Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4

1905-03-07 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1905:4, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 10 mars 1905, kl. 1 6. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändrad lydelse af §§ 17, 26, 34 och 103 regeringsformen

samt § 43 riksdagsordningen.

Till konstitutionsutskottet liar blifvit öfverlämnad en inom Andra

Kammaren af herr Carl Lindhagen väckt motion, n:o 204, hvari motionären

hemställt, att Riksdagen ville antaga följande förslag till ändring

i §§ 17, 26, 34 och 103 regeringsformen samt § 43 riksdagsordningen

att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

Regeringsformen.

§ 17-

Konungens domsrätt skall uppdragas minst tolf, högst tjuguen af

Honom utnämnda lagkunnige män, hvilka fullgjort hvad författningarne

föreskrifva dem, som uti domareämbeten må nyttjas, samt i sådana värf

ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet. De kallas justitieråd och

utgöra Konungens högsta domstol.

Justitierådens antal må ej ökas utöfver tolf, så vida ej Konungen

och Riksdagen, i den ordning 87 § 1 mom. stadgar, besluta, att Högsta

domstolen skall på afdelningar arbeta. I sådant fall varder såväl juBih.

till Riksd. Prof. 1905. 3 Sami. 4 Höft. (N:o 4). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

stitierådens antal inom ofvan föreskrift^ gränser som ärendenas fördelning

mellan afdelningarna i samma ordning bestämda, och må vid

tillfälligt behof af förstärkning i domstolens arbetskrafter jämväl i enahanda

ordning kunna bestämmas, att Konungen för viss tid äger förordna

högst sex lagkunnige, i domarevärf förfarne och för redlighet kände män

att såsom ledamöter af Högsta domstolen tjänstgöra.

§ 26.

Då justitieärender! i statsrådet föredragas, skola, jämte chefen för

justitiedepartementet och två andra ledamöter af statsrådet, två ledamöter

af Högsta domstolen dem öfvervara, med den skyldighet att till

protokollet yttra sig, som 9 § föreskrifter.

§ 34.

Statsministern och ministern för utrikes ärendena innehafva rikets

högsta värdighet, och statsråden den närmast därintill. Ledamot af

statsrådet må icke tillika annat ämbete utöfva, ej heller några inkomster

däraf uppbära. Justitieråd må ej tillika annat ämbete innehafva eller

utöfva, ej heller tillförordnad ledamot af Högsta domstolen annat ämbete

utöfva.

§ 103.

Lagtima Riksdag skall hvart tredje år, på sätt riksdagsordningen

stadgar, tillsätta en nämnd, som äge att döma, huruvida Högsta domstolens

samtliga ledamöter gjort sig förtjänte att i deras viktiga kall

bibehållas, eller om visse af dem, utan bevisligen begångna fel och

brott, hvarom föregående § handlar, likväl kunde anses böra ifrån utöfningen

af Konungens domsrätt skiljas. Beslutar denna nämnd efter

omröstning, i den ordning, som i riksdagsordningen sägs, att någon

eller någre af Högsta domstolens ledamöter skola anses vara ifrån

Riksdagens förtroende uteslutne, blifve han eller de därefter af Konungen,

hos hvilken Riksdagen skall härom göra anmälan, ifrån ämbetet eller,

där fråga är om tillförordnad ledamot, ifrån förordnandet i nåder skilde.

Dock tillägge Konungens justitieråd, som sålunda från ämbetet skiljes,

en årlig pension till lönens halfva belopp.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

3

Riksdagsordningen.

§ 43.

Ej må statsrådsledamot eller ledamot af Konungens Högsta domstol

i utskott eller val till utskott deltaga; ej heller någon, af hvilken Riksdagen

kan fordra redo och ansvar, inväljas i utskott, där redovisning

för hans egna ämbetsåtgärder kan förekomma.

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande.

»I anledning af den störa balansen af oafgjorda mål i högsta

domstolen beslöt 1896 års Riksdag antaga såsom hyllande ett förslag

till ändring af 17 § regeringsformen, hvarigenom högsta tillåtna antalet

ledamöter i domstolen höjdes från aderton till tjuguen. Konstitutionsutskottet

framhöll med öfvertygelse, att kraftiga åtgärder borde tillgripas,

och förordade i sådant syfte tillsättandet tills vidare af ytterligare

två justitieråd. Utskottet förespeglade ock, att om framdeles

något eller några justitierådsämbeten blefve obehöfliga, kunde ju beslut

fattas, att de vid första afgång skulle indragas.

Vid följande riksdag blef förenämnda förslag till grundlagsändring

lagfästadt. Samtidigt beviljades anslag till två nya justitierådsämbeten.

Dessas antal ökades därmed från sexton till aderton. I den kungl.

propositionen uttalades den förmodan, att denna ökning af domstolens

arbetskrafter sannolikt skulle vara tillräcklig för att under nuvarande

förhållanden hindra uppkomsten af ytterligare balans och därjämte lämna

någon tid öfrig för afarbetande af den redan befintliga. Såsom en

ytterligare utväg för balansens afhj kipande förordades domstolens fördelning

på tre afdelningar under någon kortare tid af året.

De förhoppningar, som byggdes på dessa åtgöranden, hafva i alla

afseenden fullständigt gäckats. Ställningen är sämre än någonsin, och

alla sannolikheter föreligga, att den skall ytterligare förvärras.

Kungl. Maj:t föreslår nu att igen råda bot på missförhållandet

genom att tillsätta ytterligare justitierådsämbeten, i hvilket afseende

ifrågasättes inrättandet af tre nya sådana befattningar.

I propositionen framhålles emellertid, att en ökning af det nuvarande

antalet justitieråd möter »mycket störa betänkligheter». Den

nu ifrågasatta anordningen skall därför endast vara provisorisk och

räcka till utgången af år 1908. Efter den tiden minskas antalet åter

till det nuvarande i mån af uppkomna ledigheter inom domstolen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

Detta provisorium är förordadt icke blott för att minska den nuvarande

balansen. Det skall äfven gifva anstånd till och förbereda

varaktiga förändringar i högsta domstolens arbetsuppgifter. Domstolen

måste, därom synas alla vederbörande vara eniga, beredas tillfälle att

på ett fullkomligare sätt, än nu är möjligt, fylla sin uppgift såsom

rättsskipningens högste vårdare.

Förenämnda förändringar kunna emellertid icke komma till stånd

utan att man i någon mån uppgifver vissa allmänna grundsatser, som

gjort och göra sig gällande i afseende å högsta domstolen. Främst

bland dessa står hvad man kallar svenska folkets urgamla rätt att i

sina mål och ärenden, af hvad beskaffenhet de vara må, ytterst söka

Konungen. Vidare framstår för mången domstolens uppgift att granska

lagförslag såsom ett nationellt institut af synnerligt värde. Och slutligen

anses ledamotskap i domstolen enligt sakens natur icke kunna

ifrågakomma annat än med fast anställning.

En fundamental grundsats, som skall tjäna det praktiska lifvet,

får dock ej vara så oblidkelig, att den ej låter resonera med sig. Den

urartar då till doktrin och kommer i många fall att verka som fördom.

Både principen själ! och de ändamål, den skall tjäna, taga skada däraf.

Får man blott gå till tals med förenämnda meningar om högsta domstolen,

så skall det nog inträffa, att åtskilliga betänkligheter visa sig

kunna uppgifvas. Främst skall man då nog finna, att det utan verklig

skada kan gå för sig att för tillfälliga behof använda tillfälliga arbetskrafter.

Därnäst torde man kunna medgifva, att domstolen må åtminstone

i många fall befrias från granskning af lagförslag. Sist bör det

ifrågakomma att i afsevärd mån inskränka rätten för parter att fullfölja

talan i högsta instans.

I den kung!, propositionen gör sig en annan uppfattning gällande

i fråga om ordningen för ingripandet. Ehuru där framhålles, att mycket

stora betänkligheter möta att på ett varaktigt sätt öka antalet ordinarie

ledamöter, så förkastas å andra sidan tanken om tillförordnade ledamöter

blott därför, att ett förslag därom »torde möta starkt motstånd». Däremot

utlofvas förslag om att söka bryta motståndet i fråga om de två

andra grundsatserna. Och i första hand synes Kungl. Maj:t därvid

vilja förorda ingrepp i den grundsats, som har största fog för sig och

därför sist bör rubbas. Det antyddes till och med, att redan under

det föreslagna provisoriet tillströmningen af mål skall kunna till följd

af vidtagna lagändringar minskas.

Hvad nu först angår frågan om anställande af tillförordnade ledamöter

i domstolen, så hämtar en sådan anordning också befogenhet af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

eu riktig grundsats, nämligen att tillfälliga nya arbetsuppgifter, som

ett verks tjänstemän ej medhinna, böra lösas genom en tillfällig förstärkning

af arbetskrafterna. Sådana tillfälliga uppgifter äro för högsta

domstolen: afarbetning af en balans eller granskning af vidlyftiga lagförslag.

Däremot bör det måhända ej få ifrågasättas att tillförordna

extra ledamöter för domstolens ordinarie arbete eller såsom vikarier åt

ordinarie ledamöter. Konungen och Riksdagen böra för hvarje fall

besluta rörande tillförordnade ledamöters tjänstgöring i domstolen.

Det är säkerligen till väsentlig del en fördom, om man förmenar,

att dylika förordnade ledamöter med ett så begränsadt uppdrag böra

antagas skola ådagalägga mindre själfständighet än de ordinarie ledamöterna-

Äfven af domarne vid underrätterna och i hofrätterna fordrar

man ju själfständighet. Men där tjänstgöra ju extra domare i en omfattning,

som vida öfvergår hvad nu föreslagits för högsta domstolen.

Ofta tillägges ock en ordinarie tjänsteman större auktoritet och

sakkunskap just på grund af sin anställning. Detta är ju äfven en

fördom, som ibland vållar, att tjänstemannen vinner större inflytande,

än hans personliga egenskaper förtjäna. Erfarenheten åter visar, att

tillförordnade tjänstemän mången gång hafva ett intresse och en arbetsifver,

som är något mer eller mindre förflutet för den ordinarie tjänstemannen.

Kungl. Maj:t föreslår nu emellertid tre nya ordinarie ledamöter i

domstolen, dock så att deras befattningar skola på förut angifvet sätt

afvecklas efter en tid af något öfver tre år.

Ingenting är emellertid ovissare, än att löftena om eu dylik afveckling

skola gå i fullbordan. Detta nya tillskott i arbetskraft skall

snart lätt anpassa sig efter de arbeten, som hvila på domstolen. Och

när afskrifningen skall ske, visar det sig kanske, att man ej har råd

därtill. Eldarenheterna från andra verk, liksom från senaste tillökning

af justitierådens antal, bestyrka dylika farhågor. Genom att nu redan

från början allenast tillförordna ledamöter hållas däremot de kommande

frågorna mera öppna och vinnas friare händer vid afgörande af hvad

som kan därutinnan åtgöras.

Det är ock att märka, att genom den föreslagna anordningen

söker man blott råda bot för det just nu föreliggande behofvet. Men

behof af tillfällig förstärkning i domstolens arbetskrafter kunna, som

sagdt, allt framgent af olika anledningar uppkomma. Det är då lämpligt

att för alla händelser hafva en naturlig utväg att tillita.

Förslaget antyder, att när ett af de tre nya justitierådsämbetena

kunnat på angifvet sätt indragas, så skall man för att gifva syssel
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

sättning åt do två återstående under en oviss tid framåt återgå till

arbete på en sjumans- och två femmansafdelningar. Härigenom skulle

sålunda fortfarande i lång tid upprätthållas det från den rättssökande

allmänhetens synpunkt synnerligen förkastliga anordningen, att målen

ibland afgöras af sju och ibland af fem ledamöter, oafsedt om målen

äro af »ringa» beskaffenhet eller icke. Detta är ett missförhållande af

vida större reell innebörd än den olägenhet, som kan förmenas uppkomma

genom domstolens förstärkning vid tillfälliga behof med tillförordnade

ledamöter.

För den närmaste tidens provisoriska anordningar har Kung].

Maj:t ställt sig i valet mellan allenast de inom domstolen framställda

alternativen: tre ordinarie ledamöter på något öfver tre år eller sex

tillförordnade under två års tid. Det finnes dock ett tredje alternativ,

som bör lika väl komma under öfvervägande,. nämligen att, med användande

af Kungl. Maj:ts förslag i öfrigt, begagna sig af tre tillförordnade

ledamöter. Detta alternativ synes mig af förut angifna. skäl

bättre än det kungl. förslaget. Och kan å femmansafdelningen, såsom

det förespeglas, läggas endast lagföredragning och mål, som obestridligen

äro åt »ringare slag», så kan detta tredje alternativ ju för denna

gång försvara sin plats äfven vid sidan af det andra alternativet.

Beträffande härefter högsta domstolens granskning af förslag till

allmän civil- och kriminallag, äfvensom kriminallag för krigsmakten samt

kyrkolag, så infördes denna granskning "genom grundlagen vid en tid,

då civillagen omfattade endast de olika balkarna i 1734 års lag, d. v. s.

civilrätten i dess egentliga och inskränkta bemärkelse. Men under

tidernas lopp hafva de sociala och ekonomiska frågorna börjat allt mer

träda i förgrunden. Och då dessa ämnen ofta djupt ingripa i enskildes

rättsförhållanden, hafva de allt mera ansetts böra undandragas Konungens

ekonomiska lagstiftningsmakt och regleras genom allmän lag.

Emellertid förutsätter lösningen af nämnda spörsmål andra insikter

och åskådningssätt än dem, som företrädesvis förvärfvas genom

sysslandet med rättsskipningen. När i dylika fall enligt lagens föreskrift

högsta domstolens yttrande måste infordras, så häuskjutas därmed

i själfva verket till dess bedömande frågor, hvilka icke falla under

domstolens särskilda kompetens. Understundom söker domstolen själf

undvika detta missförhållande genom att uttryckligen från sitt yttrande

undantaga själfva saken. Men detta tillvägagångssätt innefattar godtycke.

Det leder ock till att domstolens deltagande i lagstiftningsarbetet

lätt neddrages till en tjänstgöring allenast som redaktions
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

7

kommitté, hvarvid tillika de formella detaljfrågorna kunna erhålla allt förstör

vikt på hufvudfrågans bekostnad.

En följd af laggranskningens hänskjutande till eu särskild myndighet,

som ej deltagit i förslagets uppgörande, blir ock, att eu synnerligen

noggrann granskning af redaktionen i lagförslagen gör sig gällande.

Därför är den öfvervägande nyttan af domstolens laggranskning

ur teknisk synpunkt ej heller oomtvistad. De, som länge haft till uppgift

att utarbeta själfva lagförslagen, hör man ofta klaga öfver att

anspråken på lagstiftningens teknik börjat alltmer sättas så i förgrunden,

att det synnerligen stora och betungande arbete, som däraf föranledes,

ingalunda motsvarar nyttan med detsamma. A andra sidan får

ju dock medgifvas, att domstolens ledamöter äga på dessa områden en

stor erfarenhet, som det kan vara värdefullt att tillgodogöra sig. Man

har ock ständigt tillfälle erfara i Riksdagen, hurusom domstolens detaljanmärkningar

i stor utsträckning föranleda ändringar i de till domstolen

remitterade lagförslagen.

En särskild olägenhet med lagföredragning är, att brådskande

lagförslag därigenom försenas och att vidlyftiga lagförslag, för hvilkas

närmare granskning domstolens ledamöter merendels ej hafva annan

tid öfrig än sina ferier, kunna förhalas lång tid framåt.

Erfarenheten visar således, att en del anmärkningar kunna framställas

mot laggranskningen i och för sig. Hinder synes då ännu

mindre böra möta att taga allvarlig hänsyn till dess största olägenhet,

nämligen att på ett betänkligt sätt inkräkta på domstolens egentliga

uppgift, lagskipningen. Den nuvarande bördan af lagföredragningen

måste därför på något sätt lyftas från domstolen. Åtminstone bör domstolen

befrias från sådana lagförslag, hvilka ej enligt grundlagens ursprungliga

mening skolat hänskjutas till domstolen.

Men skola då lagförslagen eller vissa af dem ej vidare undergå

någon granskning? Härpå kan svaras, att förslag ofta blifva bättre

beredda, när de ej skola remitteras till en viss granskande myndighet,

på hvilken ansvaret i sista hand kan skjutas. Vidare kan det synas,

att, när en lagberedning med särskild sakkunskap nu tillsatts, det vore

obehöfligt att underkasta dess förslag en vidare granskning utöfver

den, som må vidtagas af justitieministern och hans biträden. Lagförslag,

som upprättats inom departementen, kunde å andra sidan föreläggas

lagberedningen till påseende.

Bibehålies emellertid domstolens granskning i större eller mindre

mån, måste i alla fall någon annan anordning än den nuvarande komma

till stånd. Särskildt är detta nödvändigt, då man nu efter lagbered
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

ningens inrättande har att småningom vänta mycket omfattande lagförslag''.

Sådana för,slags föredragning måste alldeles ödelägga domstolens

dömande verksamhet och skapa balanser. För ändamålet kunde

till en början fastställas ett färre antal ledamöter för öfvervarande af

lagföredragning. Särdeles lämpligt synes det vara att just för dylika

fall kunna förstärka domstolen med tillförordnade ledamöter, så att lagskipningen

alltid får fortgå med samma arbetsstyrka som förut. Äfven

andra anordningar äro helt visst tänkbara.

Vidkommande frågan om domstolens befriande från en del mål och

ärenden, som nu få dit fullföljas, så har berörda angelägenhet vidlyftigt

behandlats i domstolens vid den kung!, propositionen fogade yttrande.

Åtskilligt kan utan tvifvel här omedelbart åtgöras. Men i stort sedt bör

denna utväg, såvidt jag förstår, tillgripas i sista hand. Och därvid skall

väl äfven såsom regel gälla, att man hellre bör afskilja alla mål af visst

slag och mera ogärna göra skillnad mellan mål af enahanda beskaffenhet.

Till sist må framhållas en synpunkt, som ej hitintills beaktats i

ärendet. Uppkomsten af en balans kan bero ej blott på göromålens

mängd, utan ock i icke obetydlig mån på arbetsledningen inom domstolen.

I en kollegial domstol kan ordföranden utöfva stort inflytande på

arbetets produktivitet. Det är en stor skillnad, om han söker leda öfverläggningen

eller inskränker sig till att afvakta den tidpunkt, då samspråket

afstanna!’ af sig själft, därför att ledamöterna omsider tröttnat

på att upprepa sina skäl. Ordföranden bör ock taga samlande initiativ

till sammanfattande formuleringar af sväfvande spörsmål. Och det tillkommer

honom att hofsamt afböja öfverläggningens gagnlösa ^sväfvande

till sido frågor eller alltför oviktiga detaljer. Genom ett dylikt

ingripande behöfver ej åsidosättas ärendenas grundliga behandling,

hvilken tvärtom befordras genom ett sådant förfarande.

Jag har själf liflig erfarenhet af hvad arbetsledningen i en kollegial

domstol kan betyda. Större delen af den tid jag tjänstgjorde

såsom ledamet i Svea hofrätt tillhörde jag en division, hvars årliga

arbetsprodukt vida öfversteg öfriga divisioners och ej heller lärer sedan

någonsin blifvit uppnådd inom hofrätten. Förtjänsten däraf tillkom,

enligt mitt förmenande, dåvarande ordförandens lugna och målmedvetna

arbetsledning. Från den tid jag tjänstgjorde såsom revisionssekreterare,

d. v. s. såsom föredragande i högsta domstolen, erinrar jag mig vidare,

hurusom en föredragande plägade före eu föredragning höra sig för om

hvem som skulle tjänstgöra som ordförande. Däraf kunde nämligen

bero, huru många mål man borde vara beredd på. Under min första

föredragning i domstolen blef arbetsprodukten vida större, än någon
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

9

sin uppnåtts vid alla mina senare föredragningar. Detta tillskrifver jag

för min del det särdeles initiativrika och besinningsfulla sätt, hvarpå

ordförandeskapet vid förenämnda tillfälle utöfvades af en ledamot i domstolen,

som då tjänstgjorde där för sista gången.

I högsta domstolen är ingen ledamot utsedd att såsom president

öfvervaka arbetet i sin helhet och icke heller utfärdas särskilda förordnanden

för ordförandena på afdelningarna. På hvarje afdelning skall

den äldste ledamoten själfskrifvet vara ordförande. I och för sig är en

dylik jämlikhet mellan alla ledamöterna tilltalande. Men det kan ju

ifrågasättas, om det ej för arbetsledningen kunde vara fördelaktigt, att,

såsom förhållandet är vid högsta domstolen i andra länder, eu eller

flere ledamöter förordnades till ordförande inom domstolen. Den sålunda

förordnade fick därigenom en uppfordran att särskilt vaka öfver

arbetets gång och äfven större auktoritet i sin uppgift. Kanske kunde

också en sådan anordning leda till, att eu ledamot, som i påfallande

grad saknade fallenhet för ett dylikt uppdrag, ej gjorde anspråk på

att i sin tur ihågkommas med detsamma.

Hvilken åsikt man nu än må hafva rörande lämpligaste sättet för

ordnandet af den föreliggande frågan, så synes mig i hvarje fall skälen

för att domstolen bör under angifna förutsättningar kunna förstärkas

med tillförordnade ledamöter vara så beaktansvärda, att äfven detta af

många ledamöter i domstolen förordade alternativ bör komma under

Riksdagens allvarliga öfvervägande vid denna viktiga saks afgörande.

Några bestämda principiella betänkligheter mot en dylik anordning

synas ej heller framförts vare sig af Kungl. Maj:t eller högsta domstolens

flesta ledamöter.

Det kan ju dessutom inträffa, att, vid det förestående öfvervägandet

af medlen att på ett varaktigt sätt förekomma uppkomsten

af balanser, anordningen att förordna tillfälliga bisittare i domstolen

skall befinnas ändamålsenlig. Äfven ur den synpunkten kan det hafva

sin betydelse att nu antaga hvilande för ändamålet erforderliga grundlagsändringar,

hvilka eljest ej skulle hinna komma till stånd på mycket

lång tid.

Medgifna antalet tillförordnade ledamöter bör naturligtvis med

hänsyn till kommande behof i grundlagen tilltagas tillräckligt stort.

Det synes därför lämpligt att bestämma antalet till högst sex. Finge

bisittare förordnas för tillfälliga behof, skulle det — med anslutning

till Kungl. Maj:ts uppfattning att antalet ordinarie ledamöter ej bör

varaktigt höjas utöfver det närvarande — kunna ifrågasättas, om ej

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 3 Sami. 4 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

högsta tillåtna antalet ordinarie ledamöter borde nedsättas till aderton.

Den nuvarande bestämmelsen gör dock ingen skada och kan ju möjligen

någon gång behöfva utnyttjas, oafsedt om bestämmelser rörande tillförordnade

ledamöter komma till stånd.»

Konungens domsrätt är enligt § 17 regeringsformen uppdragen

åt Konungens högsta domstol. Ledamöterna i denna domstol voro

alltifrån densammas inrättande år 1789 intill 1861 års början till antalet

tolf och domstolen arbetade under denna tid på en afdelning.

Det mer och mer växande antalet balanserade mål och ärenden föranledde

emellertid en vid riksdagen 1859—1860 beslutad grundlagsändring,

hvarigenom i förenämnda paragraf infördes den bestämmelse,

att högsta domstolen skulle bestå af minst tolf, högst aderton justitieråd

samt att deras antal ej finge ökas utöfver tolf, såvida ej Konungen

och Riksens Ständer i den ordning, § 87 regeringsformen stadgade, beslöte,

att högsta domstolen skulle arbeta på afdelningar. Genom en

den 23 oktober 1860 utfärdad stadga föreskrefs, att högsta domstolen

skulle, intill dess annorledes förordnades, arbeta på två afdelningar och

utgöras af sexton justitieråd. Härigenom kunde dock icke förekommas,

att efter någon tid högsta domstolens arbetsbalans åter började ansenligt

ökas. I ändamål att för framtiden råda bot på ifrågavarande

missförhållande beslöts år 1897 sådan ändring i § 17 regeringsformen,

att antalet ledamöter i högsta domstolen skulle utgöra högst tjuguen.

Den 26 mars 1897 utfärdades lag angående högsta domstolens tjänstgöring

på afdelningar, hvaruti föreskrefs, att domstolen, som skulle

utgöras af aderton justitieråd, i regel skulle arbeta på två afdelningar,

men borde, därest med hänsyn till antalet af de på dess handläggningberoende

mål och ärenden sådant funnes nödigt, under en tid af sex

veckor arbeta på tre afdelningar.

Emellertid har icke heller genom de senast vidtagna ändringarna

i högsta domstolens sammansättning och arbetssätt det därmed åsyftade

ändamålet att varaktigt nedbringa högsta domstolens arbetsbalans ernåtts.

Hela antalet balanserade mål och ärenden, som vid 1896 års

slut utgjorde 1,591 och under de följande åren visade någon minskning,

har nämligen sedermera åter ökats och uppgick vid slutet af år 1904

enligt en preliminär sammanfattning af revisionssekreterarnes arbetsredogörelser

till 1,761. I sistnämnda siffra ingå oafgjorda revisionssaker,

hvilka i regel utgöra den mest betungande delen af högsta domstolens

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o

11

arbete, med ett antal af 924 samt skiftesmål och besvärsmål, såväl civila

som kriminella, till ett antal af 727. Balansen vid slutet af hvart och

ett af åren 1896—1904 utvisar följande siffror:

hela antalet balanserade mål och ärenden:

...................................,............... 1,591

....................................... 1,816

.............................................. 1,317

.....................................w 1,125

............................................ 1,162

...................................................... 1,106

......................................... 1,328

.............. 1,449

..................................................... 1,761

revisionssaker:

....................................... 762

.......................................... 717

................................. 785

..................... 698

......................................... 683

........................................ 631

....................................... 684

............................................ 723

................................... 924

735

505

451

364

397

417

573

644

727

*) Officiella siffror för år 1904 äro ännu icke tillgängliga. De här angifna äro

grundade på en preliminär sammanfattning af revisionssekreterarnes arbetsredogörelser.

vid

1896 års

slut

11

1897 „

11

11

1898 „

11

11

1899 „

11

11

1900 „

11

11

1901 „

11

11

1902 „

11

11

1903 „

11

11

1904*) „

11

vid

1896 års

slut

11

1897 „

11

11

1898 „

11

11

1899 „

11

11

1900 „

11

11

1901 „

11

11

1902 „

11

11

1903 „

11

11

1904») „

11

skiftesmål

samt

vid

1896 års

slut

11

1897 „

11

11

1898

11

11

1899 „

11

11

1900 „

11

11

1901 „

11

11

1902 „

11

11

1903 „

11

11

1904»)„

11

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

De många och betydande olägenheter, som äro förknippade därmed,

att högsta domstolens arbetsbalans nått en sådan höjd, torde ej

behöfva utförligare omnämnas. Här må endast erinras, att för upprätthållandet

af en god samfundsordning och för befordrande af samhällets

utveckling i dess helhet en snabb rättsskipning är af största

betydelse samt att ett alltför långt dröjsmål med afgörandet af rättegångar

i högsta instans kan för den enskilde medföra menliga följder

af den allvarligaste beskaffenhet.

Det är visserligen antagligt, att man till förekommande för framtiden

af växande arbetsbalans inom högsta domstolen måste vara betänkt

på vidtagande af åtgärder i syfte att åstadkomma en stadigvarande

minskning i arbetsbördan och måhända äfven förändringar i själfva sättet

för arbetets anordnande inom domstolen. Men om ock Kungl. Maj:t lärer

finna skäligt att snarast möjligt göra dessa viktiga spörsmål till föremål

för undersökning och pröfning, torde det med hänsyn till det

trängande behofvet af den redan nu befintliga stora balansens afarbetande

icke vara försvarligt att nu endast afvakta resultatet af en

dylik utredning. Andra anordningar i syfte att under den närmaste

tiden afarbeta denna balans äro i allt fall af verkligt behof påkallade.

Högsta domstolens ledamöter, som på anmodan af statsrådet och

chefen för justitiedepartementet haft under öfvervägande »huruvida de

ansåge erforderligt, att någon åtgärd för balansens minskande nu vidtoges

och, i sådan händelse, hvilken utväg de funne för ändamålet

lämpligast», hafva också varit fullt eniga om det trängande behofvet af

åtgärders vidtagande för den befintliga balansens minskande. Men med

afseende å den utväg, som borde anses mest lämplig härför, hafva domstolens

ledamöter icke kunnat enas. Domstolens fleste ledamöter kafva

förordat, att domstolens ordinarie ledamöter fortast möjligt måtte förstärkas

till det antal, som § 17 regeringsformen medgifver eller tjuguen,

och att följaktligen ytterligare tre justitierådsämbeten skulle med ordinarie

innehafvare besättas, så att domstolen skulle kunna under en större

del af året arbeta på tre afdelningar; denna tillökning af domstolens

ordinarie ledamöters antal skulle emellertid endast vara tillfällig. Ett

mindretal bland justitieråden har såsom lämpligare framställt det

förslag, att ett antal — förslagsvis sex — extra ordinarie bisittare i

högsta domstolen skulle förordnas för tjänstgöring så lång tid, som

kunde beräknas vara erforderlig för att nedbringa balansen till en

normal siffra.

Den förstnämnda anordningen, för hvilken icke någon grundlagsändring

är nödig, har Kungl. Maj:t ansett äga företräde och för dess

genomförande gjort framställningar till innevarande års Riksdag (Kungl.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

13

Maj:ts propositioner n:o 1, 2:dra hufvudtiteln, sid. 4, samt n:o 14), livilka

äro föremål för beredning af andra utskott. Det af minoriteten bland

justitieråden förordade sättet att lösa frågan, som förutsätter ändringar

i grundlag, har åter genom föreliggande motion bragts under Riksdagens

ompröfning.

För pröfning af motionen måste utskottet tydligen ingå i ett bedömande

af företrädet mellan dessa olika anordningar för afhjälpande

af ett erkändt missförhållande; och finner utskottet därvid, att den af

Kungl. Maj:t föreslagna anordningen med tre nya justitieråd, hvilkas

platser efter någon tids förlopp icke vidare skulle besättas, ingalunda

innebär en tillfredsställande lösning. I främsta rummet kan nämligen

i detta hänseende anmärkas, att det icke torde vara ett riktigt förfaringssätt

att öka högsta domstolens ordinarie ledamöters antal, som

redan nu är jämförelsevis stort, af den anledning att man vill söka

nedbringa en tillfälligt hopad arbetsbalans. En återgång till det

såsom normalt antagna antalet ledamöter kan knappast anses sannolikt;

förhållandenas makt kommer helt visst att medföra, att det en

gång ökade ledamotsantalet i själfva verket varder permanent. Erfarenheten

från äldre tider lämnar vittnesbörd i sådan riktning. Vid såväl

1856—58 som 1896 årens riksdagar ställdes nämligen i utsikt, att,

sedan då befintliga arbetsbalanser afarbetats, antalet af högsta domstolens

ledamöter åter skulle minskas; men, såsom bekant, har ingalunda

sådan minskning förekommit eller ens ifrågasatts.

Den af Kungl. Maj:t föreslagna anordningen blefve otillfredsställande

äfven derutinnan, att af domstolens fre afdelningar åtminstone

en under en stor del af året skulle vara sammansatt af allenast fem

ledamöter. Visserligen medgifver § 22 regeringsformen, att ringare

mål må pröfvas och afgöras af endast fem ledamöter, men, såsom inom

högsta domstolen blifvit anmärkt, beror det af en slump, huruvida ett

mål kommer på den ena eller andra afdelningen och sålunda pröfvas

af fem eller sju ledamöter. En sådan anordning måste anses synnerligen

betänklig.

Uti båda nu anmärkta hänseenden äger enligt utskottets åsikt

herr Lindhagens motion företräde framför Kungl. Maj:ts förslag.

Den rätta vägen för af hjälpandet af ett tillfälligt missförhållande

synes nämligen vara att anlita ett medel, som verkligen är af tillfällig

natur. I föreliggande fall synes det alltså lämpligast att provisoriskt

öka högsta domstolens arbetskrafter genom upptagande af tillförordnade

bisittare i domstolen. Häremot kan visserligen invändas, att efter den

uppfattning, som hittills gjort sig gällande, bisittarne i landets högsta domstol

böra vara ordinarie innehafvare af sina ämbeten. Det synes dock ut
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

skottet, att man icke bör så häråt fasthålla vid denna i och för sig riktiga

grundsats, att man icke vid särskilda undantagsförhållanden och för vissa

begränsade tider må kunna därifrån medgifva undantag. Erfarenheten

från hofrätterna med deras adjungerade ledamöter kan ej heller sägas

vara sådan, att ett användande af tillförordnade ledamöter i högsta

domstolen under dylika omständigheter får anses äfventyrlig!. Föröfrigt

bör det enligt utskottets mening kunna antagas såsom gifvet,

att dessa tillförordnade ledamöter af högsta domstolen utses bland personer,

som redan innehafva sådana ordinarie ämbeten, att deras själfständighet

och oberoende äfven i denna mera tillfälliga ämbetsutöfning

blifva höjda öfver allt tvifvel.

Utvägen att anlita tillförordnade ledamöter innebär vidare den

fördelen, att enhvar af domstolens tre afdelningar alltid bör kunna

sammansättas med sju ledamöter och därigenom skulle tillika möjliggöras,

att domstolens alla tre afdelningar kunde arbeta under större

delen af året. Domstolen skulle på sådant sätt blifva ojämförligt bättre

i stånd att fullgöra sina uppgifter icke allenast i afseende å den nuvarande

balansens afarbetande, utan äfven för framtiden, om och när

eu för målens skyndsamma afgörande besvärlig balans kan uppkomma.

Möjligen skulle man mot den af motionären föreslagna utvägen

vilja invända, att rent tillfälliga anordningar icke böra erhålla helgd af

grundlag. Men en dylik invändning hvilar på ett missförstånd af det

föreslagna grundlagsstadgandet. Ty detta är naturligtvis afsedt att,

om och när i framtiden återigen en alltför stor disproportion visar sig

mellan domstolens arbetsbörda och dess arbetskrafter, öppna möjlighet

till arbetskrafternas tillfälliga förstärkande. Liksom grundlagen nu tilllåter,

men icke föreskrifver, att justitierådens antal skall vara tjuguen,

så skulle den föreslagna bestämmelsen tillåta, men icke föreskrifva, att

ledamöter till visst antal Unge förordnas. Tillåtelsen blifver således

permanent och försvarar väl sin plats i grundlagen. Själfva anordningen

däremot blifver tillfällig och skall för hvarje gång särskild!

beslutas i annan form.

På grund af hvad sålunda anförts, har utskottet i enlighet med

motionärens förslag ansett sig böra förorda sådana grundlagsändringar,

att därigenom möjliggöres ökning af högsta domstolens arbetskrafter

genom förordnande af tillfälliga ledamöter.

I afseende å sättet för högsta domstolens förstärkning med tillförordnade

ledamöter har utskottet intet att erinra mot motionärens förslag, att

det må bero af Konungen och Riksdagen att, i den ordning 87 § 1 mom.

regeringsformen stadgar, för viss tid bestämma, att Konungen äger

förordna högst sex sådana ledamöter. I motionärens formulering af

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

15

§17 regeringsformen har endast en förtydligande ändring i ordställningen

vidtagits.

Äfven under förutsättning att högsta domstolen förstärkes med

tillfälliga bisittare, torde de ledamöter af domstolen, hvilka skola närvara

i justitiekonselj, alltid böra vara ordinarie; och har utskottet fördenskull

icke funnit den af motionären föreslagna ändring af § 26

regeringsformen vara af behofvet påkallad.

Utskottet har ej heller funnit den föreslagna ändringen i § 43

riksdagsordningen nödig, då däri intagna bestämmelser måste anses

tillämpliga endast på högsta domstolens ordinarie ledamöter.

Af anledning att enligt § 20 regeringsformen de mål, som från

krigsdomstolarna dragas under högsta domstolens pröfning, skola öfvervaras

af två militärpersoner af högre grad med domareansvar, hvilka därtill

af Konungen förordnas, har utskottet funnit nödigt att i § 34 utbyta

orden »ej heller tillförordnad ledamot» mot »ej heller jämlikt §17 tillförordnad

ledamot».

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, med anledning af förevarande

motion, antaga att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling följande förslag till ändrad lydelse af §§17,

34 och 103 regeringsformen:

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Regeringsformen.

§ 17.

Konungens domsrätt skall uppdragas

minst tolf, högst tjuguen, af

Honom utnämnda, lagkunniga män,

hvilka fullgjort hvad forfattningarne

föreskrifva dem, som uti domareämbeten

må nyttjas, samt i sådana

värf ådagalagt insikt, erfarenhet och

redlighet. De kallas justitieråd och

utgöra Konungens Högsta domstol.

Deras antal må ej ökas utöfver

tolf, så vida ej Konungen och Riksdagen,

i den ordning 87 § 1 mom.

§ 17.

Konungens domsrätt skall uppdragas

minst tolf, högst tjuguen, af

Honom utnämnda, lagkunniga män,

hvilka fullgjort hvad forfattningarne

föreskrifva dem, som uti domareämbeten

må nyttjas, samt i sådana

värf ådagalagt insikt, erfarenhet och

redlighet. De kallas justitieråd och

utgöra Konungens Högsta domstol.

Justitierådens antal må ej ökas

utöfver tolf, så vida ej Konungen

och Riksdagen, i den ordning 87 §

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

(Nuvarande lydelse:)

stadgar, besluta, att Högsta domstolen

skall på afdelningar arbeta;

och värde, i sådant fall, såväl justitierådens

antal inom ofvan föreskrift^

gränser, som ärendenas fördelning

mellan afdelningarna i samma ordning

bestämda.

§ 34.

Statsministern och Ministern för

utrikes ärendena innehafve rikets

högsta värdighet, och statsråden

den närmaste därintill. Ledamot af

Statsrådet må icke tillika annat

ämbete utöfva, ej heller några inkomster

däraf uppbära. Justitieråd

må ej tillika annat ämbete innehafva

eller utöfva.

§ 103.

Lagtima Riksdag skall hvart

tredje år, på sätt riksdagsordningen

stadgar, tillsätta en nämnd, som

äge att döma, huruvida Högsta domstolens

samtliga ledamöter gjort sig

förtjänte att i deras viktiga kall

bibehållas, eller om visse af dem,

(Föreslagen lydelse:)

1 mom. stadgar, besluta, att Högsta

domstolen skall på afdelningar arbeta.

I sådant fall varde såväl

justitierådens antal inom ofvan föreskrifna

gränser, som ärendenas fördelning

mellan afdelningarna i samma

ordning bestämda, och må vid tillfälligt

behof af förstärkning i domstolens

arbetskrafter jämväl i enahanda

ordning kunna för viss tid

bestämmas, att Konungen äger förordna

högst sex lagkunnige, i domarevärf

förfarne och för redlighet kände

män att såsom ledamöter af Högsta

domstolen tjänstgöra.

§ 34.

Statsministern och Ministern för

utrikes ärendena innehafve rikets

högsta värdighet, och statsråden

den närmaste därintill. Ledamot af

Statsrådet må icke tillika annat

ämbete utöfva, ej heller några inkomster

däraf uppbära. Justitieråd

må ej tillika annat ämbete innehafva

eller utöfva, ej heller jämlikt § 17

tillförordnad ledamot af Högsta domstolen

annat ämbete utöfva.

§ 103.

Lagtima Riksdag skall hvart

tredje år, på sätt riksdagsordningen

stadgar, tillsätta en nämnd, som

äge att döma, huruvida Högsta domstolens

samtliga ledamöter gjort sig

förtjänte att i deras viktiga kall

bibehållas, eller om visse af dem,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

17

(Nuvarande lydelse:)

utan bevisligen begångna fel och

brott, hvarom föregående § handlar,

likväl kunde anses böra ifrån utöfningen

af Konungens domsrätt

skiljas. Beslutar denna nämnd efter

omröstning, i den ordning, som i

riksdagsordningen sägs, att någon

eller någre af Högsta domstolens

ledamöter skola anses vara ifrån

Riksdagens förtroende uteslutne,

blifve han eller de därefter af

Konungen, hos hvilken Riksdagen

skall härom göra anmälan, ifrån

ämbetet genom nådigt afsked skilde.

Dock tillägge Konungen honom eller

dem hvardera en årlig pension till

lönens halfva belopp.

Stockholm den 7 mars 1905.

(Föreslagen lydelse:)

utan bevisligen begångna fel och

brott, hvarom föregående § handlar,

likväl kunde anses böra ifrån utöfningen

af Konungens domsrätt

skiljas. Beslutar denna nämnd efter

omröstning, i den ordning, som i

riksdagsordningen sägs, att någon

eller någre af Högsta domstolens

ledamöter skola anses vara ifrån

Riksdagens förtroende uteslutne,

blifve han eller de därefter af

Konungen, hos hvilken Riksdagen

skall härom göra anmälan, ifrån

ämbetet eller, där fråga är om tillförordnad

ledamot, ifrån förordnandet

i nåder skilde. Dock tillägge

Konungen justitieråd, som sålunda

från ämbetet skiljes, en årlig pension

till lönens halfva belopp.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

Reservation

af herrar Blomberg och Falk mot vissa delar åt utskottets motivering.

Herrar Sjöholm, af Ekenstam, Lars Berg och J. F. Nyström hafva

begärt få här antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes behandling

inom utskottet.

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 3 Samt. 4 Höft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.