Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande X:o 6

1905-04-10 · 206 sidor, varav 199 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 199 av 206 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1905:6, Konstitutionsutskottets Utlåtande X:o 6

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande X:o 6.

1

N:o 6,

Ank. till Riksd. kansli den 13 april 1905, kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition

med förslag till ändrad lydelse af §§ 31, 49 och

53 regeringsformen samt §§ 10 till och med 25 äfvensom

§§ 27, 28 och 38 riksdagsordningen så ock till öfvergångsstadgande

i riksdagsordningen jämte inom Riksdagen

väckta förslag i fråga om valrätten till Riksdagens kamrar.

Till konstitutionsutskottets handläggning hafva båda Kamrarne hänvisatKungl.MajUs

Kungl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition n:o 26 jämte åtskilliga i anledning proposition''

af densamma inom Andra kammaren afgifna yttranden. Uti nämnda proposition

har Kungl. Maj:t till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt

följande

Förslag

till

ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen

samt §§ 10 till och med 25 äfvensom §§ 27, 28 och

38 riksdagsordningen så ock till öfvergångsstadgande

i riksdagsordningen.

Regeringsformen.

§ 31.

Till borgmästaretjänst i stad äge där bosatta och i stadens allmänna

angelägenheter röstberättigade män att föreslå tre behörige personer, då

Bill. till Riksd. Prot. 1905. 3 Sami. 6 Haft. (N:o 6.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Konungen en af dem utnämne. På lika sätt förhålles med rådmans- och

magistratssekreterare-sysslorna i Stockholm.

§ 49.

Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och åligganden,

som gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma hädanefter Riksdagen.

Den fördelas i två kamrar, Första Kammaren och Andra Kammaren, hvilkas

ledamöter väljas, på sätt riksdagsordningen och, beträffande ledamöterna i

Andra Kammaren, jämväl särskild af Konungen och Riksdagen gemensamt

stiftad vallag stadga. Kamrarne —• •— — — — — — sammankalla.

Hos urtima riksdag — — — — — — — — — — sammanhang.

§ 53.

Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa utskott:

ett Konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rörande förändringar i

grundlagarné, så ock i vallag, hvarom i 49 § förmäles, att yttranden däröfver

till Riksdagen afgifva, samt att granska de i Statsrådet förda protokoll;

ett Statsutskott, att utreda — — — — — kyrkolagarnes förbättring.

Å urtima riksdag skola — — — — ■— förekommande ärenden.

■HS

Riksdagsordningen.

§ to.

Val till Första Kammaren förrättas med slutna sedlar. Finnes valsedel

lyda å person, som ej är valbar, eller på flera eller färre, än som vid valtillfället

böra väljas, eller innefattar valsedel någon tvetydighet i anseende till

den eller de valdes namn, skall samma sedel anses ogin.

Aro valsedlar till större antal än hälften ogilla och finnes det inverka på

vaiets utgång, varde nytt val anställdt.

De afgifna valsedlarna skola af valets förrättare inläggas under försegling

och förvaras, till dess valets giltighet vederbörligen afgjorts.

§ 11.

För den, som — — — (lika med nuvarande § 10) — — — Ort och tid.

§ 12.

Är någon missnöjd — — — (lika med nuvarande § 11) — — — afgöras.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

3

§ 13.

Riksdagsman — — — (lika med nuvarande § 12)

hafvande.

befallnings
-

b) Andra Kammaren.

§ 14.

Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio

väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads början

året näst efter det, under hvilket valet skett.

§ 15.

1. Hvart och ett af rikets län, till hvilka i fråga om riksdagsmannaval

Stockholms stad är att hänföra, utgör med undantag för de fall, hvarom

nedan förmäles, en valkrets.

2. Stad, hvars folkmängd vid början af andra året före en treårsperiod

uppgår till eller öfverstiger tre tvåhundratrettiondelar af rikets folkmängd, skall

från och med denna treårsperiod utgöra en valkrets. Inträffar sedermera vid

början af andra året före en treårsperiod, att folkmängden i sådan stad ej

längre uppgår till en nittiondel af rikets folkmängd, skall den stad icke vidare

bilda egen valkrets.

3. Där ett län eller, om en eller flera af ett läns städer bilda egna valkretsar,

öfriga delen af sådant län till följd af särskilda omständigheter, såsom

folkmängdens storlek eller samfärdsförhållandena, finnes lämpligen böra delas,

må dylikt län eller dylik länsdel utgöra högst två valkretsar.

4. Rikets indelning i valkretsar innehålles i lagen om val till Riksdagens

Andra Kammare.

§ 16.

1. Inom hvarje valkrets väljes, efter folkmängden vid början af året näst

före den treårsperiod, för hvilken valen gälla, en riksdagsman för hvarje fullt

tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel af rikets folkmängd; och skola för

ernående af hela antalet tvåhundratrettio riksdagsmän de valkretsar, hvilkas

folkmängd mest öfverskjuter de tal, som, efter hvad nyss är sagdt, äro bestämmande

för riksdagsmännens antal inom valkretsarna, hvar för sig i ordning

efter öfverskottens storlek vara berättigade att välja ytterligare en riksdagsman.

Äro öfverskottstalen lika för två eller flera valkretsar, afgöres, där så

är nödigt, företrädet genom lottning på sätt i § 6 mom. 7 är stadgadt. Ej

må dock i någon valkrets antalet riksdagsmän understiga tre.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

2. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna grunder

äger utse, fastställes af Konungen.

§ 17.

Valrätt tillkommer en hvar välfrejdad svensk man från och med kalenderåret

näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufem års ålder, dock ej

a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sistförfluten

kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf, hans hustru eller

minderåriga barn;

c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och kommun,

Indika förfallit till betalning under de tre sistförfluten kalenderåren;

d) värnpliktig,, som icke fullgjort de honom till och med utgången af sistförfluten

kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.

Närmare bestämmelser rörande tillämpningen af nu stadgade villkor meddelas

i vallagen.

§ 18.

1. Val till riksdagsmän i Andra Kammaren verkställas under september

månad året näst före början af de tre år, för livilka valen gälla.

2. Förordnar Konungen nya val, verkställas dessa ofördröjligen för den

återstående tiden.

§ 19.

Valen till Andra Kammaren äro proportionella och omedelbara. Hvarje

röstande äge därvid en röst.

Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.

§ 20.

Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast utses män, som vid valtillfället

äga valrätt inom den valkrets, för hvilken de väljas.

§ 21.

För en hvar, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kammaren, utfärdas

ofördröjligen af Konungens befallningshafvande fullmakt i två exemplar, af

hvilka det ena öfverlämnas åt den valde och det andra insändes till justitiedepartementet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

§ 22.

Riksdagsman, som för Andra Kammaren vald blifvit, må ej denna befattning

sig undandraga, med mindre lian företer giltiga skäl för afsägelse.

Såsom sådana anses:

1. de hinder allmänna lagen upptager såsom laga förfall;

2. ålder öfver 60 år;

3. att den valde tillförene såsom riksdagsman bevistat tre lagtima riksdagar.

Afsägelse af riksdagsmannauppdrag, ehvad den göres vid valtillfälle eller

efteråt, mellan riksdagar, pröfvas af Konungens befallningshafvande.

§ 23.

År någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kammaren eller

sådan Konungens befallningshafvandes åtgärd, som står i omedelbart samband

med själfva valet, eller vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom

gjord afsägelse af riksdagsmannauppdrag ej blifvit godkänd, må han däröfver

hos Konungen anföra besvär. För sådant ändamål äger klaganden hos Konungens

befallningshafvande äska behörigt protokollsutdrag, hvilket inom högst tre dagar

därefter bör till klaganden utlämnas; och skall han, vid förlust af talan, sist

inom tio dagar efter valförrättningens slut eller, där afsägelse skett senare än

vid valtillfälle, efter erhållen del af Konungens befallningshafvandes beslut

sina till Konungen ställda besvär ingifva till befallningshafvande^ som, på sätt

i § 1 2 stadgas, lämnar vederbörande tillfälle att sig förklara. Sedan den för

förklarings afgifvande bestämda tid tilländalupit, har Konungens befallningshafvande

att besvären jämte alla målet rörande handlingar ofördröjligen till

Konungen insända, hvarefter med målet vidare så förhålles, som i § 12 sägs.

§ 24.

Hvarje ledamot — — — (lika med nuvarande § 23) — — — af arfvodet.

. c) Gemensamma bestämmelser.

§ 25.

Rösträtt må ej utöfvas af annan valberättigad än den, som vid valtillfälle

personligen sig inställer.

§ 27.

Därest någon varder för samma tid vald till ledamot af bägge kamrarna

eller till ledamot af Första Kammaren för två eller flera valkretsar, må på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 0.

honom ankomma att bestämma, i hvilkendera kammaren han vill inträda eller

för hvilken valkrets han vill anses till riksdagsman vald. Dock åligger honom

att hos Konungens befallningshafvande i den ort, för hvilken han riksdagsmannauppdrag

ej mottager, därom göra skyndsam anmälan.

§ 28.

Hos Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de ledigheter

inom kammaren, hvilka skola under samma eller innan nästa riksdag fyllas,

hvarefter Konungen anbefaller Dess befallningshafvande föranstalta, att annan

utses i den afgångnes ställe.

Om mellan riksdagar ledighet i någondera kammaren genom ledamots

afgång uppstår, åligger Konungens befallningshafvande, när den afgångne varit

ledamot af Första Kammaren, att om ledigheten göra anmälan hos Konungen,

som förordnar om nytt vals anställande; och, då den afgångne tillhört Andra

Kammaren, att föranstalta om utseende af annan person i den afgångnes ställe.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar och

vallag, hvarom i § 49 regeringsformen förmäles, samt att hos Riksdagen föreslå

de ändringar däruti, dem utskottet anser högst nödiga eller nyttiga och

möjliga att verkställa, så ock att meddela utlåtande öfver de från kamrarna

till utskottet hänvisade grundlags- och vallagsfrågor.

2. Utskottet — —■ — stadgadt.

3. Utskottet — — — proposition.

Öfvergångsstadgande.

Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första gången förrättas

efter utgången af augusti månad 1907, skola i fråga om val till kammaren

tillämpas de före år 1906 i sådant hänseende gällande stadgande!!.

I samband med ofvan nämnda proposition har Kungl. Maj:t till Riksdagens

granskning öfverlämnat ett så lydande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

7

\

Förslag

till

Lag

om val til! Riksdagens Andra Kammare.

I kap.

Valkretsar.

i §•

För valen af Andra Kammarens tvåhundratrettio ledamöter indelas

riket i trettiotre valkretsar, nämligen:

1. Stockholms stad;

2. Stockholms län;

3. Uppsala län;

4. Södermanlands län;

5. Östergötlands läns norra valkrets, innefattande Finspånga läns härad,

Björkekinds, östkinds, Lösings, Bråbo och Memmings härad, Hammarkinds

härad med Stegeborgs skärgård och Skärkinds härad samt Norrköpings och

Söderköpings städer;

6. Östergötlands läns södra valkrets, innefattande Aska, Dals, Bobergs,

Vifolka, Valkebo, Gullbergs, Åkerbo, Bankekinds, Hanekinds, Lysings, Göstrings,

Kinda och Ydre härad samt städerna Linköping, Motala, Vadstena och

Skenninge;

7. Jönköpings län;

8. Kronobergs län;

9. Kalmar läns norra valkrets, innefattande norra landstingsområdet;

10. Kalmar läns södra valkrets, innefattande södra landstingsområdet;

11. Gottlands län;

12. Blekinge län;

13. Kristianstads län;

Förslag till

vallag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

14. Malmöhus läns norra valkrets, innefattande Luggude, Rönnebergs, Onsjö,

Harjagers, Frosta och Färs härad samt städerna Hälsingborg och Landskrona;

15. Malmöhus läns södra valkrets, innefattande Torna, Bara, Oxie,

Skytts, Vemmenhögs, Ljunits och Härrestads härad samt städerna Lund,

Ystad, Trelleborg och Skanör med Falsterbo;

16. Malmö stad;

17. Hallands län;

18. Göteborgs och Bohus läns valkrets, innefattande länets landstingsområde

;

19. Göteborgs stad;

20. Älfsborgs län;

21. Skaraborgs län;

22. Värmlands län;

23. Örebro län;

24. Västmanlands län;

25. Kopparbergs läns södra valkrets, innefattande Folkare härad, Hedemora

och Garpenbergs, Säters, Stora Skedvi, Husby, Fall! södra, Falu norra.

Söderbärke, Norrbärke och Grangärde tingslag samt städerna Falun, Säter

och Hedemora;

26. Kopparbergs läns norra valkrets, innefattande Nås, Malungs, Gagnefs,

Leksands, Rättviks, Mora, Orsa, Älfdals samt Särna och Idre tingslag;

27. Gäfleborgs läns södra valkrets, innefattande Gästriklands västra och

östra tingslag samt Gäfle stad;

28. Gäfleborgs läns norra valkrets, innefattande Södra Hälsinglands

västra och östra tingslag, Enångers, Forsa, Bergsjö, Delsbo, Ljusdals samt

Arbrå och Järfsö tingslag äfvensom städerna Söderhamn och Hudiksvall;

29. Västernorrlands läns södra valkrets, innefattande Tima, Selångers,

Torps, Njurunda, Sköns, Ljustorps och Indals tingslag samt Sundsvalls stad;

30. Västernorrlands läns norra valkrets, innefattande Säbrå, Gudmundrå,

Nora, Boteå, Sollefteå, Ramsele, Resele, Nätra, Nordingrå, Själevads och

Arnäs tingslag samt städerna Härnösand och Örnsköldsvik;

31. Jämtlands län;

32. Västerbottens län; samt

33. Norrbottens län.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

9

il kap.

Om valdistrikt och om valnämnd.

2 §.

Inom de särskilda valkretsarna förrättas valen i allmänhet kommunvis,

och hvarje kommun bildar då ett valdistrikt; men kommun, som till följd af

folkmängdens storlek, samfärdsförhållandena eller andra orsaker finnes icke

lämpligen böra utgöra ett enda valdistrikt, må på därom gjord framställning

efter beslut af Konungens befallningshafvande delas i två eller flera valdistrikt.

3 §•

När förslag om en kommuns delande i skilda valdistrikt eller om ändring

i redan skedd indelning hos Konungens befallningshafvande väckes, varde

yttrande däröfver affordradt kommunalstämma på landet samt stadsfullmäktige

och magistrat i stad. Skall kommun på landet delas, bör därvid iakttagas,

att delar af samma by eller hemman ej utan synnerliga skäl förläggas till

olika valdistrikt. Beslut om distriktsindelning skall af Konungens befallningshafvande

kungöras, men beslutet träder, sedan det blifvit gällande, ej i

tillämpning förr än i afseende å det val, som näst efter ingången af det

följande året skall enligt § 18 mom. 1 riksdagsordningen förrättas.

4 §•

Höra delar af samma kommun till olika valkretsar, bildar hvarje del

ett valdistrikt.

5 §•

För hvarje valdistrikt å landet skall finnas en valnämnd af fem inom

distriktet boende personer. Ordförande i denna nämnd jämte suppleant för

honom förordnar Konungens befallningshafvande årligen före februari månads

utgång. De fyra ledamöterna jämte två suppleanter väljas å första ordinarie

kommunalstämma hvarje år i den ordning, som om nämndemansval är

stadgadt. Det åligger kommunalstämmans ordförande att ofördröjligen utan

lösen låta tillställa eu hvar af de valda ledamöterna och suppleanterna i valnämnden

ett utdrag af stämmoprotokollet, i hvad dem rörer. Om de personers

namn och bostad, som blifvit till ordförande och suppleant för honom

Bih. till Eiksd. Prof. 1905. 3 Sami. 0 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 6.

utsedda, låter Konungens befallningshafvande i länskungörelserna meddela

underrättelse.

När enligt denna lag valnämnd sammanträder, föres protokoll af ordföranden.

Såsom nämndens beslut gäller den mening, om hvilken de flesta

röstande sig förena, eller, vid lika rösttal. den mening ordföranden biträder.

6 §.

De åligganden, som på landet tillhöra valnämnd eller dess ordförande,

fullgöras i stad af magistraten.

Ill kap.

Om röstlängd,

7 §.

För hvarje valdistrikt skall röstlängd upprättas på landet och i stad.

där magistrat ej finnes, af den tjänsteman, som verkställer debitering af

utskylderna till kronan, samt i annan stad af magistraten eller, där särskilda

tjänstemän äro för nämnda debitering förordnade, af dessa under magistratens

inseende.

8 §.

Röstlängd upprättas före den 15 maj hvarje år och skall efter mantalslängden

för samma år upptaga alla manliga invånare inom valdistriktet, hvilka

vid årets början uppnått tjugufem års ålder. En hvar sådan person, om

hvilken upplysning ej vinnes att han den 30 april brister i något af hvad

lag stadgar såsom villkor för rösträtt, antecknas i längden såsom röstberättigad;

dock att den, som icke varit i kommunen mantalsskrifven å sådan tid, att

han under sistförflutna året skolat därstädes erlägga utskykler, ej må upptagas

såsom röstberättigad med mindre af tillgängliga handlingar framgår eller eljest

styrkes, att honom i hans mantalsskrifningsort påförda, sistnämnda år till betalning

förfallna utskylder blifvit erlagda eller att han icke detta år haft att

erlägga några sådana utskylder.

Närmare föreskrifter i afseende å röstlängdens upprättande så ock om

skyldighet för vederbörande myndigheter att lämna erforderliga uppgifter till

införande i längden meddelas af Konungen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

IT

9 §.

Senast den 15 maj skall röstlängd vara afsänd eller afl ämnad för landet

till ordföranden i valnämnden och i stad till magistraten, där denna ej själf

verkställt upprättandet.

10 §.

Från och med den 24 till och med den 31 maj skall röstlängden vara

å lämpligt ställe inom valdistriktet under behörig tillsyn framlagd för granskning.

Det åligger valnämndens ordförande eller magistraten att ej mindre i god

tid före den 24 maj kungöra, på sätt här nedan i 11 § sägs, tid och ställe

för framläggandet än äfven ofördröjligen efter röstlängdens mottagande till

en hvar i röstlängden upptagen person, som däri icke antecknats såsom röstberättigad,

härom med allmänna posten sända underrättelse med angifvande

af den eller de omständigheter, på grund hvaraf han från rösträtt uteslutits.

Till dem, Indika åtnjuta fattigunderstöd eller sakna stadigt hemvist, vare

dock ej nödigt att sända underrättelse, som ofvan sägs.

I kungörelse samt underrättelse, hvarom i denna § förmärs, skall

jämväl intagas tiden, inom hvilken anmärkning mot röstlängd för att upptagas

till pröfning bör, jämlikt 12 § här nedan, vara till valnämndens ordförande

eller magistraten inlämnad, samt tid och ställe för pröfning enligt

15 § af sålunda gjorda anmärkningar.

11 §•

Kungörelse samt underrättelse, hvarom i 10 § förmäles, skola affattas enligt

formulär 1 och 2 vid denna lag. Blanketter till nämnda underrättelse tillhandahållas

vederbörande af Konungens befallningshafvande.

Nämnda kungörelse skall uppläsas i kyrkan; varde ock, där så kan

ske, i ortstidningar införd.

12 §.

Vill någon, hvilken rösträtt enligt längden ej tillkommer, för sig påstå

sådan rätt, eller anser någon att annan icke må vara däri upptagen såsom

röstberättigad, äger lian att sina anmärkningar, skriftligen affattade och åtföljda

af de bevis han vill åberopa, ingifva till valnämndens ordförande eller magistraten

före klockan 12 den 3 juni.

13 §.

Har i rätt tid anmärkning af någon gjorts därom, att annan i röstlängden

upptagits såsom röstberättigad, skall härom till denne af valnämn
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

dens ordförande eller magistraten ofördröjligen med allmänna posten sändas

underrättelse med angifvande af dagen för anmärkningens pröfning. Blanketter

till sådan underrättelse, affattade i öfverensstämmelse med formulär 3

vid denna lag, skola af Konungens befallningshafvande hållas vederbörande

till banda.

14 §.

Varder anmärkning ej ingifven inom föreskrifven tid, kommer den ej

under pröfning.

15 §.

Den 15 juni sammanträder på landet för hvarje valdistrikt valnämnden

och i stad magistraten för pröfning af de mot röstlängden framställda anmärkningar,

som i rätt tid ingifvits. Detta sammanträde, som är offentligt,

skall börja klockan 10 förmiddagen.

Sedan vid sammanträdet tillfälle lämnats till bemötande af gjorda anmärkningar

med rätt för dem, hvilkas rösträtt blifvit enligt 12 § bestridd,

att åberopa jämväl omständigheter, som inträffat efter den 3 juni, skall valnämnden

eller magistraten öfver alla i behörig tid framställda anmärkningar

omedelbart eller senast dagen efter slutad förhandling afkunna beslut, som,

med angifvande i korthet af skälen därför, intagas i det vid sammanträdet

förda protokoll.

I röstlängden införas de rättelser, som af dessa beslut föranledas.

Röstlängden, sålunda rättad, underskrifves af valnämnden eller magistraten,

hvarefter längden jämte protokollet och alla dithörande handlingar

ofördröjligen insändes till Konungens befallningshafvande.

16 §•

Har anmärkning mot röstlängden ej inom behörig tid framställts, varde

intyg därom af valnämndens ordförande eller magistraten tecknadt å längden, som

därefter insändes till Konungens befallningshafvande.

17 §.

t. Vill någon klaga öfver beslut, som i 15 § sägs, göre det medelst

besvär, som ingifvas till Konungens befallningshafvande före klockan 12 å

tionde dagen från den dag, då beslutet afkunnades.

2. Afse besvären annan än klaganden, skola de ingifvas i två exemplar;

och vare i sådant fall klaganden skyldig att genast åter uttaga det ena

exemplaret af besvärshandlingarna och honom, som vederbör, det tillställa

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

13

samt inom den tid af minst två, högst fjorton dagar, som Konungens befallningshafvande

efter omständigheterna i hvarje särskildt fall bestämmer, till

Konungens befallningshafvande inkomma med bevis om dagen för delgifningen.

18 §.

Ingifvas ej besvären inom föreskrifven tid, eller inkommer ej bevis, som

i 17 §2 mom. sägs, inom därför bestämd tid, varda besvären ej upptagna

till pröfning.

19 §.

Har före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis bestämda

tid klaganden låtit besvärshandlingarna tillställas honom, som vederbör, äge

denne att inom den tid af minst två, högst fjorton dagar, som Konungens befallningshafvande

utsätter, räknad från dagen för handlingarnas delgifning, till

Konungens befallningshafvande inkomma med förklaring.

20 §.

Hvad i afseende å besvärshandlingars delgifning och ingifvande af bevis

därom samt förklarings afgifvande bör iakttagas så ock påföljden för försummelse

att i rätt tid inkomma med delgifningsbevis skall tecknas på besvärsskriften.

21 §.

Så snart inkommet besvärsmål är i skick att kunna afgöras, teekne

Konungens befallningshafvande å besvärshandlingarna, som ej må till part återställas,

sitt utslag och införe i röstlängden de rättelser, som däraf föranledas.

22 §.

Underrättelse om tiden för utslagets meddelande * varde senast dagen

därefter införd i en för ändamålet särskildt inrättad bok, som hålles för allmänheten

tillgänglig.

23 §.

Öfver Konungens befallningsliafvandes utslag må klagan ej föras annat

än i sammanhang med besvär öfver själfva valet.

24 §.

När röstlängd, enligt hvad ofvan sägs, blifvit i föreskrifven ordning framlagd

och anmärkning däremot ej förekommit eller beslut i anledning af fram
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

ställd anmärkning gifvits och behörig rättelse i längden gjorts, lände den röstlängd

vid de riksdagsmannaval, som därefter hållas, till ovillkorlig efterrättelse,

intill dess ny röstlängd på enahanda sätt kommit till stånd; dock att, där på

besvär öfver riksdagsmannaval röstlängden i någon del förklarats felaktig,

behörig rättelse däri af Konungens befallningshafvande verkställes.

IV Kap.

Om kungörande af val samt om valförslag och

vallistor.

25 §.

När val till Andra Kammaren skall äga rum, låter Konungens befallningshafvande

därom i god tid förut utgå kungörelse, som uppläses i kyrkorna

och införes i den eller de ortstidningar, däri Konungens befallningshafvandes

tillkännagifvanden vanligen intagas. I denna kungörelse upptages

antalet af dem, som skola väljas inom valkretsen, och utsättes, utom valdagen,

valstället inom hvarje valdistrikt samt tid och ställe för rösternas

sammanräknande.

Kungörelsen skall tillika innehålla, inom hvilken tid valförslag, på sätt

i 2(1 § sägs, samt anmälningar, hvarom i 33 § förmäles, böra till Konungens

befallningshafvande ingifvas.

26 §.

Från och med måndagen till och med lördagen i sjätte veckan före den,

i hvilken valet hålles, mottager Konungens befallningshafvande mellan klockan

10 förmiddagen och klockan 2 eftermiddagen förslag å kandidater. Dessa

valförslag böra innehålla tydlig uppgift å de föreslagnas namn, titel eller yrke

och hemvist. Hvarje förslag må upptaga högst dubbelt så många kandidater,

som valet afser riksdagsmän, och skall för att anses giltigt vara undertecknadt

af minst tjugu inom valkretsen röstberättigade personer, med angifvande

för en hvar af titel eller yrke och hemvist samt det valdistrikt, å hvars röstlängd

han är uppförd.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

15

Förslagsskriften skall tillika bemyndiga en af förslagsställarne att densamma

ingifva. Sådant uppdrag medföre utan vidare fullmakt befogenhet för

den utsedde att i allt, som angår förslaget, såsom ombud för öfriga förslagsställare

företräda dem hos Konungens befallningshafvande.

27 §.

Förslag skall af förslagsställarnes ombud personligen till Konungens befallningshafvande

ingifvas.

Är ett förslag i behörig ordning aflämnadt, må Konungens befallningshafvande

ej vägra att detsamma mottaga i annat fall, än att antalet röstberättigade

förslagsställare därå understiger tjugu, eller att förslaget upptager

flera kandidater, än som enligt 26 § är medgifvet.

28 §.

Yppas tvifvelsmål om hvem som med en föreslagen kandidat afses, eller

förekommer eljest någon otydlighet, meddele förslagsställarnes ombud Konungens

befallningshafvande erforderliga upplysningar och göre härom å förslaget

de anteckningar, som finnas nödiga.

29 §.

Konungens befallningshafvande åligger att ofördröjligen pröfva de föreslagna

kandidaternas valbarhet. Finnes därvid att någon ej är valbar, varde

hans namn från förslaget struket och beslutet härom förslagsställarnes ombud

meddeladt; ombudet sedan obetaget att inom utgången af den i 26 §

omförmälda mottagning å förslaget uppföra en valbar person i den uteslutnes

ställe.

30 §.

De ingifna förslagen skola hos Konungens befallningshafvande under behörig

tillsyn vara för en hvar tillgängliga.

31 §.

När förslagen, efter verkställd pröfning, äro i behörigt skick, låter

Konungens befallningshafvande å en förteckning uppföra dem i ordningsföljd

efter som de ingifvits och med utsättande för ett hvart af dem af förslags
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

ställarnes namn, titel eller yrke och hemvist. Denna förteckning kungöres

ofördröjligen på enahanda sätt, som i 25 § är föreskrifvet.

3 2 §.

På grund af de kungjorda förslagen fastställas offentliga vallistor på sätt

här nedan i 33 till och med 36 §§ sägs.

33 §.

1. Under tredje veckan före den, i hvilken valet sker, mottager Konungens

befallningshafvande från och med måndagen till och med lördagen mellan klockan

10 förmiddagen och klockan 2 eftermiddagen anmälningar om namn å kandidater,

hvilka skola tillhöra en och samma vallista.

2. Å vallista må ej upptagas andra namn på kandidater, än som finnas

å de enligt 31 § kungjorda förslag. För att kunna mottagas skall anmälningsskrift

vara undertecknad, om den upptager namn å kandidater från två

eller flera dylika förslag, af minst tio bland dem, som framställt dessa förslag,

och om den upptager namn å kandidater från ett enda förslag, af minst en

af dess framställare; varde ock inlämnad af den eller någon bland dem, som

gjort ifrågavarande anmälan.

3. Anmälningsskriften skall vara försedd med förklaring af samtliga

därå upptagna kandidater, att de vilja tillhöra ifrågavarande vallista. Förklaringen

skall af hvarje kandidat egenhändigt underskrifvas och namnteckningen

af två personer bevittnas. Ej må någon kandidat underteckna mer än en

dylik förklaring.

34 §.

Upptager anmälningsskrift namn å kandidat, som ej finnes å de enligt 31 §

kungjorda förslag eller icke afgifvit sådan förklaring, som i 33 § 3 mom. afses,

eller är beträffande någon föreslagen kandidat förklaringen ej af beskaffenhet,

som sist nämnda lagrum föreskrifver, har Konungens befallningshafvande att

utesluta vederbörande kandidats namn från den anmälda vallistan.

Har kandidat å mer än en anmälningsskrift tecknat sådan förklaring,

som i 33 § 3 mom. afses, skall hans namn af Konungens befallningshafvande

uteslutas från de enligt samma § anmälda vallistor, å hvilka det upptagits.

Saknas alldeles å anmälningsskrift sådan förklaring, som i 33 § 3 mom.

afses, varde den ej mottagen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

17

35 §.

När anmäld vallista är i behörigt skick, har Konungens befallningshafvande

att utesluta därå upptagna kandidaters namn från de enligt 31 §

kungjorda förslag.

De namn å kandidater, som därefter återstå å nämnda förslag, anses

hvar för sig bilda en särskild vallista.

Upptager vallista namn å kandidat, som vid den i 33 § nämnda mottagnings

utgång är afliden eller tinnes ej längre vara valbar, varde då sådant

namn af Konungens befallningshafvande från listan uteslutet.

36 §.

Vid utgången af den i 33 § nämnda mottagning läte Konungens befallningshafvande

ofördröjligen upprätta en förteckning å de särskilda vallistorna,

och iakttages härvid att vallistor, som tillkommit på anmälan enligt 33 §,

sättas främst och inbördes ordnas efter tiden för inlämnandet, att efteråt de

listor, som utgöras af fristående kandidatnamn, ordnas alfabetiskt efter namnens

begynnelsebokstäfver, samt att hvarje lista förses med tydlig nummerbeteckning.

Sålunda ordnade, varda listorna omedelbart af Konungens befallningshafvande

kungjorda såsom offentliga vallistor. Kungörelsen härom sker på

enahanda sätt, som i 25 § är föreskrifvet; varde ock inom hvarje valdistrikt

anslagen å dörren till vallokalen.

37 §.

Konungens befallningshafvande läte, med undantag för det fall, som i 39 §

här nedan sägs, i enlighet med formulär 4 vid denna lag trycka tillräckligt

antal röstsedlar, upptagande på en sida samtliga vallistor i noga öfverensstämmelse

med den i 36 § omförmälda förteckning.

38 §.

Finnes hela antalet å förslag uppförda valbara kandidater vara mindre

än det antal riksdagsmän, som skall väljas, varde med inställande af redan

kungjorda valåtgärder ny valdag utsatt att hållas så tidigt lämpligen kan ske;

och skola i öfrig! beträffande sådant nytt val de här ofvan i detta kapitel

gifna föreskrifter lända till efterrättelse.

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 3 Sami. 6 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

39 §.

Uppgår hela antalet å förslag uppförda valbara kandidater till jämnt det

antal platser, som är att besätta, förklarar Konungens befallningshafvande

omedelbart dessa kandidater valda och inställer alla vidare valåtgärder. Kungörelse

härom sker på sätt i 25 § är stadgadt.

V Kap.

Om valens förrättande.

40 §.

Valet sker på landet inför den i 5 § omförmälda valnämnd och i stad

inför magistraten.

I valnämnden skola härvid alltid minst två ledamöter, utom ordföranden,

vara närvarande.

41 §.

Röstlängden för hvarje valdistrikt skall jämte erforderligt antal röstsedlar

i försegladt omslag med påskrift, utvisande omslagets innehåll, genom

Konungens befallningshafvandes försorg tillställas vederbörande ordförande

vid valförrättningen i god tid före valdagen. Detta omslag må först vid

valförrättningen brytas; och varde erinran därom jämväl tecknad å omslaget.

42 §.

I hvarje vallokal skola finnas särskilda skrifplatser, vid hvilka den röstande

kan med fullt bevarande af valhemligheten utmärka, huru han röstar. För

sådant ändamål skola dessa skrifplatser vara inrättade med skärmar eller

annat dylikt, dock så anordnadt att för såväl valmyndigheten som allmänheten

är synligt, när en skrifplats är af eu valman upptagen; och åligger det

valmyndigheten att vaka öfver att valmannens förehafvande där ej må af

någon kunna iakttagas.

Å tjänliga ställen i vallokalen skola exemplar af denna lag finnas anslagna.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

19

43 §.

Valförrättningen äger ram inför öppna dörrar. Ej må därvid tal hållas,

eller tryckta eller skrifta upprop till de väljande tillåtas inom vallokalen.

Det åligger de närvarande att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

som valmyndigheten för ordningens upprätthållande och valförrättningens behöriga

fortgång finner skal meddela. Uppstår oordning, som ej kan afstyras,

äge valmyndigheten att afbryta förrättningen.

44 §.

Valet skall börja klockan 9 förmiddagen och fortgå till klockan 1

eftermiddagen samt därefter fortsättas från klockan 4 till klockan 8 eftermiddagen;

dock att, där allmän gudstjänst å valdagen hålles inom valdistriktet,

uppehåll göres för den tid gudstjänsten pågår.

Där å någon ort andra tider för valets förrättande finnas mera lämpliga,

äge Konungen att därom på framställning af vederbörande förordna.

45 §.

Innan röstsedlarna tillhandahållas valmännen, låter valmyndigheten öfverst

på sedlarnas blanka sida intrycka en stämpel, utvisande det valdistrikt, där

förrättningen äger rum.

Omedelbart före röstningens början skall ordföranden visa de närvarande

att valurnan är tom.

46 §.

En hvar, som anmäler sig till valet och är i röstlängden uppförd såsom

röstberättigad, erhåller vid valbordet en röstsedel.

Vid någon af de i 42 § omförmälda skrifplatser anbringar valmannen

å nämnda röstsedel med en penna af blåkrita, som där hålles för de röstande

tillgänglig, ett tydligt streck under hvart och ett af de namn, på hvilka

han vill rösta, och sammanviker samt tillsluter röstsedeln. Utan dröjsmål

öfverlämnar därefter valmannen personligen röstsedeln till valnämndens eller

magistratens ordförande, hvilken, sedan han förvissat sig om att sedeln är

behörigen stämplad, men eljest på utsidan omärkt, och efter det i röstlängden

vid den röstandes namn skett anteckning om aflämnandet, nedlägger sedeln

i valurnan.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

47 §.

Valman, som på grund af kroppsligt fel är oförmögen att själf utmärka,

huru han vill rösta, eller att i föreskrifven ordning framlämna sin röstsedel,

äge att till biträde vid röstningen anlita den, han själf därtill utser.

48 §.

Ej må någon rösta på andra än dem, hvilkas namn äro på röstsedeln

tryckta.

Å röstsedeln må ej utmärkas flera, men väl färre, namn än det antal

riksdagsmän, som skall väljas.

Är å röstsedel endast ett namn understruket, har den kandidat, som

därmed afses, erhållit den röstandes hela röst. Äro två namn understrukna,

har hvardera kandidaten erhållit 1/2 röst; äro tre namn understrukna, har eu

hvar af de tre kandidaterna erhållit 1/3 röst och så vidare, så att den del af

en hel röst, som, när mer än ett namn å röstsedeln understrukits, tillkommer

en hvar af de på röstsedeln utmärkta kandidater, alltid motsvarar deras antal.

Valmannen vare ej bunden att rösta uteslutande inom en vallista på

röstsedeln, utan äge full frihet att rösta på kandidater å skilda listor.

49 §.

I annan ordning eller på annat sätt, än ofvan i 46 till och med 48 §§

är sagdt, må ej någon sin rösträtt utöfva.

Röstsedel, som saknar behörig stämpel eller på utsidan är försedd

med något af den röstande anbragt märke, varde ej mottagen.

50 §.

Har genom misstag vid namnunderstrykningen eller af annan orsak

röstsedel blifvit obrukbar, äge valmannen mot sedelns återställande utfå ny

röstsedel, när det pröfvas kunna ske utan förfång för de efteråt röstandes

rätt att erhålla röstsedlar.

51 §.

De valmän, som vid det klockslag, då uppehåll i valet göres eller valet

skall sluta, äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme där saknas, å

anvisad plats därintill men ej då hunnit deltaga i valet, äga rätt att aflämna

sina röstsedlar.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

21

52 §.

När alla, som vid det för valförrättningens slut fastställda klockslag äga

tillträde till valet, atlämnat sina röstsedlar, förklarar ordföranden röstningen

afslutad.

Omedelbart därefter uttagas röstsedlarna ur valurnan och räknas oöppnade.

I det protokoll, som i öfverensstämmelse med det vid denna lag

fogade formulär 5 med därå gjorda anvisningar skall föras vid förrättningen,

antecknas antalet afgifna röstsedlar. Jämväl räknas och upptages i protokollet

antalet af de personer, som enligt anteckningarna i röstlängden deltagit

i valet.

De vid valet afgifna röstsedlarna inläggas härefter i ett hållfast omslag,

som omsorgsfullt förseglas under minst tre närvarandes sigill. De sålunda

åsätta sigillen skola jämväl i protokollet aftryckas.

Vid förrättningen öfverblifna röstsedlar skola genast förstöras.

53 §.

Då uppehåll i valförrättningen sker, skall valurnan omsorgsfullt förseglas

under minst tre närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert

förvar; och bör, innan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages,

valnämnden eller magistraten inför öppna dörrar förvissa sig om, att sigillen

äro obrutna.

54 §.

Sedan valprotokollet upplästs och dess riktighet bekräftats af ordföranden

och två af de närvarande, afslutas förrättningen med tillkännagifvande, att

röstsammanräkningen verkställes å tid och ställe, som därför blifvit utsatt.

Valnämnden eller magistraten insänder därefter ofördröjligen till Konungens

befallningshafvande röstsedlarna och valprotokollet jämte röstlängden.

VI Kap.

Om rösternas sammanräkning’ samt kungörande af

valets utgång.

55 §.

Å utsatt tid och ställe verkställes af Konungens befallningshafvande

sammanräkning af de vid valet afgifna röster. Sammanräkningen sker inför

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

öppna dörrar. Såsom vittnen böra därvid deltaga de personer, Konungens

befallningshafvande därtill utser.

56 §.

Protokollen öfver röstningen granskas hvart för sig, och sigillen å omslaget

till de vid hvarje protokoll fogade röstsedlar jämföras med de sigill,

som äro å protokollet aftrycka. Förekommer därvid ej skälig anledning, att

omslaget efter tillslutningen blifvit öppnadt, brytes förseglingen. I annat fall

lämnas omslaget orubbadt, och de däri inneslutna röstsedlar inverka ej

på Valet.

57 §.

Ej må valets afslutande uppehållas häraf, att protokoll och röstsedlar

icke inkommit från alla valdistrikt.

58 §.

Efter det röstsedlarna från de särskilda valdistrikten öppnats och granskats,

meddelar Konungens befallningshafvande de beslut, hvartill röstsedlarna

och protokollen må gifva anledning.

59 §.

Ogiltig är röstsedel:

hvilken icke är försedd med sådan stämpel, som i 45 § sägs;

å hvilken understrukits flera namn, än valet afser platser;

å hvilken intet namn utmärkts;

å hvilken tillagts och understrukits något namn, som ej är å sedeln tryckt ;

å hvilken på annat sätt, än 46 § angifver, utmärkts huru den röstande

velat rösta;

å hvilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara af den röstande

med afsikt där anbragt.

60 §.

För sammanräkningen böra de giltiga röstsedlarna ordnas i grupper efter

antalet af de å hvarje sedel gjorda namnunderstrykningar.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

23

61 §.

Vid sammanräkningen begynnes med den grupp af röstsedlar, å hvilka

blott ett namn understrukits; och antecknas huru många röster hvarje kandidat

erhållit på dessa röstsedlar.

Från de röstsedlar, å hvilka två namn understrukits, antecknas likaledes

huru många gånger hvarje kandidats namn sålunda utmärkts. De härvid

antecknade talen delas med 2.

Från de röstsedlar, å hvilka tre namn under strukits, sker på enahanda

sätt anteckning för hvarje kandidat; dock att de härvid antecknade talen

delas med 3.

På samma sätt behandlas alla öfriga grupper af röstsedlar, därvid för

hvarje grupp iakttages, att de antecknade talen delas med det tal, som utvisar

antalet å röstsedlarna understrukna namn.

För sammanräkningen af de kvoter, som sålunda erhållas, böra uppkomna

bråktal uttryckas i hundradelar, så att 1/2 räknas lika med 0.50, 1/3

lika med 0.33, 2/3 lika med 0.67 och så vidare, allt i enlighet med den å

bilaga till denna lag intagna tabell.

De tal, som på ofvan angifna sätt erhållas för eu och samma kandidat,

sammanräknas. Summan utgör kandidatens rösttal.

62 §.

Rösttalen för de kandidater, som äro uppförda på samma vallista, sammanräknas,

och summan varde på det sätt jämnad till närmaste hela tal, att

hvad som öfverstiger 0.50 räknas för 1, och hvad som understiger eller blott

uppgår till 0.50 uteslutes. Det sålunda uppkomna talet är listans rösttal.

För lista, som upptager en enda kandidat, är hans rösttal, på enahanda sätt

jämnadt, listans rösttal.

63 §.

De platser, som äro att besätta, fördelas mellan de olika listorna efter

den grund, att, då någon lista tillerkännes en plats för en viss röstmängd,

samma röstmängd skall medföra lika rätt för hvarje annan lista.

Denna fördelning tillgår sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas

den af de olika listorna, hvilken för hvarje gång uppvisar det största af nedan

angifna jämförelsetal.

Jämförelsetalet är för hvarje lista dess rösttal, så länge listan ännu icke

fått någon plats sig tillerkänd; därefter halfva rösttalet, så länge listan erhållit

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

allenast eu plats; därefter tredjedelen af rösttalet, så länge listan erhållit

allenast två platser; och så vidare i fortsatt följd.

Äro, i fråga om någon plats, två eller flera af jämförelsetalen lika, äge

den lista företräde, hvars rösttal är störst. Äro äfven rösttalen lika, skilje

lotten.

Har en lista redan erhållit så många platser, som listan upptager kandidater,

varde den från vidare jämförelse utesluten.

64 §.

De platser, som enligt nästföregående § tillkomma en lista, tilldelas dem

af de valbara kandidaterna därå, som äga högsta rösttalen. Vid lika rösttal

eller i händelse plats skall tilldelas någon af två eller flera kandidater, som

icke personligen erhållit någon röst, skilje lotten.

65 §.

Vid förrättningen läte Konungens befallningshafvande föra protokoll, i

hvilket antecknas utom annat, som vid förrättningen förekommit, huru många

giltiga och ogiltiga röstsedlar afgifvits i hvarje valdistrikt, sammanlagda antalet

giltiga röstsedlar, hvarje kandidats rösttal, de särskilda vallistornas

rösttal, de öfriga jämförelsetal, som varit bestämmande vid fördelningen af

platserna mellan de olika listorna, det antal platser, som tilldelats hvarje

lista, samt slutligen de valda riksdagsmännens namn.

Samtliga röstsedlar inläggas, de godkända och de underkända hvar för

sig, i omslag, hvilka, innan förrättningen afslutas, förses med minst tre

närvarandes sigill, hvarom anteckning sker i protokollet. De sålunda inlagda

röstsedlarna jämte de enligt 61 § gjorda anteckningar skola förvaras

till dess valet vunnit laga kraft eller, i händelse af besvär, dessa blifvit

afgjorda.

66 §.

Kan förrättningen icke på en dag bringas till slut, eller varder eljest

nödigt att densamma uppskjuta eller afbryta, skola alla röstsedlar inläggas i

omslag, hvilka förseglas under minst tre närvarandes sigill. Dessa omslag

jämte andra till valet hörande handlingar skola därefter läggas i säkert förvar;

och må förrättningen ej ånyo företagas, innan de af Konungens befallningshafvande

tillkallade vittnen eller andra närvarande förvissat sig om att de

åsätta sigillen äro obrutna.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o C.

25

67 §.

Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning af valprotokollet.

Med protokollets uppläsning är valförrättningen afslutad.

68 §.

Om utfärdande af fullmakt för de valda är stadgadt i riksdagsordningen.

Sådan fullmakt skall hafva följande lydelse:

»Vid riksdagsmannaval, som den . . . (dag, månad, år) . . . hållits i . . .

(valkretsens namn), har» N. N. »blifvit utsedd till ledamot af Riksdagens Andra

Kammare för en tid af tre år, räknade från och med den 1 januari nästkommande

år» (eller om valet hållits efter treårsperiodens början: »för tiden

till den 1 januari år....»); »hvarom detta länder till bevis och fullmakt».

Ort och tid.

69 §.

Har någon, som blifvit vald till riksdagsman, afsagt sig uppdraget, och

pröfvas afsägelse!! giltig, då inträde i hans ställe den af kandidaterna pa

samma lista, som enligt de i 64 § angifna grunder kommer de valda riksdagsmännen

närmast.

Samma lag vare, då eljest ledig vorden plats i kammaren skall fyllas.

Finnes å den lista, som upptagit den afgångne, till fyllande af dennes

plats ingen valbar kandidat, skall platsen efter de i 64 § stadgade grunder

fyllas från den af de öfriga listorna, som vid fortsättande af det i 63 § angifna

förfarande tinnes närmast berättigad till den obesatta platsen. Saknas

på samtliga listor valbar kandidat, skall platsen stå obesatt till nästa val.

70 §.

I de fall, som i nästföregående § afses, skall Konungens befallningshafvande

vid offentlig förrättning, som hålles så fort ske kan och hvarom

underrättelse minst åtta dagar förut meddelas genom anslag och medelst tryck

så som med Konungens befallningshafvandes kungörelser vanligen förfares, i

protokoll upptaga de föreliggande omständigheterna samt hvilken på grund

däraf skall inträda i den afgångnes ställe. Sedan detta protokoll vid förrättningen

upplästs, utfärde Konungens befallningshafvande omedelbart fullmakt

för den sålunda utsedde.

Denna fullmakt skall vara af följande lydelse:

»Sedan» N. N. »blifvit utsedd till ledamot af Riksdagens Andra Kammare

för .... (valkretsens namn) för en tid af tre år, räknade från och med den

Bill. till Riksd. Prot. 1.903. ,3 Sami. 6 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

1 januari år . . . (eller om den afgångne utsetts först efter treårsperiodens

början: »för tiden till den i januari år . . . .»), men denna plats blifvit ledig,

har vid förrättning enligt 69 § af lagen om val till Riksdagens Andra

Kammare» N. N. »blifvit utsedd att inträda såsom ledamot af nämnda kammare

för tiden till den 1 januari år ....» (eller om förrättningen hållits före

treårsperiodens början: »för sagda tid»); »hvarom detta länder till bevis och

fullmakt». Ort och tid.

VII kaiD.

Allmänna bestämmelser.

71 §.

Hvad i denna lag är stadgadt i afseende å magistrat vare i stad, där

magistrat ej finnes, gällande om den för sådan stad särskild! tillsatta styrelse.

72 §.

Äro i stad flera valdistrikt, skall magistraten för valets hållande dela sig

i lika många afdelningar med minst tre ledamöter i hvarje. Finnes i magistraten

ej tillräckligt antal ledamöter för en sådan fördelning, äge magistraten

att bland stadens invånare utse erforderligt antal personer att såsom extra

ledamöter af magistraten närvara vid valförrättningen.

År magistrat delad på afdelningar, föres vid valförrättning protokollet af

den, hvarje afdelning inom sig därtill utser.

73 §.

Uppdrag att vara ledamot i valnämnd eller extra ledamot af magistrat

vid valförrättning må ej annan afsåga sig, än ämbets- eller tjänsteman, som

af sin befattning är hindrad att uppdraget fullgöra; den, som uppnått sextio

års ålder; samt den, hvilken eljest uppgifver hinder, som af kommunalstämman

eller magistraten godkännes.

74 §.

Menar någon, att val af ledamöter i valnämnd icke skett i laga ordning,

eller vill någon klaga däröfver att af honom gjord afsägelse af uppdrag, som

i 73 § afses, icke godkänts, äge han att hos Konungens befallningshafvande

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

27

anföra besvär före klockan 12 å femtonde dagen från den dag, då valet

hölls eller det beslut meddelades, däri rättelse sökes; och må öfver Konungens

befallningshafvandes utslag i sådant mål klagan ej föras.

75 §.

öfver beslut, som i 2 och 3 §§ afses, må besvär anföras i den ordning,

som är bestämd för Överklagande af Konungens befallningshafvandes utslag

i mål, hvilka bedömas efter förordningarna om kommunalstyrelse.

76 §.

Om besvär öfver riksdagsmannaval eller sådan Konungens befallningshafvandes

åtgärd, som står i omedelbart samband med själfva valet, är stadgadt

i riksdagsordningen.

77 §.

Ej må vid klagan öfver beslut i fråga om anmärkning mot röstlängd

andra bevis gälla än de, som hos valnämnden eller magistraten varit i laga

ordning företedda.

78 §.

Vid pröfning af besvär öfver riksdagsmannaval må sådana omständigheter

ej verka till valets upphäfvande, som, utan att öfva inflytande på den omedelbara

utgången af valet, kunna äga inverkan allenast på frågan om hvilka vid

sedermera inträffade ledigheter må varda till riksdagsmän utsedde.

79 §.

Infaller å söndag eller annan allmän helgdag tid, då åtgärd för rätt att

framställa anmärkning mot röstlängd eller då pröfning af anmärkningar däremot

eller då åtgärd för rätt att fullfölja eller bevaka talan mot beslut vid

sådan pröfning eller för rätt till klagan, som i 74 § afses, sist bör företagas,

må den åtgärd eller pröfning ske å nästa söckendag.

80 §.

Valnämnden eller magistraten åligger ombesörja att de anordningar, som

i 42 § afses, ordentligen verkställas.

Kostnaden för dessa anordningar så ock de af denna lag föranledda

utgifter för skrifmaterialier och stämplar äfvensom kungörande, som åligger

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

valnämndens ordförande eller magistrat, skola gäldas af kommunerna, hvilka

jämväl hafva att tillhandahålla och anordna lämpliga vallokaler.

81 §.

Hvad i den för Stockholms stad fastställda valordning är stadgadt i fråga

om val af riksdagsmän i Andra Kammaren skall upphöra att gälla i afseende

å de val, som förrättas enligt denna lag.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

29

Bilaga.

Tabell, utvisande huru vanliga bråktal skola i hundradelar

beräknas.

7*

lika

med

0,50

7»

lika

med

0,33

6/l2

lika

med

0,5 0

13/l4

lika

med

0,93

Va

»

»

0,33

Va

»

»

0,44

V12

*

»

0,5 8

V15

»

0,0 7

7a

»

»

0,6 7

79

»

»

0,5 6

8/

/12

»

»

0,67

715

»

»

0,1 3

74

»

0,2 5

Va

»

»

0,67

9/

/12

»

».

0,7 5

»

»

0,20

74

»

»

0,50

Va

»

»

0,7 8

10/

/12

»

0,83

Vl5

»

»

0,2 7

74

»

0,7 5

7a

»

»

0,89

U/l2

»

»

0,92

Vl5

»

»

0,33

Va

»

»

0,2 0

Vio

»

»

0,1 0

Vl3

»

»

0,0 8

715

»

»

0,4 0

75

»

»

0,4 0

Vid

»

»

0,20

2/

/13

»

»

0,1 5

7l5

»

»

0,4 7

7s

»

»

0,6 0

8/

ilo

»

»

0,30

7l3

»

0,23

8/

Ilo

»

»

0,53

75

»

»

0,8 0

Vio

»

0,40

Vl3

»

»

0,31

9 /

Ilo

»

»

0,60

Ve

»

0,1 7

5 Ilo

»

0,5 0

°/l3

»

»

0,38

10/

/15

»

»

0,67

7g

»

»

0,33

Vio

»

»

0,60

6/l3

»

»

0,46

il/

Ilo

»

»

0,7 3

3/

/ G

»

0,50

Vid

»

»

0,7 0

Vl3

»

»

0,54

12/

/15

»

»

0,80

7.

»

»

0,67

8/

Ilo

»

0,8 0

8 /

/13

»

0,6 2

13/

/15

»

»

0,8 7

7g

»

»

0,8 3

9/io

»

»

0,90

9/

/13

»

0,6 9

U/l5

»

»

0,93

V 7

»

0,1 4

Va

»

»

0,09

10/

Ilo

»

»

0,7 7

Vie

»

0,06

77

»

»

0,2 9

7u

»

»

0,1 8

11/

/13

»

»

0,8 5

7ig

»

»

0,12

7v

»

»

0,43

Va

»

»

0,27

12/13

»

»

0,92

7l6

»

»

0,19

7?

»

»

0,57

Va

»

»

0,36

Vl4

»

»

0,0 7

4/l6

»

»

0,2 5

7?

»

»

0,71

7n

»

0,4 5

7l4

»

»

0,14

°/l6

»

»

0,31

7v

»

0,8 6

6/u

»

»

0,5 5

7l4

»

»

0,2 1

Vl6

»

0,3 7

Va

»

»

0,12

Va

»

»

0,64

Vl4

»

»

0,2 9

7l6

»

0,44

2/

/ 8

»

»

0,2 5

8/

/ii

»

»

0,7 3

714

»

»

0,36

8/l6

»

»

0,50

7s

»

»

0,37

9/

/ll

»

»

0,8 2

714

»

»

0,4 3

9 /

ho

»

»

0,56

Vs

»

»

0,50

10/n

»

»

0,91

V14

»

»

0,5 0

10/

Ilo

»

»

0,62

#/8

»

»

0,62

Via

»

0,0 8

8/

/14

»

»

0,5 7

ni

116

»

»

0,69

7s

»

»

0,7 5

712

»

»

0,1 7

9/

/14

»

»

0,6 4

12/

ho

»

»

0,7 5

Vs

»

»

0,8 7

7l2

»

»

0,2 5

10/

In

»

»

0,7 1

13/

/16

»

»

0,81

Va

»

»

0,1 1

4/l2

»

0,33

11/

/14

»

»

0,7 9

14/

ho

»

»

0,87

7#

»

»

0,22

5/l2

»

»

0,4 2

12/

/14

»

»

0,86

15/

no

»

»

0,94

0. S. V.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Konstitutionsutskottets Utlutande N:o 6.

Formulär 1.

Formulär till kungörelse om framläggande af röstlängd.

Kungörelse.

Härmed tillkännagifves, att röstlängd till ledning vid val i N. N. valdistrikt

till Riksdagens Andra Kammare finnes under tiden från och med den 24

till och med den 31 maj framlagd i---x) för att där vara för allmänheten

tillgänglig; och erinras tillika att den, hvilken rösträtt enligt denna längd ej

tillkommer, men som för sig vill påstå sådan rätt, eller den, som anser att

annan icke må vara i längden upptagen såsom röstberättigad, äger att sina

anmärkningar, skriftligen affattade och åtföljda af de bevis han vill åberopa,

ingifva till---2) före klockan 12 å . . . 3) dagen den — — —3), äfven
som

att pröfning af de mot röstlängden framställda anmärkningar, som i rätt

tid inkommit, äger rum i — — —4) . . . 5) dagen den — — —5).

Ort och tid.

Underskrift.

Anvisningar;

0 Här angifves den lokal, i hvilken röstlängden kommer att framläggas; och iakttages i afseende

därå, att behörig tillsyn öfver längden må kunna å det angifna stället utöfvas till förekommande

af att eljest anteckning i längden skulle af någon kunna verkställas.

2) Valnämndens ordförande, magistrat eller stadsstyrelse.

s) Här utsattes med angifvande af veckodag och datum den tid, inom hvilken anmärkningarna

sist skola vara ingifna; det är den 3 juni eller, om den dagen infaller å sön- eller helgdag, näst

påföljande söckendag.

4) Sockenstuga, rådhus eller annan lämplig lokal.

6) Här utsattes med angifvande af veckodag'' och datum den för anmärkningars pröfning bestämda

tid, som är den 15 juni eller, om denna dag infaller å sön- eller helgdag, näst påföljande

söckendag.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

31

Formulär 2.

Formulär till underrättelse enligt 11 §.

Jämlikt den röstlängd, som detta år upprättats för att i N. N. valdistrikt

tjäna till efterrättelse vid val till Riksdagens Andra Kammare, varder Eder

härigenom meddeladt, att Ni — — — — — — — — — — — — — —

icke är i röstlängden antecknad såsom röstberättigad.

Därest Ni vill för Eder påstå rätt till deltagande i det riksdagsmannaval,

vid hvilket nämnda röstlängd skall begagnas, äger Ni att Edra anmärkningar,

skriftligen afifattade och åtföljda af de bevis Ni vill åberopa, ingifva till---2)

före klockan 12 å . . .3) dagen den--3) juni, och kommer pröfning af sådana

i rätt tid inkomna anmärkningar att äga rum i — — —4) . . . °) dagen den

— —5) juni med början klockan 10 förmiddagen.

Poststämpelns datum.

Underskrift.

Anvisningar:

1) Här införas den eller de omständigheter, på grund hvaraf vederbörande från rösträtt

uteslutits.

2) Valnämndens ordförande, magistrat eller stadsstyrelse.

s) Här utsattes med angifvande af veckodag och datum den tid, inom hvilken anmärkningarna

sist skola vara ingifna; det är den 3 juni eller, om den dagen infaller å sön- eller helgdag, näst

påföljande söckendag.

4) Vederbörande lokal.

5) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den för anmärkningars pröfning bestämda

tid, som är den 15 juni eller, om denna dag infaller å sön- eller helgdag, näst påföljande

söckendag.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Formulär 3.

Formulär till underrättelse enligt 13 §,

Att i rätt tid anmärkning. . framställts därom, att i den röstlängd, som

detta år upprättats för att i N. N. valdistrikt tjäna till efterrättelse vid val

till Riksdagens Andra Kammare, Ni upptagits såsom röstberättigad, varder

Eder till kännedom härigenom meddeladt, med underrättelse tillika, att pröfning

af anmärkning .... äger rum i--— x) . . .2) dagen den — — 2) juni med

början klockan 10 förmiddagen, då tillfälle lämnas Eder att. . . samma bemöta.

Poststämpelns datum.

Underskrift.

Anvisningar:

0 Vederbörande lokal.

2) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den för anmärkningars pröfning bestämda

tid, som är den 15 juni eller, om denna dag infaller å sön- eller helgdag, näst påföljande

söckendag.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

33

Formulär 5.

Formulär till protokoll vid riksdagsmannaval.

Protokoll, hållet i N. N. valdistrikt vid val af ledamöter till

Riksdagens Andra Kammare å ■— — — (vallokalen) i

— — —■ (orten) den — — — (dag, månad och år).

Till förrättande af det val af ledamöter i Riksdagens Andra Kammare,

som blifvit utsatt att hållas härstädes denna dag, sammanträdde klockan---

förmiddagen den för sådant ändamål utsedda valnämnd (eller i stad, som utgör

ett valdistrikt: »stadens magistrat»; eller i stad, som bildar flera valdistrikt:

»den för sådant ändamål utsedda afdelning af magistraten»).

----------------------i)

Omslaget till den röstlängd, som vid valet begagnades, bröts vid förrättningen.

De i omslaget jämväl inneslutna röstsedlar, som till valmännen utlämnades,

försågos före utlämnandet med valdistriktets stämpel.

Valet fortgick till klockan — — eftermiddagen med uppehåll — —■ 2)

Vid valet afgåfvos i vederbörlig ordning — — — röstsedlar af — — —

i röstlängden antecknade valmän. — — — — — — — — — — — —3)

De afgifna röstsedlarna inlades efter verkställd räkning i ett omslag, som

förseglades under de . . ,4) sigill, som här nedan finnas aftryckta.

-------------------------5)

Vid förrättningen öfverblifna röstsedlar förstördes.

Vid protokollet

N. N.

Aftryck

Aftryck

Aftryck

Att detta protokoll vid valförrättningen upplästs och befunnits riktigt, bekräftas.

N. N.

,T ,T Ordförande vid valet. „ _

bi. N. N. N.

Anvisningar:

1) Har valet ej kunnat börja å bestämd tid, varde anledningen därtill här anmärkt.

2) Här angifvas klockslagen, under hvilka uppehåll i förrättningen, äfven på grund af gudstjänst,

ägt rum. Har valhandlingen eljest afbrutits, varde, med angifvande af orsaken, tiden för

afbrottet jämväl anmärkt.

3) Därest antalet afgifna röstsedlar ej öfverensstämmer med antalet af dem, som enligt anteckningarna

i röstlängden deltagit i valet, skall sannolika anledningen därtill här anmärkas.

4) Antalet, som skall vara minst tre.

5) Har röstsedel ej mottagits, varde det, med angifvande af orsaken, här anmärkt; och upptages

här jämväl hvad i öfrigt förekommit af beskaffenhet att böra till protokollet antecknas.

Bih, till Rilcsd. Prof. 1905. 3 Sami. 0 Käft.

5

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

_ Vid den kungl. propositionen finnes fogadt utdrag af det i statsrådet den

l21 januari 1905 förda protokoll öfver justitiedepartementsärenden, utvisande

att föredragande departementschefen — efter anmälan af Riksdagens skrifvelse

den 20 maj 1904, däruti Riksdagen tillkännagifvit, att den fråga, som

innefattades i Kungl. Maj ris vid samma års riksmöte aflåtna proposition med

förslag till ändrad lydelse af §§ 49 och 87 regeringsformen samt §§10 till

och med 25 äfvensom §§ 27, 28 och 38 riksdagsordningen, till följd af kam
DeParten,

entsrarRas. o!ika besM förfalJit “.anfört följande:

chefens vöa jag, min plikt likmätigt, ånyo går att till Eders Kungl. Maj:ts pröf
yttrande.

ning hänskjuta ett förslag till lösandet af den viktiga frågan om ändring i

gällande bestämmelser rörande valen till Riksdagens andra kammare, torde

det till en början tillåtas mig att i korthet erinra om det mottagande, Eders

Kungl. Maj:ts proposition vid 1904 års riksdag rönte inom riksförsamlingen.

I det utlutande, konstitutionsutskottet i frågan afgaf, anslöt sig utskottet

i hufvudsak till propositionens bestämmelser om valrättsvillkoren. Utskottet

förordade äfven den af Kungl. Maj:t föreslagna proportionella valmetoden, men

i fråga om valkretsindelningen ansåg utskottet riktigast, att stad och land

fortfarande vore fördelade i skilda valkretsar; dock att därvid någon utjämning

med afseende å städernas och landsbygdens nu stadgade representationsrätt

borde äga rum. Detta förslag vann icke godkännande i någondera kammaren.

Bättre framgång rönte däremot det kungl. förslaget, i det att första

kammaren med 93 röster mot 50 antog till hvilande för vidare grundlagsenlig

behandling ett förslag, som med några modifikationer och tillägg innefattade

bifall till Kung!. Maj ds förslag.

I andra kammaren anställdes voteringar bland annat om enahanda förslag,

som i första kammaren bifallits, äfvensom rörande ett förslag, som i

form af motion framburits från en stor grupp af andra kammarens ledamöter.

Denna motion motsatte sig införandet af proportionella val och förordade i

stället majoritetsval hufvudsakligen i enmanskretsar; endast de största städerna

skulle såsom nu bilda flermanskretsar. Enmanskretsarna skulle enligt detta

förslag utgöras af vissa medelstora städer samt af domsagorna jämte därinom

belägna smärre städer eller, där folkmängden inom sådant område berättigade

till mer än en riksdagsman, af deladt dylikt område. I fråga om valrättsvillkoren

anslöt sig motionen ganska nära till det kungl. förslaget; dock ville

den ej bland valrättsvillkoren upptaga propositionens fordran på fullgjord skatteplikt

till kommunen.

Sedan i andra kammaren det af första kammaren godkända förslag förkastats

med 116 röster mot 108, som voro för bifall, blef jämväl den nyssnämnda

motionen efter votering förkastad med 138 röster mot 87, som afgåfvos

för bifall till motionen, men därefter biföll kammaren med 116 röster

s. 35 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

35

mot 109 ett förslag, som endast så till vida skilde sig från omförmälda

motion, att det bland valrättsvilkoren upptog fullgjord skatteplikt till kommunen.

På grund af nu anmärkta röstsiffror lärer det vara tydligt, att af de förslag,

som vid 1904 års riksdag framkommo till den föreliggande frågans lösning,

Kungl. Maj:ts var det, som vann den största anslutningen inom representationen.

Utgången i kamrarna bör således ej anses utgöra något hinder

att lägga det kungl. förslaget till grund för en ny proposition i ämnet, om eljest

detta förslag vid förnyad pröfning finnes tillfredsställande. I sådant hänseende

vidhåller jag min till statsrådsprotokollet den 5 februari 1904 yttrade mening om

de Iproportionelia valens stora företräden framför majoritetsvalen. Särskild!

vill jag här framhålla, att med tillämpning af proportionella val en majoritet

inom valmanskåren ej kan, såsom vid majoritetsvalen ställes i utsikt, tillskansa

sig större antal platser än det, hvartill dess styrka berättigar, förutsatt

dock att minoriteten bevakar sina intressen. En naturlig önskan hos den

samhällsklass, som hittills varit talrikast representerad i andra kammaren, att

varda tillförsäkrad det inflytande, som rättvisligen bör tillkomma den, skall ock,

det är min öfvertygelse, leda därtill, att ett på allmän rösträtt grundad! förslag,

som ej är förenadt med proportionellt valsätt, svårligen kan väntas blifva

antaget åtminstone under den närmaste framtiden.

Innan jag ingår på en granskning af de erinringar mot det kungl. förslaget,

hvilka vid 1904 års riksdag framkommo, torde det vara lämpligt att

något skärskåda det förslag, som vann andra kammarens bifall. Hufvudintresset

härvid knyter sig helt naturligt till de grunder för valkretsindelningen,

som i förslaget voro angifna.

Under det att år 1902 valdes

i 150 landsbygdskretsar.................. 150 representanter och

i 50 stadskretsar ........................... SO »

230,

skulle enligt andra kammarens beslut ocli med tillämpning af folkmängdssiffrorna

den 31 december 1902 väljas

i 61 landsbygdsområden.................. 85 representanter

i 59 af landsbygd och städer bestående

områden..................... 103 » och

i 21 städer ....................................... 42 »

230.

I den till grund för beslutet liggande motionen både uttalats, att med

genomförande af en så utsträckt rösträtt, som då var af Kungl. Maj:t föreslagen,

den olikhet i representationsrätt, som för närvarande finnes mellan

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

land och stad, borde försvinna. Denna princip blef till en början så tillämpad,

att hvarje stad, hvars folkmängd, utan att uppnå hela valkvoten, likväl uppgick

till eller öfversteg halfva valkvoten, skulle få välja eu riksdagsman.

Anledningen härtill angafs vara, att städer af denna storlek företedde så utpräglade

skiljaktigheter från landsbygden, att deras sammanförande med

denna vid politiska val sannolikt icke skulle tillfredsställa vare sig dem

sjulfva eller den landsbygd, med hvilken de sålunda skulle komma att sammanföras.

På grund af hvad sålunda föreslagits skulle, enligt folkmängdssiffrorna

den 31 december 1902, It städer med mindre invånareantal än valkvoten

hvar för sig få välja egen riksdagsman, och häraf kom det sig, att rikets

21 största städer skulle tå tillsätta 42 riksdagsplatser eller blott 8 riksdagsmän

mindre, än hela det antal 50, som, enligt samma folkmängdssiffror, rikets alla

städer borde äga utse. Hvad i motionen yttrats rörande de städer, som, på

sätt nämnts, hvar för sig skulle få välja en riksdagsman, kan emellertid

med fullt fog tillämpas jämväl på ett stort antal medelstora städer, indika

likväl skulle ingå i de blandade stads- och landsbygdsvalkretsarna. Bortsedt

från alla städer, i Indika folkmängden ej uppgår till 7,000, skulle för närvarande

i ej mindre än 16 fall domsaga helt eller delvis välja tillsammans med

stad, som äger ett invånareantal, i de olika fallen växlande från 7,000 till öfver

10,000. Tages härvid jämväl i betraktande, att uti valkretsområdena på landet,

såväl de områden, Indika i sig innesluta städer, som de, Indika helt och hållet

bestå af landsbygd, jordbruksintresset skulle få att kämpa mot industri- och handelsintresset

i köpingar och municipalsamhällen samt å andra platser med sammanträngd

befolkning, såsom sågverk, järnverk in. fl., lära rikets jordbrukande

valmän icke sakna skäl att känna sig tvehågsna, huruvida det skall blifva dem

möjligt att under eu sådan valkretsindelning komma till sin rätt. Och deras

tvekan härutinnan skall säkerligen ej minskas, om de tänka sig, huru förhållandena

skulle gestalta sig i en ej alltför aflägsen framtid. Tv med den bestämda

tendens, folkmängden har att ökas hastigare i städerna och industriorterna

än på landsbygden, komme städerna och därmed jämförliga samhällen att,

frånsedt ökningen af antalet riksdagsmän för de rena stads valkretsarna, erhålla

ett under tidernas lopp alltjämt stegradt inflytande i de 59 blandade

valkretsarna. Stadsintresset, redan i princip något gynnadt framför landsbygdsintresset,

skulle då i sin helhet erhålla en mycket starkare representation,

än det rätteligen bör äga; en omständighet, som likväl ej utesluter, att

ett stort antal smärre städer, Indika nu hafva representanter i andra kammaren,

faktiskt skulle förlora sin representationsrätt och därmed möjligheten att få sina

särskilda intressen tillräckligt företrädda.

Hvad jag hittills yttrat rörande andra kammarens beslut i fråga om valkretsindelningen

är framkommet hufvudsakligen från synpunkten att antyda,

s. 37 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 6.

37

huru vanskligt det är att på denna väg träffa en anordning, som blott något _

så när uppfyller rättvisans fordringar. Men genomförandet af andra kammarens

beslut skulle medföra äfven andra afsevärda svårigheter. Dessa hafva de

motionärer, hvilkas förslag andra kammaren biföll, till största delen kringgått

och i stället öfverlämnat åt Kungl. Maj:t en mycket vidsträckt befogenhet i

afseende å valkretsars bildande.

Enligt det af andra kammaren bifallna förslaget skulle med tillämpning

af folkmängdssiffrorna den 31 december 1902 finnas 41 områden med därinom

belägna städer och 23 domsagor, hvilka områden och domsagor hvar

för sig ägde att utse mer än en riksdagsman. Hvarje sådant område eller

domsaga skulle således indelas i så många valkretsar, som motsvarade det

antal riksdagsmän, området eller domsagan ägde att utse. Denna indelning

skulle bestämmas af Konungen efter den grund, att indelningen, där så lämpligen

kunde ske, anordnades efter häradsgränserna.

Den sålunda föreslagna indelningen af de 23 domsagorna i skilda valkretsar

öfverensstämmer i det närmaste med de regler, som nu i § 13 mom.

2 riksdagsordningen äro stadgade i afseende å valkretsars bildande å landsbygden.

Dock skulle den reglerande myndighetens makt redan här ökas, i

det att den otvifvelaktigt kunde afvika från häradsgränserna i hvarje fall, där

den för sin del ansåge eu delning efter dessa gränser olämplig. Vida mer

betydelsefull skulle emellertid den reglerande myndighetens makt blifva, när

frågan gälde att dela de 41 af domsagor med därinom belägna städer bestående

områdena.

Utgöres domsaga, som med tillhörande stad eller städer skall delas, af två

härad, så är nog i åtskilliga fall uppenbart, att delningen kunde ske efter häradsgränserna.

Men i många fall skulle vid tillämpning af denna grund uppstå

sådan olikhet i folkmängd inom de särskilda kretsarna, att en indelning efter

häradsgränser måste där anses såsom mindre lämplig. Konungen skulle väl

då hafva ej blott rättighet utan äfven skyldighet att medelst öfverflyttande

af kommuner från det ena häradet till det andra söka hafva den mellan de

olika delarna uppkommande olikhet i folkmängd. Otvifvelaktigt skulle tillfälle

då gifvas till val mellan olika kombinationer, och af det sätt, hvarpå indelningen

verkställdes, kunde ofta bero, huruvida ett stads- och industriintresse

eller landtmannaintresset skulle i ena eller andra valkretsen blifva öfvermäktigt.

Liknande svårigheter uppkomma äfven, när den staden omslutande

domsagan består af tre härad. Ofta blefve då svårt att afgöra, om med det

staden omslutande häradet skulle förenas annat härad, eller om icke en öfverflyttning

af kommuner från ena häradet eller kanske till och med från två

af häradena borde ifrågakomma. Ett försök att å sådana områden tillämpa

den angifna delningsgrunden skall i många fall lätt visa, huru otillräcklig den

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Konstitutionsutskottets Utlutande N:o 6.

i verkligheten är och Indika svårigheter uppstå däraf, att man vid indelningen

icke kan undgå att taga hänsyn till den nu faktiskt bestående motsättningen

mellan stad och land. Vore således den reglerande myndighetens valfrihet ej

ringa i ett fall, där domsagan består af tre härad, blefve den antagligen ej

mindre, när häradena i domsagan äro ännu flera, likasom valfriheten alltid

måste blifva stor, när domsaga med tillhörande stad på grund af folkmängden

ägde att tillsätta tre riksdagsmän och således skulle delas i tre valkretsar.

Äfven där domsaga, som med tillhörande stad skulle delas, består af blott ett

härad, vore tydligtvis fältet Öppet för en mångfald kombinationer.

1 detta sammanhang torde böra anmärkas, att då förutnämnda motionärer

ej funnit anledning till införande af emnanskretsar i de städer, som

skulle äga att utse flera riksdagsmän, de såsom skäl härför uppgifvit, att de

grunder, efter hvilka valkretsindelningen där skulle verkställas, icke kunde

blifva så bestämda, att möjlighet till godtycke vid skeende omregleringar

kunde förebyggas. Möjligheterna till godtycke torde .dock icke vara nämnvärdt,

om ens något större med afseende å dessa städer, än i fråga om de

af domsaga och stad bestående områden, hvarom nyss talats. Uppgiften att

i de stora städerna sammanföra regelbundna rotar och kvarter till särskilda

valkretsar kan, såvidt jag förstår, ej vara af mera grannlaga natur, än den

att på landet, med upplösande af häradsgränser, bilda valkretsar af de ofta

mycket olika och oregelbundna enheter, som där stå till buds, samt under de

svårigheter dessutom, som uppkomma genom de anmärkta intressemotsatserna.

Då för öfrigt den förut antydda tendensen hos majoritetsvalen i allmänhet

att orättvist gynna majoriteten inom valmanskåren naturligtvis gör sig allra

starkast gällande, när dessa val anordnas i flermanskretsar, hade det nog

från denna omständighet kunnat hämtas tillräckligt vägande skäl att uppdela

äfven de största städerna i emnanskretsar.

Att de motionärer, som för sig vunno andra kammarens pluralitet, icke

löst de svårigheter i afseende å valkretsindelningen, hvilka äro förenade

med den af dem intagna ståndpunkten, tror jag mig hafva tillräckligt ådagalagt,

likasom äfven att deras förslag i verkligheten innebär ett öfverlåtande

på regeringsmakten att i ett flertal fall, och synnerligast där ett stadsintresse

står emot ett landsbygdsintresse, efter fritt val bestämma valkretsindelningen.

Stora möjligheter till gynnande af ett visst politiskt intresse

skola härvid uppenbarligen erbjuda sig. Den ökning af Konungens makt, andra

kammaren sålunda velat medgifva, framstår desto mera egendomlig, som den

moderna statsförfattningsrätten såsom oafvislig uppställt den fordran i fråga

om valkretsindelningen, att de regler, som härom skola gälla, bestämmas

genom lag; en uppfattning, som också nästan undantagslöst är tillämpad i

de europeiska staterna. Å andra sidan anser jag mig ej behöfva närmare

s. 39 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

39

framhålla de många möjligheter till klander, regeringsmakten, äfven när den

vore som mest opartisk, skulle från olika håll såväl inom som utom representationen

ådraga sig vid tillämpning af en lagbestämmelse i enlighet med

andra kammarens beslut, och jämväl från denna synpunkt vore det nog skäl

att öfverväga, om det kan vara lämpligt, att regeringsmakten erhåller det

välde öfver valkretsindelningen, som här blifvit ifrågasatt.

Ser man däremot till, huru det kungl. förslaget löst svårigheterna i afseende

å valkretsindelningen, skall man icke kunna förneka de störa fördelar,

detta förslag äfven i hithörande hänseenden erbjuder framför en indelning i

enmanskretsar. Med hjälp af de stora valkretsar, som äro eu del af de proportionella

valens väsen, har det blifvit möjligt att inom hvarje valkrets skaffa

det utrymme, de olika intressena kräfva för att kunna bestå och utveckla sig.

Således löses af sig själf den pågående striden mellan stad och land. Af

samma skäl komma, såsom jag äfven vid ärendets föregående behandling

inför Eders Kungl. Maj:t den 5 februari 1904 yttrade, de olägenheter att försvinna,

hvilka enligt nu gällande ordning äro en följd af olika städers sammanslagning

till gemensamma valkretsar. Likaså de svårigheter, hvilka uppstå

vid och genom en valkretsindelning, som afser att till gemensamma enmanskretsar

förena stad och land. I stället för eu konstlad, mer eller mindre

bristfällig, aldrig riktigt rättvis och under årens lopp alltmera otillfredsställande

valkretsindelning, föreligger nu i Kungl. Maj:ts förslag en efter

rationella grunder uppgjord indelning, som, på samma gång den är geografiskt

fast, erbjuder en mycket stor böjlighet och anpassningsförmåga inför

växlande befolknings- och näringsförhållanden. Och tekniskt sedt äro de

föreslagna grundlagsbestämmelserna, i hvad de afse grunderna för valkretsarnas

bildande, enkla och klara samt lätta att tillämpa. För att ett valsystem,

som erbjuder sådana fördelar framför en indelning i enmanskretsar,

skall kunna lämnas åsido, måste däri kunna påvisas många och stora olägenheter.

År systemet endast besvärligare och mera inveckladt än det nuvarande,

synes denna omständighet, helt naturlig i och för sig, ej vara af beskaffenhet

att böra föranleda dess förkastande.

Då det nu från vidt skilda håll erkänts, att det proportionella system,

som af den för ändamålet, tillsatta kommitté föreslagits, är väl funnet och i

alla detaljer noga utarbetadt, och då jag af hvad som förekom vid 1904 års

riksdag blifvit ytterligare styrkt i min öfvertygelse, att denna metod är ett

godt medel att nu vinna en lösning af rösträttsfrågan, tvekar jag ej att på det

varmaste förorda, att det förslag Eders Kungl. Maj:t framlade vid samma riksdag

måtte till innevarande års riksmöte varda i hufvudsak ånyo framlagdt.

Från den grupp inom andra kammaren, som vid 1904 års riksdag kraftigast

motsatte sig Kungl. Maj:ts förslag, framhölls med skärpa att, om pro
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

portionella val skulle införas, dessa borde afse jämväl första kammaren, och

att, då något förslag i sådan riktning ej förelåg, Kung!. Maj ds proposition af

sådan orsak ej kunde bifallas. Jag bestrider att de båda frågor, man sålunda

velat sammanföra, stå i något organiskt samband med hvarandra; de

göra det så mycket mindre, som första kammaren uppenbarligen fått den

särskilda uppgiften att utgöra ett återhållande element till förhindrande af

förhastade beslut af representationen. Tanken på införande af proportionella

val här i landet har ursprungligen framkommit med hänsyn till önskvärdheten

att vinna en både effektiv och snar lösning af frågan om utsträckt valrätt

till andra kammaren. När denna önskan nu står inför möjligheten att

kunna förverkligas och man då påyrkar införande af proportionella val äfven

till första kammaren, framställer man helt enkelt ett nytt anspråk, och ett

anspråk därjämte, som man måste inse vara åt* beskaffenhet att ej kunna i

den närmaste framtiden realiseras.

Till stöd för detta nya anspråk har åberopats, att införandet af proportionella

val enbart till andra kammaren skulle medföra, att första kammaren

kornrne att i frågor, som kunna göras till föremål för gemensam omröstning,

tilläggas ökad makt genom det understöd, denna kammare kunde väntas

erhålla af representanterna i andra kammaren för de mera bemedlade i samhället.

Hvilket ringa inflytande dessa skola kunna öfva på andra kammarens

sammansättning, framgår emellertid af en nyligen gjord undersökning, enligt

hvilken antalet enskilda personer, som år 1903 voro påförda inkomstskatt,

för hela riket uppgick till 191,515. Bland dessa, däri dock äfven kvinnor och

personer af mankön under 25 år äro inräknade, utgör enligt verkställda beräkningar

antalet af dem, som skatta för en årlig inkomst af 2,000 kronor

eller därutöfver, ej mera än omkring 40 %, och äfven om härtill läggas de,

som af fastighet beräknas hafva en inkomst af 1,000 — 2,000 kronor, torde

hela antalet af dem, som sålunda skulle kunna anses tillhöra de mera burgna

i samhället, ej öfverstiga 100,000. Anser man sig bland de mera burgna

kunna upptaga äfven dem, hvilkas inkomst af fastighet beräknas till 600 —

1,000 kronor, skulle härigenom sistnämnda antal ej ökas med mera än något

öfver 30,000. Tages nu i betraktande, att antalet valberättigade efter den

föreslagna rösträttsutvidgningen skulle enligt nuvarande folkmängdsförhållanden

utgöra omkring 1,000,000, så lärer det ej med fog kunna sägas, att

ett förmögenhetsintresse i första kammaren skall kunna påräkna något mera

betydande stöd af ett motsvarande intresse i andra kammaren. Tvärtom

bör det ju vid jämförelse med antalet af dem, som vid senast förrättade

allmänna val till andra kammaren voro röstberättigade, hvilket antal utgjorde

blott 382,075, vara uppenbart, att de mindre bemedlade i samhället skola

enligt Kungl. Maj:ts förslag så öfvervägande behärska valen till andra

s. 41 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

41

kammaren, att ett förmögenhetsintresse i första kammaren då icke kan på

långt när vinna det understöd i andra kammaren, för hvilket möjlighet nu

linnes. I stället för att hålla det anförda skälet giltigt, torde man snarare

kunna säga, att de, som nu i sammanhang med införande af allmän rösträtt

påyrka bibehållandet af majoritetsvalen eller införandet af proportionella val

äfven till första kammaren, vilja i fråga om maktfördelningen mellan kamrarna

åstadkomma till andra kammarens fördel en större rubbning, än som

ensamt af rösträttens utvidgning bör blifva en följd. Jag vidhåller min förut

uttalade åsikt, att eu uppriktig önskan att nu eller i den närmaste framtiden

få rösträttsfrågan löst ej kan förenas med ett anspråk att samtidigt genomdrifva

en reform i fråga om första kammarens bildande.

Af de invändningar, som bruka framställas mot den af Kungl. Maj:t vid

1904 års riksdag framlagda proportionella valmetoden, är det knappast någon,

som ej varit beaktad af den kommitté, som utarbetat denna metod. Att de

hittills framkomna anmärkningarna ansetts icke vara alltför tungt vägande,

torde också vara tämligen allmänt erkändt.

Om en proportionell valmetod skall kunna uppfylla sitt ändamål, lärer

det icke kunna undvikas, att hela systemet blifver vida mera inveckladt och

bestämmelserna mera detaljerade, än förhållandet är vid det enkla majoritetsvalet.

Hufvudsyftet vid uppgörandet af ifrågavarande metod har otvifvelaktigt

varit att åstadkomma full elfektiviiet men ändå ställa minsta möjliga anspråk

på valmännens förmåga att utföra själfva valhandlingen. Någon annan proportionell

metod, som i lika hög grad befordrar detta syfte men på samma gång

äger fördelen af mindre invecklade regler, har, såvidt jag förstår, ännu ej

blifvit uppvisad. Att den ifrågavarande metoden med lätthet skall kunna af

valmännen i vårt land tillämpas, därom hyser jag intet tvifvel.

Den mening, som i valkretsarnas storlek ser ett hinder mot antagandet

af den proportionella metoden, torde bäst bemötas genom eu hänvisning till

hvad jag förut yttrat i fråga om valkretsindelningen. När det säges. att de

föreslagna valkretsarna äro så stora, att svårigheter uppstå för de valberättigade

inom eu valkrets att sammanträffa för vidtagande af nödiga förberedelser

till valet, kan jag naturligtvis icke bestrida, att detta tal är till

viss grad sant; men det är ej utstånden, som mest inverka, utan samfärdsförhållandena,

och dessa äro numera i flera hänseenden så utvecklade i vårt

land, att de anmärkta svårigheterna torde kunna öfvervinnas utan allt för

stora olägenheter. I öfrig! är det anmärkningsvärd!, att invändningen om

valkretsarnas storlek framhållits, icke så mycket från deras sida, som däraf

äro mest beroende, nämligen landtmännen, utan från helt annat håll. Att det

föreslagna nya valsättet skall för valmännen, åtminstone på vissa trakter,

medföra ökade besvär och omkostnader, är äfven en omständighet, som icke

Bih. Ull Rilcsd. Prof. 1905. 3 Sand. G Haft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

kan förnekas, men efter en genomförd betydligare utvidgning af valrätten

lära nog, alldeles oberoende af valsättet, de valmän, som nu ej äro organiserade,

hafva att underkasta sig besvär och utgifter i en omfattning, som

hittills varit för dem okänd.

Huru stora valkretsarna skola göras, därom föreligga nu till preliminärt

afgörande endast de hufvudgrunder, som i § 15 riksdagsordningen intagits.

Enligt dessa skola i regel valkretsarna sammanfalla med länen, men möjlighet

är ock lämnad att, där förhållandena så medgifva eller fordra, dela län i högst

två valkretsar. Frågan, i hvilken utsträckning sådan delning bör ske, afgöres

först när det uppgjorda förslaget till vallag skall slutligen pröfvas. Att i afseende

å länens delning gå längre än detta förslag angifver, synes mig ej vara lämpligt.

När man hunnit vänja sig vid tanken på stora valkretsar, skall man nog inse

fördelarna af att ej onödigtvis minska dem. Men oaktadt jag sålunda i princip

gillar den i förslaget till vallag intagna valkretsindelning, bör detta ju ej utgöra

något hinder att, om det skulle visa sig att något eller några län, t. ex. Älfsborgs

och Jämtlands län äfvensom de två nordligaste länen, lämpligen kunna

delas, en sådan delning må i den blifvande vallagen varda bragt till utförande.

Frågan om det inflytande, partiledningar och tidningspress kunna antagas

erhålla, har såväl af den förut omnämnda kommittén som ock i Kungl. Maj ds

proposition till 1904 års riksdag blifvit så grundligt behandlad, att mera icke

torde vara att därom tillägga. Det har emellertid sagts, att den politiska

iifaktigheten skulle blifva minskad och rent af förlamad genom införande af

proportionella val. Då metodens uppgift just är att bereda minoriteterna

möjlighet att göra sig gällande, ofta mot en majoritet, som nu obestridt

behärskar valen, kan jag icke förstå detta påstående. Än mindre förstår

jag en från samma håll uttalad åsikt, att det icke ligger någon större betydelse

eller rättvisa däri, att en minoritet insläppes i en lagstiftande församling, ty

det måste väl ändock böra förväntas, att den härskande majoriteten ej skall

vara oemottaglig för skäl, som från motsidan kunna anföras.

Under det att somliga hysa fruktan för den makt, partiledningarna skola

erhålla genom de proportionella valen, har från annat håll valkandidaternas

makt framhållits såsom minst lika vådlig. Är denna farhåga befogad, synes

den till en början mindre väl kunna stå tillsammans med en fruktan för valledningarnas

stora inflytande, för så vidt man ej utgår från den förutsättning,

att partiledningarna komma att helt och hållet sammanfalla med valkandidaterna;

en förutsättning, som ytterst sällan torde inträffa, I regel lära nog

vallistorna komma till stånd genom en samverkan mellan partiledningarna och

valkandidaterna. Men ingendera sidan torde härvid finna tillrådligt att handla

mot valmännens önskningar, sådana de offentligt gifvit sig till känna eller

eljest äro veterliga, ty genom den föreslagna metoden äga valmännen möj
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

43

lighet att besvara yttringar af dylika maktmissbruk på ett sätt, som bör

motverka deras framträdande.

Öfriga mot den föreslagna metoden gjorda anmärkningar synas mig icke

vara af beskaffenhet att behöfva särskildt bemötas. De äro mera framkonstruerade

än öfvertygande, innehålla ofta mera af gissningar om hvad som

möjligen kan hända än om hvad som antagligen kommer att ske; och jag

tror ej att de, som framställa dessa anmärkningar, skola i dem finna grundade

skäl till metodens förkastande.

De uttalanden, som i Riksdagen framkommit rörande själfva hufvudpunkten

i den föreliggande frågan, eller omfattningen af rösträttens utvidgning, gifva

vid handen, att numera en alltmera enstämmig åsikt inom representationen

råder därom, att man bör tillmötesgå krafvet på allmän rösträtt. Det torde

därför icke vara nödigt att närmare utveckla de skäl, som tala för en dylik

utsträckning af den politiska rösträtten. I de bestämmelser rörande valrättsvillkoren,

som Kungl. Maj:t vid förra riksdagen föreslog, gjordes emellertid

af konstitutionsutskottet en del modifikationer och tillägg, hvilka i hufvudsak

godkändes af första kammaren, likasom äfven andra kammarens beslut innefattar

ett par smärre afvikelser från det kungl. förslaget i denna del. Jag

anhåller att nu få upptaga till granskning hvad sålunda blifvit inom Riksdagen

föreslaget.

Under det att den kungl. propositionen såsom allmän regel upptog i §

17 riksdagsordningen, att valrätt tillkomme en hvar välfrejdad svensk man

från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufem

års ålder, föreslog konstitutionsutskottet, att valrätt skulle tillkomma »inom

den kommun, där han bosatt är, en hvar välfrejdad svensk man, som är

skyldig till staten erlägga direkt skatt, från och med kalenderåret näst efter

det, hvarunder han uppnått tjugufem års ålder». Andra kammarens beslut

åter innefattade ej annan afvikelse från den af Kungl. Maj:t föreslagna affattningen,

såvidt angår nu ifrågavarande allmänna regel, än att åldersgränsen

bestämdes till tjugufyra år.

Med införandet af orden: »inom den kommun, där han bosatt är», afsåg

utskottet att meddela föreskrift därom, att den valberättigade måste vara

mantalsskrifven i den kommun, där han ville utöfva rösträtt. Enär den

nuvarande grundlagsbestämmelsen, där de nämnda orden återfinnas, oskiljaktigt

bundit den politiska rösträtten vid valrätt i kommunala allmänna angelägenheter,

har det varit naturligt att där angifva, i hvilken kommun den politiska

rösträtten må utöfvas, och det har äfven varit nödvändigt att sa göra, ehvar

eljest skulle kunna inträffa, att en person finge politisk rösträtt i två eller

flera kommuner. Annorlunda ställer sig saken, när bestämmelserna rörande

den politiska rösträtten komma att stå på egen grund och därjämte är afsedt

att i eu vallag gifva tydliga och detaljerade föreskrifter rörande de

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

närmare villkoren för att en person skall blifva i röstlängden upptagen

såsom röstberättigad. Det ifrågavarande tillägget, som ju egentligen äger

betydelse endast för frågan, hvar rösträtt må utöfvas, är då icke längre nödigt,

och det synes så mycket mindre höra intagas i en grundlagsbestämmelse,

som det lätt kan blifva vilseledande. Enligt den tilltänkta vallagens föreskrifter

är nämligen rättigheten för eu person att vid en viss tidpunkt utöfva

rösträtt i eu kommun beroende af, huruvida personen varit i denna kommun

så tidigt mantalsskrifven, att han kunnat upptagas i den för valdistriktet

upprättade, vid nämnda tidpunkt gällande röstlängden. Har han senare inflyttat

och mantalsskrifvits, kan han, enligt förslaget till vallag, ej få åtnjuta

valrätt i denna kommun, fastän han otvifvelaktigt är där bosatt. Om således

grundlagens bud affattades så, som konstitutionsutskottet föreslagit, skulle det

för nu angifna fall blifva allt för vidsträckt; men det skulle ock, så vidt

angår rösträttens utöfning i den kommun, från hvilken inflyttningen skett,

blifva i motsvarande grad allt för inskränkt. Ty i denna senare kommun

skall den afflyttade personen, om han där blifvit i röstlängden upptagen såsom

röstberättigad, enligt vallagens mening äga att, så länge denna röstlängd

är gällande, få utöfva sin politiska rösträtt.

Det andra af konstitutionsutskottet föreslagna tillägget innefattar, att

endast sådana män, som äro förpliktade att till staten erlägga direkta skattebidrag,

må tillerkännas politisk valrätt. För närvarande skulle härigenom

orsakas allenast att de, som äro befriade från mantalspenningar, blefve från

rösträtt uteslutna. Äfven om det kunde medgifvas, att ett tillägg i detta

syfte ej är af någon större praktisk betydelse, talar alltid däremot, att det

innefattar en afvikelse från den allmänna rösträttens princip. Ett dylikt

tillägg skulle fortfarande göra valrätten beroende af skattelagstiftningen.

Hvarje ändring i denna lagstiftning, gående ut på att befria de mindre bemedlade

från direkt skatt, skulle då utesluta dem från politisk rösträtt, och

denna påföljd kunde naturligtvis i sin ordning verka hindrande på genomförandet

i nyss angifna riktning af en skattereform, som i en framtid måhända

kunde finnas önsklig. Jämväl torde böra erinras om den ej obetydliga apparat,

som, därest utskottets förslag antoges, skulle behöfva skapas till förebyggande

däraf, att den kommunalstyrelserna nu tillagda befogenhet att meddela befrielse

från erläggande af mantalspenningar blefve i politiskt intresse missbrukad.

Då således den af regeringen efter omsorgsfull pröfning fattade ståndpunkt

i denna fråga lärer framför utskottets äga företrädet af större inre styrka

och afsevärda yttre fördelar, synes mig både riktigt och lämpligt att fasthålla

vid denna ståndpunkt.

I afseende å den åldersgräns, som bör stadgas för utöfvande af politisk

rösträtt, kunna meningarna helt naturligt vara delade därom, huruvida siffran

skall sättas till 24 eller 25 år, men skål torde ej föreligga att frångå den

s. 45 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskotteis Utlåtande N:o 6.

45

förut föreslagna åldersgränsen af 25 år, hvilken äfven synes för sig hafva

öfvervägande sympatier inom Riksdagen.

Hvad den kungl. propositionen i § 17 riksdagsordningen innehöll rörande

de omständigheter, som skulle verka diskvalificerande i fråga om valrätten,

vann i hufvudsak kamrarnas godkännande. Dock innefattar första kammarens

beslut en i enlighet med konstitutionsutskottets förslag vidtagen mindre redaktionell

ändring af momentet a), hvilken ändring torde höra godkännas; andra

kammaren åter biföll för sin del en ändrad lydelse af momentet b).

I afseende å detta sista moment hade Kungl. Maj:t föreslagit, att den,

som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sistförfluten kalenderåret

af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själ!’, hans hustru eller minderåriga

barn, icke skulle äga valrätt. Denna formulering ansågo de motionärer i

andra kammaren, om Indika förut talats, vara otillfredsställande i så måtto,

att den icke noggrannt begränsade diskvalifikationen till de fall, då understödstagaren

påtagligen kommit i sådan ställning, att utöfvandet af rösträtt ej lämpligen

kunde honom medgifvas. Därför föreslogo motionärerna, att det ifrågavarande

momentet skulle så affattas, att diskvalifikationen komme att afse

»den, som på grund af gällande föreskrifter angående fattigvården står under

fattigvårdsstyrelses målsmans- eller husbonderätt», och denna lydelse blef af

andra kammaren bifallen.

I formellt hänseende bör enligt min åsikt ett grundlagsstadgande så affattas,

att dess innehåll så litet som möjligt blir beroende af lagstiftningen

på andra områden. Samma skäl, som anförts mot att, såsom konstitutionsutskottet

föreslog, göra valrätten direkt beroende af en skattelag, som det

många gånger varit tal om att upphäfva, bör således i lika grad gälla, då

fråga blir att bygga valrätten på en i förordningen om fattigvården intagen

detaljbestämmelse, som jämförelsevis lätt kan blifva ändrad.

Om således af nu nämnda skäl den af motionärerna föreslagna bestämmelsen

är mindre tillfredsställande, saknas det ej heller mot densamma invändningar

af saklig innebörd. Målsmans- och husbonderätt tillkommer fångvårdsstyrelse

öfver den, som själf af fattigvårdssamhället åtnjuter full försörjning,

hvilken ej är blott tillfällig'', och husbonderätt äger fattigvårdsstyrelsen

öfver enhvar, som för sig åtnjuter annan fattigvård eller hvars hustru eller

minderåriga barn enligt 1 § fattigvårdsförordningen åtnjuta full försörjning,

som ej är tillfällig. Denna målsmans- och husbonderätt räcker så länge

fattigvården fortfar. Att i dessa fall bestämma, när sådan rätt föreligger,

torde vara jämförelsevis lätt. Men fattigvårdsstyrelse äger ock husbondevälde

öfver den, som genom lättja eller liknöjdhet ådragit sitt minderåriga

barn eller sin hustru sådan nöd, att fattigvård måst enligt samma 1 §

någon af dem lämnas, äfven om fattigvården varit tillfällig. Af fattigvårdsstyrelsen

kan väl i sådant fall åberopas, att nöden uppkommit genom den

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

ifrågavarande personens lättja och liknöjdhet, men detta föreligger i regel

blott såsom ett påstående, ej såsom något faktum, hvilket vid röstlängdens

upprättande kan tagas för godt. Endast efter behörig anmälan hos Konungens

befallningshafvande och sedermera hållna förhör inför befallningsliafvanden eller

domstol kan den åberopade lättjan och liknöjdheten blifva ådagalagd. Äfven

bör härvid tagas i betraktande, att i sistnämnda fall fattigvårdsstyrelsens liusbondevälde

öfver den ifrågavarande personen fortfar ända till dess att den

kostnad, han tillskyndat fattigvårdssamhället, blifvit godtgjord. Häraf följer,

att om han efter begången oordentlighet sedermera försörjer hustru och barn,

men ej mäktar återgälda kostnaden, han alltjämt är sin rösträtt förlustig.

Alldeles motsatt varder förhållandet, där målsmans- och husbonderätten gäller

blott så länge fattigvården fortfar. Det vore i dessa fall ej otänkbart, att en

understödstagare någon kort tid före röstlängdens upprättande kunde undanbedja

sig förut erhållet understöd för att några dagar efter röstlängdens

justering åter påkalla hjälp af fattigvården. Lika olämpligt som det väl vore,

om en sådan person skulle i röstlängden upptagas såsom röstberättigad, lika

obilligt vore det, att den andre, om hvilken jag förut talat, aldrig skulle blifva

röstberättigad.

På grund af de erinringar, hvilka sålunda kunna göras mot den af andra

kammaren bifallna lydelsen, hade regeringen vid utarbetande af motsvarande

bestämmelse i Kung!. Maj:ts år 1904 afgifna förslag förkastat en dåredan framkommen

tanke att affatta bestämmelsen så, som i motionen föreslagits. De nämnda

erinringarna synas däremot ej, åtminstone icke i lika hög grad, träffa den af Kungl.

Maj:t föreslagna bestämmelsen. Väl kan det i särskilda fall, där sjukdom eller

andra olyckor vållat att fattigunderstöd behöft mottagas, vara häråt att familjefadern

därigenom skall förlora sin rösträtt. Men denna hårdhet framträder ej

starkare för en understödstagare än för den, som ej kunnat betala sina skatter

eller kommit i konkurstillstånd. I afseende å betydelsen af uttrycket: »häftar

för understöd» är att anmärka, att då i förordningen om fattigvården stadgas

återbetalningsskyldighet endast beträffande understöd, som någon själf mottagit

eller som enligt förordningens 1 § tilldelats hans hustru och minderåriga barn,

annat fattigunderstöd ej kan med detta uttryck afses, således ej t. ex. understöd

till fattigt barn i skolåldern. Den af Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen af

ifrågavarande bestämmelse förutsätter således för sin tillämplighet ett enkelt,

jämförelsevis lätt utredt förhållande och torde icke i tillämpningen erbjuda

några större svårigheter.

Ehuru slutligen i fråga om § 1 7 riksdagsordningen icke någondera kammaren

godkänt konstitutionsutskottets uppfattning, att den i slutet af samma

paragraf intagna hänvisning till vallagen skulle vara obehöflig och olämplig, tilllåter

jag mig ändock här anmärka, att hänvisningen är så mycket nödvändigare,

som vallagens föreskrifter om röstlängd medföra att en person, oaktadt han å

s. 47 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande. N:o 6.

47

valdagen uppfyller samtliga de i grundlagen för rösträtt stadgade villkor, ändock

icke kommer i utöfning af denna rätt, nämligen om han ej uppfyllt dessa

villkor å sådan tid, att lian kunnat blifva i längden upptagen såsom röstberättigad.

I afseende å det antal riksdagsmän, hvarje valkrets skall äga att utse,

föreslog konstitutionsutskottet, att detta antal icke i någon valkrets skulle

understiga tre. Det till grund för detta förslag närmast liggande skälet, att

Gottland därigenom finge behålla rätten att utse tre representanter i andra

kammaren, synes behjärtansvärdt, hvadan förslaget torde böra godkännas.

De bestämmelser rörande själfva valsättet, som den kungl. propositionen

intagit i § 19 riksdagsordningen, fann konstitutionsutskottet vara alltför ofullständiga,

och utskottet föreslog därför, att i nämnda lagrum skulle införas vissa

från förslaget till vallag hämtade stadgande^ hvilka utskottet ansåg vara af

principiell natur och äga nära samband med riksdagsordningens förutvarande

bestämmelser. Enär riksdagsordningen ju afsett att fullständigt upptaga reglerna

för Riksdagens bildande, och denna princip fortfarande skall tillämpas i

afseende å första kammaren, kan det väl, teoretiskt taget, synas oegentlig!

att i fråga om andra kammaren intaga i riksdagsordningen endast de bestämmelser,

som i det kungl. förslaget innehållas; men då åt praktiska skäl

en vallag numera torde vara behöflig med afseende å andra kammarens bildande,

synes det icke vara lämpligt att därom i grundlagen införa flera bestämmelser,

än som äro oundgängligen nödiga. Kungl. Maj:ts förslag upptager

i § 19 riksdagsordningen de tre ledande grundprinciperna för valen till

andra kammaren: att valen äro direkta, att valsättet är proportionellt och

att valrätten är lika för alla röstande. Fordrar man tillika, att riksdagsordningen

skall t. ex. angifva arten af den proportionella metod, som är afsedd

att tillämpas, så uppstår lätt tvist om hvad som därvid är hufvudsak och

hvad som är att hänföra till bisak; och i allt fall skall det icke vara möjligt

att med några allmänna drag så beskrifva den ifrågavarande metoden, att den

därigenom blir begriplig. Tager man därjämte i betraktande, att eu vallag

på grund af sättet för dess tillkomst icke saknar nödig motståndskraft mot

öfverilade ändringsförslag, lärer en åtgärd i den afl konstitutionsutskottet föreslagna

riktning icke vara af behofvet påkallad.

Uti § 20 riksdagsordningen hade Kungl. Maj! föreslagit, att till ledamöter

i andra kammaren skulle endast kunna utses män, som äga valrätt inom den

valkrets, för hvilken de väljas, och icke enligt § 26 äro obehöriga att vara

riksdagsmän. Jämväl härutinnan förordade konstitutionsutskottet någon ändring

i hvad Kungl. Maj! föreslagit, nämligen dels att efter ordet »som» skulle

inskjutas: »vid valtillfället» och dels att de ord, som innehålla hänvisning till

§ 26 riksdagsordningen, skulle uteslutas. Såsom skäl för den först nämnda

ändringen angafs, att utskottet ville undanröja all tvekan, huruvida suppleants

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

valbarhet borde bedömas med hänsyn till förhållandena vid själfva valet eller

vid den tid, då suppleant i afgången riksdagsmans ställe utses.

Af den föreslagna §17 riksdagsordningen jämförd med förslaget till vallag

framgår, att valrätt tillkommer endast den, som är i röstlängden upptagen såsom

röstberättigad. För uppfyllande af det i § 20 riksdagsordningen uppställda villkor

för valbarhet erfordras således allenast att vara upptagen såsom röstberättigad

i den vid valtillfället gällande röstlängd. Då denna regel uppenbarligen

bör äga tillämpning äfven i afseende å suppleant, synes det ej

vara olämpligt att i anslutning till utskottets förslag i denna del förtydliga

§ 20 riksdagsordningen i sådan riktning. Emellertid tillåter jag mig här

erinra, att frågan, huruvida suppleant är valbar i detta ords vidsträcktare

betydelse, d. v. s. är enligt § 26 riksdagsordningen behörig att vara riksdagsman,

naturligen skall bedömas efter förhållandena vid den tid, då suppleant

i afgången riksdagsmans ställe utses.

Borttagandet af hänvisningen till § 26 riksdagsordningen ansåg utskottet

nödig med hänsyn därtill att, enär i bestämmelsen om villkoren för valbarhet

till ledamot af första kammaren någon hänvisning till § 26 ej förekommer,

det skulle blifva oklart, huruvida denna paragraf vore tillämplig äfven i afseende

å första kammaren. En misstolkning i detta hänseende anser jag

visserligen ej vara att befara, enär § 26 riksdagsordningen uttryckligen är i

lagen angifven såsom gemensam för både första och andra kammaren, men

då det ändå kan synas formellt oegentligt att endast beträffande andra kammaren

hänvisa till § 26, och det hittills i praxis ej uppstått någon tvekan

därom, att valförrättare!! vid bedömande af valbarheten har att tillämpa både

nuvarande § 19 och § 26 riksdagsordningen, torde hänvisningen till sistnämnda

lagrum kunna utgå.

En omredigering af § 23 riksdagsordningen enligt Kungl. Maj:ts förslag,

i syfte att afhjälpa eu utaf utskottet anmärkt ofullständighet däri, bör naturligtvis

vidtagas. Utskottets förslag att i § 38 riksdagsordningen inrymma åt

konstitutionsutskottet samma rätt till initiativ med hänsyn till vallagen, som tillkommer

utskottet niet! afseende å grundlagsfrågor, anser jag mig kunna förorda,

och hvad utskottet hemställde därom, att stadgande rörande sättet för

vallagens stiftande borde införas i § 49, i stället för, såsom Kungl. Maj:t föreslagit,

i § 87 regeringsformen, synes äfven böra godkännas. Såsom följd häraf

torde jämväl beträffande § 53 regeringsformen vidtagas den jämkning, utskottet

föreslog.

Enligt § 31 regeringsformen äga städernas till deltagande i riksdagsmannaval

berättigade invånare att till borgmästaretjänster föreslå tre behöriga män,

af hvilka en skall af Konungen utnämnas, och på lika sätt förhålles med rådmans-

och magistratssekreterare-sysslorna i Stockholm. Såsom jag den 5 fe
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

49

bruari 1904 till statsrådsprotokollet erinrade, lärer en ändring af de politiska

valrättsbestämmelserna i den utsträckning, som nu blifvit ifrågasatt, nödvändiggöra

en ändring äfven af nämnda stadgande i regeringsformen. Då nämligen

röstberäkningen vid borgmästareval i allmänhet är grundad på bevillningen,

skulle, om den politiska rösträtten utsträckes till att omfatta äfven dem, som

icke äro uppskattade till bevillning, härigenom den hittills i flertalet fall tilllämpade

grunden för röstberäkningen helt och hållet bortfalla.

I fråga om den städerna sålunda tillagda förslagsrätt är väl numera tämligen

allmänt erkändt, att den icke är och icke kan vara nyttig för rättsskipningen

i allmänhet och således ej heller för städerna själfva; men då spörsmålet

om en reform i detta hänseende ej synes böra upptagas till behandling

i sammanhang med nu föreliggande politiska fråga, torde den ifrågasatta grundlagsändringen

böra göras så litet omfattande, som möjligt är. Detta vinnes

bäst genom ett stadgande, enligt hvilket rättigheten att deltaga i borgmästareval

tillerkännes dem, som äro kommunalt röstberättigade; dock att, såsom

hittills, bolag och andra dylika samfälligheter likasom äfven kvinnor blifva

från rättigheten uteslutna samt att valrätten fortfarande göres beroende därai,

att den valberättigade är mantalsskrifven i den stad, där borgmästarevalet hålles.

Den nya ordning, som ett antagande af de föreslagna grundlagsändringarna

skulle medföra, träder genast i tillämpning. Emellertid ligger det i sakens

natur, att val enligt den blifvande vallagen ej kan äga rum, förrän alla de

nya anordningar, som i vallagen förutsättas, hunnit införas. Skulle dessförinnan

på grund af andra kammarens upplösande blifva erforderligt att förrätta

nya val till denna kammare, måste äldre lag tillämpas, och lika blir

förhållandet i afseende å de fyllnadsval till andra kammaren, som kunna

komma i fråga, innan val förrättas efter den nya ordningen. Då ett stad

gande härom icke torde böra saknas, har jag låtit uppgöra förslag till ett

dylikt öfvergångsstadgande att införas i riksdagsordningen.

Ehuru det icke kan blifva fråga att vid innevarande riksdag antaga de

vallagsbestämmelser, hvarmed de nu ifrågasatta grundlagsstadgandena böra

suppleras, anser jag dock lämpligt att redan nu yttra mig öfver de erinringar,

som af konstitutionsutskottet gjordes mot de! förslag till vallag, hvilket

såsom bilaga åtföljde Kungl. Maj:ts proposition till 1904 års riksdag.

Beträffande den i 8 § af det uppgjorda vallagsförslaget intagna bestämmelse,

hvarigenom en i kommunen nyinflyttad, såvidt han redan från början

vid röstlängdens upprättande vill blifva däri upptagen såsom röstberättigad,

tiar att styrka skattebetalning för sistförfluten året, anmärkte utskottet, att

denna bestämmelse uppenbarligen innebär en afvikelse från den föreslagna allmänna

föreskriften i § 17 c) riksdagsordningen, enligt hvilken fullgjord skatte
Bih.

till Rissel. Prat. 1905. 3 Sand. 6 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

betalning för de tre sista åren utgör förutsättning för rösträtts åtnjutande.

Den uppfattning, som sålunda hos utskottet gjort sig gällande, torde emellertid

icke vara riktig.

I 8 § vallagen stadgas, att i röstlängden skall efter mantalslängden

för året upptagas alla manliga invånare inom valdistriktet, hvilka vid årets

början uppnått tjugufem års ålder, samt att en livar sådan person, om hvilken

upplysning ej vinnes att han den 30 april brister i något af hvad lag stadgar

såsom villkor för rösträtt, skall antecknas i längden såsom röstberättigad.

Då emellertid de handlingar, som vid röstlängdens upprättande äro tillgängliga,

i regel icke lämna upplysning, huruvida en nyinflyttad uppfyllt grundlagens

fordringar i afseende a skattebetalning, och det skulle möta alltför stora svårigheter

att genom myndigheterna å hans tidigare boningsort eller boningsorter

erhålla upplysning i nämnda hänseende, har det ansetts nödigt att fullständiga

den angifna hufvudregeln genom en bestämmelse, hvarigenom den nyinflyttade

— i motsats till hvad som gäller för valdistriktets öfriga invånare — själ!''

ålagts viss bevisskyldighet. Denna bestämmelse innehåller, att den, som icke

varit i kommunen mantalsskrifven å sådan tid, att han under sistförfluten året

skolat därstädes erlägga utskyld er, ej må upptagas såsom röstberättigad med

mindre af tillgängliga handlingar framgår eller eljest styrkes, att honom i hans

mantalsskrifningsort påförda, sistnämnda år till betalning förfallna utskylder

blifvit erlagda eller att han icke detta år haft att erlägga några sådana utskylder.

Villkoren för åtnjutande af valrätt äro således alldeles desamma för den

nyinflyttade, som för de öfriga. Beträffande åter den bevisskyldighet, som

ansetts böra åläggas den nyinflyttade, kunna meningarna helt naturligt vara

delade, huru långt den skall sträckas. Såsom jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet

den 5 februari 1904 framhöll, skulle det mången gång vara

förenad! med betydligt besvär att styrka skattebetalning för alla tre åren, och

det har därför synts obilligt och olämpligt att ställa fordringarna så högt.

Men om således den nyinflyttade, för att redan från början blifva i röstlängden

upptagen såsom röstberättigad, ej behöfver styrka skattebetalning för mer än

sista året, får han därigenom ingalunda ovillkorlig rätt till rösträtts utöfvande.

Varder således antingen efter anmärkning mot röstlängden eller eljest upplyst,

att den nyinflyttade häftar för skatt, som förfallit under något af de två tidigare

åren, kommer han icke i åtnjutande af rätten att rösta. Den uppfattning,

som sålunda i vallagsförslaget kommit till uttryck, torde så mycket hellre

finnas vara af billighetsskäl motiverad, som den ifrågavarande bevisskyldigheten

åligger den nyinflyttade icke blott första året efter inflyttningen, utan

ock det därpå följande året, således två år i följd.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

51

De! i 10 § vallagen stadgade åliggandet för valnämndens ordförande eller

magistraten att till de i röstlängden upptagna personer, som däri icke antecknats

såsom röstberättigade, härom med allmänna posten sända underrättelse,

ansåg utskottet böra ur paragrafen utgå. Eu dylik anordning syntes nämligen

utskottet icke vara behöflig, då en hvar under den tid, röstlängden vore framlagd

till granskning, ägde tillfälle att förvissa sig om, huruvida han vore i

röstlängden upptagen; och i öfrig! skulle fullgörandet af det nämnda åliggandet

kräfva ett tidsödande arbete, hvilket otvifvelaktigt inom många kommuner endast

med stor svårighet skulle kunna fullgöras. De synpunkter, som sålunda

af utskottet framhållits, hafva, såsom framgår af kommitterades betänkande,

blifvit af dem till fullo beaktade. Då de ändå föreslagit det ifrågavarande

åliggandet, är det af skäl, som torde böra tillerkännas full giltighet. Särskild!

vill jag här anmärka, att redan för mera än tio år sedan kraftigt framhölls

i andra kammaren, att det i stora städer icke är möjligt att vidtaga en anordning,

hvarigenom under den begränsade tid, som för ändamålet kan tillmätas,

valmännen skola kunna hvar för sig granska röstlängden utan att

underkastas orimliga uppoffringar. Äfven på landsbygden skulle det för

mången, som ville förvissa sig om att röstlängden i afseende å honom vore

riktig, blifva en allt för slör uppoffring att, kanske midt under pågående vårarbete,

nödgas inställa sig å annan plats för röstlängdens granskning. Då det

är afsedt, att röstlängden skall blifva ovillkorligt bindande, är det ju ock af

vikt, att den må blifva så fri från felaktigheter, som möjligt är. Detta syfte skall

kraftigt befordras genom de skriftliga underrättelser, hvarom nu är fråga,

hvarjämte de personer, livilka i något hänseende försummat fullgöra sina

skyldigheter, fä en erinran om att godtgöra denna försumlighet. För vinnandet

af dessa fördelar betyder det enligt min mening toga, om de myndigheter,

livilka det skall åligga att utsända underrättelserna, därigenom

blifva i mer eller mindre grad betungade. Besväret med utsändandet torde

för öfrig! ej blifva alltför stort, då ju tryckta blanketter skola tillhandahållas

valmyndigheterna; endast i de större städerna kan det blifva fråga att afsända

något betydligare antal underrättelse)'', men tillräcklig arbetskraft finnes där

alltid att tillgå.

Med erinran alt i 15 § föreskrifvits, bland annat, att i röstlängden såsom

röstberättigad upptagen person, hvars rösträtt blifvit bestridd genom

anmärkning, ingifven till valnämndens ordförande eller magistraten senast den

3 juni, skall äga rätt att vid det sammanträde, som den 15 i samma månad

hålles för pröfning af framställda anmärkningar, åberopa jämväl omständigheter,

som inträffat efter den 3 juni, uttalade utskottet, att en dylik rätt

borde tillerkännas äfven dem, som ej blifvit i röstlängden antecknade såsom

röstberättigade men hvilka i vederbörlig ordning framställt yrkande, att röst
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Konstitutionsutskottets inlåtande K:o 9.

rätt måtte dem tilläggas. Att i vallagsförslaget en skillnad i nu anmärkta

hänseende gjorts mellan å ena sidan dem, hvilka vid röstlängdens upprättande

upptagits såsom röstberättigade men hvilkas rösträtt blifvit bestridd, och å

andra sidan dem, hvilka ej upptagits såsom röstberättigade, beror af liera

orsaker. Om det skulle inedgifvas de senare att åberopa och styrka omständigheter,

som inträffat efter den 3 juni, skulle häraf uppstå den oegentligheten,

att, ehuru de ej finge framställa anmärkning mot röstlängden senare

än den 3 juni, de likväl skulle äga att eller den dagen betala skatter, som

den 3 juni icke varit gnidna, och den 15 juni åberopa sådan omständighet.

Denna oegentlighet innebär ä andra sidan att, såvidt angår dem, hvilka icke

upptagits såsom röstberättigade, allt det material, som valnämnden eller magistraten

liar att bedöma, icke, såsom enligt förslaget i allmänhet skulle

blifva fallet, kan vara samladt innan beslut däröfver afkunnas. Detta skulle

medföra en ytterst betänklig olägenhet härutinnan, att den dömande myndigheten

ej kunde på förhand noga sätta sig in i frågorna och preliminärt

öfverlägga om huru de skola algöras. Utom den osäkerhet vid pröfningen,

som häraf lätt kunde uppstå, skulle det äfven kunna befaras afl, särskild! i

de stora städerna, den för pröfningen och protokollets uppsättande anslagna

tiden blefve otillräcklig. Ingen obillighet kan ligga i att af en sökandepart

fordra, att han vid liden för sina anmärkningars ingifvande skall vara beredd

att styrka deras befogenhet. Annorlunda ställer sig saken beträffande den,

som i röstlängden upptagits såsom röstberättigad men mot hvilken anmärkning

framställts. Såsom svarandepart bör han erhålla någon tid till bemötande

af den framställda anmärkningen, och när det dä föreslagits, att han skall

få åberopa omständigheter, som inträffa intill tiden för svaromålets afgifvande,

är det icke blott rättvist utan äfven i full motsvarighet till hvad som föreslagits

att gälla beträffande den, hvilken icke upptagits såsom röstberättigad.

Vallagens 37 § ansåg utskottet böra fullständigas med eu bestämmelse,

att namnen inom hvar och en af de å röstsedeln tryckta särskilda vallistorna

skulle ordnas alfabetiskt efter namnens begynnelsebokstäfver. Att ålägga partiledningarna

skyldighet att upptaga namnen å vallistorna alfabetiskt skulle enligt

min åsikt innebära ett obehörigt ingrepp i deras bestämmanderätt. Det

kan mycket väl tänkas, att en partiledning vill afvika från den alfabetiska

ordningen för att genom det namn, som sättes främst på listan, på ett lätt

märkbart sätt angifva listans politiska färg, och en sådan önskan kan så

mycket hellre anses naturlig, som listorna ju helt och hållet sakna partibeteckning.

Äfven kan det tänkas, att en partiledning vill genom den ordning,

hvari kandidaterna upptagas på listan, gifva valmännen en slags anvisning

i fråga om själfva röstningen; och då det mot ifrågavarande metod anmärkts,

att den i fråga om valet inom listorna öfverlämnar väl mycket åt

s. 53 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

53

slumpen, skulle genom ett godkännande af utskottets förslag sistnämnda anmärkning

otvifvelaktigt vinna i befogenhet.

Då utskottet förordat att, till förekommande af ett afsiktligt förstörande

af de åt valmännen utlämnade röstsedlar, i 50 § borde inflyta en bestämmelse

därom, att valman äger utfå ny röstsedel endast för så vidt förut åt honom

utlämnad röstsedel blifvit obrukbar utan hans vållande, synes utskottet hafva

förbisett, att det i regel skall vara omöjligt att afgöra, om eu röstsedels förstörande

skett afsiktligt eller icke. Och äfven om en valman, hvars röstsedel

blifvit obrukbar, ej haft för afsikt att förstöra röstsedeln, torde han väl alltid

i mer eller mindre grad hafva varit vållande till obrukbarheten. Skulle några

valmän vilja, genom att afsiktligt förstöra de till dem utlämnade röstsedlarna,

söka hindra andra valmän att deltaga i valet, förfara de nog ej på sådant

sätt, att afsikten blir uppenbar. Men äfven om det skulle tänkas, att de så

gjorde, äger valmyndigheten fullständigt i sin makt att hindra deras anslag,

i det han först vid valets slut i mån af tillgång utlämnar nya röstsedlar till

dessa valmän. En ändring i den af utskottet föreslagna riktning skulle för

(Ifrigt vara olämplig äfven från den synpunkten, att valets säkerhet ej bör

äfventyras genom möjligheten att tillställa tvister därom, huruvida röstsedlar

gjorts obrukbara med afsikt eller utan afsikt. I öfrigt torde jag få hänvisa

till kommitténs upplysande motivering till ifrågavarande stadgande.

I 69 § vallagen är i fråga om suppleanter föreslaget, bland annat, att,

om på samtliga vallistor icke fmnes någon valbar kandidat, den ledigblifna

platsen skall stå obesatt till nästa val. Såsom redan kommittén erinrade, kan

det icke vara antagligt, att den förutsatta händelsen någonsin kommer att inträffa.

Vid sådant förhållande, och då stadgandet är till endast för att alla

tänkbara händelser skola vara angifna, måste jag anse onödigt, att, såsom

utskottet föreslog, i lagrummet intages föreskrift, som möjliggör fyllande af

det lagstadgade antalet representanter för nyssnämnda fall.

I fråga slutligen om 77 och 78 §§ vallagen uttalade utskottet den uppfattning,

att fullgiltiga skäl för antagande af däri inrymda stadganden icke

blifvit anförda, hvadan utskottet ansåg, att dessa paragrafer borde helt och

hållet utgå.

Då i den af Kungl. Maj:t föreslagna 77 § stadgats, ätt vid klagan öfver

beslut i fråga om anmärkning mot röstlängd andra bevis ej må gälla än de,

som hos valnämnden eller magistraten varit i laga ordning företedda, har syftet

varit att på bästa möjliga sätt främja valens säkerhet. Att i högsta domstolen

nya bevis ej böra få företes har jag ansett så uppenbart, att något

skäl därför ej ens åberopats. Om sådant företeende af nya bevis finge ske,

skulle icke många val komma att bestå; det behöfdes ju blott, att en ej allt

för fåtalig grupp af valmän afsiktligt sparade sina bevis till företeende först

Bill. till Riksd. Prot. 1905. 3 Samt. (1 Käft, S

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

i högsta instans och där, i sammanhang med klagan öfver valet, fullföljde talan

i fråga om röstlängden. Ofta skulle då de ifrågavarande rösterna finnas kunna

inverka på det antal platser, som tillkomme de olika listorna; men äfven om

man skulle kunna räkna ut, att de ej hade denna inverkan, återstode ändå

möjligheten att de kunnat inverka på frågan om hvilka som från de olika

listorna blifvit valda eller vid framdeles inträffade ledigheter kunna blifva

utsedda. Huruvida hos Konungens befallningshafvande bör tillämpas samma

regel, som sålunda torde böra gälla i fråga om besvär till högsta domstolen,

är däremot icke lika klart. Det kan tvärtom antagas, att åsikterna härom

skola blifva mycket delade, helst som goda skäl kunna anföras för såväl den

ena som den andra meningen. De skäl, som enligt statsrådsprotokollet den

5 februari 1904 stämde regeringen för den meningen, som ej tillåter att nya

bevis må företes hos Konungens befallningshafvande, voro af uteslutande praktisk

art, nämligen det trängande behofvet att till det minsta möjliga begränsa

besvärens antal och önskvärdheten att såväl därigenom som genom att förekomma

uppställandet af nya frågor hos Konungens befallningshafvande bereda

den garanti för valens säkerhet, som vid tillämpningen af proportionella val

är så oundgängligen nödig.

Om således i saknad af en bestämmelse, sådan som den i 77 § föreslagna,

stora möjligheter skola erbjudas att få ett val häfdt, blifva möjligheterna

härtill än större, därest stadgande ej gifves i det syfte 78 § vallagen

angifver, eller att vid pröfning af besvär öfver riksdagsmannaval sådana omständigheter

ej må verka till valets upphäfvande, som, utan att öfva inflytande

på den omedelbara utgången af valet, kunna äga inverkan allenast på frågan

om hvilka vid sedermera inträffade ledigheter må varda till riksdagsmän utsedde.

För så vidt den i kommittébetänkandet (sid. 130) intagna tabell må

anses såsom ett antagligt exempel, huru röstsiffrorna vid ett riksdagsmannaval

kunna ställa sig, blir det ju genast uppenbart, att ett mycket ringa fåtal

af valmän kunna med sina röster inverka på ordningen mellan kandidaterna

å en lista, särskild! mellan dem, som erhållit lägsta rösttalen och således ej

gärna kunna tänkas vid inträffade ledigheter komma att inträda såsom riksdagsmän.

Skulle då, huru uppenbart det än vore, att de ifrågavarande rösterna

ej kunde inverka på frågan om hvilka som rätteligen blifvit valda till ordinarie

riksdagsmän, hela valet upphäfvas blott därför, att dessa röster kunde öfva

inflytande på ordningen mellan några kandidater, som kanske först i sista

hand kunde komma i fråga att blifva ledamöter af kammaren, måste detta

för valmännen innebära eu frestelse att söka åstadkomma upphäfvande af alla

val. De skäl jag i denna fråga angaf till statsrådsprotokollet den 5 februari

1904 anser jag vara fullt bindande, och jag kan icke tillstyrka, att det ifrågavarande

stadgandet uteslutes.»

Stockholm, Ivar Hsoggströms boktryckeri A.B., 1905.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6. 55

I sammanhang med den kungl. propositionen har konstitutionsutskottet

till behandling- förehaft följande till utskottet öfverlämnade

motioner, nämligen:

dels motionerna inom Första Kammaren:

n:o 30 af herr C. A. Sjöcrona och

n:o 32 af herrar Chr. Lundeberg, friherre F. v. Essen, Bich.

Åkerman, K. Bohnstedt, grefve Gast. Er. Lewenhälligt,

Bob. Almström, E. Fränekel, grefve W. v. Hallwyl, P.

Sörens son, L. Grundberg, J. M. Ekströmer, O. Nilsson,

Knut Tillberg, James Kennedy, J. S. F. Stephens, Siv.

Joll. Bandqvist, Martin Nisser och Joll. Bylander;

dels ock motionerna inom Andra Kammaren:

n:o 214 af herr G. Eloivson;

n:o 219 af herr J. Nydal;

n:is 220 och 260 af herr O. A. Brodin;

n:o 221 af herr L. K. Brack:

n:o 228 af herrar Gustaf W. Boos, Alfred Petersson, J. E.

Granlund, Ivan Svensson, A. P. Gustafsson, E. Åkerlund,

Paul Hellström, A. Axel TV. Lund, Ollas A. Ericsson,

Osivald Emthén, Gösta Tamm och K. II. Bergendakl;

n:o 231 af herrar Karl Staciff, friherre Carl Carlson Bonde,

B. Persson i Tallberg och T. Zetterstrand, i hvilken

motions hufvudsyfte instämt herrar G. Jansson, C. J.

Hammarström, Lars Eriksson, O. Andersson i Hasselbol,

A. Hansson i Solberga, J. P. Jansson, A. F. Broström,

G. M. Sandin, J. Persson, Adolf Janson, M. Matsson,

Victor Moll, A. Sterner, K. G. Karlsson, Aug. Henricson,

J. Bromée, J. G. Forsberg. Johan Ericsson, Johan Olofsson,

G. Lindgren i Islingby, J. Andersson i Baggböle, J. E.

Ericsson, IT E. Collvin, O. G. Erikson, Alfred Ohlsson,

Henric Öhngren, Gast. Österberg, Smeds Lars Olsson, S.

Natt och Bag, Fridtjuv Berg, Edvard Wavrinsky, Sven

Palme, friherre Gerard De Geer, Magnus Höjer, Curt Wallis,

Albin Ählstrand, Oskar Eklund, W. Johansson i Öija, Karl

Hultkrantz, Henrik Hedlund, M. F. Nyström, Bich. Wawrinsky,

C. J. F. Ljunggren, Öl. Olsson i See, And. Olsson, P.

Olsson i Fläsbro, Halvar Eriksson, B. Ekholm, Karl Karlsson,

Joll. Er. Nordin, E. G. Åkerlind, G. Kronlund, M.

Bill. till Biksd. Prof. 1905. 3 Sami. 6 Höft. 8

inom Riksdagen

väckta

motioner.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Herr Elow sons

motion.

Sundström, J. Byström, Jakob Pettersson, Hugo Segerdahl,

Th, af Callerholm, Oskär Berg, Rob. Darin, Ekman,

David Bergström, Carl Lindhagen, Erik Wijk, D. P. Er sson,

P. Hörnsten, & II. Kvarnzelius, Par/ Jansson i Edsbäcken,

Karl Starbäck, Ernst Beckman, Joll. Ström, G. 0. Wallenberg,

P. Wallentin, Alfr. Lundgren och David Holmgren;

n:o 237 af herrar Hjalmar Branting, F. W. Thorsson, Nils

Persson och Viktor Larsson, i hvilken motions syfte herr

vl. Thylander instämt;

n:o 246 af herr P. Hj. Setterberg /

n:o 258 af herr A Johanson i Mossebo samt

n:o 276 af herr •/. P. Centerivall.

De af herrar Elowson och Nydal väckta motioner innehålla ett

tillägg till Kungl. Majrts ofvanberörda proposition i syfte att utsträcka

det proportionella valsättets användning äfven till val af ledamöter i

Första Kammaren. Vid enhvar af motionerna finnes såsom bilaga fogadt

ett förslag till lag om val till Riksdagens Första Kammare, hvarjämte

vid herr Elowsons motion finnes bilagdt ett förslag till lag om val till

Riksdagens Andra Kammare af enahanda lydelse som det af Kungl.

Maj:t till Riksdagens granskning öfverlämnade vallagsförslag.

Uti sin förevarande motion hemställer herr Eloivson:

att Riksdagen behagade antaga såsom hvilande för vidare grundlagsenlig

behandling följande förslag till ändrad lydelse af §§ 31, 49

och 53 regeringsformen samt §§ 6, 7, 8, 10, 11, 13, 14, 15, 16, 17,

18, 19, 20, 21, 22, 25, 27, 28 och 38 riksdagsordningen äfvensom

till öfvergångsstadganden i riksdagsordningen:

Regeringsformen.

§ 31.

Till borgmästaretjänst i stad äge där bosatta och i stadens allmänna

angelägenheter röstberättigade män att föreslå tre behörige personer,

då Konungen en af dem utnämne. På lika sätt förhålles med

rådmans- och magistratssekreterare-sysslorna i Stockholm.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

57

§ 49.

Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och åligganden,

som gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma hädanefter

Riksdagen. Den fördelas i två kamrar, hvilkas ledamöter väljas

på sätt riksdagsordningen och särskilda af Konungen och Riksdagen

gemensamt stiftade vallagar stadga. Kamrarne — — — —---

sammankalla.

Hos urtima riksdag —---- —----sammanhang.

§ 53.

Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa

utskott: ett konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rörande

förändringar i grundlagarne och vallagarne, att yttranden däröfver till

Riksdagen afgifva, samt att granska de i statsrådet förda protokoll;

ett statsutskott, att utreda----— kyrkolagarnes förbättring.

Å urtima riksdag skola-----förekommande ärenden.

Riksdagsordningen.

§ 6-

1. Första Kammarens ledamöter skola till ett antal af etthundrafemtio

väljas för en tid af nio år, räknade från och med januari månads

början året näst efter det, under hvilket valet skett.

2. Hvart och ett af rikets län, till hvilka i fråga om riksdagsmannaval

Stockholms stad är att hänföra, utgör med undantag för de

fall, hvarom nedan förmäles, en valkrets.

3. Stad, hvars folkmängd vid början af åttonde året före en

nioårsperiod inom den valkrets, till hvilken staden hörer, uppgår till

eller öfverstiger tre etthundrafemtiondedelar af rikets folkmängd, skall

från och med denna nioårsperiod utgöra en särskild valkrets. Inträffar

sedermera, att folkmängden vid början af åttonde året före en nioårsperiod

i sådan stad ej längre uppgår till eu sextiondedel af rikets folkmängd,

skall den stad icke vidare bilda egen valkrets.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

4. Bär ett län eller, om en eller flera af ett läns städer bilda

egna valkretsar, öfriga delen af sådant län till följd af särskilda omständigheter,

såsom folkmängdens storlek eller samfärdsförhållandena,

linnes lämpligen böra delas, må dylikt län eller dylik könsdel utgöra

högst två valkretsar.

5. Rikets indelning i valkretsar innehålles i lagen om val till

Riksdagens Första Kammare.

§ 7.

1. Inom hvarje valkrets väljes, efter folkmängden vid början af

året näst före den nioårsperiod, för hvilken valet inom valkretsen gäller,

en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en etthundrafemtiondedel

af rikets folkmängd; och skola för ernående af hela antalet etthundrafemtio

riksdagsmän de valkretsar, hvilkas folkmängd mest öfverskjuter

de tal, som, efter hvad nyss är sagdt, äro bestämmande för riksdagsmännens

antal inom valkretsarna, hvar för sig i ordning efter öfverskottens

storlek vara berättigade att välja ytterligare en riksdagsman.

Åro öfverskotten lika för två eller flera valkretsar, afgöres, där så erfordras,

företrädet genom lottning inför chefen för justitiedepartementet

i närvaro af tre bland de af Riksdagen utsedda fullmäktige i rikets

bank och tre bland fullmäktige i riksgäldskontoret. Ej må dock i någon

valkrets riksdagsmännens antal understiga två.

2. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna

grunder äger utse, bestämmes årligen före maj månads utgång af

Konungen; dock må hvad sålunda bestämmes icke lända till inskränkning

i vald riksdagsmans rätt att under föreskrifven tid utöfva riksdagsmannakallet.

3. Om valkrets i följd af ökad folkmängd erhåller rätt att utöfver

antalet förut varande riksdagsmän utse ytterligare en eller flere riksdagsmän,

fylles sålunda uppkommen ledighet på sätt i vallagen är

stadgadt.

§ 8-

1. Val till riksdagsmän i Första Kammaren verkställas under

september månad inom hvarje valkrets hvart nionde år i den ordningsföljd,

som vallagen bestämmer.

2. Förordnar Konungen nya val, verkställas dessa ofördröjligen

för den inom hvarje särskild valkrets återstående tiden.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

59

3. För enhvar, som blifvit utsedd till ledamot i Första Kammaren,

utfärdas ofördröjligen af Konungens befallningshafvande fullmakt i två

exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den valde och det andra

insändes till justitiedepartementet.

§ io.

Första Kammarens ledamöter väljas enligt proportionellt valsätt

medelst elektorer.

Närmare bestämmelser om valen och valsättet meddelas i vallagen.

§ 11-

1. Vid elektorsval äger enhvar välfrejdad svensk man, hvilken

åligger att till staten erlägga bevillning, valrätt från och med kalenderåret

näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufyra ars ålder, dock ej

a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

b) den, som häftar för understöd, hvithet under löpande eller sistförflutna

kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf, hans

hustru eller minderåriga barn;

c) den, som icke erlagt de honom påförda ut skulder till stat och

kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren;
d)

värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången

af sistförflutna kalenderår åliggande värnpliktsöfningar.

2. Vid elektorsval beräknas röstvärdet sålunda, att åt hvarje röstberättigad,

som i bevillning till staten erlägger

en riksdaler eller därunder, tillerkännes en röst,

en riksdaler till och med

fyra riksdaler,

tillerkänn

as två röster,

fyra „

11

nio „

11

tre „

nio ,,

11

sexton ,,

11

fyra „

sexton ,,

11

tjugufem ,,

11

fem ,,

tjugufem ,,

11

trettiosex ,,

• 11

sex ,,

trettiosex ,,

11

fyrationio „

11

sju „

fyrationio ,,

11

sextiofyra ,,

11

åtta ,,

sextiofyra ,,

11

åttioen ,,

11

nio „

åttioen ,,

11

tio röster.

3. Närmare

bestämmelser

■ om valen och om tillämp

ningen af nu

stadgade villkor meddelas i vallagen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

§ 13-

Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio

väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads början

året näst efter det, under hvilket valet skett.

§ 14-

1. Hvart och ett af rikets län, till hvilka i fråga om riksdagsmannaval

Stockholms stad är att hänföra, utgör med undantag för de

fall, hvarom nedan förmäles, en valkrets.

2. Stad, hvars folkmängd vid början af andra året före en treårsperiod

uppgår till eller öfverstiger tre tvåhundratrettiondedelar af

rikets folkmängd, skall från och med denna treårsperiod utgöra en

valkrets. Inträffar sedermera vid början af andra året före en treårsperiod,

att folkmängden i sådan stad ej längre uppgår till en nittiondedel

af rikets folkmängd, skall den stad icke vidare bilda egen valkrets.

3. Där ett län eller, om en eller flera af ett läns städer bilda

egna valkretsar, öfriga delen af sådant län till följd af särskilda omständigheter,

såsom folkmängdens storlek eller samfärdsförhållandena,

finnes lämpligen böra delas, må dylikt län eller dylik länsdel utgöra

högst två valkretsar.

4. Rikets indelning i valkretsar innehålles i lagen om val till

Riksdagens Andra Kammare.

§ 15-

1. Inom hvarje valkrets väljes, efter folkmängden vid början af

året näst före den treårsperiod, för hvilken valen gälla, en riksdagsman

för hvarje fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondedel af rikets

folkmängd; och skola för ernående af hela antalet tvåhundratrettio

riksdagsmän de valkretsar, hvilkas folkmängd mest öfverskjuter de tal,

som, efter hvad nyss är sagdt, äro bestämmande för riksdagsmännens

antal inom valkretsarna, hvar för sig i ordning efter öfverskottens storlek

vara berättigade att välja ytterligare en riksdagsman. Åro öfverskottstalen

lika för två eller flera valkretsar, afgöres, där så är nödigt,

företrädet genom lottning på sätt i § 7 mom. 1 är stadgadt. Ej må

dock i någon valkrets antalet riksdagsmän understiga tre.

2. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna

grunder äger utse, fastställes af Konungen.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

61

§ 16-

Valrätt tillkommer enhvar välfräjdad svensk man från och med

kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufyra års ålder,

dock ej

a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sistförflutna

kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf, hans

hustru eller minderåriga barn;

c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och

kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförfiutna kalenderåren;
d)

värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången

af sistförfiutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.

3 Närmare bestämmelser rörande tillämpningen af nu stadgade

villkor meddelas i vallagen.

§ 17.

1. Val till riksdagsmän i Andra Kammaren verkställas under

september månad året näst före början af de tre år, för hvilka valen gälla.

2. Förordnar Konungen nya val, verkställas dessa ofördröjligen

för den återstående tiden.

§ 18-

Andra Kammarens ledamöter väljas enligt proportionellt valsätt

och omedelbart.

Närmare bestämmelser om valen och valsättet meddelas i vallagen.

§ 19.

Vid val till Andra Kammaren tillkommer hvarje röstande en röst.

§ 20.

Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast utses män, som

vid valtillfället äga valrätt inom den valkrets, för hvilken de väljas.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

§ 21.

För enhvar, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kammaren,

utfärdas ofördröjligen af Konungens befallningshafvande fullmakt i två

exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den valde och det andra

insändes till justitiedepartementet.

§ 22.

Riksdagsman, som för Andra Kammaren vald blifvit, må ej denna

befattning sig undandraga, med mindre han företer giltiga skäl för

afsägelse. Såsom sådana anses:

1. do hinder allmänna lagen upptager såsom laga förfall;

2. ålder öfver 60 år;

3. att den valde tillförene såsom riksdagsman bevistat tre lagtima

riksdagar.

Afsägelse af riksdagsmannauppdrag, ehvad den göres vid valtillfälle

eller efteråt, mellan riksdagar, pröfvas af Konungens befallningshafvande.

§ 25.

År någon missnöjd med val till riksdagsman eller sådan Konungens

befallningshafvandes åtgärd, som står i omedelbart samband med

själfva valet, eller vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom

gjord afsägelse af riksdagsmannauppdrag inom Andra Kammaren ej

blifvit godkänd, må han däröfver hos Konungen anföra besvär. För

sådant ändamål äger klaganden hos Konungens befallningshafvande

äska behörigt protokollsutdrag, hvilket inom högst tre dagar därefter

bör till klaganden utlämnas; och skall han, vid förlust af talan, sist

inom tio dagar efter valförrättningens slut eller, där afsägelse skett

senare än vid valtillfälle, efter, erhållen del af Konungens befallningshafvandes

beslut sina till Konungen ställda besvär ingifva till befallningshafvande^

som genom kungörelse, hvilken i allmänna tidningarna

införes, utsätter viss kort tid, inom hvilken underdånig förklaring må

öfver besvären till Konungens befallningshafvande aflämnas. Sedan

den för förklarings afgifvande bestämda tid tilländalupit, har Konungens

befallningshafvande att besvären jämte alla målet rörande handlingar

ofördröjligen till Konungen insända, för att i dess högsta domstol

skyndsamt föredragas och äfgöras.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

63

§ 27.

Därest någon varder för samma tid vald till ledamot af bägge

kamrarna eller till ledamot af Första Kammaren för två eller flera valkretsar,

må på honom ankomma att bestämma, i hvilkendera kammaren

han vill inträda eller för hvilken valkrets han vill anses till riksdagsman

vald. Dock åligger honom att hos Konungens befallningshafvande i den

ort, för hvilken han riksdagsmannauppdrag ej mottager, därom göra

skyndsam anmälan.

§ 28.

Hos Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de ledigheter

inom kammaren, hvilka skola under samma eller innan nästa

riksdag fyllas, hvarefter Konungen anbefaller dess befallningshafvande

föranstalta, att annan utses i den afgångnes ställe.

Om emellan riksdagar ledighet i någondera kammaren, genom

ledamots afgång uppstår, åligger Konungens befallningshafvande att om

ledigheten göra anmälan hos Konungen, som förordnar om utseende af

annan person i den afgångnes ställe.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar

och vallagarne samt att hos Riksdagen föreslå de ändringar häruti,

dem utskottet anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att

verkställa, så ock att meddela utlåtande öfver de från kamrarna till utskottet

hänvisade grundlags- och vallagsfrågor.

2. Utskottet — — — — — — — — — —--stadgadt.

3. Utskottet —■ — — —---------proposition.

Öfvergångsstadganden.

1. I afseende å valen till Första Kammaren gälle de öfvergångsbestämmelser,

som innehållas i lagen om val till Riksdagens Första

Kammare.

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 3 Smil. 6 Höft.

9

s. 64 Kontrollera mot PDF

Herr Nydals

motion.

64 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

2. Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första

gången förrättas efter utgången af augusti månad 1907, skola i fråga

om val till kammaren tillämpas de före år 1906 i sådant hänseende

gällande stadganden.

Herr Nydal har i sin förenämnda motion hemställt, åt c Riksdagen

ville såsom hvilande för vidare grundlagsenlig behandling antaga följande

förslag till ändrad lydelse af regeringsformen och riksdagsordningen:

Regeringsformen.

§ 49.

Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och åligganden,

som gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma härefter

Riksdagen. Den fördelas i två kamrar, Första Kammaren och Andra

Kammaren, hvilkas ledamöter väljas på sätt riksdagsordningen och särskilda

af Konungen och Riksdagen gemensamt stiftade vallagar stadga.

Kamrarne — — — —-------sammankalla.

Hos urtima riksdag — — — — —---sammanhang.

§ 53.

Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa utskott:

ett konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rörande

förändringar i grundlagarne och de i 49 § omförmälda vallagar, att

yttranden däröfver till Riksdagen afgifva, samt att granska de i statsrådet

förda protokoll, ett statsutskott, att utreda ---—__

kyrkolagarnas förbättring:

Å urtima riksdag skola — — — — — förekommande ärenden.

Riksdagsordningen.

a) Första Kammaren.

§ 6-

1. första Kammarens ledamöter skola till ett antal af etthundrafemtio

och för en tid af nio år, räknade från och med januari månads

s. 65 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

65

början näst efter det år, under hvithet valet skett, utses af landstingen

och stadsfullmäktige i de städer, som ej i landsting deltaga.

2. Hvarje landstingsområde och sådan stad, som nu är nämnd,

utgör en valkrets, för hvilken------af rikets folkmängd.

3. För valkrets, som har------en riksdagsman.

4. Därest det antal riksdagsmän — — — — — ytterligare en

riksdagsman.

5. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna

grunder äger utse, bestämmes årligen af Konungen. Visar sig därvid,

att antalet riksdagsmän för någon valkrets bör minskas, skola de öfvertaliga

genast afgå, den förr, som färre riksdagar bevistat, och bland

dem, som bevistat lika många riksdagar, den förr, som yngre är. Om

åter valkrets erhåller rätt att utöfver antalet förut varande riksdagsmän

utse ytterligare en eller flere riksdagsmän, fy lies sålunda uppkommen

ledighet på sätt i vallagen är stadgadt.

§ 7.

1. Val till riksdagsman i Första Kammaren anställes af vederbörande

landsting vid lagtima sammanträde, med undantag för det fall,

som i nästa mom. sägs, och af stadsfullmäktige, under september månad,

hvart nionde år näst före den niårsperiod, för hvilken valet inom valkretsen

gäller.

2. Förordnar Konungen nya val, verkställas dessa ofördröjligen

för den återstående tiden. Landsting sammanträder för det ändamål,

där så erfordras, till urtima möte.

§ «■

A7al till riksdagsmän i Första Kammaren verkställes i den ordningsföljd,

som vallagen bestämmer, och förrättas enligt reglerna för det

proportionella valsättet i hvarje fall, där flere än eu skola väljas.

§ 9.

Till ledamöter i Första Kammaren---:---sin befattning.

§ io.

För den, som blifvit till ledamot i Första Kammaren utsedd, utfärdas

vid valförrättningens slut fullmakt i två exemplar, af hvilka det

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Herr Roos’

m. fl, motion.

Herr Lundebergs

m, fl.

motion.

ena öfverlämnas åt den välde och det andi’a insändes till justitiedepartementet.

Fullmakterna, som, när valet verkställts af landsting, underskrifvas

af dess ordförande, med kontrasignation af landstingets sekreterare,

och, då valet skett af stad, undertecknas af stadsfullmäktiges

ordförande jämte två af desse fullmäktige, skola hafva den lydelse, som

i vallagen angifves.

c) Gemensamma bestämmelser.

§ 28.

Hos Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de ledigheter

inom kammaren, hvilka skola under samma eller innan nästa riksdag

fyllas, hvarefter Konungen anbefaller dess befallningshafvande föranstalta,

att annan utses i den afgångnes ställe.

Om emellan riksdagar ledighet i någondera kammaren genom

ledamots afgång uppstår, åligger Konungens befallningshafvande att om

ledigheten göra anmälan hos Konungen, som förordnar om utseende af

annan person i den afgångnes ställe.

§ 38.

Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar

och vallagar, hvarom i § 49 regeringsformen förmäles, samt att hos

Riksdagen föreslå de ändringar däruti, dem utskottet anser högst nödiga

eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att meddela utlåtande

öfver de från kamrarne till utskottet hänvisade grundlags- och vallags
-

frågor.

2. Utskottet-------------stadgadt.

3. Utskottet — — — — — — — — — — proposition.

I öfriga ofvanberörda motioner hemställes:

af herr Boos och medmotionärer:

att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t

låta utarbeta och snarast möjligt för Riksdagen framlägga förslag till

sådana ändringar i riksdagsordningen och, där sådant linnes nödigt,

äfven i regeringsformen, genom hvilka proportionellt valsätt införes

vid val af ledamöter i Riksdagens Första Kammare.

af herr Lundeberg och medmotionärer:

att Riksdagen måtte besluta att i samband med öfriga grundlags
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

67

ändringar, som upptagas i blifvande beslut rörande utsträckning af

valrätten till Riksdagens Andra Kammare, antaga att hvila till vidare

grundlagsenlig behandling följande förändrade lydelse af nedannämnda

grundlagsstadganden:

Regeringsformen.

§ 71.

På enahanda sätt förfares jämväl, där kamrarne sig icke förena

om grunderna för någon bevillning, sättet för deras tillämpning, eller

bevillningens fördelning till utgörande; dock att kagge kamrarnes sammanstämmande

beslut erfordras ej mindre för meddelande af nya bestämmelser

rörande skattefrihet eller lindring i skatten för viss inkomst eller förmögenhet.

, än äfven, när fråga är om bevillnings utgörande efter progressiv skala

(eller med olika skattesatser för olika slag af inkomst eller förmögenhet),

för fastställande eller ändring af bestämmelser rörande skatteskala, förhållandet

mellan skattesatser för inkomst- eller förmögenhet af olika slag

samt den procent af inkomst eller förmögenhet, hvartill skatten högst må uppgå.

Riksdagsordningen.

§ 65.

När, i fråga om statsutgifter eller bevillning, med det undantag,

hvarom i regeringsformens 71 § förmäles, eller om reglementariska föreskrifter

för riksbanken, dess inkomster och utgifter, eller om ansvarsfrihet

för fullmäktige i riksbanken, eller om riksgäldskontorets styrelse

och förvaltning, inkomster och utgifter, kamrarne fatta stridiga beslut,

som ej uppå vederbörligt utskotts förslag varda sammanjämkade, skola

bägge kamrarne hvar för sig rösta om de olika beslut, hvari hvardera

förut stannat; kommande den mening, som därvid erhåller de flesta

ledamöters af båda kamrarne sammanräknade röster, att gälla såsom

Riksdagens beslut. För att vid sådan omröstning förekomma lika antal

röster, skall i Andra Kammaren afkiggas och förseglas en sedel, hvilken,

i händelse de öfriga sammanräknade rösterna utfalla lika, öppnas och

afgör frågan. År pluralitet redan vunnen, bör den aflagda sedeln ouppbruten

genast förstöras.

af herr Broek:

att vid införandet af proportionellt valsätt till Riksdagens Andra

Kammare (hvartill motionären i sin motion framställt ett särskildt för
-

Herr Broeks

motion.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Herr Setterbergs

motion.

Herr Sjöcronas

motion.

slag) i riksdagsordningen måtte införas bestämmelse därom, att län

eller länsdel må kunna utgöra flera valkretsar.

af herr Setterberg:

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Magt anhålla, att

lvungl. Magt täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga ett förslag

till lag om val till Riksdagens Andra Kammare, byggdt på en af

motionären i motionen förordad proportionell valmetod, vid hvilken

tillämpats den bestämmelse, att hvarje valman å sin röstsedel antecknar

både partinamn och kandidatnamn.

af herr Sjöar ona:

att Riksdagen såsom hvilande till vidare grundlagsenlig behandling

antager följande

Förslag

till ändrad lydelse af §§ 18, 14, IG, 17, 19 och 20 riksdagsordningen:

Riksdagsordningen.

§ 13-

1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio,

däraf etthundrafemtio för landet och åttio för städerna, väljas

för en tid af tre år, räknade från och med januari månads början året

näst efter ylet, under hvilket valet skett.

2. A landet utses för hvarje domsaga en riksdagsman. Understiger

domsagornas antal etthundrafemtio, skola, för ernående af det

bestämda antalet riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, så vidt lämpligen

ske kan häradsvis, indelas i två valkretsar, som hvardera välja en

riksdagsman. Ofverstiger domsagornas antal etthundrafemtio, skola, i

den mån sådant erfordras, domsagor, som gränsa intill hvarandra och

hafva minsta sammanlagda folkmängden, förenas, två och två, till en

valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller ofverstiger en åttiondedel

af folkmängden i rikets alla städer, väljes efter stadens folkmängd

en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en åttiondedel

af städernas folkmängd. Städer med mindre folkmängd, än nu är

sagdt, ordnas, så vidt lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar,

som, med iakttagande att hvardera utser eu riksdagsman, erfordras för

uppnående af det i mom. 1 föreskrift^ antal riksdagsmän för städerna.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 6.

69

4. Indelningen af omförmälda valkretsar, så ock riksdagsmännens

antal för hvar och en af de städer, hvilkas folkmängd i och för sig

berättigar dem att utan förening med annan stad välja riksdagsman, bestämmes,

efter ofvan angilba grunder, hvart tionde år af Konungen.

Den ordning, som sålunda fastställes, vinner oj tillämpning förr än vid

de val, Indika näst därefter, enligt § 15 mom. 1, skola äga rum.

5. Uppgår städernas folkmängd till mer än åttio tvåhundratrettiondedelar

af folkmängden i hela riket, skall det här ofvan föreskrifna

antalet riksdagsmän tvåhundratrettio utses för landet och för

städerna efter förhållandet mellan folkmängden å landet och i städerna.

Det antal riksdagsmän, som sålunda bör utses för landet och förstäderna,

bestämmes af Konungen vid fastställande af den i mom. 4 omförmälda

ordning, därvid i öfrigt stadgandena i mom. 2 och 3 skola i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

6. I fråga om riksdagsmannaval skall köping och municipalsamhälle

såsom stad anses. Tillämpning häraf sker vid fastställande af den i mom.

4 omförmälda valkretsordning, och gäller ''hvad därvid bestämts, till dess

ny valkretsordning varder fastställd.

§ 14-

1. Valrätt tillkommer inom den kommun, där medlem bosatt är,

enhvar i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man eller

kvinna, hvilken före början af det kalenderår, hvarunder valet äger rum,

uppnått tjugufem års ålder och antingen äger eller med stadgad åborätt

innehafver jordbruksfastighet till ett taxeringsvärde af minst trehundra

riksdaler eller eljest med nyttjanderätt innehafver sådan fastighet till

taxeringsvärde ej understigande sexhundra riksdaler, eller äger annan

fast egendom, hvartill vid riksdagsmannaval jämväl räknas å annans mark

belägen byggnad, till taxeringsvärde af minst sexhundra riksdaler, eller

ock erlägger till staten bevillning för en till minst femhundra riksdaler

uppskattad årlig inkomst. Från valrätt vare dock utesluten den, som häftar

för utskylder till staten eller kommun, h/vilka rätteligen bort under det

löpande eller något af de två närmast föregående kalenderåren erläggas,

eller värnpliktig, som icke fullgjort de honom före valtillfället åliggande

värnp liktsöfningar.

2. Den, som, efter flyttning från annan kommun, blifvit för clet

år valet hålles i kommunen mantalsskrifven, äger, utan hinder däraf

att han ej är i denna kommuns allmänna angelägenheter röstberättigad,

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

valrätt, så framt lian inom den kommun, hvarifrån han inflyttat, skulle

vara valberättigad, om han fortfarande vore där mantalsskrifven.

§ 16-

1. Å landet väljes riksdagsman medelst elektorer. För hvarje

kommun utses inför kommunalstämmans ordförande en elektor och därutöfver,

efter folkmängden, en för hvarje fullt tal af tusen. Desse

elektorer sammanträda till riksdagsmannaval inför domhafvanden i den

domsaga, till hvilken valkretsen hörer, eller, om två domsagor äro förenade

till eu valkrets, inför domhafvanden i den af dessa domsagor,

hvilken den största folkmängden äger.

2. I de valkretsar, som bestå af två eller flera städer, utses inför

magistraten en elektor för hvarje stad och därutöfver, efter folkmängden,

eu för hvarje fullt tal af fem hundra. Desse elektorer sammanträda till

riksdagsmannaval inför magistraten i den stad inom valkretsen, som

största folkmängden äger.

3. Kommuner, som hafva att gemensamt välja riksdagsman, äga

dock begagna det omedelbara valsättet, därest af de röstberättigade

så beslutas. Då förslag härom af de röstberättigade i en kommun

väckes medelst beslut, fattadt inför kommunalstämmans ordförande eller

magistrat, varder sådant meddeladt Konungens befallningshafvande,

som från öfriga till valkretsen hörande kommuner infordrar de röstberättigades

röster och utfärdar kungörelse om utgången, efter ty som

de flesta afgifna rösterna varit för bifall eller afslag. I sistnämnda

fall kan frågan icke förr, än en tid af fem år därefter förflutit, ånyo

upptagas. Beslutes åter förändringen, träder den i kraft vid det val,

som näst efter en månad från kungörelsens utfärdande inträffar, och

gäller för eu tid af minst fem år, hvarefter beslut om dess upphörande

kan på lika sätt som om dess införande fattas.

Vid de omedelbara valen afgifvas rösterna, särskildt för hvarje

kommun, inför kommunalstämmans ordförande eller magistrat; och

skola för rösternas sammanräknande och fullmakts utfärdande åt den,

som de flesta rösterna erhållit, valprotokollen insändas, för kommunerna

å landet till domhafvanden och för städerna till magistraten i den stad,

som största folkmängden äger. Vid dessa protokolls affattande böra

till ledning tjäna formulär, som af Konungen fastställas.

4. Den befattning med riksdagsmannaval, som enligt denna §

samt §§ 17, 18, 20 och 22 tillhör magistrat eller dess ordförande,

åligger i stad, där magistrat ej finnes, den för sådan stad särskildt till
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

71

satta styrelse eller dess ordförande, och i köping eller municipalsamhälle

kommunalstämmans eller mwnicipalstämmans ordförande; ej må dock annan

än magistrat vara valförrättare vid ifrågavarande val.

5. I stad, som har att ensam sända en eller flere riksdagsmän,

förrättas valen omedelbart inför magistraten; och må, där flere riksdagsmän

skola utses, staden, på sätt om val till stadsfullmäktige är

stadgadt, kunna indelas i valkretsar.

§ 17-

1. Vid såväl elektors- som riksdagsmannaval tillkommer hvarje

röstande en röst. Den, som därvid erhållit de flestas röster, vare lagligen

vald, och skilje lotten emellan dem, som erhållit lika röstetal.

2. Vid dessa val skall för hvarje kommun till efterrättelse tjäna

den för kommunen gällande röstlängd, som lör innehålla anteckning om

dem, hvilka enligt § 14 mom. 1 valrätt tillkommer, äfvensom tillägg

rörande de icke i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigade, hvilka

må enligt § ld mom. 2 äga valrätt. Då val förestår, läte å landet kommunalstämmans

ordförande och i stad magistraten hålla röstlängden, försedd

med nämnda anteckning och tillägg, för granskning tillgänglig under. minst

fjorton dagar; och varde underrättelse härom i kyrkan eller kyrkorna

kungjord, så ock i stad, där så ske kan, i där utkommande tidning införd.

Anmärkning mot röstlängd skalf för att komma under pröfning, å landet

framställas vid valförrättningens början och i stad skriftligen till magistraten

ingifvas sist å tredje dagen före valet; dock att anmärkning, däri yrkas

valrätt för den, som framställer anmärkningen, må i stad göras äfven

under valförrättningens fortgång.

§ 19-

Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast väljas män, som

enligt 14 § äga valrätt inom den kommun eller någon af de kommuner,

för hvilka de väljas.

§ 20.

För den, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kammaren, utfärdas

ofördröjligen fullmakt i två exemplar, underskrifna för valkrets å

landet af domhafvanden, för stad, som ensam sänder riksdagsman, af

stadens magistrat, och för valkrets, som består af flera städer, af den

Bih. till Bilcsd. Prof. 1905. 3 Sami. 6 Höft. 10

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Herr Brodins

motioner.

magistrat, som valet slutligen handlagt; och skall det ena exemplaret

öfverlämnas åt den valde och det andra insändas till justitiedepartementet.

Fullmakterna böra hafva följande lydelse:

»Vid riksdagsmannaval, som den — hållits i N. N. domsaga» (»N. N.

valdistrikt af N. N. domsaga») eller »i N. N. stad» (»stadsvalkrets»), »har

N, N. blifvit utsedd till ledamot af Riksdagens Andra Kammare för en

tid af tre år, räknade från och med den 1 januari nästkommande år»

(eller om valet hållits efter treårsperiodens början: »för tiden till den 1

januari år — —»), »hvarom detta länder till bevis och fullmakt». Ort

och tid.

af herr Brodin i motionen n:o 220:

att Riksdagen ville, såsom hvilande till grundlagsenlig behandling,

antaga följande förslag till ändrad lydelse af §§ 14 och 26 i gällande

riksdagsordning:

Riksdagsordningen.

§ 14-

Valrätt tillkommer inom den kommun, där han bosatt är, en hvar

välfrejdad svensk man, som är skyldig att till staten och kommunen

erlägga direkt skatt, från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder

han uppnått tjugufem års ålder.

Gemensamma bestämmelser.

§ 26.

Riksdagsmannabefattning kan endast af svensk medborgare utöfvas.

Ej må såsom riksdagsman godkännas

a) den som står under förmynderskap eller är försatt i konkurstillstånd

;

b) den som är förlustig medborgerligt förtroende eller genom

utslag, hvilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust af

sådant förtroende, eller den som är ställd under framtiden för brott,

hvilket medför nämnda påföljd;

c) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan

eller att i rikets tjänst vidare nyttjas;

d) den som blifvit förvunnen att hafva vid riksdagsmannaval

med penningar eller gåfvor sökt värfva röster, eller mot vedergällning

afgifvit sin röst, eller genom våld eller hot stört valfriheten;

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

e) den som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sistförflutna

kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf, hustru

eller minderårigt barn;

f) den som icke erlagt de honom påförda utskyld er till stat och kommun,

hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren;

g) värnpliktig, söm icke fullgjort de honom till och med utgången

af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.

af herr Brodin — af anledning att han funnit den i motionen

n:o 220 föreslagna lydelsen af § 14 riksdagsordningen otydlig och ej

ledande till det afsedda målet — i motionen n:o 260:

att den i motionen n:o 220 föreslagna formulering af § 14 i riksdagsordningen

måtte sålunda förändras, att den erhåller följande lydelse:

Riksdagsordningen.

§ 14-

Valrätt tillkommer inom den kommun, där han bosatt är, enhvar

välfrejdad svensk man, som är skyldig att till staten och kommunen

erlägga direkt skatt, från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder

han uppnått tjugufem års ålder, dock ej:

a) den, som står under förmynderskap eller är försatt i konkurstillstånd;
b)

den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller

sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf,

hustru eller minderårigt barn;

c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat

och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna

kalenderåren;

d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången

äf sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.

af herr Stnaff och medmotionärer:

att Riksdagen måtte såsom hvilande för vidare behandling i grundlagsenlig

ordning antaga följande förslag till ändrad lydelse af

Regeringsformen.

§ 31.

Till borgmästaretjänst i stad äge där bosatta och i stadens allmänna

angelägenheter röstberättigade män att föreslå tre behöriga per
-

Ilerr Sia afla

m. fl. motion.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

soner, då Konungen en af dem utnämne. På lika sätt förliålles med

rådmans- ock magistratssekreteraresysslorna i Stockkolm.

§ 49.

Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och åligganden,

som gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma hädanefter

Riksdagen. Den fördelas i två kamrar, Första Kammaren och

Andra Kammaren, hvilkas ledamöter väljas på sätt riksdagsordningen

och, beträffande ledamöterna i Andra Kammaren, jämväl särskild af

Konungen och Riksdagen gemensamt stiftad vallag stadga. Kamrarne

—--— sammankalla.

Hos urtima Riksdag — —--sammanhang.

§ 53.

Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa

utskott: ett Konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rörande

förändringar i grundlagar^; så ock i vallag, hvarom i 49 § förmäles,

att yttranden däröfver till Riksdagen afgifva, samt att granska

de i Statsrådet förda protokoll; ett Statsutskott, att utreda----

kyrkolagarnes förbättring.

A urtima riksdag skola — — — — förekommande ärenden.

Riksdagsordningen.

§ 13-

1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio,

däraf etthundrasextiofem för landet och sextiofem för städerna,

väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads

början året näst efter det, under hvilket valet skett.

2. Ä landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas

köpingar, utses för hvarje domsaga en riksdagsman. Understiger domsagornas

antal etthundrasextiofem, skola, för ernående af det bestämda

antalet riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, såvidt ske kan häradsvis,

indelas i två valkretsar, som hvardera väljer en riksdagsman. Öfverstiger

domsagornas antal etthundrasextiofem, skola, i den mån sådant erfordras,

domsagor, som gränsa intill hvarandra och hafva minsta sammanlagda

folkmängden, förenas, två och två, till en valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger en sextiofemtedel

af folkmängden i rikets alla städer, väljes efter stadens folkmängd

en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en sextiofemtedel

s. 75 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

75

af städernas folkmängd. Städer, med mindre folkmängd än nu är sagdt,

ordnas, så vidt lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar, som,

med iakttagande af att hvardera utser en riksdagsman, erfordras för

uppnående af det i mom. 1 föreskrift^ antal riksdagsmän för städerna.

4. Indelningen af omförmälda valkretsar----fastställd.

5. Uppgår städernas folkmängd till mer än sextiofem tvåhundratrettiondedelar

af folkmängden i hela riket, skall det här ofvan föreskrifna

antalet riksdagsmän tvåhundratrettio utses för landet och för

städerna efter förhållandet mellan folkmängden å landet och i städerna.

Det antal riksdagsmän--------------

efterrättelse.

6. Stad, som har att ensam sända flera riksdagsmän, må, på sätt

om val till stadsfullmäktige är stadgadt, kunna indelas i valkretsar.

§ 14-

Valrätt tillkommer enhvar välfrejdad svensk man från och med

kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufyra års ålder,

dock ej

a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sistförflutna

kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf, hans

hustru eller minderåriga barn;

c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och

kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna

kalenderåren;

d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången

af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.

Närmare bestämmelser rörande tillämpningen af nu stadgade villkor

meddelas i vallagen.

§i6. "

Valen till Andra Kammaren äro omedelbara. Vid dessa val tillkommer

hvarje röstande en röst. Den, som därvid erhållit de flestas

röster, vare lagligen vald, och skilje lotten emellan dem, som erhållit

lika röstetal.

; ;;;;; ;u,:;: § 17.

I stad, som har att ensam sända en eller flera riksdagsmän, förrättas

valen inför magistraten. I öfriga valkretsar afgifvas rösterna

särskildt för hvarje kommun eller, där kommunen är delad i valdistrikt,

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

för hvarje sådant distrikt, på sätt i vallagen närmare bestämmes; och

skola för rösternas sammanräknande och fullmakts utfärdande åt den,

som de flesta rösterna erhållit, valprotokollen insändas, för kommunerna

å landet till domhafvanden och för städerna till magistraten i den stad,

som största folkmängden äger.

§ 18-

Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.

§ 19.

Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast utses män, som

vid valtillfället äga valrätt inom den kommun, eller någon af de kommuner,

för hvilka de väljas.

§• 25

Befinnes —--—--— — —--— —--ogild.

Aro----------------anställdt.

Valsedlar, som vid riksdagsmannaval afgifvits, skola af valets förrädare

inläggas under försegling och ''förvaras, till dess Valets giltighet

vederbörligen afgjorts.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar

och vallag, hvarom i 49 § regeringsformen förmärs, samt att

hos Riksdagen föreslå de ändringar däruti, dem utskottet anser högst

nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att meddela

utlåtande öfver de från kamrarne till utskottet hänvisade grundlagsoch

vallagsfrågor.

2. Utskottet-----stadgadt.

3. Utskottet----proposition.

Öfvergångsstadgande.

Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första gången

förrättas efter utgången af augusti månad 1907, skola i fråga om val

till kammaren tillämpas de före år 1906 i sådant hänseende gällande

stadganden.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlutande N;o 6.

77

Vid berörda motion finnes fogad en så lydande bilaga:

a) Städer,

hvilkas folkmängd i och för sig berät-

|

Folkmängd.

Antal

riksdags-

män.

tigar dem att

riksdagsman:

S+.n/VlrTinlm

utan förening med annan stad välja

Tcrf

311,043

17

135^314

67,384

43,265

7

M n.l m n ........................................................................

3

Nbrrlrnrnno’ ...................................................................

2

aöflP ...................................................

30*540

1

TTä.lsinobnro’ .................................................................

26*219

1

Tf n.T*l slrrnn a .....................................................................

25*960

1

Örebro ................................................................*..........

24*224

23,858

1

1

23*152

1

b) Öfriga städer kunna på nedannämnda sätt in- delas i valkretsar:

Ystad ..............................-.................................... 10,094

Trelleborg ............................................... 3,174

Skanör och Falsterbo..........................................- 911

14,179

1

T/iin <t

17,684

1

Kristianstad ..

Simrishamn ...

Engelholm ....

........................................................... 10,709

................................... 2,071

...................................................... 3,251

16,031

1

T ,a n rl slrrnn fl, .

15,100

16,197

1

TTfllms+.n.d ............................................................

1

Laholm ..........

........................................................... 1,804

Falkenberg ...

Värbar er

........................................................... 2,904

................................................ 6,348

Kungsbacka...

........................................................... 1*028

12,079

1

Vä.vjn

...................................................... 7,643

Karlshamn.....

Sölvesborg......

Ronneby ........

............................................................ 7''095

............................................................ 2,207

............................................................ 3,233

20,178

1

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Folkmängd.

Antal

riksdags-

män.

Kalmar....................................

Oskarshamn............................

................................... 7,413

13,508

i

Vimmerby...............................

Borgholm ............................

................................... 2,273

................................... 1,003

10,689

1

Västervik ...............................

................................. 8,716

.

Eksjö .........................-..........

.................................. 3,939

12,655

1

Visby .....................................

Uddevalla ...............................

................................... 10,603

8,677

1

''. ,!iuU

Strömstad ...............................

................................... 2,919

. fn>;

Marstrand...............................

................................ 1,528

Kungälf....................................

Lysekil.....................................

................................... 1,244

.................................. 3,391

19,685

1

Vänersborg ...........................

Alingsås ................................

.................................. 6,986

.................................. 3,615

. ..

1

Upyyt X

Ulricehamn ............................

.................................. 1,537

Lidköping...............................

.................................. 5,507

17,645

1

Skara .......................................

.................................. 4.803

Sköfde ..............................

................................. 5.072

Mariestad ...............................

................................. 3^949

•

Falköping ...............................

.................................. 3,468

17,292

1

Borås ....................................

17,145

1

Linköping ...............................

Vadstena .................................

.................................. 2,353

14,979

1

Skenninge ..............................

Söderköping...........................

Motala .....................................

.................................. 1,381

....................... 1,985

.................................. 2,965

'' ''

Grenna.....................................

................................. 1,165

Hjo ...........................................

................................. 1,814

11,663

1

Nyköping ...............................

Tor shälla.................................

.................................. 7.690

.................................. 1.783

Strängnäs ..............................

Mariefred ...............................

.................................. 2,495

................................ 1,189

amf

Trosa ........................................

.................................. 790

13,947

1

s. 79 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

79

1

1

Folkmängd.

Antal l

riksdags- män. j

. 1

13,515

1

................ 13,572

j

................ 3.706

17,278

i !

................ 7,111

................ 1,784

............... 1.646

S

16,523

i

Solo ......... ..

................. 7.199

jvoping.............................................’ .

17,198

i i

Väster ås ....................................

................. 13,292

................. 4.414

17,706

i

i

................. 8,761

■

................. 3,573

Östhammar .............................

................ 803

................. 1,117

\

:

.1

................. 567

’ - \

i . J

Vaxholm...................................

................. 2.180

17,0.01

i

i

................. 10,329

i-*;

Hedemora .....................-•••.....

Sä,t,ÅT’ ............................

................. 1.884

.................. 752

12,965

I . j

1

Söderhamn...............................

TTnrlilrsvall ..........................

.................. 11,314

.................. 4.921

16,235

1

15^795

15,628

1 j

Östersund .................................

Härnösand ..............................

.................. 7,020

.................. 8.608

'' '' j

1

Örnsköldsvik ..........................

Umeå ......................................

Skellefteå ...............................

.................. 2,839

.................. 4,665

.................. 1,389

8,893

1 1

Luleå .......................................

Piteå .......................................

Haparanda..............................

.................. 8,834

.................. 2,716

.................. 1,355

12,90£

I

1

Bih. till Biksd. Prof. 1905.

3 Sami.

6 Käft.

11

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Herr Johansons

motion.

af herr Johanson:

att Riksdagen må såsom hyllande till vidare grundlagsenlig behandling

antaga följande förslag till ändrad lydelse af

Regeringsformen.

§ 31.

Lika med herrar Staaffs m. flis förslag.

§ 49.

Lika med herrar Staaffs m. fl:s förslag.

§ 53.

Lika med herrar Staaffs m. flis förslag.

Riksdagsordningen.

§ 13.

Mom. 1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af

tvåhundratrettio, däraf etthundrasextiofem för landet och sextiofem

för städerna väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari

månads början året näst efter det, under hviket valet skett. Riket indelas

härför i tvåhundratrettio valkretsar.

Mom. 2. Å landet utses för hvarje domsaga en riksdagsman.

Föröfrigt lika med herrar Staaffs m. flis förslag.

Mom. 3. Lika med herrar Staaffs m. flis förslag.

Mom. 4. Indelningen af omförmälda valkretsar, så ock riksdagsmännens

antal för hvar och en af de städer, hvilkas folkmängd i och

för sig berättigar dem att utan förening med annan stad välja riksdagsman,

bestämmes, efter ofvan angifna grunder, hvart tionde år af Konungen.

Den ordning som sålunda fastställes, vinner ej tillämpning förr

än vid de val, h vilka näst därefter, enligt § 15 mom. 1 skola äga rum.

Mom. 5. Lika med herrar Staaffs m. flis förslag.

Mom. 6. I fråga om riksdagsmannaval skall sådan köping eller

municipälsämhälle, hvars folkmängd uppgår till minst ett tusen, såsom

stad anses.

Tillämpning häraf sker vid fastställandet af den i mom. 4 omförmälda

valkretsordning, och gäller hvad därvid bestämts till dess ny

valkretsordning varder fastställd.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

81

§ u
Valrätt

tillkommer en hvar välfrejdad svensk man, som till staten

erlägger direkt skatt, från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder

han uppnått tjugufyra års ålder, dock ej —--—----

för öfrigt lika med herrar Staaffs m. flis förslag.

§ 16-

Lika med herrar Staaffs m. flis förslag.

5 17-

Lika med herrar Staaffs m. flis förslag.

§ 18-

Lika med herrar Staaffs m. flis förslag.

§ 19.

Lika med herrar Staaffs m. flis förslag.

§ 25.

Befinnes vid riksdagsmannaval, hvilka böra med slutna sedlar

förrättas, valsedel lyda å person, som ej är valbar, eller innefattar

valsedel någon tvetydighet i anseende till den valdes namn, skall samma

sedel anses ogild.

Åro — —--— — — — — — anställdt.

Valsedlar, som vid riksdagsmannaval afgifvits, skola af valets

förrättare inläggas under försegling och förvaras till dess valets giltighet

vederbörligen afgjorts.

§ 38.

Lika med herrar Staaffs m. flis förslag.

ö

Öfvergångsstadgande.

Lika med herrar Staaffs m. flis förslag.

af herr Centerwall:

att Riksdagen måtte som hvilande till grundlagsenlig behandling

för sin del antaga nedanstående förslag till ny lydelse af

Herr Centerwall»

motion.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Riksdagsordningen.

§ i4.

Valrätt tillkommer en hvar välfrejdad svensk man från och med kalenderåret

näst efter det, hvarunder han uppnått tjugofyra års ålder, dock ej

a) den som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

b) den som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sistförfluten

kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf, hans

hustru eller minderåriga barn; dock att tillfälligt understöd, som lämnats

på grund af sjukdom eller oförvållad arbetslöshet, icke medför

valrättens förlust;

c) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången

af sistförfluten kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.

Närmare bestämmelser rörande tillämpningen af nu stadgade villkor

meddelas i en särskild af Konung och Riksdag gemensamt stadgad vallag.

§ 17.

Valen till Andra Kammaren äro omedelbara. Vid dessa val tillkommer

hvarje röstande eu röst. Den, som därvid erhållit de flestas

röster, vare lagligen vald, och skilje lotten mellan dem, som erhållit

lika röstetal.

§ 19. ’ ■

Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast väljas män, som

vid valtillfället äga valrätt inom den kommun eller någon af de kommuner,

för hvilka de väljas.

: ; !§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar

och vallag, samt hos Riksdagen föreslå de ändringar däruti, dem utskottet

anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så

ock att meddela utlåtande öfver de från kamrarna till utskottet hänvisade

frågor rörande grundlag och vallag.

Öfvergångsstadgande.

Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första gången

förrättas efter utgången af augusti månad 1907, skola i fråga om val

till Andra Kammaren tillämpas de före 1906 i sådant hänseende gällande

stadganden.

s. 83 Kontrollera mot PDF

'' Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6. 83

af herr Branting och medmotionärer:

att Riksdagen måtte som hyllande till grundlagsenlig behandling

för sin del antaga följande förslag till ny lydelse af

Riksdagsordningen.

§ 13-

Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af 230 väljas för

en tid af 3 år. Landet uppdelas härför i 230 valkretsar.

(De närmare bestämmelserna om valkretsindelningen hemställa

motionärerne till konstitutionsutskottet att utarbeta, i öfverensstämmelse

med ettdera af de alternativ de i motionen framhållit.)

§ 14-

Valrätt tillkommer en hvar välfräjdad svensk man från och med

kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjuguett års ålder,

dock ej

a) den som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

b) den som häftar för understöd, hvithet under löpande eller

sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själ!,

hans hustru eller minderåriga barn; dock att tillfälligt understöd, som

lämnats på grund af sjukdom eller oförvållad arbetslöshet, icke medför

valrättens förlust.

Närmare bestämmelser rörande tillämpningen af nu stadgade villkor

meddelas i vallagen.

§ 17-

Valen till Andra Kammaren äro omedelbara. Vid dessa val

tillkommer hvarje röstande en röst. Den som erhållit absolut majoritet

af de afgifna rösterna vare lagligen vald. Har ingen erhållit absolut

majoritet skall omval ske mellan de. två, som erhållit det högsta röstetalet.

Inträffar lika röstetal skilje lotten.

Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.

§ 19-

Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast väljas män, som

uppnått 25 års ålder samt vid valtillfället äga valrätt inom någon kommun

i riket.

Herr Brantings

m. fl.

motion.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Herr

Elowsons

motivering.

Därjämte hafva motionärerne hemställt, att de ändringar i öfriga

grundlagsparagrafer, som till följd af motionärernes här ofvan angifna

förslag kunna finnas nödiga, måtte af utskottet införas.

De skäl, motionärerne anfört till stöd för de af dem framlagda

särskilda förslagen, har utskottet ansett sig böra här nedan återgifva.

Det af herr Eloivson uti motionen n:o 214 framställda förslaget

beledsagas af en så lydande motivering:

»Med anledning af Kungi. Maj:ts förlidet år till Riksdagen aflåtna

proposition (n:o 51) med förslag till ändrad lydelse af §§ 49 och 87

regeringsformen samt §§ 10 till och med 25 äfvensom §§ 27, 28 och

38 riksdagsordningen väckte jag två motioner, n:is 180 och 247, därvid

anförande bland annat:

»Grundsatsen att Riksdagen representerar svenska folket har ansetts

vara af den utomordentliga betydelse, att densamma blifvit fastslagen

både i regeringsformen och riksdagsordningen. Uti sin motivering till

Kungl. Maj:ts proposition n:o 51 har herr statsrådet och chefen för

justitiedepartementet framhållit, hurusom man genom införande af ett

proportionellt valsätt skulle, beträffande Andra Kammaren, efter en

rationell grund och på ett varaktigt sätt få fram en såsom önskvärd

ansedd återspegling af meningsskiftningarna inom valmanskåren. Nu

fordrar emellertid grundlagen, att äfven Första Kammaren skall vara

en trogen afbild af de meningsskiftningar och politiska åskådningar,

som framträda hos svenska folket. En riktig tolkning af riksdagsordningens

§ 1 krafvel- alltså, att det proportionella valsättet kommer

till användning för båda kamrarnes bildande. Allmänneligen anses detta

valsätt rättvist, alldenstund detsamma enligt sitt begrepp medgifver, att

såväl majoriteter som minoriteter blifva i förhållande till deras respektiva

röststyrka företrädda inom Riksdagen.

Sakens stora vikt och dess betydelse för samhällets lugna utveckling

har gifvit mig mod att inför Riksdagen framlägga, såsom tilläggtill

Kungl. Maj:ts proposition n:o 51, ett förslag till användning af

proportionell valmetod för bildande af Första Kammaren.

Förslaget utgår därifrån, att Första Kammaren skall bibehålla sin

konstitutionellt fastställda karaktär, att valbarhetsvillkoren lämnas oförändrade,

att kammarens ledamöter utses för nio år, att de icke åtnjuta

s. 85 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

85

arfvode, att de äga obegränsad rätt att, mellan riksdagarna, afgå, samt

att kontinuiteten bevaras, och, med afseende på Konungens upplösningsrätt,

blifver bättre tillgodosedd än förut.

Nyheter äro: valkretsarnas antal ändras till 27, valen förrättas

årligen inom tre valkretsar, belägna inom skilda delar af riket, valens

ordningsföljd inom valkretsarna är en gång för alla fastställd, suppleanter

utses, Konungens befallningshafvande är valförrättare, valen förrättas

genom elektorer, som utses distriktsvis inom de särskilda kommunerna

efter en graderad röstskala, fullgörande af värnplikt och betalning

af bevillning till staten likasom till kommunen uppställes såsom

villkor för valrätt, öfvergångsstadganden för den första nioårsperioden

äro formulerade.

I tekniskt hänseende ansluter sig tilläggsförslaget till det kommittéförslag,

som afser medelbara val till Andra Kammaren enligt proportionell

valmetod.

Vidkommande röstvärdets gradering medgifva förslagets grunder,

att de ursprungliga valmännen skulle, vid utseende af elektorer, kunna

erhålla samma röstetal, som tillkommer dem vid kommunalstämma och

allmän rådstuga, dock med iakttagande däraf, att röstetalen å landet

och röstetalen i stad vederbörligen förmedlas. En grundval för dylik

förmedling förefinnes redan uti lagstiftningen beträffande sådana kyrkliga

kommuner, i hvilka stads- och landsförsamlingar äro förenade.

Likväl torde det vara riktigast, att den röstskala, som skall ligga till grund

för bildande af Första Kammaren, varder helt och hållet skild från de

kommunala röstskalorna samt fastslagen i grundlagen.

Vid gradering af det röstvärde, som må tillerkäUnas röstberättigad

vid elektorsval, torde böra fasthållas den nu gällande principen om

samband mellan påförd bevillning och röstetalet. Men att låta röstetalet,

intill en viss gräns, växa i lika hastighet som fyrktalet, synes vara en

föga rationell anordning. Däremot bör det kunna antagas såsom en

för alla tillfredsställande bestämmelse, att begränsningen af röstvärdet

i förhållande till det åsätta fyrktalet inträder successivt. I öfverensstämmelse

härmed utgår förslaget därifrån, att röstetalet växer efter

de naturliga hela talen 1, 2, 3, 4, 5 o. s. v. på samma gång söm bevillningskronornas

antal växer efter de kvadratiska talen 1, 4, 9, 16,

25 o. s. v. Fråga kan härvid uppstå, om röstetalets tillväxt bör alltjämt

fortgå eller stanna vid en viss gräns. Förslaget ansluter sig till

det senare alternativet och låter högsta röstetalet stanna vid 10.»

Uti motiveringen till den proposition, n:o 26, som Kungl. Maj:t

innevarande år framlagt, anför herr statsrådet och chefen för kungl.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Herr Nydals

motivering.

justitiedepartementet, att de båda frågorna om samtidigt införande af

proportionella val till båda kamrarne icke »stå i något organiskt samband

med hvarandra». Emot detta påstående kan emellertid med fog

invändas, att, om den proportionella valmetoden har företräde framför

majoritetsval, detta företräde hänför sig lika väl till Första som till

Andra Kammaren.

Då det ju hör till proportionalitetsvalets egentliga väsen, att

minoriteten kan utöfva ett visst inflytande, så synes det vara rättvist,

att ifrågavarande inflytande, det må vara större eller mindre, får göra

sig gällande vid båda kamrarnes bildande. Den omständigheten, att

minoriteterna vid val till Första Kammaren hafva i allmänhet en annan

politisk åskådning än minoriteterna vid val till Andra Kammaren, synes

icke i sig innebära fullgiltig anledning till olikhet i valsättet.»

Till stöd för sin i motionen n:o 219 gjorda hemställan har herr

Nydal anfört:

»I den till årets Riksdag aflåtna kungl. propositionen angående

ändrade bestämmelser rörande valrätten till Andra Kammaren återfinner

man i allt hufvudsakligt samma förslag som det vid sistlidne års riksdag

framlagda. Så föreslås rösträttens lösgörande från hvarje census

samt införande af proportionell valmetod. Hvad beträffar omfattningen

af rösträttens utsträckning, synes numera i vårt land någon oenighet

knappast råda därom, att den blifvande reformen bör byggas på den

allmänna rösträttens princip; däremot har reformförslagets förknippande

med den proportionella valmetoden framkallat mycken gensägelse både

inom och utom Riksdagen, ej minst inom de samhällslager, som äro

mest direkt intresserade af en rösträttsreform. Af de invändningar,

som göras mot nämnda valmetod, äro visserligen enligt mitt förmenande

många mer eller mindre oberättigade, och synas mig metodens möjliga

olägenheter mer än väl motvägas af dess stora och påtagliga förtjänster;

men det torde svårligen kunna förnekas, att en af dessa invändningar,

den som först och sist brukar framhållas — eller att, om det proportionella

valsystemet skall komma till användning vid utseendet af riksdagsmännen

i Andra Kammaren, samma system äfven bör tillämpas vid

valen till Första Kammaren — är grundad på så goda skäl, att den icke

bör lämnas utan afseende. Visserligen bestrider herr justitieministern

i sitt anförande till statsrådsprotokollet, att de båda frågorna »stå i

något organiskt samband med hvarandra». Men månne icke ändock ett

sådant samband verkligen existerar? Såsom ett väsentligt syftemål med

det ifrågavarande valsättets tillämpning vid valen till Andra Kammaren

s. 87 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o. 6.

87

har framhållits, att blott därigenom kan åstadkommas en representation,

hvilken så troget som möjligt återspeglar meningsskiftningarna inom

valmanskåren och sålunda tillvaratager jämväl minoriteternas rätt. Att

en sådan representation skulle vara önskvärd endast i fråga om den

Andra, men icke i fråga om den Första Kammaren, torde vara svårt

att medgifva. Då det enligt grundlagen är Riksdagen i dess helhet,

som representerar svenska folket, följer väl däraf, att hela Riksdagen,

så långt det låter sig göra, bör vara en återspegling af de olika meningarna

bland valmännen. Herr justitieministern synes emellertid hålla

före, att detta, hvad Första Kammaren vidkommer, icke kan ske utan

åsidosättande af denna kammares »särskilda uppgift att utgöra ett återhållande

element till förhindrande af förhastade beslut af representationen».

Första Kammarens förmåga att fylla denna uppgift kan emellertid,

så länge dess konstitutionellt fastställda karaktär i öfrigt ej rubbas,

icke äfventyras därigenom, att den i sig upptager representanter äfven

för de inom dess valkorporationer förekommande minoriteterna. Tvärtom

kan det med fog antagas, att dess ställning skulle stärkas genom det

ökade förtroende, hvarpå en pi’oportionellt sammansatt representation

kan göra anspråk från landets sida.

Om afsikten med de proportionella valens införande till Andra

Kammaren är att göra kammaren till en rikare och mera verklighetstrogen

representation, än som kan åvägabringas genom majoritetsval,

så synes det icke på goda grunder kunna bestridas, att ett organiskt

samband förefinnes mellan de båda frågorna. Skulle åter syftet med

det föreslagna valsättet vara att begränsa den allmänna rösträttens

verkningar genom att skapa eu garanti för de mera konservativa elementens

representerande i Andra Kammaren, så synes rättvisan kräfva,

att en garanti äfven beredes mot den graderade rösträttens majoritetsvälde

vid valen till Första Kammaren. Den i den kungl. propositionen

häfdade »halfproportionalismen» har redan stämplats såsom en orättvisa

från deras sida, som närmast skulle beröras af rösträttsreformen och

det måste därför befaras, att det kungl. förslagets genomförande långt

ifrån att lugna och tillfredsställa sinnena, skulle gifva anledning till

nytt missnöje och en ny rösträttsagitation, hvarigenom ett af hufvudändamålen

med reformens genomförande tydligen skulle förfelas.

I fråga om det sätt, hvarpå den proportionella valmetoden skulle

tillämpas vid valen till Första Kammaren, så kan man tänka sig, att

metoden komme till användning antingen såväl vid de primära som de

sekundära valen eller blott vid de senare; likaledes kan det ifrågasättas,

huruvida de nuvarande valkorporationerna, landstingen och stadsfullBih.

till Biksd. Prof. 1905. 3 Sami. 6 Käft. 12

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Herr Roos''

m. fl.

motivering.

mäktige, böra såsom sådana bibehållas eller valen öfverlämnas åt särskilda,

för ändamålet utsedda elektorer på sätt herr Elowson föreslog

i sin vid fjolårets riksdag afgifna motion, n:o 180. Gifvetvis blefve

reformen mera effektiv, om de valkorporationer, som hafva att utse

Första Kammaren, själfva tillkommit genom proportionella val, än om

denna valmetod tillämpas först vid riksdagsmannavalen; men för tillfället

torde hufvudsaken vara att få fastslaget, att dessa senare skola

vara proportionella. Frågan om landstingsmännens och stadsfullmäktiges

utseende genom proportionella val behöfver ju ej heller upptagas

i detta sammanhang, utan kan mycket väl lösas för sig, och får jag i

detta afseende hänvisa till en inom Andra Kammaren vid innevarande

riksdag väckt motion, n:o 174, i hvilken förslag i sådan riktning framställes.

Icke heller synes lör närvarande någon anledning finnas att

ifrågasätta landstingens och stadsfullmäktiges ersättande såsom valkorporationer

med särskilda valnämnder, likasom någon utsikt inom den

närmaste framtiden ej lärer förefinnas för ett så pass omfattande reformförslags

framgång.

Det har anmärkts som en oegentlighet, att jämväl suppleantvalen

skulle afse en så lång tid som nio år, emedan det alltför lätt kan inträffa,

att en suppleant, när han, i de flesta fall flera år efter valet,

skall inträda i afgående riksdagsmans ställe, i ett eller annat afseende

upphört att vara en lämplig representant för valkretsen; men då alldeles

detsamma kan under nioårsperioden blifva fallet med riksdagsmannen,

utan att detta ansetts utgöra något skäl för valperiodens förkortande,

så torde den anmärkta oegentligheten icke böra tillmätasnågon

afgörande betydelse.

I mitt här framlagda förslag har jag icke ansett nödigt att upptaga

de i kungl. propositionen föreslagna grundlagsändringarna utan

endast sådana, som nödvändiggöras af öfvergången till proportionellt

valsätt äfven i fråga om Första Kammaren. Därjämte ifrågasattes en

ändrad lydelse af 6 §:s slutmoment, hvarigenom en afsevärd förenkling

skulle vinnas.»

Hex*r Boos jämte medmotionärer hafva i sin ofvan omförmälda

motion n:o 228 andragit följande:

»Det statsrådsprotokoll, som åtföljer Kungl. Maj:ts proposition till

innevarande års Riksdag med förslag till ändrade bestämmelser rörande

valen till Riksdagen Andra Kammare, innehåller ett uttalande af chefen

för justitiedepartementet rörande det vid flera tillfällen, särskild! under

s. 89 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

89

rösträttsdebatten år 1904 inom Andra Kammaren framställda påståendet,

att, om proportionell metod vid riksdagsmannaval skulle införas, denna

borde afse icke blott Andra Kammaren, utan jämväl Första Kammaren.

Departementschefen yttrar härom bland annat, att de båda frågor, man

sålunda velat sammanföra, icke stode i något organiskt samband med

hvarandra; de gjorde det så mycket mindre, som Första Kammaren

uppenbarligen fatt den särskilda uppgiften att utgöra ett återhållande

element till förhindrande af förhastade beslut af representationen.

Yi dela departementschefens uppfattning rörande den Första

Kammaren tillkommande särskilda uppgift, men just därför anse vi, att

vid valen till denna kammare eu proportionell metod bör komma till

användning. Om en församling består af män från skilda läger och

med olika uppfattningar i de viktigare samhällsfrågorna, blir ett därstädes

i en dylik fråga framställdt förslag gemenligen mött med kritik

och motstånd, hvithet i de flesta fall torde verka till betänksamhet vid

besluts fattande; är församlingen däremot sammansatt af män med i

hufvudsak enahanda åskådningar, uteblir måhända kritiken och. därmed

äfven betänksamheten. Det är därför, synes det oss, af synnerligen

stor vikt att förebygga, att endast åskådningar af ett visst slag eller

blott ett samhällslagers eller ett partis syn på tingen vinna inträde i

Riksdagens Första Kammare, något som vid majoritetsval lätt nog kan

inträffa med de jämförelsevis fåtaliga koi’porationer, af hvilka denna

kammares ledamöter väljas.

Om öfver hufvud taget en proportionell valmetod skall vinna insteg

i vår samhällsbyggnad, kommer detta att. bero på en stark och lefvande

öfvertygelse om denna metods företräde framför andra valmetoder med

hänsyn till rättvisa. En dylik öfvertygelse lärer emellertid icke nöja

sig därmed, att en metod, för representationens ena hälft utdömd såsom

ledande till resultat, hvilka icke öfverensstämma med rättvisans fordringar,

bibehålies för dess andra hälft. Äfven af denna anledning anse

vi, att åtgärder böra vidtagas, ledande därhän, att det proportionella

valsättet vid utväljande af riksdagsmän icke må begränsas till Andra

Kammaren, utan utsträckas äfven till Riksdagens Första Kammare.

Motioner i dylik syftning äro vid innevarande års riksdag redan

väckta dels af herr G. Elowson och dels af herr J. Nydal. Vid dessa

motioner äro fogade formulerade förslag till de ändringar i grundlagar^,

som blefve erforderliga i och för införandet af proportionellt valsätt

till Första Kammaren, och till den vallag för Första Kammaren, med

hvilken dessa grundlagsändringar enligt sakens natur behöfde fullständigas.

Vi anse emellertid, att upprättandet af dylika förslag, för

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

B.err Lundebergs

m. fl.

motivering.

att de må blifva i alla hänseenden fullständigt utarbetade och fullt tillfredsställande,

bör öfverlåtas åt Kung!. Maj:t, som för verkställande af

ett dylikt grannlaga och maktpåliggande värf ensam innehar tillräckligt

material och tillfälle att behörigen öfverblicka densamma.»

Till stöd för sitt förslag hafva herr Lundeberg och medmotionärer

uti motionen n:o 32 framlagt följande motivering:

»Då Riksdagen år 1902, på Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning,

åtog sig eu särskild bevillning, under namn af inkomstskatt,

hvilken i riksstaten för år 1903 beräknades till ett belopp af 10,500,000

kronor, infördes i samband därmed i vårt skattesystem en ny princip,

den progressiva skattemetoden. Denna princips tillämpning föranleddes

af sträfvandet att vid anlitande i allt större utsträckning af den direkta

beskattningsformen så rättvist som möjligt afpassa skatten efter de

skattdragandes skatteförmåga.

Men denna princip medför på samma gång i tillämpningen, såsom

nogsamt är kändt, betydande svårigheter, hvilka icke förefinnas, så länge

man rör sig på den proportionella beskattningens område. Dessa svårigheter

yppa sig vid bestämmandet af de grunder, på hvilka den progressiva

beskattningen bör hvila, såsom skatteskalan, olika skattesatser för

olika slag af inkomst och förmögenhet, den procent af inkomst och förmögenhet,

hvartill skatten högst må uppgå, samt skattefrihet och lindring

i skatt för viss inkomst och förmögenhet; och svårigheterna i detta

afseende hafva sin grund icke blott i dessa frågors egen beskaffenhet,

utan bero äfven på deras nära samband med hvarje enskild skattdragandes

ekonomiska intressen. Det sätt, på hvilket nu nämnda spörsmål

finna sitt afgörande, är nämligen af stor vikt för den enskilde samhällsmedlemmen,

livilkens inkomst eller förmögenhet genom en oriktigt

afpassad progressiv skatt kan blifva obilligt beskattad, men äger en än

större betydelse för samhället i dess helhet. Ty förutsättningen för

samhällets ekonomiska framåtskridande — och därmed i viss mån äfven

dess utveckling i socialt och kulturellt hänseende — är onekligen, att

inkomst och förmögenhet, såväl den större som den mindre, icke beskattas

på ett sådant sätt, att nyttig samhällsverksamhet därigenom

hämmas eller omöjliggöres. I främsta rummet är fara för handen, att

landets näringar, dess handel och industri genom en ojämn eller för stark

progession i beskattningen lida men och hållas tillbaka.

Under sådana förhållanden lärer obestridligen ett behörigt tillvaratagande

af såväl den enskildes som samhällets välförstådda intresse fordra,

att beslut i hithörande frågor ske under former, som i största

s. 91 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

91

möjliga män bereda trygghet för en allsidig och mogen pröfning af

desamma.

1866 års riksdagsordning stadgar såsom allmän regel, att för

åvägabringande af ett Riksdagens beslut erfordras samstämmighet mellan

båda kamrarne. Härifrån göres ett undantag för frågor, som angå

statsreglering och bevillning samt riksbankens och riksgäldskontorets

förvaltning. Dessa frågor skola, därest kamrarne fatta stridiga beslut,

som ej varda samman]ämkade, afgöras genom gemensam votering,

hvarom stadgas i § 69 R. F. och § 65 R. O. Det synes oss då naturligt

vara, att, sedan i beskattningssystemet införts den nya progressiva

beskattningsprincipen, hvars riktiga tillämpning ur förut angifna synpunkter

måste anses såsom en synnerligen grannlaga och viktig uppgift,

grundlagens allmänna stadgande om kamrarnes samstämmighet för

åstadkommande af ett Riksdagens beslut bör gälla i afseende å de

grunder, efter Indika den på denna princip fotade nya beskattningen

skall utgå.

Härigenom skulle tydligen ingen inskränkning ske i de ursprungligen

gällande bestämmelserna för den gemensamma voteringens tillämplighetsområde,

utan man skulle endast förebygga, att stadgandet om

gemensam votering komme att gälla äfven för sådana fall, som vid

riksdagsordningens tillkomst icke varit förutsedda. Och härvid är därjämte

att märka, att endast grunderna för, men ej beloppet af den

enligt progressiva grunder utgående skatten enligt vår mening böra

undandragas den gemensamma voteringen.

På grund af skatteförordningarnas betydelse för afvägandet af

den enskilde medborgarens skyldigheter gentemot det allmänna och

med afseende å det gällande skattesystemets djupt ingripande verkningar

på samhällsutvecklingen i dess helhet, skulle man med allt fog kunna

göra gällande den fordran, att fastställandet af de grunder, enligt hvilka

de direkta skatterna skola fördelas på de skattdragande, bör tillhöra den

allmänna lagstiftningen lika väl som de lagar, hvilka finnas angifna i

§ 87 R. F. En orättvis och obillig beskattning kan för den enskilde

medföra lika kännbara rättskränkningar som oriktiga principer i den allmänna

lagstiftningen; och skatteförordningar, som pålägga produktionen

större bördor än den förmår bära och därigenom undergräfva samhällets

ekonomiska välstånd eller hindra dess förkofran i ekonomiskt afseende,

innebära för samhället lika stora vådor som brister i den öfriga lagstiftningen.

Det bör ock i detta sammanhang erinras, att grunderna för den

kommunala beskattningen bestämmas genom kom munalla garne, hvilka

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

stiftas af Konung och Riksdag gemensamt och sålunda äro undandragna

den gemensamma voteringen.

Om man emellertid hos oss på grund af hittills rådande uppfattning

i afseende å beskattningsrätten afstår från yrkandet, att all direkt

beskattning skall bestämmas i samma ordning, som är gällande för

allmän lag, såsom i de utländska författningarna, enligt hvad här nedan

skall påvisas, i allmänhet är fallet, är det så mycket mera befogadt att

uppställa den fordran, att fastställandet af förutnämnda grunder för den

progressiva beskattningen skall kräfva båda kamrarnes godkännande.

De ordinarie skatterna, hvilka fastställas af Konung och Riksdag

gemensamt, hafva under tiden från det nya representationsskickets antagande

en efter annan blifvit upphäfda och ersatta genom en väsentligen

ökad bevillning. I riksstaten för innevarande år är den enda nu

kvarstående ordinarie skatten, nämligen mantalspenningar^, upptagen

till ett belopp af 780,000 kronor, under det att de ordinarie skatterna

år 1868 uppgingo, inberäknadt rustning och rotering in natura, till

11,346,400 kronor. Eu jämförelse mellan inkomsterna år 1868 och år

1905 lämnar följande resultat:

Skatter: År 1S68. År 1905.

Ordinarie inkomster.................... 11,846,400 780,000

Bevillningar:

tull- och stämpelmedel, brännvinstillverkningsskatl,

hvitbetsockertillverkningsafgift,

punsch-och maltskatt m. m. 26,000,000 102,850,000

inkomstskatt och bevillning af

fast egendom och inkomst 2,792,300 28,792,300 19,600,000 122,450,000

n_-i > : : ■>,i : < ti, i ’ '' t; •.. *''* •. •;5 j 5 • \ ; {• •• i

Andra inkomster:

arrende-, post-, telegraf-, järnvägstrafikmedel

in. m......... 3,375,000 46,745,000

Summa 43,513,700 169,975,000

Häraf framgår å ena sidan, att, då statsverkets totala inkomster

år 1868 utgjorde 43,513,700 kronor och häraf de ordinarie inkomsterna

11,346,400 kronor, sålunda fullt 25 procent, så hade totalinkomsten år

1905 ökats till 169,750,000 kronor, hvaraf ordinarie inkomster 780,000

kronor eller något öfver Va procent af totalinkomsten; samt å andra

sidan, att bevillningarna, som år 1868 utgjorde 28,792,300 kronor, år

1905 uppgingo till 122,450,000 kronor.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

93

Den utveckling;, som försiggått efter år 1868 utan att någ*on

ändring i grundlagarne vidtagits, har haft till följd icke allenast, att en

maktförskjutning ägt rum mellan Konung och Riksdag, i det Riksdagens

makt i fråga om budgeten allt mer ökats, utan ock att den gemensamma

voteringen fått en helt annan och större betydelse än som i

1866 års riksdagsordning afsågs. Med detta faktum för ögonen torde

det för enhvar stå klart, att den gemensamma omröstningens utsträckning

öfver allt vidare fält lätteligen kan förrycka författningens karaktär

och medföra betänkliga vådor för samhällets lugna utveckling. Äfven

åt den nu angifna statsrättsliga synpunkten synes böra skänkas ett

nogsamt beaktande vid nu förevarande frågas bedömande.

Krafvet på ökade garantier beträffande beskattningslagstiftningen

har sin närmaste anledning uti 1902 års förordning om inkomstskatt,

men det är uppenbart, att det i lika mån gör sig gällande i fråga om

all beskattning, som är anordnad progressivt eller med olika skattesatser

för olika slag af inkomst, och att således jämväl grunderna för en på

dylikt sätt anordnad förmögenhetsskatt böra vara undandragna de gemensamma

voteringarna.

Men refonnen bör enligt vår mening icke inskränka sig till de

nyss nämnda skatteformerna. Det bör nämligen beaktas, att samma

skäl, som påkalla undandragande af grunderna för inkomstskatt och

förmögenhetsskatt från de gemensamma voteringarna, äfven gälla vissa

bestämmelser, som reglera den allmänna bevillningen. Nu gällande

bevillningsförordning innehåller visserligen, att beskattningen skall utgå

efter proportionella grunder, men har därjämte bestämmelser om skattefrihet

eller lindring i skatt för de lägsta inkomstbeloppen. Vid en

inkomst- eller förmögenhetsskatt, där den proportionella skattskyldigheten

är förenad med degressiv skatteskala, kunna emellertid bestämmelserna

om degressionen göras sådana, att man frångår principen, att

endast de obetydliga inkomstbeloppen erhålla lindring i skatten, och

låter den proportionella skatten börja vid mycket höga inkomst- eller

förmögenhetssiffror, under det att den degressiva skalan gäller från de

lägsta beskattningsbara ända upp till högst betydliga belopp. Resultatet

skulle kunna blifva, att skatten komme att verka alldeles såsom eu

progressiv skatt med huru hög procent som helst för inkomst- eller

skattebelopp, som öfverstiga någon viss storlek, bestämd efter majoritetens

godtycke. Det måste därför anses nödvändigt, att båda kamrarnes

samstämmighet erfordras för beslut rörande skattefrihet eller lindring i

den enligt gällande bevillningsförordning utgående skatten för inkomst

af kapital eller arbete.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Därest ej en grundlagsändring i det af oss i det föregående angifna

sylte varder genomförd, torde icke kunna förnekas, att den makt, som

ett politiskt parti kan erhålla att medelst den gemensamma voteringen

genomdrifva sin vilja i beskattningsfrågor af förevarande beskaffenhet,

lätteligen kan missbrukas till att tjäna ensidiga partiintressen. Sådana

intressen kunna vara riktade på icke blott att åstadkomma eu beskattning,

som ojämt drabbar olika samhällsklasser, utan äfven att förskaffa

ett parti eu otillbörlig inverkan på åtgörande! af andra ärenden. Och

de hastiga omkastningar i eu beskattning af denna art, hvilka genom

en tillfällig Övervikt vid gemensam votering lätteligen uppstå, kunna

naturligen i och för sig medföra synnerligen ödesdigra följder. Om

härvid invändes, att ett dylikt missbrukande icke är att befara, så kan

däremot med allt fog framhållas, att det för svenska folkets representanter

måste anses vara en bjudande plikt att, medan tid är, söka utskära till

och med möjligheten, att missbruk i nu antydd riktning kunna äga rum.

Vi vilja i detta sammanhang lämna en kortfattad framställning

angående inom vissa främmande länder gällande stadganden rörande

beskattningsfrågors behandling inom representationen.

I England fattas alla beslut i finansiella frågor, såväl rörande

inkomster som utgifter, i lagform. Både konung och öfverhus måste

således äfven i dessa frågor godkänna ett beslut af underhuset, för att

det skall bli gällande. Regeringens budgetsförslag behandlas först i

underhuset och går därefter till öfverhuset, som har att oförändrad!

antaga eller förkasta de finansiella lagförslag, som från underhuset

öfversändas dit.

Af de engelska statsinkomsterna äro omkring sex sjundedelar,

således den ojämförligt större delen, fästa, det vill säga ordnade genom

för obestämd framtid gifna lagar, hvilka således äga bestånd till dess

de ändras på behörigt sätt, alltså genom samstämmigt beslut af underhus,

öfverhus och konung. Endast en sjundedel af statens inkomster

bestämmes för ett år i sänder. Den lag, som hvarje år utfärdas angående

dessa rörliga inkomster, kallas finance act. När förslaget till denna

finance act från underhuset kommer till öfverhuset, kan detta sistnämnda

icke annat än antaga detsamma, enär ett förkastande skulle medföra,

att den »rörliga» inkomsten under det ifrågavarande budgetåret icke

finge upptagas, hvarigenom regeringen skulle sättas ur stånd att hålla

statsmaskineriet i gång.

Förhållandet gestaltar sig annorlunda i afseende på de fasta statsinkomsterna.

Om ett förslag från underhuset till ändring af en lag

rörande någon af dem blefve förkastadt af öfverhuset, komme nämligen

inkomsten att fortfarande uppbäras enligt de gamla regierna.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

95

I Belgien, hvars författning’ i inånga stycken tjänat till mönster

för den danska, är stadgadt, att kamrarne hvarje år skola votera budgeten

och att på den alla statens inkomster och utgifter skola uppföras. Men

på samma gång bjuder den belgiska grundlagen också, att skatterna skola

bestämmas årligen: do lagar, som reglera dem, förblifva icke i kraft mer

än ett år, om de ej förnyas.

Genom denna anordning blir regeringen fullkomligt beroende af

representationen. Hvarje lag rörande statsinkomster eller statsutgifter

skall i första hand pröfvas och afgöras af representanternas kammare,

men har senaten i olikhet med Englands öfverhus rätt att med ändringar

antaga finansiella lagar, som från representanternas kammare öfversändas

dit. Någon utväg att genom gemensam votering eller på annat sätt

afgöra mellan kamrarne uppkomna meningsskiljaktigheter finns icke.

Enligt dansk författningsrätt skall för hvarje lagtima riksdag

framläggas förslag till finanslag, upptagande samtliga statens inkomster

och utgifter. Hetta förslag behandlas först af folketinget, men landstinget

äger oinskränkt rätt att föreslå de ändringar däri, som landstinget

anser böra vidtagas. Skulle tingen äfven efter grundlagsstadgade

sammanjämkningsförsök icke kunna enas om finanslagen, kommer någon

sådan icke till stånd; och har konungen i dylika fall med användande

af sin provisoriska lagstiftningsrätt utfärdat provisoriska finanslagar.

Skatterna bestämmas genom särskilda lagar, stiftade af konung och

riksdag, med lika rättsställning för båda tingen.

1 Rolland skola alla regeringsförslag af regeringen framläggas i

andra kammaren. Sedan denna kammare i förändradt eller oförändradt

skick antagit ett regeringens förslag, kommer det under behandling i

första kammaren, och denna har då att »en blott) antaga eller förkasta

det. Så äfven i fråga om statens inkomster och utgifter. Hvarje år

måste regeringen framlägga förslag till budget. I en särskild lag anvisas

de inkomster, som äro afsedda till täckning af utgifterna. Men det är

icke som i Belgien, att skatterna påläggas för ett år i sänder. De äro

tvärtom ordnade genom stående lagar. Dessa kunna icke ändras eller

upphäfvas genom ensidigt beslut af någondera kammaren. Skulle den

lag, hvarigenom inkomsterna anvisas till utgifterna, af ett eller annat

skäl icke komma till stånd, eller skulle eu inkomst däri icke vara upptagen,

upphörde därför icke medborgarnes skattskyldighet eller regeringens

rätt att uppbära skatterna, men de finge ej af regeringen

användas till bestridande af utgifterna.

Den preussiska författningen föreskrifver, att alla statens inkomster

och utgifter skola för hvarje år upptagas å budgeten, hvilken årligen

Bill. till Biksd. Prof. 1905. 3 Sami. 6 Höft. 13

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

bestämmes genom lag’. Skatterna äro i allmänhet reglerade genom

särskilda och för obestämd tid gifna lagar och få icke ntkräfvas, såvida

de icke blifvit bekräftade genom budgetens antagande. Budgetförslaget

såväl som öfriga finansiella lagförslag skola först föreläggas

representanthuset, och det förra måste af herrehuset oförändra dt antagas

eller förkastas. Denna inskränkning i herrehusets befogenheter gäller

emellertid icke i fråga om andra finansiella lagförslag, t. ex. skattelagar;

komma de båda husen härvidlag icke öfverens, förblir allt vid

det gamla.

Den franska budgeten antages hvarje år i form af lag, och innan

den kommit till stånd, få hvarken skatter ntkräfvas eller utgifter göras.

Skatterna ordnas vanligen genom speciallagar, men bemyndigandet att

uppbära dem lämnas i regel genom budgetlagen. För finanslagars godkännande

erfordras sammanstämmande beslut af båda kamrarne, men

förslagen skola först behandlas af deputeradekammaren. Senaten äger

rätt att föreslå ändringar i deputeradekammarens beslut, och dessa

ändringsförslag blifva ofta af deputeradekammaren godkända.

I Österrike har man i väsentliga delar efterbildat den belgiska

budgeträtten. Det österrikiska herrehuset intager dock en starkare

ställning än den belgiska senaten. För undvikande af konflikter mellan

de båda kamrarne finnes stadgadt, att, därest de icke kunna enas

angående enstaka budgetposter, den mindre siffran skall blifva gällande.

I Italien åter äro kamrarne mera likställda. Visserligen skola

finansiella lagförslag där först framläggas i deputeradekammaren, men

senaten har rätt att göra hvilka ändringar däri som den kan finna

lämpliga. Och skattelagarne äro ej årliga, utan äga bestånd, tills de

genom samstämmande beslut af båda kamrarne samt konungen förändras.

1 Nordamerikas Förenta stater äro de båda kamrarne i det hela

likställda med hänsyn till finansfrågor. Någon enhetlig budgetlagfinnes

icke, utan bestämmas såväl inkomsterna som utgifterna genom

flera särskilda lagar. Författningen föreskrifver, att alla förslag till

förhöjande af statsinkomsterna skola väckas i representanternas hus,

men att senaten kan föreslå eller medverka genom ändringar och tilläggsåsom

vid andra förslag. En praxis lika gammal som konstitutionen

har emellertid gifvit representanternas hus rätt att först behandla äfven

utgiftslagar. Den senaten i dessa frågor tillkommande ändringsrätten

begagnas i stor utsträckning och i verkligheten är det denna del af

kongressen, som har det öfvervägande inflytandet i finansiella frågor.

Den tanke, som nu af oss framförts, är, såsom bekant, ingalunda

ny. Vid behandlingen af Kungl. Maj:ts till 1902 års Riksdag aflåtna

s. 97 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

97

proposition angående inkomstskatt uttalade bevillningsutskottet den mening,

att de viktigaste grunderna för denna skatt borde undandragas

de gemensamma voteringarna inom Riksdagens bägge kamrar. Utskottets

yttrande i denna del föranledde icke till något Riksdagens beslut,

men Första Kammaren beslöt för sin del, att i Riksdagens skrifvelse

till Kungl. Maj:t borde ingå följande uttalande:

»Till de af Riksdagen hittills gjorda erinringar rörande förslagets

innehåll och skattens anordnande kan läggas ännu eu anmärkning, som

gäller förslagets konstitutionella form. Det är naturligt, att en inkomstskatt,

hvilken efter skilda grunder och i olika hög grad beskattar olika

inkomstarter, måste föranleda många och starka meningsstrider. Onskvärdt

därför, att sagda grunder, äfvensom den därmed sammanhängande

progressionsskalan, vunne större fasthet än den för afgörande af bevillningsfrågor

stadgade ordning lämnar. Riksdagen vill alltså såsom

sin mening uttala, att Kungl. Maj:t måtte förelägga en kommande Riksdag

förslag till sådan ändring i regeringsformen och riksdagsordningen,

att de allmänna grunderna för taxering af inkomst enligt en inkomstskatteförordning

icke måtte kunna ändras i annan ordning än genom

båda kamrarnes samstämmiga beslut, under det att Riksdagen förbehålles

att inom de på sådant sätt angifna gränser, enligt de regler,

som gälla för bevillningens reglerande, bestämma skattebelopp och lämna

öfriga föreskrifter.»

Någon sådan ändring i grundlagen blef emellertid icke förelagd

1903 års Riksdag.

Vid nästlidna års riksdag väcktes därefter i Första Kammaren af

hrr G. F. ustberg och Hugo Tamm en motion (n:o 54) i det af oss

angifna syfte, hvilken utmynnade i ett förslag om antagande af vissa

tilläggsbestämmelser till § 71 R. F. och § 65 R. O. Denna motion blef

af konstitutionsutskottet med några mindre väsentliga förändringar tillstyrkt.

Utskottets förslag godkändes af Första Kammaren, men afslogs

af Andra Kammaren med 133 röster emot 75. Hrr Ostbergs och Tamms

förslag upptogs därefter i nästan oförändradt skick i en ny motion (n:o

60), afgifven vid samma riksdag af hr Chr. Lundeberg in. fl., hvilka

därjämte hemställde, att Riksdagen måtte besluta att i samband med

öfriga grundlagsändringar, som upptoges i blifvande beslut rörande utsträckning

af valrätten till Andra Kammaren, antaga det af dem framställda

förslaget. Detta tillvann sig vid votering i Första Kammaren

67 af 143 afgifna röster, men kom icke under omröstning i Andra

Kammaren.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 6.

Då äfven vid innevarande års riksdag åtskilliga förslag föreligga

om utsträckning af den politiska valrätten till Riksdagens Andra Kammare,

hafva vi ansett oss såsom en förutsättning för bifall till eu rösträttsreform

höra anknyta bestämmelser af den art, som ofvan angifvits.

Vi hafva därvid ledts af den tanken, att, om det måste i och Rusig

anses välbetänkt och för samhällets lugna utveckling nödvändigt

att för beslut i ofvanberörda beskattningsfrågor påfordra samstämmighet

mellan kamrarne, ett dylikt kraf med så mycket större bestämdhet gör

sig gällande, då Andra Kammaren, därest Kungl. Maj:ts eller annat

därmed jämförligt förslag vinner Riksdagens bifall, otvifvelaktigt kommer

att förete ett helt olika och Anda mera radikalt skaplynne än nu.

Och vi kunna ej finna annat än att politisk klokhet bjuder att i samband

med utsträckning af den politiska rösträtten vidtaga eu sådan

åtgärd, då efter rösträttsutvidgningens genomförande långt mindre utsikt

förefinnes, att den af oss ifrågasatta grundlagsändringen framdeles

skall kunna genomföras.

Emot vårt förslag lärer den invändningen icke med fog kunna

göras, att detsamma icke står i organiskt samband med rösträttsfrågan,

utan utgör en sammankoppling af två för hvarandra främmande frågor.

Väl ingå de här ifrågasatta stadgandena icke såsom ett led i rösträttsbestämmelserna,

men om det vid genomförande af en grundlagsreform

befinnes, att densamma icke kan utan fara för samhället vidtagas, därest

icke jämväl ändring af ett annat grundlagsbud sker, synes oss uppenbart

vara, att det samband förefinnes, som nödvändiggör båda reformernas

samtidiga genomförande.

Ej heller kan det med skäl sägas, att det af oss framställda förslaget

är för sent väckt, och att det önskemål, vi eftersträfva, uttryckligen

borde hafva angifvits i den år 1902 aflåtna skrifvelse, hvari ett nytt

rösträttsförslag af Kungl. Magt begärdes. Vid den debatt, som föregick

nämnda skrifvelses aflåtande, gjordes nämligen inom Första Kammaren

från flera håll så bestämda uttalanden i nu angifna riktning, att man

med fog kunde vänta, att Kungl. Maj:t åt de sålunda framburna synpunkterna

skulle vid utredningen af rösträttsfrågan ägna vederbörligt

beaktande. —■ Så har emellertid icke skett. Dessutom borde det icke

väcka förundran, att man nu, sedan de vidtgående bestämmelser, som

innehållas i Kungl. Maj:ts rösträttsförslag, blifvit kända, finner det än

mer angeläget att vidtaga en grundlagsändring, som är ägnad att afvärja

åtminstone Adssa af de faror, Indika genom ett antagande af Kungl.

Maj:ts förslag i oförändra dt skick kunna uppstå.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

99

Då enligt Kungl. Maj:ts förslag till ändring i §§ 31, 49 oeli 53

R. F. ocli §§ 10—25, 27, 28 och 29 R. O. en hufvudsaklig del af de

valberättigade och i följd häraf antagligen äfven af ledamöterna i Riksdagens

Andra Kammare skulle komma att utgöras af medborgare, som

till staten erlägga ringa direkt skatt, och då vid genomförande af eu

sådan reform måste förutsättas möjligheten, att dessa ledamöter kunna

bilda flertalet vid de gemensamma voteringarne, synes det vara en

bjudande plikt för dem, som önska reformens framgång, att vidtaga

sådana bestämmelser, att ensam beslutanderätt i berörda skattefrågor

icke måtte läggas i händerna på dem, som alldeles icke eller blott i

ringa grad deltaga i skatternas utgörande.))

Herr Brocli har i motionen n:o 221 anfört följande:

»Vid sistlidet års riksdag framlade jag uti en motion ett förslag

till en proportionell valmetod. Konstitutionsutskottet gjorde mot densamma

några erinringar, bland annat att den förutsatte alltför invecklade

räkneoperationer, för att densamma skulle kunna anses äga något

större praktiskt värde. Med hänsyn härtill har jag nu med bibehållandet

af hufvudgrunderna omarbetat den. Den grundsats, som man vid proportionella

vals införande enligt min mening framför allt måste fasthålla,

är den, att valmannen i första hand afgifver sin röst på en viss

kandidat och först i andra hand på ett visst parti. Vore det nu så, att

endast vissa partier vore de naturliga, och vore dessa homogena, det

vill säga verkliga partier, behöfde denna åtskillnad ej så strängt vidhållas.

Då nu detta ej är förhållandet, samt den officiella, ofta endast

genom några få personers åtgöranden tillkomna partilistan hvital- på en

fiktion om enighet — hvilken brist tydligast framträder i de högst växlande

röstetal, som de olika kandidaterna på listan kunna erhålla —

måste mot valmetoder, som förutsätta tvungna partigrupperingar, redan

på grund häraf uppstå betänkligheter. Det tvång, de medföra, utgör

ett brott mot den första regeln vid alla val, nämligen frihet att rösta

på den eller dem, som jag vill utse till representanter och således frihet

från att tvingas att hafva med min röst bidragit till val af en

person, som jag ej anser vara lämplig att vara representant. Fasthåller

man nu vid ofvan sagda grundsats i dess enklaste form eller i-den

mening, att hvarje valman afgifver sin röst på eu bestämd person, ledes

man vid bestämmandet af valets resultat till den regeln, att de skola

anses valde, som erhållit högsta röstetalen. Härvid uppstår då det förhållandet,

att personer kunna blifva valde med högst olika röstetal, och

att således de valde, ehuru de inom riksförsamlingen hafva lika rätt,

Herr Broeks

motivering,

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

där kunna representera ett liögst växlande antal valmän. Detta förhållande

beror naturligtvis i allmänhet därpå, att den ene valmannen

ej vet, huru den andre röstar, hvadan, då en kandidat är allmänt omtyckt,

valmännen komma att slösa bort sina röster på honom. Man

föres då, synes det mig, osökt till en önskan dels att uppsöka ett fast

tal, s. k. fördelningstal eller valtal, för hvarje valkrets, som kandidaterna,

så vidt möjligt, böra hafva uppnått för att vara valde, och dels att

göra det möjligt å ena sidan för de valmän, som till allt för stort antal

samlat sig om eu hufvudkandidat, att skänka öfverskotten af sina röster

åt andra kandidater, hvar och en till den lian helst önskar, och å andra

sidan för de valmän, hvilkas hufvudkandidat ej uppnått berörda tal, att

jämväl öfverflytta sina röster på andra kandidater. Det lämpligaste

''fördelningstalet finner jag vara det Hagenbach-Bischoffska, som erhålles

genom att dividera antalet afgifna röster med antalet platser, som skola

besättas, plus ett, hvarefter kvoten, om den blir ett helt tal, ökas med

ett, men om den blir ett blandadt tal, höjes till närmaste hela tal.

Hafva t. ex. 1,800 röster inalles afgifvits, och tre platser skola tillsättas,

blir fördelningstalet 451. Jag skall sedermera något ytterligare tala

om valtalets betydelse.

Jag uppställer i anslutning till hvad jag sålunda anfört följande

allmänna grunder för valmetoden, nämligen:

att hvarje valman har en röst;

att hvarje valman uppför på sin valsedel ett visst antal kandidater,

dock ej samma namn två gånger, samt att han anses hafva gifvit sin

röst åt dem i den ordning, hvari de uppförts;

att, sedan röstsedlarne öppnats, de sedlar, som upptaga samma

kandidater i samma ordning, sammanläggas för sig och anses utgöra

en lista;

att de kandidater, som till första rummet erhållit så stor röstsiffra

som valtalet, i första hand anses valde;

att, därest någon kandidat erhållit större röstetal än valtalet, och

han endast på en lista finnes uppförd i första rummet, denna listas

röstetal minskas med valtalet;

att, därest denna listas röstetal innehåller valtalet flera gånger,

jämväl den, som står i andra, respektive i ett senare rum, anses vara

vald, därvid samma minskning i listans röstetal som för den först valde

äger rum;

att, därest en kandidat endast på en lista står i första rummet

och denna listas röstetal är lika med valtalet, listan därefter ej kommer

till användning;

s. 101 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

101

att, därest en kandidat, som blifvit vald, förekommer å flera listor

i första rummet, samt dessa listors sammanräknade röstetal utgör valtalet,

samtliga listorna anses förbrukade;

att, därest åter sagda listors röstetal öfverstiger valtalet, detta

fördelas på listorna efter deras inbördes röstetal, hvarefter hvarje listas

röstetal minskas med den sålunda för listan erhållna kvoten;

att för besättande af öfriga platser hänsyn tages jämväl till de

röster, som kandidaterna erhållit i andra och jämväl i senare ruin, om

sådant erfordras, för att någon kandidat skall hafva erhållit valtalet i

röstetal;

att, därest två eller flere kandidater därvid uppnått valtalet, den

anses vald, som erhållit högsta röstetalet;

att, därest en kandidat sålunda blifvit vald med de röster, som

han erhållit å olika rum, de röster, som han erhållit i första, eventuellt

i ett föregående rum, i första hand räknas såsom afgifna på honom,

hvadan således röstkraften hos den lista, söm upptagit honom i sagda

rum, blir fullständigt förbrukad, medan återstoden, som beliöfves för

att fylla valtalet, tages från den eller de listor, som uppfört den valde

i ett senare rum, därvid, därest han uppförts å flera listor, samma fördelning,

som förut angifvits, äger rum mellan dessa inbördes; samt

att, därest alla platser ej kunnat sålunda tillsättas, regeln om

högsta röstetalet såsom afgörande träder i stället för regeln om uppnådt

fördelningstal.

Metoden åskådliggöra bäst med ett enkelt exempel. Jag antager

förslagsvis, att tre domsagor jämte en stad hafva blifvit förenade till

en valkrets. I de tre domsagorna uppställa landtmännen hvar sin

hufvudkandidat A, B och C. I staden uppställer ett parti — låt oss

kalla det högerpartiet — sin egen kandidat D, hvarjämte ett inom hela

valkretsen tämligen enhetligt ledt arbetareparti uppsatt två egna kandidater

E och F, under det att detsamma delat sig i fråga om den tredje

kandidaten. Endast sex olika listor användas och befinnes det efter

sedlarnas öppnande, att

jande sätt:

1800 röstande afgifvit sina

Listornas nummer

röster

1

II

in

Antal

IV

röstsedlar

V

VI

320

310

250

170

700

50

A

B

C

D

E

E

B

C

A

B

F

F

C

A

B

G

G

A

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Då fördelningstalet utgör 451, är, om hänsyn tages endast till

första rummet, E vald. Det erforderliga röstetalet 451 tillsläppes af

listorna V och IV med 421 röster af listan V och SO röster af listan

VI, allt efter dessa listors inbördes röstetal. Sedan E förklarats vald,

har röstschemat följande utseende:

I

II

III

IV

V

VI

320

310

250

170

279

20

A

B

C

D

F

F

B

.C

A

B

G

A

C

A

B

G

Beräknas nu jämväl de röster, som kandidaterna erhållit till

andra rummet, har A erhållit 320 + 250 + 20 = 590 röster, B erhållit

310 + 320 + 170 = 800 röster, G erhållit 250 + 310 560 röster, D

erhållit 170 röster, F erhållit 299 röster och Cl erhållit 279 röster..

B, som erhållit högsta röstetalet, hvilket jämväl öfverstiger valtalet,

är således vald i andra rummet. För B:s val åtgår först andra listans

hela röstetal 310, enär han är denna listas hufvudkandidat. Hvad som

därefter fattas i valtalet, eller 141 röster, tages af listorna I och IV

med fördelning emellan dem efter deras inbördes röstetal eller 92

röster af listan I och 49 röster af listan IV. Röstschemet erhåller

härefter följande utseende:

I III IV

228 250 121

A C D

C A G

V

279

F

G

VI

20

F

A

Då nu jämväl de röster, som afgifvits i tredje rummet, medräknas,

har A erhållit inalles 498 röster, C 478 röster, D 121 röster, F 299

röster och G 400 röster, hvadan A, som erhållit högsta röstetalet,

förklaras vald i tredje rummet.

I den af mig nu beskrifna metoden, som i vissa delar ansluter

sig till en af de utaf professor Pkragmén föreslagna metoderna, kan

man som valtal använda likaväl valkvoten, eller det tal, som erhålles

genom att dividera antalet afgifna röster med antalet platser, som det

af mig föreslagna Hagenbach-Bischoffska valtalet. Formellt sedt, leder

den senare regeln i allmänhet till besättandet af ett större antal platser,

så att den supplementära regeln om största röstetalet ej så ofta kommer

till användning. Reellt sedt, kan man saga, att den förra regeln i den

måtto gynnar de mindre partierna, att ett litet parti, som ej uppnått

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

108

valtalet i röstetal, oftare kan få sjelfständigt besätta en plats, såvidt

nämligen de större partierna då ej lialva så störa öfverskott af röster

att disponera öfver som eljest. Med användning af valkvoten som

fördelningstal, det vill säga i det föreliggande exemplet, talet 600, skulle

valresultatet blifva följande:

Listornas nummer

I

II

III

IV

V

VI

Antal röstsedlar

320

310

250

170

700

50

A

B

G

D

E

E

B

C

A

B

F

F

C

A

B

G-

G

A

E, som

uppnått

valtalet 600,

är vald i

första rummet. Listan V

tillsläpper 560 och listan VI tillsl

äpper 40

röster för

hans val. Här-

efter blifver

schemet följande:

I

II

III

IV

V

VI

320

310

250

170

140

10

A

B

C

D

F

F

B

C

A

B

G

A

C

A

B

G

Då nu de i andra rummet afgifna rösterna jämväl medräknas,

har B erhållit högsta röstetalet 800 samt förklaras vald. Schemat får

" Ö

därefter följande utseende:

I III

IV

V

VI

131 250

69

140

10

A C

D

F

F

C A

G

G

A

De i sista rummet afgifna rösterna inräknas nu; och som A

erhållit högsta röstetalet, 391 röster, förklaras han jämväl vald, ehuru

han ej uppnått valtalet, 1 det nu valda exemplet blifver resultatet

således detsamma, hvilketdera valtalet än användes.

En sådan valmetod som den af mig nu beskrifna har bland annat

två företräden framför de metoder, som fordra strängt åtskilda listor.

Det ena ligger däri, att den gifven valmännen, äfven om de icke före

valet haft förstånd eller tillfälle att sammansluta sig till större partier,

Bill. till Biksd. Prof. 1905. 3 Samt. 6 Höft. U

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

möjlighet att undvika risken att få sina röster så att säga lämnade ur

räkningen och således värdelösa, en omständighet, som gör metoden

särskild! lämplig för tider, då någon fast partigruppering ännu ej

vunnits. Det andra företrädet ligger däri, att, medan vid användningen

af stränga listmetoder ett mycket stort antal röster ofta äro att anse

som bortkastade — såvidt nämligen antingen detta antal varit obehöflig!

för en kandidats val eller den kandidat, som fått dessa röster, ändock

ej blifvit vald, enär röstetalet varit för ringa — samt dessa metoder

således från proportionalitetens synpunkt fordra stora valkretsar, de

röstande åter vid användningen af en sådan metod, som jag ofvan

beskrifvit, äro genom möjligheten att öfverflytta sina röster satta i

tillfälle att ena sig om eu i ett senare rum uppsatt kandidat, hvarigenom

åter endast ett mindre antal röster förspilles. Detta åter leder

därhän, att man kan nöja sig med mindre valkretsar och ändock uppnå

lika godt resultat, som då valkretsarne äro större, men någon af de

stränga listmetoderna användes.

Att i grundlagen införa de allmänna bestämmelserna i den valmetod,

som man tänkt sig, torde efter den erfarenhet, som vunnits,

möta stora svårigheter. Jag anser det därför ej behöfligt att ingå i

närmare detaljer rörande den af mig föreslagna metoden, så mycket

mindre som jag med hvad jag här ofvan anfört hufvudsakligen velat

visa, att en fri valmetod medför, bland andra, den fördelen, att valkretsarne

kunna göras betydligt mindre än eljest. Proportionaliteten

kan enligt min uppfattning under en sådan förutsättning nöjaktigt

genomföras, äfven då valkretsen endast har fyra eller fem representanter.

Att nu i fråga om de proportionella valen fastslå, att en viss metod

eller ett visst slags metod en gång för alla skall anses som den bästa,

kan ej vara riktigt. Det bör vara möjligt att jämväl på detta område

kunna vidtaga eu förändring till det, som kan komma att anses bättre. Den

lydelse, som tredje stycket i 15 § af riksdagsordningen erhållit i Kungl.

Maj:ts proposition n:o 26, skulle emellertid genom den begränsning i

fråga om delning af län i valkretsar, som däri föreslagits, kunna verka

hindrande i sagda hänseende. Följdriktigast vore naturligtvis, att, då

riksdagsordningen ej angifver hvilken valmetod, som skall användas,

samt valmetod och valkretsindelning sammanhänga med hvarandra mycket

nära, det öfverlämnades åt vallagen att helt och hållet bestämma valkretsindelningen.

Mycket vore emellertid vunnet genom en bestämmelse,

att ett län kunde indelas i flera valkretsar, och någon skada

s. 105 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

105

eller olägenhet skulle en sådan föreskrift naturligtvis ej kunna medföra.

Lämpligast synes det mig ock att bibehålla den i det kungliga

förslaget nu upptagna bestämmelsen, att fördelningen af antalet representanter

för hela landet äger rum mellan valkretsarne och ej i första

hand mellan länen.

Jag har i det föregående underlåtit att framdraga de svårigheter,

som skulle uppstå vid indelning af landet i stora valkretsar.

Därom är nämligen så mycket ordadt, att knappast något återstår att

tillägga.»

Herr Setterbergs i motionen n:o 246 gjorda hemställan åtföljes af

följ and e motivering:

»Vid förlidet års Riksdag tillät jag mig framlägga en motion angående

en valmetod, som syntes mig vara enklare, lättfattligare och

mera tilltalande än den af Kungl. Magt föreslagna och därför enligt

mitt förmenade hellre än denna borde komma till användande vid det

proportionella valsättets införande.

Mitt förslag bemöttes emellertid af konstitutionsutskottet med den

invändningen, att metoden ifråga »lider påtagligen af det felet, att den

icke innehåller någon garanti emot valmissbruk genom användande åt

oriktig partibeteckning» och att »för ett väl organiseradt parti lär den

frestelsen ligga nära till hands att på detta sätt åt sina kandidater förvärfva

större antal röster än som motsvarar partiets verkliga styrka».

Detta är allt hvad konstitutionsutskottet hade att genmäla mot motionen.

Men mig synes denna i sväfvande ordalag hållna invändning — som

jag här nedan skall söka gendrifva — vara af så ringa betydelse, att

jag icke tvekar att vördsamt anhålla att ånyo få framlägga samma förslås:,

ehuru i en något förändrad form.

Jag finner mig så mycket mera härtill uppmuntrad som under

diskussionen i kammaren ingen invändning gjordes hvarken mot mitt

förslag eller mot mitt bemötande af konstitutionsutskottets ofvan nämnda

uttalande. De påståenden, jag i min motion då framlade, synas mig

fortfarande praktiskt taget stå ovederlagda. Under sådana omständigheter

blir det mig till en plikt att underställa mitt förslag förnyad pröfning,

en plikt som jag med lätt hjärta fullgör, då jag allt mera styrkts

i den uppfattningen, att metoden i fråga skall af en fördomsfri granskning

erkännas bjuda just den lösning af det proportionella valsättets

tekniska fråga, som det allmänna medvetandet kräfver men icke funnit

Herr Setter

bergs motivering.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

i Kungi. Maj:ts förslag, inför hvithet de allra flesta ställt sig spörjande

och hvars svårfattlighet, omständlighet och osäkerhet utgör den väsentliga

grunden till den ljumhet, hvarmed det proportionella valsättet öfverhufvud

omfattats äfven af dem, som obetingadt erkänna dess rättvisa

och som på den grund skulle önska att se det infördt. Det torde vara

alldeles visst, att bedömandet af det proportionella valsättets princip på

det intimaste sammanhänger med den uppfattning, man har om formerna

för dess tillämpning. Äfven den, som erkänner principens riktighet

och därför kan vara med om ett första uttalande till dess förmån, vill

dock gärna, innan principen genom ett förnyadt beslut definitivt blir

beseglad, förvissa sig om, att formen för dess praktiska tillämpning

d. v. s. själfva valmetoden blir fullt tillfredsställande.

Frågan om valmetoden är därför ingalunda en oväsentlig fråga, som

kan skjutas i bakgrunden, utan med dess rationella lösning sammanhänger

på det närmaste principfrågans framgång. Jag tänker mig därför, att,

om Riksdagen i år i hufvudsak antoge Kungl. Maj:ts förslag, en ny

undersökning borde företagas med afseende på själfva valmetoden under

den tid, som förflyter, till dess frågan under en kommande riksdagsperiod

kan behandlas.

Innan jag emellertid formulerar mitt yrkande i detta afseende,

vill jag till stöd för min framställning utveckla några synpunkter angående

det proportionella valsättet öfver hufvud taget, vidare något skärskåda

den af Kungl. Maj:t förordade metoden och slutligen närmare

utreda det förslag, min motion afser.

Det proportionella valsättet afser att låta olika partigrupper så

långt möjligt bli representerade i förhållande till sin styrka. Men icke

nog härmed. Detta valsätt gifver också åt valmanskåren en möjlighet

att i högre grad än genom majoritetsval kan bli fallet öfva verkligt

inflytande på representationens sammansättning. Att den rösträtt,

majoritetsvalen medgifva, till mycket stor del är skenbar, är lätt att

uppvisa.

Som bekant bruka långt ifrån alla de röstberättigade deltaga i de

politiska valen. Vid senaste allmänna val till Andra Kammaren underläto

mera än 50 procent af de röstberättigade att rösta. Men härtill

kommer en annan, särskild! viktig omständighet. Om man bortser

från dessa valmän, som icke alls rösta, och endast tar hänsyn till dem,

som aktivt deltaga i valet, finner man, att en högst betydande procent

af dem icke får sina kandidater valda och följaktligen utestänges från

s. 107 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6,

107

möjligheten alt öfva något inflytande på Andra Kammarens sammansättning.

De valmän, som verkligen bli representerade, utgöra i vårt

land icke mycket öfver hälften af de röstandes hela antal.

Detta beror naturligtvis på majoritetsvalens natur. Endast den

segrande kandidatens röster få något värde. Motkandidatens röster —

ofta endast obetydligt understigande hans lyckligare medtäflares —

äfvensom öfriga röster bli fullständigt värdelösa.

Med dessa fakta för ögonen är det lätt att tänka sig, hurudan a

förhållandena i vårt land skulle bli efter införande af allmän rösträtt

med majoritetsval. Om man antager, att omkring 500,000 valmän

komme att deltaga i valen, så skulle af dessa endast omkring 300,000

lyckas att få sina kandidater valda. Resten af valmännen, sålunda omkring

200,000, skulle bli fullständigt utan någon af dem själfva vald

representation i Andra Kammaren, alltså faktiskt i samma ställning

som de rösträttslösa.

Rösträttsreformen kan emellertid omöjligt afvisas; förr eller senare

måste den genomföras. Man tycker då, att vid denna öfvergång från

gammalt till nytt borde det vara särskildt Andra Kammarens ledamöter

angeläget att sorgfälligt vaka öfver, att den nuvarande valmanskåren

icke blir för svagt representerad i en genom rösträttsutvidgningen

reformerad Andra Kammare. Den kår, som hittills genom sina val

bestämt Andra Kammarens sammansättning, är nämligen icke att betrakta

som »en reaktionär massa» eller dylikt, utan tvärtom i viss mening kanske

att anse som kärnan af folket. Den utgöres till största delen af personer

i anspråkslösa ekonomiska förhållanden, men som dock äro i

stånd att bilda sig ett jämförelsevis själfständigt omdöme i viktiga

samhällsfrågor. Så godt som hela den för samhället så utomordentligt

betydelsefulla medelklassen är att hänföra hit.

Men nu är att märka, att, som bekant, denna kår genom rösträttsreformen

skulle komma att utgöra endast omkring en tredjedel af

den blifvande valmanskåren. Behöfver det påpekas, att genom majoritetssystemet

utsikterna då för de nuvarande valmännens tillbörliga och

rättvisa representation i en blifvande Andra Kammare ställa sig skäligen

mörka? Men hvem skall bevaka och tillgodose deras rätt sorn samhällsmedlemmar

om icke just den nuvarande Andra Kammaren, deras egna

ombud och förtroendemän? Och huru är detta under förhanden varande

omständigheter möjligt annorlunda än genom accepterande af det proportionella

valsättet?

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6-

Många, som inse, att ett resonemang som detta i mycket är

riktigt, vilja dock icke ta konsekvenserna där af af fruktan för, att, om

den nuvarande valmanskåren i framtiden skulle bli representerad i förhållande

till sin styrka, den på samma gång kunde föra med sig in i

Andra Kammaren ett af Första Kammaren behärskadt förmögenhetsintresse,

som med Första Kammarens bistånd skulle kunna bestämma

utgången af gemensamma omröstningar. Men borde icke tiden snart

vara mogen för det öppna och ärliga erkännandet, att dessa farhågor

endast hvila på mycket svagt grundade subjektiva förmodanden?

I Kung!. Maj:ts rösträttsproposition beräknas de mera bemedlade

komma att utgöra ungefär Vid af hela valmanskåren. Men finnes det

verkligen någon med politisk erfarenhet, som tror på, att t. ex. dessa,

som af fastighet beräknas ha en inkomst af 1,000 till 2,000 kronor —

och som helt säkert måste bli högeligen förvånade öfver, att de anses

företräda ett »förmögenhetsintresse» — skola i Andra Kammaren komma

att invälja första-kammar-män? Nej, framtidens Andra Kammare torde

icke komma att inrymma några ensidiga förmögenhetsintressen; den

blir efter allt att döma småfolkets representantförsamling i den mest

vidsträckta bemärkelse och från denna synpunkt en homogen och enig

kammare. De proportionella valen mäkta icke rubba detta förhållande.

Allt hvad vi veta om majoritetsvalen lär oss, att de till sina

verkningar äro högst nyckfulla och växlande: vid ett tillfälle låta de i

ett och samma land ett visst parti få alldeles för många representanter,

vid ett annat alldeles för få. Någon gång visa sig deras verkningar

sådana, att man kan säga, att de låta partierna bli någorlunda proportionellt

representerade. Det är omöjligt att säga, hvart de skulle

kunna leda i vårt land efter den allmänna rösträttens införande. Särskild!

äfventyrliga bli de, om valkretsindelningen är otillfredsställande,

t. ex. vid ett system med blandade Hermans- och sins emellan olika

stora enmansvalkretsar. Med de proportionella valen däremot vet man

långt bättre hvad man går till mötes: de gifva stadga åt de politiska

valen och någon möjlighet att öfverblicka utvecklingen på hithörande

område. En arbetarepolitik, som insåge vikten af den säkerhet, de

proportionella valen erbjuda, skulle näppeligen i brådkastet öfverlämna

sig åt majoritetsvalslotteriets ytterst osäkra, fastän måhända lockande

möjligheter. I utlandet, i Tyskland, Frankrike, Italien, England, Österrike

och andra länder äro ju till och med socialdemokrater anhängare

af det proportionella valsättet.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

109

Lyckligt hade ju vant, om den metod för proportionella val, som

den af Kungl. Maj:t tillsätta kommittén utarbetat, hade varit sådan, att

inga som helst eller åtminstone inga väsentliga anmärkningar kunnat

riktas mot densamma. Detta är dock knappast förhållandet. Utan att

ingå på en detaljerad kritik, vill jag inskränka mig till att här framhålla

några invändningar, som synas mig förtjänta att särskildt tagas

i betraktande.

Af vallagsförslagets 26 § framgår, att ingen kan bli vald till

riksdagsman, som icke i behörig ordning därtill blifvit föreslagen.

Kandidat skall föreslås, icke omedelbart före valet, utan hela sex veckor

före detsamma. Den enskilde valmannen har icke rätt att ensam föreslå

kandidat, utan det måste vara minst tjugo valmän, som förenat sig

om att föreslå honom, för att förslaget skall vara giltigt. Men icke

nog härmed. Sedan kandidaterna äro föreslagna, gäller det att riktigt

fördela alla dessa kandidatnamn på listor (vallistorna), hvilket skall ske

tre veckor före valet (se § 33). Detta är måhända valförberedelsernas

allra ömtåligaste och ansvarsfullaste del. Det kan starkt betviflas, om

ett så beskaffadt val. rätteligen kan kallas omedelbart. Men nu föreslås,

i den kungl. rösträttspropositionen i 19 § riksdagsordningen följande:

»Valen till Andra Kammaren äro proportionella och omedelbara.'')'') Det

är då klart, att, om valen skola vara proportionella, de icke få vara

på så sätt proportionella, att de samtidigt — eller kanske just på grund

af sin proportionalitet — förlora egenskapen att vara omedelbara,.

Men valen enligt kommitterades metod kunna knappast betraktas som

i strängaste mening omedelbara. Det ser sålunda ut, som skulle vallagsförslaget

på denna punkt löpa fara att komma i strid med riksdagsordningens

§ 19.

En annan anmärkning skulle jag vilja framställa. I vallagsförslagets

§ 48 heter det: »Valmannen vare ej bunden att rösta uteslutande

inom en vallista på röstsedeln, utan äge full frihet att rösta på kandidater

å skilda listor.» Det är svårt att inse, hur man kunnat införa

en bestämmelse sådan som denna. Vid proportionella listval blir det

ju i första hand de olika listorna, som täfla med hvarandra om segern.

Därför är det ett oeftergifligt villkor för partiets framgång, att valmän,

som tillhöra samma parti, så mycket som möjligt samla sina röster på

den lista, som representerar deras politiska färg. Vidare är det af

fullt ut lika stor betydelse, att ett visst politiskt parti icke uppträder

med mer än en enda lista inom valkretsen; ett brott mot denna regel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

kan bli ödesdigert för utgången af valet. Men om nu valmannen delar

upp sin röst på skilda listor, så måste detta innebära, att han på ett

ytterligt riskabelt sätt splittrar och därigenom försvagar, kanske rent

af tillintetgör sin röstkraft. Han kan därigenom aldrig på förhand

veta, huru hans röstning kommer att verka, det är till och med möjligt,

att hans röst kommer att främja valet af en motståndare. Inom

sin egen lista däremot må ju valmannen vid listval äga frihet att —

om han så finner önskligt — fördela sin röst på olika kandidater, ty

därigenom kommer dock alltid hans röst denna och endast denna lista

till godo.

Kommitterades metod är baserad på den s. k. d’Hondtska fördelningsregeln.

Men denna regel åstadkommer icke alltid en matematiskt

rättvis fördelning, hvilket hvar och en, som något närmare studerar

sig in i denna sak, måste medgifva. Denna fördelningsregels användning

i utlandet må vara motiverad af där rådande förhållanden. Hos

oss åter hade man utan tvekan kunnat förorda den fördelningsregel,

som benämnts Dvaikvot och högsta öfverskott» och som både är matematiskt

exakt, enkel och lättfattlig. (Se bilagan A.)

En proportionell valmetod, som icke lider af ofvan anförda olägenheter,

skulle däremot, synes det mig, kunna vinnas med tillämpning af

bestämmelsen, att vid val antecknar hvarje valman å sin röstsedel både

partinamn och kandidatnamn, d. v. s. dels namnet på det parti, han

som valman sluter sig till, dels namnet på den kandidat eller de

kandidater, han vill skänka sin röst. Hvarje röstande skulle sålunda

blott äga en röst, men denna skulle han antingen kunna afgifva odelad

å en enda person eller — om han så funne lämpligt ■— fördela på flere

namn, dock icke öfverstigande det antal, som valkretsen ägde rätt

att utse.

Vid röstsammanräkningen skulle de röstsedlar, som hade samma

partibeteckning särskiljas från de öfriga och räknas för sig. Därigenom

erfore man omedelbart hvarje partis styrka. Partierna skulle erhålla

representantplatser i proportion till sin storlek, fördelade enligt regeln

»valkvot och högsta öfverskott)). Visar det sig härvid, att ett parti

är så stort, att det kan tillsätta två eller flera representanter, förklaras

inom ett sådant parti de valda, som erhållit de flesta rösterna. (Se

vidare härom bilagan B.)

Önskligt vore utan tvifvel för att gifva stadga åt valproceduren,

att de partier, som uppträdde vid valet erhölle officiell karaktär.

Detta skulle lätt nog kunna ske exempelvis därigenom, att ett visst,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

in

ej för litet antal valmän (50 eller kanske hundra) tillräcklig tid före

valet inför Konungens befallningshafvande förklarade sig ämna såsom

parti under en viss partibeteckning deltaga i valet.

Det är alldeles tydligt, att med denna metod det aldrig kan inträffa,

att en valman omedvetet skall kunna främja t. ex. ett vänsterval

genom att rösta med ett högerparti o. d. Hvarje röst kommer ofelbart

det parti till godo, som står antecknadt på sedeln. Och äfven om valmannen

icke skulle lyckas att få just den person vald, som han uppsatt

på sin röstsedel, så kan han alltid — såvida han tillhör ett någorlunda

betydande parti — vara viss om att hans röst skall bidraga till

valet af en annan partikamrat inom valkretsen.

Äfven mindre fast organiserade partier skulle lyckas komma till

sin rätt. Ty, som man lätt finner, tjänstgör den nämnda partibeteckningen

som ett partiet sammanslutande band, hvilket på ett, man kan

nästan säga, automatiskt sätt genomför den erforderliga partigrupperingen

och gör valhandlingen mindre beroende af alla slags valledningar,

valöfverstyrelser, officiella valförberedelser o. d. Den enskildes

själfbestämningsrätt blir här i jämförelse med kommittéförslaget i högst

betydande mån utvidgad. Metoden befriar vidare från en mängd af

de svårigheter, som sammanhänga med vårt lands störa'' ytareal och

fåtaligheten af vår glest spridda befolkning och lämpar sig lika bra

för större som mindre valkretsar.

Förslaget löser vidare på ett synnerligen enkelt sätt den nu så

brännande frågan, huruvida land och stad böra välja hvar för sig eller

tillsammans. Det finnes nämligen med tillämpling af denna metod

intet som hindrar stadsinnevånare i en länsvalkrets att sammansluta

sig till ett särskilt parti under gemensam partibeteckning, och det

finnes heller ingenting som hindrar, att de stadsinnevånare, som vilja

välja tillsammans med partier på landsbygden, i detta afseende äga full

frihet och själfbestämningsrätt.

Hela valproceduren blir öfverskådligare, lättfattligare, enklare:

på hvarje stadium af sin fortgång befrias den från en mängd tyngande

och öfverflödiga bestämmelser. Val enligt denna metod torde icke

heller bli förenade med synnerligt stora kostnader.

Det är partibeteckningen, som väsentligen åstadkommer denna

stora förenkling. Man må icke föreställa sig, att partibeteckningen är

någon nyhet i och för sig eller att därigenom något band lägges på

valmannens frihet. Raka motsatsen är just fallet. I Norge tillämpas

partibeteckningen vid såväl politiska som kommunala val, hvilka senare

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 3 Sami. 6 Höft. 15

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

som bekant äro proportionella och, efter livad jag inhämtat af meddelande

från detta land, råder där icke någon meningsskillnad därom,

att den är ett synnerligen praktiskt medel att ordna valhandlingen.

(Se bilagan C.)

Det torde här äfven böra framhållas det sammanhang, i hvilket

partibeteckningen omnämnes i Knngl. Maj:ts senaste rösträttsproposition,

sid. 26.

Det är knappast riktigt, när man påstår, att genom en dylik partibeteckning

partitvånget och partiväsendet skulle tillspetsas. Redan med

vårt nuvarande valsätt måste en valman för att kunna uträtta något i

politiska ting sammansluta sig med andra. Det är de stora väljaremassorna,

som afgöra »slaget», och den enskilde får betydelse endast för

så vidt han sluter sig till den ena eller andra af de valmansflockar,

mellan hvilka hufvuddrabbningen står. De, som icke vilja tillhöra någon

af dessa hufvud grupper, sätta sig därmed själfva ur spelet, Redan vid

Aråra nuvarande val blir det nära nog alldeles nödvändigt, att de täflande

valmansgrupperna uppträda under vissa bestämda namn. Hvarför

då motarbeta en sak, som i sig är naturlig och som man under

alla omständigheter i realiteten icke kan komma ifrån?

Konstitutionsutskottet yttrade förra året vid behandlingen af min

motion, som redan är framhållet, att den icke innehöll någon garanti

mot valmissbruk genom användande af oriktig partibeteckning. Denna

utskottets enda anmärkning nödgas jag alltså något uppehålla mig vid.

Huru beskaffad! skall ett parti vara för att det kunde vänta sig

någon fördel af att använda oriktig partibeteckning? Sannolikt har man

haft i tankarna ett svagare parti, som söker innästla sig hos ett annat

starkare för att genom antagande af dess beteckning få en af sina kandidater

vald. Men vet detta svaga parti icke med säkerhet, att dess

styrka når upp till valkvoten, så löper det fara att genom ett sådant

tilltag bortkasta alla sina röster till förmån för det större partiet, som

därigenom får sin röstsiffra väsentligt höjd. Vet å andra sidan det

mindre partiet med säkerhet, att dess röststyrka når upp till valkvoten,

så behöfver det icke hänga sig på ett annat, utan kan själfständigt

genomdrifva sin kandidat. Vet slutligen ifrågavarande parti icke på

förhand, att det disponerar öfver valkvoten, men dock i själfva verket

vid valet befunnits göra det, så var ju partiet berättigad! att få en representant

vare sig det uppträdt under falskt namn eller icke. Detta

nu under förutsättning, att båda partierna stå samlade om sina kandidater.

År däremot det större splittradt på alltför många, då skulle

s. 113 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

113

visserligen det mindre, om det hade kännedom därom och själft stode

fullständigt enigt om sin kandidat, möjligen ha någon fördel af att uppträda

under falsk partibeteckning, för så vidt denna manöver kunde företagas

obemärkt, hvilket vid dessa val med all deras agitation är hart

när otänkbart. För öfrigt må framhållas, att en viss grad af sammanhållning

fordras vid alla politiska val. Ingen valmetod i världen af

hvad slag den vara må kan skänka valmännen sammanhållning, utan

den få de skaffa sig själfva.

Å andra sidan skulle man ju kunna uppkonstruera det fallet, att

ett större parti skulle genom att rösta med ett mindre partis beteckning

vilja på detta sätt uppsluka detta parti för att vinna dess röster.

Men denna sannolikhet är väl i själfva verket ytterst ringa, och risken

för det större partiet att rollerna kanske blefve ombytta så stor, att

man icke behöfver spilla många ord på en sådan eventualitet utan kan

beteckna den som en ren spekulation. Och i själfva verket synas mig

alla de invändningar, jag under hand hört framställas mot metoden i

fråga, röra sig på spekulationens område eller om undantags- och gränsfall,

ty i praktiken är det alldeles visst, att intresset och fördelen är det

allena afgörande för huru ett parti ställer sig. Det väger fördelar mot

olägenheter, innan det går att handla på ena eller andra sättet, och

det torde vara utom all fråga, att fördelarne i detta fall befinnas vara

på samma sida som ärligheten och olägenheterna på samma sida som

sveket. Dessutom är det väl att märka, att ett tillämnadt svikligt förfarande

efter all sannolikhet skulle bli röjdt i förväg, ty politiska val ske

icke i skumrasket utan under offentlighetens kontroll och efter förberedelser,

som hvar man kan följa. På så sätt erhålles den garanti

mot valmissbruk, som konstitutionsutskottet saknat i motionen.

Mitt önskemål är närmast, att Kungl, Maj:t måtte låta utarbeta

ett vallagsförslag, byggdt på den proportionella metod, som jag här

ofvan tillåtit mig utveckla, hvilket icke torde medföra några större

svårigheter. Därigenom skulle Riksdagen i framtiden — för den händelse

frågan åter kommer upp — vara i tillfälle att sins emellan jämföra

två olika, fullständigt utarbetade vallagsförslag, det ena mera inveckladt,

det andra i hög grad enkelt. Då min motion sålunda endast

går ut på att skaffa ett rikare material för en viktig samhällsfrågas

allsidiga och tillförlitliga bedömande, borde väl Riksdagen knappast

vägra sitt understöd åt en sådan begäran. Äfven personer, som ställa

sig tveksamma inför det proportionella valsättet öfver hufvud, borde

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

kunna sympatisera med detta syfte. Man skulle därmed icke ha bundit

sin handlingsfrihet eller afgifvit några löften för framtiden med afseende

på den ena eller andra metoden. På sin höjd hade man därmed

gifvit tillkänna, att man icke ställde sig ovillig mot de sträfvanden,

som gå ut på att göra den proportionella valmetoden så folkligt tilltalande

som möjligt.»

Vid herr Setterbergs motion finnas fogade de i motionen åbero

pade trenne bilagorna, hvilka hafva följande lydelse:

Bilaga A.

»Huru olika den d’Hondtska fördelningsregeln och regeln »valkvot

och största öfverskott)) kunna verka torde framgå af nedanstående

exempel, som afsiktligt hämtats ur kommitténs utlåtande (sid. 132). I

en valkrets erhålla nedanstående elfva listor följande röstetal:

listan

1

erhåller ....................

.................... 5,012

röster

11

2

11 ....................

.....................-1,116

11

11

3

11

..................... 4,687

11

11

4

11 ....................

..................... 902

11

11

5

11 ....................

..................... 807

11

11

6

71 ....................

..................... 80

11

7

..................... 7

11

8

11 ....................

.................... 0

11

11

9

11 ....................

..................... 0

11

11

10

11 ..................

..................... 1,372

11

11

11

11 ....................

..................... 31

11

Enligt d’Hondts regel erhåller här första listan 5 platser, men

enligt »största öfverskottets» regel endast 4; fjärde listan erhåller enligt

den förra regeln icke en enda plats, enligt den senare regeln däremot

en plats. För öfrigt bli resultaten lika. Skillnaden är här sålunda

högst afsevärd och kan naturligtvis bli ännu mer betydande, om man

tänker på valens utgång i samtliga valkretsarne. Att det är »högsta

öfverskottets» regel, som är den proportionellt riktiga, kan hvar och

en kontrollera.

Det säges så ofta och styrkes till och med med siffror, att det

proportionella valsättet icke alltid verkar på siffran så proportionellt,

s. 115 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande ±\:o 6.

115

som afsedt vant. Denna anmärkning är riktig. Men felet kan, som

ofvanstående exempel visar, ligga hos fördelningsregeln. De exempel,

man anför, hämtas vanligen från valen i Belgien. Men det belgiska

förslaget är byggdt på den d’Hondtska fördelningsregeln.»

Bilaga B.

»Vid röstsammanräkningen uträknas, såsom ofvan är antydt, dels

huru många röster hvarje parti för sig, dels huru många röster parterna

inalles erhållit. Denna senare summa — som sålunda angifver totalsumman

af alla inom valkretsen afgifna röstsedlar — divideras därefter

vid 7-mansvalkretsar med 7, vid 6-mansvalkretsar med 6 o. s. v. Den

härvid uppkomna kvoten blir »valkvoten». Med tillhjälp af denna valkvot

bestämmes på sätt, exemplet här nedan visar, hvilka de partier

äro, som lyckats eröfra platser, och huru många platser hvarje sådant

parti äger att besätta. Vid denna uträkning användes icke den d’PIondtska

regeln, utan vanlig enkel division eller den fördelningsregel, som plägar

kallas »valkvot och största öfverskott» och som torde vara den i proportionellt

afseende mest koncisa af alla.

Ett exempel. Inom en valkrets — låt oss säga en 5-mansvalkrets

— uppträda vid valet t. ex. 7 partier, som kunna benämnas A, B, G

o. s. v. Vi antaga, att vid röstsammanräkningen vid valets slut de

olika partierna erhållit röster till det antal, som nedanstående tabell

visar:

Partiet A ..

11

B ..

11

C ..

11

D ..

11

E ..

11

F ..

11

(4 .

1,560 röster,

2,133 „

...... 1,327

59

. ... 389

...... 634

98

ti

ti

•n

17

77

Alla partierna summa 6,200 röster.

Valkvoten blir här — eftersom detta är en 5-mansvalkrets —

6,200 : 5 = 1,240. Denna valkvot ingår, som man finner af tabellen,

i röstetalen för partierna A, B och C, men däremot icke i de öfriga

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

partiernas röstetal. A, B och C kunna sålunda göra anspråk på att bli

representerade. Följaktligen förklaras inom hvart och ett af dessa

partier den kandidat vald, som erhållit de flesta rösterna, hvarigenom

3 kandidater omedelbart äro utsedda.

Återstår att tillsätta de öfriga 2 representanterna. Som man seraf

tabellen öfverstiga röstetalen för partierna A, B och C valkvoten

med vissa »öfverskott», som äro följande:

A:s öfverskott .......................... 1,560 — 1,240 == 320.

B:s „ ..................... 2,133 — 1,240 = 893.

C:s „ .......................... 1,327 — 1,240 = 87.

Man jämför dessa öfverskott med röstetalen för partierna D, E,

F och G-, ''hvarvid det visar sig, att de båda högsta siffrorna, 893 och

634, tillhöra partierna B och F. Alltså äger B att välja ännu en

representant, och F erhåller den återstående.

Resultatet af det hela blir, att B erhåller två representanter samt

A en, C en och F en representant.»

Bilaga C.

»Meddelande från sekreteraren i en norsk politisk förening i

Kristiania:

Saavel ved stortingsvalg som ved kommunalé valg kan de torsk

jellige partier i Norge benytte sig af »partinavn». Hvad angaar

stortingsvalg, er dette foranlediget derved, åt der er indfört adgang til

åt benytte stemmesedler med de officielle partinavne istedetfor stemmesedler,

hvor samtlige valgmsends navne er opiörte. Man kan saaledes

i Christiania benytte en stemmeseddel, som heder: »Det konservative

partis liste», istedetfor den egentlige stemmeseddel, som lyder paa ca.

900 navne. Denne praktiske reform blev dels indfört af hensigtsmaessighedshensyn,

dels og fornemmelig af hensyn til den samtidig

indförte adgang til åt afgive stemme fira udlandet, i det dette kan

gjöres saa lång tid för valget, åt de enkelte partiers lister endnu ikke

er istandbragte.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

117

Ved Jcommunevalg er der ogsaa anledning til åt benytte partinavn.

Dette er lier foranlediget ved indförelsen af forholdstalsvalg. Hvor dette

benyttes, kan hvilketsomhelst parti eller gruppe, som önsker åt benytte

en bestemt stemmeliste, anmelde denne liste för valgstyrét under det

navn, som önskes benyttet. Er saadan anmeldelse forsömt, blir vedkornmende

liste ikke åt behandle efter reglerne for forboldsvalg.

Ved stortingsvalg er det kun de store politiske partier, som optrseder

paa ovenngevnte maade, Hemlig »det konservative parti», »venstre»,

»det moderate parti», »centrum» og »det norske arbeiderparti». Ved

kommunevalg er adgangen aaben for hvemsomhelst. »Af holdsfolkets

liste» og »nordre bydels liste» er saaledes fuldt lovmedholdeligt.

Det vil efter det ber oplyste forstaaes, åt der ikke egentlig er

anledning til åt tale om, bvorvidt benyttelsen af partinavne er populärt

eller ikke. Det er en fölge af forskjellige reformer paa det herhenhörende

omraade, og om disse reformers betimelighed er der selvfölgelig

delte meninger; men åt dette med partilister eg partinavne er en ganske

praktisk maade åt ordne enkelte sider ved disse reformer paa, det vil

der formentlig kunne paaregnes enstemmighed om fra deres side, som

er inde i tingene.»

Herr Sjöcrona bär såsom skäl för sin ofvannämnda motion n:o 30

anfört följande:

»Uti den af mig vid sistlidet års riksdag framlagda motion (n:o

44) anförde jag följande:

»Om det är en obestridlig sanning, att hvarje rättighets utöfvande

är beroende däraf, att vissa villkor och förutsättningar äro uppfyllda, så

lärer väl denna grundsats gälla äfven i fråga om åtnjutande af så kallad

politisk rösträtt. Det finnes väl ej heller något civiliseradt folk, hvars

alla ur minderårighetsåldern utträdde medborgare äro politiskt röstberättigade

utan villkor eller förbehåll. Verklig »allmän rösträtt» kan

således lika litet i vårt land som i andra länder förekomma på annat

sätt, än att hvarje medborgare må kunna förvärfva denna rätt utan

afsevärd svårighet. Men i sådan mening hafva vi enligt nu gällande

riksdagsordning i vårt land haft allmän rösträtt alltsedan år 1866, såvidt

angår landets manliga befolkning. Den nu på dagordningen stående

»rösträttsfrågan» gäller således, beträffande män, icke införande af någon

ny grundsats, utan allenast ändring af föreskrifterna angående de villkor

och förutsättningar, som skola af enhvar uppfyllas för att rösträtten

Ilerr Sjö''onus

motivering.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

eller valrätten må anses förvärfvad. Nu gällande föreskrifter i detta

ämne voro redan, då riksdagsordningen tillkom, icke synnerligen svåra

att fullgöra och hafva genom penningvärdets fall och ökning af priset

på arbete blifvit i högst väsentlig mån mindre betungande än förut.

))Förmögenhets))-census är ingalunda därigenom stadgad. Det fordras

allenast, bland andra villkor, ådagalagd förmåga att genom arbete förvärfva

en viss ej alltför högt beräknad årsinkomst med däraf följande

skatteplikt. Dock synes numera den mening ganska allmänt göra sig

gällande, att nämnda föreskrifter böra ytterligare lindras och därigenom

en väsentlig ökning af valmännens antal åstadkommas.

Bland de förslag, som tid efter annan framkommit i detta hänseende,

synes det, som varit och ju ännu är uppställdt å det så kallade

liberala samlingspartiets program, hafva tillvunnit sig en betydande

anslutning. Därmed öfverensstämmer i hufvudsak det förslag, som#af

konstitutionsutskottet framlades vid 1902 års riksdag. Detta sistnämnda

förslag hade ock sannolikt blifvit antaget såsom hvilande till vidare

grundlagsenlig behandling, om icke i sista stunden framkommit förslag

rörande den skrifvelse, som blef af Riksdagen antagen mot betydande

minoriteter i bägge kamrarna.

Jag tror mig icke begå ett misstag, om jag påstår, att till åstadkommande

af denna skrifvelse medverkade två hvarandra alldeles motsatta

åsikter, den ena deras,- som önskade rösträtt, så vidt möjligt,

utan uppfyllande af några villkor och förutsättningar, den andra deras,

som hoppades att mot upphäfvande af villkoret om skatteplikt få införda

andra förbehåll, så att de befarade vådorna af valrättens utsträckning

kunde därigenom undanröjas.

Att döma af uttalanden vid talrika folkmöten, synas den förstnämnda

åsiktens anhängare ingalunda allmänt känna sig tillfredsställde

med det förslag, som Kungl. Maj:t nu på grund af Riksdagens skrifvelse

framlagt. För tillgodoseende af den andra åsiktens kraf innehåller förslaget

åter intet annat än föreskrifterna om så kalladt proportionellt

valsätt. Enhvar, som något känner förhållandena i vårt land och öfverväger

de för frågors afgörande inom Riksdagen gällande bestämmelser,

bör dock kunna med lätthet inse, att, om än den nu föreslagna valmetoden

må anses utgöra en tillfredsställande lösning af ett matematiskt

problem, densammas användande icke kan i nämnvärd om ens någon

mån åstadkomma hvad därmed åsyftas och i hvarje fall icke utgör

något värn mot de verkliga eller inbillade vådorna af rösträttens utsträckning.

Om således hvarken den ena eller den andra åsiktens anhängare

s. 119 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

119

kunna antagas vara till freds med det förslag, som i enlighet med

Riksdagens ingalunda enhälligt framställda begäran nu blifvit underställdt

Riksdagens pröfning, så synes skäl vara för handen att ånyo

taga under ompröfning konstitutionsutskottets förutnämnda förslag.

Jag, som år 1902 yttrade mig och röstade för detta förslag, anser

mig åtminstone lika skyldig som berättigad att nu återupptaga detsamma.

Dock vill jag, enligt hvad jag redan år 1902 antydt, däri föreslå

en icke oväsentlig ändring, den nämligen att kommunalt röstberättigad

kvinna också må erkännas vara politiskt röstberättigad. Rättvisan

häri har aldrig egentligen blifvit bestridd och synes vara så själfklar

och uppenbar, att särskilda skäl därför icke behöfva åberopas. Konstitutionsutskottet

vid 1902 års riksdag, som erkände denna tanke »vara

ur teoretisk synpunkt tilltalande», förklarade sig dock sakna anledning

att biträda då framställdt förslag i ämnet, enär detsamma skulle »innebära

införande i vår offentliga rätt af eu ny princip, som ännu ej

vunnit tillämpning i andra länder», och skulle åstadkomma »en på

många förhållanden inverkande omdaning af vårt politiska system».

Hvad utskottet sålunda anfört kan möjligen äga tillämpning i fråga

om valbarhet för kvinna, men saknar allt berättigande i afseende å endast

valrätt. Särskild »utredning» rörande denna fråga torde icke vara

erforderlig. Ty är det rättvist, att kommunalt röstberättigad kvinna

har politisk rösträtt, så bör naturligtvis denna rätt henne tillerkännas,

ehvad antalet af de därigenom tillkommande röstberättigade blifver

större eller mindre.

Enligt konstitutionsutskottets berörda förslag skulle från valrätt

vara utesluten den, »som vid utgången af någotdera af de två senaste

kalenderåren ännu icke erlagt de utskylder till staten eller kommun,

hvilka rätteligen bort under det året erläggas». Emot denna bestämmelse

anmärktes, att mistning af valrätten för tre år skulle utgöra ett

alltför hårdt och ojämnt drabbande straff för medborgare, som i öfrigt

samvetsgrant fullgjort sina plikter mot stat och kommun, men som ett

år af valperioden af kanske rent tillfällig anledning kommit att häfta

för ett ej inom föreskrifven tid inbetaldt skattebelopp, måhända af

ganska ringa värde. Jag anser likväl det hufvudsakliga af den föreslagna

bestämmelsen lämpligen böra bibehållas. Men som den framställda

anmärkningen icke saknar ett visst berättigande, har jag åt bestämmelsen

gifvit en förändrad affattning, hvarigenom den uttalade

betänkligheten undanröjes.

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 3 Sami. 6 Höft.

16

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Såsom skäl för förslaget i fråga om köpingars ock municipalsamhällens

öfverförande till stadsvalkretsarna åberopade utskottet, att

»nämnda samhällen likna otvifvelaktigt i flera hänseenden de mindre

städerna, och deras intressen gorå dem äfven mera likställda med städerna

än med landsbygden». Detta skäl är obestridligen alldeles riktigt

och gäller om alla köpingar och municipalsamhällen, ehvad folkmängden

uppgår till eller understiger ett tusen personer. Alla köpingar och

municipalsamhällen böra därför utan undantag i fråga om riksdagsmannaval

såsom stad anses. Afsevärda svårigheter kunna icke gärna härigenom

förorsakas vid valkretsindelningen. Inom Skaraborgs län kunna

exempelvis mycket väl till en valkrets sammanföras köpingen Tidaholm,

hvars folkmängd uppgår till omkring 4,000 personer, med tre af länets

sex städer, samt köpingarna Vara och Grästorp jämte municipalsamhället

Töreboda, hvilka hvar för sig räkna mindre än tusen invånare, med

de öfriga tre städerna.

Emot konstitutionsutskottets oftanämnda förslag har vidare anmärkts,

att arbetare å landsbygden och särskildt jordtorpare skulle

därigenom vara uteslutne från valrätt. Denna anmärkning kan nog

synas behjälskansvärd. Men däremot måste dock erinras, att dessa medborgare

utan tvifvel kunna ganska lätt genom arbete och omtanke

bringa sig upp till den årliga inkomst, som utgör villkor för valrätt,

och att många af dem väl redan i verkligheten äro i åtnjutande af

sådan inkomst eller andra däremot svarande förmåner, ehuru de icke

uppgifva sig till beskattning härför. Hind särskildt angår jordtorparne,

lära nog de flestes årliga inkomster och förmåner kunna uppskattas

till värde af 500 kronor. Om de icke kunna blifva röstberättigade ensamt

på grund af nyttjanderätt till torpet, därför att detsamma icke

särskildt taxeras, så kan och bör detta missförhållande rättas genom

ändring i bevillningsförordningen. Men som bestämmelse i sådant syfte

icke har sin plats i grundlagen, har jag icke ansett mig kunna i detta

ärende därom väcka förslag.

Beträffande slutligen den uttalade farhågan, att taxeringsmyndighet

skulle kunna i politiskt syfte vägra att till beskattning för den

minsta erforderliga inkomsten uppföra den, som anmälde sig vara och

äfven i verkligheten vore i åtnjutande af sådan inkomst, torde denna

farhåga få anses ganska ogrundad. Skulle undantagsvis försök i sådan

riktning förekomma, blifver detsamma utan tvifvel af öfverordnad myndighet

kraftigt tillbakavisadt.

Riksdagsordningens § 13 mom. 4 innehåller den bestämmelse, att

s. 121 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

121

valkretsindelningen skall ske hvart tionde år. Häruti föreslogo såväl

Kungl. Maj:t som konstitutionsutskottet år 1902 den ändring, att valkretsindelningen

skulle i stället företagas hvart nionde år. Då hufvudskälet

för denna ändring nu ickh gäller, liar jag ansett bestämmelsen

böra oförändrad bibehållas.»

Hvad sålunda yttrats torde fortfarande äga full giltighet, och sistlidet

års erfarenhetsrön hafva ingalunda varit ägnade att rubba min

öfvertygelse om rättvisan och lämpligheten af mitt därpå grundade

förslag till lösning af den på dagordningen stående rösträttsfrågan.

Konstitutionsutskottet anförde, uti afgifvet utlåtande (n:o 5), beträffande

detta förslag, att, sedan Riksdagen dåmera själf ifrågasatt »allmän

rösträtt» såsom reformens mål, icke kunde vara lämpligt att stanna vid

den mera begränsade utvidgning af valrätten, som jag förordat, åtminstone

icke förrän allvarliga försök gjorts att genomföra ett på allmän

rösträtt grundadt valsystem.

Vid sistlidet års riksdag gjordes, som bekant, många utan tvifvel

allvarliga försök i sistberörda hänseende. Men som alla dessa försök

misslyckades, är ju därigenom förverkligad den af utskottet angifna

förutsättning för återupptagande af mitt förslag.»

Till stöd för sitt i motionen n:o 220 framställda förslag har herr

Brodin anfört följande:

»Då beslut fattades af Riksdagen angående utsträckning af värnplikten

och de värnpliktiges öfningar, förutsattes äfven att rösträtten vid

riksdagsmannaval skulle utsträckas så att de, som fullgjorde den sålunda

ökade värnplikten, skulle erhålla större inflytande på valen än enligt

gällande riksdagsordning tillkom dem.

Såväl Konung som Riksdag hafva sedermera bekräftat detta löfte,

och bör det också infrias fortast möjligt för att förekomma, att rösträttsfrågan

begagnas som agitationsmedel för att uppegga olika samhällsklasser

mot hvarandra.

Det af Kungl. Maj:t föreslagna sätt att lösa frågan, sålunda att

valen till Riksdagens Andra Kammare skola ske genom proportionsval,

med stora valkretsar, har ej lyckats samla majoritet. Det anmärkes

däremot, att systemet är nytt för våra förhållanden och att, om det

skall införas, det då äfven bör tillämpas vid val till Riksdagens Första

Kammare. Äfven torde med skäl kunna anföras, att vi för närvarande

i Sverige sakna de förutsättningar, som borde finnas för att införandet

af det proportionella valsättet skulle kunna anses berättigadt. Detta

valsätt förutsätter nämligen, att såväl tvenne större partier, t. ex. ett

Herr Brodins

motivering.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Konstitutionsutskottets Utlåtande JS:o 6.

Herr Staaffs

m. fl. motivering.

höger- och ett vänsterparti, som ock ett mellanparti finnes. Under

sådana förhållanden kan den proportionella valmetoden vara rättvis och

lämplig, men så utvecklad partibildning förefinnes enligt mitt förmenande

icke i Sverige.

Det störa arbete, som påfordras före valet enligt Kungl. Maj:ts

proposition, torde leda därtill, att vissa personer ägna sig däråt och

sålunda utbildas särskilda yrkespolitiker, som sköta om valen, då personer,

hvilka hafva annan verksamhet, som upptager deras tid, sannolikt icke

vilja ägna nödig tid och arbete därför. På grund af de stora valkretsarne

torde valmännen icke hafva någon personlig kännedom om

föreslagna kandidater, hvilka naturligtvis komma att föreslås af de

personer, som sköta förarbetet till valen, och måste sålunda större delen

af valmännen rösta på okända personer. Vid nuvarande enmans-valkretsar

hafva valmännen i allmänhet kännedom om de personer, som ifrågasättas

som kandidater, och kunna sålunda gifva sina röster till den, som de

anse lämpligast.

Då det ej är troligt, att majoritet kan erhållas för det föreslagna

proportionella valsättet, men det är af vikt, att ett förslag om

utvidgad rösträtt antages till grundiagsenligt hyllande till nästa Riksdag,

har jag tänkt, att detta möjligen kunde ske med bibehållande af

nu varande bestämmelser angående valkretsar, men med förändrad rösträttsbestämmelse.

»

Herr Staaff m. fl. hafva gifvit sitt i motionen n:o 231 framställda

förslag följande motivering:

»Enär undertecknade ej finna oss tillfredsställda med det sätt att

lösa frågan om utsträckning af valrätten till Riksdagens Andra Kammare,

som innehålles i Kungl. Maj:ts proposition n:o 26 vid innevarande

riksdag, hafva vi enat oss om framläggande af ett annat förslag i

samma ämne.

Vid detta förslags upprättande hafva vi tagit till utgångspunkt

det positiva beslut, hvari Andra Kammaren vid 1904 års riksdag för

sin del stannade och som innebar ett ogillande af det proportionella

valsättet jämte ett principiellt fasthållande vid enmansvalkretsar.

Detta beslut sammanföll, såsom bekant, med det förslag, som af

72 representanter i motionen n:o 233 framburits, i allt utom i eu enda

punkt. Under det att i motionen n:o 233 beträffande det s. k. utskyldsstrécket

såsom villkor för valrätt ifrågasattes allenast, att valmannen

skulle hafva erlagt de honom påförda utskylder till staten, hvilka förfallit

till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren, innebar

s. 123 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

123

åter det förslag, som af Andra Kammaren godkändes, att jämväl de för

samma tid påförda utskylderna till kommunen skulle vara guldna. Sedan

det visat sig, att nyssnämnda motion ej förmått samla mera än 87

röster mot 138, bidrogo äfven de bland oss, Indika undertecknat motionen

n:o 238, till Andra Kammarens omnämnda beslut. Och då det är uppenbart,

att fortfarande all utsikt saknas att vinna framgång åt en rösträttsreform,

som icke upptager det dubbla utskyldsstrecket, kafva uppliofsmännen

till motionen n:o 233 vid 1904 års riksdag nu sammanslut.

it

ansluta sig till dess ståndpunkt i fråga om det kommunala utskyldsstreekets

bortfallande.

Beträffande öfriga valrättsvillkor kafva vi i fråga om valrättsåldern

fasthållit vid Andra Kammarens beslut vid sistlidne riksdag,

men eljest i allt anslutit oss till den kungl. propositionen. I motionen

n:o 233 vid 1904 års riksdag föreslogs beträffande det s. k. fattigvårdsstrecket

eu annan lydelse än den, som samma års kungl. proposition

innehöll och som jämväl innevarande års proposition innehåller. Yi

finna oss visserligen ej öfvertygade, att propositionens lydelse i denna

punkt är alldeles tillfredsställande, något, som ej heller af chefen för

justitiedepartementet påstås. Men de skäl, som i motiveringen till

propositionen framhållits till stöd för att dess formulering dock innebär

vissa fördelar framför den, som föreslogs i berörda motion och som,

på sätt motiveringen innehåller, jämväl vid utarbetandet af förra årets

proposition utgjort föremål för departementschefens öfvervägande, synas

oss talande. Vi vilja därför ej vidare fasthålla vid vår tidigare uppfattning,

utan ansluta oss jämväl i denna punkt till propositionen.

Om således vårt förslag i fråga om valrättsbestämmelserna i det

hela öfverensstännner med propositionen, kunna vi däremot nu lika

litet som vid förra riksdagen ansluta oss till densamma i afseende å

valsättet. Vi hålla fortfarande före, att majoritetsprincipen vid valen

till Andra Kammaren äger afgjordt företräde framför den proportionella

principen.

I motiveringen till Kungl. Maj:ts proposition söker chefen för

justitiedepartementet vederlägga den i motionen n:o 233 vid förra årets

riksdag framställda uppfattningen, att proportionella val till Andra

Kammaren icke borde kunna ifrågasättas, utan att sådant valsätt jämväl

infördes vid valen till Första Kammaren.

Till eu början vilja vi härvid rätta eu missuppfattning, som framträder

i motiveringen. Chefen för justitiedepartementet synes nämligen

hafva fått den uppfattningen, att motionärerna »påyrkat» proportionella

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

val äfven till Första Kammaren. En fullständig genomläsning af livad

motionen i denna fråga innehåller gifver emellertid vid handen, att så

ej varit fallet. Beträffande proportionella val till Första Kammaren

hafva motionärerna endast framhållit — något, som tydligt nog synes

oss framgå af ordalagen — att införandet af det proportionella systemet

vid val till Andra Kammaren såsom ett allra första villkor förutsatte

införandet af samma system äfven till den Första. Men detta är ej

detsamma som att påyrka sådant införande.

Och om äfven en eller annan bland undertecknarne af nu förevarande

motion skulle i antagandet af proportionsvalen till Första

Kammaren kunna se en tillfredsställande motvikt till deras införande

till den Andra, så står dock det öfvervägande flertalet af oss på den

ståndpunkten, att proportionsprincipen alls ej bör införas vid riksdagsvalen.

Chefen för justitiedepartementet har nu emellertid sökt bestrida

riktigheten af den åsikten att proportionella val till Andra Kammaren

borde förutsätta liknande valsätt till den Första.. I motiveringen yttras

i detta afseende, att de mera bemedlade i samhället endast skulle

kunna öfva ringa inflytande på Andra Kammarens sammansättning.

Denna mening stöder chefen för justitiedepartementet på vissa siffror,

af hvilka framgår, att de mera burgna i landet allenast skulle utgöra

cirka 100,000 å 130,000. Och då antalet valberättigade efter den föreslagna

rösträttsutvidgningen skulle utgöra omkring 1,000,000, anser

departementschefen det ej med fog kunna sägas, att ett förmögenhetsintresse

i Första Kammaren skulle kunna påräkna något mera betydande

stöd af ett motsvarande intresse i Andra Kammaren.

Ohållbarheten i denna slutledning synes oss påfallande. För det

första är det ju föga rimligt att vid eu dylik jämförelse utgå från de

siffror, som utmärka de valberättigades antal. För att bedöma i hvilken

mån en grupp — här de mera burgna — kan öfva inflytande på

valens utgång, måste man tydligen söka bilda sig eu föreställning om,

i hvilken grad valmännen verkligen deltaga i valen. Det är nämligen

påtagligt, att en mycket stor del valmän af allehanda orsaker — icke

minst af arbetet för det dagliga brödet — hindras att deltaga i valen.

Vid de allmänna valen år 1899 uppgick sålunda antalet valmän, som

deltogo i valen, till 40,3 procent af de valberättigade, vid valen år

1902 till 47,2 procent. Skulle man antaga, att eu lika hög procentsiffra

som vid 1902 års val kunde uppnås vid valen efter rösträtts
utvidgningen,

något, som är mycket tvifvelaktigt, finge man således

förutsätta, att omkring 472,000 valmän verkligen skulle utöfva sin

s. 125 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

125

rösträtt. Det är emellertid gifvet, att af de i ett riksdagsmannaval

deltagande en vida högre procent af de burgne valmännen än af de

obemedlade i allmänhet kan antagas deltaga. För de förra spelar den

tidsförlust, som inställelsen vid valurnan ådrager, påtagligen en ojämförligt

mycket mindre roll än för de senare. Svårt är naturligtvis att

säga, huru stor del af de 100,000 å 130,000, Indika efter departementschefens

uppgift böra räknas till de mera burgna, som komma att

deltaga i valen. Men helt visst sätter man siffran snarare för låg än för

hög, ifall man beräknar den till omkring 85,000. Vore denna siffra

riktig, skulle de mera burgna ensamma kunna tillsätta 41 å 42 af

Andra Kammarens ledamöter. Denna siffra, sammanlagd med Första

Kammarens medlemsantal 150, gör 191 å 192. Enär sammanlagda antalet

riksdagsmän i bägge kamrarne utgör 380, erfordras för afgörande

af en gemensam votering ej mer än 191 eller — då kamrames talmän

ej deltaga i omröstningen — noga räknadt högst 190.

Men härtill kommer ett förhållande, som, ehuru alldeles förbisedt

i chefens för justitiedepartementet beräkningar, helt naturligt är af en

utomordentligt stor vikt. En burgen valmansgrupp bär i allmänhet

genom sin förmögenhet och sin därmed förbundna sociala ställning ett

så enormt mycket större inflytande än en till antalet lika stor obemedlad

valmansgrupp, att do nakna siffrorna icke utan mycket afsevärd omläggning

kunna gifva en verklig föreställning om maktförhållandet

mellan dessa två grupper. Detta torde endast behöfva påpekas, men

ej vidare utvecklas.

Fördenskull skulle man väl kunna sätta ett mycket större inkomstminimum

för beräkning af de mera burgnas antal samt följaktligen

beräkna antalet af de mera burgna valmännen mycket lägre, än chefen

för justitiedepartementet gjort. Man skulle likafullt kunna vara förvissad

om, att denna minoritet vid valen komme att ådagalägga ett

mycket stort inflytande.

Såvidt vi kunna finna, bevisa de af chefen för justitiedepartementet

anförda siffror sålunda alldeles icke hvad han därmed åsyftat. Bevisa

de något, så bevisa de snarare motsatsen, nämligen att det intresse,

som redan genom den kommunala röstskalan fått en särskilt anordnad

representation i Första Kammaren, genom det proportionella valsättet

skulle erhålla en möjlighet till ytterligare särskild! anordnad representation

i Andra Kammaren.

Detta hafva vi ansett stridande mot rättvisans och billighetens

kraf och anse så fortfarande.

Beträffande de grunder i öfrigt, vi hafva att motsätta oss det

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

proportionella systemets införande, anse vi tillräckligt att här i största

korthet erinra: att valkretsarnes orimliga ytvidd kommer att lägga

stora, understundom oöfverstigliga hinder i vägen för valmännen själfva

att i samfälldt arbete förbereda valen, att partiledningar med nödvändighet

komma att uppstå, hvilka med eu dominerande kraft,isom ej

står i öfverensstämmelse med det svenska folkets vanor och uppfattning,

måste taga valarbetet i sina händer, att valkostnaderna komma

att ökas långt utöfver hvad som är nödigt och skäligt, att öfverlåtelsen

åt kandidaterna själfva att öfva afgörande inverkan på vallistornas

sammansättning innebär ej ringa tara för valens frihet, att valens utgång

ofta kan komma att bero på förhållanden, som ej kunna upp
fattas

af valmännen, att fältet på mångahanda sätt är öppnadt för valknep

och intriger, samt slutligen att det är ett alltför vådligt äfventyr

att med ens vid rikets viktigaste val införa en valprincip, som i vårt

land är alldeles opröfvad och ända till de senaste åren varit så godt

som okänd för den stora massan af befolkningen.

Då vi således fasthålla vid majoritetsprincipen, uppkommer nu

frågan, huru valkretsarne efter rösträttens utvidgning böra anordnas.

I motionen n:o 233 vid 1904 års riksdag föreslogs en valkretsindelning,

hvilken innefattade en långt genomförd sammanslagning af

land och stad till gemensamma valkretsar.

Mot denna indelning hafva vissa anmärkningar gjorts gällande,

hvilka ock funnit en plats i chefens för justitiedepartementet motivering

till Kungl. Maj:ts proposition vid årets riksdag.

Den farhåga, som chefen för justitiedepartementet starkt betonar,

att Konungen genom förslaget skulle erhållit alltför stor makt med

afseende å valkretsregleringen, synes oss visserligen dels ej så litet

öfverdrifven och dels möjlig att helt och hållet undanröja t. ex.

genom att öfverlämna regleringen åt Regeringsrätten, om densamma

kommer till stånd. Större betydelse äga däremot tvenne andra anmärkningar,

nämligen dels den, att städerna skulle blifvit gynnade

i förslaget därigenom, att antalet rena stadsvalkretsar på grund af befolkningens

hastiga tillväxt i städerna skulle kunna snabbt nog ökas,

då stad. som ägde en folkmängd, uppgående till halfva valkvoten, ju

ovillkorligen skulle äga rätt att ensam välja riksdagsman, och att landsbygdens

representanter sålunda skulle obehörigen minskas och dels den,

att landsbygden eller, såsom departementschefen uttrycker sig, jordbruksintresset

skulle få svårt att komma till sin rätt i de blandade

valkretsarne.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

127

Det är visserligen ej bevislig!, att den förra af dessa anmärkningar

är riktig, ty dess riktighet kan i själfva verket icke pröfvas

annat än genom erfarenheten. Men vi vilja ingalunda förneka, att

•erfarenheten skulle kunna komma att bestyrka dess riktighet. Det är

också möjligt att helt och hållet förebygga denna anmärkning. Men

detta skulle endast kunna ske därigenom, att man icke tilläte andra

städer än dem, som uppnått full valkvot, att välja för sig själfva. Det

är emellertid påtagligt, att en sådan anordning, mot hvars systematiska

korrekthet intet funnes att invända, praktiskt taget för närvarande

är otänkbar. Ty då chefen för justitiedepartementet genom den andra

här ofvan omförmälda anmärkningen vädjar till landsbygdens farhåga

att ej komma till sin rätt redan då det gäller sammanförandet med

städer, som äga 10,000 å 12,000 innevånare, huru skulle det då vara

möjligt att ifrågasätta en sammanslagning med landsbygd af städer,

som nått ända upp till 20,000 å 22,000 innevånare?

För vår del tro vi ej, att vare sig farhågan för att städerna

skulle erhålla ett oproportionerligt stort antal representanter eller farhågan

för städernas öfvermakt i de blandade valkretsarne hafva så

stor betydelse, att de borde utgöra ett hinder för genomförande af

systemet i fråga. Ifall man fått ögonen öppna för den stora fördel,

som ligger i sammanförandet af stad och land, skulle dessa farhågor

i jämförelse därmed te sig såsom ganska underordnade synpunkter.

Men hvad vi med beklagande måste konstatera är, att denna åskådning

tyvärr ännu visat sig hafva föga trängt igenom hos allmänheten

i vårt land. I det stora hela torde man med skäl kunna säga, att

landsbygden ännu hyser en ganska stor motvilja mot att förenas med

städerna och att städernas benägenhet att förenas med landsbygden

är ganska ringa.

Detta är för oss af stor betydelse, då vi ej tro det vara lyckligt,

om rösträttsreformen förknippas med tillsatser, hvilka stå mer eller

mindre främmande för den allmänna meningen.

Emellertid skulle vi naturligtvis trots detta söka arbeta för afgöra

den allmänna meningen förtrogen med den uppfattning, vi sålunda

utvecklat, därest förhållandena därtill gåfve rådrum. Då så ej är fallet,

hafva vi ansett oss böra öfverväga, huruvida ej äfven eu valkretsanordning,

som helt bygges på det beståendes grund — med åtskillnad således

för landsbygd och städer — skulle kunna göras tillfredsställande.

Yi hafva därvid kommit till det resultat, att sådant under vissa förutsättningar

är möjligt, och skola här nedan redogöra för, huru vi

tänkt oss anordningen.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1905. 3 Sami. 6 Höft.

17

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Först böra vi emellertid betona, att vi ingalunda vilja släppa

tanken, att i eu ej aflägsen framtid man mera allmänt skall börja inse,

Indika fördelar i många afseenden en valkretsindelning, där stad och

land principiellt sammanföras, dock innebär. Vi föreställa oss, att efter

rösträttsreformens genomförande de större politiska synpunkter, Indika

utesluta den ensidiga uppfattningen af landets och städernas intressen

såsom hvarandra motsatta, skola alltmera genomtränga valmännens

led. Därigenom skall den rätta och säkra grunden vara lagd för

genomförande af den reformtanke, hvilken i merberörda motion vid

förra årets riksdag framställdes. Och vi hafva svårt att tro, att eu

öfvergång i fråga om skälfva valkretsanordningen, därest den skulle

omfattas med störa sympatier i Riksdagns Andra Kammare, kunde möta

något mera allvarligt motstånd i den Första.

Sedan vi beslutit oss för att föreslå bibehållandet af den nu

gällande åtskillnaden mellan landtvalkretsar och stadsvalkretsar, hafva

vi helt naturligt funnit riktigast att så mycket som möjligt ansluta

vårt förslag till bestående grundlag.

Emellertid hafva vi ansett, att det ej borde komma i fråga att

bibehålla den städerna nu medgifna förmån i fråga om representantantal.

Vi hafva tvärtom utgått — nu som vid förra riksdagen —

från den synpunkten, att representationsrättens utjämning mellan land

och stad vore en reform, som enligt sakens natur stode i direkt och

ovillkorligt samband med en betydande utsträckning af rösträtten. Men

vi hafva funnit det innebära en omöjlighet att föreslå en omedelbar

fullständig utjämning. Detta därför, att, då de smärre städerna skola

sammanföras till valkretsar, man nödvändigt måste förebygga, att dessa

småstadsvalkretsar blifva oformliga. Emellertid hafva vi strängt fasthållit

vid denna synpunkt såsom den enda, ur hvilken frågan om bibehållande

till viss grad af städernas större representationsrätt bör bedömas.

Vi hafva med andra ord ej föreslagit, att städerna skola erhålla

ett större representantantal, än vi funnit absolut oundgängligt för anordnande

af rimliga valkretsar. Och vi hafva i sådant afseende stannat

vid, att städerna böra få bibehålla ett antal af 65 representanter, d. v. s.,

då de efter förhållandet mellan landsbygdens samlade befolkning, å

ena sidan, och städernas, å andra, skulle äga rätt till 51 riksdagsmän,

fjorton utöfver hvad de efter sin folkmängd borde erhålla.

Med detta antal såsom utgångspunkt, komma efter nuvarande

folkmängdsförhållanden (d. v. s. enligt de officiella siffror, som utvisa

folkmängden den Bl december 1903) de städer, som ej nå upp till

fulla valkvoten, att erhålla tillsammans BO riksdagsmän, och vi tro, att

s. 129 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

129

detta är det minsta, som kan tänkas för att kunna anordna tillfredsställande

valkretsar.

Någon synnerligt långvarig företrädesrätt gifves ej härigenom åt

städerna. Jämför man befolkningssiffran för 1883 och 1903, finner

man nämligen, att proportionen mellan hela rikets befolkning och

städernas befolkning under denna tid ändrat sig betydligt. Medan

städerna, i händelse de ej haft större representationsrätt än landet,

efter 1883 års siffror skulle ägt att välja 37 riksdagsmän, skulle de

efter 1903 års siffror, som nyss är sagdt, äga att välja 51 — således

en ökning af 14 riksdagsmän på en period af tjugu år. Under förutsättning

af en likformig förändring under de närmaste decennierna

skulle alltså städerna redan efter ytterligare tjugu år hafva växt i den

dem tilldelade siffran 65. Då härtill kommer, att, därest rosträttsreformen

definitivt genomföres vid nästinstundande period, valen efter

den nya ordningen först skulle komma att äga rum år 1908, inses

lätt, att den siffra, hvartill städerna på grund af lika representationsrätt

mellan land och stad skulle äga rätt, redan då sannolikt stigit

med 2 å 3. Den särskilda förmån, som konnne att tilläggas städerna,

skulle således i själfva verket endast belöpa sig till 11 å 12 representanter

utöfver det antal, de i hvarje fall borde erhålla.

En vid denna motion fogad bilaga visar, huru vi närmast tänkt

oss indelningen af stadsvalkretsarne.

Med vår förut uttalade åsikt, att man vid den afsedda rösträttsutvidgningen

ej bör ändra bestående valkretsindelning mera, än

nödigt är, öfverensstämmer att ej föreslå någon ändring med afseende

å den nu gällande regeln rörande de städer, hvilka hafva att välja

mera än en representant. Chefen för justitiedepartementet synes hålla

före, att ett system, som i öfrigt är baseradt på enmansvalkretsar, borde

föranleda till anordnande af sådana kretsar äfven för ifrågavarande

större städer. Men denna åsikt beror naturligtvis helt och hållet på

den utgångspunkt, som chefen för justitiedepartementet valt. Uppfattar

man valkretsindelningen framför allt såsom ett medel att skydda

möjligen befintliga minoriteter, kan det ju med ett visst fog sägas,

att systemet med enmansvalkretsar bör till det yttersta genomföras.

Men uppfattar man, såsom vi göra, valkretsindelningen såsom en anordning,

som ingalunda bör hafva nyss angifna hufvudsakliga syfte,

utan som fastmera bör lämpas efter olika samhällens förhållanden,

tro vi, att det väl låter sig försvaras att för de större städerna bibehålla

nu gällande ordning. På sätt i motionen n:o 233 vid förra årets

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

riksdag påpekades, skulle nämligen för regleringen af enmansvalkretsarne

i städerna svårligen en norm kunna gifvas, som innebure trygghet

mot godtycke vid regleringen. Territoriella församlingar kunde

ingalunda med säkerhet bilda lind erlag för en något så när likformigdelning

i enmansvalkretsar. Och då så ej vore fallet, vore man hänvisad

till så små enheter som rotar och kvarter, för hvilkas sammanförande

uppenbarligen alls inga betryggande regler kunde gifvas. I)å

de störa städerna efter motionärernas mening ej borde i afseende å

valkretsindelning försättas i ett betydligt ogynnsammare läge än landet

i öfrigt, kunde de således ej förorda, att hittills gällande grundsatser

i fråga om dem öfvergåfves. Chefen för justitiedepartementet har i

motiveringen till årets rösträttsproposition emot detta resonemang

invändt, att faran i detta fall ej kunde vara större än vid regleringen

af sådana blandade kretsar, som i motionen föreslogos. Då vi nu emellertid

frångått systemet med blandade kretsar, förfaller ju all fråga om

jämförelse mellan faran i det ena och andra fallet. Hvad som ovedersägligen

står kvar är, att indelningen af städer i enmansvalkretsar

gifver möjlighet till en sådan mångfald af olika kombinationer, att

inga effektiva garantier mot godtycke vid kretsregleringen i grundlagen

kunna stadgas.

I likhet med regeringen hålla vi före, att en särskild vallag,

innefattande detaljbestämmelser rörande valens förrättande, röstlängd

med mera, kan vara behöflig och nyttig. Men då frågan om antagande

af en sådan vallag nu ej föreligger, sakna vi anledning att ingå i

någon närmare utveckling af de bestämmelser, vi anse densamma böra

innehålla.

De ändringar i gällande riksdagsordning, som skulle föranledas i

händelse vår motion vunne gillande, äro hvarken många eller vidlyftiga.

I 13 § skulle å behöriga ställen de tal, som utmärka antalet af

landsbygdens representanter och de, som utmärka städernas, nu 150

och 80, utbytas mot de af oss föreslagna 165 och 65, hvarjämte såsom

mom. 6 i denna § lämpligen införes bestämmelsen om uppdelande i

valkretsar af de städer, hvilka hafva att utse flera riksdagsmän, j

14 § skulle innehålla de nya valrättsbestämmelserna.

Efter 15 §, som skulle förblifva oförändrad, följer så 16 §, innehållande

föreskrift om omedelbart valsätt och majoritetsprincip, samt

17 §, som i något förändrad form upptager vissa hufvudsakliga föreskrifter

rörande valens förrättande ur nuvarande 16 §.

Då med införande af vallag en paragraf i nu gällande riksdagsordning

—- den adertonde —• såsom blott innehållande reglementariska

s. 131 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

131

föreskrifter bör bortfalla, hafva vi för att undvika alltför stor rubbning

i riksdagsordningens paragraf ordning såsom särskild § under numret

18 infört en hänvisning till vallagen.

19 § erhåller allenast en sådan förändring, att den bringas i

öfverensstämmelse med de nya valrättsbestämmelserna.

25 § omredigeras något till följd af det medelbara valsättets upphäfvande.

Däremot vilja vi icke, såsom i kungl. propositionen skett,

dela denna paragraf och öfverflytta dess föreskrifter i hvad de röra

Första Kammaren till den afdelning i riksdagsordningen, som uteslutande

handlar om valen till denna kammare samt i fråga om Andra

Kammaren till vallagen. Det synes oss i hög grad egendomligt, om

en föreskrift, hvilken lika mycket gäller valen till båda kamrarne,

skulle bibehålla grundlags helgd hvad angår den Första, men förändras

till vallagsbestämmelse hvad beträffar den Andra Kammaren.

38 § slutligen omredigeras i enlighet med propositionen.

Ett öfvergängsstadgande sådant som det i kungl. propositionen

föreslagna hafva vi funnit ändamålsenligt och fördenskull låtit detsamma

ingå jämväl i vårt förslag.

Härmed är redogjordt för samtliga de ändringar, vi föreslå i riksdagsordningen.

Beträffande de ändringar i regeringsformen, som finnas föreslagna

i kungl. propositionen, ansluta vi oss till densamma ej blott såsom redan

är nämndt i fråga om vallag, utan äfven i fråga om förändringen angående

valen till borgmästare tjänst i stad samt rådmans- och magistratssekreteraresysslorna

i Stockholm.»

Till stöd för sin i motionen nio 258 gjorda hemställan har herr

Johanson andragit följande:

»Då jag är öfvertygad om, att det proportionella valsättet till vare

sig endast Riksdagens Andra Kammare eller till båda kamrarne —

så teoretiskt riktigt och fullt rättvist proportionsval, såsom bevarande

minoritetens rätt, i och för sig må vara — ännu ej hos den stora allmänheten

i vårt vidsträckta och glest bebodda land vunnit det förtroende,

som full förståelse af detsamma helt visst skulle medföra, synes

mig införandet af eu sådan valmetod vid riksdagsmannaval hos oss ej

för närvarande vara lämplig. Jag anser därför, att indelningen i enmanskretsar

bör bibehållas, men då konsekvent genomföras, så att äfven

kommuner, som äga att välja flera än en riksdagsman —- storstäderna

— indelas i enmanskretsar; och detta just för att åtminstone i någon

mån bevara minoritetens rätt.

Herr

Johansons

motivering.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Det har ju förut som skäl för bibehållande af enmanskrets-systemet

från samlingspartiets sida framhållits, huru som äfven med enmanskretsar

tillgodoseendet af minoritetens rätt kan möjliggöras, då ju ett

parti kan tänkas få öfverhand i en valkrets, ett annat i en annan.

I den kungl. propositionen heter det härom bland annat följande:

»Då för öfrigt den förut antydda tendensen hos majoritetsvalen i allmänhet

att orättvist gynna majoriteten inom valmanskåren naturligtvis gör

sig allra starkast gällande, när dessa val anordnas i flermanskretsar,

hade det nog från denna omständighet kunnat hämtas tillräckligt vägande

skäl att uppdela äfven de större städerna i enmanskretsar». Äfven

herrar Branting in. fl. ha i deras motion n:o 237 uttalat, att enmanskretssystemet

bör konsekvent tillämpas öfverallt, också i storstäderna.

»På den punkten, säga de, afvika vi nämligen bestämdt från de liberala

motionärernas sätt att resonera. Vi hålla nämligen före, att ett opartiskt

afvägdt enmanskretssystem enligt erfarenheten verkligen ger både

majoritet och minoritet, i stort sedt, hvad dem rätteligen tillkommer.»

Roteindelningen synes härvidlag utgöra lämplig indelningsgrund,

då med användande af dessa mindre enheter ingen svårighet uppstår

att få valkretsarne ungefär lika stora. Och när man börjar med roten

n:o 1 och fortsätter tills första valkretsen fått sin numerär fulltalig, och

sedan vidare undan för undan kan ju svårligen något godtycke uppstå.

Herr Staaff in. fl. ha i deras förslag gått ut ifrån den alldeles riktiga

uppfattningen, att med en sådan utsträckning af den politiska rösträtten,

som nu är i fråga, utjämning af representationsrätten emellan stad och

land bör äga rum, men tyckas beklaga, att full likställighet dock ej

kan ske, enär åtskilliga stadsvalkretsar då skulle blifva alltför oformliga,

hvarför de föreslå, att städerna skulle få behålla 14 valkretsar utöfver

hvad dem proportionsvis med rätta tillkomme. Detta missförhållande

kan emellertid till en del modifieras genom att, i enlighet med. 1902

års konstitutionsutskotts förslag, öfverföra köpingar och municipalsamhällen

med (1,000) invånare och däröfver till stads valkretsarne, då

nämnda större kommuner obestridligen hafva samma intressen som

städerna och de sistnämnda motionärerna ju anse sig böra med afseende

på valkretsindelningen taga hänsyn till den rådande allmänna meningen

om olikheten emellan stads- och landtintressen. Städerna skulle i alla

fall få åtskilliga valkretsar för många enligt proportionen 65—165.

Därjämte anser jag, att för valrätt bör erläggas någon direkt skatt

till staten — mantalspengarne. Då jag för öfrigt ej har något att

anmärka emot herrar Staaffs in. fl:s förslag, kan jag vara med om

detsamma med ofvannämnda ändringar och tillägg.»

s. 133 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

133

Såsom skäl för sitt i motionen n:o 276 framställda förslag har

lierr Centerwall anfört följande:

»Då frågan om en genomgripande rösträttsreform nn åter föreligger

för Riksdagen, torde det kunna anses som en plikt för de representanter,

som ej kunna instämma i någon förut afgifven motion, att bringa sin

afvikande åsikt under vederbörlig pröfning. Detta torde kunna och

böra ske i korthet, då dithörande frågor äro så allmänt kända och debatterade,

att de åsikter, som nedan framställas, ej behöfva här underkastas

någon vidlyftigare utredning. I de flesta fall torde en hänvisning

till redan lämnad sådan vara tillräcklig.

Att allmän rösträtt är nödvändig för ett modernt samhälle börjar

att alltmera erkännas äfven af dem, som frukta, att alltför hastiga och

tvära öfvergångar skulle kunna afbryta eu normal historisk utveckling

och i större eller mindre mån rubba de grundvalar, på hvilka efter

deras förmenande samhället bör vara byggdt. På många håll, där man

förut motsatte sig alla reformer, har den insikten vaknat, att den samhällets

demokratisering, om hvilken talades i förra årets kungl. rösträttsproposition,

ej står att uppehålla eller förebygga, men dock måste ledas

på vissa vägar, som eu del personer tro vara de enda riktiga och

betryggande för en sund utveckling. Man söker därför flerestädes äfven

på håll, som vilja anses liberala, att utfinna garantier mot ett som

möjligt ansedt missbruk, till förmån för hittills alls icke eller ofullständigt

representerade samhällsklasser, af en allmän rösträtt.

I främsta rummet har man då sökt att betrygga minoritetens rätt

att äfven göra sin åsikt hörd och blifva representerad i riksförsamlingen.

Man har i ett och annat främmande land ansett sig i detta syfte böra

införa s. k. proportionella val. Denna utväg har äfven af vår regering

blifvit föreslagen och motiverad både i näst föregående och innevarande

års rösträttspropositioner. Det förslag, som framlagts och som är frukten

af eu af Kungl. Maj:t förordnad kommittés omsorgsfulla och samvetsgranna

arbete, är i hög grad teoretiskt bestickande och använder en i

sanning beundransvärd valmekanism. Men det är i afla fall en mekanism,

som endast af förfarna personer kan handteras och som därför lägger

valledningen i händerna på några få. Och att dessa få alltid skulle

vara de oegennyttigaste och mest fosterlandsälskande, därför finnes ju

icke och kan icke finnas någon säkerhet. Ett grundfel i Kungl. Maj:ts

rösträttsproposition är ju ock, att den vill medgifva proportionalism

endast vid valet af Andra Kammaren.

Med rätta synas mig herr K. Staaff och hans medmotionärer i

Herr Centerwalls

motivering.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

den motion. (n:o 231), som de i år afgifvit i Ändra Kammaren, därom

yttra:

»Cliefen för justitiedepartementet lian nu sökt bestrida riktigheten

af den åsikten, att proportionella Ami till Andra Kammaren

borde förutsätta liknande valsätt till den Första. I motiveringen yttras

i detta afseende, att de mera bemedlade i samhället endast skulle

kunna öfva ringa inflytande på Andra Kammarens sammansättning.

Denna mening stöder chefen för justitiedepartementet på vissa siffror,

af hvilka, framgår, att de mera burgna i landet allenast skulle utgöra

cirka 100,000 å 130,000. Och då antalet valberättigade efter den föreslagna

rösträttsutvidgningen skulle utgöra omkring 1,000,000, anser

departementschefen det ej med fog kunna sägas, att ett förmögenhetsintresse

i Första Kammaren skulle kunna påräkna något mera betydande

stöd af ett motsvarande intresse i Andra Kammaren.

Ohållbarheten i denna slutledning synes oss påfallande. För det

första är det ju föga rimligt att vid eu dylik jämförelse utgå från de

siffror, som utmärka de valberättigades antal. För att bedöma, i hvilken

mån eu grupp — bär de mera burgna — kan öfva inflytande på

valens utgång, måste man tydligen söka bilda sig en föreställning om,

i hvilken grad valmännen verkligen deltaga i valen. Det är nämligen

påtagligt, att en mycket stor del valmän af allehanda orsaker —■ icke

minst af arbetet för det dagliga brödet — hindras att deltaga i valen.

Vid de allmänna valen år 1899 uppgick sålunda antalet valmän, som

deltogo i valen, till 40,3 procent af de valberättigade, vid valen år

1902 till 47,2 procent. Skulle man antaga, att en lika hög procentsiffra

som vid 1902 års val kunde uppnås vid valen efter rösträttsutvidgningen,

något, som är mycket tvifvelaktigt, finge man således

förutsätta, att omkring 472,000 valmän verkligen skulle utöfva sin

rösträtt. Det är emellertid gifvet, att af de i ett riksdagsmannaval

deltagande en vida högre procent af de burgne valmännen än af de

obemedlade i allmänhet kan antagas deltaga. För de förra spelar den

tidsförlust, som inställelsen vid valurnan ådrager, påtagligen en ojämförligt

mycket mindre roll än för de senare. Svårt är naturligtvis att

säga, huru stor del af de 100,000 å 130,000, Indika efter departementschefens

uppgift böra räknas till de mera burgna, som komma att

deltaga i valen. Men helt visst sätter man siffran snarare för låg än för

hög, ifall man beräknar den till omkring 85,000. Vore denna siffra

riktig, skulle de mera burgna ensamma kunna tillsätta 41 å 42 af

Andra Kammarens ledamöter. Denna siffra, sammanlagd med Första

Kammarens medlemsantal 150, gör 191 å 192. Enär sammanlagda an
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

135

talet riksdagsmän i bägge kamrarne utgör 380, erfordras för afgörande

af en gemensam votering ej mer än 191 eller — då kamrarnes talmän

ej deltaga i omröstningen — noga räknadt högst 190.

Men härtill kommer ett förhållande, som, ehuru alldeles förbisedt

i chefens för justitiedepartementet beräkningar, helt naturligt är af en

utomordentligt stor vikt. En burgen valmansgrupp har i allmänhet

genom sin förmögenhet och sin därmed förbundna sociala ställning ett

så enormt mycket större inflytande än en till antalet lika stor, obemedlad

valmansgrupp, att de nakna siffrorna icke utan mycket afsevärd omläggning

kunna gifva en verklig föreställning om maktförhållandet

mellan dessa två grupper. Detta torde endast behöfva påpekas, men

ej vidare utvecklas.

Fördenskull skulle man val kunna sätta ett mycket större inkomstminimum

för beräkning af de mera burgnas antal samt följaktligen

beräkna antalet af de mera burgna valmännen mycket lägre, än chefen

för justitiedepartementet gjort. Man skulle likafullt kunna vara förvissad

om, att denna minoritet vid valen komme att ådagalägga ett

mycket stort inflytande.

Såvidt vi kunna finna, bevisa de af chefen för justitiedepartementet

anförda siffror sålunda alldeles icke hvad han därmed åsyftat. Bevisa

de något, så bevisa de snarare motsatsen, nämligen att det intresse,

som redan genom den kommunala röstskalan fått en särskildt anordnad

representation i Första Kammaren, genom det proportionella valsättet

skulle erhålla en möjlighet till ytterligare särskildt anordnad representation

i Andra Kammaren.

Detta hafva vi ansett stridande mot rättvisans och billighetens

kraf och anse så fortfarande.

Beträffande de grunder i öfrigt, vi hafva att motsätta oss det

proportionella systemets införande, anse vi tillräckligt att här i största

korthet erinra: att valkretsarnes orimliga ytvidd kommer att lägga

stora, understundom oöfverstigliga hinder i vägen för valmännen själfva

att i samfälldt arbete förbereda valen, att partiledningar med nödvändighet

komma att uppstå, hvilka med en dominerande kraft, som ej

står i öfverensstämmelse med det svenska folkets vanor och uppfattning,

måste taga valarbetet i sina händer, att valkostnaderna komma

att ökas långt utöfver hvad som är nödigt och skäligt, att öfverlåtelsen

åt kandidaterna själfva att öfva afgörande inverkan på vallistornas

sammansättning innebär ej ringa fara för valens frihet, att valens utgång

ofta kan komma att bero på förhållanden, som ej kunna uppfattas

af valmännen, att fältet på mångahanda sätt är öppnadt för

Bill. till Rilcsd. Prof. 1905. 3 Sand. 6 Höft. 18

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Konstitutionsutskottets Utlåtande A:o 6.

valknep och intriger, samt slutligen att det är ett alltför vådligt äfventyr

att med ens vid rikets viktigaste val införa en valprincip, som i vårt

land är alldeles opröfvad ocli ända till de senaste åren varit så godt

som okänd för den stora massan af befolkningen».

En annan garanti, som från många håll anses nödig, är den, att

en person för att få utöfva sin politiska rösträtt ej bör käfta för oguldna

utskylder. Herr Staaff ock kans medmotionärer, tillkörande den fraktion

af Andra Kammaren, som förra året framlade sina något skiftande

åsikter i motionen n:o 233, voro då af den meningen, att det skulle

vara tillräckligt för rösträttens utöfvande, att för de tre sistförflutna

kalenderåren kafva fullgjort sin skatteplikt till staten, då det ju vid

dylika val är fråga om statens intresse. Men denna tankegång vann

ej afseende ens i Andra Kammaren. Med 138 röster mot 87 beslöt

denna kammare att antaga ett förslag (motion n:o 173), att jämväl

de för samma tid påförda utskylderna till kommunen skulle vara guldna.

Undertecknad, som icke bidrog till detta beslut,. skulle väl kunna

godkänna principen af betalda utskylder till staten och kunde därför

förra året instämma i syftet med liberala samlingspartiets motion. Men

för den, som anser, att den politiska rösträtten ej i någon mån bör bero

af andra hänsyn än statens, är det omöjligt att gå längre. Att göra riksdagsvalen

till ett medel för indrifvande af obetalda kommunalutskylder

kan ej försvaras, isynnerhet då ändamålet kan vinnas genom ett förbättradt

utsökningsväsen. Ock jag finner äfven den ofvan nämnda skyldigheten

att kafva för viss tid erlagt statsskatt betänklig, då den i

vår grundlag skulle införa en ny restriktion ock då det vid en verkligreform

ej kan vara fråga om att ytterligare binda de politiska rättigheterna

vid census. I detta fall instämmer jag— med reservation för ett

och annat uttryck, som jag finner mindre adekvat — i hvad herr

K. H. Branting och medmotionärer yttra i sin vid innevarande års

riksdag väckta motion n:o 237:

»Gentemot Kungl. Maj:ts vidhållna fordran på betald skatt

under minst tre år till både stat ock kommun, där sådan åligger, anse

vi oss höra kär ånyo anföra de af oss i fjol gifna skälen mot dessa

farliga ''garantier’.

Principiellt innebära bägge dessa villkor ett bestämdt afsteg från

den allmänna rösträttens grundsats. Skatterna böra betalas, därom äro

alla ense; men medborgarrätten skall icke köpas med betald debetsedel.

Erkänner man med justitieministern, att rösträtten bör vara oberoende

af all census, kan man endast genom en våldsam inkonsekvens åter

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

införa beskattningsprincipen bland valrättsvillkoren. Följden blir då

också, som redan från konservativt håll påpekats, att med dessa villkor

den del ^ af valmanskåren, som för fattigdom eller sjuklighet befriats

äfven från erläggande af mantalspenningar, i själfva verket blir den

enda grupp, som riktikt säkert har sin rösträtt ‘i behåll. Däremot få

de stora skaror af arbetare och med dem likställda, hvilka, fastän nere

vid existensminimum, påläggas direkta utskylder, sin valrätt i verkligheten

prisgifven åt de kommunala myndigheternas ofta ojämna och godtyckliga

taxering af deras skatteförmåga. Kunna de sedan ej erlägga

hvad som påförts dem, så blir den skulden icke afskrifven, äfven om

billighetsskäl aldrig så starkt skulle tala härför. I tre år skulle en enda

obetald debetsedel utestänga från valrätt en familjefader, som dock bidrager

genom vårt indirekta skattesystem kanske med hundratals kronor

årligen till statens inkomster och som är pliktig att i farans stund

offra lif och blod för sitt land!

Betald skatt till staten står för närvarande icke som rösträttsvillkor.

Så mycket mindre skäl då att nu införa ett sådant stadgande,

när det stora steget skall tagas från census-rösträtt till allmän rösträtt.

Låt vara, att detta streck efter åtskilligas mening icke skulle i praktiken

blifva af alltför ingripande betydelse, det kommer dock att stå kvar

som en motsägelse, hvilken andra folk icke känna till i sin allmänna

rösträtt. Vi vidhålla följaktligen det gamla folkkrafvet, att rösträtten

skall hållas helt oberoende af den direkta beskattningen.

Men Kungl. Maj:t har icke stannat vid att fordra utskylderna till

staten betalda. Äfven skatten till kommunen kräfves erlagd sedan tre år.

I vår nuvarande rösträttsordning utgör den kommunala valrätten

grunden för den politiska. Med öfvergång till allmän rösträtt uppgifves

helt denna grund. Medborgare, som icke äro kommunalt skattskyldiga

eller röstberättigade, rycka i hundratusental fram till den

politiska valrätten, i likställighetens intresse och utan hänsyn till förmögenhetsställning,

såsom justitieministern i anförda stycken närmare

utvecklat.

Fastän sålunda hvarje samband afklippts mellan kommunal och

politisk rösträtt, håller Kungl. Maj:t lika fullt fast vid fullgjord skattskyldighet

till kommunen som rösträttsvillkor. Det ologiska och förvända

i en sådan sammankoppling synes oss ligga i öppen dag. Och ur praktisk

synpunkt har med slående styrka bl. a. framhållits de kommunala

bördornas ytterliga ojämnhet i olika kommuner, och exempel ha gifvits

på talrika fall, då detta kommunala s. k. utskyldsstreck leder till uppen
-

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

bär obillighet och orättvisa. Yi erinra härvid om det uttalande i ämnet,

som gjorts af Frisinnade landsföreningens förtroenderåd. °) Man må äfven

beakta, att det kommunala utskyldsstrecket vänder sig med särskild

tyngd mot de samhällslager, som något höja sig öfver existensminimum.

Med våra nuvarande skatteförhållanden växa bördorna för dessa i orimlig

grad, så fort man lämnar det skattefria minimum något bakom sig.

Men det kan aldrig vara en klok eller rättvis politik att så att säga

förutbestämma till decimering vid valurnorna de samhällsgrupper, hvilka

just lyckats höja sig till en börjande dräglig bärgning.

Icke heller har man någonstädes i utlandet, där allmän rösträtt

är införd, på dylikt sätt hopblandat censusprincipen och personlighetsprincipen.

Det var enligt officiella uppgifter ej mindre än 104,000 män öfver

25 år, däraf 47,000 öfver 40 år, hvilka vid senaste utredning befunnos

häfta för obetalda utskylder till kommunen. Men man kan befara, att

denna redan så väldiga siffra skulle svälla ut högst ansenligt, därest

kommunala myndigheter finge någon anledning att taxera upp strängare

än nu de medborgare, som befinna sig vid existensminimum.»

Däremot kan jag icke förena mig med samma motionärer i fråga

om det s. k. ålder sstrecket. Fn lång erfarenhet har lärt mig att en 21

års yngling, naturligtvis med åtskilliga undantag, ej är mogen att bilda

sig själ/''ständiga meningar i politiska ting. I allmänhet torde väl kunna

sägas att en större mogenhet både i detta och andra afseenden inträder

först när ingånget äktenskap manar till en allvarligare uppfattning af

lifvets alla förhållanden. Och vid 21 års ålder är ju äktenskapsfrekvensen

ej särdeles stor, medan den vid 24 å 25-års åldern är mycket vanlig fölen

stor del af vårt lands befolkning. Jag anser det därför vara välbetänkt

att, såsom skett i motionen n:o 231, formulera stadgandet om

åldersstrecket så, att valrätt tillkommer hvarje välfrejdad svensk man

från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufyra

års ålder, det vill ju i allmänhet säga vid omkring 25 års ålder.

I fråga om det s. k. fattigvårdsstrecket anser jag, att en human

uppfattning fordrar en formulering, som lämnar dem, som måst taga

understöd på grund af oförvållade olyckor, i besittning af sin rösträtt. *)

*) Att sedan dess både denna korporation och Liberala samlingspartiet funnit sig böra

förorda det kommunala utskyldsstrecket, minskar icke det sakliga värdet af den kritik, som i här

åberopade aktstycke riktades mot detta streck såsom »ojämnt verkande, olämpligt och orättvist».

Motionärernas anmärkning 1905.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

139

Äfven här kan jag, med samma reservation som i fråga om det s. k.

utskyldsstrecket, instämma i följande yttrande i motionen n:o 237:

»Äfven på denna punkt vidhåller Kungl. Maj:t sitt förslag till

formulering. Dock gör herr justitieministern i detta sammanhang följande

nya uttalanden:

»Väl kan det i särskilda fall, där sjukdom eller andra olyckor vållat att

fattigunderstöd behof! mottagas, vara hardt att familjefadern därigenom skall förlora

sin rösträtt. Men denna hårdhet framträder ej starkare för en understödstagare

än för den, som ej kunnat betala sina skatter eller kommit i konkurstillstånd.

I afseende å betydelsen af uttrycket: »häftar för understöd» är att anmärka,

att då i förordningen om fattigvården stadgas återbetalningsskyldighet endast beträffande

understöd, som någon själf mottagit eller som enligt förordningens 1 §

tilldelats hans hustru och minderåriga barn, annat fattigunderstöd ej kan med detta

uttryck afses, således ej t. ex. understöd till fattigt barn i skolåldern. Den af Kungl.

Maj: t föreslagna lydelsen af ifrågavarande bestämmelse förutsätter således för sin

tillämplighet ett enkelt, jämförelsevis lätt utredt förhållande och torde icke i tilllämpningen

erbjuda några större svårigheter.»

Vi känna oss för vår del icke vissa på att den mera liberala

tolkning Kungl. Maj:t här gör gällande, att t. ex. mottaget understöd

till fattigt barn i skolåldern ej skulle medföra familjefaderns diskvalificering

till rösträtt, skulle också i praktiken alltid bli gällande. Men äfven

om så vore, så taga vi fasta på att Kungl. Maj:t utan omsvep erkänner,

att fall finnas, då det vore »hårdt» att tillämpa denna diskvalifikationsgrund.

Formuleringen af stadgandet synes sålunda efter Kungl.

Maj:ts eget medgifvande vara alltför kategorisk. Ty icke kan man

försvara en orättvisa eller som justitieministern^ säger »hårdhet» med

en förklaring, att man bibehåller andra orättvisor, som äro lika hårda.

Vi vidhålla för vår del, att såväl denna »hårdhet» som ock krafvel å

fullgjord skattebetalning rättvisligen bör utgå ur rösträttsvillkoren.»

1 fråga åter om det s. k. värn pliktsstrecket håller jag före, att

det är nyttigt i riksdagsordningen införa ett stadgande om fullgjord

värnplikt såsom kvalifikation för valrätt till Andra Kammaren. Härigenom

betonas ju på det tydligaste det sammanhang, som alla statsförfattningar

ansett böra råda mellan plikten att försvara och skydda

sitt land och rätten till fullständig med borgar ställning.

Ej heller i fråga om det s. k. bostadsbandet kan jag följa den

åsikt, som uttalas i nyssnämnda motion n:o 237. Motionärerna synas

mig dessutom motsäga sig själfva, när de på ett ställe på tal om

det föreslagna proportionella valsättet yttra: »De stora valkretsarna,

som särskild! i vissa delar af vårt land blefve nödvändiga, måste i hög

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

grad försvåra den önskvärda personkännedomen om kandidater från

andra delar af länet», och å ett annat ställe säga: »Kungl. Maj:ts

förslag har en af sina bästa sidor i att det i någon mån, genom

de stora valkretsarna, lossat på detta bostadsband.» Enligt mitt förmenande

skulle ett lossande af bostadsbandet leda till en upplösning

af den personliga beröringen och solidariteten mellan valmän och

representant. Och hvad detta innebär, därpå torde exempel lätteligen

kunna hämtas ur åtskilliga främmande länders parlamentariska historia.

Att fordran på absolut majoritet vid valen och omval i händelse

sådan majoritet ej ernås, är i och för sig rättvis och förnuftsenlig,

erkänner jag villigt, men tror ej att denna princip, ehuru pröfvad i

vissa andra land, hos oss ännu vunnit sådan anklang eller ens är så mycket

debatterad, att den nu bär den ringaste utsila att vinna afseende.

I fråga om valkretsindelningen bar jag ej kunnat finna någon

olägenhet af den nuvarande anordningen, allra minst i fråga om fördelningen

af platserna i Andra Kammaren mellan stad och land. Att det

fullständiga likställandet mellan stad och land för närvarande teoretiskt

innebär eu rättvisa, vill jag ej förneka, men ej heller för den grundsatsen

tror jag att tiden är riktigt mogen, eller att den till sina verkningar

är beräknelig, då ju många stora industrisamhällen uppstått och skola

uppstå utom städerna. Hvad denna utveckling innebär, låter sig ej nu med

säkerhet förutsäga. Det förminskande af städernas representationsrätt,

som i motionen n:o 281 föreslås, väl närmast af »taktiska skäl», leder

dessutom, såsom framgår af den vid motionen fogade tabellen, till en

del egendomliga konsekvenser. Så får t. ex. den föreslagna valkretsen

Örnsköldsvik—Umeå—Skellefteå med 8,893 invånare (enligt de officiella

siffror, som utvisa folkmängden den 31 december 1903) en representant

lika fullt som den föreslagna valkretsen Växjö—Karlshamn—Sölvesborg—

Ronneby med 20,178 invånare och Gäfle med 30,540 o. s. v. Kan

detta vara lämpligt och rättvist? År det ej bättre att, innan denna

ändring göres, först se till, huru den i öfrigt föreslagna rösträttsreformen

verkar, och därefter bestämma om eventuell förändring äfven i denna

punkt. Och slutligen: ur sådana kompromisser mellan stridiga intressen

framgår sällan något af bestående värde.

I likhet såväl med regeringen som med ofvan anförda motionärer

håller jag före, att en särskild vallag, innehållande detaljbestämmelser

angående hvad som vid valen bör iakttagas, är nyttig och nödvändig.

Att kvinnor under vissa förutsättningar böra äga valrätt, finner jagbilligt

och rättvist, men tror ej att det är skäl att nu upptaga den

frågan.»

s. 141 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

141

Till stöd för sin i motionen n:o 237 gjorda hemställan hafva herr

Branting och in edmotionärer anfört följande:

»I Kungi. Maj:ts proposition n:o 26 till innevarande års riksdag,

till hvilken bifogats 1904 års rösträttsproposition, anför chefen för

justitiedepartementet som hufvudsaklig t skäl för sitt vidhållande af förra

årets rösträttsproposition följande:

»På grund af nu anmärkta röstsiffror lärer det vara tydligt, att af de förslag,

som vid 1904 års riksdag framkommo till den föreliggande frågans lösning, Kungl.

Maj:ts var det, som vann den största anslutningen inom representationen. Utgången

i kamrarna bör således ej anses utgöra något hinder att lägga det kungl.

förslaget till grund för en ny proposition i ämnet, om eljest detta förslag vid förnyad

pröfning finnes tillfredsställande. I sådant hänseende vidhåller jag min till

statsrådsprotokollet den 5 februari 1904 yttrade mening om de proportionella valens

stora företräden framför majoritetsvalen. Särskildt vill jag här framhålla, att

med tillämpning af proportionella val en majoritet inom valmanskåren ej kan, såsom

vid majoritetsvalen ställes i utsikt, tillskansa sig större antal platser än det, hvartill

dess styrka berättigar, förutsatt dock att minoriteten bevakar sina intressen

En naturlig önskan hos den samhällsklass, som hittills vant talrikast representerad

i Andra Kammaren, att varda tillförsäkrad det inflytande, som rättvisligen bör tillkomma

den, skall ock, det är min öfvertygelse, leda därtill, att ett på allmän rösträtt

grundadt förslag, som ej är förenadt med proportionellt valsätt, svårligen kan

väntas blifva antaget åtminstone under den närmaste framtiden.»

I detta opportunistiska resonemang om olika förslags riksdagsutsikter

äro vi fjärran från de störa, allmänna, ideella synpunkter, ur

Ii vilka herr justitieministern i fjol motiverade sitt förslag, synpunkter

indika då från demokratiskt håll måste tillvinna själfva hans framträdande

ett varmt erkännande, äfven om sedan detta ej kunde skänkas

åt det slutliga förslaget. Vi anse emellertid att de allmänna grundsatser,

på hvilka krafvet på allmän rösträtt hvital-, ej böra helt saknas

i årets rösträttsförslag, och vi taga oss därför friheten här anföra

följande ur hvad herr justitieministern år 1904 fann sig böra framhålla:

»Större välmåga och bättre folkundervisning samt större möjlighet att på

flera olika sätt inhämta allmänt vetande hafva skapat en folkbildning, betydligt

öfverlägsen den, som förut varit rådande. På landet verka folkhögskolor till upplysningens

höjande, och förvaltningen af de kommunala angelägenheterna har utvecklat

en stor förmåga af sjbestyrelse. De arbetareorganisationer, som flerstädes, särskildt

i städerna, kommit till stånd, de föreningar och samfund af olika slag, som snart

sagdt öfverallt i landet finnas, hafva i hög grad verkat lifvande och uppfostrande

på samhällsmedlemmarnas vilja och förmåga att deltaga i allmänna angelägenheter.

Såväl i städerna som på landsbygden hafva uppstått storindustriella anläggningar

med sammanträngd befolkning, hvilken visat sig vara lifligt intresserad af hvad

som tilldrager sig i samhället och närmast af de frågor, som röra denna befolknings

intresse och välbefinnande. Det påstående torde numera icke jäfvas, att

Herr

Brcmtings

;. fl. motivering.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

åtminstone hos denna samhällsklass finnes ett allmänt och lifligt kändt behof att

äga inflytande i representationen, och om än en betydande utvidgning af valrätten

till förmån för denna samhällsklass faktiskt inträdt genom den allmänna välmågans

ökande och penningvärdets fallande, kan det dock icke bestridas, att just samma

klass redan länge känt sig otillfredsställd med nuvarande rösträttsbestämmelser.

Oaktadt dessa förhållanden har hittills intet förslag om utsträckning af den

politiska rösträtten kunnat genomföras. Under tiden hafva de till en början svagt

ljudande fordringarna på införandet af allmän rösträtt allt mer och mer vunnit i

styrka, och på sista tiden har ytterligare en omständighet tillkommit, som fört

rösträttsfrågan framåt. Efter den lösning af försvarsfrågan, som år 1901 kom till

stånd, har det erkänts vara rättvist eller billigt, att de medborgare, som nu i så

hög grad komma att offra tid och krafter åt landets försvar, äfven få aktivt deltaga

i valen till folkrepresentationen.»

Och vidare yttrade herr justitieministern:

»Af den folkbildning, vårt land skänker sina söner, äga alla rätt till lika

delaktighet. Från denna synpunkt synes mig rättvist att alla män, som uppnått

politisk myndighetsålder, i lika mån få inverka på de val, hvarur den folkvalda

delen af Riksdagen framgår. Det synes mig äfven rättvist att alla de, som hvar

på sin plats utgöra nyttiga beståndsdelar af samhället, utföra sin del af dess arbete

och bära sin del af de bördor, samhället måste pålägga dem, jämväl äga rätt att,

utan hänsyn till förmögenhetsställning, blifva delaktiga af den främsta rättighet

samhället skänker, den att äga inflytande på landets lagstiftning. Den skillnad,

som härutinnan består mellan olika samhällsklasser i vårt land, har alstrat ett visst

missförstånd mellan klasserna och kan onekligen medföra en fara för ett lugnt

framåtskridande i kulturellt och ekonomiskt afseende.

Af dessa skäl kan en åtgärd, som blott åsyftar nedsättning af nu stadgade

censusbelopp, icke vara tillräcklig. Den skulle endast sätta en godtycklighet i

stället för en annan; den skulle icke skapa den likställighet, som är ett villkor för

att alla medborgare i ett fritt land må känna sig solidariska. De nu från politisk

rösträtt utestängda hafva gifvetvis, liksom alla andra, sina särskilda intressen i

samhället. Dessa kunna omöjligen effektivt bevakas af andra samhällsklassers

målsmän, helst de ju ofta hafva helt motsatta intressen och därför torde vara böjda

att, om än omedvetet, eftersätta hvad för de nu utestängda kan vara gagneligt.

Om däremot alla intressen i samhället äro i den folkvalda kammaren vederbörligen

företrädda, bör detta vara ägnadt att gifva staten en inre fasthet och styrka, som,

förutsatt att motvikt finnes i händelse af maktmissbruk, undanröjer faran för inre

omstörtningar. Det synes därför vara riktigt och äfven politiskt klokt att på den

allmänna rösträttens grund söka finna lösningen af rösträttsfrågan. Oklokt skall

det däremot i längden blifva att i ett land som vårt från rösträtt utesluta stora

samhällsklasser.»

Och efter en öfverblick af hur den allmänna rösträtten införts i

en mängd af Europas stater fortsatte herr justitieministern:

»Den lärdomen torde andra länders politiska historia dock gifva, att politisk

rösträtt i längden icke kan undanhållas de samhällslager, som ställts utanför en

godtyckligt uppdragen förmögenhetsgräns.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6. 143

. jJet„ ar naturligt, att den allmänna rösträtten skall verka till en demokratisering

af samhället och dess åskådningar. Däruti kan icke ligga någon fara för

statens välfärd. T värtom kan förutsättas, att den allmänna rösträtten skall i icke

ringa grad underlätta genomförandet af viktiga sociala reformer till samhällets

basia Ofta har emellertid framhållits, att hos den stora massan icke kan finnas

tillbörlig politisk insikt och att den allmänna rösträtten kan skapa ett massvälde

som staller sina intressen uteslutande i förgrunden och bringar särskildt den ekonomiska

utvecklingen 1 fara. Den förra af dessa erinringar förtjänar enligt min tanke

lögn afseende. Det är ej massan som direkt bestämmer; flen endast väljer sina

ombud, och de, torcle icke med fog kunna sägas, att dessa i regel besitta mindre

insikt an andra klassers representanter. Det ofta hörda talet åter, att den allmänna

röstratten 1 andra länder visat sig vara samhällsfarlig, har, såvidt jag har

mig bekant, ej bestyrkts af erfarenheten från dessa länder. Den allmänna röstratten

bär icke iramkallat några häftiga omstörtningar; den har snarare förekommit

dem.»

Vi vidhålla om dess;; uttalanden hvad vi i vår motion i fjol uttryckte,

då vi skrefvo:

»De grundsatser, som i här anförda stycken utvecklats, äro den

moderna demokratiens. Vi gifva dem vår frilla anslutning.» Men tyvärr

måste vi nu som då också konstatera, att Ktmgl. Maj:t i själfva

det förslag, som skulle vara byggdt på dessa grundsatser, på flera afgörande

punkter offrat sina egna sa klart utvecklade principer.

. 1. ÅldersstrecJcet. Kung!. Maj:t fann i fjol den nu gällande

politiska, åldersgränsen »alldeles för lag». Till stöd härför åberopades

lagstiftningen i en del andra länder samt Kungi. Maj:ts proposition af

1902, hvilken föreslog valrätt »från och med kalenderåret näst efter

det, hvarunder valmannen uppnått 25 års ålder».

1 år anför herr justitieministern härom endast:

.. , ,.Jl, afseendc å den åldersgräns, som bör stadgas för utöfvande af politisk

rösträtt,, xunnä meningarna helt naturligt vara delade därom, huruvida siffran skall

sattas till 24 .eller 25 år, men skäl torde ej föreligga att frångå den förut föreslagna

.åldersgränsen af 25 ar, hvilken äfven synes för sig hafva öfvervägande sympatier

inom .Riksdagen.» J

\ i tillåta oss att gent emot denna ganska intetsägande motivering

kort och. godt vidhålla vår mening, att Kung! Maj:ts åldersstreck är

alldeles för. högt. Det innebär en omotiverad bortskärning af fyra

stöna ^åldersklasser, hvilka, för att tala med justitieminister^, »Hvar* på

sm plats utgöra nyttiga beståndsdelar af samhället, utföra sin del af

dess arbete och bära sin del af dess bördor».

Antalet män mellan 21 och 26 år är enligt vår officiella staf istik

oj mindre än 209,000. Man ma också erinra sig, att, då valen blott

återkomma hvart tredje år, t. ex. don åldersklass, som under ett våtår

Bih. till BiJcsd. Prof. 1905. 3 Sami. 6 Höft. 19

s. 144 Kontrollera mot PDF

144 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

fyller 25 år, först vid 28 år skulle faktiskt bli i tillfälle att första gången

utöfva sin rösträtt. Kungl. Maj:ts förslag leder alltså till ett betänkligt

försvagande af de yngre åldersklassernas insats i vårt land, så mycket

mera opåkallad! som medelåldern i Sverige för närvarande är högre än

i något annat land på jorden.

2. Fattigvårdstrecket. Äfven på denna punkt vidhåller Kungl.

Maj:t sitt förslag till formulering. Dock gör herr justitieministern i

detta sammanhang följande nya uttalanden:

»Val kan det i särskilda fall, där sjukdom eller andra olyckor vållat att

fattigunderstöd behöft mottagas, vara hardt att familjefadern därigenom skall foliera

sin rösträtt. Men denna hårdhet framträder ej starkare för en understödstagare

än för den, som ej kunnat betala sina skatter eller kommit i konkurstillstånd.

I afseende å betydelsen af uttrycket: »häftar för understöd» är att anmärka,

att då i förordningen om fattigvården stadgas återbetalningsskyldighet endast beträffande

understöd, som någon själ! mottagit eller som enligt förordningens 1 §

tilldelats hans hustru och minderåriga barn, annat fattigunderstöd ej kan med detta

uttryck afses, således ej t. ex. understöd till fattigt barn i skolåldern. Den al

Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen af ifrågavarande bestämmelse förutsätter således

för sin tillämplighet ett enkelt, jämförelsevis lätt utredt förhållande och torde icke

i tillämpningen erbjuda några större svårigheter.»

Vi känna oss för var del icke vissa pa att den mera liberala

tolkning Kungl. Maj:t här gör gällande, att t. ex. mottaget understöd

till fattigt barn i skolåldern ej skulle medföra familjefaderns diskvalificering

till rösträtt, skulle också i praktiken alltid bli gällande. Men äfven

om så vore, så taga vi fasta på att Kungl. Magt utan omsvep erkänner,

att fall finnas, då det voro ))] i ard t» att tillämpa denna diskvalihkationsgrund.

Formuleringen af stadgandet synes sålunda efter Kungl.

Maj:ts eget medgifvande vara alltför kategoriskt. Ty icke kan man

försvara en orättvisa eller som justitieministern säger »hårdhet» med

en förklaring att man bibehåller andra orättvisor, som äro lika härda.

Vi vidhålla för vår del, att saväl denna »hårdhet» som ock kiafvet a

fullgjord skattebetalning rättvisligen bör utgå ur rösträttsvillkoren. Ja,

vi skulle önska, att jämväl konkurstillstånd icke under alla förhållanden

vore en diskvalifikation för valrätt, ty i många fall är det dock hederliga

och dugliga personer, hvilka genom vidriga omständigheter ellei

hjälpsamhet mot andra kommit i detta svåra ekonomiska tillstånd. Men

då det hittills varit och fortfarande är en allmänt gällande uppfattning,

att den som ej råder öfver sin egendom icke bör äga valrätt, gorå vi

dock intet yrkandé därom. Emellertid, det bör sökas en jämkning i

s. 145 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

145

Kungl. Maj:ts formulering af fattigvårdstrecket. Vi framlägga förslagsvis

till utskottets bepröfvande densamma, som vi i fjol stannade vid.

3. De låda utskyldsstrecken. Gentemot Kungl. Maj:ts vidhållna

fordran på betald skatt under minst tre år till både stat och kommun,

där sådan åligger, anse vi oss böra här ånyo anföra de af oss i fjol

gifna skälen mot dessa farliga »garantier»:

Principiellt innebära bägge dessa villkor ett bestämdt afsteg från

den allmänna rösträttens grundsats. Skatterna böra betalas, därom äro

alla ense; men medborgarrätten skall icke köpas med betald debetsedel.

Erkänner man med justitieministern, att rösträtten bör vara oberoende

af all census, kan man endast genom en våldsam inkonsekvens

åter införa beskattningsprincipen bland valrättsvillkoren. Följden blir då

också, som redan från konservativt håll påpekats, att med dessa villkor

den del af valmanskåren, som för fattigdom eller sjuklighet befriats

äfven från erläggande af mantalspenningar, i själfva verket blir den

enda grupp, som riktigt säkert har sin rösträtt i behåll. Däremot få

de stora skaror af arbetare och med dem likställda, Indika, fastän nere

vid existensminimum, påläggas direkta utskylder, sin valrätt i verkligheten

prisgifven åt de kommunala myndigheternas ofta ojämna och godtyckliga

taxering af deras skatteförmåga. Kunna de sedan ej erlägga

hvad som påförts dem, så blir den skulden icke afskrifven, äfven om

billighetsskäl aldrig så starkt skulle tala härför. I tre år skulle en enda

obetald debetsedel utestänga från valrätt en familjefader, som dock bidrager

genom vårt indirekta skattesystem kanske med hundratals kronor

årligen till statens inkomster och som är pliktig att i farans stund offra

lif och blod för sitt land!

Betald skatt till staten står för närvarande icke som rösträttsvillkor.

Så mycket mindre skäl då att nu införa ett sådant stadgande,

när det stora steget skall tagas från census-rösträtt till allmän rösträtt.

Låt vara, att detta streck efter åtskilligas mening icke skulle i praktiken

blifva af allt för ingripande betydelse, det kommer dock att stå kvar

som en motsägelse, hvilken andra folk icke känna till i sin allmänna

rösträtt. Vi vidhålla följaktligen det gamla folkkrafvet, att rösträtten

skall hållas helt oberoende af den direkta beskattningen.

Men Kungl. Maj:t har icke stannat vid att fordra utskylderna till

staten betalda. Äfven skatten till kommunen kräfves erlagd sedan tre år.

I vår nuvarande rösträttsordning utgör den kommunala valrätten

grunden för den politiska. Med öfvergång till allmän rösträtt uppgifves

helt denna grund. Medborgare, som icke äro kommunalt skatt
-

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

skyldiga eller röstberättigade, rycka i hundratusental fram till . den

politiska valrätten, i likställighetens intresse och utan hänsyn till förmögenhet

sställning, såsom justitieministern i anförda stycken närmare

utvecklat.

Fastän sålunda hvarje samband af klippts mellan kommunal och

politisk rösträtt, håller Kungl. Maj:t lika fullt fast vid fullgjord skattskyldighet

till kommunen som rösträttsvillkor. Det ologiska och förvända

i en sådan sammankoppling synes oss ligga i öppen dag. Och

ur praktisk synpunkt tiar med slående styrka bl. a. framhållits de

kommunala bördornas ytterliga ojämnhet i olika kommuner och exempel

ha gifvits på talrika fall, då detta kommunala, s. k. utskyldstreck leder

till uppenbar obillighet och orättvisa. AD erinra härvid om det uttalande

i ämnet, som gjorts af Frisinnade landsföreningens förtroenderåd. *)

Man må äfven beakta, att det kommunala iitskyldstreckel vänder sig

med särskild tyngd mot de. samhällslager, som något höja sig öfver

existensminimum. Med våra nuvarande skatteförhållanden växa bördorna

för dessa i orimlig grad, så fort man lämnar det skattefria minimum

något bakom sig. Men det kan aldrig vara eu klok eller rättvis politik

att så att säga förutbestämma till decimering vid valurnorna de samhällsgrupper,

hvilka just lyckats höja sig till eu börjande dräglig bärgning.

Icke heller har man någonstädes i utlandet, där allmän rösträtt

är införd, på dylikt sätt hopblandat censusprincipen och personlighetsprincipen.

Och vårt »mogna och trogna» folk lärer icke känna sig till

freds med att ensamt lyekliggöras med en stark kringskärning i den

allmänna rösträtten, som hos andra nationer icke sättes i fråga.

Det var enligt officiella uppgifter ej mindre än 104,000 män öfver

25 år,"häraf 47,000 öfver 40 år, hvilka vid senaste utredning befunnos

häfta för obetalda utskylder till kommunen. Men man kan befara, att

denna redan så väldiga siffra skulle svälla ut högst ansenligt, därest

kommunala myndigheter finge någon anledning att taxera upp strängare

än nu de medborgare, som befinna sig vid existensminimum. Lägges

härtill de 56,000, som mankerat för mantalspenningar,, så ha vi all utsikt

att, tack vare detta kommunala utskyldstreck, få en rösträtt, som

1) Att sedan dess både denna korporation och Liberala samlingspartiet funnit sig böra

förorda det kommunala utskyldsstrecket, minskar icke det sakliga värdet af den kritik, som i här

åberopade aktstycke riktades mot detta streck såsom »ojämnt verkande, olämpligt och orättvist».

Motionärernas anmärkning 1905.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

147

blott till namnet är »allmän)), men i verkligheten stänger ute, ytterst

helt enkelt för fattigdoms skull, hundratusentals svenska medborgare.

4. Tampliktsstrecket. Hvad slutligen beträffar krafvel tillgjord

värnplikt, är det sedan 1901 ars härordningsbeslut sammankoppladt

med var rösträttsfråga. Det torde med den tolkning justitieministern

i fjol däråt gifvit icke behöfva vålla allt för stora olägenheter. Men

då det å andra sidan synes oss alldeles öfverflödigt, enär staten icke

saknar utväg, att sörja för att värnplikten blir fullgjord äfven utan att

stadga något politiskt extra straff för de fjeskande, ha vi likväl icke

medtagit detta villkor i vårt förslag.

Men om sålunda efter vår mening den allmänna rösträttens princip

i flera fall kringskurits och genom fordran på skatteplikt särskilt till

kommunen alldeles uppgifvits i Kungl. Maj:ts förslag, så återstår mot

detta ännu en invändning, som i mångas ögon torde ensam vara tillräckligt

afgörande: Kungl. Maj:t föreslår, trots landets tydliga obenägenhet

och trots Andra Kammarens nej år 1904, att vi skulle utbyta vårt

nuvarande valsätt till Andra Kammaren mot proportionella val.

De allmänna invändningar vi redan i fjol häremot gjorde behålla,

som oss synes, sin fulla giltighet. Vi yttrade då:

»Den kommittéutredning, som Kungl. Maj:t låtit anställa om hur ett

sådant valsystem hos oss skulle kunna anordnas, har visserligen utmynnat

i ett med omsorg utarbetadt förslag, hvars tekniska detaljer vunnit

mycket erkännande, äfven om grundade invändningar icke heller saknats.

Men därifrån är steget mycket långt till att påstå, att detta förslag,

som Kungl. Maj:t i hufvudsak gjort till sitt, också skulle vara för våra

örhållanden lämpligt att införa.

Den allmänna folkopinionen delar påtagligen icke alls justitieministerns

belåtenhet öfver kommitténs valmetod. Det synes oss klart,

att man i fråga om rösträttsreformens anordning måste fästa, det allra

största afseende vid att denna blir sådan, att folket verkligen känner

sig ha omsider erhållit den medborgarrätt det så länge kraft. Man

kan därvid ingalunda slå sig till ro, som Kungl. Maj:t synes göra.

med att allmänheten icke .heller pa andra områden fullt förmår sätta

sig in i eu ny lagstiftnings detaljer. Den nya valrättens utöfning

skulle ju angå alla, • och ställes då valmännen inför en valmekanisk

apparat, hvars sätt att funktionera han icke kan tillräckligt genomskåda,

alstras själffallet ett misstroende, som får naturlig näring af den

enkla betraktelsen, att alla dessa nya invecklade anordningar först skulle

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

behöfvas, då rösträtten omsider blef allmän; så länge fåtalet ensamt

valde, var enmanskretsar och enkelt majoritetsval det själffallna valsättet.

Vi tro icke, att någon folkligt sinnad man skall vilja på allvar

drifva den satsen, att man bör påtvinga svenska folket, vid dess

viktigaste utöfvande af sin medborgarrätt, en valmetod, som folket icke

känner och icke vill veta af. Det nu ifrågasatta systemet har aldrig

förut hos oss tillämpats på något område åt det offentliga lifvet, dess

detaljer äro ju till och med fullständigt nykonstruerade. Hur högt man

än må på vissa håll skatta dess förtjänster, måste väl dock medgifvas,

att både förtjänster och fel äro för de blifvande valmännen obekanta,

och att det stora flertalet af dessa följaktligen skola stå ganska villrådiga

inför problemet, huru de skola kunna tillämpa det med bästa

verkan för hvars och ens önskningar.

Justitieministern framhåller procedurens enkelhet, för den enskilde

valmannen. Men det är dock icke för att vinna nöjet att fa lägga en

valsedel i en urna, som rösträttsrörelsen gått öfver landet. Denna har

s}7ftat till att gifva menige man möjlighet att med röstsedeln göra sin

politiska mening hörd; men kommittén och efter den justitieministern

måste själfva erkänna, att efter deras system, med frihet att gå utom

partilistorna, valmannen ej kan fullt beräkna verkan af den röstgifning

han kanske af olika skäl fördelar rundt omkring på valsedelsfältet.

Justitieministern synes föreställa sig att, »om blott hvarje valman vid

namnunderstrykningen gifver uttryck åt sina personliga önskningar,

skall valresultatet i sin helhet blifva tillfredsställande)). Detta är eu

fullständig illusion. Tvärtom, underordna sig icke valmännen i stor

utsträckning partidisciplinen och partiberäkningarna, så blir hela röstningen

ett kaos med fullständigt oberäknelig utgång.

Äfven de, som vilja tro, att det nu föreslagna proportionella valsättets

metodik snart nog skulle ingå i folkmedvetandet, torde för

öfrigt nödgas medgifva, att särskilda invändningar kunna göras mot

systemets lämplighet vid sådana val, hvarom här är fråga. De stora

valkretsarna, som särskilt i vissa delar af vårt land blefve nödvändiga,

måste i hög grad försvåra den önskvärda personkännedomen om kandidater

från andra delar af länet. En ringa oaktsamhet eller försummelse

vid anmälningarna i början af den långvariga valproceduren kan för

ett helt partis räkning faktiskt upphäfva hela valrätten. Och motsättningarna

mellan land och stad, som man just ville undgå, skulle ganska

visst i nästan hvarenda valkrets göra sig starkt gällande.

Man må emellertid tillmäta dessa och många andra lämplighetsinvändningar,

som skulle kunna framdragas, större eller mindre betydelse

s. 149 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

149

efter olika principiell uppfattning’ om de proportionella valens önskvärdhet.

Därom borde dock alla kunna enas, att en nödvändig förutsättning

för att valsättet skall verka till rättvisa är, att det tillämpas

fullständigt, sålunda t. ex. icke så, som 1896 föreslogs, på blott eu

del af Andra Kammarens medlemmar.

Men alldeles samma afgörande invändning, för hvilken 1896 års

förslag föll, att det bakom en mask af rättvisa dolde en verklig orättvisa,

måste nu riktas mot Kungl. Mapts förslag. Fastän budgeten

i vårt land, när kamrarne stanna i olika mening, fastställes genom

gemensam votering, föreslår nu Kungl. Maj:t proportionella val endast

till Andra Kammaren. Och dock borde väl äfven i Första Kammaren,

för att tala med justitieministern, »allas berättigade intressen, så vidt ske

kan, komma till sin rätt» — såvida man icke hellre vill anvisa åt en

genom själfva valsättet så utpräglad representation för ett ensidigt

förmögenhetsintresse en mera blygsam plats i författningen än att äga

»i alla frågor lika behörighet och myndighet» med den af hela folket

proportionellt valda Andra Kammaren.»

Så långt vår motion år 1904. Men när vi därpå fortsatte, att

justitieministern själf syntes hafva känt, att här var en Achilleshäl i

hans förslag, ty han motsatte sig endast helt svagt införandet af

proportionsval äfven till Första Kammaren, så måste vi nu medgifva,

att vi bedömt hans ståndpunkt allt för gynnsamt. Ty i propositionen

till innevarande års riksdag uttalar han sig alldeles bestämdt och

otvetydigt mot eu sådan anordning. Han yttrar:

»Jag bestrider, att de båda frågor, man sålunda velat sammanföra, stå i något

organiskt samband med hvarandra; de göra det så mycket mindre, som Första

Kammaren uppenbarligen fått den särskilda uppgiften att utgöra ett återhållande

element till förhindrande af förhastade beslut af representationen. Tanken på

införandet af proportionella val här i landet har ursprungligen framkommit med

hänsyn till önskvärdheten att vinna en både effektiv och snar lösning af frågan

om utsträckt valrätt till Andra Kammaren. När denna önskan nu står inför möjligheten

att kunna förverkligas och man då påyrkar införande af proportionella

val äfven till Första Kammaren, framställer man helt enkelt ett nytt anspråk, och

ett anspråk därjämte, som man måste inse vara af beskaffenhet att ej kunna i den

närmaste framtiden realiseras.

Till stöd för detta nya anspråk har åberopats, att införandet af proportionella

val enbart till Andra Kammaren skulle medföra, att Första Kammaren komme att

i frågor, som kunna göras till föremål för gemensam omröstning, tilläggas ökad

makt genom det understöd, denna kammare kunde väntas erhålla af representanterna

i Andra Kammaren för de mera bemedlade i samhället. Hvilket ringa inflytande

dessa skola kunna öfva på Andra Kammarens sammansättning, framgår emellertid

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Konstitutionsutskottets Utlåtande Ko 6.

af en nyligen gjord undersökning, enligt hvilken antalet enskilda personer, som år

1903 voro påförda inkomstskatt, för hela riket uppgick till 191,515. Bland dessa,

däri dock äfven kvinnor och personer af mankön under 25. år äro inräknade,

utgör enligt verkställda beräkningar antalet af dem, soin skatta för en årlig inkomst

af 2,000 kronor eller därutöfver, ej mera än omkring 40 %, och äfven om härtill

läggas de, som af fastighet beräknas hafva en inkomst af 1,000—2,000 kronor,

torde hela antalet af dem, som sålunda skulle kunna anses tillhöra de mera burgna

i samhället, ej öfverstiga 100.000. Anser man sig bland de mera burgna kunna

upptaga äfven dem, hvilkas inkomst af fastighet beräknas till 600—1,000 kronor,

skulle härigenom sistnämda antal ej ökas med mera än något öfver 30,000. Tages

nu i betraktande, att antalet valberättigade efter den föreslagna rösträttsutvidgningen

skulle enligt nuvarande folkmängdsförliålianden utgöra omkring 1,600,000,

så lärer det ej med fog kunna sägas, att ett föfmögenhetsintresse i Första Kammaren

skall kunna påräkna något mera betydande stod af ett motsvarande intresse'' i

Andra Kammaren. Tvärtom bör det ju vid jämförelse med antalet af dem, som

vid senast förrättade allmänna val till Andra Kammaren voro röstberättigade, hvilket

antal utgjorde blott 382,075, vara uppenbart att de mindre bemedlade i samhället

skola enligt Kungl. Maj:ts förslag så öfvervägande behärska valen till Andra

Kammaren, att ett förmögenhetsintresse i Första Kammaren då icke kan på långt

när vinna det understöd i Andra Kammaren, för hvilket möjlighet nu finnes. I

stället för att hålla det anförda skälet giltigt, torde man snarare kunna säga, att

de, som nu i sammanhang med införande af allmän rösträtt .påyrka bibehållandet

af majoritetsvalen eller införandet af proportionella val äfven till Första Kammaren,

vilja i fråga om maktfördelningen mellan kamrarna åstadkomma till Andra Kammarens

fördel en större rubbning, än som ensamt af rösträttens utvidgning bör blifva en

följd. Jag vidhåller min förut uttalade åsikt, att en uppriktig önskan att nu eller

i den närmaste framtiden få rösträttsfrågan löst ej kan förenas med ett anspråk

att samtidigt genomdrifva en reform i fråga om Första Kammarens, bildande.»

Oss synes tvärtom, att dessa frågor hafva ett organiskt samband.

Ty visserligen, ligger det i tvåkammarsystemets natur att den ena skall

utgöra en i viss män återhållande kraft. Men vi förmena att det

hvarken kan vara klokt eller rättvist att åt den fyrk valda Första

Kammaren öfverlämna gent emot den »proportionellt» splittrade Andra

Kammaren det faktiska herraväldet öfver såväl lagstiftnings- som bevillningsfrågorna.

Vår Första Kammare blefve under sakernas nya

ordning icke endast ett återhållande element, utan ett absolut behärskande

sådant.

Själfva de siffror herr justitieministern anför för att söfva betänksamheteh

mot ett sådant Steg visa enligt vår mening tydligt nog att så

kundo bil fallet. Ty om hela. antalet valmän verkligen skulle utgöra

1,000,000, — hvilket vi för vår del på det högsta betvifla, enär alla

»garantier» tillsammans nog komma att gallra bort afsevärdt flera än

justitieministern bär antagit — så böra redan de 130,000 valmän, som

s. 151 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 6.

151

af honom medgifvas hafva ett förmögenhetsintresse att bevaka oeh af

hvilka nu en ringa bråkdel (jämte bolagen) helt behärskar valen till

Första Kammaren, enligt proportionalprincipen direkt själfva välja ett

30-tal af Andra Kammarens ledamöter. En sådan beräkning är dock,

ehuru redan den visar att förmögenhetsintresset på förhand har ganska

själfskrifvet till sitt förfogande 180 röster i de gemensamma voteringarna,

fullständigt vilseledande, af två hvar för sig afgörande skäl.

Det ligger för det första i sakens natur och bekräftas af all

erfarenhet, att de ekonomiskt bättre situerade valmännen relativt vida

mera mangrannt deltaga i valen; de ha ofta mera intresse, men framför

allt mera tid att ägna åt allmänna värf än de, hvilkas- tillvaro utfylles

åt det dagliga slitet för en knapp brödbit. Särskild! med hänsyn, till

den ringa politiska lifaktighet, som ännu försports i vida kretsar bland

den stora landsbygdsbefolkningen, torde alldeles visst ett mångårigt

upplysningsarbete kräfvas innan några riktiga beräkningar kunna grundas

på verkligt allmänt deltagande i valen från dessa klasser. Men

antager man att af de 130,000 t. ex. 80 procent afgifva sina röster,

medan man för de 870,000 går därhän i sangvinisk uppskattning att

55 procent skulle gå fram till valurnorna — på landsbygden deltogo

år 1902 af samtliga nu röstberättigade icke fullt 42 procent! — så

visar en enkel räkning 41 platser i Andra Kammaren för de 130,000

— alltså för denna ringa bråkdel af nationen garanterad absolut majoritet

vid de gemensamma voteringarna!

Men i samma riktning verkar ännu kraftigare också ett annat

förhållande. Det ligger nämligen i sakens natur och bekräftas också

af all erfarenhet, att valmän i framskjuten social och ekonomisk ställning,

såsom t. ex. stora godsägare, bruksägare, fabriksdisponenter, representanter

för mäktiga bolag o. s. v., utöfva äfven vid de politiska valen ett

inflytande, som är ofantligt mycket större än att det kan mätas ensamt

af deras personliga röststyrka. Personer, som mer eller mindre äro till

sin existens beroende af sådana mäktiga mäns goda vilja, föranledas

ofta, äfven där intet spår till obehörigt valtryck kan påvisas, att inrätta

sin röstgifning efter hvad de antaga vara för dessa välbehagligt; och

ske verkliga valpåtryckningar, för hvilka nog alltid former kunna finnas,

som förblifva oåtkomliga för lagen, så mångdubblas lätt antalet af de

svaga, hvilka följa vinkarna från ofvan. I hur hög grad det sociala

trycket på beroende valmän kan förvanska den af justitieministern

uppkonstruerade bilden af ett fritt val efter intressegrupper visar t. ex.

den tyska valstatistiken, särskild! från de östra provinserna, där trots

Bill. till lliksd. Prat. 1905. 3 Sami 6 Käft. 20

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

eu snart 40-årig allmän rösträtt, trots det på vissa håll som så »farligt»

ansedda en-mans-krets-systemet och trots ett oaflåtligt intensivt politiskt

upplysningsarbete de bägge högkonservativa fraktionerna af den s. tv

socialaristokratin fortfarande dominera äfven vid riksdagsvalen; de

samlade nu senast, år 1903, väsentligen från dessa landsdelar, ej mindre

än 1,120,000 röster på sina kandidater och genomdrefvo valet af 71

riksdagsmän. Hr justitieministern skulle däremot med sitt sätt att räkna

ha svart på hvitt bevisat oss, att i östra Tyskland den ganska fåtaliga

godsägareklassen utan möjlighet till räddning måste dränkas i massorna

af egendomslösa landsbygdsproletärer; men de fakta vi här meddelat visa

den rätta halten af dylika siffergrupperingar vid skrifbordet, fjärran

från det verkliga lifvets realiteter.

Vi tro oss sålunda ha visat att hr justitieministerns kalkyler om

förmögenhetsintressets blifvande ringa inverkan på valen till Andra

Kammaren äro i grund vilseledande, då de icke taga någon som helst

hänsyn till påtagliga och öfverallt af erfarenheten bekräftade förhållanden

i det politiska lifvet. Med dem faller också den besynnerliga slutsats

han byggt på sina sifferspekulationer, att nämligen majoritetsval till

Andra Kammaren eller proportionsval äfven till den Första skulle »i

fråga om maktfördelningen mellan kamrarna åstadkomma till Andra

Kammarens fördel en större rubbning än som ensamt af rösträttens

utvidgning bör blifva eu följd.» Raka motsatsen är fastmer förhållandet:

om man icke, vare sig genom majoritetsval eller genom konsekvent

genomförd proportionalism äfven till Första Kammaren, behåller eu

möjlighet för en bestämd flertalsopinion att också få flertal i Riksdagen,.

så åstadkommer man faktiskt en rubbning af maktfördelningen mellan

kamrarna, som ger Första-Kammar-intressena ett sådant öfvertag, att

nationen snart torde komma att känna det fullkomligt olidligt. Rösträttsutvidgningen

till Andra Kammaren får dock efter vår bestämda

öfvertygelse aldrig köpas på bekostnad af Andra Kammarens inflytande,

icke i någon som helst form. Men det framgår tyvärr allt mera tydligt,

icke minst af årets rösträttsproposition jämförd med fjolårets, att kärnpunkten

i Kungl. Maj:ts rösträttsprogram är just att i samband med

Andra Kammarens oundvikliga demokratisering så stärka Första Kammarens

maktställning, att slutresultatet skall blifva, att hela makten i

samhället ligger kvar där den hittills legat.

Gentemot sådana sträfvanden framlägga vi för vår del på lytt

vårt förslag från fjolåret, syftande till eu sådan rösfrättsreform, som

de nu utestängda massorna af svenska folket kunna känna och fatta som

s. 153 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

153

en fullt ärlig och effektiv lösning af den rösträttsfråga, - hvilken nu så

länge stått på dagordningen. Vi dölja ingalunda att bakom denna

reform redan allt tydligare framträda konturerna till andra kraf på ökad

politisk rättfärdighet och jämlikhet i vårt samhälle, hvilka under det

allt för långa dröjsmålet hunnit växa till afsevärd styrka. Sådana kraf

äro: allmän rösträtt äfven för kvinnorna, samt en revision af hela vår

författning i demokratisk riktning, hvarvid särskildt träder i förgrunden

att det politiska monstrum, som heter vår kommunala röstskala, alldeles

må afskaffa^ och därmed åt Första Kammaren, därest en sådan anses

böra bibehållas, må beredas en helt annan uppgift än den nu har, då den

genom själfva sin valgrund står hufvudsakligen som representant för

den stora förmögenhetens intressen. Men för ögonblicket måste emellertid

uppgiften vara att söka få Sverige upp på den allmän-europeiska

nivån i fråga om allmän rösträtt för män. Ett tillfälle härtill föreligger

ännu i år. Först om också det förspilles, finns det skäl att antaga, att

frågan om rösträttsutsträckning till Andra Kammaren härnäst kommer

igen »med följe».

Vi kunde i fjol inskränka oss till att yrka blott på definitivt antagande

af ny lydelse af § 14 riksdagsordningen, med hänskjutande till

Kungl. Maj:t dels att uppgöra och framlägga förslag till ny valkretsindelning,

på grundval af enmanskretsar för hela riket och utjämning

mellan städernas och landsbygdens representationsrätt, dels att formulera

förslag till upphäfvande af bostadsbandet för valbarhet, dels att taga

under ompröfning huruvida icke vid en sådan valreform också borde införas

stadganden om absolut majoritet, eljest omval. Detta vårt skrifvelseförslag

föranledde visserligen till ingen Riksdagens åtgärd, men man

ville dock gärna ha trott, att Kungl. Maj:t, vid den utgång frågan fick

i den mera folkvalda kammaren, lika fullt skulle ha verkställt önskvärd

utredning särskildt beträffande valkretsindelning efter enmanskretsar.

Allt hvad i den punkten från Kungl. Maj:ts sida presterats inskränker

sig emellertid till en kritik af det valkretsindelningsförslag, som i fjol

framlades af en större grupp motionärer ur Liberala samlingspartiet. Mot

detta göres af herr justitieministern gällande att det i åtskilliga fall

skulle lämna Kungl. Maj.-t tillfälle att vid valkretsarnes reglering bedrifva

s. k. valkretsgeometri.

Det bör närmast vara vederbörande motionärers egen sak att

bemöta dessa invändningar. När emellertid Kungl. Maj:t helt undandragit

sig att själf lämna förslag till lämpliga stadganden efter enmans
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Konstitutionsutskottets Utlåtande N.o 6.

kretssystemet, lärer det icke kunna fordras, att enskilda motionärer skola

annat än i allmänna drag fylla denna lucka i förefintlig utredning, ock

vilja vi därför i år hos konstitutionsutskottet vördsamt hemställa, att

utskottet, därest det finner de allmänna grundsatser vi här nedan framlägga

förtjänta af uppmärksamhet, också måtte själf på lämpligt vis

omsätta desamma i grundlagstext.

Hvad då först beträffar valkretsindelningen, står det för oss som

en ren opportunitetsfråga, huruvida stad och land skola som hittills

välja hvar för sig, eller om ett visst antal blandade valkretsar nu skall

införas. För det senare talar utan tvifvel utvecklingens allmänna tendens,

som hastigt skapar industriella centrer äfven på landsbygden, medan

ett antal gamla mindre stadssamhällen synas sjunka ned i en ganska

vegeterande tillvaro. Den utpräglade skillnaden mellan borgare- och

bondestånd, som på sin tid bestämde att stad och land vid de samfällda

valens införande dock ordnades hvar för sig, återfinnes icke alls i samma

skärpa inom den modärna klassbildningen. Vi känna oss också fullt förvissade

om att de breda lagren på land och i stad skola i vida mindre

grad än om det gällde blott de nu röstberättigade finna sig på förhand

åtskilda af motsatta stads- och landtintressen. Ur denna synpunkt ha

vi alltså ingen som helst betänklighet mot ett system ungefär af den

typ,, som i herr Staaffs fjolårsmotion skizzerades, förutsatt naturligtvis

att detsamma blir sådant, att det i möjligaste mån skyddar mot partiskhet

vid valkretsarnes omreglering samt äfven att enmanskrets-systemet

konsekvent tillämpas öfverallt, också i storstäderna.

På den punkten afvika vi nämligen bestämdt från de liberala

motionärernas sätt att resonnera. Vi hålla nämligen före att ett opartiskt

afvägdt enmanskrets-system enligt erfarenheten verkligen ger både

majoritet och minoritet i stort sedt hvad dem rätteligen tillkommer,

och när vid undantagstillfällen en ovanligt stark folkmening utbildar

sig, så finna vi det endast gagneligt och i sin ordning, i all synnerhet

med ett tvåkammarsystem sådant vi här hafva det, att denna mening

kan vid valen göra sig gällande med så tydligt utslag, att folkviljan

har utsikt att beaktas. Men vi kunna omöjligen bestrida, att listval

med enkel majoritet är nättopp den valmetod, där man i allmänhet

riskerar de största afvikelserna från eu sund proportionalitet och där

verkligen talet om obehörigt majoritetsförtryck icke kan med fullt fog

afvisas. Gentemot dessa principiella skäl kunna vi för vår del icke

tillmäta någon afgörande betydelse åt farhågorna för att man ej skulle

kunna uppställa nog bestämda normer för storstädernas valkretsindelning.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

155

Om vi sålunda alls icke hysa någon betänklighet mot ett system

med delvis blandade stads- och landtvalkretsar, så kunna vi däremot

icke fästa den vikt vid denna nyhets införande samtidigt med rosträttsutvidgningen,

att vi skulle vilja tillbakavisa ett eljest antagligt reformförslag

därför, att i detsamma den gamla ordningen, med stad och land

väljande hvar för sig, bibehållits. Vi tro, att det rösträttskräfvande

svenska folket i det stycket tänker som vi: den ärliga allmänna rösträtten

är hufvudsak, anordningarna med valkretsar, blott de icke göras

i syfte att uppenbart gynna vissa grupper på andra lika berättigade

intressens bekostnad, kunna sedan ske efter praktiska skäl på ena eller

andra sättet. Vi skulle därför också kunna finna oss till rätta med det

förslag till enmanskretsindelning, som i år framburits af herr Staaff

och medmotionärer och där man, med åberopande af faktiskt befintligt

motstånd från de tilltänkta blandade kretsarna, föreslår en anordning

af tillsvidare 65 stads- och 165 landtrepresentanter. Skola stad och

land välja livar för sig, så finna vi det billigt, att städernas totalsiffra

fastställes med tanke på de sannolika förhållandena efter några valperioder

framåt, helst då därigenom bildandet af icke allt för oformliga

stadsvalkretsar så högst väsentligt underlättas. Om vi sålunda, för det

fall man vill gå denna väg, bestämdt ansluta oss till förslaget om 65

stadsrepresentanter, gäller däremot själffallet äfven vid detta system

vår erinran att enmanskretsar böra införas öfver hela linjen, äfven i de

stora städerna.

Ett reformkraf, som synes oss vida viktigare än hela frågan

huruvida valkretsarna skola anordnas med land och stad åtskilda eller

icke, är det s. k. bostadsbandets upphäfvande för valbarhet. Kungl.

Maj:ts förslag har en af sina bästa sidor i att det i någon mån, genom

de stora valkretsarna, lossat på detta bostadsband. Att valmännen böra

ha rätt att, därest de själfva så skulle vilja, söka sina kandidater äfven

utom sin egen ort, synes oss både principiellt rättvist och praktiskt

mången gång af stor betydelse, icke minst med hänsyn till det ur alla

synpunkter önskvärda i att alla grupper och partier må vara i tillfälle

att i representationen invälja sina för ett sådant uppdrag bäst kvalificerade

medlemmar. Man kan vara mycket viss om att rätten att gå utom valkretsen

endast i undantagsfall, då särskild! starka skäl förelåge, skulle komma att

verkligen tagas i anspråk, men för sådana fall bör den heller icke förvägras.

Erfarenheten har också visat att alla partier ha samma intresse af

att denna vidgning af valmännens rätt medgifves. Då vi sålunda anse att

enmanskretssystem med bibehållet bostadsband skulle påtrycka den störa

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Konstitutionsutskottets Utlåtande N.-o 6.

rösträttsreformen en halfhetsprägel, som väsentligt förringar dess värde,

tillåta vi oss föreslå detta bostadsbands fullständiga upphäfvande, hvilket

synes kunna ske genom en mycket enkel omredigering af den nuvarande

§ 19 riksdagsordningen.

Vi bragte dessutom i fjol på tal frågan om icke de enkla

majoritetsvalen borde hos oss, liksom i flera andra länder skett, särskildt

i Tyskland och Frankrike, utbildas med fordran på absolut majoritet,

eljest omval. Ivungl. Maj:t, som uteslutande varit angelägen om sitt

proportionella förslags utsikter, har icke heller i denna punkt sedan i

fjol bragt landet någon som helst utredning. Däremot har en af regeringsförslagets

ifriga anhängare, prof. Charlier, i Statsvetenskaplig Tidskrift

med stöd af material från Tyskland anställt en del jämförelser mellan

de tre olika metoderna : rena majoritetsval — majoritetsval med absolut

majoritet och omval (»stickval») — proportionella val. Hans tabeller

bekräfta tillfullo hvad man a priori hade skäl att antaga, att nämligen

omvalssystemet verkar utjämnande på valresultatet, så att detta i

allmänhet bättre än efter de första valens utslag svarar mot de olika

meningsgruppernas styrka bland valmännen. »I allmänhet minskas vid

den 2:dra omröstningen det största partiets representation», skrifver hr

Charlier — och »det största partiet» är i hela hans framställning vargen,

som hotar att helt sluka alla de små lammen. »Man kunde därför vara

böjd antaga», fortsätter han, »att stickvalen äro ägnade att motverka

den här framhållna betänkliga sidan hos vanliga majoritetsval. Och till

en viss grad är detta också fallet». Yi taga fasta på detta erkännande.

Att hr Charlier sedan ändå finner detta skydd otillräckligt, klagande

öfver att »majoriteter på öfver 50 procent af valmanskåren i regel

bibehålla sin ställning i alla valkretsarna vid stickval — om sådana

öfverhufvud behöfvas», det sammanhänger med hans allmänna fruktan

för att majoriteten verkligen skall få ett afgörande inflytande, något

som vi däremot anse fullt tillbörligt.

För systemet: absolut majoritet och omval talar emellertid icke

blott dess egenskap att. verka rättvist utjämnande på det totala valresultatet.

Det är framför allt i hög grad ägnadt att verka politiskt

uppfostrande bland valmännen. Hvarje större meningsgrupp kan med

detta system under valstriden höja sin egen fana, framlägga och försvara

sin egen åskådning, utan att på förhand tvingas att godkänna

eu kompromisskandidat, hvilken kanhända ingen fraktion egentligen

vill ha, men som måste tagas för att icke spela det mest motsatta

s. 157 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

157

partiet segern i händerna. I ett land, där upplysningen om politiska

frågor har jämförelsevis så ringa spridning som i Sverige, vore det

särskildt värdefullt att i samband med rösträttsreformen en sådan

förbättring af själfva valsystemet skedde. Man kan sedan tänka sig

olika former för omvalet. I Frankrike t. ex. är äfven andra valet,

liksom det första, fullt fritt; hur många kandidater som helst kunna

vidhållas, och äfven nya kunna framföras, den enda skillnaden är att

då den blir vald, som fått de flesta rösterna. I Tyskland åter är omvalet

bundet till de två, som vid första valet kommit högst, men af

hvilka ingen nått absolut majoritet. För båda anordningarna kunna

finnas skäl; vi lägga icke för vår del någon hufvudvikt vid hvilkendera

som utskottet skulle finna sig böra förorda, därest utskottet öfver

hufvud vill fästa afseende vid vår framställning i denna punkt. Vi

tillåta oss emellertid framlägga ett förslag till omformulering af § 17

riksdagsordningen i anslutning till det tyska omvalssystemet.

Slutligen anse vi oss också böra i vårt förslag upptaga det från

alla håll erkända krafvet på en god och valhemligheten fullt tryggande

vallag.))

Af de förslag till lösning af frågan om utsträckning af valrätten

till Riksdagens Andra Kammare, hvilka vid innevarande års riksdag

sålunda afgifvits, ansluter sig den af herr Sjöcrona väckta motionen

närmast till nu gällande bestämmelser i ämnet. Det historiskt gifna

sambandet mellan den politiska och kommunala rösträtten är i denna

motion bibehållet. För politisk valrätt skulle erfordras, förutom kommunal

rösträtt, viss förmögenhets- eller inkomstcensus. I landsbygdens

och städernas inbördes representationsrätt har ingen förändring ifrågasatts,

och enahanda grunder, som nu gälla i afseende å valkretsindelningen,

äro i förslaget upptagna, endast med den ändring, att köpingar

och municipalsamhällen skola i fråga om riksdagsmannaval såsom städer

anses. I öfrigt är denna motion, som icke heller med hänsyn till valsättet

afviker från grundlagens nuvarande bestämmelser, byggd på det

af konstitutionsutskottet vid 1902 års riksdag i ämnet afgifna förslag.

Från detta sistnämnda skiljer sig motionen hufvudsakligen i det afseende!,

att valrätt för kvinna i densamma påyrkats under samma betingelser

som dem, hvilka skulle gälla för man.

Sammanfattning

af förslagens

innehåll.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Beträffande öfrig*, framställningar, hvari frågan om villkoren för

politisk valrätt upptagits till behandling, har grundsatsen, att den politiska

rösträtten skulle vara byggd på den kommunala, i regel öfvero-ifvits.

Förutom de allmänna villkoren att vara svensk medborgare,

äga god frejd samt råda öfver sig och sin egendom uppställa dessa

förslag i allmänhet såsom betingelser för valrätt viss ålder, fullgjord

skatteplikt till det allmänna samt fullgjord värnplikt, hvarjämte från

valrätt uteslutits de, som af fattig v år d s s a m h äll e åtnjutit eller åtnjuta

understöd. Af herr Johanson har därjämte föreslagits, att direkt

skatteplikt till staten måtte fordras såsom villkor för valrättens åtnjutande,

och herr Brodin har i motionen n:o 220 hemställt, att villkoret

om skatteplikt måtte utsträckas att gälla äfven direkt skattskyldighet

till kommunen. I afseende å formuleringen af förenämnda

villkoi” i de särskilda förslagen hänvisar utskottet till dessa, Här må

endast erinras, att åldersgränsen i Kung!, Maj:ts proposition och herr

Brodins motion n:o 260 är satt till fyllda 2o ar, under det densamma

af herr Staaff och medmotionärer samt af herrar Johanson och CentérmM

föreslagits till uppnådda 24 år och i den af herr Branting m. fl. väckta

motionen till fyllda 21 år. Kung!. Maj:t har vidare förordat, att villkoret

om skattepliktens fullgörande må gälla utskylderna både till stat

och kommun. Till denna mening ansluta sig herr Staaff och medmotionärer

samt herr Johanson, hvaremot herr Centenvall yrkat, att fullgjord

skatteplikt icke må utgöra förutsättning för valrätt samt herr Branting

m. fl. hemställt, att valrätten icke må blifva beroende af vare sig skatteplikts

eller värnplikts fullgörande. I öfrigt må anmärkas, att jämväl i

herr Sjöcronas motion uppställts fordran på viss ålder, 25 år, samt på

full gjord utskyldsbetalning till stat och kommun äfvensom på fullgjorda

värnpliktsöfningar.

Med hänsyn till valsättet föreslås i Katigt. Maj:ts proposition användande

vid val till Riksdagens Andra Kammare af en proportionell

valmetod på grundvalen af ett utaf särskilda kommitterade utaroetadt

förslag. Reglerna för tillämpningen af denna metod, med hvilken är

förbundet införande i vårt valsystem af offentliga vallistor och offentlig

kandidatur, finnas angifna i det vid den kungl. propositionen fogade,

till Riksdagens granskning öfverlämnade förslag till vallag. Därjämte

har af herr Broek gjorts framställning om tillämpning vid ifrågavarande

val af en särskild proportionell valmetod, som i åtskilliga afseenden

af viker från den af Kungl. Maj:t föreslagna. Herr Setterherg har hemställt

om aflåtande till Kungl. Maj:t af en skrifvelse med anhållan, att

Kungl. Maj :t måtte låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

s. 159 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

159

till lag om val till Riksdagens Andra Kammare, byggdt på en proportionell

valmetod, vid hvilken skulle tillämpas den bestämmelsen, att

hvarje valman å sin röstsedel antecknar både partinamn och kandidatnamn.

Bibehållande af de nu föreskrifna majoritetsvalen förordas däremot

såväl af herrar Brodin, Staaff m. fl., Johanson och Centerwall, som

af herr Branting och medmotionärer, hvilka sistnämnde med dessa val

förbinda fordran på absolut majoritet och, därest vid valet ingen erhållit

sådan majoritet, omval mellan de två, som erhållit det högsta

rösttalet. I Kungl. Maj:ts proposition äfvensom i de af herrar Staaff

m. fl.., Johanson, Centerwall samt Branting och medmotionärer afgifna

motioner hemställes, att det omedelbara valsättet måtte stadgas såsom

obligatoriskt samt att de närmare bestämmelserna om valen och hvad

därmed äger samband måtte upptagas i en särskild vallag.

Med hänsyn därtill, att valkretsarnas tillbörliga storlek är af

väsentlig betydelse för att användandet af den proportionella valprincipen

skall medföra åsyftadt resultat, har Kungl. Maj:t förordat, att hvart

och ett af rikets län, till hvilka jämväl hänföres Stockholms stad, i

regel skall utgöra området för en valkrets. Län, som till följd af

särskilda omständigheter, såsom folkmängdens storlek eller samfärdsförhållandena,

finnes lämpligen böra delas, må utgöra högst två valkretsar.

De städer, hvilkas folkmängd uppgår till eller öfverstiger 3/230- delar af rikets folkmängd, skola enligt Kungl. Maj:ts förslag bilda egna

valkretsar. Med hänsyn härtill hafva i ofvan omförmälda förslag till

vallag äfven Göteborg och Malmö upptagits såsom särskilda valkretsar,

hvarjemte 6 län äro delade hvart och ett i 2 valkretsar, så att sammanlagda

antalet valkretsar enligt Kungl. Maj:ts förslag utgör 33. Den

nuvarande uppdelningen i särskilda landt- och stad svalkretsar har med

undantag för nyssnämnda städer öfvergifvits, och i samband härmed

har den nu bestående olikheten i representationsrätt mellan land och stad

fullständigt bortfallit. Af herr Broek föreslås i afseende å valkretsarna

endast den ändring i Kungl. Maj:ts proposition, att i riksdagsordningen

skulle införas bestämmelse därom, att län eller länsdel må kunna utgöra

flera valkretsar. Herr Staaff och medmotionärer hafva bibehållit skilda

valkretsar för land (köpingar däri inbegripna) och stad med eu proportionsvis

något starkare representation af städerna, hvilka skulle erhålla

65 representanter, under det landsbygdens representantantal komme att

utgöra 165. Valen skulle, såsom nu är fallet, försiggå i enmansvalkretsar

med undantag för städer, hvilka hvar för sig hafva att välja

flere riksdagsmän, och i afseende å sådana städer borde den nuBih.

till Biksd. Prot. 1905. 3 Sami. 6 Käft. 21

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

varande regeln gälla, att de kunde, på sätt om val till stadsfullmäktige

är stadgadt, indelas i valkretsar. Herr Johanson, som i likhet med

sistnämnde motionärer upprätthållit principen om landsbygdens och

städernas skiljande i olika valkretsar, liar ansett, att äfven sådan köping

eller municipalsamhälle, hvars folkmängd uppgår till minst 1,000, borde

i fråga om riksdagsmannaval såsom stad anses, hvarjämte denne motionär

föreslagit hela rikets indelning i enmansvalkretsar. I herr

Brantings m. fl. motion har ifrågasatts antingen ett system med delvis

blandade landt- och stadsvalkretsar eller ock en valkretsanordning med

särskiljande af land och stad, dock att jämväl enligt desse motionärers

åsikt en uppdelning i enmansvalkretsar borde öfverallt genomföras. I

samband härmed förorda herr Brallting och in edmotionärer upphäfvande

af bostadsbandet för valbarhet.

Vidare hafva följande särskilda förslag framställts:

af herr Eloivson och af herr Nydal, angående tillämpning af den

proportionella valmetoden jämväl å val till Riksdagens Första Kammare,

därvid af herr Elowson föreslagits, att dessa val måtte förrättas genom

elektorer, som utses distriktsvis inom de särskilda kommunerna efter

en graderad röstskala, under det herr Nydal ansett, att de nuvarande

valkorporationerna, landsting och stadsfullmäktige i de städer, som

ej i landsting deltaga, borde bibehållas;

af herr Boos m. fl., att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det

täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och snarast möjligt för Riksdagen

framlägga förslag till sådana ändringar i riksdagsordningen och, där

sådant linnes nödigt, äfven i regeringsformen, genom hvilka proportionellt

valsätt införes vid val af ledamöter i Riksdagens Första

Kammare; samt

af herr Lundeberg in. fl., att Riksdagen måtte, i samband med

öfråga grundlagsändringar rörande utsträckning af valrätten till Riksdagens

Andra Kammare, antaga att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling viss ändrad lydelse af § 71 regeringsformen och § 65 riksdagsordningen

i syfte att från gemensam omröstning undandraga beslut

rörande skattefrihet eller lindring i skatten för viss inkomst eller förmögenhet

samt beträffande åtskilliga frågor angående progressiv beskattning.

Till nästlidna års riksdag afgaf Kungl. Maj:t ett förslag i fråga

om utvidgning af valrätten till Riksdagens Andra kammare, hvilket

s. 161 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

161

väsentligen var byggd! på enahanda grunder som den nu till Riksdagens

pröfning föreliggande propositionen i ämnet. Konstitutionsutskottet

fann sig i utlåtande (n:o 5) öfver detta förslag föranlåtet att hemställa

om vissa ändringar däri, bestående hufvudsakligen i uppställande af

fordran på direkt skatteplikt till staten såsom villkor för åtnjutande af

valrätt, valkretsindelningens anordnande med åtskillnad mellan land och

stad samt intagande i riksdagsordningen af åtskilliga stadganden af

principiell natur rörande det af Kungl. Maj:t föreslagna proportionella

valsystemet. Utskottets hemställan vann ej någondera kammarens godkännande.

Första Kammaren antog för sin del ett inom kammaren

främställdt förslag, som väl öfverensstämde med det af utskottet afgifna

därutinnan, att villkoret om direkt skattskyldighet till staten i förslaget

bibehölls, men skilde sig från utskottets uppfattning såväl beträffande

valkretsindelningen som i fråga om införande i grundlag af vissa med

afseende å valen konstitutiva bestämmelser, i h vil ka båda hänseenden

förslaget i hufvudsak anslöt sig till Kungl. Maj:ts proposition. Andra

Kammaren åter biföll en inom kammaren i ämnet väckt motion, hvilken,

förutom andra skiljaktigheter af mindre betydenhet från det af Första

Kammaren godkända förslaget, innefattade majoritetsval i delvis blandade

landt- och stadsvalkretsar samt icke upptog krafvet på direkt

skatteplikt till staten såsom betingelse för rösträtt.

Vid behandlingen af Kungl. Maj:ts till innevarande års riksmöte

aflåtna proposition i förevarande ämne äfvensom i samband därmed

väckta motioner har utskottet nu liksom nästföregående år ansett

sig böra ansluta sig till den i nämnda proposition och flertalet motioner

uttalade uppfattning därom, att den ifrågasatta rösträttsreformen bör

byggas på grundvalen af s. k. allmän rösträtt, d. v. s. en rösträtt utan

villkor med hänsyn till inkomst eller förmögenhet. Såsom utskottet i

sitt vid nästlidna års riksdag i ämnet afgifna utlåtande antydt, synes

den uppfattningen numera hafva vunnit allt vidare utbredning, att en

mera bestående lösning af rösträttsfrågan icke kan ernås, med mindre

man antager ett på sagda princip fotadt valsystem; och den föreliggande

frågans behandling vid nästlidna års riksdag, därvid båda Kamrarne

genom sina beslut visade sig godkänna denna grundsats, bär ytterligare

befäst utskottet i den mening, att man fortfarande på denna väg bör

söka genomföra den viktiga reformen.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Direkt skatteplikt

till

staten.

Utskottet tiar sålunda lika litet nu som vid 1904 års riksdag

kunnat biträda den af herr Sjöcrona väckta motionen, hvilken, såsom

förut är nämndt, bibehållit fordran på viss förmögenhets- eller inkomstcensus

såsom förutsättning för valrätt.

Å andra sidan har det för utskottet framstått såsom eu angelägenhet

af största vikt, att vid den politiska rösträttens omgestaltning i

enlighet med den allmänna rösträttens idé söka träffa sådana bestämmelser,

som, på samma gång de äro ägnade att tillfredsställa berättigade

kraf på valrättens utsträckning, innebära ett betryggande värn mot

alltför hastiga och genomgripande förändringar i våra politiska förhållanden.

Med hänsyn härtill har utskottet icke kunnat förorda införande

af allmän rösträtt i hela den omfattning, som angifves i Kungl. Maj:ts

proposition, eller af en ännu mera utsträckt valrätt i enlighet med särskilda

motionärers förslag. Utskottet fasthåller nämligen med bestämdhet

vid sin år 1904 uttalade åsikt, att endast sådana samhällsmedlemmar,

som äro knutna till samhället genom förpliktelse att till detsamma erlägga

direkta skattebidrag, må tillerkännas valrätt. Det låter sig enligt utskottets

förmenande icke förneka, att åtnjutandet af medborgarens

mest betydelsefulla rättighet, nämligen den att med sin röst medverka

vid val af folkrepresentationen, i och för sig till fullo betingar den plikt

gentemot det allmänna, som innebäres i denna fordran. Äfven från

synpunkten af samhällets eget intresse måste det anses synnerligen

betänkligt, att åt personer, som icke befinna sig i den stadgade lefnadsställning,

att de uppfylla nämnda förutsättning, medgifves valrätt. Man

har emot uppställandet af ett dylikt villkor velat gorå gällande, att

detsamma skulle utgöra ett afsteg från den allmänna rösträttens princip.

Men då med denna princip i dess praktiska tillämpning alltid och allestädes

förbundits vissa inskränkande bestämmelser i syfte att personer,

som ansetts vara i saknad af för valrättens utöfvande nödiga kvalifikationer,

blifva från denna rätt uteslutna, lärer en sådan erinran ej böra

tillmätas betydelse. Man har vidare invändt, att valrätten härigenom

fortfarande skulle göras beroende af skattelagstiftningen samt att den

kommunerna nu tillagda befogenhet att meddela befrielse från erläggande

af mantalspenningar — hvilka för närvarande utgöra den form,

i hvilken det direkta personliga skattebidraget till staten utgår — skulle

i politiskt syfte kunna missbrukas. I det förra afseendet torde höra

ihågkomma^, att jämväl andra valrättsvillkor, som man funnit nödigt

s. 163 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

163

uppställa i samband med antagande af allmän rösträtt, hänföra sig till

lagstiftning å olika områden samt att en ändring i skattelagstiftningen,

såvidt rörer mantalspenningarna, som äro en ordinarie skatt, icke kan

åvägabringas utan båda Kamrarnes sammanstämmande beslut. I sistnämnda

hänseende vill utskottet framhålla, att garantier mot befarade

missbruk i antydd riktning förefinnas såväl däruti, att medgifvandet

af befrielse från mantalspenningar är bundet vid vissa rättsbestämmelser,

hvilka, om så finnes nödigt, naturligen kunna skärpas, som ock därutinnan,

att mantalsskrifningens förrättande, därvid i mantalslängden skola angifvas

de personer, som befrias från erläggande af mantalspenningar,

sker genom offentlig myndighet.

Af herr Brodin har föreslagits, att äfven skattskyldighet till kommunen

borde upptagas såsom villkor för rösträtt. Ehuru utskottet finner

principiella skäl tala för bibehållande af kommunal skattskyldighet

såsom grund för politisk valrätt, anser sig utskottet, som redan vid

1904 års riksdag förehade denna fråga till behandling, böra afstyrka

förslaget särskildt med hänsyn därtill, att de personliga afgifter, som

kommunerna nu äro berättigade upptaga, i väsentlig mån äro beroende

på de säi''skilda kommunernas egna beslut och att ett sådant stadgande

följaktligen inom en ort kunde komma att få en tillämpning, hvartill

förutsättningarna å en annan ort icke vore för handen.

Såsom en anordning, hvilken, på samma gång den äger nära

samband med den allmänna rösträttens idé, synes lämpad att vid antagandet

af en rösträtt i denna utsträckning bereda säkerhet för en

lugn och tryggad samhällsutveckling, framstår för utskottet införandet

af ett proportionellt valsätt. I afseende härå anförde 1904 års konstitutionsutskott,

bland annat, följande:

»Uppenbart är, att i och med öfvergifvandet af ett valsystem,

grundadt på en jämförelsevis tämligen hög census, och antagandet af

principen om allmän rösträtt den fara ligger nära till hands, att en

väsentlig förskjutning i den nu bestående politiska maktfördelningen

kommer att äga rum, hvars inverkan å våra samhälleliga förhållanden

kan blifva icke blott mycket genomgripande, utan ock ganska äfventyrlig.

Denna inverkan skulle otvifvelaktigt blifva särdeles kännbar,

om den på en gång i full utsträckning finge göra sig gällande. Det

måste därför anses välbetänkt att söka förebygga, att de samhällsgrupper,

som redan förvärfvat insikt och erfarenhet i politiska värf,

alltför mycket undanskjutas för att lämna plats åt andra grupper af

Proportionellt

v alsätt.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

medborgare, som ännu äga ringa eller ingen kännedom och vana med

afseende å allmänna angelägenheters handhafvande. Särskild! är det

af vikt att vid behörigt inflytande bibehålla representanterna för vår

störa jordbruks} fikande befolkning, indika för närvarande i Andra Kammaren

utöfva och länge utöfvat en betydelsefull verksamhet.

Ett godt korrektiv mot nämnda fara synes det proportionella valsättet

erbjuda. Med detta valsätt afses nämligen att tillförsäkra hvarje

mer betydande grupp af valmän den andel i representationens sammansättning,

som af dess numeriska styrka betingas, och från statens synpunkt

måste det i och för sig betraktas såsom en väsentlig fördel,

att representationen utgör ett i möjligaste mån fullständigt uttryck

för de skilda politiska meningarna och åskådningarna inom landet. Vid

tillämpning af den proportionella valmetoden öfveriämnas åt valmännen

att själfva för hvarje val gruppera sig så, som synes dem mest ändamålsenligt;

härigenom vinnas sålunda de förmåner, som äro förenade

med klassvalen, men undvikas samtidigt de svårigheter i fråga om

klassernas särskiljande, som under nuvarande samfundsförhållanden äro

förknippade med sistnämnda valmetod. Det proportionella valsättet

synes oek vara ägnadt att hos valmännen framkalla lifaktighet och intresse

för valen, då det gifvetvis för hvarje parti, som har utsikt att

besätta någon plats, gäller att genom ordnad organisation och mangrann

samling genomdrifva val af det antal representanter, som på grund af

dess numerär bör tillkomma detsamma; och naturligt synes vara, att de

olika partierna, för att i största möjliga män kunna inverka på valets

utgång, å sina listor uppföra sådana kandidater, söm för representantkallet

kunna anses mest lämpliga och dugliga.))

Kungl. Maj:t har till innevarande års riksdag framställt enahanda

förslag till proportionell valmetod, som innehålles i den år 1904; aflåta

a rösträttspf©position; och utskottet finner sig nu liksom nästföregående

år böra förorda denna metod. Ett ytterligare skäl härtill anser

sig utskottet äga i den omständigheten att, såsom jämväl chefen för

justitiedepartementet i sitt ofvan intagna yttrande påpekat, flertalet

medlemmar af representationen vid nästlidna års riksmöte anslöt sig

till Kungl. Maj:ts förslag uti ifrågavarande hänseende.

De öfriga proportionella valmetoder, som i sammanhang med den

ifrågasatta rösträttsreformen hänskjuta till utskottets bepröfvande,

erbjuda enligt utskottets förmenande icke några företräden framförden

af Kungl. Maj:t förordade metoden, men lida å andra sidan af vissa

svagheter, som icke vidlåda sistnämnda metod. Hvad angår det af herr

Broek föreslagna proportionella valsättet, hvilket utgör en omarbetning

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

af den utaf honom vid nästlidna års riksdag- framställda metod, synes

mot detsamma kunna anmärkas, dels att på grund af det utaf motionären

tillämpade höga fördelningstalet lätt kan inträffa, att kandidater

förklaras valda utan att antalet valmän, som röstat på dem, uppgår till

detta tal, och dels att valmännen icke kunna på förhand beräkna den

inverkan, som ordningsföljden mellan kandidaternas namn å vallistorna

hvilken \id denna metod spelar en betydande roll — utöfvar på

valets utgång-,

o I afseende å herr S etterbergs valmetod, hvilken äfven år 1904

förelåg till .utskottets behandling, har utskottet icke af hvad motionären

i sin nu föreliggande motion anfört funnit anledning frångå sin då

gjorda erinran, att metoden icke innehåller någon garanti mot valmissbruk

genom användande af oriktig partibeteckning; och det synes

utskottet så mycket mindre lämpligt att, på sätt af herr Setterberg föreslagits,

lios Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande af ett förslag till lag

om val till Andra Kammaren, byggdt på den af honom framställda

metod, som det af Kungl. Maj:t efter omsorgsfull utredning framlagda

förslag till proportionellt valsätt ur såväl valteknisk som andra synpunkter

allmänt erkänts vara väl funnet. Uppenbart är ock, att, innan

stadganden rörande begagnande vid ifrågavarande val af det proportionella

valsättet i. riksdagsordningen införas, den valmetod, som är

afsedd att komma till användning, måste vara för sin tillämpning fullständigt

utarbetad.

Har utskottet alltså ansett sig böra tillstyrka, att den af Kungl. lallande

Maj:t föreslagna proportionella valmetoden må komma till användning till grundlag.

vid ifrågavarande val, kan utskottet däremot icke biträda chefens för

justitiedepartementet mening att, sedan i grundlagen utsagts allenast,

att valen äro proportionella och omedelbara samt att den röstande därvid

äger en röst, åt vallagen borde ötverlämnas att uppställa alla bestämmelser

i öfrigt rörande valen och hvad därmed äger samband.

Tvärtom kräfves med nödvändighet enligt utskottets förmenande, att i

riksdagsoi dningen införas sådana bestämmelser, som i afseende å valen och

deias förlättande äro af konstitutiv beskaffenhet. Det kan uppenbarligen

icke vara riktigt att, då vår nuvarande riksdagsordning innehåller hufvudreglerna

om sättet och formerna för båda Ivamrarnes bildande, för Andra

Kammarens vidkommande ur denna grundlag utesluta sådana hufvudreglei

för iram tiden, ''billigt Kungl. Maj:ts förslag angifvas icke i riksdagsordningen

grunderna för det proportionella valsystem, som är afsedt

s. 166 Kontrollera mot PDF

Valkretsindel
ningen.

166 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

att komma till användning, liksom icke heller däri äro intagna bestämmelser

om valmans rätt att fördela sin röst pa liera kandidater, om sättet

för fyllande af plats i afgången riksdagsmans ställe in. m. Härigenom

kunna naturligen kollisioner mellan grundlagen och vallagen lätt uppkomma;

och något som helst giltigt skäl, hvarför dessa grundregler ej

borde, i likhet med stadgandena för Första Kammarens bildande, äga

grundlags helgd och därmed förenad trygghet mot ofta återkommande

ändringar, torde icke kunna anföras. För att åt karaktären af det föieslagna

proportionella valsystemet gifva tillräcklig tydlighet har utskottet

ansett sig böra mera fullständigt än som i 1904 års förslag skedde

från vallagen upptaga bestämmelser af ifrågavarande art.

Vid pröfning af frågan om den valkretsindelning, som under förutsättning

af anslutning till det proportionella valsättet kunde anses för

vårt lands förhållanden mest lämpadt, utgick utskottet vid nästlidna års

riksdag från den uppfattningen, att andra rubbningar i den nu bestående

valkretsindelningen icke borde vidtagas än sådana, som nödvändiggjordes

af ett dylikt valsätts användande. Utskottet ansåg sig

med hänsyn härtill böra kvarstå på den historiskt gifna grunden, enligt

hvilken landsbygd och städer äro fördelade i särskilda valkretsar, då en

sammanslagning af land och stad ingalunda i och för sig betingades af

det proportionella valsättets införande samt enligt utskottets åsikt ännu

i många afseenden emellan land och stad förefunnes betydande olikheter,

hvarigenom de hvar för sig skulle möjliggöra en naturligare

gruppering såsom underlag för proportionella val. Det system med afseende

å valkretsindelningen, som af utskottet sålunda förordades, rönte

emellertid motstånd inom representationen och har icke heller af Kung!

Maj :t i nu föreläggande rösträttsproposition vunnit beaktande. Utskottet

finner visserligen icke giltigheten af nyssnämnda synpunkter i någon

mån förringad, och utskottet kan heller icke frigöra sig från farhåga

för, att det proportionella valsättet, tillämpadt inom de af Kungl. Maj:t

föreslagna blandade landt- och stadsvalkretsar, åtminstone till en början

kommer att verka osäkert och ojämnt. Men då ett vidhållande af utskottets

förslag i denna fråga, hvars riktiga bedömande onekligen erbjuder

många och stora vanskligheter, till äfventyrs skulle försvåra eller

fördröja rösträttsreformens genomförande, har utskottet ansett sig höra

frångå detta sitt förslag och ansluta sig till de i Kungl. Maj:ts proposition

framlagda grunder för valkretsindelningen. För dessa grunder har

utskottet i det föregående redogjort.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Sedan utskottet sålunda angifvit sin ställning till de frågor, som

i främsta rummet påkallat utskottets uppmärksamhet vid förevarande

äiendes behandling, vill utskottet uttala sig rörande de af enskilde

motionärer gjorda framställningar rörande sådana ändringar i våra grundlagar,

som sträcka sig utöfver den i Kungl. Majrts proposition angifna

ramen för rösträttsreformen.

Längst i detta hänseende gå herrar Elowson, Nydal och Roos jämte Herrar Eiowmedmotionärer

i sina motioner, då de ifrågasätta införande af proportionellt son^h sits’3

valsätt äfven till Riksdagens borsta Kammare. Dessa förslag kan utskottet motioner.

för sin del icke biträda. Genom de vid det nya representationsskiekets

skapande antagna grunder för valen till Första Kammaren afsågs att åt

denna kammare gifva en sådan sammansättning, att den skulle komma

att utgöra eit uttryck för den mera bestående politiska uppfattningen.

En förändring af denna kammarens karaktär kan icke vara önskvärd; och

tillämpande af den proportionella valprincipen vid val till Första Kammaren

skulle dessutom förutsätta en fullständig omgestaltning med afseende å

grunderna och sättet för kammarens bildande, hvilken enligt utskottets

mening alldeles icke kan vara tillrådlig. I allt fall lärer en omläggning

af valsättet till Andra Kammaren, föranledd i främsta rummet af behofvet

att vid antagande af allmän rösträtt söka förekomma en alltför

hastig omsvängning i den politiska maktfördelningen och däraf orsakade

skadliga rubbningar i våra samhälleliga förhållanden, ingalunda böra

såsom en nödvändig konsekvens medföra användande af ett proportionellt

valsätt vid val äfven till Första Kammaren.

Det af herr Lundeberg m. fl. afgifna förslaget därom, att Riks- Harr Lundedagen

måtte i samband med öfriga grundlagsändringar rörande utsträck- Motion fl''

ning åt valrätten till Andra Kammaren såsom hvilande antaga viss

ändrad lydelse af § 71 regeringsformen och § 65 riksdagsordningen, i

syfte att från gemensam votering undandraga beslut rörande skattefrihet

eller lindring i skatten för viss inkomst eller förmögenhet samt beträffande

åtskilliga frågor angående progressiv beskattning, har icke

heller vunnit utskottets understöd. Utskottet, som i utlåtande (n:o 5)

vid innevarande års riksdag, med anledning af en utaf herr Hugo Tamm

väckt motion, tillstyrkt ett förslag i liknande syfte, ehuru begränsadt

till beslut allenast rörande den progressiva beskattningen, har nämligen

icke ansett lämpligt att med den nu ifrågasatta valrättsreformen förbinda

andra spörsmål än dem, som med densamma stå i oskiljaktigt

samband; och den af motionärerne väckta frågan är enligt utskottets uppfattning

otvifvelaktigt af den art, att den själfständigt kräfver sin lösning.

Bill. till Biksd. Prof. 1905. 3 Sami 6 Höft. 22

s. 168 Kontrollera mot PDF

Rösträtt för

kvirtna.

168 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Slutligen liar af herr Sjöcrona i hans ofvannämnda motion gjorts

framställning därom, att kvinnor borde tillerkännas politisk valrätt

under samma betingelser som af honom förordats beträffande män.

Då utskottet icke ansett lämpligt _ att med den till pröfning nu föreliggande

rösträttsreformen sammanbinda frågan om medgifvande ai valrätt

åt kvinna, har utskottet redan af denna anledning icke ansett ^slabbra

biträda motionärens förslag i nämnda hänseende. Utskottet får i

öfrigt vid afgifvande af utlåtande öfver den af herr Lindhagen m. fl.

väckta, till utskottet hänvisade motionen n:o 250, däruti föreslagits aflåtande

till Kung!. Magt af en skrifvelse angående politisk rösträtt för

kvinnor, tillfälle att närmare redogöra för sin uppfattning i denna fiåga..

Af det anförda framgår, att utskottet ansett _ sig böra föreslå

vissa afvikelse!'' från Kungi. Mapts proposition, nämligen genom uppställande

af fordran på direkt skatteplikt till staten såsom villkor för

rösträtts åtnjutande samt införande i riksdagsordningen af sådana i

Kungl. Mapts förslag till vallag intagna bestämmelser rörande valsystemet,

Indika äro af principiell art. Stadgandet om skatteplikten

är införd i ingressen till § 17 riksdagsordningen och de lian vallagen

hämtade konstitutiva bestämmelserna äro inpassade i § 18 mom. 1

andra stycket, § 19, § 21 andra stycket, § 22 mom. 2 och § 23 mom. .

I första stycket af § 18 mom. 1 har med hänsyn till foimulermgen

af samma moments andra stycke vidtagits mindre redaktionsändringai.

I öfrigt har utskottet icke funnit anledning till erinran mot de

förslag till grundlagsändringar, som i den kungl. propositionen innehållas,

därvid utskottet tillåter sig framhålla, att med anledning åt utskottets

vid nästlidna års riksdag gjorda framställningar dels beträffande

omflyttning från § 87 till § 49 regeringsformen af stadgandet om sättet

för vallagens stiftande, dels i afseende å det antal riksdagsmän, hvarje

valkrets skulle äga att utse (hvithet antal af utskottet föreslagits till

minst 3) och dels rörande vissa ändringar i § 17 inom. a) äfvensom i §§

20, 23 och 38 riksdagsordningen nödiga jämkningar blifyit i cien nu

föreliggande propositionen vidtagna. Utskottet har å sin sida pa grund

af hvad utaf chefen för justitiedepartementet derutinnan anförts uteslutit

det i utskottets förslag till 1904 års riksdag uti ingressen till §

17 intagna förbehåll därom, att valrätt skall utöfvas inom den kommun,

där den röstberättigade är bosatt. Likaså har utskottet funmt

skäl att i sitt nu afgifna förslag bibehålla den i § 17 af Kungl. Mapts

proposition intagna hänvisning till vallagen.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

169

Utskottets nu lämnade framställning i förevarande ämne torde

gifva vid handen, att utskottet funnit sig böra afstyrka de utaf särskilde

motionärer afgifna förslag, hvilka icke i det föregående upptagits

till behandling. Hvad särskild! angår de i olika afseenden gjorda

yrkanden om lindringar i de af Kungl. Maj:t förordade valrättsvillkoren,

har utskottet, med fäst afseende å den stora vikten däraf, att de nya

element, som genom den ifrågasatta rösträttsutvidgningen skulle komma

att tillföras valmanskåren, kunna påräknas vara i besittning af för valrätts

åtnjutande erforderlig själfständighet och omdömesförmåga, icke kunnat

biträda desamma.

I afseende å det af Kungl. Maj:t föreslagna öfvergångsstadgandet

har hos utskottet någon tvekan varit rådande om lämpligheten att antaga

detsamma i den form, som af Kungl. Maj:t gifvits däråt. Den i

stadgandet förekommande tidsbestämningen skulle nämligen komma

att sakna tillämplighet för det fall, att Konungen och bägge Kamrarne,

jämlikt § 64 riksdagsordningen, enades därom, att beslut öfver nu förevarande

förslag, därest det vid denna riksdag blefve hvilande, skulle

uppskjutas till annan riksdag än den lagtima riksdag, som efter förrättade

nya val till Andra Kammaren näst därefter sammanträdde. Då emellertid

ett sådant fall icke lärer behöfva förutsättas, har utskottet bibehållit

stadgandet i den affattning, som det erhållit i Kungl. Maj:ts proposition.

Vid den granskning, som utskottet underkastat det förslag till vallag,

hvilket såsom bilaga åtföljt Kungl. Maj:ts proposition, har utskottet

i likhet med konstitutionsutskottet vid 1904 års riksdag ansett sig böra

göra vissa erinringar.

Utskottet vill härvid till en början framhålla nödvändigheten af,

att vid deri slutliga affattningen af vallagens bestämmelser noggrann!

tillses, att desamma komma att stå i fullständig öfverensstämmelse

med riksdagsordningens föreskrifter.

Sedan Kungl. Maj:ts förslag att i gemensamma valkretsar sammanföra

land och stad vunnit utskottets godkännande, har utskottet haft

Öfvergångs
stadgandet.

Vallagen.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

att taga under öfvervägande frågan, huruvida den i vallagens § 1 föreslagna

valkretsindelningen kan anses vara fullt tillfredsställande. Då

de skäl, som föranledt eu indelning af vissa af rikets län i tvenne valkretsar

eller att derv. för valens förberedande erforderliga sammanslutningen

af till samma parti hörande valmän därigenom i väsentlig mån skulle

underlättas, synas tala för, att eu dylik uppdelning genomföres i större

utsträckning än Kungl. Maj:t föreslagit, har utskottet, som visserligen

icke förbiser de störa valkretsarnas betydelse vid användande af ett

proportionellt valsätt, ansett sig böra framhalta önskvärdheten af att

vid den slutliga affattningen af vallagen tages under ompröfning, huruvida

icke ytterligare något eller några af rikets län ma anses böra

delas, därvid särskildt lämpligheten af Ålfsborgs läns delning efter områdena

för hushållningssällskapen torde böra upptagas till behandling.

För undanröjande af möjliga tvifvelsmål om, hvem som äger

befogenhet att hos Konungens befallningshafvande väcka förslag om eu

kommuns delande i skilda valdistrikt eller om ändring i redan skedd

indelning, finner utskottet lämpligt att i § 3 vallagen uttryckligen angifves,

hvem dylik befogenhet tillkommer.

Den af utskottet vid nästlidna års riksdag mot § 8 gjorda erinran

i syfte att en i kommun nyinflyttad person icke skulle i fråga om

fullgjord skatteplikt komma att intaga en fördelaktigare ställning än

de i kommunen redan mantalsskrifna, har utskottet, på grund af hvad

chefen för justitiedepartementet i sitt ofvan intagna yttrande anföit,

icke ansett sig böra vidhålla. Däremot har utskottet icke funnit skäl

frångå sin år 1904 uttalade uppfattning, att stadgandet i § 10

om åliggande för valnämndens ordförande eller magistrat att till

de i röstlängden upptagna personer, som däri icke antecknats såsom

röstberättigade, härom med allmänna posten sända underrättelse bör

ur paragrafen utgå. Då eu hvar under den tid, röstlängden . är

framlagd till granskning, äger tillfälle att förvissa sig om, huruvida

han är i röstlängden upptagen, finner utskottet en dylik anordning

icke vara af behofvet påkallad. Otvifvelaktigt är, att ett sådant

åliggande skulle kräfva ett tidsödande arbete, livilket inom inånga

kommuner endast med stor svårighet skulle kunna af vederbörande

fullgöras.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts rörande § 10, bör naturligen

en däraf betingad ändring i § 11 vidtagas.

Vidkommande de i kap. VI vallagen intagna stadgandena om

rösternas sammanräkning har utskottet velat göra den erinran, att i vallagen

böra införas bestämmelser i ändamål att bereda trygghet för, att

s. 171 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

171

alla vid valet afgifna röster vid den slutliga sammanräkningen komma

att tagas i betraktande. För vinnande af detta syfte torde åt Konungens

befallningshafvande böra uppdragas såväl att infordra inom behörig

tid ej inkomna valprotokoll som ock att efter förberedande granskning

af dessa protokoll vidtaga åtgärder till rättelse eller komplettering

af oriktiga eller ofullständiga sådana.

Utskottet finner sig vidare af hvad chefen för justitiedepartementet

därutinnan andragit icke öfvertygadt om, att den af utskottet vid § 69

vallagen gjorda erinran skulle sakna befogenhet. Utskottet fasthåller

nämligen vid sin åsikt, att det måste anses vara af största vikt, att en

föreskrift gifves, som möjliggör fyllandet af det lagstadgade antalet

representanter i Andra Kammaren äfven för det fall, att under valperioden

någon plats i Kammaren blifvit ledig, vare sig genom riksdagsmans

afsägelse af riksdagsmannauppdraget eller af andra orsaker.

De af utskottet vid nästlidna års riksdag mot §§ 15, 37, 50, 77

och 78 vallagen framställda anmärkningar har utskottet på grund af

hvad chefen för justitiedepartementet i fråga om dessa paragrafer anfört

ansett sig kunna frånträda.

På grund af hvad utskottet ofvan anfört får utskottet hemställa:

l:o) att Riksdagen, med förklarande, att Kungl.

Maj:ts förevarande proposition icke kan oförändrad

bifallas, ville antaga att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling följande förslag till ändrad lydelse af

§§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§10 till och

med 25 äfvensom §§ 27, 28 och 38 riksdagsordningen

så ock till öfvergångsstadgande i riksdagsordningen:

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Regeringsformen.

{Nuvarande lydelse:)

§ 31.

Städernas till deltagande i riksdagsmannaval

berättigade invånare äge att till

borgmästaretjänster föreslå trenne behörige

män, då Konungen en af dem utnämne.

På lika sätt förhålles med rådmäns-

och magistratssekreterare-sysslorna

i Stockholm.

§ 49.

Riksdagen representerar svenska folket.

De rättigheter och åligganden, som gällande

lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma

hädanefter Riksdagen. Den fördelas

i två kamrar, hvilkas ledamöter

väljas, på sätt riksdagsordningen stadgar.

Kamrarne äga i alla frågor lika behörighet

och myndighet; skolande Riksdagen

i kraft af denna grundlag sammankomma

till lagtima möte hvarje år den 15 januari,

eller, om helgdag då inträffar, dagen därefter;

Konungen dock obetaget att, emellan

lagtima riksdagar, urtima riksdag sammankalla.

{Föreslagen lydelse:)

§ 31.

Till borgmästaretjänst i stad äge där

bosatta och i stadens allmänna angelägenheter

röstberättigade män att föreslå tre

behörige personer, då Konungen en af

dem utnämne. På lika sätt förhålles med

rådmans- och magistratssekreterare-sysslorna

i Stockholm.

§ 49.

Riksdagen representerar svenska folket.

De rättigheter och åligganden, som gällande

lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma

hädanefter Riksdagen. Den fördelas

i två kamrar, Första Kammaren

och Andra Kammaren, hvilkas ledamöter

väljas på sätt riksdagsordningen och, beträffande

ledamöterna i Andra Kammaren,

jämväl särskild af Konungen och Riksdagen

gemensamt stiftad vallag stadga.

Kamrarne äga i alla frågor lika behörighet

och myndighet; skolande Riksdagen

i kraft af denna grundlag sammankomma

till lagtima möte hvarje år den 15 januari,

s. 173 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

173

(.Nuvarande lydelse:)

Hos urtima riksdag må endast förekomma

ärende, som föranledt Riksdagens

sammankallande eller af Konungen eljest

för densamma framlägges, så ock hvad

med dylikt ärende står i oskiljaktigt sammanhang.

§ 53.

Lagtima Riksdag skall för ärendenas

beredning tillsätta dessa utskott: ett Konstitutionsutskott,

att väcka och upptaga

frågor rörande förändringar i grundlagarne

och yttranden däröfver till Riksdagen afgifva,

samt att granska de i Statsrådet

förda protokoll; ett Statsutskott, att utreda

och för Riksdagen uppgifva statsverkets

och riksgäldsverkets tillstånd, förvaltning

och behof; ett Bevillningsutskott,

att behandla bevillningsfrågor; ett Bankoutskott,

att öfverse Bankens styrelse och

tillstånd samt föreskrifter om bankoförvaltningen

gifva; samt ett Lagutskott, att

utarbeta de från Kamrarna remitterade

förslag till civil-, kriminal-, kommunaloch

kyrkolagarnes förbättring.

Å urtima riksdag skola ej flera utskott

tillsättas, än som erfordras för beredning

af därvid förekommande ärenden.

(Iöreslagen lydelse:)

eller, om helgdag då inträffar, dagen därefter;

Konungen dock obetaget att, emellan

lagtima riksdagar, urtima riksdag sammankalla.

Hos urtima riksdag må. endast förekomma

ärende, som föranledt Riksdagens

sammankallande eller af Konungen eljest

för densamma framlägges, så ock hvad

med dylikt ärende står i oskiljaktigt sammanhang.

§ 58.

Lagtima Riksdag skall för ärendenas

beredning tillsätta dessa utskott: ett Konstitutionsutskott,

att väcka och upptaga

frågor rörande förändringar i grundlagarne,

så ock i vallag, hvarom i 49 § förmäles,

att yttranden “däröfver till Riksdagen afgifva,

samt att granska de i Statsrådet

förda protokoll; ett Statsutskott, att utreda

och för Riksdagen uppgifva statsverkets

och riksgäldsverkets tillstånd, förvaltning

och behof; ett Bevillningsutskott,

att behandla bevillningsfrågor; ett Bankoutskott,

att öfverse Bankens styrelse och

tillstånd samt föreskrifter om bankoförvaltningen

gifva; samt ett Lagutskott, att

utarbeta de från Kamrarna remitterade

förslag till civil-, kriminal-, kommunaloch

kyrkolagarnes förbättring.

Å urtima riksdag skola ej dera utskott

tillsättas, än som erfordras för beredning

af därvid förekommande ärenden.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Riksdagsordningen.

Kamrarnas bildande,

a) Första Kammaren.

(.Nuvarande lydelse:)

L$ 25.

Befinnes vid riksdagsmannaval, hvillca

bära med slutna sedlar förrättas, valsedel

lyda å person, som ej är valbar,

eller på flera eller färre, än som vid valtillfället

böra väljas, eller innefattar valsedel

någon tvetydighet i anseende till

den eller de valdes namn, skall samma

sedel anses ogild.

Aro valsedlar till större antal än hälften

ogilda och finnes det. inverka på valets

utgång, varde nytt val anställdt.

Valsedlar, som vid elektors- eller riksdagsmannaval

afgifvits, skola af valets

förrädare inläggas under försegling och

förvaras, till dess riksdag smannavalets

giltighet vederbörligen afgjorts.]

§ 10.

För den, som blifvit till ledamot i

Första Kammaren utsedd, utfärdas vid

valförrättningens slut fullmakt i två exemplar,

af hvilka det ena öfverlämnas åt

den valde och det andra insändes till

Justitie-departementet. Fullmakterne, som,

när valet verkställts af landsting, underskrifvas

af dess ordförande, med kontrasignation

af landstingets sekreterare, och,

då valet skett af stad, undertecknas af

stadsfullmäktiges ordförande jämte två

af desse fullmäktige, böra hafva följande

lydelse:

(Föreslagen lydelse:)

§ 10.

Val till Första Kammaren förrättas

med slutna sedlar. Finnes valsedel lyda

å person, som ej är valbar, eller på flera

eller färre, än som vid valtillfället böra

väljas, eller innefattar valsedel någon tvetydighet

i anseende till den eller de valdes

namn, skall samma sedel anses ogin.

Aro valsedlar till större antal än hälften

ogilla och finnes det inverka på valets

utgång, varde nytt val anställdt.

De afgifna valsedlarna skola af valets

förrättare inläggas under försegling och

förvaras, till dess valets giltighet vederbörligen

afgjorts.

§ 11.

För den, som blifvit till ledamot i

Första Kammaren utsedd, utfärdas vid

valförrättningens slut fullmakt i två exemplar,

af hvilka det ena öfverlämnas åt

den valde och det andra insändes till

Justitie-departementet. Fullmakterne, som,

när valet verkställts af landsting, underskrifvas

af dess ordförande, med kontrasignation

af landstingets sekreterare, och,

då valet skett af stad, undertecknas af

stadsfullmäktiges ordförande jämte två

af desse fullmäktige, böra hafva följande

lydelse:

s. 175 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

175

(Nuvarande lydelse:)

»I kraft af det riksdagsmannaval, som

af N. N. landsting (stadsfullmäktige i N.

N. stad) blifvit den---förrättadt, varder

N. N. härigenom befullmäktigad att för en

tid af nio år från nämnde dag vara ledamot

af Riksdagens Första Kammare.»

Ort och tid.

§ Il
År

någon missnöjd med riksdagsmannaval,

som af landsting eller stadsfullmäktige

förrättadt är, må han däröfver hos

Konungen anföra underdåniga besvär. Han

äger för sådant ändamål hos landstingets

sekreterare eller stadsfullmäktiges ordförande

äska behörigt protokollsutdrag,

hvilket genast eller inom högst två dagar

därefter bör till klaganden utlämnas; och

skall han, vid förlust af talan, sina till

Konungen ställda besvär, sist inom en

månad efter valförrättningens slut, ingifva

till Konungens Befallningshafvande,

som genom kungörelse, hvilken i allmänna

tidningarna införes, utsätter viss kort tid,

inom hvilken underdånig förklaring må

öfver besvären till Konungens Befallningshafvande

aflämnas. Sedan den tid tilländagått,

har Konungens Befallningshafvande

att besvärshandlingarna jämte de förklaringar,

som må hafva inkommit, ofördröjligen

till Konungen insända, för att i

Dess Högsta domstol skyndsamt föredragas

och afgöras.

§ 12-

Riksdagsman i Första Kammaren äger

ej att för denna befattning något arfvode

uppbära. Vill han befattningen sig afsåga,

äger han det göra vid valtillfället

eller sedermera, mellan riksdagar, hos

Konungens Befallningshafvande.

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 3 Sami.

(Föreslagen lydelse:)

»I kraft af det riksdagsmannaval, som

af N. IST. landsting (stadsfullmäktige i K.

N. stad) blifvit den--förrättadt, varder

N. N. härigenom befullmäktigad att för en

tid af nio år från nämnde dag vara ledamot

af Riksdagens Första Kammare.»

Ort och tid.

§ 12-

År någon missnöjd med riksdagsmannaval,

som af landsting eller stadsfullmäktige

förrättadt är, må han däröfver hos

Konungen anföra underdåniga besvär. Han

äger för sådant ändamål hos landstingets

sekreterare eller stadsfullmäktiges ordförande

äska behörigt protokollsutdrag,

hvilket genast eller inom högst två dagar

därefter bör till klaganden utlämnas; och

skall han, vid förlust af talan, sina till

Konungen ställda besvär, sist inom en

månad efter valförrättningens slut, ingifva

till Konungens Befallningshafvande,

som genom kungörelse, hvilken i allmänna

tidningarna införes, utsätter viss kort tid,

inom hvilken underdånig förklaring må

öfver besvären till Konungens Befallningshafvande

aflämnas. Sedan den tid tilländagått,

har Konungens Befallningshafvande

att besvärshandlingarna jämte de förklaringar,

som må hafva inkommit, ofördröjligen

till Konungen insända, för att i

Dess Högsta domstol skyndsamt föredragas

och afgöras.

§ 13-

Riksdagsman i Första Kammaren äger

ej att för denna befattning något arfvode

uppbära. Vill han befattningen sig afsåga,

äger han det göra vid valtillfället

eller sedermera, mellan riksdagar, hos

Konungens Befallningshafvande.

6 Höft. 23

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

b) Andra Kammaren.

(Nuvarande lydelse:)

§ 13.

1. Andra Kammarens ledamöter skola

till ett antal af tvåhundratrettio, där af

etthundrafemtio för landet och åttio för

städerna, väljas för en tid af tre år, räknade

från och med Januari månads början

året näst efter det, under hvilket valet

skett.

2. A landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval

äfven räknas köpingar,

utses för hvarje domsaga en riksdagsman.

Understiger domsagornas antal

etthundrafemtio, skola, för ernående af

det bestämda antalet riksdagsmän, de

folkrikaste domsagorna, så vidt ske kan

häradsvis, indelas i två valkretsar, som

hvardera välja en riksdagsman. Öfverstiger

domsagornas antal etthundrafemtio,

skola, i den mån sådant erfordras,

domsagor, som gränsa intill hvarandra

och hafva minsta sammanlagda folkmängden,

förenas, två och två, till en

valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår

till eller öfverstiger en åttiondedel af

folkmängden i rikets alla städer, väljes

efter stadens folkmängd en riksdagsman

för hvarje fullt tal, motsvarande en åttiondedel

af städernas folkmängd. Städer,

med mindre folkmängd än nu är sagdt,

ordnas, så vidt lämpligen ske kan länsvis,

i så många valkretsar, som, med

iakttagande af att hvardera utser en riksdagsman,

erfordras för uppnående af

det i mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän

för städerna.

4. Indelningen af omförmäla valkretsar,

så ock riksdagsmännens antal

för hvar och en af de städer, hvilkas

folkmängd i och för sig berättigar dem

att utan förening med annan stad välja

(Föreslagen lydelse:)

§ 14.

Andra Kammarens ledamöter skola till

ett antal af tvåhundratrettio väljas för

en tid af tre år, räknade från och med

januari månads början året näst efter det,

under hvilket valet skett.

§ 15.

1. Hvart och ett af rikets län, till

hvilka i fråga om riksdagsmannaval

Stockholms stad är att hänföra, utgör

med undantag för de fall, hvarom nedan

förmäles, en valkrets.

2. Stad, hvars folkmängd vid början

af andra året före en treårsperiod uppgår

till eller öfverstiger tre tvåhundratrettiondelar

af rikets folkmängd, skall

från och med denna treår speriod utgöra

en valkrets. Inträffar sedermera vid

början af andra året före en treårsperiod,

att folkmängden i sådan stad ej längre

uppgår till en nittiondel af rikets folkmängd,

skall den stad icke vidare bilda

egen valkrets.

3. Där ett län eller, om en eller

flera af ett läns städer bilda egna valkretsar,

Öfriga delen af sådant län till

följd af särskilda omständigheter, såsom

folkmängdens storlek eller samfärdsförhållandena,

finnes lämpligen böra delas,

må dylikt lån eller dylik länsdel utgöra

högst två valkretsar.

4. Rikets indelning i valkretsar innehålles

i lagen om val till Riksdagens

Andra Kammare.

§ 16.

1. Inom hvarje valkrets väljes, efter

folkmängden vid början af året näst

före den treårsperiod, för hvilken valen

s. 177 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

177

(Nuvarande lydelse:)

riksdagsman, bestämmes, efter ofvan angifna

grunder, hvart tionde år af Konungen.

Den ordning, som sålunda fastställes,

vinner ej tillämpning förr ån vid

de val, hvilka näst därefter, enligt § 15

mom. 1, skola äga rum. Köping eller

annat samhälle, som erhåller stadsprivilegier,

räknas i fråga om riksdagsmannaval

fortfarande Ull landet, till dess ny

valkretsordning varder fastställd.

5. Uppgår städernas folkmängd till

mer än åttio tvåhundratrettiondedelar af

folkmängden i hela riket, skall det här

ofvan föreskrifna antalet riksdagsmän

tvåhundratrettio utses för landet och för

städerna efter förhållandet mellan folkmängden

å landet och i städerna. Det

antal riksdagsmän, som sålunda bör utses

för landet och för städerna, bestämmes

af Konungen vid fastställande af den

i mom. 4. omförmålda ordning, därvid i

öfrigt stadgandena i mom. 2 och 3 skola

i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

§ 14.

Valrätt tillkommer inom den kommun,

där han bosatt är, en hvar i kommunens

allmänna angelägenheter röstberättigad

man, hvilken antingen äger

eller med stadgad åborätt innehafver fast

egendom på landet eller i stad till ett

taxeringsvärde af minst ett tusen riksdaler,

eller för lifstid eller för minst

fem år arrenderar jordbruksfastighet

till taxeringsvärde, ej understigande sex

tusen riksdaler, eller ock erlägger till

staten bevillning för en till minst åttahundra

riksdaler uppskattad årlig inkomst.

(.Föreslagen lydelse:)

gälla, en riksdagsman för hvarje fullt

tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel

af rikets folkmängd; och skola för ernående

af hela antalet tvåhundratrettio

riksdagsmän de valkretsar, hvilkas folkmängd

mest öfverskjuter de tal, som,

efter hvad nyss är sagdt, åro bestämmande

för riksdagsmännens antal inom

valkretsarna, hvar för sig i ordning

efter öfverskottens storlek vara berättigade

att välja ytterligare en riksdagsman.

Äro öfverskottstalen lika för två eller

flera valkretsar, afgöres, där så är nödigt,

företrädet genom lottning på sätt i § 6

mom. 7 är stadgadt. Ej må dock i någon

valkrets antalet riksdagsmän understiga

tre.

2. Det antal riksdagsmän, hvarje

valkrets enligt ofvan angifna grunder

äger utse, fastställes af Konungen.

§ 17.

Valrätt tillkommer en hvar vålfrejdad

svensk man, som är skyldig till staten

erlägga direkt skatt, från och med kalenderåret

näst efter det, hvarunder han

uppnått tjugufem års ålder, dock ej

a) den, som står under förmynderskap

eller är i konkurstillstånd;

b) den, som häftar för understöd,

hvithet under löpande eller sistförflutna

kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats

honom själfhans hustru eller

minderåriga barn;

c) den, som icke erlagt de honom påförda

utskylder till stat och kommun,

hvilka förfallit till betalning under de

tre sistförflutna kalenderåren;

d) värnpliktig, som icke fullgjort de

honom till och med utgången af sistförflutna

kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

(Nuvarande lydelse:)

§ 15.

1. Val till riksdagsmän i Andra

Kammaren verkställas under September

månad året näst före början af de tre

år, för hvilka valen gälla.

2. Förordnar Konungen nya val etter

afgår eljest riksdagsman för Andra

Kammaren innan den tid, för hvilken

han blifvit vald, tilländalupit, verkställes

ofördröjligen inom den valkrets, som utsett

den afgångne, nytt val för den återstående

tiden.

§ 16-

1. Å landet väljes riksdagsman

medelst elektorer. För hvarje kommun

utses inför kommunalstämmans ordförande

en elektor och därutöfver, efter

folkmängden, en för hvarje fullt tal af

ett tusen: Desse elektorer sammanträda

till riksdagsmannaval inför domhafvanden

i den domsaga, titt hvilken valkretsen

liörer, eller, om två domsagor äro förenade

till en valkrets, inför domhafvanden i den

af dessa domsagor, hvilken den största

folkmängden äger.

2. I de valkretsar, som bestå af två

eller flera städer, utses inför magistraten

en elektor för hvarje stad och därutöfver,

efter folkmängden, en för hvarje fullt tal

af femhundra. Desse elektorer samman
-

(Föreslagen lydelse:)

Närmare bestämmelser rörande tilllämpningen

af nu stadgade villkor meddelas

i vallagen.

§ 18.

1. Val till riksdagsman i Andra Kammaren

utsättes af Konungens Befallningshafvande

att äga rum någon dag i September

månad året näst före början af

de tre år, för hvilka valet gäller.

För de fall, då, titt följd däraf att

hela antalet å förslag uppförda valbara

kandidater är mindre än det antal riksdagsmän,

som skall väljas, etter uppgår

till jämnt det antal platser, som är att

besätta, val ej skall å sålunda utsatt Hd

äga rum, meddelas bestämmelser i vallagen.

2. Förordnar Konungen nya val, verkställas

dessa ofördröjligen för den återstående

tiden.

§ 19-

1. Andra Kammarens ledamöter väljas

enligt proportionellt och omedelbart

valsätt. Hvarje röstande äge därvid en

röst, som han må gifva odelad åt en

etter lika fördela mellan flera.

2. Inom de särskilda valkretsarna

förrättas valen i allmänhet kommunvis,

och hvarje kommun bildar då ett valdistrikt;

men kommun, som till följd af

folkmängdens storlek, samfärdsförhållandena

eller andra orsaker finnes icke

lämpligen böra utgöra ett enda valdistrikt,

må efter beslut af Konungens Befallningshafvande

delas i två eller flera valdistrikt.

Årligen skall, på sätt vallagen föreskrifver,

för hvarje sådant distrikt upprättas

röstlängd, som ovillkorligen gäller,

s. 179 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

179

{Nuvarande lydelse:)

träda Ull riksdagsmannaval inför magistraten

i den stad inom valkretsen, som

största folkmängden äger.

3. Kommuner, som hafva att gemensamt

välja riksdagsman, äga dock begagna

det omedelbara valsättet, därest af

de röstberättigade så beslutas. Då förslag

härom af de röstberättigade i en

kommun väckes medelst beslut, fattadt

inför kommunalstämmas ordförande eller

magistrat, varder sådant meddeladt Konungens

Befallningshafvande, som från

öfriga till valkretsen hörande kommuner

infordrar de röstberättigades röster och

utfärdar kungörelse om utgången, efter

thy som de flesta afgifna rösterna varit

för bifall eller af slag. I sistnämnda fall

kan frågan icke förr, än en tid af fem

år därefter förflutit, å nyo upptagas.

Beslutas åter förändringen, träder den

i kraft vid det val, som näst efter en

månad från kungörelsens utfärdande inträffar,

och gäller för en tid af minst

fem år, hvarefter beslut om dess upphörande

kan på lika sätt som om dess

införande fattas.

Vid de omedelbara valen afgifvas

rösterna, särskildt för hvarje kommun,

inför kommunalstämmas ordförande etter

magistrat; och skola för rösternas sammanräknande

och fullmakts utfärdande

åt den, som de flesta rösterna erhållit,

valprotokollen insändas, för kommunerna

å landet titt domhafvanden och för städerna

till magistraten i den stad, som

största folkmängden äger. Vid dessa

protokolls affattande böra till ledning

tjäna formulär, som af Konungen fastställas.

4. I stad, där magistrat ej finnes,

skall den för sådan stad särskildt tillsatta

styrelse etter dess ordförande taga

den befattning med riksdagsmannaval,

som enligt denna § samt §§ 18, 20 och

22 tillhör magistrat eller dess ordförande.

{Föreslagen lydelse.)

intill dess ny röstlängd på enahanda

sätt kommit till stånd.

3. Val sker medelst användande af

offentliga vallistor, fastställda och kungjorda

af Konungens Befallningshafvande

på grund af dit ingifna valförslag

och anmälningar, på sätt i vallagen

stadgas. Ej må samma kandAdats

namn på mer än en vallista förekomma.

För omröstningen skola begagnas

tryckta, vid valförrättningen tillhandahållna

röstsedlar, upptagande samtliga

de vallistor, som före valet kungjorts, å

hvilka röstsedlar af den väljande medelst

understrykning på i vallagen angifvet

sått tydligt utmärkes hvart och ett namn,

på hvithet han vill rösta.

4. Ej må någon rösta på andra än

dem, hvilkas namn äro på röstsedeln

tryckta.

A röstsedeln må ej utmärkas flera,

men väl färre, namn än det antal riksdagsmän,

som skall väljas.

Är å röstsedel endast ett namn understruket,

har den kandidat, som därmed

afses, erhållit den röstandes hela röst.

Äro två namn understrukna, har hvardera

kandidaten erhållit en half röst; åro

tre namn understrukna, har en hvar af de

tre kandidaterna erhållit en tredjedels röst

och så vidare, så att den del af en hel röst,

som, när mer än ett namn å röstsedeln

under strukits, tillkommer en hvar af de

på röstsedeln utmärkta kandidater, alltid

motsvarar deras antal.

Valmannen vare ej bunden att rösta

uteslutande inom en vallista på röstsedeln,

utan äge full frihet att rösta på

kandidater å skilda listor.

5. Sammanräkning af de vid valet

afgifna röster verkställes af Konungens

Befallningshafvande, därvid, sedande giltiga

röstsedlarna ordnats i grupper efter antalet

af de å hvarje sedel gjorda namnunderstrykningar,

sammanräknas först, för er
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

(Nuvarande lydelse:)

5. I stad, som har att ensam sända

en eller flere riksdagsmän, förrättas valen

omedelbart inför magistraten; och må,

där flere riksdagsmän skola utses, staden,

på sätt om val till stadsfullmäktige är

stadgadt, kunna indelas i valkretsar.

§ 17.

Vid så väl elektors- som riksdagsmannaval

tillkommer hvarje röstande en

röst. Den, som därvid erhållit de flestas

röster, vare lagligen vald, och skilje

lotten emellan dem, som erhållit lika

röstetal.

(.Föreslagen lydelse:)

hållande af hvarje kandidats rösttal, de

röster och röstclelar, hvilka honom tillfallit,

och därefter, för utrönande af sammanlagda

rösttalet för hvarje lista, samtliga rösttalen

för de kandidater, hvilka äro uppförda på

en och samma lista. För lista, som upptager

en enda kandidat, är hans rösttal

listans rösttal.

6. De platser, som äro att besätta,

fördelas mellan de olika listorna efter den

grund att, då någon lista tillerkännes en

plats för en viss röstmängd, samma röstmängd

medför lika rätt för hvarje annan

lista, och på det sätt, att platserna, en efter

annan, tilldelas den af de olika listorna,

som för hvarje gång uppvisar det största

jämförelsetalet. Jämförelsetalet är för

hvarje lista dess rösttal, så länge listan

ännu icke fått någon plats sig tillerkänd,

halfva rösttalet, så länge listan erhållit

allenast en plats, tredjedelen af rösttalet, „

så länge listan erhållit allenast två platser,

och så vidare i fortsatt följd. År o, i

fråga om någon plats, två eller flera af

jämförelsetalen lika, äge den lista företräde,

hvars rösttal är störst. Aro äfven

rösttalen lika, skilje lotten. Har en lista

redan erhållit så många platser, som listan

upptager kandidater, varde den från vidare

jämförelse utesluten.

7. De platser, som sålunda tillkomma

en lista, tilldelas dem af de valbara kandidaterna

därå, som äga högsta rösttalen.

Vid lika rösttal, eller, i händelse plats skall

tilldelas två eller flera kandidater, som icke

personligen erhållit någon röst, skilje lotten.

8. Närmare bestämmelser meddelas i

vallagen.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

181

(Nuvarande lydelse:) (.Föreslagen lydelse:)

Vid dessa val skola till efterrättelse

tjäna de för kommunerna gällande röstlängder,

som böra innehålla anteckning

om dem, hvilken enligt 14 § valrätt tillkommer.

§ 18.

Konungens Befallningshafvande åligger

att, när val till riksdagsman i Andra

Kammaren erfordras, därom underrätta

vederbörande valförrättare, som låter tid

och ort för valet i kyrkorna kungöra,

med särskild föreskrift att elektorsval,

där det äger rum, skall hållas minst

åtta dagar före riksdagsmannavalet. Skulle

i någon församling offentlig gudstjänst

ej förrättas å söndag, då kungörelsen bör

uppläsas, skatt, på prästerskapets anmodan,

vederbörande kronobetjänt kungörelsen

skyndsamt kringsända. I kungörelse

om omedelbart val i valkrets, som utgöres

af två eller flera kommuner, erinras om

valprotokollens ofördröjliga insändande till

välförrättaren och om dagen för rösternas

sammanräknande.

För kallelse till elektorsval gäller i

tillämpliga delar hvad om kallelse till

kommunalstämma och allmän rådstuga

stadgadt är.

Där elektorsval hållet är, skall ordföranden

i kommunalstämma eller i magistrat,

som valet förrättat, åt den eller

dem, som fått elektor sbefattning sig uppdragen,

såsom fullmakt meddela till riktigheten

bestyrkt utdrag af valprotokollet.

Vid detta protokolls affattande bör till

ledning tjäna formulär, som af Konungen

fastställes.

§ 19.

Till ledamöter i Andra Kammaren

kunna endast väljas män, som uppnått

tjugofem års ålder samt, enligt 14 §, äga

valrätt inom den kommun etter någon af

de kommuner, för hvilka de väljas.

§ 20.

Till ledamöter i Andra Kammaren

kunna endast utses män, som vid. valtillfället

äga valrätt inom den valkrets,

för hvilken de väljas.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

(Nuvarande lydelse:)

§ 20.

För den, som blifvit utsedd till ledamot

i Andra Kammaren, utfärdas ofördröjligen

fullmakt i två exemplar, underskrift

för valkrets å landet af domhafvanden,

för stad, som ensam sänder

riksdagsman, af stadens magistrat, och

för valkrets, som består af flera städer,

af den magistrat, som valet slutligen

handlagt; och skall det ena exemplaret

öfverlämnas åt den valde och det andra

insändas till Justitie-departementet. Fullmakterne

höra hafva följande lydelse:

»Vid riksdagsmannaval, som den —

— hållits i N. N. domsaga» (»N. N. valdistrikt

af N. N. domsaga») eller »i N. N.

stad» (»städer»), »har N. N. blifvit utsedd

till ledamot af Riksdagens Andra

Kammare för en tid af tre år, räknade

från och med den 1 Januari nästkommande

är» (eller om valet hållits efter

treårsperiodens början: »för tiden till

den 1 Januari år — —»), »hvarom detta

länder till bevis och fullmakt.» Ort och tid.

§ 21.

Riksdagsman, som för Andra Kammaren

vald blifvit, må ej denna befattning

sig undandraga, med mindre han företer

giltiga skäl för afsägelse. Såsom sådana

anses:

1. de hinder allmänna lagen upptager

såsom laga förfall;

2. ålder öfver 60 år;

3. att den valde tillförene såsom riksdagsman

bevistat tre lagtima riksdagar.

Afsägelse af riksdagsmannauppdrag,

som göres vid valtillfälle, pröfvas af valförrättaren.

Sker afsägelse efteråt, mellan

riksdagar, pröfvas den af Konungens Befallningshafvande.

(Iöreslagen lydelse:)

§ 21.

För en hvar, som blifvit utsedd till

ledamot i Andra Kammaren, utfärdas ofördröjligen

af Konungens Befallningshafvande

fullmakt i två exemplar, af hvilka

det ena öfverlämnas åt den valde och det

andra insändes till Justitie-departementet.

Om lydelsen af fullmakt förordnas i

vallagen.

§ 22.

1. Riksdagsman, som för Andra Kammaren

vald blifvit, må ej denna befattning

sig undandraga, med mindre han företer

giltiga skäl för afsägelse. Såsom sådana

anses:

a) de hinder allmänna lagen upptager

såsom laga förfall;

b) ålder öfver 60 år;

c) att den valde tillförene såsom riksdagsman

bevistat tre lagtima riksdagar.

Afsägelse af riksdagsmannauppdrag,

ehvad den göres vid valtillfälle eller efteråt,

mellan riksdagar, pröfvas af Konungens

Befallningshafvande.

2. Har någon, som blifvit vald till

riksdagsman, afsagt sig uppdraget, och

pröfvas afsägelsen giltig, då inträde i hans

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

188

(Nuvarande lydelse:)

§ 22.

1. År någon missnöjd med val till

riksdagsman i Andra Kammaren, må lian

däröfver anföra besvär hos Konungens

Befallningshafvande i valorten eller, där

fråga om val för [lera domsagor eller

städer handlagts inom särskilda län, hos

B ef ältning skaf vanden i det län, där slutliga

handläggningen skett. För det ändamål

äger klaganden hos domhafvande

eller magistrat, som slutligen handlagt

valfrågan, äska behörigt protokollsutdrag,

hvilket genast eller inom högst två dagar

därefter bör till klaganden utlämnas; och

skall han, vid förlust af talan, sist inom

åtta dagar efter valförrättningens slut

ingifva sina besvär till Konungens Befallningshafvande,

som, på sätt i 11 §

stadgas, lämnar vederbörande tillfälle att

sig förklara samt sist innan nästa dags

utgång, efter det den för förklarings afgifvande

bestämda tid tilländalupit, sitt

utslag i målet utfärdar.

2. Den med Konungens Befallningshafvandes

utslag missnöjde äger att, sistinom

åtta dagar efter däraf erhållen del,

Bih. till Biksd. Prot. 1905. 3 Sami.

(Föreslagen lydelse:)

ställe den af kandidaterna på samma lista,

som enligt de i § 19 mom. 7 angifna

grunder kommer de valda riksdagsmännen

närmast.

Samma lag vare, då eljest ledig vorden

plats i kammaren skall fyllas.

Finnes å den lista, som upptagit den

afgångne, till fyllande af dennes plats

ingen valbar kandidat, skall platsen efter

de i § 19 mom. 7 stadgade grunder fyllas

från den af de öfriga listorna, som vid

fortsättande af det i § 19 mom. 6 angifna

förfarande finnes närmast berättigad till

den obesatta platsen. Huru för fyllande

af ledig plats förhållas skall, när valbar

kandidat saknas å samtliga vallistor, därom

stadgas i vallagen.

§ 23.

1. Är någon missnöjd med val till riksdagsman

i Andra Kammaren eller sådan

Konungens Befallningshafvandes åtgärd,

som står i omedelbart samband med själfva

valet, eller vill någon klaga öfver beslut,

hvarigenom af honom gjord afsägelse af

riksdagsmannauppdrag ej blifvit godkänd,

må han däröfver hos Konungen anföra

besvär. För sådant ändamål äger klaganden

hos Konungens Befallningshafvande

äska behörigt protokollsutdrag,

hvilket inom högst tre dagar därefter bör

till klaganden utlämnas; och skall han,

vid förlust af talan, sist inom tio dagar

efter valförrättningens slut eller, där afsägelse

skett senare än vid valtillfälle, efter

erhållen del af Konungens Befallningshafvandes

beslut sina till Konungen ställda

besvär ingifva till B ef ältning skaf''vanden,

som, på sätt i § 12 stadgas, lämnar vederbörande

tillfälle att sig förklara. Sedan

den för förklarings afgifvande bestämda

tid tilländalupit, hav Konungens Befallningshafvande

att besvären jämte alla målet

rörande handlingar ofördröjligen till Ko6

Höft. 24

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Konstitutionsutskottets Utlutande N:o 6.

(.Nuvarande lydelse:)

till Konungens Befallningshafvande inlämna

sina besvär, ställda till Konungen,

hvarefter med målet vidare så förhålles,

som ofvan i 11 § sägs.

3. Vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom

af honom gjord afsägelse af riksdag

smannauppdrag ej blifvit godkänd, förfares

i afseende därå, om afsägélsen ägt

rum vid valtillfälle, enligt mom. 1 i denna

§ och, om afsågelsen efteråt skett hos Konungens

Befallningshafvande, enligt mom. 2.

§ 23.

Hvarje ledamot af Andra Kammaren

åtnjuter af statsmedel ersättning för resekostnad

till och från riksdagen samt arfvode

af ett tusen tvåhundra riksdaler för

hvarje lagtima riksdag; dock att, när antingen

Konungen upplöser Riksdag, innan

den varit fyra månader tillsammans, eller

ledamot af Kammaren eljest afgår från

sin befattning under riksdagen, innan så

lång tid af dess sammanträde förflutit,

eller Riksdagen sammanträder i följd däraf

att Konungen, med upplösande af Riksdag,

förordnat om nya val, så ock under

urtima riksdag, Kammarens ledamot undfår,

jämte resekostnadsersättning, i dagtraktamente

tio riksdaler, hvilket dock ej

må öfverstiga sammanlagdt ett tusen tvåhundra

riksdaler.

Den ledamot af Kammaren, som icke

i rätt tid vid riksdagen sig inställer, skall

för hvarje dag han uteblifver vara förlustig

tio riksdaler af arfvodet.

{Föreslagen lydelse:)

nungen insända, hvarefter med målet

vidare så förhålles, som i § 12 sägs.

2. Vid pröfning af besvär öfver riksdagsmannaval

må sådana omständigheter

ej verka till valets upphäfvande, som, utan

att öfva inflytande på den omedelbara utgången

af valet, kunna äga inverkan allenast

på frågan om hvilka vid sedermera

inträffade ledigheter må varda till riksdagsmän

utsedde.

§ 24.

Hvarje ledamot af Andra Kammaren

åtnjuter af statsmedel ersättning för resekostnad

till och från riksdagen samt arfvode

af ett tusen tvåhundra riksdaler för

hvarje lagtima riksdag; dock att, när antingen

Konungen upplöser Riksdag, innan

den varit fyra månader tillsammans, eller

ledamot af Kammaren eljest afgår från

sin befattning under riksdagen, innan så

lång tid af dess sammanträde förflutit,

eller Riksdagen sammanträder i följd däraf"

att Konungen, med upplösande af Riksdag,

förordnat om nya val, så ock under

urtima riksdag, Kammarens ledamot undfår,

jämte resekostnadsersättning, i dagtraktamente

tio riksdaler, hvilket dock ej

må öfverstiga sammanlagdt ett tusen tvåhundra

riksdaler.

Den ledamot af Kammaren, som icke

i rätt tid vid riksdagen sig inställer, skall

för hvarje dag han uteblifver vara förlustig

tio riksdaler af arfvodet.

c) Gemensamma bestämmelser.

§ 24. § 25.

Rösträtt må ej utöfvas af annan val- Rösträtt må ej utöfvas af annan valberättigad

än den, som vid valtillfälle berättigad än den, som vid valtillfälle

personligen sig inställer. personligen sig inställer.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

185

(.Nuvarande lydelse.-)

§ 27.

Därest någon varder för samma tid

vald till ledamot af bägge Kamrarna eller

till ledamot af endera för två eller flera

valkretsar, må på honom ankomma att

bestämma i hvilkendera Kammaren han

vill inträda eller för hvilken valkrets

han vill anses till riksdagsman vald.

Dock åligger honom att hos Konungens

Befallningshafvande i den ort, för hvilken

han riksdagsmannauppdrag ej mottager,

därom göra skyndsam anmälan.

§ 28.

Hos Konungen göres af hvardera Kammaren

anmälan om de ledigheter inom

Kammaren, hvilka skola under samma

eller innan nästa riksdag genom val fyllas,

hvarefter Konungen anbefaller Dess Befallningshafvande

föranstalta, att nya val

anställas.

Om emellan riksdagar ledighet i någondera

Kammaren genom ledamots afgång

uppstår, åligger Konungens Befallningshafvande,

när den afgångne tillhört Andra

Kammaren, att föranstalta om nytt val;

och, då den afgångne varit ledamot af

Första Kammaren, att om ledigheten göra

anmälan hos Konungen, som förordnar

om nytt vals anställande.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer

att granska rikets grundlagar samt att

hos Kiksdagen föreslå de ändringar däruti,

dem utskottet anser högst nödiga eller

nyttiga och möjliga att verkställa, så ock

att meddela utlåtande öfver de från Kamrarna

till utskottet hänvisade grundlagsfrågor.

{Föreslagen lydelse:)

§ 27.

Därest någon varder för samma tid

vald till ledamot af bägge Kamrarna eller

till ledamot af Första Kammaren för

två eller flera valkretsar, må på honom

ankomma att bestämma i hvilkendera

Kammaren han vill inträda eller för hvilken

valkrets han vill anses till riksdagsman

vald. Dock åligger honom att hos

Konungens Befallningshafvande i den ort,

för hvilken han riksdagsmannauppdrag ej

mottager, därom göra skyndsam anmälan.

§ 28.

Hos Konungen göres af hvardera

Kammaren anmälan om de ledigheter inom

Kammaren, hvilka skola under samma

eller innan nästa riksdag fyllas, hvarefter

Konungen anbefaller Dess Befallningshafvande

föranstalta, att annan utses i den

afgångnes ställe.

Om mellan riksdagar ledighet i någondera

Kammaren genom ledamots afgång

uppstår, åligger Konungens Befallningshafvande,

när den afgångne varit ledamot

af Första Kammaren, att om ledigheten

göra anmälan hos Konungen, som

förordnar om nytt vals anställande; och

då den afgångne tillhört Andra Kammaren,

att föranstalta om utseende af annan person

i den afgångnes ställe.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer

att granska rikets grundlagar och vallag,

hvarom i § 49 regeringsformen förmärs,

samt att hos Riksdagen föreslå de ändringar

däruti, dem utskottet anser högst

nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa,

så ock att meddela utlåtande öfver

de från Kamrarna till utskottet hänvisade

grundlags- och vallagshtxgov.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

(Nuvarande lydelse:)

2. Utskottet åligger ock att äska

de i Statsrådet förda protokoll, med

undantag af dem, som angå ministeriella

ärenden och kommandomål, hvilka endast

i hvad som rörer kända och af utskottet

uppgifna händelser kunna fordras. Om

utskottets rätt och plikt att, efter granskning

af dessa protokoll, hos Riksdagen

anmäla de anmärkningar, hvartill denna

granskning funnits föranleda, eller eljest

vidtaga den med anledning af gjord anmärkning

erforderliga åtgärd, så ock att,

när af riksdagsman eller af annat utskott

än Konstitutionsutskottet fråga blifvit

väckt, att Statsrådet eller någon dess

ledamot eller föredragande sitt ämbete

på obehörigt sätt utöfvat, däröfver, före

frågans afgörande af Riksdagen, afgifva

yttrande, därom är i regeringsformen

stadgadt.

3. Utskottet tillkommer jämväl att,

då olika meningar mellan Kamrarna uppstå,

till hvilket utskott uppkomna frågor

och ämnen böra hänvisas, därom besluta,

så ock att skilja mellan Kammare och

dess talman, då den senare vägrar proposition.

(Föreslagen lydelse:)

2. Utskottet åligger ock att äska de

i Statsrådet förda protokoll, med undantag

af dem, som angå ministeriella ärenden

och kommandomål, hvilka endast i hvad

som rörer kända och af utskottet uppgifna

händelser kunna fordras. Om utskottets

rätt och plikt att, efter granskning

af dessa protokoll, hos Riksdagen

anmäla de anmärkningar, hvartill denna

granskning funnits föranleda, eller eljest

vidtaga den med anledning af gjord anmärkning

erforderliga åtgärd, sa ock att,

när af riksdagsman eller af annat utskott

än Konstitutionsutskottet fråga blifvit

väckt, att Statsrådet eller någon dess

ledamot eller föredragande sitt ämbete

på obehörigt sätt utöfvat, däröfver, före

frågans afgörande af Riksdagen, afgifva

yttrande, därom är i regeringsformen

stadgadt.

3. Utskottet tillkommer jämväl att,

då olika meningar mellan Kamrarna uppstå,

till hvilket utskott uppkomna frågor

och ämnen böra hänvisas, därom besluta,

så ock att skilja mellan Kammare och

dess talman, då den senare vägrar proposition.

Öfv ergångsstadgande.

Intill dess nya val i hela riket till

Andra Kammaren första gången förrättas

efter utgången af augusti manad 1907,

skola i fråga om val till kammaren

tillämpas de före är 1906 i sådant hänseende

gällande stadganden.

b)

c)

A)

e)

herr Broeks motion n:o 221,

herr Setterbergs motion n:o 246,

herr Lundebergs in. fl. motion n:o 32,

herr Elowsons motion n:o 214,

herr Nydals motion n:o 219,

s. 187 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

187

f) herr Roos’ m. fl. motion n:o 228,

g) herr Brantings in. fl. motion n:o 237,

h) herr Centerwalls motion n:o 276,

i) herr Staaffs in. fl. motion n:o 231,

k) herr Johansons motion n:o 258,

l) herr Brodins motioner n:is 220 och

260,

in) herr Sjöcronas motion n:o 30,

icke må föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 april 1905.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Reservationer:

af lierrar Lars Berg, Carl Nyström och friherre Kappe, hvilka

anfört:

»Vi hafva visserligen i allt öfrigt instämt i utskottets yttrande och

förslag, men tillika, på de af herr Lundeberg in. fl. i motionen n:o 32

anförda skäl, ansett, att utskottet i samband med öfriga angående utsträckning

af valrätten till Riksdagens Andra Kammare framlagda förslag

till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen bort föreslå

ändring af § 71 regeringsformen och § 65 riksdagsordningen. Vi

hafva nämligen icke kunnat finna, att dessa föreslagna ändringar i reglerna

för de gemensamma voteringarna icke lämpligen böra såsom

villkor förbindas med den ifrågavarande rösträttsutvidgningen, då å ena

sidan behofvet och nödvändigheten af en sådan begränsning af dessa

voteringar från många håll framhållits och erkänts — icke minst kraftigt

från statsrådsbänken under 1904 års rösträttsdebatt i Första Kammaren

— och då å andra sidan vi icke kunna tänka oss någon annan möjlighet

för genomförande af den försiktighetsåtgärd, som så allmänt anses

vara af nöden, än att detta sker i samband med rösträttsreformen.

Vi hafva därför yrkat, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen ville såsom livilande till vidare

grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till

ändrad lydelse af §§ 31, 49, 53 och 71 regeringsformen

samt §§ 10 till och med 25 äfvensom §§ 27,

28, 38 och 65 riksdagsordningen så ock till öfvergångsstadgande

i riksdagsordningen:

Regeringsformen.

(Nuvarande lydelse:)

§ 31.

§ 49.

§ 53.

(Föreslagen lydelse:)

§ 49.*

* Lika med utskottets förslag.

s. 189 Kontrollera mot PDF

■p

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

189

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

§ 71. § 71.

Pa enahanda sätt förfares jämväl, där På enahanda sätt förfares jämväl, där

Kamrar no sig icke förena om grunderna Kamrarne sig icke förena om grunderna

för någon bevillning, sättet för deras för någon bevillning, sättet för deras

tillämpning eller bevillningens fördelning tillämpning eller bevillningens fördelning

till utgörande. till utgörande; dock att bägge kamrarnes

sammanstämmande beslut erfordras ej

mindre för meddelande af nya bestämmelser

rörande skattefrihet eller lindring

i skatten för viss inkomst eller förmögenhet,

än äfven, när fråga är om bevillnings

utgörande efter progressiv skala,

(eller med olika skattesatser för olika

slag af inkomst eller förmögenhet), för fastställande

eller ändring af bestämmelser

rörande skatteskala, förhållandet mellan

skattesatser för inkomst eller förmögenhet

af olika slag samt den procent af inkomst

eller förmögenhet, hvartill skatten högst

må uppgå.

Riksdagsordningen.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

§ 10*

§ 11.*

§ 12*

§ 13.*

{§ 14.*

< § 15.*

§ 16.*

§ 17*

§ 18.*

§ 19*

§ 25.

§ 10.

§ 11

§ 12.

§ 13.

§ 14.

§ 15.

§ 16.

§ 17.

§ 18.

* Lika med utskottets förslag.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

(Nuvarande lydelse:)

§ 19.

§ 20.

§ 21.

§ 22.

§ 23.

§ 24.

§ 27.

§ 28.

§ 38.

§ 65.

När, i fråga om statsutgifter eller

bevillning, eller om reglementariska föreskrifter

för Riksbanken, dess "inkomster

och utgifter, eller om ansvarsfrihet för

Fullmäktige i Riksbanken, eller om Riksgäldskontorets

styrelse och förvaltning,

inkomster och utgifter, Kamrarne fatta

stridiga beslut, som ej uppå vederbörligt

utskotts förslag varda sammanjämkade,

skola bägge Kamrarne hvar för sig rösta

om de olika beslut, hvari hvardera förut

stannat; kommande den mening, som därvid

erhåller de flesta ledamöters af båda

Kamrarne sammanräknade röster, att gälla

såsom Riksdagens beslut. För att vid

sådan omröstning förekomma lika antal

röster, skall i Andra Kammaren afläggas

och förseglas en sedel, hvilken, i händelse

de öfrige sammanräknade rösterna utfalla

lika, öppnas och afgör frågan. Är pluralitet

redan vunnen, bör den aflagda sedeln

ouppbruten genast förstöras.

(Föreslagen lydelse:)

§ 20. *

§ 21.*

§ 22*

§ 23.*

§ 24.*

§ 25*

§ 27. *

§ 28. *

§ 38.*

§ 65.

När, i fråga om statsutgifter eller

bevillning, med det undantag, hvarom i

regeringsformens 71 § förmåles, eller om

reglementariska föreskrifter för Riksbanken,

dess inkomster och utgifter, eller om

ansvarsfrihet för Fullmäktige i Riksbanken,

eller om Riksgäldskontorets styrelse och

förvaltning, inkomster och utgifter, Kamrarne

fatta stridiga beslut, som ej uppå

vederbörligt utskotts förslag varda sammanjämkade,

skola bägge Kamrarne hvar

för sig rösta om de olika beslut, hvari

hvardera förut stannat; kommande den

mening, som därvid erhåller de flesta

ledamöters af båda Kamrarne sammanräknade

röster, att gälla såsom Riksdagens

beslut. För att vid sådan omröstning

förekomma lika antal röster, skall i Andra

Kammaren afläggas och förseglas en sedel,

hvilken, i händelse de öfrige sammanräknade

rösterna utfalla lika, öppnas och

afgör frågan. Är pluralitet redan vunnen,

bör den aflagda sedeln ouppbruten genast

förstöras.

Öfvergångsstadgande. *»

* Lika med utskottets förslag.

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

af herrar af Callerholm, Bergström, Barm och Staajf, hvilka anfört:

»Att kamrarnes flertal skulle komma att i direkt strid med eu

stark allmän opinion genomdrifva ett beslut om proportionellt valsätt

vid val till Andra Kammaren, anse vi otänkbart, så mycket mera som

man väl känner, att icke i någondera kammaren förefinnes någon verklig

öfvertygelse om _ lämpligheten af ett sådant valsätt vid dylika val.

A andra sidan synes det oss vara af synnerligen stor betydelse, att

Riksdagen ändtligen kunde antaga ett rösträttsförslag såsom hyflande,

på _ det att icke . frågans lösning måtte undanskjutas ännu en treårsperiod.

Att härvid den af herr Staafl in. fl. väckta motionen erbjuder

den för den frisinnade sidan mest tillfredsställande lösning, som för

närvarande är möjlig, torde vara obestridligt. Men äfven för öfriga

partier och grupper borde dessa motionärers förslag vara fullt antagligt,

då utsträckning af valrätten däri sökes genomförd med den minsta möjliga

rubbning i bestående förhållanden i öfrigt.

Da härtill kommer, att Andra Kammaren genom sitt beslut vid

nästlidet års riksdag uttalat sig för majoritetsvalprincipen och valkretsindelningens

fotande hufvudsakligen på enmansvalkretsar, å hvilka

grundsatser jämväl ifrågavarande motion bygger, hemställa vi,

att Riksdagen måtte bifalla den af herr Staaff

m. fl. väckta motionen.»

af herrar Elowson och Nyclal, som yttrat:

»Genom det af Kungl. Maj:t framlagda rösträttsförslaget hafva

två för vårt lands politiska lif banbrytande grundsatser blifvit ställda

i förgrunden, nämligen allmän rösträtt och proportionellt valsätt. Båda

äro till sin innebörd af såväl moralisk som politisk art. Genom rätt

att verksamt deltaga i val af riksdagsmän känner medborgaren sitt

personliga värde höjas, på samma gång som hans fosterlandskärlek

och hans pliktkänsla därigenom stärkes. Den väckelse, som medborgarsinnet

mottager genom dessa ideella krafters välgörande inflytande,

vinner ökad betydelse, om själfva sättet för valrättens utöfvande tillåter

valmannen att göra sin mening gällande, äfven i det fall att han icke

hör till den egentliga majoriteten.

Det kungl. förslaget har en stor förtjänst härutinnan, att valkretsindelningen

är fastställd efter geografiskt gifna gränser. Därigenom

vinnes den viktiga fördelen, att de samfällda valens princip kommer

till sin fulla utveckling. Valkretsarna äro därjämte i allmänhet tilljBill.

till Bilcsd. Prof. 1905. 3 Sami. 6 Höft. '' 25

s. 192 Kontrollera mot PDF

i 192

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

lyckligt folkrika, för att äfven minoritetspartierna må kunna blifva inom

nationalrepresentationen företrädda.

Den kungl. propositionen afser emellertid proportionellt valsätt

till endast Andra Kammaren. Men om Andra Kammarens ledamöter

skola väljas efter proportionell valmetod, så lär det icke vara hvarken

ändamålsenligt eller tillfredsställande att låta Första Kammarens sammansättning

framgå ur majoritetsval. En ingående undersökning af

de båda valsätten leder nämligen till insikten därom, att proportionalitetsvalen

äro ägnade att främja hela samhällets väl, under det att majoritetsvalen

tillgodose det segrande partiets intressen.

Uppenbart är, att en mångfald af politiska åskådningar förelinnes

hos de medborgare, som äro valbara till Första Kammaren. Men då

det ligger i majoritetsvalets begrepp att hålla minoriteten aflägsnad,

så blir däraf en naturlig följd, att mellanpartiernas åsikter icke kunna

göra sig hörda och att majoritetspartiet blifver allt mer och mer förhärskande.

Helt annorlunda skulle saken gestalta sig, om införande

af proportionellt valsätt till Första Kammaren komme att dit insläppa

målsmän för de skiftande meningarna bland kammarens valkorporationer.

Första Kammaren borde i öfrigt bibehålla sin politiska karakter

af öfverhus. Dess medlemmar, hvilka icke erhölle något riksdagsarfvode,

skulle fortfarande som hittills utses för nio år och äga obegränsad

rätt att, mellan riksdagarna, afsäga sig sina mandat.

Såsom grund för rösträtt torde den nu gällande principen om

samband mellan påförd bevillning och valrätt böra bibehållas. För

närvarande är det röstvärde, som tillkommer de ursprungliga valmännen

vid kommunalstämma och allmän rådstuga proportionellt mot det erlagda

bevillningsbeloppet intill en viss gräns. Denna gräns är emellertid

olika för land och stad. För den skull blir det nödvändigt, att

rösttalen vid kommunalstämma och rösttalen å allmän rådstuga vederbörligen

förmedlas. Detta torde riktigast kunna ske på det sätt, att i

grundlagen fastställes den röstskala, som, lika för stad och land, skall

ligga till grund för Första Kammarens bildande.

Flera skäl tala för, att valen till Första Kammaren äro medelbara

och att valen till Andra Kammaren äro omedelbara. Men båda kamrarnas

sammansättning bör framgå ur proportionella val. Därigenom

vinnas två stora fördelar: Svenska folket får inom hvardera kammaren

en rikare representation och samarbetet kamrarne emellan blir mera tillfredsställande.

Ett bibehållande af majoritetsvalen synes gifva en berättigad

anledning till det antagandet,‘ att en fara kan i framtiden därur upp
-

s. 193 Kontrollera mot PDF

Konstitutionstskottets Utlåtande N:o 6.

193

växa. Om två jämnstarka partier, såsom i England, täfla med hvarandra,

så betyder valsättet föga eller intet. Då åter ett parti växer

relativt hastigare i styrka än andra partier, då framträder skillnaden

mellan majoritetsval och proportionella val i sin frilla verklighet. Det

starkare partiet vinner genom majoritetsvalen allt större och större

andel i den parlamentariska makten och slutar med att tillägna sig densamma

helt och hållet. Om en dylik utveckling af majoritetsväldet

försiggår i motsatta riktningar inom två kamrar, som skulle representera

ett och samma folk, så kan spänningen mellan de båda kamrarne

blifva så stark, att en politisk fara uppstår.

På grund af hvad sålunda anförts, få vi, i anledning af de inom

Andra Kammaren väckta motionerna n:o 214 af 0. Elowson, n:o 219

af J. Nydal och n:o 228 af G. W. Roos m. fl., härmed vördsammast

hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kung!. Maj:t

anhålla, det täcktes Kung!. Maj:t för Riksdagen, så

fort sig göra låter, framlägga förslag till proportionella

val till såväl Första Kammaren som Andra

Kammaren.»

af herr Johnsson, som anfört:

»Det proportionella valsystemet, hvars innebörd och grundtanke

är att indela valmännen i grupper eller partier samt att de olika partierna

j förhållande till sin styrka skola blifva representerade, är ju från

teoretisk synpunkt tilltalande, men medför dock vid tillämpningen så

afsevärda olägenheter och är så oberäkneligt till sina verkningar, att

man måste ställa sig tveksam, huruvida detta valsätt i allmänhet och

för vårt land i synnerhet, glest befolkadt och med omfångsrika valkretsar,

är lämpligt. Redan det förhållande, att detta valsätt framtvingar

parti- och klassbildningar, offentliga vallistor och kandidaturer

med däraf framtvingadt partitvång, genom det invecklade systemet

sätter det största antalet af valmännen utom möjligheten af ett objektivt

bedömande af valprocedurens innebörd och således gör valens utgång

beroende af den själftagna valledningen, är ägnadt att väcka

störa betänkligheter emot dess införande. Det lärer nämligen icke

kunna undvikas, att vissa personer, som kanske icke alltid hafva landets

bästa till mål, komma att taga ledningen af valen om hand och

bringa dem i ensidig och emot det stora flertalet af valmännen önskad

riktning. Den erfarenhet, som hittills i skilda länder kunnat inhämta»

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

vid tillämpningen, af det proportionella valsättet, är ingalunda tillfredsställande

eller uppmuntrande till efterföljd, utan synes tvärtom ådagalägga,

att det ingalunda tryggar minoritetens rätt, hvadan ett valsätt,

byggd! på den nu bestående grunden, synes mig böra vinna tillämpning.

Det syfte, som det af utskottet förordade valsättet är afsedt att

främja, nämligen att de olika politiska åskådningarna skola blifva i

representationen företrädda, torde nämligen i lika hög grad vinnas

genom principen om enmansvalkretsar, konsekvent tillämpad i det

afseende!, att stad, som bär att utse mer än en riksdagsman, jämväl

indelas i valkretsar, därvid hvarje valkrets utser eu riksdagsman.

Den i utskottets förslag i § 14 riksdagsordningen stadgade valrättsbestämmelsen,

att valrätt tillkommer eu hvar välfräjdad svensk

man, som är skyldig att till staten erlägga direkt skatt, från och med

kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufem års ålder,

med de i samma § gjorda undantag, synes mig ej vara tillfredsställande,

enär fordran att erlägga direkt skatt till staten jämväl lärer böra medföra

skyldighet att erlägga skatt till kommunen. Det kan nämligen

icke förnekas, att utöfvande! af medborgarens mest betydelsefulla rättighet,

nämligen den att med sin röst öfva inflytande vid val af ledamot

af representationen, i och för sig betingar den skyldighet till kommunen

och det allmänna, som innebäres i fordran att, i förhållande till sin

förmåga, erlägga direkt skatt för fyllande af dess behof — en skatt,

som icke kan anses betungande, men som dock utgör ett bevis på, att

den enskilde medborgaren är besjälad af ordning och omtanke. Från

synpunkten af samhällets eget intresse måste det jämväl anses betänkligt,

att personer, som icke äro benägna att söka uppfylla denna förutsättning,

medgifvas valrätt.

Utskottet har jämväl funnit principiella skäl tala för bibehållande

af kommunal skattskyldighet såsom grund för politisk valrätt, men ansett

sig ej böra tillstyrka ett sådant förslag särskildt med hänsyn därtill,

att de personliga afgifter, som kommunerna nu äro berättigade

upptaga, i väsentlig mån äro beroende på de särskilda kommunernas

egna beslut och att ett sådant stadgande följaktligen inom en ort kunde

komma att få en tillämpning, hvartill förutsättningarna å en annan ort

icke vore för handen.

Bestämmelser, som förebygga de sålunda anmärkta olägenheterna,

kunna ju beslutas, då grundtanken, att skatt till staten och kommunen

bör fordras för valrätt, är giltig; och det torde i öfrigt få anses som

en brist i utskottets förslag, att utskottet i en så viktig punkt som i

afseende å det minimum af skatt, som bör erläggas till staten för val
-

s. 195 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6

195

rätts erhållande, åberopat nu gällande bestämmelser angående skyldighet

att erlägga mantalspenningar. Den af utskottet uttalade mening, att

invändningen, det valrätten härigenom skulle göras beroende af skattelagstiftningen

samt att den kommunerna nu tillagda befogenhet att

meddela befrielse från erläggande af mantalspenningar, hvilka för närvarande

utgöra den form, i hvilken det direkta personliga skattebidraget

till staten utgår, skulle i politiskt syfte kunna missbrukas, icke bör

tillmätas betydelse, då mantalsskrifningens förrättande, därvid »i mantalslängden

skola angifvas de personer, som befrias från erläggande af

mantalspenningar, sker genom offentlig myndighet», verkar icke öfvertygande.

Den skatt, som i förevarande hänseende bör ifrågakomma,

torde således böra utgå under mera betryggande former än hvad som

är fallet med mantalspenningar^, och lärer en grundval för denna

beskattning vara funnen i det förslag angående den personliga kommunalbeskattningen,

som innehålles i det betänkande af den 18 maj

1900, hvilket afgifvits af den för utredning angående ändrade grunder

för den kommunala beskattningen tillsatta kommittén. I detta

hänseende har kommittén, som upprättat plan i fråga om den kommunala

beskattningen, jämväl afgifvit förslag angående en personlig

bidragsskyldighet för kommunens medlemmar oafsedt den skyldighet

härutinnan, som på annan grund kan åligga dem, därvid kommittén

ansett, att det nuvarande systemet af personella skatter, nämligen mantalspenningar,

sjukvårdsafgifter och folkskoleafgifter, på sätt de för

närvarande utgå, böra upphöra, och ifrågasatt, att, då hvarje inkomst,

huru ringa den än må vara, får tagas i anspråk för fyllande af kommunens

behof, eu hvar arbetsför och till mogen ålder kommen medlem

af kommunen, äfven om hans inkomst är så ringa, att den skall lämnas

obeskattad, dock lämnar något bidrag till kommunens kassa. Genom

de i afseende å fyrktalssättningen för person meddelade föreskrifter

har kommittén också kunnat i kommunallagstiftningen inordna ifrågavarande

beskattning, hvilken är afsedd att träda i stället för den personliga

folkskoleafgiften och mantalspenningarna; och kommittén erinrar

emot invändningen, att påförande af fyrk för person och därå grundad

bidragsskyldighet skulle medföra eu betydlig ökning af antalet kommunalt

röstägande inom vårt lands kommuner, att kommittén så

mycket mindre funnit någon betänklighet härutinnan, som ju eu dylik

påföljd onekligen måste framstå såsom en gärd af rättvisa. Med anledning

häraf har kommittén föreslagit sådan ändring af § 58 i kungl.

Förordningen om kommunalstyrelse på landet samt § 58 i kungl. För
-

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

ordningen angående kommunalstyrelse i stad, att som personlig fyrk

man påföres två fyrkar samt kvinna en fyrk.

Att denna beskattningsform af flera skäl synes väl lämpad att

utbytas emot de nu utgående personliga afgifterna, lärer ej kunna

motsägas, och. då, för vinnande af likformighet, en afgift till staten för

de personliga fyrkarna bör utgöras i likhet med den bevillning, som

påföres fyrk för andra beskattningsföremål, således för man 20 öre,

kommer den personliga beskattningen, om ock till helt ringa belopp,

att utgöras såväl till staten som kommunen samt utgöra det minimum

af skatt, som bör berättiga till valrätt till Andra Kammaren.

Att denna personliga skatt bör garanteras genom lag, stiftad af

Konung och Riksdag gemensamt, är ju af vikt och denna lag lärer

kunna antagas i förening med den slutliga pröfningen af de föreslagna

grundlagsbestämmelserna.

På grund häraf har jag yrkat, att utskottet bort hemställa:

att Riksdagen, med förklarande, att Kungl.

Maj:ts förevarande proposition icke kunnat oförändrad

bifallas, ville, i anledning af samma proposition och

de i ämnet väckta motioner, antaga att hvila till vidare

grundlagsenlig behandling följande förslag till ändrad

lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§

13, 14, 16, 17, 18, 19, 25 och 38 riksdagsordningen

så ock till öfvergångsstadgande i riksdagsordningen:

Regeringsformen.

§ 31.

Till — (lika med Kungl. Maj:ts förslag) — Stockholm.

§ 49.

Riksdagen -— (lika med Kungl. Maj:ts förslag) —.stadga. Kamrarne----sammankalla.

Hos urtima Riksdag----sammanhang.

§ 53.

Lagtima — (lika med Kungl. Maj:ts förslag) — förbättring.

A urtima — — — — ärenden.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

197

Riksdagsordningen.

§ 13-

1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio,

däraf etthundrasextiofem för landet och sextiofem för städerna,

väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads början

året näst efter det, under hvilket valet skett. Riket indelas härför i

tvåhundratrettio valkretsar, som hvardera väljer en riksdagman.

2. Ä landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas

köpingar, utgör i allmänhet hvarje domsaga en valkrets. Understiger

domsagornas antal etthundrasextiofem, skola, för ernående af det bestämda

antalet riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, så vidt ske kan

häradsvis, indelas i två valkretsar. Ofverstiger domsagornas antal etthundrasextiofem,

skola, i den mån sådant erfordras, domsagor, som

gränsa intill hvarandra och hafva minsta sammanlagda folkmängden,

förenas, två och två, till eu valkrets.

3. Stad, hvars folkmängd uppgår till eu sextiofemtedel, men

understiger två sextiofemtedelar af folkmängden i rikets alla städer,

utgör egen valkrets. Stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger

två sextiolemtedelar af folkmängden i rikets alla städer, indelas

i valkretsar med en folkmängd, som uppgår till en sextiofemtedel, men

understiger två sextiofemtedelar af städernas folkmängd. Städer, med

mindre folkmängd än nu är sagdt, ordnas, så vidt lämpligen ske kan

länsvis, i så många valkretsar, som, med iakttagande af att hvardera

utser en riksdagsman, erfordras för uppnående af det i mom. 1 föreskrifna

antal riksdagsmän för städerna.

4. Indelningen af omförmälda valkretsar — — — — fastställd.

5. Uppgår städernas folkmängd till mer än sextiofem tvåhundra
trettiondedelar

af folkmängden i hela riket, skall det här ofvan föreskrifna

antalet riksdagsmän tvåhundratrettio utses för landet och för

städerna efter förhållandet mellan folkmängden å landet och i städerna.

Det antal riksdagsmän — —--efterrättelse.

§ 14.

Valrätt tillkommer eu hvar välfrejdad svensk man, som är skyldig

att erlägga direkt skatt till stat och kommun, från och med kalenderåret

näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufyra års ålder, dock ej

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sistförfluten

kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf, hans

hustru eller minderåriga barn;

c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat

och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförfluten

kalenderåren;

d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången

af sistförfluten kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.

Närmare bestämmelser rörande tillämpningen af nu stadgade villkor

meddelas i vallagen.

§ 16.

Valen till Andra Kammaren äro omedelbara. Vid dessa val tillkommer

hvarje röstande en röst. Den, som därvid erhållit de flestas

röster, vare lagligen vald, och skilje lotten emellan dem, som erhållit

lika röstetal.

§ 17-

I stad, som har att ensam sända en eller flera riksdagsmän, förrättas

valen inför magistraten. I öfriga valkretsar afgifvas rösterna

särskild t för hvarje kommun eller, där kommunen är delad i valdistrikt,

för hvarje sådant distrikt, på sätt vallagen närmare bestämmer; och

skola för rösternas sammanräknande och fullmakts utfärdande åt den,

som de flesta rösterna erhållit, valprotokollen insändas, för kommunerna

å landet till domhafvanden och för städerna till magistraten i den stad,

som största folkmängden äger.

§ 18-

Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.

§ 19-

Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast utses män, som

vid valtillfället äga valrätt inom den kommun eller någon af de kommuner,

för hvilka de väljas.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

199

§ 25.

Refmnes---— — — —-----ogild.

Åro — — — — — — — — — — — — — anställdt.

Valsedlar, som vid riksdagsmannaval afgifvits, skola af valets författare

inläggas under försegling ocli förvaras till dess valets giltighet

vederbörligen afgjorts.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar

och vallag, hvarom i 49 § regeringsformen förmäles, samt att

hos. Riksdagen föreslå de ändringar däruti, dem utskottet anser högst

nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att meddela utlåtande

öfver de från kamrarna till utskottet hänvisade grundlags- och

vallagsfrågor.

2- Utskottet — — •— — -4-, ■-—: — stadgadt.

3. Utskottet —•-i-’ — — — —; — —- — — — proposition.

Öfvergångsstadgande. ;

Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första gången

förrättas efter utgången af augusti månad 1907, skola i fråga om val

till kammaren tillämpas de före år 1906 i sådant hänseende gällande

stadganden.»

obnsnöi iogku j t •''; = > ;> -ho i-.>i tio Itc data

af herr Jansson i Djursätra, hvilken yttrat:

»Då jag hyser den öfvertygelsen, att rösträttsfrågan på ett tillfredsställande

sätt endast kan lösas genom att fortfarande tillämpa

majoritetsprincipen och bibehålla skillnad mellan land och stad med

hänförande af köpingar och större municipalsamhällen till städerna samt

att fullständigt genomföra grundsatsen om enmansvalkretsar vid valen

till Andra Kammaren, har jag, i anledning af herr K. A. Staaffs m. fl.

motion n:o 231 och herr A. Johansons i Mossebo motion n:o 258, ansett,

att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen måtte såsom hvilande för vidare

behandling i grundlagsenlig ordning antaga följande

förslag till ändrad lydelse af

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 3 Samt. 6 Höft.

26

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Regeringsformen.

§ 31.

Till borgmästaretjänst i stad äge där bosatta och i stadens allmänna

angelägenheter röstberättigade män att föreslå tre behöriga personer,

då Konungen en af dem utnämne. På lika sätt förhålles med

rådmans- och magistratssekreteraresysslorna i Stockholm.

§ 49. , V-;;1;“ ,

Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och åligganden,

som gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma hädanefter

Riksdagen. Den fördelas i två kamrar, Första Kammaren och

Andra Kammaren, hvilkas ledamöter väljas på sätt riksdagsordningen

och, beträffande ledamöterna i Andra Kammaren, jämväl särskild af

Konungen och Riksdagen gemensamt stiftad vallag stadga. Kamrarne

— — — — sammankalla.

Hos urtima Riksdag — — — — sammanhang.

§ 53.

f *4 * till -..ri-XJ '' iHjJHc? i Uv \» 2 i U ‘3 »• ■ i ‘ •• -v* 1 v.: ./•*., * * ruta''**. • •

Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa

utskott: ett Konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rörande

förändringar i grundlagar^, så ock i vallag, hvarom i 49 § formäles,

att yttranden däröfver till Riksdagen afgifva, samt att granska de i

Statsrådet förda protokoll; ett Statsutskott, att utreda —---

kyrkolagarnes förbättring. •

Å urtima riksdag skola -- ----: förekommande ärenden.

Riksdagsordningen.

1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio,

däraf etthundrasextiofem för landet och sextiofem för

städerna, väljas för eu tid af tre år, räknade från och med januari

s. 201 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

201

månads början året näst efter det, under hvilket valet skett. Riket

indelas härför i tvåhundratrettio valkretsar, som hvardera väljer eu

riksdagsman.

2. Å landet utgör i allmänhet hvarje domsaga en valkrets.

Understiger domsagornas antal etthundrasextiofem, skola, för ernående

af det bestämda antalet riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, så vidt

ske kan häradsvis, indelas i två valkretsar. Öfverstiger domsagornas

antal etthundrasextiofem, skola, i den mån sådant erfordras, domsagor,

som gränsa intill hvarandra och hafva minsta sammanlagda folkmängden,

förenas, två och två, till en valkrets.

3. Stad, hvars folkmängd uppgår till en sextiofemtedel, men

understiger två sextiofemtedelar af folkmängden i rikets alla städer,

utgör egen valkrets. Stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger

två sextiofemtedelar af folkmängden i rikets alla städer, indelas

i valkretsar med eu folkmängd, som uppgår till en sextiofemtedel, men

understiger två sextiofemtedelar af städernas folkmängd. Städer, med

mindre folkmängd än nu är sagdt, ordnas, så vidt lämpligen ske kan

länsvis, i så många valkretsar, som, med iakttagande af att hvardera

utser en riksdagsman, erfordras för uppnående af det i mom. 1 föreskrifna

antal riksdagsmän för städerna.

4. Indelningen af omförmälda valkretsar bestämmes, efter ofvan

angifna grunder, hvart tionde år af Konungen. Den ordning, som

sålunda fastställes, vinner ej tillämpning förrän vid de val, hvilka näst

därefter, enligt § 15 mom. 1, skola äga rum.

5. Uppgår städernas folkmängd till mer än sextiofem tvåhundratrettiondedelar

af folkmängden i hela riket, skall det här ofvan föreskrifna

antalet riksdagsmän tvåhundratrettio utses för landet och för

städerna efter förhållandet mellan folkmängden å landet och i städerna.

Det antal riksdagsmän — — — — — — — — — — — — — —

efterrättelse.

6. I fråga om riksdagsmannaval skall sådan köping eller municipalsamhälle,

hvars folkmängd uppgår till minst ett tusen, såsom

stad anses.

Tillämpning häraf sker vid fastställandet af den i mom. 4 omförmälda

valkretsordning, och gäller hvad därvid bestämts till dess ny

valkretsordning varder fastställd.

§ 14.

Valrätt tillkommer en hvar välfrejdad svensk man, som till staten

erlägger direkt skatt, från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder

han uppnått tjugtlfyra års ålder, dock ej

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sistförfluten

kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf, hans

hustru eller minderåriga barn;

c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat

och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförfluten

kalenderåren;

d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången

af sistförfluten kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.

Närmare bestämmelser rörande tillämpningen af nu stadgade villkor

meddelas i vallagen.

§ u/i S"

Valen till Andra Kammaren äro omedelbara. Vid dessa val tillkommer

hvarje röstande en röst. '' Den, som därvid erhållit de flestas

röster, vare lagligen vald, och skilje lotten emellan dem, som erhållit

lika röstetal.

§ i7. [^LuT

I stad, som har att ensam sända en eller flera riksdagsmän, förrättas

valen inför magistraten. I öfriga valkretsar afgifvas rösterna

särskildt för hvarje kommun eller, där kommunen är delad i valdistrikt,

för hvarje sådant distrikt, på sätt i vallagen närmare bestämmes; och

skola för rösternas sammanräknande och fullmakts utfärdande åt den,

som de flesta rösterna erhållit, valprotokollen insändas, för kommunerna

å landet till domhafvanden och för städerna till magistraten i den stad,

som största folkmängden äger.

§ 18.

Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.

19.

Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast utses män, som

vid valtillfället äga valrätt inom den kommun, eller någon af de kommuner,

för hvilka de väljas. • -■emu A i;

s. 203 Kontrollera mot PDF

Konstautionsutskottets Utlåtande N;o 6.

203

Befinnes •— ---— — — ogild.

Äro — — — — — — — — —- anställdt.:

Valsedlar, som vid riksdagsmannaval afgifvits, skola af valets förrättare

inläggas under försegling och förvaras till dess valets giltighet

vedei''börligen afgjorts.

Ai i- si nä v,i '' i. !s go imrii un vaja a

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar

och vallag, hvarom i 49 § regeringsformen förmäles, samt att

hos Riksdagen föreslå de ändringar däruti, dem utskottet anser högst

nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att meddela

utlåtande öfver de från kamrarne till utskottet hänvisade grundlagsoch

vallagsfrågor.

2. Utskottet —r*---H- — stadgadt.

3. Utskottet — — — — proposition.

Öfvergångsstadgande.

Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första gången

förrättas efter utgången af augusti månad 1907, skola i fråga om val

till kammaren tillämpas de före år 1906 i sådant hänseende gällande

stadganden.»

af herr Hammarskjöld:

vid § 15 riksdagsordningen i afseende å utskottets motivering;

vid § 17 riksdagsordningen i utskottets förslag, därvid anförts:

»Det al utskottet gjorda tillägg, hvarigenom såsom villkor för

valrätt äfven upptages skyldighet att till staten erlägga direkt skatt,

finner jag icke lyckligt. De som drabbas af denna inskränkning äro

hufvudsakligen sådana, som på grund af hög ålder eller sjukdom befriats

från erläggande af mantalspenningar. Att af detta skäl beröfva

dem deras rösträtt, synes mig hvarken nödvändigt eller fullt rättvist,

då man i öfrigt fasthåller vid principen att rösträtten skall vara allmän

och oberoende af all census. Af denna orsak har jag velat resen
-

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

vationsvis uttala, att jag hellre velat bifalla Kungl. Maj:ts förslag i

denna § oförändradt.))

vid 2:o) f) af utskottets hemställan, (herr G-. W. Roos’ in. fl. motion),

därvid yttrats:

»Att Första Kammaren är afsedd »att utgöra ett uttryck för den

mera bestående politiska uppfattningen», finner jag obestridligt. Villigt

medgifver jag också att stora svårigheter skola möta vid försöket att

utfinna eu lämplig metod för tillämpning af proportionalitetsprincipen

vid val till Första Kammaren, men å andra sidan kan jag icke medgifva,

hvarken att kammarens karaktär skulle genom användning af

en sådan valmetod komma att undergå en större rubbning, ännu mindre

försämring, ej heller att hvarje försök i det med motionen afsedda

syftet bör på förhand afvisas såsom outförbart. Med sådan uppfattning

och då jag i öfrigt anser de af motionärerna framlagda skälen vara

väl värda att beaktas, har jag inom utskottet yrkat,

r r

;. ‘.i »tv , ■ >'' »

att den af herr Roos m. fl. afgifna motionen

bör af Riksdagen bifallas.»

Herr friherre Alströmer har begärt få här antecknadt, att han

icke deltagit i den slutliga behandlingen af detta ärende.

Herr Gustaf Axel Berg har anhållit om anteckning å utlåtandet

därom, att han icke deltagit i den slutliga handläggningen af §§17

och 19 riksdagsordningen af utskottets förslag.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

205

Innehållsförteckning.

i. I‘ * J f.;.

Sid.

I. Kungl. Maj:ts Proposition

Förslag till grundlagsändringar ............................................................... I,

» » vallag .................................................................... 7.

Departementschefens yttrande ............................................................... 34.

II. Motioner

Herr G. Elowsons motion

Förslag ...... 56.

Motivering......................................................... g4_

Herr J. Nydals motion

Förslag ................................................................’.............................. 64.

Motivering........................................................................ 86.

Herr G. W. Roos’ in. fl. motion

Förslag ................................. 66.

Motivering ................ 88.

Herr Chr. Lundebergs in. fl. motion

Förslag ................................................... 66.

Motivering ........................................... 90.

Herr L. K. Broeks motion

Förslag ................................................................................................ 67.

Motivering ............................................................................................ 99

Herr C. H. Setterbergs motion

Förslag ............................................ 68.

Motivering .....................<>.............. i........................................... 105.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Sid.

Herr C. A. Sjöcronas motion

Förslag ......................................................... 68.

Motivering ............................................................................................ 117.

Herr O. A. Brodins motioner

Förslag ......................................................................................... 72, 78.

Motivering........................................................ 121.

Herr K. A. Staffs m. fl. motion

Förslag ................................................................................................ 73.

Motivering........................................................................................... i-a*.

Herr A. Johansons motion

Förslag ................................................................................................ 80.

... u?\\

Motivering..........................................................................■•—•••........ wl.

Herr J. E. Centerwalls motion

Förslag .............................................. 81.

Motivering.............................................................................••............ 138.

Herr K. H. Brantings m. fl. motion

Förslag ...................................................................... öö.

Motivering............................................................. l^l
III.

Sammanfattning af förslagens innehåll ............................ 187.

IV. Utskottets yttrande .............................................................."..r....................... 160.

V. Utskottets hemställan ........................................................... 171.

Yl. Reservationer ap

herrar Lars Berg m. fl.................................................................... 188.

» af Callerholm m. fl................................. 191.

» Elowson och Nydal......................... 191.

herr Johnsson....................................................................................... 193.

» Jansson ...................................................... 199.

> Hammarskjöld ............................................................................ 203.

.70 ...... ..................... gijaiöl

n Ai -mil

.... ......... .. ...... ............ .......... flsklclu A

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1905.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.