Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till § 7 riksdagsordningen. .

1905-02-17 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1905:1, Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till § 7 riksdagsordningen. .

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

1

X:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 17 febr. 1905, kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

tillägg till § 7 riksdagsordningen.

. Uti en inom Andra Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet

hänvisad motion,_ n:o 148, har herr A. Jönsson i Yngsjö hemställt, att

Riksdagen ville till hvilande i grundlagsenlig ordning antaga ett tillägg

till § 7^ riksdagsordningen af ungefär följande lydelse:

»1 ill suppleanter för ledamöter i Första Kammaren äger landsting

välja det antal personer, som anses nödigt, att i den ordning de blifvit

valda inträda , i tjänstgöring efter ordinarie ledamöter, som afgå, tills

lagtima landsting väljer nya ordinarie ledamöter. Kungl. Maj:ts befallningshafvande

meddelar suppleant, när han skall inträda, Inträffar

ledighet under pågående riksdag, måste suppleant inom 14 dagar efter

bevisligen mottagen underrättelse sig vid riksmötet infinna.»

Nämnda paragraf har följande lydelse:

»Riksdagsordningen.

§ 7.

Val till riksdagsman i Första Kammaren anställes af vederbörande

landsting och stadsfullmäktige, så ofta ledighet uppstår, eller då

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 3 Sami 1 Haft. (N:o 1) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1,

Konungen förordnat nya val. Landsting sammanträder för det ändamål,

där så erfordras, till urtima möte.»

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»Redan så strax efter nu gällande riksdagsordnings antagande som

1867 framhölls motionsvis i Andra Kammaren en brist i dess bestämmelser

för val af ledamöter i Första Kammaren, som säkerligen i nuvarande

tid är mera kännbar och till större olägenhet än någonsin förr.

Motion väcktes nämligen det nämnda året i Andra Kammaren om sådant

tillägg till riksdagsordningens § 7, att landstingen äfven må kunna

välja suppleanter till Första Kammaren, att inträda, då någon ledamot

mellan landstings sammanträden afgår, aflider eller af någon orsak blir

diskvalificerad för riksdagsmannauppdraget.

Förslaget motiverades af hänsyn till de kostnader för det allmänna

och besvär för landstingsmännen, sammankallandet af urtima landsting för

val af ledamöter af Första Kammaren orsakar. 1867 års konstitutionsutskott

afstyrkte emellertid motionen, därvid bland annat yttrande, »att,

då riksdagsordningens § 7 stadgar, det val till riksdagsman i Första Kammaren

skall af vederbörande landsting och stadsfullmäktige anställas, så

ofta ledighet uppstår», härmed otvifvelaktigt varit afsedt att åt valförsamlingen

förvara dess rätt att vid hvarje tillfälle utse till riksdagsman

den, för hvilken de väljande då Iwsa största förtroendet. Skulle åter vid

riksdagsmannaval jämväl utses suppleanter, men desse först efter en längre

tids förlopp inträdde i utöfningen af riksdagsmannakallet, och det således

icke kunde tagas för gifvet, att de representerade de åsikter, som vid detta

deras inträde vore rådande hos valförsamlingen, så blefve icke desto mindre

denna genom det föregående valet af suppleanter beröfvad sin rätt att

till representant utse den, som då ansåges därtill vara den lämpligaste.

Äfven utan att behöfva förutsätta en sådan längre tids förlopp, är det

tänkbart, att saknad af de i riksdagsordningens § 9 för ledamöter i

Första Kammaren föreskrifna kvalifikationer vid det förra valet utgjort

ett hinder för valmännen att till representant utse en person, som i annat

fall funnits böra företrädesvis ifrågakomma, men att, detta hinder bortfallit,

när någon af de valde riksdagsmännen afginge, utan att valförsamligen

likväl då kunde till representant utse en sådan person, emedan

en under andra förhållanden vald suppleant redan inträdt i den afgångnes

ställe.

Mig synes, att dessa de egentligen enda skäl, som kunnat anföras

mot den nämnda motionens syfte, fullständigt undanröjas därigenom, att

ett visst antal suppleanter till Första Kammaren vid hvarje lagtima lands
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

3

tingssammanträde väljas, att i denna egenskap kvarstå intill nästa lagtima

landsting, då såväl riksdagsmän i de under året afgångnes ställe väljas

som ock val af det behöfliga antalet suppleanter utses. Suppleantvalet

skulle således ske årligen — eu för lanöstingsarbetet föga betungande

åtgärd — och valförsamlingen blefve därigenom oförhindrad att lägga,

i och med valet, de åsikter i dagen, hvilka den ville hafva särskildt betonade

i och för Riksdagen. De årligen återkommande suppleantsvalen

kunde därjämte tjäna till att gifva de ordinarie representanterna en

kanske icke alltid obehöflig vink om stämningen bland deras valmän,

hvilken onekligen kan under den långa tid, för hvilken valen till Första

Kammaren gälla, höget väsentligt förändras, utan att vederbörande riksdagsman,

helst om han är bosatt långt borta från landstingsområdet, har

behöflig kännedom därom. Jag vågar därför tro, att redan ur denna

synpunkt årliga val inom landstingen af ersättare för afgående riksdagsmän

i Första Kammaren icke skulle vara utan ett visst gagn för

det allmänna.

Rörande de fördelar och lättnader, som med afseende å kostnader

och besvär kunde vinnas genom val af suppleanter till Första Kammaren,

yttrade 1867 års konstitutionsutskott, att kostnaderna och besvären för

fyllnadsval till Första Kammaren äro af samma art som vid riksdagsmannaval

i allmänhet, »hvilka alla i mer eller mindre mån äro med besvär

och kostnader förenade, utan att likväl några åtgärder till förekommande

af deras förnyande blifvit af motionären ifrågasatta».

Jag tror icke, att man nuförtiden mera allmänt är böjd att så lättvindigt

som 1867 affärda frågan om besvären och .kostnaderna i samband

med det föreliggande ärendet. De anspråk, som i våra dagar ställas på

den intresserade och i det allmänna lifvet anlitade medborgaren, blifva år

för år alltmera kräfvande, i samma män samhällets uppgifter blifva flera

och mera invecklade. Det är också en i alla moderna samhällen allmän

klagan, att allt flera och flera dugande män draga sig undan de medborgerliga

uppdragen, emedan dessa taga deras krafter och tid så mycket

i anspråk, att det egna arbetet som följd däraf måste eftersättas. Under

sådana förhållanden blir det en alltmera bjudande plikt att söka ernå

iörenklingar i det medborgerliga arbetets organisation och besparingar

öfverallt, där sådant utan olägenheter för det allmänna är möjligt. Och jag

dristar bestämdt påstå, att ingen olägenhet skulle uppstå, om mellan landstingens

lagtima sammanträden uppkomna ledigheter i Första Kammaren

tylldes intill nästa landstingssammanträde af vid det närmast föregående lagtima

landstinget valda suppleanter. Valmännens åsikter komme därigenom

minst lika väl till synes och valförsamlingens rätt tiligodosåges i lika stor

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

utsträckning'', som om en af urtima landsting vald ordinarie ledamot loge

säte i kammaren. Alldeles säkert är, att rätt afsevärda kostnader för

länen ock mycket besvär för landstingsmännen därmed undkommes.

Om de ganska stora kostnader, ett urtima landsting drager, beköfver

jag i detta sammanhang helt visst endast erinra, liksom om det förhållandet,

att ingen garanti gifves mot den möjligheten, att ett landsting

kan nödgas sammanträda »urtima» flera gånger under ett enda år.

Hvad 1867 års konstitutionsutskotts anmärkning mot dåvarande

motionär i ämnet angår, nämligen att han intet föreslagit till aflägsnande

af med valen till Andra Kammaren förenade, liknande olägenheter,

så tillåter jag mig hänvisa till det kända förhållandet, att i det

af Kung], Maj:t för fjorårets Riksdag framlagda förslaget till förändrade

bestämmelser’ rörande val af ledamöter till Andra Kammaren stadgas,

att mellan de allmänna valen uppkomna ledigheter skola fyllas på det

sätt, att de, som vid de allmänna valen erhållit de näst efter de valde

högsta röstetalen, successivt inträda i kammaren. I flera andra länder

har man ju också redan infört systemet med suppleanter till nationalrepresentationens

olika afdeluingar.»

Hen närmare formuleringen af det föreslagna tillägget till ifrågavarande

paragraf har af motionären öfver!ämnats åt utskottet.

Det hufvudsakliga skäl, hvarpå motionären grundar sitt förslag

om införande af suppleantsystem vid val af ledamöter till Riksdagens

Första Kammare, synes vara, att därigenom skulle undvikas de kostnader

för det allmänna samt de besvär och de ekonomiska uppoffringar för

den enskilde landstingsmannen, hvilka äro förenade med urtima landsting,

då sådant måste för riksdagsmannaval sammanträda. Detta skal

lärer dock enligt utskottets uppfattning icke böra tillmätas någon större

betydelse. Enligt livad utskottet inhämtat, hafva under tiden från och

med år 1866 till och med år 1904, eller sålunda under en tidrymd af

39 år, i hela riket urtima landstingsmöten för berörda ändamål hållits

allenast vid 28 särskilda tillfällen. Vid sådant förhållande synes införandet

af suppleantval till Första Kammaren ur den åt motionären angifna

synpunkt icke vara af behofvet påkalladt.

Hvad angår den förmenta fördel af dessa suppleantval, som motionären

velat finna däri, att ledamöterna af Första Kammaren skulle

genom sådana va! erhålla behöflig kännedom om stämningen bland sina

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

o

valmäD, vill utskottet endast erinra, att riksdagsmannen, som i utöfningen

af sitt kall icke kan bindas af andra föreskrifter än rikets grundlagar,

helt visst på annat sätt kan vinna besked om eu möjligen ändrad

åskådning hos den korporation, af hvilken han blifvit vald.

Oansedt den omständigheten, att regelbundet återkommande val

för så kort tidrymd som ett år föga öfverensstämmer med våra politiska

valförhållanden i allmänhet, och framför allt med afseende å Första

Kammaren, håller utskottet före, att den föreslagna reformen äfven i andra

afscenden måste anses mindre lämplig. Sålunda kunde, då suppleantval

årligen skulle äga rum, däraf blifva en följd, att till suppleanter

valdes personer utan behörig hänsyn till deras benägenhet att åtaga sig

och deras lämplighet att utöfva representantkallet.

Slutligen vill utskottet icke underlåta att påpeka, att den af

motionären föreslagna grundlagsändringen för sitt genomförande kräfver

ändiingar jämväl i åtskilliga andra grundlagsbestämmelser rörande

Första Kammarens bildande, såsom i fråga om fullmakt och afsägelse.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må föranleda någon

Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 februari 1905.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

Bih. till Biksd, Prof. 1905. 3 Sami. 1 Haft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.