Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2
1905-03-03 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1905:2, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.
1
N:o 2.
Ank. till Riksd. kansli den 4 mars 1905, kl. 11 f. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
tillägg till 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.
, .. . Ut11 eiK mom Andra Kammaren vackt, till konstitutionsutskottet
ixanvxsad motion n:o 198, har herr Victor Moll hemställt, att Riksdagen
vi le såsom hyllande till vidare grundlagsenlig behandling antaga följande
förslag om tillägg till 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen, att däri
inforas näst före stadgande^ om skydd för patenthandlingar:
Tryckfrihetsförordningen.
§ 2.
1 m Att de, från bankinspektionen till bank aflåtna ämbetsbref och de
„ndhngar hvarå desamma grundas, äfvensom svarsskrifvelser å sådana
ämbetsbref icke ma, om enskildes förhållanden däri beröras, utlämnas.
häremot bryter, så ock den, som i tryck offentliggör dylik handfmg,
hvilken obehörigen utlämnats, böte femtio riksdaler.
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 3 Samt. 2 Höft. (N:o 2).
1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.
Till styrkande af behofvet af den föreslagna lagstiftningsåtgärden
liar motionären anfört följande.
))I proposition n:o 44 framlade Knngl. Maj:t till 1902 års Riksdags
pröfning i grundlagsenlig ordning förslag till ändrad lydelse af 2 §
4:o tryckfrihetsförordningen, innehållande bland annat ett sa lydande
-j-1 I I rj Q* qi> •
Att memorial och embetsbref, som bankinspektionen eller försäkringsinspektionen,
med anledning af verkställd inspektion, afgifver angående
banks eller försäkring sanstalts förhållanden, äfvensom svarsskrifvelser å
sådana ämbetsbref, icke må utlämnas, där ej Konungen för särskildt fall
annorlunda förordnar. Ben häremot bryter, höte femtio riksdaler.
Konstitutionsutskottet hemställde i utlåtande n:o 3, att Riksdagen
ville såsom hyllande till vidare grundlagsenlig behandling antaga ifrågavarande
punkt i följande lydelse:
Att memorial och ämbetsbref, som bankinspektionen afgifver angående
banks förhållanden, äfvensom svarsskrifvelser å sådana ämbetsbref, eg må
före fem år från handlingens datum till annan än hanken utlämnas, dä)
ej Konungen för särskildt fall annorlunda förordnar. Ben häremot bryter,
så och den, som i tryck offentliggör dylik handling, hvilken obehörigen
utlämnats, höte femtio riksdaler.
I eu af herr B alm, med instämmande af fem andra utskottsleclamöter,
afgifven reservation hemställdes, att punkten i fråga skulle erhålla
följande lydelse:
'' Att memorial och ämbetsbref, som bankinspektionen° med anledning
af verkställd inspektion afgifver, äfvensom svarsskrifvelser å sådana ämbetsbref,
icke må, där ej Konungen för särskildt fall annorlunda förordnar,
utlämnas i hvad de röra enskildes förhållanden till bank. Ben häremot
bryter, så och den, som i tryck offentliggör dylik handling, hvilken obehörigen
utlämnats, höte femtio riksdaler. n ...
Konstitutionsutskottet ansåg sig sakna skäl att tillstyrka bifall till
den kungl. propositionen i hvad den rörde försäkringsinspektionens
handlingar, hvadan bestämmelserna härom af utskottet uteslötos. De
af utskottet föreslagna förändringar i Kungl. Maj:ts förslag rörande
bankinspektionens handlingar motiverades därmed, att utskottet, som
funnit föreskrifter i tryckfrihetsförordningen om hemlighållande åt dylika
handlingar vara alldeles nödvändiga, därest bankinspektionen skall kunna
med vederbörlig kraft verka för sitt ändamål, dock ej kunnat finna
nåo-ot skäl, hvarför sekretessen med afseende å dessa handlingar skulle
behöfva gifvas den stora omfattning, som den kungl. propositionen
innebär. '' Utskottet ansåg, att ifrågavarande handlingar kunde få med
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.
3
delas åt offentligheten efter viss tid, hvilken skäligen kunde bestämmas
till fem år efter handlingens datum. Vidare ansåg utskottet, att vederbörande
bank själf ej borde hindras att få del af de angående banken
afgifna yttranden samt att straff särskildt borde stadgas jämväl för
den, som, där handling af ifrågavarande beskaffenhet obehörigen utlämnats,
i tryck kungör densamma.
Reservanterna åter ansågo, att den af Kungl. Maj:t föreslagna
sekretessen borde inskränkas att gälla bankinspektionens handlingar
endast i hvad de röra enskildes förhållanden till bank.
Utskottets förslag godkändes af båda kamrarne, af den Andra
Kammaren dock med hjälp af den förseglade sedeln.
När förslaget vid 1903 års riksdag förekom till slutlig behandling,
blef detsamma af Andra Kammaren förkastadt.
Under diskussionen i kamrarne erkände samtliga talare, att sekretess
är nödvändig för vissa bankinspektionens handlingar. Att förslaget
föll i Andra Kammaren berodde, enligt hvad af diskussionen framgick,
hufvudsakligen på två skäl: den föreslagna sekretessen ansågs hafva
för stor omfattning; den af utskottet föreslagna tidsbegränsningen af
fem år, efter hvilken tid ifrågavarande handlingar skulle få offentliggöras,
ansågs oantaglig.
Af hvad sålunda i denna fråga förekommit framgår, att såväl
konstitutionsutskottet som kamrarne obetingadt erkänt, att bankinspektionens
handlingar, i hvad de röra enskildes förhållanden, icke böra få
komma till offentligheten. Endast beträffande sekretessens omfattning
hafva in eningsskilj aktigheter förekommit.
Det synes mig emellertid i hög grad önskvärdt, att denna fråga
finner en tillfredsställande lösning. Ty uppenbart är, att, helst sedan
uppmärksamheten nu blifvit fäst å dessa förhållanden, frånvaron af
allt skydd mot offentliggörande af bankinspektionens handlingar måste
verka hämmande på inspektionens verksamhet. Då nämligen bankinspektionen
i hvarje fall måste räkna med den möjligheten, att dess
till en bank aflåtna skrifvelse kommer till offentligheten, blir häraf en
naturlig följd, att uttalanden underlåtas, som under andra förhållanden
skulle gjorts och kunnat vara till nytta.
Det skydd, som här afses, lärer höra'' begränsas till de skrivelser,
bankinspektionen aflåter till bankerna, samt dessas svarsskrifvelser. J. I
denna skriftväxling, hvilken tydligen ofta afser endast en utredning af
frågor, som uppstå till följd af en inspektion eller i anledning af
bankernas månadsrapporter och årsredogörelser, måste nog, för att skrivelserna
skola blifva begripliga, enskildes förhållanden ofta vidröras.
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.
Sådana skrivelser böra därför icke kunna dragas under offentligheten
och såsom en gifven följd däraf icke heller de handlingar, å hvilka
bankinspektionens skrifvelse till bank grundas, såsom t. ex. förteckning
öfver bankens engagemanger eller andra anteckningar, som vid inspektion
gjorts ur bankens böcker.
Däremot böra bankinspektörens memorial till departementschefen
samt de framställningar, bankinspektören, med stöd af 83 § i lagen
angående solidariska bankbolag och 76 § i lagen angående bankaktiebolag,
gör hos Konungens befallningshafvande, kunna så affattas, att
enskildes förhållanden till banken däri icke beröras, och sådana memorial
och ämbetsbref kräfva därför intet skydd mot offentligheten.
Men äfven sådana till bankerna aflåtna ämbetsbref, som ej beröra
enskildes förhållanden, torde kunna lämnas åt offentligheten. Däremot
synes det icke tillrådligt, att, såsom i förut omförmälda reservation
föreslagits, skrifvelse!'', som beröra enskildes förhållanden, skola få, med
uteslutande af livad sådana förhållanden rörer, offentliggöras. Ty
sådana brottstycken af en skrifvelse, där kanske motiven till ett påstående
skulle uteslutas, kom me lätteligen att vilseleda i stället för att
upplysa.
Om sålunda sekretessen begränsas till att omfatta den bankinspektionens
med bankerna förda korrespondens, som berör enskildes
förhållanden, torde hvarje skäl hafva bortfallit att, såsom 1902 års
konstitutionsutskott föreslog, införa jämväl en begränsning till tiden;
ej heller torde någon anledning finnas att vidhålla den begränsning åt
sekretessen, som innehålles i den år 1902 föreslagna bestämmelsen: »där
ej Konungen för särskild! fall annorlunda förordnar». Då allmän lag
föreskrifver, att enskildes förhållanden till bank icke må för allmänheten
yppas, är de! väl ej lämpligt att stifta en grundlag, som tillstädj er ett
sådant yppande efter en viss kort tidsperiod, eller att inrymma Konungen
rätt att för särskilda fall förordna om ett sådant yppande. Den under
diskussionen i Riksdagen uppställda jämförelsen mellan ifrågavarande
handlingar och statsrådsprotokollen, som ju endast för en viss tid förblifva
hemliga, är väl för öfrig! icke lycklig; ty statsrådsprotokollen
behöfvas för att skrifva Sveriges historia, men om bankinspektionens
handlingar publiceras efter ett antal år, kan någon nytta därmed ej
vinnas, men däremot är visserligen den möjlighet ej utesluten, att skada
därigenom kan uppstå. Bestämmelsen »där ej Konungen för särskild!
fall annorlunda förordnar» afsåg utan tvifvel sådana memorial och
ämbetsbref, som icke beröra enskildes förhållanden.»
Slutligen har motionären framhållit, att ett på ofvan angifna sätt
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.
5
formuleradt tillägg- till tryckfrihetsförordningen skulle bereda skydd åt
de bankinspektionens handlingar, hvilkas hemlighållande utan gensägelse
förestafvades af nödvändighetens kraf och hvilkas offentliggörande skulle
föranleda allvarliga olägenheter såväl för enskilda personer som för
bankerna och för affärsvärlden i allmänhet, samt att sedermera ingen
tvekan skulle kunna råda, hvarest i afseende å bankinspektionens handlingar
offentligheten slutade och sekretessen började.
Enligt de bestämmelser, som äro meddelade för bankinspektionens
verksamhet, åligger det bankinspektören, bland annat, att tillse, att de
för enskilda bankinrättningar gällande författningar och fastställda
bolagsordningar behörigen iakttagas och att, där så ej sker, anmäla
förhållandet till chefen för finansdepartementet äfvensom att hos bemälde
departementschef anmäla de vid bankundersökningar utrönta
förhållanden, som äro af beskaffenhet att böra bringas till departementschefens
kännedom.
De sålunda föreskrifna granskningarna och undersökningarna
föranleda gifvetvis i åtskilliga fall skriftliga meddelanden mellan bankinspektionen
och de särskilda bankerna. I dessa meddelanden måste
helt naturligt ofta enskildes ställning till banken, såsom t. ex. den
omfattning, i hvilken kredit blifvit medgifven, beskaffenheten af
belånade värdehandlingar m. m., komma att beröras; och det är uppenbart,
att offentliggörande af bankinspektionens ämbetsbref till bank
samt af de handlingar, hvarå dessa bref grundas, liksom ock af banks
svarsskrifvelser kan, då de innehålla uppgifter af sådan art, medföra
betänkliga följder för de enskilde, hvilkas förhållanden däri omnämnas
och bedömas. En begränsning i rätten att offentliggöra dylika skrivelser
och handlingar påfordras sålunda af de enskildes [intresse.
Såsom af motionären framhållits, hämtar krafvet på sekretess uti förevarande
afseende stöd äfven i den omständigheten, att bankinspektionen
därförutan svårligen kan med tillbörlig kraft verka för sitt ändamål.
Genom införande i tryckfrihetsförordningen af en bestämmelse i det af
motionären angifna syfte skapas slutligen en naturlig motsvarighet till
den i vår banklagstiftning gifna föreskrift, att enskildes förhållanden
till bank ej må för allmänheten yppas.
Skrivelser och handlingar af ifrågavarande slag böra dock^icke
enligt utskottets förmenande undandragas offentligheten i den omfattning,
som af motionären förordats. Den bästa och tillförlitligaste kontrollen
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.
öfver de enskilda bankinrättningarna ernås helt visst därigenom, att
allmänheten sättes i tillfälle att i största möjliga omfattning taga kännedom
om och erhålla öfverblick öfver deras verksamhet och skötsel.
Utskottet kan med hänsyn härtill icke dela motionärens mening, att
dylika skrivelser och handlingar böra, därest enskildes förhållanden däri
beröras, i sin helhet undanhållas offentligheten. Det är blott enskildes
namn samt detaljuppgifter om deras förhållanden till bank, som ej
böra få lämnas åt offentligheten; men sådana utdrag ur skrifvelser och
handlingar torde utan svårighet kunna lämnas, att från offentliggörande
undantagas såväl namn som äfven detaljuppgifter af antydd beskaffenhet.
Och förvisso måste det anses synnerligen otillfredsställande, att
sakförhållanden, hvilka eljest icke få hemlighållas, skulle kunna undandragas
offentligheten af den orsak, att de omnämnas i samma handling
som enskildes bankaffärer.
Utskottet har på grund häraf funnit nödigt att så affatta ifrågavarande
stadgande, att förbudet mot offentliggörande af dessa skrifvelser
och handlingar endast gäller i den mån enskildes förhållanden till bank
däri beröras.
Utskottet håller vidare före, att ifrågavarande skrifvelser och handlingar,
i hvad de röra enskildes förhållanden till bank, böra efter viss tid,
hvilken lämpligen kunde bestämmas till femton år från handlingens datum,
få meddelas offentligen. Något giltigt skäl, hvarför dessa handlingar för
all framtid skulle i nämnda afseende vara omgärdade med sekretess,
förefinnes icke. Efter så lång tids förlopp lärer ett offentliggörande
icke kunna lända till något men. Däremot synes möjligheten att efter
viss tid erhålla kännedom om dylika förhållanden böra bevaras såväl
af den anledning, att endast därigenom en fullständig inblick kan
vinnas i det sätt, på hvilket bankinspektionen fungerar, som ock med
hänsyn till de upplysningar af historiskt-ekonomiskt intresse, som i
bankinspektionens handlingar, äfven då däri beröras enskildes förhållanden,
kunna vara att hämta.
Utskottet vill till sist framhålla, att det stadgande, hvartill utskottet
här nedan framställer förslag, naturligtvis icke kan medföra
någon inskränkning i regeringsformens uttryckliga bestämmelse, att
riksdagens justitieombudsman skall äga tillgång till alla domstolars,
kollegiers och ämbetsverks protokoll och handlingar.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må, med anledning af förevarande
motion, såsom hvilande till vidare grundlagsenlig be
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.
7
handling antaga följande förslag om tillägg till 2 §
4:o tryckfrihetsförordningen, att däri införas näst före
stadgandena om skydd för patenthandlingar:
Tryckfrihetsförordningen.
§ 2.
4:o.
Att de från bankinspektionen till bank aflåtna
ämbetsbref och de handlingar, hvarå desamma grundas,
äfvensom svarsskrifvelser å sådana ämbetsbref icke
må, i hvad de röra enskildes förhållanden till bank,
utlämnas, förrän femton år från brefvets eller handlingens
datum förflutit. Den häremot bryter, så ock
den, som i tryck offentliggör dylik handling, hvilken
obehörigen utlämnats, böte femtio riksdaler.
Stockholm den 3 mars 1905.
På utskottets vägnar:
HUGO BLOMBERG.
Res ervation
af herr Gustaf Axel Berg, som yttrat:
»Lika viktigt som det är, att bankinspektionens skriftväxling med
bank icke må, i hvad samma skriftväxling rörer enskildes förhållanden
till banken, före en viss tid få lämnas åt offentligheten, lika viktigt
finner jag för min del det vara, att memorial och ämbetsbref, som bankinspektionen
med anledning af verkställd inspektion eller eljest afgifver
till vederbörande departement eller departementschef, icke heller må, i hvad
8
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.
de röra enskildes förhållanden till bänk, före en viss tid utlämnas eller
publiceras; och har jag af sådan anledning inom utskottet yrkat,
att utskottet, med föranledande af motionen, bort hemställa, att Riksdagen
må såsom hvilande till vidare grundlagsenlig behandling antaga följande
förslag om tillägg till 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen, att däri införas
näst före stadgande^ om skydd för patenthandlingar:
Tryckfrihetsförordningen.
§ 2.
4:o
Att de från bankinspektionen aflåtna ämbetsbref och de handlingar,
hvarå desamma grundas, äfvensom svarsskrifvelser å sådana ämbetsbref
icke må, i hvad de röra enskildes förhållanden till bank, utlämnas, förrän
femton år från brefvets eller handlingens datum förflutit. Den häremot
bryter, så ock den, som i tryck offentliggör dylik handling, hvilken
obehörigen utlämnats, bote femtio riksdaler.»
Herrar Sjöholm, af Ekenstam, J. F. Nyström och af Callerholm
hafva begärt få här antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes
behandling inom utskottet.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1905.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.