Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af §§ 4 och 28 regeringsformen.
1905-05-01 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1905:9, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af §§ 4 och 28 regeringsformen.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets. Utlåtande N;o 9.
1
.\:o 9.
Ank. till Riksd. kansli den 2 maj 1905, kl. 2 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändrad lydelse af §§ 4 och 28 regeringsformen.
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 65, hvilken blifvit
till konstitutionsutskottet öfverlämnad, har herr M. Dalin föreslagit följande
ändring i och tillägg till §§ 4 och 28 regeringsformen att hvila
för vidare grundlagsenlig behandling:
Regeringsformen.
§ 4.
Konungen äger allena — —-----— _____
----af den rena evangeliska läran.
Statsrådet och chefen för utrikesdepartementet må dock äfven kunna
vara norsk man.
§ 28. *
l:o. Konungen äger att i Statsrådet--------
där sådana hittills ägt rum.
Till ämbeten och tjänster inom utrikesdepartementet kunna äfven norske
män utnämnas och befordras.
Konungen vare äfven obetaget — — — — som under departementet
höra.
2.o. Konungen äger — — — — — Statsrådet utnämnas.
Bih. till Riksd. Prot. 1905. 3 Sami. 8 Häft. (N:o 9.)
2 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
Såsom skäl för sitt förslag har motionären anfört följande:
»Välbetänkt hade det varit, om man vid unionens.tillkomst fattat
utrikesangelägenketerna som en unionen sak. Men Kielerfredens bestämmelser
hägrade då ännu för svenska statsmän. Man både vant sig
vid att anse Norge som eu realitetsersättning för förlusten åt finland.
_ Därför hade vi ju kämpat mot Napoleon och hans bundsförvandt
Emellertid fann man snart, att det var både nödvändigt och praktiskt
att låta norske män, som ägde kännedom om sitt lands lagar
och förvaltning, komma in som ämbets- och tjänstemän i utrikesdepartementet.
hvilket ju visserligen var ett svenskt ämbetsverk, men som
enligt sakens natur fått en"allt mera unionen karaktär. Och från och
med år 1825, d. v. s. under de senaste 80 åren, hafva norske män
innehaft ämbeten och tjänster inom utrikesdepartementet — utnämnda
och förordnade omväxlande i svenskt statsråd (enligt 28 § regeringsformen)
och i ministeriel! konselj (enligt 11 § regeringsformen) intill
år 1859—60 och därefter uteslutande i ministeriel! konselj. — Denna nodvändigbefunna
praxis har utbildats vid sidan om grundlagen, men tolererats
af Riksdagen (konstitutionsutskottets anmärkningar vid 185J—
60 och 1900 årens riksdagar hafva ej föranledt någon åtgärd) och enligt
allas mening varit till unionens gagn. Hvad vore då naturligare och
med unionen rättvisa bättre öfverensstämmande än att de svenska statsmakterna
vidtoge sådan ändring i 28 § regeringsformen, hvari ju
Konungens utnämningsrätt till ämbeten och tjänster är fastställd, att
bland eller rättare före de redan varande undantagen från den allmänna
regeln det infördes en bestämmelse, att norsk man kunde utnämnas
och befordras till ämbeten och tjänster inom utrikesdepartementet och
således äfven till departementschef. Konungen äger ju enligt 28 §
regeringsformen ej blott »kalla och befordra» utländske lärare och läkare
aAitmärkt förtjänst till ämbeten och befattningar inom riket, utan äfven
i militära ämbeten »nyttja utländske män af sällsynt skicklighet, dock
ej till''kommendanter i fästningarna».
Det har redan vid 1877 års riksdag i Andra Kammaren åt ep
ärad ledamot, hvars framsynthet i unionella spörsmål och varma nit
för unionens sunda utveckling på likställighetens grund är allmänt bekant,
föreslagits ett tillägg till 28 § regeringsformen, hvarigenom otvannämnda
praxis skulle komma i öfverensstämmelse med grundlagen.
Men förslaget afstyrktes af konstitutionsutskottet och afslogs åt Riksdagen,
därför att man ansåg, att bestämmelser härom borde göras i
riksakten. Och detta bör ock ske, när Norge vill vara med om en
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
3
gemensam unionen utrikesminister, då denne såväl som öfriga ämbetsoch
tjänstemän inom utrikesdepartementet böra utnämnas i sammansatt
statsråd (enligt 5 § riksakten). Men för närvarande bör, enligt min
åsikt, ett tillägg till 4 och 28 §§ regeringsformen göras; något som ju
äfven vid 1900 års riksdag från skilda håll framhölls, bland andra
af en af Första Kammarens främste representanter, som —väl ej utan
en viss ironi — yttrade, »att det hade varit vida lyckligare och bättre,
om utskottet hade sökt använda sin förmåga på att i grundlagsenlig
väg åstadkomma en rättelse, hvarigenom det öfverklagade förhållandet
möjligen blifvit öfverflödigt.»
Utskottet, som icke anser de nuvarande förhållandena lämpliga
för upptagande från Riksdagens sida af ett förslag i den riktning motionen
innehåller, inskränker sig till att hemställa,
att förevarande motion icke må föranleda någon
Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 1 maj 1905.
På utskottets vägnar:
HUGO BLOMBERG.
Reservationer:
af herr Blomberg med afseende å utskottets motivering;
af herr J. F. Nyström, som ansett, att utskottets motivering bort
hafva följande lydelse:
»Utskottet, som finner det vara olämpligt, att åt utländsk man
medgifves rätt att vara ledamot af Sveriges statsråd, och som för öfrig!,
anser, att under nuvarande förhållanden förslag till lagändringar i
frågor, som beröra unionen, icke böra från Riksdagens sida framläggas,
hemställer,
att förevarande motion icke må föranleda någon
Riksdagens åtgärd.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.