Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner dels i fråga om landtförsvarsoch sjöförsvarsdepartementens förening till ett departement, dels och om skrifvelse till Rungl. Majit angående inrättande af ett nytt departement för handel, industri och sjöfart.

1905-05-09 · 30 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 29 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1905:10, Utlåtande, i anledning af väckta motioner dels i fråga om landtförsvarsoch sjöförsvarsdepartementens förening till ett departement, dels och om skrifvelse till Rungl. Majit angående inrättande af ett nytt departement för handel, industri och sjöfart.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 11 maj 1905, kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner

dels i fråga om landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementens

förening till ett departement, dels och om skrifvelse

till Rungl. Majit angående inrättande af ett nytt

departement för handel, industri och sjöfart.

Uti särskilda inom Kamrarne afgifna, till konstitutionsutskottet hän- Motioner

visade motioner hafva förslag väckts dels rörande landtförsvars- och sjöfö

rs v ar s dep artementen s förening till ett departement, dels och om skrifvelse

till Kung! Maj:t angående inrättande af ett nytt departement för handel,

industri och sjöfart.

I afseende å frågan om sammanslagning af de båda försvarsdcparte- .VoUonäreme*

raenten hafva i motioner inom Andra Kammaren yrkats: förslag.

af herr Carl J. Ödman, i motionen n:o 60, att Riksdagen i skrifvelse

till Kung! Maj:t anhåller om utredning af möjligheten och förutsättningarna

för en sammanslagning af landt- och sjöförsvarsdepartementen

under en gemensam chef;

af herr Gösta Tamm, i motionen n:o 98, att Riksdagen måtte antaga

följande förslag till ändrad lydelse af §§ 5, 6 och 15 regeringsformen att

hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

Bill. till Riksd. Prot. 1005. 3 Sami. 9 Höft. (N:o 10.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsformen.

§ 5.

Statsrådet skall bestå af tio ledamöter, bland hvilka----

ledamöter af statsrådet.

§ 6.

Af statsrådets ledamöter skola sju vara chefer och föredragande, hvar

för sitt departement, nämligen:

ministern för utrikes ärendena för utrikesdepartementet;

en chef för justitiedepartementet;

en för försvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens rådgifvare

i kommandomål;

en för civildepartementet;

en för jordbruksdepartementet;

en för finansdepartementet;

en för ecklesiastikdepartementet.

Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan, bestämmes

af Konungen genom en särskild! utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

Bland de tre statsråden utan departement böra minst två hafva förvaltat

civil beställning.

§ 15.

Kommandomål, hvarmed förstås sådana, som Konungen, i egenskap

af högste befälhafvare öfver krigsmakten till lands och sjöss, omedelbarligen

besörjer, må Konungen, då han själf förer riksstyrelsen, afgöra i

närvaro af chefen för försvarsdepartementet. Honom åligge, vid ansvar,

att, då dessa mål-----göra det afseende, honom godt synes; samt

af herr A. Th. Carlheim-Gyllensköld, i motionen n:o 179, att Riksdagen

måtte besluta att till hvilande grundlagsenlig behandling antaga

följande förändrade lydelse af regeringsformens §§ 5, 6 och 15, nämligen:

Regeringsformen.

§ 5.

Statsrådet skall bestå af tio ledamöter, bland hvilka Konungen---

--etc. lika med nuvarande lydelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

3

§ 6.

Af statsrådets ledamöter skola sju vara cliefcr och föredragande för

hvar sitt departement, nämligen:

ministern för utrikes ärendena för utrikesdepartementet,

en chef för justitiedepartementet,

en för försvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens rådgifvare

i kommandomål för armén och flottan,

eu för civildepartementet o. s. v. lika med nuvarande lydelse till 6:te

§:ns slut och

§ 15.

Kommandomål, hvarmed förstås sådana, som Konungen, i egenskap

af högste befälhafvare till lands och sjöss, omedelbarligen besörjer, må

Konungen, då han själf förer riksstyrelsen, afgöra i närvaro af förvarsdepartementets

chef. Honom åligger etc etc. lika med nuvarande lydelse.

Beträffande ifrågasatt skrifvelse till Kuiigl. Maj:t angående inrättande

af ett nytt departement för handel, industri och sjöfart hafva framställningar

gjorts i två lika lydande motioner, nämligen:

motionen inom Första Kammaren, n:o 37, af herrar John Redig, Axel

G. Andersson, A. L. Apelstam, J. H. Dieden, E. A. Enhörning, E.

Fränekel, P. Em. Lithander, P. Lundsten, H. E. Montgomery, Gottfr. Olein,

Axel Petri, fl. Eternhagen, P. G. Tamm och Vollrath Timra, i hvilken

motions syfte herrar grefve. W. v. Hallwyl, A. E. Håkansson, John Lovén,

Martin Hisser och Ridt. Åkerman instämt, samt

motionen inom Andra Kammaren, n:o 225, af herrar C. J. F. Ljunggren,

P. A. Bengtsson, Fridtjuv Berg, Oskar Berg, Elof Biesért, friherre

Carl Carlson Bonde, A. Brodin, A. F. Broström, Carl Buren, Axel Bökelund,

Julius Centerwall, R. Ekholm, C. Faxe, A. Th. Carlheim-Gyllensköld,

C. J. Hammarström, Henrik Hedlund, K. G. Karlsson, K. Killander, S. H.

Kvarnzelius, B. Lindgren, G. O. V. Lindgren, Carl Lindhagen, Victor

Moll, S. Hatt och Dag, Sixten Heiglick, Th. Hordström, Alfred Ohlsson,

And. Olsson i Mårdäng, Sven Palme, A. Reuterskiöld, E. Räf, Hugo Segerdald,

C. H. Setterberg, Ivan Svensson, A. Thylander, Oscar drapp, Conrad

Vahlquist, G. O. Wallenberg, Edvard Wavrinsky, Erik Wijk, Carl J.

Ödman och Henne öhngren.

1 dessa två motioner hemställes, att Riksdagen i skrifvelse till Kungl.

Maj:t måtte anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riks
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

(fägen framlägga förslag till inrättandet af ett nytt statsdepartement, omfattande

handel, industri och sjöfart.

Dessutom har i en inom Andra Kammaren af herr M. Dalin väckt

motion, n:o 157, ofvan omförmälda båda frågor upptagits till behandling;

och har af denne motionär föreslagits, att Riksdagen måtte i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande af förslag till inrättande af

ett statsdepartement för handel, sjöfart och industri samt förslag till sammanslagning

af de båda försvarsdepartementen till ett departement.

Herrar Tamm och Carlheim-Gyllensköld hafva alltså hemställt om

vissa grundlagsändringar, livilka endast i formuleringen något afvika från

hvarandra, i ändamål att åvägabringa landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementens

förening till ett departement, under det herrar Ödman och Dahn

föreslå en skrifvelse till Kungl. Maj:t i detta syfte. Af såväl den sistnämnde

som ock af herr Retlig in. fl. samt herr Ljunggren in. fl. har

framställning gjorts om en skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan om

framläggande af förslag till inrättande af ett nytt departement för handel,

industri och sjöfart.

emes Till stöd för sitt förslag har herr Ödman uti motionen n:o 60 framlagt

in,J'' följande motivering:

>Det är icke första gången, som den fråga, hvilken jag här tillåter

mig framhålla till kammarens uppmärksamhet och behjärtande, blifvit i

motionsväg underställd Riksdagens pröfning, ehuru den af åtskilliga skäl

icke vunnit dess bifall. När jag nu ånyo upptager densamma, sker det,

emedan förhållandena inom och utom vårt land tagit eu vändning, hvilken

synes mig så afgjordt tala till fördel för den reform jag åsyftar, att tiden

för dess genomförande kan anses vara fullt mogen.

Jag syftar på sammanslagningen af landt- och sjöförsvarsdepartementen

under en gemensam chef såsom högste ansvarig ledamot af Kungl. Maj:ts

regering.

Fråga härom har upprepade gånger blifvit väckt i Riksdagen. För

att ej gå längre tillbaka i tiden än under det nuvarande representationsskicket,

har det skett vid flera tillfällen, af hvilka jag här endast vill

särskildt nämna ett par. Det ena var redan vid 1868 års riksmöte, då

möjligheten däraf påpekades af själfva konstitutionsutskottet.

Det andra var vid 1880 års riksdag, då därom väcktes särskilda

motioner i denna kammare af tvenne män, hvilkas mogna omdöme och

fosterlandsälskande sinnelag i all tid skola göra deras namn till en prydnad

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

5

i vår riksdagshistoria: framlidne landshöfdingen grefve Eric Sparre och

herr Ola Andersson, då i Burlöf. Äfven sedan hafva liknande yrkanden

gjorts. Samtliga dessa motioner syftade emellertid icke enbart till den

åtgärd, som jag nu föreslår, utan ställdes i samband med mer eller mindre

ingående förändringar i regeringskonseljens sammansättning och departementschefernas

verksamhetssfärer, vanligen för inrättande af ett särskild!

departement för jordbruk och andra näringar, och skulle då de bägge

försvarsdepartementens sammanslagning till ett gemensamt på sätt och vis

uppväga tillkomsten af en ny departementschef i Konungens råd.

Sedan den tiden har detta gamla önskningsmål åtminstone delvis

blifvit fylldt genom inrättande af jordbruksdepartementet, men skälen för

deri af mig nu föreslagna reformen äro i och för sig talande, och jag tror

mig äfven äga ett ganska allmänt stöd för mitt förslag i den allmänna

meningen inom landet.

Når jag hår ofvan yttrat, att förhållandena både inom och utom vårt

land tala för den af mig föreslagna åtgärden, vill jag, med hänsyn till

det senare icke inlåta mig på några storpolitiska konsiderationer beträffande

den hotade ställning, hvaruti Sverige befinner sig eller kan komma att

under nagra europeiska konflikter råka gentemot främmande makter, då

gifvetvis vår försvarskraft skall sättas på de allvarligaste prof och enheten

i dess ledning varder mer än någonsin absolut nödvändig. Jag fäster mig

endast vid att den anordning af försvarsväsendet, som jag vill föreslå,

redan år inom flera länder genomförd och där visat sig utan någon

olägenhet, men tvärtom fullt tillfredsställande fungerar. Så är bland

annat fallet i Norge och har nyligen skett äfven i vårt grannland Danmark.

Där hade en bestämd schism uppstått mellan krigs- och marinministern,

hvilken ej kunde biläggas annat än genom bägge dessa ministrars afgång

och deras ämbetens förläggande i händerna på en enda man — till på

köpet en civil.

Hos oss har visserligen icke någon till uppenbar konflikt ledande

meningsskillnad, åtminstone såvidt allmänheten har sig bekant, förekommit

försvarsministrarne emellan, men ett annat förhållande bär däremot kunnat

iakttagas, hvilket med all säkerhet inverkat menligt på planmässigheten af

våra försvarsanordningar och med alldeles bestämd Visshet ökat kostnaderna

därför. Det har, såsom i denna kammare yttrats, »ibland blåst sjövind,

ibland landvind», och i bäggedera fallen ha anslag äskats och blifvit beviljade,

utan att ett strängt samband mellan de lör hvarandra nära no»''

främmande organisationerna kan skönjas.

När frågan var före vid 1874 års riksdag, anfördes såsom hufvudsaklig!

skäl mot förslaget, att omfattande arbeten då förestode för utred
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

ning och uppgörande af förslag till ordnande af landets försvar; men äfven

en och annan, som uttalade denna mening, medgaf, att en sammanslagning

af de båda krigsdepartementen förr eller senare sannolikt skulle ske, och

det nekades knappt af någon, att nyttan af försvarets ordnande efter en

gemensam plan vore påfallande, samt medgafs, att helt visst äfven en ickesjöman

ganska val kunde vara sjöminister. — (Erfarenheten från andra

länder visar också, att detsamma kan gälla krigsministern.)

Nu äro många arbeten undangjorda i den antagna försvarsorganisationen,

men ännu återstår mycket att utföra både för armén och flottan,

och den enhetliga ledningen saknas fortfarande.

Bland de oomtvistliga fördelar, en sådan skulle medföra, kan äfven

påräknas besparingar i de på betänkligt sätt alltjämt växande statsutgifterna

å nuvarande 4:de och 5:te hufvudtitlarne.

Konstitutionsutskottet vid samma 1874 års riksdag grundade sitt anslag

på motionerna förnämligast därpå, att en sådan reform borde utgå

från regeringen.

Detta är äfven min åsikt i hvad som rör den gemensamma organisationens

genomförande. Men ingenting hindrar, att Riksdagen uttalar sin

principen.»

mening om er

Det af herr Tamm uti motionen n:o 98 framställda förslaget beledsagas

af eu så lydande motivering:

»Sedan Riksdagen genom sina beslut af år 1899 och 1900 genomfört

upprättandet af det nuvarande jordbruksdepartementet, vill det synas, som

om ett af Andra Kammarens önskemål, hvilket vid upprepade tillfällen

med styrka framhållits, nämligen eu sammanslagning af landt- och sjöförsvarsdepartementen,

kommit att falla i glömska. Den kung!, propositionen till

1899 års riksdag hade dock omedelbart föregåtts af den utredning, soin företagits

af den år 1894 tillsatta kommittén, hvilken till full evidens bevisade,

att den af densamma förordade sammanslagningen icke endast kunde utföras,

utan äfven borde genomföras, och detta alldeles oberoende af ett

eventuellt samtidigt upprättande af ett nytt statsdepartement.

Kommittén säger härom bland annat: »Sålunda bör, om malsmanskapet

för rikets hela försvarsväsen lägges i eu enda mans hand, kunna

vinnas den betydande fördelen af eu mera systematisk och enhetlig administration

med häraf följande förenklingar och besparingar, ej minst vid

anskaffning af materiel och förråd af hvarjehanda slag. Särskild! borde

detta önskningsmål främjas genom den förening af armé- och marinförvaltningarne,

hvilken kommittén ansett böra blifva en följd af de båda departementens

förening. Ett märkligt exempel på de administrativa missförhållanden,

som kunna framkallas af försvarsärendenas fördelning på två

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

1

skilda departement, erbjuder förhållandet med våra kustbefästningar. Denna

brist på enhet, hvilken framträder äfven på andra områden, om ock icke

så iögonenfallande, kan tydligen ej vara till gagn för förvaltningen under

fredstid och kunde under krig blifva synnerligen olycksbringande. Om

de båda departementen förenades till ett, skulle dylikt ej vidare kunna

ifrågakomma.»

Visserligen tillägger kommittén, att »flera omständigheter synas tala

därför, att föreningens genomförande ej alltför mycket påskyndas», och

1899 års konstitutionsutskott skyndar att just på dessa ord bygga sin

motivering för afslag å en i Andra Kammaren väckt motion om försvarsdepartementens

sammanslagning, då det yttrar: »Därtill kommer, att i

den af motionären åberopade kommitté för utredning af frågan om landtoch

sjöförsvarsdepartementens sammanslagning, hvars betänkande afgafs

den 17 december 1895, kommitténs pluralitet, på samma gång den förordade

en dylik sammanslagning, likväl äfven framhöll, att flera omständigheter

syntes tala för att densammas genomförande ej alltför mycket

påskyndades. Inom landtförsvarets område påginge nämligen, yttrade

kommitterade, ett organisationsarbete, som åtminstone under de närmaste

åren icke torde hinna afslutas, och äfven för sjöförsvaret torde man kunna

motse en kraftigare utveckling. Då därjämte såväl genomförandet af

departementens sammanslagning som armé- och marinförvaltningarnes

förening till ett ämbetsverk, för hvilken jämväl erfordrades eu föregående

utredning, utan tvifvel komme att medföra ett omfattande organisationsarbete,

ansåge kommitterade det vara af vikt att tillse, det ej alla dessa

arbeten komme att fortgå samtidigt och därigenom inverka störande på

hvarandra.»

Men om det ock är sant, att den sedermera beslutade arméorganisationen

i än högre grad, än hvad år 1899 var fallet, ökat arbetsbördan

hos såväl landt- som sjöförsvarsdepartementet, så torde det icke vara

mindre visst, att en allt innerligare samverkan dem emellan blir mera

önskvärd för hvarje ökning i förs var skråf t en och för hvarje nytt anslag,

som till försvaret begäres. Dessutom kan det numera icke bestridas, att

svenska folket och dess representanter kommit till full insikt om nödvändigheten

af en verklig, gemensam försvarsplan, öfvervägd med hänsyn

icke allenast till ögonblickets kraf, utan äfven till en öfverskådlig framtids

fordringar, och därför noga afpassande anslagskrafven, icke efter eu för

tillfället blåsande land- eller sjövind, utan efter landets ekonomiska bärkraft

och dess berättigade fordran på ett verkligt, effektivt försvar.

Härom yttrar äfven 1894 års kommitté: »Häraf, att landets försvar bör

anförtros åt här och flotta såsom en organism, synes följa, att bådas ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

veckling bör ske efter en gemensam plan och att, då bådas medverkan

vid försvaret förutsattes, samarbete och samöfningar dem emellan måste

äga rum. Den år 1880 tillsatta landtförsvarskommittén yttrade i detta

afseende: »Såväl landt- som sjöförsvar hafva samma stora syftemål: fäderneslandets

försvar. De skola därför, då de tagas i anspråk i kriget,

handla i närmaste öfverensstämmelse med hvarandra. Detta kan endast

ske, om de redan i freden utvecklas efter en gemensam plan samt om

den uppgift, som ställes på det ena eller det andra, under utvecklingen

begränsas i förhållande till de medel, öfver hvilka vid hvarje tillfälle förfogas.

De två hufvuddelarna i försvarsväsendet, landt- och sjöförsvaren,

måste sålunda uppställa sina mål med fäst afseende på hvarandra, så att

hvad det ena sträfvar efter må stå i nära samband med det andras uppgift.

» De grundsatser, som sålunda uttalats, hafva emellertid endast i

ringa mån vunnit tillämpning. Allt hvad som kan bidraga till en sådan

samverkan mellan här och flotta, hvarom landtförsvarskommittén på det

anförda sättet uttalat sig, måste dock vara ägnadt att i väsentlig grad

öka vårt lands försvarskraft. Ett kraftigt medel för befordrande af denna

samverkan skulle tydligen vara landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementens

förening under en gemensam chef, hvilken skulle hafva att söka

åstadkomma den öfverensstämmelse i härens och flottans organisation och

utveckling, som är bäst ägnad att sätta dem i stånd att fylla hvardera

sin särskilda uppgift vid det gemensamma försvaret.»

Den tidpunkt är säkerligen förbi, då en tillfällig opinion vid en tidpunkt

alldeles kunde förbise vikten af flottans roll vid försvaret och vid

en annan kunde disponera eu alltför stor del af öfverskottsmillionerna till

ett förhastadt byggande af pansarfartyg utan att dock samtidigt beräkna

alla därmed förbundna kostnader; nu lärer väl icke existera en enda

tänkande vän af landets försvar, som icke inser, att flottans betydelse vid

försvaret är jämbördig med arméns, och just denna omständighet borde

väl förstumma dem, som af en sammanslagning frukta, att flottan skulle

tillbakasättas. Hvem som än månde komma att bekläda posten som försvarsminister

— en landtmilitär, en civil eller flottans man — lärer lian

väl icke kunna undgå att tillerkänna försvarets alla delar den dem med

rätta tillkommande betydelse.

Då nu, för att åter citera merberörda kommitté, »landt- och sjöförsvaret

hafva hvar sin representant vid Konungens rådsbord, och då

hvar af dem måste antagas — äfven utan förbiseende af det helas kraf

— företrädesvis benägen att uppskatta vikten särskildt af den försvarsgren,

hvars talan han har att föra, och att verka i främsta rummet

för dennas tillgodoseende, lärer det näppeligen kunna undvikas, att en

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

9

täflan uppstår mellan de båda försvarsministrarne. Detta förhållande bolde

icke i och för sig medföra några olägenheter för försvarsväsendet, snarare

tvärtom; men då man tager i betraktande, att de tillgångar, som kunna

ställas till försvarsväsendets förfogande, äro ganska begränsade, ter sig

saken annorlunda. Uppgiften blifver då, att mellan de särskilda grenarne

af försvaret fördela de befintliga tillgångarne på det sätt, som för det

hela är mest gagneligt, och denna utomordentligt svåra och grannlaga

uppgift måste, så länge de båda försvarsministrarne anse sig böra hufvudsakligen

sörja hvardera för sin gren af försvaret, vid olika meningar dem

emellan inom regeringen lösas af andra: konseljens öfriga medlemmar, af

h vilka man icke kan begära nödig sakkunskap i detta afseende, och i sista

hand af Konungen. Det lärer icke kunna förnekas, att det ur flera synpunkter

skulle medföra fördel, att frågor af nu antydda beskaffenhet bl ef ve

hufvudsakligen beroende på en just för deras afgörande ansvarig stats rådsledamot.

»

Den dualism, som nu förefinnes inom Konungens råd i afseende på

försvarsfrågor, har icke — och erfarenheten från senaste statsregleringar

torde ej jäfva den uppfattningen — verkat lyckligt vid afvägning^ af

de alltjämt stigande anslagskrafven; och om äfven den direkta besparingen

genom en sammanslagning skulle blifva alldeles betydelselös, så torde

helt visst den indirekta vinsten genom minskning af försvaret tlarnés slutsummor

blifva så mycket större, på samma gång som landets försvarskrafr

skulle tillväxa, ty, såsom kommittén vidare anför, »på den rätta fördelningen

mellan försvarets särskilda grenar af de för ändamålet tillgängliga

medel beror i själ! va verket förs var skr afton i det hela högst väsentligt,

och med en mindre summa, rätt fördelad, torde ofta nog vinnas en ansenligare

ökning i landets samlade försvarskraft än med en större summa,

mera slumpvis fördelad».

Såsom skäl för sin i motionen n:o 157 gjorda hemställan bär herr

Dalin anfört följande:

»Vid inrättandet af jordbruksdepartementet framhölls i synnerhet den

betydelse jordbruket såsom landets modernäring intager och som syntes

berättiga det till att vid Konungens rådsbord erhålla en särskild målsman

för tillvarataga]}det• af de viktiga intressen, som därmed vore förbundna.

Ru har emellertid under senare tiden en annan näring bos oss, nämligen

industrien, tagit ett utomordentligt uppsving. Genom handelsagenters

anställande har man sökt bereda den marknad i utlandet; och Sveriges

exportförening har på hvarjehanda sätt stått den till tjänst. Regelbundna

sjöfartsförbindelser med transmarina länder hålla på att komma till stånd

Bill. till Rikad. Prof. 1005. 3 Samt. .9 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

till båtnad för såväl vår utrikes handel och sjöfart som vår industri.

Men dessa näringar hafva ännu ej någon särskild malsman vid Konungens

rådsbord att tillvarataga deras för vårt land och vår handelsbalans allt

betydelsefullare intressen. Kommerskollegii chef är ju icke någon handelsminister.

Att inrätta ett departement för handel, sjöfart och industri synes mig

därför i och för sig välbehöfligt, men kan därjämte motiveras därmed, att

om det kommer till sådan uppgörelse med Norge i konsulatfragan, att

länderna få särkonsuler, så böra äfven de svenska konsulerna enligt min

åsikt tillsättas genom annat departement än utrikesdepartementet.

Ett departement för handel, sjöfart och industri blefve då särdeles

lämpligt att hafva om hand konsulatväsendet, som sorterade under detta

departement, inför hvars chef våra konsuler hade att svara och redogöra

liksom de norska konsulerna inför norskt departement, så att utrikesdepartementet

endast hade att skaffa de respektive konsulerna exekvatur

och naturligtvis, ifall någon konsul, vare sig svensk eller norsk, gaf anledning

till någon diplomatisk konflikt, ställa om hans återkallande genom

vederbörande departement. I en så grannlaga sak vände sig väl den utländska

regeringen till vår utrikesstyrelse för att få vederbörande återkallad

hellre än att själf nödgas återtaga honom beviljad exekvatur.

Statsrådens antal skulle dock ej behöfva ökas genom inrättande af

ett nytt departement. Det finnes två vägar att na detta mai: antingen

genom att minska de konsultativa statsrådens antal från nuvarande tre

till två eller också genom sammanslagning af landt- och sjöförsvarsdepartementen

till ett försvarsdepartement.

I konstitutionsutskottets utlåtande vid 1899 års riksdag, n:o 6 sid. 11,

heter det bland annat: »då, på sätt ock blifvit af chefen för civildepartementet

framhållet, ett förslag till de administrativa besvärsmålens öfverflyttande

från statsrådet till en särskild regeringsrätt för närvarande lärer

sakna stöd i den allmänna meningen, synes nu icke böra ifrågasättas någon

inskränkning i de konsultativa statsrådens antal», hvilket uttalande väl

får tolkas så, att om en regeringsrätt då funnits eller haft utsikter att

med det första blifva införd, borde en sådan inskränkning utan olägenhet

kunna ske.

Ett förslag till regeringsrätt hvilar ju nu till vidare grundlagsenlig

behandling, och utgången lär väl ej vara oviss. Det bör ju således finnas

göda utsikter att genom indragning af en konsultativ statsråd splats kunna

inrätta ifrågasatta departement, utan att statsrådens antal behof ver ökas.

Men bästa sättet att få ett nytt departement till stånd, med bibehållande

af de nuvarande statsrådens antal, vore utan ^tvifvel de båda försvarsdepartementens

förening till ett departement. Dåvarande chefen för

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 10.

11

sjöförsvarsdepartementet yttrar till statsrådsprotokollet af den 9 januari

1871 angående ombildningen af sjöärendena bland annat följande: »Jag

anser mig härvid böra tillägga, att den riktning, Sveriges sjöförsvar under

senare tiden erhållit och hvilken i betraktande af landets tillgångar antagligen

kommer att framdeles följas, hänvisar därpå, att Sveriges försvar

till sjöss hufvudsakligen kommer att utföras i omedelbart samband med

dess landtförsvar. Full enhet i ledningen af de olika slagen stridskrafter

är under sådana förhållanden nödvändig, och behofvet af en förening af

landt- och sjöförsvarsdepartementen under ledning af en gemensam chef

synes mig af denna anledning sannolikt förr eller senare komma att erkännas.

» Och vid 1874 års riksdag yttrar sig en ledamot af Andra Kammaren,

grefve Björnstjerna, angående sammanslagningen af försvarsdepartementen

på följande sätt: »Jag är icke bland dem, som anse det vara omöjligt

eller skadligt att sammanslå landt- och sjöförsvarsdepartementen.

Tvärtom är jag öfvertygad, att sådant i eu framtid mycket väl låter sig

gorå, sedan Sverige icke längre kart uppträda som stormakt allra minst

på hatvet; våra tillgångar på såväl penningar som folk förbjuda detta.

Sedan vi således äro inskränkta till ett blott försvarssystem, är det gifvet,

att flottan endast bör betraktas som en del af och stöd för försvaret till

lands. Fn mycket viktig del, jag medgifver det, men dock endast en del

däraf. Det förefaller mig då, som om sammanslagningen af de två departementen

icke kan blifva annat än nyttig för det stora hela.»

Den åt Kungl. Maja tillsatta s. k. sammanslagningskommittén säger:

»På den rätta fördelningen mellan försvarets särskilda grenar af de för

ändamålet tillgängliga medel beror i själfva verket försvarskraften i det

hela högst väsentligt, och med eu mindre summa, rätt fördelad, torde ofta

nog vinnas en ansenligare ökning i landets samlade försvarskraft än med

en större summa, mera slumpvis lördelad». Sålunda bör, om målsmanskapet

för rikets hela försvarsväsen lägges i en enda mans hand, kunna vinnas

den betydande fördelen af en mera systematisk och enhetlig administration

med däraf följande förenklingar och besparingar, ej minst vid anskaffning

af materiel och förråd af hvarjehanda slag. Särskildt borde detta önskningsmål

främjas genom den förening af armé- och marinförvaltningarna,

hvilken kommittén ansett böra blifva en följd af de båda departementens

förening.»

Herr Ccirlheim-Gyllensköld har gifvit sitt i motionen n:o 179 framställda

förslag följande motivering:

»Dualismen i nationalförsvarets ledning har länge visat sig vara en

anordning, som icke befordrat den följdriktiga enhet och den planmässighet,

hvarförutan denna nationens viktiga angelägenhet icke kan tillfreds
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

ställande ordnas. Det intima samarbete mellan der bägge cheferna för

hardt- och sjöförsvarsdepartementena, som är en halfklar förutsättning

för att nationalförsvaret skall blifva val genomfördt, effektivt och lämpade

efter Sveriges materiella resurser, har alltför länge uteblifvit, och man

har t. o. m. anledning förmoda, att ingen af Kungl. Maj:t fastställd enhetlig

försv.arsorganisationsplan förefinnes, som pa förväg beräknat och afvigt''"den

roll, de tre försvarsmedlen armé, flotta och fästningar hafva sig

tilldelade att gemensamt och stödjande hvarandra vid en mobilisering

uppträda i och för neutralitetens upprätthållande eller samverka vid eu

invasion. Maningar till eu dylik samverkan hafva icke saknats. Sa hai,

utom annat, senaste sjökriusmaterielkonimittc anfört som eu af flottans

främsta uppgifter »att med stöd af det strategiska sambandet med armén

förhindra eu fientlig invasion öfver hafvet». Denna saväl som andra

dylika maningar hafva emellertid blifvit obeaktade,_ hufvudsakligen för

vår dualistiska ledning af försvaret, och vi fortgå alltjämt pa den dyraste

och sämsta vägen att maximalt utveckla ett försvarsmedel i sänder, utan

enhetlig plan och utan samband med de andra samt minst af allt att

taga hänsyn till kostnaderna. Och på denna olycksbringande väg komma

vi att fortgå, intill dess att Riksdagen ingriper till astadkommande ai en

enhetlig förs v ars organ i sati o n s pl an under ledning af eu för land!- och sjöförsvaret

gemensam departementschef, lind ast en gemensam föisvais

minister är i stånd att både fasthålla do stora synpunkterna, tillbakahålla

slentrianmässiga specialkraf och begränsa kostnaderna. Dppgiften är icke

lätt, då däremot gifvetvis resa sig de militaristiska sträfvande!!, som vilja

hafva militären till en stat i staten, eller kanske t. _o. in. en militärmakt,

som behärskar staten. Men blir arbetet med en dylik reorganisation a ena

sidan tungt, sa blir det a den andra tacksamt. Det enär nationen om ett

stort mål och ger den trygghet och intresse för försvaret, under det att

nu rådande förhållanden aflägsna dess intresse för detsamma, da den ser,

att .ett flertal af organisations.anordningarne äro illa afvägda, så att de

icke passa ihop, hvarför ständiga än drings försök göras, och att det öfverallt

visas opålitlighet i kostnadsberäkningarne, så att dessa redan nu svällt

långt utöfver hvad de år 1901 förklarad^# skola bli efter öfyergångsårens

förlopp.

Det torde därför vara nödigt, att Riksdagen gör hvad den kan för

att åstadkomma den enhet och planmässighet samt kostnadsbegränsning,

som nationalförsvarets ordnande hittills saknat.»

I motionerna n:is 37 och 225 hafva herr Vettig och medmotjonärer

samt herr Ljunggren och in ed motionärer andragit följande:

»Med de växande statsutgifterna framträder i allt vidsträcktare kret
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottet* Utlåtande

X:o 10. 13

sar eu viss oro öfver att inkomsterna i längden ej skola räcka till. Man

gläder sig visserligen åt att någon allvarligare påminnelse om möjligheten

af brist j statsbudgeten ännu ej förelegat, men visst är, att tankarna alltmera

riktats åt, det hållet. Särskild t torde detta varit fallet vid sådana

tillfällen, då Riksdagen under de senaste åren haft att besluta om mera

omfattande åtgärder, som kraft ej blott, störa utgifter för eu gång, utan

äfven stegrade sådana för framtiden.

Under dylika förhållanden synes det böra vara för representationen

angeläget att undersöka och pröfva, huruvida de element inom samhället,

som skola bära dessa alltjämt växande bördor, för närvarande och för

framtiden kunna anses äga i sådant hänseende tillräcklig inneboende kraft

och utvecklingsmöjligheter, samt om statsmakterna gjort hvad från deras

sida kunnat göras för deras befordrande.

De sista 50 åren hafva kännetecknats af en förut icke anad utveckling

på alla områden. Grunden till denna utveckling är måhända just behofvet

och nödvändigheten att i tätlingen mellan folken spänna krafterna till det

yttersta. De -senare årens enorma militära rustningar hafva gjort sådana

kraftansträngningar till ett nödtvång och statsmännen i de flesta länder

hafva med beaktande af detta funnit en af sina förnämsta uppgifter vara

att med all omsorg och flit främja näringdifvet. Där ligger källan till

nationernas kraftutveckling, till deras anseende utåt och till deras välmåga

inåt.

Handelspolitiken har därför i kulturländerna blifvit en af statsmännens

förnämsta omsorger. Denna omsorg har riktats på att i största möjliga

män tillvarataga alla resurser, utveckla jordbruket, industrien och andra

näringar, befrämja afsättning^! af landets produkter till andra marknader

samt att på lämpligaste sätt åt respektive länders egen industri, såvidt

möjligt, trygga den egna marknaden. För sådant ändamål’hafva de kraftigaste

och mest vidgående åtgärder vidtagits. Vetenskapsmännen hafva

i första hand klargjort grunddragen, teknikerna hafva sökt tillämpa dessa,

industriidkarna hafva i sina leder upptagit skickliga, väl utbildade ingenjörer,

hvilka användt förbättrade arbetsmetoder, och handelsvärlden bar

med hjälp af utvidgade kommunikationer och genom en i högre grad

uppdrifven utbildning beträffande kännedomen om handelns natur och om

de olika marknaderna och varuslagen sökt på bästa sätt för landet tillgodogöra

näringsflitens alster. Alla dessa olika kategorier hafva, inseende

omöjligheten af utveckling utan flit och arbete, på det mest energiska sätt

på hvar sitt område eftersträfvat att komma från stillastående till framåtskridande

och resultat.

Skola emellertid de enskildas sträfvande!! på detta område krönas

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konditutionmtshottets Utlåtande N:o 10.

med verklig framgång'', måste de inbördes stå i harmoni och växelverkan,

hvilket ej är tänkbart utan gemensam ledning. Om ej det hela funktionerar

väl, blifva de enskildas ansträngningar splittrade och till stor del

resultatlösa. Det fordras eu ledning, som ej blott sporrar och uppmuntrar,

utan äfven, där så erfordras, återhåller och korrigerar, och som angifver

den riktning, i hvilken de enskildas sträfvande!! böra gå.

Att denna ledning är en uppgift, som ej på tillfredsställande sätt

kan lösas af andra än statens organ, torde icke behöfva särskildt bevisas.

För enskilda torde det icke blifva möjligt vare sig att i tillräckligt omfattande

grad öfverskåda det hela eller att såsom ofvan antydts ingripa

korrigerande och ledande. Endast staten själf äger härför tillräcklig makt

och myndighet.

Det torde emellertid vara uppenbart, att, om denna statsuppgift skall

kunna fyllas på ett tillfredsställande sätt, den bör utöfvas af för detta

ändamål särskildt inrättade och kvalificerade organ. Andra länder hafva

icke hyst tvekan om behöfligheten häraf, och de länder, som i handelspolitiskt

hänseende gå i spetsen, hafva icke dragit i betänkande att förse

dessa statsorgan med rikliga arbetskrafter; ingen i frågan initierad torde

bestrida, att de härå nedlagda kostnader varit synnerligen väl använda.

I vårt land finnes emellertid icke något sådant organ för ledning af

landets ekonomiskt-industriella verksamhet i dess helhet. De funktioner,

som i Sverige hittills ansetts nödiga från statsmaktens sida för handelns,

industriens och sjöfartens ledning och utveckling, hafva dels fördelats på

olika statsdepartement, dels inom dessa sammanförts med andra för dem

främmande och delvis med dem stridiga uppgifter. Enligt den nya indelning

af göromålen å de olika statsdepartementen, som trädde i kraft

deri 1 april 19.00, är förnämsta delen af ledningen i detta hänseende förlagd

under finansdepartementet, hvars första och hufvudsakliga uppgift

ju är statsregleringen och som härjämte har om hand bland annat skatteväsendet,

såväl bevillningen som tullbeskattningen, jordeboksväsendet, öfverinseendet

öfver bank- och hypoteksinrättningar, kontrollen öfver tillverkning

och försäljning af brännvin, justeringsverket, myntväsendet in. m.

Men betydande frågor, som beröra sjöfart, handel och industri, äro dessutom

förlagda under civildepartementet, sjöförsvarsdepartementet och utrikesdepartementet,

hvarjämte jordbruksdepartementet ju har inseendet

öfver vissa delar af näringsväsendet, samt justitiedepartementet handlägger

åtskilliga frågor, som beröra näringslagstiftningen.

De olägenheter, som vållas af denna splittring af krafter och göromål,

skola nedan närmare belysas. Men härförinnan torde det vara af

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

15

intresse att redogöra för de förslag om inrättande af ett särskilt departement

för näringarna, som tidigare varit å bane.

Se vi på våra förhållanden alltifrån nya representationsskickets införande,

tinner man, att frågan om näringsdepartement upprepade gånger

varit före i Riksdagen.

Början gjordes redan år 1867 medelst motion i Andra Kammaren

om inrättande af ett jordbruksdepartement.

Följande år — 1868 — förelåg såväl kung! proposition rörande inrättande

af departement för näringarna och allmänna arbeten som äfven

motion om departement för jordbruket och kommunikationerna.

Först år 1874 var sistnämnda fråga ånyo föremål för Riksdagens

pröfning och återupptogs densamma äfven därpå följande året.

År 1880 förekommo olika motioner i Ändra Kammaren om inrättande,

, af ett departement för landtbruket och öfriga näringar.

A.ren 1881 och 1884 återupprepades en af de sistnämnda motionerna.

År 1885 förelåg, på grund af anhållan af hushållningssällskapens

ombud samt af det sommaren 1884 samlade in d u striid kar em ötet, kungi.

proposition med förslag om inrättande af ett landtbruks-, industri- .och

handelsdepartement, hvarjemte enskild motionär i Andra Kammaren i anledning

af nämnda proposition återupptog en året förut afgifven motion

rörande annan ändring af 6 § regeringsformen, men hvilken motion nu

kompletterats med det af Kungl. Maj:t föreslagna näringsdepartementet.

Riksdagen antog till hvilande i grundlagsenlig ordning Kungl. Maj:ts förslag.

Sedan emellertid på Kungl. Maj:ts framställning majriksdagen 1887

beslutat att till nästföljande riksdag uppskjuta behandlingen af förenämnda

hvilande grundlagsändringsförslag, företogs ärendet till slutligt

afgörande af 1888 års Riksdag, hvarvid Andra Kammaren antog, men

Första Kammaren afslog det hvilande förslaget. Frågans fall föranledde

flerårigt uppskof med nya förslag rörande näringarnas representation i

Konungens råd.

Åren 1892 och 1893 väcktes emellertid motioner om inrättande af

ett samfärdseldepartement, och Riksdagen behjärtade syftet i så måtto, att

i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 11 april 1893 anhölls, det Kungl. Maj:t

täcktes, efter förnyad pröfning af frågan om inrättande af ett nytt statsdepartement,

till Riksdagen afgifva proposition därom, hvarvid hänsyn

jämväl borde tagas till behofvet af att allmänna arbeten och angelägenheter,

som angå handeln, måtte sammanföras med kommunikationsanstalterna

under ett departement.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitution sutskottets Utlåtande N:o 10.

Under flera år föranledde denna Riksdagens hemställan icke någon

Kung),. Maj:ts framställning till Riksdagen.

År 1896 väcktes därför ny motion i Riksdagen angående inrättande

af ett landibruks-, industri- och handelsdepartement, hvilken motion likväl

af konstitutionsutskottet afstyrktes i anledning däraf, att förevarande fråga

vore efter Riksdagens framställning beroende på Kung]. Mäj:ts pröfning

och det sålunda icke syntes lämpligt att fatta något beslut från Riksdagens

sida, innan berörda framställning blindt af Kungl. Maj:t besvarad.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Efter ytterligare tvenne års väntan på Kungl. Maj:ts åtgöranden i det

af Riksdagen genom 1893 års skrifvelse angifnä syftet väcktes år 1898

tre motioner rörande inrättande af ett nytt departement.

Två af dessa motioner, eu i hvardera kammaren, voro lika lydande

och gällde ett komplement till Riksdagens underdåniga skrifvelse den 11

april 1893, medelst hvilket komplement Riksdagen skulle fästa Kungl.

Maj:ts uppmärksamhet på önskvärdheten af att vid utredningen och undersökningen

om statsdepartementens ombildning äfven toges i betraktande

behofvet af ett statsdepartement för jordbruk, industri och handel, samt att

Kungl. Magt måtte, om möjligt till 1899 års Riksdag, aflåta proposition i

ämnet.

Den tredje motionen afsåg skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan

om förslag till nästa Riksdag rörande departement för jordbruk, skogar och

domäner.

Konstitutionsutskottet ansåg äfven nu, att samma skäl, som anfördes

år 1896, borde förhindra Riksdagen att bifalla de i ämnet väckta motionerna,

något som också bl ef Riksdagens beslut.

År 1899 aflat Kungl. Magt nådig proposition till Riksdagen rörande

inrättande af ett jordbruksdepartement och åberopades därvid i statsrådsprotokollet
dels

Riksdagens skrifvelse den 11 april 1893, hvari Riksdagen uttalat sig

för inrättandet af ett nytt statsdepartement för kommunikationsainlälter,

allmänna arbeten och handel;

dels hushållningssällskapens år 1895 församlade ombuds underdåniga framställning

rörande särskildt departement för jordbruk och därmed sammanhängande

ärenden;

dels ock Sveriges allmänna handelsförenings år 1898 afgifna underdåniga

hemställan rörande departement för jordbruk, industri och handel.

Föredragande departementschefen yttrade bland annat till statsrådsprotokollet,

att, om man fäste sig vid vikten af att hos vederbörande departementschef

måtte finnas största möjliga sakkunskap i de ärenden, som

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

17

tillhöra hans departement, eller att — för att begagna ett i riksdagsmotionerna

ofta användt uttryck — man måtte komma därhän, att våra

hufvudnäringar hade hvar sin målsman vid Konungens rådsbord, så skulle

man egentligen, med bibehållande af civildepartementet såsom ett efter

andra staters mönster anordnad! »inrikesdepartement», behöfva skapa tre

nya departement, nämligen ett för samfärdselns, ett för jordbrukets och

ett för industriens och handelns behof.

Departementschefens yttrade vidare, att den allmänna meningen år

1899 och under närmast förflutna tid — i motsättning till hvad tidigare

kan hafva varit fallet —•• särskild! inom Riksdagen företrädesvis önskat

inrättandet af ett jordbruksdepartement för tillvaratagandet af landets

modernärings viktiga intressen.

Kungl. Maj:ts förevarande proposition afsåg sålunda ett speciellt jordbruksdepartement.

Af statsrådsprotokollet framgick, att Kungl. Magt icke ansett sig böra

fästa afseende vid det af kommitterade den 17 december 1895 afgifna

underdåniga betänkandet med förslag i fråga om landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementens

förening till ett departement. I anledning däraf omfattade

således propositionen en ökning af statsrådens antal från 10 till 11.

Såsom bekant, antogs Kungl. Maj:ts proposition att hvila till vidare

grundlagsenlig behandling och stadfästes beslutet sedermera af 1900 års

Riksdag.

Sedan dess har krafvet på ökning af statsdepartementens antal eller

på ändring i deras grundlagsenliga förvaltning icke framställts förrän vid

innevarande års riksdag.

Af denna kortfattade historiska öfversikt framgår, att under de senare

årtiondena Riksdagens och allmänhetens intresse för inrättande af ett högsta

statsorgan för näringarna varit lifligt. Näringsidkarnas känsla af behofvet

af stöd från det allmännas sida har emellertid gifvit sig till känna äfven i

ett annat afseende, nämligen i de förslag, som varit å bane om inrättande

af vissa lokala organ för tillgodoseendet af näringarnas behof, s. k. handels-

och industrikammare.

Länge har man insett, att saknaden af lokala organ för näringarna

menligt inverkat på befästandet af det allmänna intresset för handel, industri,

bergsbruk, handtverk och sjöfart samt på tillgodoseendet af behofvet af statsmakternas

understöd åt dessa näringar. Man har därför sökt att finna eu

form för dylika organ och har trott, att det mest rationella sättet vore, att på

lämpliga platser i landet inrättades handels- och industri kammare med hufvudsakligaste

uppgift att på framställning åt myndigheter, kommuner, näringsidkarem.

fl. tillhandagå med upplysningar och afgifva utlåtanden rörande han
Bili.

till Tliksd. Prof. 1905. 3 t''aml. 3 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

del, industri, sjöfart, tullväsende, kommunikationer samt öfver hufvud taget

angående sådana spörsmål, som röra näringarna; vidare att med uppmärksamhet

följa såväl den stora som jämväl den lilla industriens, handelns och

sjöfartens ställning och behof samt föreslå särskilda åtgärder för dessa

näringars främjande.

De första framställningarna från handelsvärldens sida om inrättande

af dylika representativa myndigheter för bevakande af handelns och näringarnas

intressen gjordes af fjärde skandinaviska nationalekonomiska mötet

i Malmö år 1881 samt af femte allmänna svenska industriidkarmötet i

Norrköping år 1884. Sistnämnda möte uppdrog åt centralstyrelsen för

Sveriges industri- och handtverksorganisation att hos Kungl. Maj:t göra

underdånig framställning om åtgärders vidtagande för inrättandet af en

industri- och eu handelskammare särskilt för Stockholm och särskilt för

hvarje län, äfvensom af ett för hela riket gemensamt industri- och handelsråd.

Framställningen hänsköts till den redan år 1883 tillsatta kommittén

för utredning af frågan om kommerskollegii indragning eller ombildning,

hvilken, för detta nya uppdrag förstärkt med tvenne industriidkare, i underdånigt

betänkande af år 1885 föreslog inrättande i riket af industri- och

handelskammare och därvid bland annat yttrade, att, därest Kungl. Maj:,

skulle finna tjänligt att i fråga om denna institutions vidare utveckling

eller något annat ämne höra ombud för landets samtliga näringsidkare,

<i etta tills vidare syntes lämpligast kunna ske genom att låta delegerade

för de särskilda kamrarna sammanträda till gemensamma öfverläggningår.

Förslaget afsåg officiella rådsförsamlingar, utgångna genom direkta, på

viss census beroende val af näringarnas utöfvare.

Någon Kungl. Maj:ts åtgärd med anledning af detta förslag har icke

förekommit.

Sedan emellertid frågan år 1902 återupplifvats genom framställning

af Sveriges allmänna handelsförening, bär kommerskollegium, efter infordrande

af yttranden från en stor del af landets handels- och sjöfartsnämnder,

enskilda näringsidkare och korporationer, år 1903 i frågan afgifvit

ett yttrande, som särskild* är an märknings vär dt i det hänseendet,

att kollegium i motsats till 1883 års kommitté häfclar principen om det

enskilda initiativet för ernående af början till handels- och industrikammarinstitutionen.

Det heter sålunda i betänkandet, att »det icke synes

lämpligt att omedelbart skrida till ett obligatoriskt inrättande af dylika

kammare». Men kollegium förbiser ingalunda betydelsen för dessa institutioner

af kraftig medverkan från de centrala statsmyndigheterna, i def

kollegium härefter yttrar:

»Däremot synes kollegium icke blott sträfvan till frivilliga dylika in
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande X:o 10.

19

rättningars åvägabringande böra understödjas, utan ock åtgärd vidtagas

lör att tillförsäkra sädana inrättningar den auktoritet, hvarförutan betydelsen

af deras verksamhet torde komma att förringas. Det är i sådant

afseende kollegium håller före, att vissa normerande bestämmelser rörande

de ifrågasatta inrättningarnas organisation böra meddelas med tillerkännande

åt de inrättningar, som ställa sig dessa bestämmelser till efterrättelse,

af viss befogenhet. Sedermera, efter det tillräckligt antal dylika inrättningar

tillkommit, torde de kunna tjäna till lämpligt underlag för åstadkommande,

likaledes enligt på förhand meddelade normerande bestämmelser,

af ett centralorgan för handel och industri efter samma typ som

landtbruksriksdagen» med hushållningssällskapen till underlag inom jordbruksnäringen.

»

Kommerskollegium slutar sitt underdåniga utlåtande med hemställan,

huruvida icke Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för åstadkommande

af en ny utredning jämte förslag rörande inrättande af lämpliga organ

för handeln och industrien samt hvad därmed må stå i sammanhang.

Frågorna om inrättande af lokala handels- och industrikammare och

af en central statsmyndighet såsom högsta organ för statens handledning

af den enskilda näringsverksamheten stå uppenbarligen i ett nära samband

med hvarandra. Denna sistnämnda myndighet skall vara det sammanhållande

bandet, som enar de i orterna arbetande krafterna till ett nyttigt

arbete för det hela; handels- och industrikamrarna samt deras delegerade

skola vara denna myndighets organ och föreningslänken mellan densamma

och de enskilda näringsidkarna.

Båda frågorna vänta ännu på sin lösning. Vi hafva emellertid ansett

och tro oss i det ofvan anförda hafva funnit ett stöd för, att inrättandet

af handels- och industrikammare, såsom på ena eller andra sättet

kräfvande ett medverkande och normerande ingripande från statens sida,

bäst skulle kunna förverkligas, om arbetet härå stöddes af ett särskildt

statsdepartement för näringarna. Handelskammare finnas redan i Stockholm,

Borås och Luleå. I Göteborg samt i städerna i Skåne arbetas ifrigt

för inrättande af sådana institutioner och på många andra orter lär förefinnas

liflig önskan om erhållande af dylika. Men vi tro, att denna rörelse

icke kan taga rätt fart förr, än det erhållit det nödiga stödet från statens

sida.

Får genom det nu anförda anses tillfyllestgörande visadt, att för utöfvande

af statens normerande och handledande inverkan å näringslifvet

kräfves ett särskildt organ, uppstår närmast frågan, huruvida dettas uppgifter

icke kunna på tillfredsställande sätt lösas af kommerskollegium,

vare sig i dess nuvarande gestalt eller ombildadt — såsom af 1883 års

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

kommitté föreslogs — till eu kungl. styrelse för handel och näringar.

Visserligen är kommerskollegii uppgift att med uppmärksamhet följa tillståndet

hos rikets handel, sjöfart och industriella näringar och, efter omständigheterna,

vidtaga eller hos Kung]. Maj:t föreslå de åtgärder, det

anser lämpliga för befrämjandet af de näringar, som falla inom området

för dess verksamhet. Men dess ställning såsom ett centralt, ett eller flera

departement underordnadt ämbetsverk torde icke blott beröfva det den

fulla auktoritet, som endast kan finnas hos landets högsta myndighet och

som är nödvändig för statens verksamhet på detta område,, utan åstadkommer

äfven, att dess chef icke kan personligen och omedelbart i denna

sin egenskap föra näringarnas talan vare sig vid Konungens rådsbord eller

i Riksdagen. Af båda dessa omständigheter torde äfven följa, att man

af kommerskollegium, hvars styrka såsom delvis kollegialt ämbetsverk

ligger i den större mogenhet och allsidighet, hvarmed dess omdömen afgifvas,

icke kan begära den grad af initiativ och snabbhet i handling,

som kan väntas af en departementschef, hvilken från sin ståndpunkt

lättare kan öfverskåda tillståndet inom landet och inom administrationen

i dess helhet. För öfrig! är åt kommerskollegium uppdragen en sådan

mängd rena förvaltningsbestyr, att dess tid och krafter redan härigenom

torde vara tillräckligt tagna i anspråk. Till följd af dessa bestyr, hviska

icke lämpligen kunna utföras af ett statsdepartement, såsom våra departement

äro organiserade, torde å andra sidan kommerskollegii bibehållande

såsom ett under ett blifvande näringsdepartement lydande centralt ämbetsverk

vara nödvändigt, liksom man ju vid inrättandet af jordbruksdepartementet

ansåg landtbruksstyrelsen fortfarande behöflig.

Här åsyftade näringar behöfva alltså en särskild representant vid

Konungens rådsbord och inför Riksdagen. Deras intressen och utveckling

kräfva, att hithörande angelägenheter blifva, formellt och reellt tillgodosedda

i full jämbredd med öfriga statsärenden.

För detta ändamål krafvel inrättandet af ett särskildt departement.

Såsom ofvan inledningsvis framhållits, är statens omsorg om näringarna

nu fördelad på flera departement. De merkantila och industriella näringarna

kunna således betraktas som hemlösa, och alltför många myndigheter

äro deras målsmän. Visserligen; är större delen af de näringslifvet

berörande göromålen samlad hos finansdepartementet, men under detta

departement hör,, som redan nämndt, eu stor mängd göromål, som hafva

intet med näringarna att skaffa, men taga departementschefens tid och

krafter så i anspråk, att endast en mindre del af dessa kunna ägnas åt

omsorgen om förkofran af landets näringar. Härtill kommer, att till hans

förfogande inom departementet icke ställts vare sig kvantitativt eller

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 10.

21

kvalitativt tillräckliga krafter för denna utomordentligt viktiga statsuppgift.

Följden häraf har blifvit, att under de senare årtiondena inånga viktiga

näringsfrågor alltför länge fatt vänta på sin lösning.

Men hvad som ur synpunkten af näringarnas intresse är ännu betänkligare.

är, att en del af de andra göromål, som. åligga, chefen för

finansdepartementet, äro af den beskaffenhet, att intresset för dem kan

komma i viss motsats mot intresset för näringarna och deras utvecklande.

Vi tänka härvid naturligtvis i första rummet på beskattningen.

Under en följd af år hafva mer eller mindre betydande statsöfverskott

förelegat, och det har varit jämförelsevis lätt att uppgöra budgeten. En

annan tid har emellertid redan börjat, och om ännu ingen större svårighet

förelegat att erhålla inkomster för de nödiga utgifternas täckande, ha dock

redan många nya skattekällor måst uppsökas, och den tid torde, med

hänsyn till stegrade behof såväl för värnande om landets nationella

själfständighet som för tillgodoseende af kulturella ändamål,, måhända icke

vara alltför aflägsen, då vårt fosterlands skatteförmåga sättes på ännu

hårdare prof. Det är endast alltför lätt tänkbart, att den, som i första

rummet fått åt sig anförtrodd uppgiften att uppgöra statens budget och

därför äfven tillser, hvar nya beskattningsföremål: kunna finnas, i sådant

afseende kastar sina blickar på näringarna, på sätt som kan komma i

strid med deras framtida förmåga i detta afseende och därmed äfven med

en klok och framsynt statshushållning. Under sådana omständigheter är

det icke blott i näringarnas, utan i hela statens intresse nödvändigt, att

vid hans sida vid råclsbordet sitter en representant för handel, industri

och sjöfart, hvilken har till uppgift att värna om sistberörda intressen och

hvilken blifvit utsedd uteslutande för detta syfte.

Men äfven oafsedt det. nu berörda förhållandet är det ur nationalekonomisk

synpunkt en oafvislig nödvändighet, att staten gör allt, hvad i

dess makt står, för understödjandet af landets näringar, ty därigenom kan

den ekonomiska utvecklingen främjas och utsikter yppas till ernående af

en förbättring i landets handelsbalans.

Att ett särskild! statsdepartement för de merkantila och industriella

näringarna skall komma att i en mycket afsevärd grad gagna såväl näringarna

själfva som. ock landet i dess helhet,, ligger i så öppen dag, att

detta förhållande knappast tarfvar vidare belysning. Men vi önska dock

framhäfva, att det först och främst med bestämdhet lärer kunna förut

sättas, att handelns, industriens och sjöfartens män, med fullt behjärfande

af den omsorg, som statsmakterna sålunda visa dem, skola komma i tillfälle

att ännu kraftigare än hittills arbeta på näringarnas utveckling, då

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets Utlutande K:o 10.

de veta, att deras verksamhet följes med sakkunnigt intresse hos regeringen.

Rörande åter den praktiska nyttan af ett nytt näringsdepartement,

torde man kunna vara fullt förvissad därom, åt t, med ett berättigadt inflytande

ä regeringsarbetet från de hittills alltför svagt representerade näringarnas

sida, man kan få emotse nya och för landet gynnsamma förslag

och åtgöranden, ägnade att stärka våra ekonomiska förhållanden och

verksamt tillgodogöra våra resurser.

Att så måste komma att ske, lärer visst ingen betvifla. Desto snarare

bör man kanske kunna förvänta, att tillbörligt intresse skall visas en

motion med syfte att fylla ett länge kändt och öfverallt i landet lifligt

erkändt behof af ett departement, omfattande ärenden rörande handel, industri

och sjöfart.

Den icke minsta betydelsen i inrättandet af ett handels- och näringsdepartement

torde slutligen ligga däri, att Sverige härigenom skulle erhålla

ett fullt kvalificeradt organ för handhafvandet af dess handelspolitik.

Att närmare ingå på en utveckling af hvad som ligger i detta enda

ord skulle föra för långt. Men ingen, som äger kunskap i dessa frågor,

kan vara i ovisshet om att Sverige i afseende å tillvaratagandet af sina

handelspolitiska intressen under årtionden försummat mycket. Icke minst

på grund af bristande krafter har Sveriges handelspolitiska ställning till

utlandet varit vacklande och ej tillräckligt initiativkraftig. Andra länder,

ej blott de stora, oss i resurser vida öfverlägsna, utan äfven stater af

andra rang, hafva länge fört en klar och målmedveten handelspolitik. Under

allt detta har vårt land stått tvekande eller overksamt. Stora ekonomiska

intressen blifva därför ofta hos oss åsidosatta, ehuru de kunde tillvaratagas,

om endast de nödiga krafterna funnes till hands. Äfven för

jordbruket bör ett kraftigt och framgångsrikt uppryckande af handeln

och näringarna vara af stor betydelse genom, bland annat, den stegrade

afsättning af landtmannaprodukter, som är en följd af ökadt välstånd hos

andra befolkningslager.»

Yttrande8 Sedan genom departementalstyrelsens genomförande år 1840 krigsSammansiag-

ärendena fördelats på två statsdepartement, landtförsvars- och sjöförsvars"^^[""^■departementen,

med särskilda chefer för hvartdera departementet, hvilka

sjöförsvars- tillika skulle vara Konungens rådgifvare i kommandomål för armén och

departementenfgr flottan, har frågan om de båda departementens förening

ment vid flera tillfällen varit föremål för Kung!. Maj:ts

till ett departeoch

Riksdagens

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutshottits Utlåtande N:o 10.

23

pröfning i samband med ifrågasatt inrättande af ett nytt statsdepartement.

Vid 1874 års riksdag framlade sålunda konstitutionsutskottet förslag till

sådana ändringar af §§ 6 och 15 regeringsformen, hvarigenom de båda

försvarsdepartementen skulle komma att sammanslås till ett gemensamt

krigsdepartement. Till följd af Kamrarnes skiljaktiga beslut förföll emellertid

detta förslag. Af enskilde motionärer vid 1880 och 1893 årens

riksdagar i enahanda syfte gjorda framställningar blefvo af konstitutionsutskottet

afstyrkta och vunno icke heller Riksdagens bifall.

Med anledning af eu vid sistnämnda års-riksdag till Kungl. Maj:t

afbiten skrifvelse om inrättande af ett nytt statsdepartement, uppdrog

Kungl. Maj:t, som ansåg, att, innan detta ärende slutligen pröfvades, utredning

borde företagas, huruvida landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

kunde och boi''de till ett departement förenas och i så fall under hvilka

villkor detta borde ske, den 9 augusti 1894 åt en kommitté att verkställa

denna utredning och till Kungl. Maj:t inkomma med det betänkande och

de förslag, hvartill utredningen kunde föranleda. Kommittén afgaf den 17

december 1895 betänkande i ämnet och uttalade sig därvid för en förening

af de båda försvarsdepartementen under vissa af kommittén angifna

villkor och förutsättningar. Tre af kommitténs sju ledamöter hyste emellertid

en motsatt uppfattning och afstyrkte på anförda grunder en dylik

sammanslagning. Vid framläggande till 1899 års Riksdag af proposition

om inrättande af ett nytt statsdepartement, jordbruksdepartementet, fann

Kungl. Maj:t ej heller skäligt föreslå ändring i den nuvarande anordningen

med två försvarsdepartement.

Slutligen torde böra omnämnas, att såväl vid 1896 som 1899 årens

riksdagar förslag förelegat i syfte att bringa till stånd ett gemensamt försvarsdepartement,

hvilka förslag emellertid hvarken vunnit utskottets

understöd eller Riksdagens bifall.

Hvad man genom de båda försvarsdepartementens sammanslagning

framför allt velat vinna har varit en gemensam planläggning af försvarsanstalterna

och en enhetlig administration af försvarsverket i dess helhet.

Härigenom skulle å ena sidan skapas en organisation af vårt försvarsväsende,

som erbjöde ett bygga dt och effektivt försvar, och å andra sidan

möjliggöras förenklingar och besparingar inom olika militära områden.

Utskottet håller emellertid före, att sådana fördelar icke kunna med säkerhet

af den ifrågasatta reformens genomförande väntas, men att däremot

väsentliga olägenheter äro förknippade med de båda departementens

förening. Det torde till en början icke kunna bestridas, att betydande

svårigheter måste yppa sig att finna en person med sådana militära fackinsikter

och den öfverblick öfver hela vårt försvarsväsendes särskilda

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

grenar, att lian skulle kunna befinnas duglig och lämplig att ensam leda

hela vårt försvarsväsen; och dessa svårigheter måste särskild t med hänsyn

till den genomgripande omdaningen af vårt landtförsvar och de omfattande

arbeten till stärkandet af vår flotta, som för närvarande pågå, blifva

än mer framträdande. Vidare synes ligga i sakens natur, att chefen för

ett gemensamt försvarsdepartement, vare sig han förut tillhört armén eller

flottan, i främsta rummet låter sig angeläget vara att tillvarataga och befordra

den afdelnings af försvaret intressen, åt hvilken han ägnat sin

föregående verksamhet, hvarigenom den andra försvarsgrenens lika berättigade

kraf lätteligen kunna blifva obehörigen tillbakasätta. Under förutsättning

åter, att till chef för försvarsdepartementet utsåges en icke militärt

utbildad man, skulle enligt utskottets förmenande fara vara för handen,

att han, hvilken administrativ förmåga han än besutte, icke mäktade på

ett tillfredsställande sätt handhafva alla de viktiga ärenden, som skulle

komma att tillhöra departementet.

Hvad särskildt vidkommer handläggningen af kommandomålen, skulle

dessa enligt herrar Tamms och Carlheim-Gyllenskölds förslag föredragas

af den gemensainme försvarsministern. En sådan anordning synes emellertid

utskottet ingalunda betryggande. Dessa mål kräfva nämligen otvifvelaktigt

sådana speciella fackkunskaper, att de nödvändigtvis böra handhafvas

särskildt af en arméns och eu flottans man. Ofvan omförmälda

kommitté har ock, under full insikt härom, föreslagit, att den allmänna

befattningen med kommandomålen skulle uppdragas åt två generaladjutanter,

en för armén och en för flottan, Indika för den rätta utöfningen

af denna befattning skulle stånda konstitutionellt ansvar. Detta åter skulle

innebära en tillbakagång till eu anordning, liknande den, som var gällande

under tiden från 1809 till 1840, då dessa mål inför Konungen föredrogos

af två särskilda generaladjutanter, under det föredragningen i statsrådet

af de i egentlig mening administrativa krigsärendena verkställdes af statssekreteraren

för dessa ärenden. Erfarenheten från denna tid gifver emellertid

vid handen, att krigsförvaltningens delning i högsta instans mellan

eu generaladjutant, hvilken innehade personalbefälet, och en ledamot af

statsrådet, hvilken i öfrigt utöfvade högsta chefskapet, medförde splittring

och förlamade bådas verksamhet. Med anledning häraf öfverflyttades

kommandomålen i samband med genomförandet af 1840 års omorganisation

af statsrådet på cheferna för land!- och sjöförsvarsdepartementen.

Om ock genom den nuvarande anordningen med två särskilda försvarsministrar

svårigheter med hänsyn till upprätthållandet af önskvärd enhet

och planmässighet i den högsta ledningen af vårt försvar kunna yppas,

håller utskottet likväl med stöd af hvad ofvan anförts bestämdt före, att

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

25

förverkligandet af raotionärernes syfte att bringa till stånd ett gemensamt

försvarsdepartement ingalunda är ägnadt att undanröja dessa svårigheter.

Slutligen vill utskottet erinra, att de stater af större betydenhet,

där särskildt sjöförsvar finnes, i allmänhet hafva särskilda krigs- och sjöministrar.

Undantag härifrån bilda Österrike-Ungern och Norge, hvarjämte

i Danmark, hvars grundlag icke bestämmer statsdepartementens

antal eller ärendenas fördelning mellan dem, utan öfverlämnar bestämmandet

häraf åt Konungen, krigs- och sjöministerierna tidtals stå — hvilket

för närvarande är förhållandet — under ledning af en gemensam minister.

Da jordbruksdepartementet år 1900 inrättades, hade därmed det sedan/«rä«ande af

länge närda önskningsmålet att för näringsväsendet erhålla en särskild

representant inom Konungens råd delvis blifvit förverkligadt. Det lärer * midjor

ock med fog kunna sägas, att de förhoppningar, som vid jordbruksdeparte- in^str facit

mentets tillkomst ställdes på dess verksamhet till jordbrukets och därmed sjöfart.0

i samband stående näringars fromma, ingalunda blifvit gäckade. Men jämsides

med yrkandet på ett högsta förvaltningsorgan för dessa näringar har

med knappast mindre styrka från såväl Kungl. Majrts som Riksdagens sida

gjorts gällande, att äfven öfriga näringar vore i behof af den medverkan

till deras befrämjande, som genom ett sådant organ kunde vinnas. Härjämte

hafva ock tid efter annan framställningar gjorts därom, att jämväl åt

kommunikationer och allmänna arbeten borde inrymmas en mera själfständig

plats inom den departementala förvaltningen.

De förslag, som framlagts om inrättande af ett nytt statsdepartement

i syfte att tillgodose nu nämnda kraf, hafva dessutom haft till ändamål

att minska de nuvarande departementens, särskildt civildepartementets, arbetsbörda.

Från Ivungl. Maj:ts sida hafva framställningar om ett nytt departement

afgifvits, förutom vid 1899 års riksdag, då det förslag om jordbruksdepartementets

inrättande, som år 1900 antogs, förklarades hyllande, vid

riksdagarna åren 1856—58, då förslaget gällde ett departement för allmänna

arbeten och kommunikationsanstalter, år 1868, därvid Kungl. Maj:t

föreslog upprättande af ett departement för näringar och allmänna arbeten,

samt år 1885, då framställningen åsyftade ett landtbruks-, industri-och handelsdepartement.

Af enskilde motionärer eller något Riksdagens utskott

hafva förslag framställts om inrättande af ett nytt statsdepartement vid

icke mindre än 13 föregående riksdagar, nämligen åren 1867, 1868, 1874,

1875, 1880, 1881, 1884, 1892, 1893, 1896, 1898, 1899 och 1903; och hafva

dessa förslag i de flesta fall afsett, att till det nya departementet i främsta

rummet skulle förläggas ärenden angående näringsväsendet.

Bill. till Riksd. Prof. 1905. ■'') Samt. .9 Raft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

De synpunkter, som särskildt af herr Rettig in. ti. ocli af herr Ljunggren

in. fl. i deras ofvan intagna motioner gjorts gällande i fråga om

behofvet och nyttan af ett nytt statsdepartement för handel, industri och

sjöfart, synas utskottet väl värda beaktande.

Samhällets materiella välstånd och styrka beror naturligen på det sätt,

hvarpå de produktiva ekonomiska krafterna tillvaratagas och utvecklas.

Väl är det i första hand det enskilda initiativet, som har att verka för

ett tillfredsställande utnyttjande af landets naturliga hjälpkällor samt eu

planmässig förädling och omsättning af dessa hjälpkällors alster. Men å

andra sidan ligger det makt uppå, att sträfvandena till näringarnas upphjälpande

och befrämjande från administrationens sida erhålla det stöd

och den ledning, hvarförutan dessa sträfvanden ofta blifva utan åsyftadt

resultat. Det behöfves enligt utskottets uppfattning i detta hänseende ett

statsorgan, som med sakkunskap i afseende å näringslifvets förhållanden

och insikt om hvad som kan vara ägnadt att befordra dess utveckling

och förkofran förenar förmåga att framhålla näringarnas kraf och föreslå

lämpliga åtgärder att tillgodose desamma. Detta behof synes under nuvarande

förhållanden, sedan för jordbruket och detsamma närstående

näringar skapats ett särskildt statsdepartement, icke fullständigt kunna

tillgodoses på annat sätt än att ett departement inrättas, hvars hufvuduppgifter

blifva handel, industri och sjöfart. Det synes enligt utskottets

mening så mycket mera angeläget, att en dylik administrativ representation

för dessa grenar af landets näringsväsende inom den närmaste framtiden

kommer till stånd, som vårt näringslif på förevarande områden under

senare tider företett en allt snabbare fortgående utveckling. Vid upprättandet

af ett dylikt statsdepartement lärer uppmärksamheten ock böra

fästas på åstadkommandet af tillfredsställande former för en samverkan

mellan detta organ och ifrågavarande näringars praktiska idkare, hvarigenom

dessa kunna utöfva ett behörigt inflytande på förarbetena för den

lagstiftning, hvaraf näringarna beröras, och på sådana organisationsfrågor,

hvilka afse deras befrämjande.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra, hurusom i flertalet europeiska

länder ifrågavarande näringars intressen äro företrädda antingen

genom ett särskildt statsdepartement eller ock genom ett ministerium,

som har att handlägga äfven ärenden, som röra andra näringar, kommunikationsanstalter

eller allmänna arbeten.

En slutlig pröfning af de olika förhållanden, som på förevarande

frågas afgörande äga inflytande, lärer emellertid böla föregås af en genom

Kungl. Maj:ts försorg åvägabragt allsidig utredning af hithörande spörsmål,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

27

efter hvars verkställande Kungl. Maj:t varder 1 tillfälle att för Riksdagen

framlägga ett fullständigt utarbetadt förslag i ämnet.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa:

l:o) att a) herr Ödmans motion n:o 60,

b) herr Tamms motion n:o 98,

c) herr Carlheim-Gyllenskölds motion n:o

179, och

d) herr Dahns motion n:o 157, i hvad den

afser sammanslagning af försvarsdepartementen,

icke må föranleda någon Riksdagens åtgärd; men

2:o) att Riksdagen, i anledning af herr Dahns motion

i öfrigt samt herr Rettigs in. fl. motion n:o 37 och herr

Ljunggrens in. fl. motion n:o 225, må i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till inrättande

af ett nytt statsdepartement, omfattande handel,

industri och sjöfart.

Stockholm den 9 maj 1905.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

Reservationer:

A) mot utskottets hemställan i l:a punkten:

af herrar af Callerholm, Elowson, Johnsson, Nydal, Bergström, Darin,

Staaff och Andersson,

hvilka ansett, att utskottet, med anledning af den i ämnet förebrngta

utredning och i anslutning till Andra Kammarens år 1893 fattade beslut,

bort hemställa,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

att Riksdagen måtte såsom hyllande till vidare

grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till

ändrad lydelse af §§ 5, 6 och 15 regeringsformen:

Regeringsformen.

(Nuvarande lydelse:)

§ 5/

Statsrådet skall bestå af elfva ledamöter,

bland hvilka Konungen utnämne

en att vara Statsminister och

Statsrådets främste ledamot. Dessa

äga att alla i Statsrådet förekommande

ärenden öfvervara. Ej må

fader och son eller bröder på en

gång vara ledamöter af Statsrådet.

§ 6.

Af Statsrådets ledamöter skola åtta

vara chefer och föredragande, hvar

för sitt departement, nämligen:

Ministern för utrikes ärendena för

Utrikesdepartementet;

En chef för Justitiedepartementet;

En för Landtförsvarsdepartementet,

hvilken tillika vare Konungens rådgifvare

i kommandomål för armén;

En för Sjöförsvarsdepartementet,

hvilken tillika vare Konungens rådgifvare

i kommandomål för flottan;

En för Civildepartementet;

En för Jordbruksdepartementet;

En för Finansdepartementet; samt

En för Ecklesiastikdepartementet.

Den närmare fördelningen af ärendena,

departementen emellan, bestämmes

af Konungen genom en särskildt

utfärdad, offentligen kungjord stadga.

Bland de tre statsråden utan departement

böra minst två hafva förvaltat

civil beställning.

(Föreslagen lydelse:)

§ 5.

Statsrådet skall bestå af tio ledamöter,

bland hvilka Konungen utnämne

en att vara Statsminister och

Statsrådets främste ledamot. Dessa

äga att alla i Statsrådet förekommande

ärenden öfvervara. Ej må

fader och son eller bröder på en

gång vara ledamöter af Statsrådet.

§ 6.

Af Statsrådets ledamöter skola sju

vara chefer och föredragande, hvar

för sitt departement, nämligen:

Ministern för utrikes ärendena för

Utrikesd epartem entet;

En chef för Justitiedepartementet;

En för Försvarsdepartementet, hvilken

tillika vare Konungens rådgifvare

i kommandomål;

En för Civildepartementet;

En för Jordbruksdepartementet;

En för Finansdepartementet ; samt

En för Ecklesiastikdepartementet.

Den närmare fördelningen af ärendena,

departementen emellan, bestämmes

af Konungen genom eu

särskildt utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

Bland de tre statsråden utan departement

böra minst två hafva förvaltat

civil beställning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N.o 10.

29

(Nuvarande lydelse:)

§ 15.

Kommandomål, hvarmed förstås

sådana, som Konungen, i egenskap

af högste befälhafvare öfver krigsmakten

till lands och sjöss, omedelbarligen

besörjer, må Konungen, då

han själf förer riksstyrelsen, afgöra

i närvaro af den bland krig sdepartementens

chefer, till hvars departement

ärendet hörer. Honom åligge,

vid ansvar, att, då dessa mål beredas,

sin mening yttra öfver de företag

Konungen besluter, samt att, då hans

mening icke med Konungens beslut

öfverensstämmer, föra sina yttrade

betänkligheter och råd till ett protokoll,

hvars riktighet Konungen medelst

Sin höga påskrift besanne. Finner

nämnde ämbetsman dessa företag vara

af en vådlig riktning eller omfattning,

eller grundade på ovissa eller

otillräckliga medel att dem utföra,

tillstyrke han jämväl, att Konungen

ville kalla, till ett Krigsråd däröfver,

tvenne eller fl ert; af de närvarande

högre militära ämbetsmän; Konungen

dock obetaget, att å denna tillstyrkan

och, där den bifalles, å Krigsrådets

till protokoll anförda tankar gorå

det afseende, Honom godt synes.

(Föreslagen lydelse:)

§ 15.

Kommandomål, hvarmed förstås

sådana, som Konungen, i egenskap

af högste befälhafvare öfver krigsmakten

till lands och sjöss, omedelbarligen

besörjer, må Konungen, då

han själf förer riksstyrelsen, afgöra

i närvaro af chefen för Försvarsdepartementet.

Honom åligge, vid ansvar,

att, då dessa mål beredas, sin

mening yttra öfver de företag Konungen

besluter, samt att, då hans mening

icke med Konungens beslut

öfverensstämmer, föra sina yttrade

betänkligheter och råd till ett protokoll,

hvars riktighet Konungen medelst

Sin höga påskrift besanne. Finner

nämnde ämbetsman dessa företag

vara af en vådlig riktning eller

omfattning, eller grundade på ovissa

eller otillräckliga medel att dem utföra,

tillstyrke han jämväl, att Konungen

ville kalla, till ett Krigsråd däröfver,

tvenne eller flere af de närvarande

högre militära ämbetsmän;

Konungen dock obetaget, att å denna

tillstyrkan och, där den bifalles, å

Krigsrådets till protokoll anförda

tankar göra det afseende, Honom

godt synes.

B) vid punkten 2:o:

af herrar Gustaf Axel Berg och Lars Berg, som yrkat, att utskottets

motivering bort afslutas med följande uttalande:

»Vid utarbetande af ett sådant förslag synes ock böra komma under

öfvervägande, om och i så fall hvilka åtgärder kunna anses lämpliga för

tillgodoseende af krafvet på en kraftig ledning och sakkunnig pröfning

inom den högsta förvaltningen af de ärenden, som angå samfärdseln och

Hill. till liilcsd. Prof: W05. ,? Samt. .9 Haft.

5

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

allmänna arbeten, liksom om i samband därmed möjligen kunde ernås en

jämnare fördelning af göromålen statsdepartementen emellan.»

Herrar Jansson och Hammarskjöld, hafva begärt få bär antecknadt,

att de icke deltagit i behandlingen af frågan om landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementens

förening till ett departement.

STOCKHOLM, IVAK HjEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B., 1605,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:182 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Majd angående inrättande af ett nytt statsdepartement för handel, industri oc s. 1 i texten