Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af § 54 regeringsformen och §50 riksdagsordningen.

1905-05-01 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1905:8, Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af § 54 regeringsformen och §50 riksdagsordningen.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8 .

5

5T;o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 2 maj 1905, kl. 2,30 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion

om upphäfvande af § 54 regeringsformen och §50 riksdagsordningen.

Uti en inom Andra Kammaren af herr Julius Centerwall väckt, till

konstitutionsutskottet öfverläinnad motion, n:o 282, har motionären hemställt-,

att Riksdagen ville för sin del besluta, att § 54 regeringsformen

och § 50 riksdagsordningen måtte utgå.

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»§ 54 regeringsformen lyder: Äskar Konungen af Riksdagen särskilda

deputerade att med honom öfverlägga om ärenden, dem han pröfvar

böra hemliga hållas, utväljas dessa deputerade af kamrarna; dock äga

dessa deputerade icke makt att fatta beslut, utan endast att till Konungen

afgifva yttranden öfver de mål, Konungen dem meddelar. De deputerade

aflägge tysthetsed, där Konungen så fordrar.

I öfverensstämmelse därmed stadgar riksdagsordningens § 50: Äskar

Konungen af Riksdagen särskilda deputerade att med honom öfverlägga

om ärenden, dem han pröfvar böra hemliga hållas, utväljas därtill tolf

ledamöter, däraf hvardera kammaren inom sig utser sex. Dessa depute
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

rade äga dock ej makt att fatta beslut, utan endast att till Konungen

afgifva yttranden öfver de mål, Konungen dem meddelar. Sekreterare och

öfriga tjänstemän hos dessa deputerade förordnas af Konungen.

I enlighet med dessa paragrafer hafva under de snart hundra år,

som förflutit efter 1809, s. k. hemliga utskott hittills valts fyra gånger.

Redan år 1809 anmärktes, i en den 21 juli i ridderskap^ och adeln

afgifven motion, mot dessa paragrafer, att ett på sådana grunder sammansatt

utskott kunde gifva anledning till missbruk, såsom ock hade skett

under frihetstiden och under konung Gustaf den tredjes regering, samt

fordrades,^ att resultatet af utskottets öfverläggningar borde meddelas

Riksens Ständer genom »en af alla utskottsmedlemmarne underskrifven

handling, som innehölle, att uppå den af Kungl. Maj:t i nåder framställda

fråga, rörande det eller det, utskottets pluralitet i underdånighet tillstyrkt

det eller det; äfven utskottsmedlemmarnes särskilda yttranden skulle till

stånden aflämnas. Konstitutionsutskottet afstyrkte emellertid motionen, och

den vann ej heller afseende, hvilket var helt naturligt, då dess antagande

ju skulle beröfvat utskottet dess egenskap att vara »hemligt».

Förslaget visar emellertid, att det redan på den tiden förefanns någon

opposition mot tillskapande af ett utskott, som alltid skulle komma

att utgöra en oorganisk beståndsdel i vår statsförfattning, såsom saknande

ett vanligt utskotts viktigaste kännetecken. Det antydes ju också i motionen,

att ett dylikt utskott vore en kvarlefva från i politiskt hänseende

föga efterföljansvärda tidsperioder.

I själfva verket utgör det hemliga utskottet, af hvars verksamhet

föga nämnvärda följder torde kunna ådagaläggas, på sätt och vis ett extra

ordinarie statsråd, men utan den ansvarighet, som åligger det lagstadgade

statsrådet. Någon säkerhet för missbruk, under politiskt upprörda eller

fördärfvade tider, torde väl finnas i medlemmarnes kontroll öfver hvarandra.

Men för att de i fråga om politisk kapacitet mest framstående

männen skola väljas, finnes icke tillräcklig säkerhet, då ju valet under

våra politiska förhållanden i regeln måste framgå ur kompromisser dels

mellan partierna, dels ock ej sällan inom partierna själfva. Och vid dylika

kompromisser hunna andra hänsyn än till politisk förmåga och hållfasthet

spela in.

Sällsyntheten af ett dylikt utskott gör ock, att dess tillsättande väcker

ett synnerligt uppseende och ger anledning till enskilda och offentliga

betraktelser, som många gånger kunna vara menliga för det ändamål,

utskottets tillsättande vore afsedt att tjäna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

7

Ej heller synes det vara omöjligt för regeringen eller ens förknippadt

med större svårigheter att, där så anses ensidigt, på ett verkligt hemligt

sätt fa upplysning om ställningar och förhållanden och stämningar inom

Riksdagen eller af Riksdagens mest framskjutne män erhålla råd i svåra

och grannlaga frågor. Äfven om de förtroendemän, som sålunda tillkallas,

ej aflägga tysthetseden, om hvars borttagande för öfrigt väcktes

förslag i Riksdagen 1886, torde föga fara förefinnas, att de skola röja

hvad hemligt hallas bör och som de blifvit anmodade att ej uppenbara.

För öfrigt torde äfven inom riksdagsordningens vanliga ram kunna

inrymmas möjligheter att i samma ordning, som stadgas för andra utskott,

handlägga hemliga frågor utan att tillgripa en så misstydbar och till sina

verkningar så oberäknelig åtgärd som tillsättandet af ett s. k. hemligt

utskott. Att utfinna och formulera dylika möjligheter torde vara ett ej

ovärdigt ämne för konstitutionsutskottets uppmärksamhet.»

Den redan under förra hälften af 1600-talet i vårt riksdagsskick införda

institutionen sekret eller hemligt utskott upptogs äfven i 1809 års

regeringsform samt 1810 och 1866 års riksdagsordningar. Detta utskott

hade genom sin befogenhet att i vissa frågor fatta beslut med Riksdagens

rätt särskildt under frihetstiden tillvällat sig en betydande makt såväl på

det utrikespolitiska området som i afseende å åtskilliga andra grenar af

statsförvaltningen. Varnade af gångna tiders erfarenhet, funno 1809—1810

års grundlagsstiftare, att hemligt utskott med rätt att i Riksdagens ställe

fatta beslut icke vidare borde ifrågakomma, hvarför de, då själfva institutionen

ansågs böra bibehållas, begränsade dess uppgift till afgifvande af yttranden

till Konungen, hvarjämte då föreskrefs, att utskottet endast fick tagas i

anspråk för sådana ärenden, hvilka icke tillhörde andra utskotts behandling.

. Sistnämnda bestämmelse ansågs emellertid vid antagandet af 1866

års riksdagsordning kunna bortfalla.

Den sålunda i vår författning upptagna anordningen att, där Konungen

så äskar, »särskilda deputerade» af Riksdagen skola tillsättas att med

honom öfverlägga om ärenden, dem han pröfvar böra hemliga hållas,

synes utskottet ännu äga goda skäl för sig. Af viss betydelse är uppenbarligen,

att det gifves en i grundlag stadgad form för öfverläggning

mellan Konungen och af representationen valde ledamöter rörande sådana

ärenden, hvilka beröra rikets säkerhet och välfärd, men samtidigt, då de

väl i regel angå rikets förhållande till andra stater, äro af den art,

att de icke kunna eller böra lämnas åt offentligheten. Härigenom

beredes för regenten möjlighet att på ett tillförlitligt sätt inhämta0 Riks
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

dagelig förtroendemäns tankar i dylika frågor, på samma gång tillfälle

gifves dessa medlemmar af representationen att erhålla en nödig och nyttig

kännedom om sådana ärenden.

Under den förutsättning för hemligt utskotts tillsättande och med de

begränsningar i afseende a dess verksamhet, hvilka vara nuvarande

grundlagar angifva, bör enligt utskottets uppfattning icke kunna antagas,

att missförhållanden skulle af förevarande institution kunna uppstå; och

utskottet, som tagit del af hemliga utskottens protokoll och handlingar

åren 1848 och 1853—54, vid hvilka båda tillfällen öfverläggningarna

gällde rikets ställning gentemot utlandet (i förra fallet Sveriges uppträdande

under kriget mellan Tyska förbundet och Danmark samt i

det senare upprätthållande af Sveriges neutralitet under det s. k. Krimkriget),

har därigenom ytterligare bestyrkts i denna sin uppfattning.

För öfrigt torde kunna sägas, att, då de ministeriella ärendena på

grund af* sin natur i det hela äro undandragna Riksdagens granskning,

möjligheten för regenten att till hemligt utskotts bedömande hänskjuta

en utrikespolitiken rörande fråga af större betydenhet och räckvidd

i viss mån innebär ett med hänsyn till de friare formerna för Konungens

handläggning af sådana ärenden ingalunda värdelöst korrektiv mot utrikespolitikens

ledning i en riktning, som icke öfverensstämmer med nationens

önskningar.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må föranleda någon

Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 maj 1905.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

Reservationer:

af herrar af Callerholm, Elowson och Barm mot vissa delar af

utskottets motivering;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

9

af herrar Johnsson, Nydal, Bergström och Staaff, hvilka icke kunnat

instämma i utskottets motivering och för sin del yttrat:

»Den form för öfverläggningar mellan Konungen och af Kamrarne

utvalde deputerade, som finnes stadgad i § 54 regeringsformen och § 50

riksdagsordningen, lämnar onekligen rum för grundade anmärkningar, och

obestridligt är, att ett användande af denna form kan leda till betydande

missförhållanden. En ändring af denna form kan därför ingalunda anses

obehöflig, hvaremot det förvisso skulle vara betänkligt, med hänsyn till

de egendomligheter, som utmärka vårt statsskick, att ur grundlagen alldeles

utesluta de nu ifrågavarande paragraferna utan att i deras ställe

sätta bestämmelser, som fastställde andra, af konstitutionen bundna former

och regler för eventuella öfverläggningar i viktiga politiska frågor mellan

konungamaktens representant och ledamöter af Rikdagens kamrar. Då

emellertid något antagligt förslag till sådana nya bestämmelser icke för

närvarande föreligger utarbetadt, hemställa vi,

att förevarande motion icke må föranleda någon

Riksdagens åtgärd.»

Herr Gustaf Axel Berg har anhållit om anteckning å utlåtandet

därom, att han icke deltagit i detta ärendes afgörande inom utskottet.

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 3 Sami. 7 Käft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.