sitt

betänkande n:o .7 anförde till stöd för sitt afstyrkande af en vid riksdagen

år 1904 väckt motion i liknande syfte, äfven synas mig vara fullt

tillämpliga på nu väckta motioner, och då de numera af »Svenska natiomalföreningen

mot tuberkulos» igångsatta, vidtomfattande arbeten för

;tuberkulosens bekämpande sannolikt komme att till skada för sjelfva saken

förslappas, om den nu af utskottet tillstyrkta fullständiga utredningen vid

sidan af den nu pågående mycket viktigare skulle komma till stånd, så

har jag ansett, att Kiksdagen bör tills vidare afvakta resultaten af förutnämnda

förenings arbeten, innan den tager något initiativ i denna viktiga

fråga.

Bill, till Biksd. Prof. 1905.

8 Sami

2 Afd. 1 Band, 5 Käft,

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.