Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 13

1905-05-11 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1905:13, Konstitutionsutskottets Memorial N:o 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 13.

1

N:o 13.

Konstitutionsutskottets memorial, angående fullbordad granskning

af de i statsrådet förda protokoll.

Till konstitutionsutskottet hafva, på därom hos vederbörande gjord

framställning, blifvit öfverlämnade de under tiden från och med den 15

januari 1904 till och med den 14 januari 1905 i statsrådet förda protokoll,

nämligen öfver

justitiedepartementsärenden från och med den 22 januari 1904 till

och med den 14 januari 1905;

justitieärenden från och med den 22 januari 1904 till och med den

31 december samma år;

utrikesdepartementsärenden från och med den 29 januari 1904 till

och med den 14 januari 1905;

landtförsv ar särenden från och med den 22 januari 1904 till och med

den 14 januari 1905;

sjöförsvarsärenden från och med den 22 januari 1904 till och med

den 14 januari 1905;

civilärenden från och med den 22 januari 1904 till och med den

14 januari 1905;

fnansärenden från och med den 22 januari 1904 till och med den

14 januari 1905;

ecklesiastikärenden från och med den 22 januari 1904 till och med

den 14 januari 1905; samt

Bill. till Riksd. Prat. 1905. 3 Sami. 11 Håft. (N:o 13).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 13.

jordbruksärenden från och med den 22 januari 1904 till och med

den 14 januari 1905.

På därom framställd begäran hafva därjämte till utskottet öfverlämnats:
dels

styrkt afskrift af protokoll öfver ministeriellt ärende för den

11 november 1904, angående framställning till ryska regeringen med anledning

af ångfartyget »Aldebarans» beskjutning i Nordsjön;

dels styrkt utdrag af det öfver kommandomål för armén den 28

december 1904 förda protokoll, angående instruktion för kommittén för

verkställande af utredning af vissa frågor rörande fästningen Bodens försvar,

jämte till samma protokoll hörande handlingar;

dels ock styrkta transumt af protokoll äfvensom handlingar rörande

följande nedannämnda dagar inför Kungl. Maj:t föredragna kommandomål

för flottan, nämligen:

den 10 februari 1904, angående bemyndigande för marinförvaltningen

att makulera vissa hemliga handlingar och böcker;

den 12 februari 1904, angående instruktion för marinattachén vid

Kungl. Maj:ts beskickning i Toldo,kommendörkaptenen in. m. H. F. Lindberg;

den 5 april 1904, angående order för kaptenen m. in. O. Lybeck att

afresa till S:t Petersburg för att sedermera följa ryska flottans operationer

under pågående krig; samt

den 6 april 1904, angående instruktion för kaptenen Lybeck under

nämnda kommendering.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en jämlikt

§ 57 riksdagsordningen från Andra Kammaren till utskottet remitterad,

af herr ./. T. Larsson i Lund gjord anmälan om anledning till anmärkning

mot en eller flere af statsrådets ledamöter med afseende å deras rådslag i

fråga om Sveriges aftal med främmande makter rörande deltagare i anarkistiska

förbrytelser, hvilken anmärkningsanledning blifvit närmare omförmäld

uti ett till utskottet tillika öfverlämnadt, af herr Larsson undertecknadt

skriftligt anförande i ämnet jämte bilaga.

Vid den granskning och pröfning af omförmälda protokoll och handlingar,

som, i öfverensstämmelse med grundlagens föreskrift, blifvit af utskottet

företagen och nu fullbordad,

bär anledning icke förekommit att mot någon

ledamot af statsrådet tillämpa § 106 regeringsformen;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 13. 3

hvaremot utskottet

funnit följande ärenden vara af beskaffenhet att

böra, jämlikt § 107 regeringsformen, hos Riksdagen

anmälas, nämligen:

l:o

(Protokoll öfver landtförsvarsärenden för den 29 januari 1904, n:o 35).

I skrifvelse den 8 januari 1904 har arméförvaltningen å civila departementet

anmält, att å det under dess förvaltning ställda anslaget å

riksstatens fjärde hufvudtitel till »Arméförvaltningen» för år 1903 uppkommit

å undertiteln »expenser» en brist af 4,703 kronor 23 öre, men å

undertiteln »löner och tjänstgöringspenningar» däremot en besparing af

tillhopa 1,350 kronor 3 öre, hvilket föranledt en brist å anslaget i dess

helhet af 3,353 kronor 20 öre, samt anhållit, att Kungi. Maj:t måtte medgifva,

att sistnämnda brist finge ersättas från de under samma år å fjärde

hufvudtiteln uppkomna allmänna besparingar.

Berörda skrifvelse föredrogs den 29 januari 1904 af chefen för

landtförsvarsdepartementet, statsrådet Virgin, därvid Kungl. Maj:t, på

hemställan af statsrådets samtlige ledamöter, medgaf, att den brist, 4,703

kronor 23 öre, som uppkommit å de till arméförvaltningen för år 1903

anvisade expensinedel, finge täckas med 1,350 kronor 3 öre af de å anslaget

till arméförvaltningen för samma år uppkomna besparingar å löner

och tjänstgöringspenningar samt med återstående 3,353 kronor 20 öre

från de under året å fjärde hufvudtiteln uppkomna allmänna besparingar.

Af denna redogörelse framgår, dels att öfverbetalning ägt rum

med 3,353 kronor 20 öre å det af Riksdagen för år 1903 fastställda

anslaget till arméförvaltningen, dels ock att den brist, som å nämnda

anslag sålunda uppkommit, blifvit fylld af fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

Då de ordinarie anslag, som äro fasta, enligt sin natur icke

få öfverskridas samt, jämlikt Rikets Ständers skrifvelse den 12 maj 1841,

å de särskilda hufvudtitlarna uppkomna besparingar endast må användas

till sådana af Riksdagen ej förut pröfvade utgifter, hvilka kunna finnas

för rikets styrelse af oundvikligt behof påkallade, har utskottet — med

hänsyn särskildt till de betänkliga konsekvenser i afseende å Riksdagens

bestämmanderätt i statsregleringsfrågor, som genom dylika förfaranden

kunna uppstå — funnit detta ärende vara af den beskaffenhet, att anmälan

bör, jämlikt § 107 regeringsformen, hos Riksdagen göras mot föredragande

departementschefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 13.

2:o

(Protokoll öfver civilärenden för den 28 oktober 1904, n:o 40).

I proposition till 1898 års Riksdag (n:o 45) har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att, under förbehåll, att vissa villkor om kostnadsfri

upplåtelse af mark in. in. iakttoges, och under förutsättning, att från

norsk sida beslut fattades om anläggande af en anslutande järnväg från

riksgränsen till Ofoten, besluta anläggning af eu statsbana från Gellivare

förbi Luossavaara och Kiirunavaara malmfält till riksgränsen i riktning

mot Ofoten, hvarför kostnaden beräknats till 21,498,000 kronor, samt att

för påbörjande af nämnda anläggning anvisa för år 1899 5,400,000

kronor.

På grund af åt chefen för civildepartementet tidigare lämnadt bemyndigande

att förhandla med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag angående,

bland annat, storleken af den malmtransport, som kunde årligen

från omförmälda malmfält beräknas, hade en preliminär öfverenskommelse,

hvilken var afsedd att å statens vägnar undertecknas först sedan Riksdagens

beslut om banans byggande blifvit fattadt, träffats med nämnda

bolag. Denna öfverenskommelse, som finnes intagen i det vid ofvannämnda

proposition fogade utdrag af protokollet öfver civilärenden den 4

februari 1898, innehåller i §§ 2, 3, 4 och 6 följande bestämmelser:

§ 2.

Staten åtager sig att, sedan banan blifvit färdigbyggd, å densamma

mot ersättning, som i § 3 här nedan sägs, dels från Luossavaara och

Kiirunavaara till riksgränsen för bolagets räkning frakta årligen högst en

million fem hundra tusen ton järnmalm eller af sagda myckenhet vunnen

förädlad produkt, dels ock till Luossavaara och Kiirunavaara frakta hvad

för bolagets rörelse erfordras af byggnadsmaterial och bränsle.

Bolaget betalar till staten:

l:o) Statens utgifter dels för järnvägens Gellivare—Riksgränsen drift,

såvidt af järnvägens räkenskaper icke kan utrönas, att samma utgifter

föranledts allenast af den i § 4 omförmälda persontrafik, postbefordran

och godstransport, dels ock för underhåll af järnvägen med allt hvad därtill

hörer.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 13.

5

2:o) tre och åtta tiondedels (3,s) procent årligen å anläggningskostnaden

för järnvägen Gellivare—Riksgränsen med tillbehör. Med anläggningskostnad,

däri inbegripes jämväl kostnad för anskaffande afrullande

materiel äfvensom ränta å statens utgifter för banan intill dess

densamma öppnas för allmän trafik, förstås icke blott den ursprungliga

kostnaden vid järnvägens första anläggande, utan jämväl all annan kostnad,

som därefter å järnvägen nedlägges och icke afser allenast underhåll utan

ökar järnvägens kapitalvärde.

Det belopp, som utgöres af skillnaden mellan, å ena sidan, den af

bolaget enligt denna punkt erlagda afgift af 3,8 procent och, å andra

sidan, den ränteutgift, som förorsakas staten genom upplåning af de för

järnvägens anläggning erforderliga medel eller, därest medel därtill helt

och hållet eller delvis på annat sått anskaffas, den summa, hvartill statens

ränteutgift enligt riksgäldskontorets beräkning skulle uppgå, i händelse

medlen upplånades, beräknas till banans amortering.

För bestämmandet af hvad af statens utgifter för banan med tillhörande

materiel skall hänföras till underhåll, skola de för statens järnvägar

i sådant afseende gällande föreskrifter lända till efterrättelse.

§ 4.

Bolaget ersätter årligen den förlust, som enligt järnvägens räkenskaper

må hafva uppkommit genom uppehållandet å järnvägen Gellivare—

Riksgränsen af persontrafik och postbefordran samt annan godstransport än

den, som enligt § 2 åligger staten.

§ 6.

De i §§ 2—5 träffade bestämmelser skola gälla, intill dess anläggningskostnaden

blifvit enligt Kung!. Maj:ts uträkning till fullo amorterad,

eller, därest staten dessförinnan finner skäligt uppsäga öfverenskommelsen,

till dess tre år efter uppsägningen förflutit; dock att uppsägning,

därtill bolaget icke äger rätt, icke må å statens sida ske inom

de tjugu första åren efter järnvägens öppnande.

I skrifvelse den 27 april 1898 anmälde Riksdagen, att Riksdagen, i

anledning af Kungi. Maj:ts därom gjorda framställning — under det förbehåll

och den förutsättning, som af Kungl. Maj:t i propositionen angifvits,

samt med villkor, att sådan ändring vidtoges i det uti statsrådsprotokollet

öfver civilärenden den 4 februari 1898 intagna förslag till den

öfverenskommelse, som af svenska staten skulle träffas med Luossavaara
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 13.

Kiirunavaara aktiebolag, att i 2 § orden »eu million femhundratusen ton»

utbyttes mot »en million tvåhundratusen ton», samt att i slutet af 4 § infördes

följande bestämmelse: »Den vinst, som af sådan trafik uppstår, tillfaller

staten» — beslutat anläggning af en statsbana från Gellivare förbi

Luossavaara och Kiirunavaara malmfält till riksgränsen i riktning mot

Ofoten, hvarför kostnaden beräknats till 21,498,000 kronor, samt till påbörjande

af denna bana för år 1899 anvisat 5,400,000 kronor.

Till följd af särskilda omständigheter öfversteg kostnaden för ifrågavarande

järnvägsanläggning, hvilken i slutet af år 1902 öppnades för provisorisk

trafik, den beräknade med 8,409,000 kronor. Sammanlagda kostnadsbeloppet,

29,907,000 kronor, beviljades af 1898—1901 årens Riksdagar.

Ofvan omförmälda öfverenskommelse mellan svenska staten och

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag undertecknades å Kungl. Maj:ts och

kronans vägnar den 2 juli 1898.

Efter hvad utskottet inhämtat, af Kungl. Maj:ts proposition n:o 97

till 1903 års riksdag, uppgår den ränta, som staten fått utgifva å de för

järnvägsanläggningen Gellivare—Riksgränsen beviljade och utbetalade belopp,

till i medeltal 3.80955787 procent.

I underdånig skrifvelse den 30 juli 1903 har nämnda bolag anhållit

om medgifvande att, utöfver de 1,200,000 tons järnmalm eller däraf förädlad

produkt, som bolaget enligt nyssnämnda, den 2 juli 1898 upprättade

kontrakt vore berättigadt få årligen framforslade å järnvägssträckan

Kiruna—Riksgränsen, få å nämnda sträcka frakta ytterligare 300,000 tons

järnmalm eller däraf förädlad produkt emot den lägsta afgift, som i förhållande

till den ifrågasatta ökningen i kvantiteten kunde anses skälig.

Sedan bolaget därefter den 20 maj 1904 hos Kungl. Maj:t för det

dåvarande återkallat sin berörda ansökning af anledning att Svappavara

grufaktiebolag hos järnvägsstyrelsen anmält sig ärna å statsbanan Kiruna

—Riksgränsen framföra malm till myckenhet af till en början 600,000

tons årligen samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag icke under den närmaste

framtiden hade behof att utfrakta hela förutnämnda malmkvantitet,

300,000 tons, anhöll sistnämnda bolag i underdånig skrifvelse den 11

augusti 1904 om bestämmande af det fraktpris, bolaget hade att betala

för den kvantitet järnmalm utöfver 1,200,000 tons, som bolaget årligen

kunde komma att frakta på bansträckan Kiruna—Riksgränsen och som

järnvägens trafikförmåga medgåfve, utan att någon utgift från statsverkets

sida för densammas ökande ifrågakomme.

öfver dessa framställningar hördes olika myndigheter, hvarefter

ärendet föredrogs inför Kungl. Maj:t den 28 oktober 1904. Statsrådets

samtlige ledamöter tillstyrkte därvid, att Kungl. Maj:t måtte förordna, att,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 13.

7

därest under något år koinrne att för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags

räkning å bansträckan Kiruna—Riksgränsen fraktas mera än de i kontraktet

den 2 juli 1898 omförmälda 1,200,000 tons, fraktafgiften för den

öfverskjutande kvantiteten intill 300,000 tons tills vidare skulle utgöra 2

kronor för ton, under förutsättning, att någon utgift från statsverkets

sida för höjande af järnvägens trafikförmåga icke ifrågakomme; och fattade

Kungl. Maj:t i enlighet härmed sitt beslut.

På statsrådets hemställan har sålunda af Kungl. Maj:t beslutats, att

ytterligare 300,000 tons järnmalm utöfver de genom överenskommelser!

den 2 juli 1898 kontraherade 1,200,000 tons finge å bansträckan Kiruna—

Riksgränsen af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag årligen fraktas, hvarjärnte

bestämts, att fraktafgiften, hvilken å nämnda sträcka enligt statens

järnvägars ordinarie taxa belöper sig till 3 kronor 30 öre för ton, för

nämnda 300,000 tons tills vidare skulle utgöra 2 kronor för ton. Då

Riksdagen före fattandet af sitt beslut om byggandet af järnvägen Gellivare—Riksgränsen

sattes i tillfälle att taga del af och uttala sig rörande

de villkor, som borde intagas i kontraktet mellan staten och nämnda bolag,

hvars malmtransport varit den närmaste anledningen till banans anläggning,

samt Riksdagens medbestämmanderätt i afseende å innehållet af

berörda kontrakt tydligen utgjort en förutsättning för dess beslut i banbyggnadsfrågan,

synes naturligt vara, att sådana åtgärder, som ingripa

i de genom detta kontrakt grundade förhållanden, icke böra vidtagas utan

Riksdagens bifall. Härtill kommer, att i detta fåll, där staten gått i

mistning af det påräknade bidraget till amortering af det för järnvägens

anläggande upplånade kapital, det varit af desto större vikt att tillse, att

staten icke undandroges någon inkomst, som den skäligen kunde af järnvägsanläggningen

påräkna. Ett vidare fortgående på den väg, på hvilken

nu inslagits, skulle leda därtill, att Riksdagen blefve beröfvad hvarje

möjlighet att tillse, såväl att den dyrbara järnvägsanläggningens drift

lämnar största möjliga ekonomiska resultat, som ock att järnvägens trafikförmåga

må af olika trafikanter tagas i anspråk på sådant sätt, att därigenom

endast ett rationellt utnyttjande af tillgångarna i samtliga i dess

närhet belägna malmfält varder befordradt.

Ur nu angifna synpunkter har utskottet ansett detta ärende vara af

beskaffenhet att böra, jämlikt § 107 regeringsformen, hos Riksdagen anmälas.

Stockholm den 11 maj 1905.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 13.

Reservationer:

I) beträffande utskottets behandling af den jämlikt § 57 riksdagsordningen

från Andra Kammaren till utskottet remitterade, af herr J. T.

Larsson i Lund gjorda anmälan om anledning till anmärkning mot statsrådet:
-

af herrar Bergström och Staaff, hvilka anfört:

Mot utskottets beslut att, i strid med af oss framställdt yrkande

om infordrande af de ministeriella protokoll jämte därtill hörande handlingar,

som röra det i herr Larssons anmälan omförmälda ärende, icke

infordra ifrågavarande handlingar och protokoll, hafva vi inlagt vår allvarligaste

gensaga. Utskottet har härigenom satt sig ur stånd att underkasta

den ingångna anmälan en saklig pröfning. Till denna vår gensaga

hafva vi haft så mycket större skäl, som utskottet en gång förut under

innevarande riksdag fattat uttryckligt och ovillkorligt beslut om infordrande

af ifrågavarande protokoll och handlingar. Hvarför detta utskottets

beslut ej gick i verkställighet, framgår af det yttrande, vi den 3 sistlidne

april, med instämmande af fyra af utskottets ledamöter, afgåfvo och

som är så lydande:

»Emot de beslut, som konstitutionsutskottet vid sammanträde den 28

mars 1905 fattade i ärende angående infordrande af de protokoll jämte

därtill hörande handlingar, som blifvit i ministeriel! konselj förda angående

Sveriges aftal eller protokoll med främmande makter rörande deltagare i

anarkistiska förbrytelser, hafva vi anmält reservation. Till motivering af

denna reservation få vi härmed anföra följande.

Gällande bestämmelser innehålla icke någon föreskrift angående ett

utskotts befogenhet att upprifva ett en gång fattadt definitivt beslut. I

saknad af sådan föreskrift har den regel antagits och upphöjts till en såvidt

vi känna strängt fasthållen kutym, hvilken äfven inom konstitutionsutskottet

vid handläggningen af ett annat ärende under innevarande riksdag

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 13.

9

uttryckligen åberopats, att ett definitivt beslut ej kan upprifvas utan att

alla ledamöter, som deltagit i detsamma, samtycka till dess upplifvande.

Att konstitutionsutskottets beslut den 20 mars om infordrande af

ofvanberörda protokoll och handlingar var definitivt, har ej bestridts och

kali ej bestridas.

Däremot har påståtts, att detta beslut redan skulle vara verkställdt

och att det vid sammanträdet den 28 mars 1905 skulle varit fråga om ett

nytt beslut. Att detta påstående är ohållbart, torde ligga i öppen dag.

Då ett konstitutionsutskottets beslut om infordrande af protokoll är ovillkorligen

bindande och innefattar ett åläggande för vederbörande regeringsledamot

att inkomma med protokollet, är det uppenbarligen ej verkställdt

förrän det infordrade protokollet också inkommit. Den skrifvelse, hvarigenom

utskottets beslut tillkännagifves för regeringsledamoten, innebär

tydligen icke själf en verkställighet utan allenast ett befordrande till

verkställighet.

Det är alltså otvifvelaktigt, att konstitutionsutskottet med det beslut

af den 28 mars, hvarigenom utskottet förklarade, att det ej vore erforderligt,

att samtliga de ledamöter, som deltagit i beslutet af den 20 mars,

vore ense om upprifvandet af samma beslut, brutit emot den af oss här

ofvan åberopade eljest allmänneligen vedertagna, af utskottet själf förut

tillämpade och i sig otvifvelaktigt riktiga regeln.

Häremot nödgas vi nedlägga vår allvarliga protest.

Sedan utskottet sålunda beslutat åsidosätta behörig hänsyn till vedertagen

kutym, fattade det därefter beslut att afstå från begagnande af sin

rätt att utbekomma omhandlade protokoll och handlingar, d. v. s., att upprifva

det förut fattade beslutet om deras infordrande.

Detta uppridande grundades, enligt hvad öfverläggningen gaf vid

handen, på en hänsyn till hvad hans excellens utrikesministern i bref till

utskottets ordförande uppgifva därom, att den svenska regeringen vid

ifrågavarande aftals ingående åtagit sig en särskild plikt till dess hemlighållande.

I grundlagen förekommer ingen åtskillnad mellan protokoll i ministeriella

ärenden, som afse ett aftal, hvilket Kung! Maj:t förpliktat sig

hemlighålla, och sådana, som röra andra ministeriella ärenden. Ett eftergifvande

af utskottets granskningsrätt i fråga om hemliga aftal kan således

ej stödjas på något grundlagens bud. Vid sådant förhållande måste

vi finna det motiv, hvarpå utskottet grundat upprifvandet af sitt förra beslut,

alldeles ohållbart. Och då det är påtagligt att, om regeringen i

framtiden skulle önska undandraga hemliga aftal från utskottets granskning,

det nu gifna beslutet med skäl kan åberopas såsom precedensfall,

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 3 Sami. 11 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 13.

kunna vi ej finna annat En att utskottet genom samma beslut inledt en

ytterst betänklig praxis. Redan det grundlagsstadgande, som till kända

och af utskottet uppgifna händelser inskränker utskottets granskningsrätt

i fråga om ministeriella ärenden, är ett betänkligt undantag från konstitutionella

principer, hvilka kräfva, att alla regeringshandlingar ske under

full ansvarighet och behörig kontroll. Det måste då vara synnerligen

farligt att utsträcka undantaget genom att ytterligare bland »kända händelser»

frånskilja sådana, som afse hemliga aftal.

Då det fulla upprätthållandet af den konstitutionella ansvarigheten

efter vår mening utgör en bjudande plikt för konstitutionsutskottet, måste

vi således jämväl emot det nu omhandlade beslutet inlägga vår bestämda

gensaga.»

Sedan det nu omhandlade ministeriella ärendet genom särskild anmälan

af en Riksdagens ledamot ånyo gjorts till föremål för utskottets

uppmärksamhet, hafva vi ansett oss böra framlägga hvad i denna saks

olika stadier förekommit och vilja i öfrigt endast framhålla, att genom

utskottets åtgärder i saken i hvarje fall decharge naturligtvis icke blifvit

vederbörande statsråd lämnad för deras rådslag i nu ifrågavarande ärende;

II) vid punkten l:o af utskottets memorial:

af herrar Blomberg, friherre Alströmer, Säve, af Ekenstam, Lars

Berg, Carl Nyström, J. F. Nyström, friherre Rappe, Rydberg och von

Mentzer, hvilka ansett den i punkten l:o här ofvan omnämnda regeringsåtgärd

icke vara af beskaffenhet, att den bort föranleda utskottet att därom

hos Riksdagen göra anmälan enligt § 107 regeringsformen;

III) vid punkten 2:o af utskottets memorial:

af herrar Blomberg, friherre Alströmer, Sjöholm, Lars Berg, J. F.

Nyström, Johnsson, Jansson, Barm och Staaff, som ansett den i punkten

2:o omförmälda regeringsåtgärd icke vara af beskaffenhet, att den bort

föranleda utskottet att därom hos Riksdagen göra anmälan enligt § 107

regeringsformen;

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 13.

11

IV a) af herrar aj Callerholm, Elowson, Johnsson, Nydal, Jansson,

Bergström, Bann och Staaff, hvilka anfört:

(Protokoll öfver justitiedepartementsärenden den 10 juni 1904, n:o 13).

Vid föredragning i statsrådet den 10 juni 1904 fann Kung!. Maj:t

för godt afstå eu af finska undersåten, litteratören Axel Edvard Berndtsson

gjord ansökan om svensk medborgarrätt.

öfverståthållarämbet-et, som anbefallts att afgifva underdånigt utlåtande

öfver ansökningen, hade i sådant afseende anfört, att af de utaf sökanden

åberopade handlingar jämte en utlåtandet bilagd rapport öfver utredning

i ärendet, hvilken på order af öfverståthållarämbetet verkställts

af föreståndaren för polisens ordonnansafdelning, framginge, att sökanden

uppnått 21 års ålder, åtnjöte medborgerligt förtroende, under mera än tre

års tid varit bosatt i Sverige samt syntes äga utväg att försörja sig härstädes.

I anledning däraf och då intet ofördelaktigt vore öfverståthållarämbetet

bekant om sökanden, hade ämbetet för sin del icke något att erinra

mot nådigt bifall till den underdåniga framställningen.

Kungl.. Maj:ts beslut fattades uppå tillstyrkan af föredraganden, chefen

för justitiedepartementet,- med hvilken statsrådets öfriga ledamöter

instämde. Intet af statsråden anförde någon motivering för sitt yttrande.

J

Vid . sådant förhållande har det icke för oss varit möjligt att bilda

oss eu åsikt om, huruvida ansökningen rätteligen bort bifallas eller afslas.

De af öfverståthallarämbetet åberopade sakförhållanden äfvensom

ämbetets eget yttrande tala ju bestämdt för bifall. Huruvida åter något

tinnes, som talar i motsatt riktning, är oss till följd af saknaden af motivering

för beslutet alldeles obekant. Någon anmärkning, som afser själfva

den utgång frågan erhöll, anse vi oss fördenskull knappast kunna framställa.

Däremot finna vi oss pliktiga framhålla, att- det icke är i öfverensstämmelse

med grundlagen att, på sätt i detta ärende skett, statsråden

underlåta att angifva grunderna för de råd, som de gifva Konungen. Enligt

9 § regeringsformen böra statsrådets ledamöter under ansvarighet för

rådslagen till den påföljd, hvarom i 106 och 107 §§ vidare stadgas, ovillkorligen

till protokollet sina meningar yttra och förklara. Det sista uttrycket

har helt säkert med rätta ansetts innebära motiveringsplikt. Tydligt

är ju också, att, därest statsråden icke behöfde anföra skäl för sina

råd, de i själfva verket skulle hafva i sin makt att undandraga snart

sagdt hvilka ärenden som helst från konstitutionsutskottets granskning.

Ty det skulle i de flesta fall blifva omöjligt för utskottet att afgifva ett

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 13.

omdöme rörande eu regeringsåtgärds beskaffenhet utan att känna de skäl,

som legat till grund för åtgärden.

Ur nu angifna synpunkter hafva vi ansett, att utskottet bort anmäla

ifrågavarande ärende enligt 107 § regeringsformen;

b) af herrar af Callerholrn, FAowson, Jansson, Bergström och Straff,

hvilka anfört:

(Protokoll öfver landtförsvarsärenden den 15 april 1904, n:o 82,

den 9 september 1904, n:o 13, den 4 november 1904, n:o 37, den 18

november * 1904, n:o 8, den 25 november 1904, n:o 23; protokoll, öfver

sjöförsvarsärenden den 24 mars 1904, n:o 3; protokoll öfver ecklesiastikärenden

den 20 maj 1904, n:o 18, den 11 november 1904, n:o 36.

Ofvan angifna åtta ärenden, behandlade å olika departement, utgöra

besvärsmål, hvilka sinsemellan förete den likheten, att de gälla ämbetsoch

tjänstemän, hvilka på i anmärkningsväg framställda yrkanden ådöints

att fullgöra en viss ersättnings- eller återbetalningsskyldighet, samt att vid

förd klagan hos Kungl. Maj:t de underordnade myndigheternas utslag

visserligen funnits lagligen grundade, men Kungl. Maj:t ändock, på grund

af de i målen förekomna omständigheter, befriat vederbörande från den

dem lagligen ålagda betalningsskyldigheten.

Efter att hafva redogjort för åtskilliga mål af dylikt slag, yttrade

konstitutionsutskottet vid 1892 års riksdag, att detta förfaringssätt syntes

utskottet så anmärkningsvärdt, att utskottet ansett sig höra hos Riksdagen

göra anmälan om de rådslag, i enlighet med hvilka då ifrågavarande beslut

fattats.

Då den i regeringsformen Konungen tillerkända benådningsrätt icke

inrymmer befogenhet att efterskänka staten på obehörigt sätt frångångna

medel, och då eu godtycklig lagtillämpning på detta område måste menligt

inverka på rättsuppfattningen hos underordnade myndigheter, hafva vi

yrkat, att konstitutionsutskottet skulle, jämlikt § 107 regeringsformen, hos

Riksdagen göra anmälan om de rådslag, i enlighet hvarmed de nu ifrågavarande

besluten blifvit fattade;

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 13.

13

c) af herrar af Callerholm, Etowson, Johnsson, Nydal, Jansson,

Bergström, Hammarskjöld, och Staaff, hvilka anfört:

(Protokoll öfver landtförsvarsärenden den 14 oktober 1904, n:o 39.)

Af ofvanstående protokoll framgår, att Kungl. Maj:t på statsrådets

hemställan föreskrifvit,

att en dubbeltrådig rikstelefonledning mellan Gellivare och ÖfverKalix

af sådan beskaffenhet, att den vore fullt användbar jämväl för telegrafering,

skulle genom Telegrafstyrelsens försorg anläggas,

att apparater för ledningens användande skulle å erforderligt antal

mellanstationer vid behof af Telegrafstyrelsen tillhandahållas och uppsättas,

att till bestridande af anläggningskostnaderna skulle till Telegrafstyrelsen

af Arméförvaltningen utbetalas ett belopp af högst 39,500 kronor

från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar,

att Telegrafstyrelsen skulle äga fritt förfoga öfver ledningen under

de tider, den icke toges i anspråk för militära ändamål,

samt att underhållet af ledningen skulle af Telegrafstyrelsen bekostas

med inflytande utgifter för ledningens begagnande eller af för

Telegrafstyrelsen eljest tillgängliga medel.

När för 6—7 år sedan behof framträdde att för militära ändamål

anlägga åtskilliga telegrafledningar, underlät icke Kungl. Maj:t att härom

göra framställning till Riksdagen. I proposition n:r 1 till 1899 års riksdag

föreslog Kungl. Maj:t, i enlighet med dåvarande departementschefens

hemställan, Riksdagen att för anläggande af telegrafledningar på sträckorna

Sollefteå—Boden—Luleå och Ockelbo—Krylbo—Sala samt för anskaffande

af erforderlig materiel för en telegraflinje Jörn—Glommerträsk på extra

stat för år 1900 anvisa ett belopp af 39,400 kronor.

Så mycket mera anmärkningsvärdt är, att Kungl. Maj:t i nu ifrågavarande

fall ansett sig kunna och böra på egen hand afgöra en likartad

utgiftsfråga. Ingenting gifver vid hand, vare sig i statsrådsprotokollet

eller i därtill hörande handlingar, att ärendets afgörande funnits utomordentligt

brådskande — mellan den tidpunkt, då Arméförvaltningens utlåtande

i ärendet inkom till Landtförsvarsdepartementet, och tiden för

dess föredragning i statsrådet fiugo öfver två månader förflyta — och

alla skäl hade sålunda bort tala för, att detta utgiftsbehof icke undandragits

Riksdagens pröfning.

Då alltså Kungl. Maj:t vid ifrågavarande besluts fattande åsidosatt

de i Rikets ständers skrifvelse af den 12 maj 1841 meddelade grunder

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 13.

i afseende å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarna, hafva vi ansett

ärendet böra jämlikt § 107 regeringsformen för Riksdagen anmälas;

d) af herrar Bergström och Kvarnzelius, hvilka anfört:

(Protokoll öfver landtförsvarsärenden den 8 december 1904, n:o 14.)

På af chefen för landtförsvarsdepartementet gjord hemställan, hvilken

hvarken föregås af någon af militära myndigheter lämnad utredning

eller beledsagas af någon som helst motivering från departementschefens

sida, har Kungl. Maj:t nämnda dag förordnat, att följande truppförband

hädanefter skola erhålla följande förändrade benämningar, nämligen: Lifregementet

till fot: Lifregementets grenadjärer; Upplands regemente: Upplands

infanteriregemente; Första Svea artilleriregemente: Svea artilleriregemente;

Första Göta artilleriregemente: Göta artilleriregemente; Andra Svea

artilleriregemente: Upplands artilleriregemente; Andra Göta artilleriregemente:

Smålands artilleriregemente; Första Svea trängkår: Svea trängkår;

Första Göta trängkår: Göta trängkår; Vendes trängkår: Skånska trånghålla;

Andra Svea trängkår: Västmanlands trängkår och Andra Göta trängkår:

Ostgöta trängkår.

Då detta ingalunda oviktiga ärende, hvilken i sig innesluter flerehanda

spörsmål af ekonomisk och annan natur, icke blifvit jämlikt §

10 regeringsformen behörigen beredt af den föredragande, och då den i

§ 9 regeringsformen gifna föreskriften, att statsrådets ledamöter skola ovillkorligen

till protokollet sina meningar yttra och förklara, icke blifvit iakttagen,

hafva vi ansett ärendet böra jämlikt § 107 regeringsformen för

Riksdagen anmälas.

e) af herrar friherre Barnekow, af Callerholm, Elowson, Johnsson,

Nydal, Jansson, Bergström, Hammarskjöld, Härin och Staaff, hvilka anfört:

(Protokoll öfver sjöförsvarsärenden den 29 april 1904, n:o 4.)

Af ofvannämnda protokoll jämte därtill hörande handlingar framgår,

att åtskilliga reservationsanslag under femte hufvudtiteln för år 1903

betydligt öfverskridits, och att å tvä af dessa anslag, till »Sjukvård för

flottans personal» och till »Underhåll af kustartilleriets byggnader och

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 13.

15

loatei iel», de uppkomna bristerna, uppgående å det förra anslaget till kr.

27,609: io och å det senare till kr. 55,163 : 85, blifvit enligt af Kuno-1.

Maj:t på statsrådets hemställan den 29 april 1904 fattadt beslut täckta

al de allmänna besparingarna.

Då ett dylikt handhafvande af statsmedlen, med upprepade öfverbetalningar

å anslag, som ej få öfverskridas, och bristernas ersättande från

de allmänna. besparingarna, är ägnadt att alldeles omintetgöra Riksdagens

guindlagsenliga rätt öfver statsregleringen och, i hvad rör sagda besparingars

användande, år stridande mot de i Rikets ständers skrifvelse af den 12

maj 1841 fastställda grunder, hafva vi yrkat, att konstitutionsutskottet

skulle jämlikt § 107 regeringsformen för Riksdagen anmäla nu berörda

förhållanden.

f) af herrar Nydal och Bergström, hvilka anfört:

(Protokoll öfver kommandomål för flottan den 10 februari 1904.)

Jämlikt § 2 mom. 4 Tryckfrihetsförordningen äger Konungen i statsrådet

fatta beslut om hemlighållande af vissa i nämnda moment angifna

militära handlingar, hvilkas offentliggörande kan medföra våda för rikets

säkerhet.

.en dylik bestämmelse kan det ej vara förenligt, att sedan dylika

handlingar på grund af Konungens i statsrådet fattade beslut förklarats

hemliga, Konungen i kointnandoväg — på sätt ofvanstående protokoll utvisar

beslutat om deras uppbrännande. Där en utgallring och ett tillintetgörande

af. handlingar, som förklarats hemliga, skall äga rum, bör

likets sannskyldiga nytta kräfva, att ett Kungl. Maj:ts beslut härom icke fattas

annorledes än i statsrådet, och har det därför synts oss påkalladt att jämlikt

§ 107 regeringsformen för Riksdagen göra anmälan om det förfarande,

som här förekommit.

g) af henai Elowson, Johnsson, Nydal, Jansson. Bergström, Durin och

ötaaff, hvilka anfört:

(Protokoll öfver civilärenden den 26 mars 1904, n:is 6 och 7.)

Den 26 mars 1903 beslöto stadsfullmäktige i Ystad, efter det drätselkammaren

afgifvit yttrande, med 20 röster mot 8, att ikläda staden pro
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 13.

prieborgen för gäldande af de obligationslån å högst 2,180,000 kronor,

löpande med högst 47a procent ränta och afsedda att amorteras under

högst 40 år, som mot säkerhet af första inteckning i vederbörande järnvägar

komme att upptagas af Ystad—Brösarps järnvägsaktiebolag till belopp

af högst 1,100,000 kronor, af Gärsnäs—S:t Olofs järnvägsaktiebolag

till belopp af högst 460,000 kronor och af Ystad—Skifvarps järnvägsaktiebolag

till belopp af högst 620,000 kronor, hvilket beslut skulle underställas

Ivungl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse.

Öfver detta beslut anförde ryttmästaren Fritz Nordenstierna in. fl.

besvär hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län, därvid bland

annat påstods, att ärendet icke före dess företagande till afgörande hos

stadsfullmäktige undergått den i 36 § i Kungl. förordningen om kommunalstyrelse

i stad den 21 mars 1862 afsedda utredning, i det att, enligt 6

och 7 §§ i ett för drätselkammaren i Ystad vederbörligen fastställdt reglemente,

för fattande af beslut erfordrades närvaro af minst fem ojäfviga

ledamöter, och ledamot, som kunde vänta nytta eller skada af en frågas

utgång, icke finge deltaga i öfverläggning eller beslut därom, men vid de

två sammanträden i drätselkammaren, då det af stadsfullmäktige infordrade

yttrandet i ärendet beslutats, i beslutet deltagit, ena gången af

åtta närvarande sex styrelseledamöter uti sagda järnvägsbolag och andra

gången af sex närvarande fem ledamöter i samma bolag, hvilka ledamöter

häftade i personlig betalningsskyldighet för de med järnvägarnas, anläggning

förenade kostnader, för hvilkas betäckande ifrågavarande obligationslån

vore afsedt, samt sålunda kunde vänta nytta eller skada af ärendets

utgång hos stadsfullmäktige.

7 utslag den 12 oktober 1903 fann Kungl. Maj:ts befallningshafvande

skäligt lämna besvären utan bifall. Beslutet motiverades, hvad angår

nyss återgifna klagopunkt, på det sätt att, sedan på stadsfullmäktiges

anmodan drätselkammaren afgifvit. infordradt yttrande i ärendet, och

samma yttrande fått utan erinran beträffande enskilda ledamöters i drätselkammaren

ställning till frågan ligga till grund för stadsfullmäktiges beslut,

den åberopade omständigheten, att föreskriften i 7 § af det för

drätselkammaren gällande reglementet därom, att uti fråga, af hvars utgång

ledamot kunde vänta nytta eller skada, sådan ledamot vid öfverläggning

eller besluts fattande ej finge deltaga, ej skulle hafva iakttagits,

icke lagligen kunde föranleda till upphäfvande af stadsfullmäktiges beslut.

Utslaget öfverklagades hos Kungl. Maj:t af ryttmästaren Nordenstierna

m. fl.

Vid föredragning i statsrådet af besvären den 26 mars 1904 yttrade

departementschefen:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 13.

17

»Enär, efter det den af järnvägsbolagen till stadsfullmäktige gjorda

framställningen att ikläda staden borgen för ifrågakomna obligationslån

blifvit af stadsfullmäktige för afgifvande af utlåtande remitterad till

drätselkammaren, vid ärendets behandling i drätselkammaren deltagit minst

fem ledamöter, hvilka stått i personlig ansvarighet för något eller några

af de utaf järnvägsbolagen upptagna lån, hvilka skolat gäldas med de

omförmälda obligationslånen;

men desse ledamöter, hvilka således af det väckta förslaget kunnat

vänta nytta eller skada, jämlikt det för drätselkammaren gällande reglemente

ej ägt deltaga i frågans behandling, och vid sådant förhållande förslaget

ej undergått den förberedande handläggning, som är stadgad i 36

§ af Kungl. förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862,

tillstyrker jag, att Kungl. Maj:t måtte pröfva skäligt att, med ändring

af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes utslag, till all kraft och verkan

undanröja klandrade stadsfullmäktigebeslutet.»

Häri instämde statsråden Berber och von Friesen.

Statsrådets öfriga ledamöter, hans excellens statsministern Boström,

hans excellens ministern för utrikes ärendena Lagerheim samt statsråden

Odeiberg, Husberg, Palander, Ramstedt, Meyer och Virgin, hemställde, att

Kungl. Maj:t ej måtte finna skäl göra ändring i Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

öfverklagade utslag; och behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla hvad statsrådets sistbemälde ledamöter sålunda

hemställt.

Härigenom har således blifvit uttaladt, att äfven därest behandlingen

af ett ärende i stadsfullmäktige varit stridande mot lag, det beslut,

som stadsfullmäktige i ärendet fattat, skulle kunna vara giltigt af den

grunden, att anmärkning inom stadsfullmäktige ej under ärendets handläggning

blifvit framställd. 76 § i Kungl. förordningen den 21 mars

1862 om kommunalstyrelse i stad gifver emellertid åt medlem af stadskommunen,

som åt allmänna rådstugans eller stadsfullmäktiges beslut uti

stadens gemensamma angelägenheter ej nöjes, rätt att genom besvär söka

rättelse i beslutet på vissa uttryckligen nämnda grunder och bland andra

den, att beslutet icke i laga ordning tillkommit. Ingen föreskrift eller

ens antydan tinnes därom, att rättelse ej skulle kunna vinnas i de fall, då

anmärkning mot det olagliga förfarandet ej inom stadsfullmäktige förekommit.

Då det är ytterst viktigt, att kommunmedlemmars i lag stadgade

besvärsrätt bibehålies oförkränkt, hafva vi, utan att ingå på något skärskådande

af utslagets innehåll i öfrigt, ansett ärendet vara af beskaffen
Bili.

till Riks. Prot. 1905. 3 Sami. 11 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 13.

het, att det redan ur nu angifna synpunkt bort af konstitutionsutskottet

enligt 107 § regeringsformen hos Riksdagen anmälas.

Herrar friherre Barnekow, Belim, af Ekenstam och Nydal hafva

anhållit om anteckning å memorialet därom, att de icke öfvervarit behandlingen

inom utskottet af den utaf herr J. T. .Larsson i Lund anmälda

anledning till anmärkning mot statsrådet.

Herrar Sjöholm och Gustaf Axel Berg hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i behandlingen af det under punkten l:o af memorialet

anmälda ärende, samt herr Belim, att han icke närvarit vid handläggningen

af de ärenden, som anmälts under punkterna l:o och 2:o af memorialet.

Stockholm 1905. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.