Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7
1905-04-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1905:7, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.
1
ft:o 7.
Ank. till Kiksd. kansli den 4 april 1905, kl. i e. m.
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande N:o 3 i
anledning af väckt motion om försäljning af s. k. välgörenhetsfrimärken
till förmån för svenska nationalföreningen
mot tuberkulos.
I motion n:o 34 har Herr A. von Möller hemställt:
»Att Första Kammaren för sin del beslutar att Riksdagen i skrifvelse
till Kungl. Majestät anhåller, att Kungl. Maj:t ville genom kungl.
poststyrelsens försorg låta tillverka frimärken af olika valör, hvilka
genom postverket komma att tillhandahållas allmänheten till åsatt pris
jämte en lämpligt afpassad tiiläggsafgift, hvilken efter afdrag af försäljningsprovision
öfverlämnas till svenska nationalföreningen mot tuberkulos.
»
Efter en redogörelse för den under senaste tiden använda idén
att medelst begagnande af så kallade välgörenhetsmärken bereda åt en
i människovänligt syfte verkande förening en väl behöflig inkomst
genom frivilliga bidrag från allmänheten och för de genom denna idés
tillämpning intill tiden för motionens afgifvande vunna resultat har
motionären framhållit olägenheterna af ett värdemärke, som utan att
äga postal valör kan åsättas postförsändelser. Han har därför ansett fördelaktigt,
om det extra märket kunde utbytas mot verkliga frankotecken af
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 6 Häft. (N:o 7.) 1
2
Första Kammarens Tillfälliga TJtshotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.
vanligast förekommande slag, för hvilka utöfver befordringsafgiften erlades
en tilläggsafgift i form af antingen ett fast belopp eller vissa
procent af frimärkets valör, hvilken tilläggsafgift skulle efter afdrag af
försäljningsprovision tillfalla svenska nationalföreningen mot tuberkulos.
Därjämte har motionären redogjort för några inom andra länder verkställda
emissioner af dylika märken.
Utskottet hänvisar till motionens innehåll i afseende på detaljerna
i ofvan berörda synpunkter och kan helt instämma med motionären i
hans önskningsmål och till hufvudsaklig del i sättet för dess genomförande.
För att vinna vidsträckt användning af frankotecken med tilläggsafgift
erfordras:
l:o) att världspostföreningens medgifvande kan erhållas för dessa
märkens användning i internationel korrespondens;
2:o) att tilläggsafgiften icke blir betungande;
3:o) att korrespondenternas besvär med märkets åsättande så
mycket som möjligt inskränkes;
4:o) att lämpliga valörer utväljas, och möjligen
5:o) att filatelisternas intresse beaktas.
Utskottet tillåter sig att angående enhvar af dessa punkter anföra
följande erinringar.
l:o) Under det att öfriga af motionären omförmälda och jämväl
andra af utskottet kända märken synas vara auvändbara endast för inhemsk
korrespondens, torde de ryska medföra en vidsträcktare giltighet.
Enär emellertid äfven angående de ryska märkena tvekan uppstått angående
rätten att — med hänsyn till världspostföreningens reglementen
— i internationel korrespondens använda vare sig vanliga frankotecken
eller dylika af enahanda valör med tillagd välgörenhetsafgift, har utskottet
med afseende på dessa märken inhämtat följande:
A. Ryska post- och telegi’afverkets cirkulär af den 21 november
1904 meddelar angående försäljning på post- och telegrafverkets
kontor af brefmärken, som utsläppas af kejserliga patriotiska kvinnoföreningen,
åtskilliga föreskrifter, af hvilka nedanstående må anföras:
Märkena utsläppas af fyrfat digt värde, 3, 5, 7 och 10 kopek;
Försäljningspriset för dem bestämmes med tillägg af 3 kopek
till hvarje märkes nominella belopp, hvarom äfven står tryckt
på själfva märkena, t. ex. på 3 kopeks märket jämte postala
valören, 3 kopek: »Försäljningspris 6 kopek till förmån för
den aktiva arméns döda krigares barn»;
Korrespondens af alla slag, frankerad med sådana märken,
försändes af post- och telegrafverket enligt samma stadgar
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.
som den korrespondens, hvilken är frankerad med brefmärken
tillverkade af post- och telegrafverket, hvarvid postafgiften
betalas med märkenas nominella pris men icke med deras försäljningspris.
B. Meddelande från världspostföreningens internationella byrå i
Bern af deri 9 januari detta år till generalpoststyrelsen i Stockholm innehåller
tillkännagifvande om emission af ofvannämnda ryska märken
med tilläggsafgift att användas i ryska postverkets verksamhet jämte
tillännagifvande att tidigare utsläppta frimärken fortfarande gälla samt
att det uteslutande beror på korrespondenterna att begagna sig af den
ena eller andra modellen.
C. _ Svenska postverket synes hafva godkänt dessa ryska märken
såsom giltig betalning för postförsändelser från Ryssland till Sverige,
da bi ef, försedda med dessa frankotecken men utan anteckning om
erlagd lösen, blifvit uppvisade inför utskottet.
Världspostkonventionens artikel 11 mom. 1 innehåller: »Ingen
som hälst försändelse kan frankeras annorledes än medelst de i^afsändningslandet
för enskildas brefpostförsändelser gällande frankotecken.
Det är likväl icke tillåtet att i den internationella postutvexlingen använda
frankotecken, hvilka tillverkats för något visst ändamål af särskild!
intresse för det land, där de utgifvits, såsom s. k. jubileumsfrankotecken
af öfvergående giltighet.))
Förestående artikel synes, med stöd af ofvan under A. B. och C.
anförda upplysningar, hafva tolkats så, att särskilda för visst ändamål
tillverkade frankotecken få användas för såväl inhemsk som utländsk
korrespondens, såvida deras giltighet icke är af öfvergående art, d. v. s.
att giltigheten för sådana märken varar likasom för öfriga uteslutande
posta/,a frimärken till dess de aflysas, och utskottet finner därför att enframställning
kan göras om utgifvande af frankotecken med tilläggsafgift
att användas i internationell korrespondens, såvida tiden för deras giltighet
icke på förhand blifver begränsad.
4 Första Earamarens Tillfälliga Utskotts. (N;o %) jUtlåtande N:o 7.
2:o) Angående tilläggsafgifiens bestämmande finnas 2 vägar att
välja, nämligen; fastställande antingen, af en fast afgift, hvilken då torde
böra begränsas till eu siffra, som ej öfverstiger frankovärdet af den
lägsta valör, som bör ifrågakomma, antagligen 2 öre, eller och af ett tilllägg
i procent. af frankotecknens valör, hvilket då bör så bestämmas,
att det utfaller i fullt öretal, hvadan lägsta procentsatsen för att träffa
2 öres märket måste utgöra 50 °/0, men denna sats passar ej för 5 öres
nrärket, enär tillägget då skulle blifva fire, och den lärer därför få
höjas till 100 %. Ett tillägg af frankotecknefs hela värde skulle då för
inhemskt brefpojto stiga till 10 öre och för det lägsta förekommande
utländska portot för bref till 20 öre. Utskottet finner sig med anledning
af det nu anförda icke kunna förorda procentberäkning, enär
tillägg''^ då blefve allt för betungande, men vill i stället förorda en viss
fast tilläggsafgift af 2 öre till hvarje frankeringsmärke, som skulle komma
till användning.
3:o) Beträffande korrespondenternas besvär vill det synas nödvändigt
att tilläggsafgiften icke i frankotecknet utmärkes genom särskild
kupong, utan att densamma ingår i märkets försäljningsvärde och med
detta oskiljaktigt sammanhänger; härvid torde böra anmärkas, att alla
valörer, som skola komma ifråga att kombineras med tilläggsafgift
måste tillverkas i två upplagor, den ena med och den andra utan väl- ''
görenhetstillägg, att af korrespondent efter eget val begagnas.
4:o) Valörers bestämmande kan vara vanskligt, men det torde
kunna antagas, att 5 och 10 öres frankotecken mest användas, att 2
och 4 öres märken i stor mängd förbrukas särskild! vid framförande
af jul- och nyårs-hälsningar, då offervilligheten jämväl är större än
eljest, samt att den större affärsvärldens brefväxling med utlandet skulle
medföra en afsevärd användning af 20 öres märken, försedda med tillläggsafgift.
Utskottet vill med anledning af hvad här framhållits förorda,
att frankotecken med tilläggsafgift komma att tillhandahållas af
följande valörer nämligen: »2, 4, 5, 10 och 20 öre, således jämte tillläggsafgiften
4, 6, 7, 12 och 22 öre, hvarjämte utskottet anser önskvärd!,
att brefkort och frankokuvert af vanligast förekommande slag
utfärdas jämte tilläggsafgifter.»
5:o) Samlare af frimärken önskade förr att förvärfva frankomärken,
försedda med poststämpel såsom bevis för att märket begagnats såsom
befordringsmedel för postförsändelse, men numera lärer för dylika samlingar
större värde sättas på obegagnade märken, och man skulle därför
hafva anledning antaga, att ju flera valörer som utsläppas, desto
större inkomst, skulle dessas införlifvande i samlingar medföra ej blott
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.
5
för postverken själfva utan äfven för föreningar, som få draga fördel
af välgörenhetsmärken, där dessa framträda under postförvaltningarnas
hägn; men af uttalanden från filatelistiskt håll framgår, att en viss försiktighet
måste iakttagas, enär man inom dessa kretsar, för att icke betungas
af allt för rikligt material, vill skilja på märken, som äro nödiga
för postbefordran, och sådana, som tillkommit i välgörenhetssyfte, hvilka
senare anses mindre begärliga.
I förenämnda 5 afseende^ bär utskottet tillåtit sig att anföra sin
mening utan att framställa positiva förslag och finner sig böra föreslå
ftiksdagen att öfverlämna bestämmandet därom åt Kongl. Maj:t, som
otvifvelaktigt kan genom generalpoststyrelsen erhålla de mest sakkunniga
upplysningar och råd.
Då motionären föreslagit afdrag af endast försäljningsprovision,
torde han hafva afsett att däruti inbegripa jämväl alla öfriga omkostnader,
som postverket skulle få vidkännas, såsom ökad tillverkningskostnad,
anskaffning af nya perforeringsmaskiner, om åt märkena gifves annan
form än den vanliga, och biträde för räkenskapsföring m. m,, livilket
allt naturligtvis måste afdragas från bruttoinkomsten af tillägsafgifterna,
och utskottet gifver åt detta sitt antagande ett uttryck i nedanstående
hemställan till beslut.
Enär en förmån skulle genom de af motionären föreslagna och
af utskottet tillstyrkta åtgärderna tillfalla en förening, som, om den ock
arbetar uteslutande för allmänt väl, dock icke står under offentlig kontroll,
torde det icke böra förbises, att öfver de inflytande medlens användning
bör öfvas tillsyn, som öfvervakar, att det allmännas intressen blifva
tillbörligen tillgodosedda, och utskottet föreslår därför, att Kungl. Maj:t
behagade i detta afseende meddela nödiga kontrollföreskrifter.
De ryska märkena tillverkas och försäljas af käjserliga patriotiska
kvinnoföreningen och tillhandahållas postverket i mån af behof, men
det synes utskottet fördelaktigare, om postverket öfvertoge befattningen
med såväl tillverkning som distribution af de föreslagna märkena så
mycket hellre som de skola vara verkliga postala frimärken, öfver hvilka
kontrollen från början till slut bör hvila i händerna på den myndighet,
som bättre än en enskild förening kan bedöma, om missbruk kunna
befaras och huru sådana skola förekommas.
Ändamålet med den föreslagna åtgärden att bereda inkomst åt en
Bih. till Biksd. Prof. 1905. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 6 Käft. (N:o 7.) 2
6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N\o 2) Utlåtande N:o 7.
förening, som till hela svenska folkets framtida välfärd söker bekämpa
en utbredd och tärande folksjukdom, är otvifvelaktigt beaktansvärdt,
och utskottet finner i det intresse som allmänheten ådagalagt för de
redan under slutet af förra året utsläppta välgörenhetsmärkena, ej mindre
ett bevis för lämpligheten af än äfven en borgen för framgången af
här omförmälda förslag.
Med anledning af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,
att Första Kammaren för sin del besluter, att
Riksdagen i underdånig skrifvelse anhåller, att Kungl.
Maj:t behagade medgifva:
dels '' att generalpoststyrelsen må låta tillverka särskilda
frimärken af lämpliga valörer, hvilka märken utöfver
postbefordringsafgift åsättas en efter förhållandena
afpassad tilläggsafgift, att jämte de vanliga frankotecknen
tilhandahållas den korresponderande allmänheten,
och
dels att nämnda tilläggsafgift — efter afdrag af
postverkets särskilda omkostnader för märkenas tillverkning
och postala behandling samt skälig provision
till tjänstemännen öfverlämnas till svenska nationalföreningen
mot tuberkulos, som må under den kontroll,
Kungl. Maj:t behagar föreskrifva, använda de sålunda
inflytande medlen för sitt allmännyttiga ändamål.
Stockholm den 4 april 1905.
På utskottets vägnar
GUST. TAMM.
STOCKHOLM. P. A. NYMANS EFTERTID TRYCKERI, 1905.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.