Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § 71 regeringsformen och § 65 riksdagsordningen.
1905-05-09 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1905:12, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § 71 regeringsformen och § 65 riksdagsordningen.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12,
9
mo 12.
Ank. till Eiksd. kansli den 11 maj 1905, kl. 4 e. in.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion
om ändrad lydelse af § 71 regeringsformen och § 65
riksdagsordningen.
Uti en inom Andra Kammaren af herrar E. Åkerlund och Oskar Nyländer
väckt, till konstitutionsutskottet öfverlämnad motion, i hvars syfte
herr E. A. Trana instämt, hafva motionärerne föreslagit, att Riksdagen
ville såsom hvilande för vidare grundlagsenlig behandling antaga följande
förslag till ändrad lydelse af § 71 regeringsformen och § 65 riksdagsordningen:
-
§ 7 1 regeringsformen.
På enahanda sätt förfares jämväl, där kamrarne sig icke förena om
grunderna för någon bevillning, sättet för deras tillämpning eller bevillningens
fördelning till utgörande; dock att, då fråga år om bevillnings
utgörande efter progressiv skala eller med olika skattesatser för olika slag
af inkomst eller förmögenhet, det erfordras att tre femtedelar af de afgifva
rösterna om beslutet sig förenat vid fastställande eller ändring af
bestämmelser rörande skatteskala, förhållandet mellan skattesatser för in.
Bih. till Eiksd. Prof. 1905. 3 Sami 10 Höft. 2
10
Konstitutionsutskottets Utlåtande N-o 12.
konst eller förmögenhet eif olika slag, äfvensom jordbrukets beskattning,
den procent af inkomst eller förmögenhet, hvartill skatten högst må uppgå,
skattefrihet för viss inkomst eller förmögenhet samt taxeringsmyndigheternas
s ammans ättning.
§ 65 riksdagsordningen.
När i fråga om statsutgifter eller bevillning med det undantag.
hvarom i regeringsformens 71 § förmdles, eller om reglementariska föreskrifter
-----förstöres.
Till stöd för sitt förslag hafva motionärerne anfört följande:
»Sedan längre tillbaka är vår skattelagstiftning — för ^den direkta
beskattningen — under ombildning. Bevillningsförordningen såsom grundval
på samma gång för den kommunala och för statsbeskattningen håller
på att utdömas. Inkomstskattelagen är hittills beslutad blott såsom provisorisk;
ett inom finansdepartementet utarbetadt förslag, granskadt af
kammarrätten, kommer antagligen att föranleda ny kungl. proposition till
nästkommande riksdag, och detta förslag gar ut pa sa betydande förändringar
som total omläggning af jordbeskattningen, samtidigt med en
väsentlig afprutning för såväl bolag, som de högst beskattade enskilde.
»Förmögenhetsskatt» -— man kan säga en ny grundskatt — på all fastighet
skall införas samtidigt därmed, att bevillningsförordningen dock ännu
komme att beskatta den skuldsatta fastigheten lika med den icke belånade.
Våra taxeringsmyndigheters ombildning star snart pa dagordningen
__ motion därom bär redan hunnit framkomma vid innevarande riksdag.
Kommer själfdeklaration för jordbruk att flyttas öfver från taxeringsvärdets
uppgifvande till den s. k. »verkliga» inkomstens deklaration,
så " blifver nog ombildning af taxeringsmyndigheterna ett oafvisligt kraf.
Och slutligen har den progressiva skattemetoden kommit som en nyhet:
ännu har man väl ej hunnit fram till förslag om äfven kommunal skattskyldighets
utgörande efter sådan skala, men faktiskt kan man hvilken
dag som helst nå dit genom de årligen framkommande klufven på ytterligare
degression för de smärre inkomstbeloppen, hvarigenom belastningen
blir så mycket tyngre för de öfriga.
Inför alla dessa snart på dagordningen stående frågor manas man
omedvetet till eftertanke: hurudan är grunden för besluts fattande i alla
dessa frågor? Svaret är nog så lätt att ge: genom gemensam omröstning
skola de afgöras. Om än önskningarna äro aldrig så delade i det stora
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.
11
hela, kunna de olika förslagen dock genom ett skickligt grupperande
genomdrifvas det ena efter det andra. Och skulle meningarna ställa sig
så helt och hållet oberäkneliga, att Riksdagen vore delad H två lika stora
hälfter, så kunde en enda röst — genom tillfällig sjukdom eller dylikt —
afgöra det hela.
Månne då ej tiden kan anses vara inne att mer noga granska den
hitintills lagda grunden? Månne ej vår tids större kraf på direkt beskattning
nödvändiggöra betryggande anordningar för att besluten härom
ej få bero af — slumpen?
I fråga om kommunala utgifter bär vår kommunal-lagstiftning —
af yngre datum är grundlagsbudet: gemensam omröstning — infört en
garanti, som måste anses mycket klok och befogad: beslut om skuldsättning
för längre tid än 2 år skall underställas Kungi. Maj:ts godkännande
och fordrar jämväl två tredjedelars majoritet af de afgifna rösterna. Och
vår landstingsförordning stadgar i § 40: »För att såsom landstingets beslut
gälla, skall i följande ämnen erfordras, att två tredjedelar af de afgifna
rösterna om beslutet sig förenat:
a)----------
b) påläggande af afgifter, som erfordra uttaxering för längre tid än
fem år;
c) upptagande af lån, ställdt på längre återbetalningstid än fem år;
Därjämte fordras äfven här Kungl. Maj:ts bifall.
Alltså — huru stora utgifter som helst kunna beslutas, men de beslutande
skola hufvudsakligen själfva vara med om betalningen af desamma
och få ej på andra öfverflytta betalningsansvaret, med mindre
Kungl. Maj:t gillar ett sådant beslut. Häri ligger onekligen en stark
garanti mot onödigtvis och alltför hardt tyngande beskattning på det
kommunala området.
Men beträffande den direkta beskattningen till staten och medelbart
äfven kommunen föreligger ingen som helst garanti. Det synes dock vara
ett oafvisligt behof detta, att ej längre låta det bero så att säga på ett
tärningskast .. . Hvar är då botemedlet?
Från Första Kammaren föreligga i år som i fjor flera motioner, som
allesammans beröra detta. Alla öfverensstämma de däri, att båda kamrarnas
samstämmiga beslut skulle erfordras för lösande af de viktigare
skaf tespörsmålen, alltså ett slags lagfara. härför. Invändningar kunna dock
tänkas häremot, och det synes nog mången lämpligare att kvarstå på den
12
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.
gemensamma omröstningens grund, då vår statsförfattning nu så länge
baserats därpå. Ur landstings- och kommunalförordningarna, som båda
erkänts arbeta synnerligen väl, synes oss, att en lämplig förebild kan
hämtas. Och det är blott en konsekvent utveckling af hvad vi redan
en gång hafva, om vi nu söka lösningen jämväl af våra allra viktigaste
skatteproblem i den kvalificerade majoriteten.
Med utgång från antalet ledamöter i Riksdagen och tanken »kammare
mot kammare» blir proportionen själfmant gifven: Andra Kammaren
utgör närmast tre femtedelar och Första Kammaren två femtedelar af hela
Riksdagens ledamotsantal. Från dessa siffror synes man ock böra utgå:
det bör erfordras, att åtminstone tre femtedelar af hela Riksdagen är ense
i viktigare skattefrågor.
Såsom det nu är, kunna 188 röster fälla utslaget i gemensam votering
mot 187, under antagande att, praktiskt räknadt, 375 röster äro
effektiva. Med tre femtedelars majoritet ställer man siffran 225 mot 150.
Bland de viktigaste skattefrågorna räkna vi förutom progression och
degression i skatten — med andra ord skatteskalan — jämväl belastningen
af vissa skatteobjekt, som i framtiden torde komma att framför andra
uppmärksammas, nämligen fastighet och annan förmögenhet. Och då en
rösträttsutvidgning snart nog torde förestå, hvarigenom den besuttna jordbrukareklassens
representanter gifvetvis komma att till antalet förminskas,
synes nödvändigheten bjuda, att jordbrukets beskattning beredes någon
garanti, helst dess bedrifvande nu och framdeles torde komma att i järn
förelse med industrien ske under tryckta förhållanden. Äfven taxeringsmyndigheternas
sammansättning spelar en viktig roll, då man vill att
svenska folket skall fortfarande »sig själf beskatta».
Ovissa om huru Riksdagen kommer att ställa sig till de afgifna motionerna
från Första Kammaren, hafva vi velat bringa ett annat moderatare
förslag under debatt redan nu, då detta synes oss äga det företrädet,
att det ej bryter med, utan direkt anknyter sig till "bestående förhållanden.
Då den möjligheten ej är utesluten, att Riksdagen skulle kunna antaga
båda förslagen såsom hvilande, så skulle svenska folket sedermera vid valen
kunna närmare gifva till känna, hvilketdera som synes landet riktigast.»
Utskottet vill till en början erinra, att utskottet vid innevarande års
riksdag i utlåtande n:o 5, i anledning af en utaf herr Hugo Tamm inom
Första Kammaren väckt motion, tillstyrkt antagande af ett förslag till
ändrad lydelse af § 71 regeringsformen och § 65 riksdagsordningen i syfte
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12. 13
att för beslut i vissa frågor rörande den progressiva beskattningen skulle
påfordras samstämmighet mellan Kamrarne. Detta utskottets förslag har
emellertid till följd af Kamrarnes skiljaktiga beslut förfallit.
• Af hIado- ^örevarande motion anförts, har utskottet icke funnit anledning
frångå] sin uppfattning, att åtskilliga i samband med antagande
den progressiva skattemetoden uppkommande spörsmål, i sig själfva
svårlösta, därjämte äro af den djupt ingripande betydelse med hänsyn
till våra ekonomiska samhällsförhållanden, att de böra allenast genom
Kamrarnes sammanstämmande beslut afgöras. Endast härigenom vinnes
enligt utskottets förmenande erforderlig "trygghet mot förhastade och ensidiga
beslut i dessa frågor.
Genomförande af motionärernes förslag skulle medföra, att med
afseende å skilda punkter i samma skatteförslag olika slags majoritet
för uppnående af beslut skulle erfordras, ett förhållande, som otvifvelaktigt
skulle leda till betydande praktiska svårigheter.
Pa grund af hvad sålunda anförts och då mot ifrågavarande förslag
äfven kunna riktas teoretiska invändningar af icke oväsentlig beskaffenhet,
får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke må föranleda någon
Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 maj 1905.
På utskottets vägnar:
HUGO BLOMBERG.
Reservation
af herrar af Callerholm, Elowson, Johnsson, Nydal, Jansson, Bergström,
Barm och Staajf mot utskottets motivering, särskilt mot de delar af densamma,
som innefatta ett fasthållande vid de i utskottets utlåtande n:o 5
vid årets riksdag i anslutning till hr Hugo Tamms motion uttalade åsikter
och framställda förslag.
Bill, till Biksd. Prof. 1905. 3 Sami. 10 Höft.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.