Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ordnande af utsökning sförhållandena med, afseende ä kommunlån m. m.

1905-02-16 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1905:10, Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ordnande af utsökning sförhållandena med, afseende ä kommunlån m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 16 februari, kl. 3,30 e. m.

Utlutande, i anledning af vackt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående ordnande af utsökning sförhållandena med,

afseende ä kommunlån m. m.

I en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 114, liar herr S. T. Palme hemställt, att Riksdagen i skrifvelse

till Kungl. Maj:t ville anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta uppgöra och

Riksdagen förelägga förslag till sådana lagbestämmelser, att dels utsökningsförhållandena

med afseende på kommunlån på ett tillfredsställande

sätt ordnades, dels sådana kommunlån, som afslutades efter medgifvande

af Kungl. Maj:t, finge förmånsrätt framför sådana lån, som afslutades utan

sådant medgifvande.

Vid redogörande af skälen för denna hemställan anför motionären

till en början ur den officiella statistiken hämtade siffror angående dels

1 andtkommunernas och stadskommunernas skuldtillväxt under år 1897 och

hvart af de följande åren till och med 1902 och dels värdet vid sistnämnda

års slut. af kommunernas då ägande fastigheter och inventarier.

Af dessa siffersammanställningar, i fråga om hvilka utskottet tillåter

sig hänvisa till motionen, anser motionären det framgå å ena sidan, att

kommunernas lånerörelse vore ganska betydande, och å andra sidan, att

lanesummorna som helhet betraktade väl täcktes af kommunernas tillgångar.

Härefter anföres vidare:

»Visserligen är kommunernas egenskap af att utgöra en hvar en lefvande

organism, hvilken, med afseende på utgiftsbehof af olika slag, har

uttaxeringsrätt hos invånarne, den förnämsta säkerheten för dem, som till

en kommun utlämna lan. Men det bör dock ligga en ganska väsentlig

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 7 Sand. 9 Häft. (Å!:o 10).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

säkerhet äfven i den omständigheten, att kommunernas skulder endast

uppgå till en del af deras fasta tillgångar.

I detta afseende intaga landtkommunerna afgjordt en mera fördelaktig

ställning, i det att skulderna i förhållande till samtliga tillgångar

vid 1902 års slut utgjorde:

för landtkommunerna................................................. 39,1 °/o,

för stadskommunerna................................................ 70,9 %.

Emellertid får man icke fästa sig ensamt vid dylika medeltal, när

det gäller att undersöka de svenska kommunernas solvens. Man får naturligtvis

för hvarje särskild kommun dels undersöka nyss nämnda förhållande,

dels efterse, huru stor del af kommunens skuldsumma kommer per

fyrk. Detta vill med andra ord säga, att det gäller att undersöka ej

blott kommunens tillgångar, utan jämväl de skattdragandes förmåga att

bära en skuldbörda.

Ur hvilkendera synpunkt man undersöker förhållandet, torde såsom

slutsats framgå, att de svenska kommunerna, som helhet betraktade, äro

synnerligen solventa låntagare, hvarför ock kommunlan höra till de mest

eftersökta placeringsobjekt för penningplacerande verk och inrättningar.

Det har i detta afseende gått så långt, att det varit nästan ett axiom,

att en svensk kommun icke kan blifva insolvent, d. v. s. ur stånd att

fullgöra sina förbindelser.

En icke oväsentlig del i denna för kommunlan gynnsamma ställning

på lånemarknaden är den omständigheten, att kommun er na^ i allmänhet

med försiktighet och efter moget bepröfvande upptagit sina lån.

Därtill har nog också ganska mycket bidragit det stadgande i kommunalförordningen,

som visserligen medgifver eu kommun att upptaga^lan

på två år, men som för lån å tid därutöfver fordrar Konungens tillstånd.

Det heter i motiven till kommunallagarna, att »vissa på kommunens

framtid inverkande viktigare beslut böra, för att vinna bindande kraft,

underställas högre pröfning». I enlighet därmed heter det i 75 § i kungl.

förordningen om kommunalstyrelse på landet (resp. 74 § i kungl. förordningen

om kommunalstyrelse i stad), att vederbörliga beslut »för att vinna

bindande kraft------skola underställas Kungl. Majrts nådiga pröfning

och fastställelse, då besluten angå:

b) upptagande af lån, ställdt på längre aterbetalningstid än tva ar».

Emellertid hafva under senare år uppmärksamheten blifvit riktad på

vissa omständigheter, som kunna vara ägnade att i någon man modifiera

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

3

det hittills allmänna och obetingade omdömet beträffande alla svenska

kommuners obestridliga solvens.

Den starka ekonomiska utveckling, som kännetecknat senare tider,

därvid i all synnerhet är att märka utvecklingen af järnvägsnätet, som

ställt stora kraf på kommunernas offervillighet, har, jämte åtskilliga andra

nyare tiders kommunala behof, varit förnämsta drifkraften till ökningen

af den kommunala skuldsättningen. Kommunernas uppgift under denna

vårt lands snabba och lyckliga ekonomiska utveckling har varit högst betydande.

Men å andra sidan har öfverskattandet af egen kraft och af

ett företags betydelse för kommunen och dess inbyggare stundom förledt

eu eller annan kommun att alltför raskt beträda lånevägen, och vissa af

våra kommuner sucka nu under skuldbördor, som åstadkomma en betydande

och betänklig höjning af kommunalskatterna.

En eller annan kommuns sätt att i alltför vidsträckt grad begagna,

sig af lagens medgifvande att upptaga lån å högst två år, stundom för

att undvika de svårigheter, som kunna vara förknippade med låns upptagande

å längre tid, har efter hand åstadkommit, att man inom intresserade

kretsar allvarligt börjat dryfta den eventualiteten, att en svensk

kommun skulle kunna blifva insolvent och i vanlig ordning nödgas inställa

sina betalningar. Och man har börjat anse, att detta spörsmål, teoretisktjuridiskt

utan tvifvel af största intresse, äfven praktiskt kan vara af vikt.

Andra mindre betydelsefulla förhållanden att här förbigå, har under

sist förflutna höst uppmärksamheten inom intresserade kretsar i hög grad

varit riktade på ett fall, som, om det i tidningarna riktigt refererats, tydligt

visar, hvilka faror kunna uppstå å ena sidan för ett samhälle, å andra

sidan för långifvare.»

Med ledning af tidningsreferaten redogör härefter motionären för,

hurusom en kommun i Kalmar län, hvilken med Kung!. Majt:s medgifvande

upptagit flerårigt lån å 200,000 kronor för tecknande af aktier i

ett järnvägsföretag, därjämte till dess främjande genom borgensförbindelser

så skuldsatt sig, att kommunen, hvars hela bevillning enligt uppgift utgjorde

allenast ungefär 3,000 kronor, ensamt för detta företag iklädt sig

ansvar för eu summa af inemot en och en half million kronor eller ett

betydligt större belopp än taxeringsvärdet å fast egendom inom kommunen;

och syntes motionären hela denna sak, äfven om den erhölle en

god utgång, dock vara af natur att ådagalägga, hurusom det ingalunda

läge utom möjlighetens område, att en svensk kommun kunde blifva insolvent,

trots den garanti, som måste anses ligga i kommunallagarnes bestämmelser

om Kung!. Maj:ts medgifvande för längre lån än tvååriga. —

Härefter fortsätter motionären sin framställning på följande sätt:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

»Då sålunda eu dylik eventualitet icke blott teoretiskt kan tänkas, utan

jämväl praktiskt inträffa, så gäller det att eftersinna, om allt med afseende

på lagstadganden är så ordnadt, att icke blott tillbörlig säkerhet för långifvarne

förefinnes, utan jämväl att medlemmar af en kommun icke mot

sitt bestridande indragas i förhållanden, hvilka kunna blifva fullständigt

ödesdigra för dess ekonomi.

Enligt mitt förmenande lida de nuvarande bestämmelserna af två brister:

l:o) Tillräckligt tydliga stadganden saknas med afseende på det tillvägagångssätt,

som en långifvare har att använda för att af en kommun,

som tredska!'' eller icke är i stånd att fullgöra sin betalningsskyldighet,

utfå sitt.

2:o) Ingen olikhet med afseende på förmånsrätt finnes beträffande de

olika lån, som en kommun efter hand upptager.

I förstnämnda afseende gäller, så långt den med hänsyn till en kommun

förmår, utsökningslagen af den 10 augusti 1877. Emellertid finnas

i denna lag åtskilliga stadganden, som icke lämpligen synas kunna användas,

då gäldenären är en kommun, likasom ock det måste anses ganska

tvistigt, hvilka af eu kommuns tillhörigheter må kunna utmätas samt i

hvilken ordning olika, kommuner tillhöriga värdeobjekt må kunna tagas

i mät.

Då vissa af kommunens tillhörigheter äro af natur, att kommunen för

utförandet af lagstadgade funktioner ovillkorligen behöfver dem, och å

andra sidan en kommuns hufvudsakligaste ekonomiska bärkraft måste

anses ligga i den kommunala uttaxerings rätten och icke i fastigheter eller

inventarier, så kan det ifrågasättas, huruvida icke sistberörda värdeföremål,

där de äro af sådan natur, som jag nyss nämnt, borde vara undandragna

utmätning.

Men å andra sidan finnes ingenting i lag stadgadt, som tvingar eu

kommun att för en förfallen gälds täckande verkställa utdebitering. Visserligen

heter det i 5 § af kommunallagarna, att »till bestridande af de utgifter,

som .... erfordras, äro, efter därom i laga ordning fattadt beslut,

kommunens medlemmar underkastade beskattning . . . .» Men för uttaxeringens

verkställande erfordras i laga ordning af kommunalstämman fattadt

beslut, och innan sådant beslut kan fås till stånd, kan mycket dröjsmål

och stort obehag för långifvaren kominas åstad.

Jag vill icke tillåta mig att närmare ingå på detta spörsmål, men

tror mig med hvad jag haft äran anföra hafva ådagalagt, att vissa lagstadganden

äro af nöden för att trygga den exekutiva proceduren. Och

dessa lagstadganden böra under lugna och normala förhållanden genom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutslcottatfs Utlåtande N:o JO.

5

föras på det att, när omständigheterna sådant påkalla, sagda procedur

skall vara fullt ordnad och bestämd.

Den andra af mig framhållna omständigheten var frågan om viss förmånsrätt

för en kommuns olika, efter hand upptagna lån.

Då alla af en kommun upptagna lån för närvarande hafva samma

inbördes rätt gent emot gäldenären, måste, i samma mån dels erfarenheten

visar, att eu kommun kan komma i penningträngmål, dels eftertanken

måste gifva vid handen, att i vidrigt fall dessa trångmål kunna tänkas

utvecklade till verklig insolvens, hos penningförvaltande verk och inrättningar

uppstå en viss betänksamhet med afseende på kommunlån. En

kassa, som med eu dittills skuldfri kommun på billiga villkor afslutar ett

40-årigt amorteringslån, kan efter några år, om t, ex. kommunen under

tiden kastat sig in i halsbrytande järn vägsplaner, se sig försatt i det läget

att få sin fordran likställd med ett större eller mindre antal andra fordringar.

Kommunen, som, när det första lånet togs, hade eu synnerligen

god finansiell situation, är kanske nu försatt i ett högst äfventyrligt läge.

Att beträffande kommunlån införa något slags inteckningsprocedur

af samma natur som den, hvilken ger reverser, intecknade i fast egendom,

deras inbördes förmånsrätt, torde vara mindre lämpligt. Särskildt skulle

ett dylikt förfarande åstadkomma svårigheter vid de konverteringar och

andra ändringar, som ofta förekomma beträffande kommunlån.

En sådan procedur synes mig icke heller erforderlig. Jag föreställer

mig nämligen, att om en sådan bestämmelse i lag infördes, att sådana

kommunlån, som efter Kung!. Maj:ts pröfning och stadfästelse, jämlikt 73

(resp. 74) § af förordningen om kommunalstyrelse på landet (resp. i stad),

upptogos, skulle löpa med förmånsrätt framför andra lån, så borde ett

tillfredsställande ordnande af denna sak-vara funnet.

Kungl. Maj:t ingår, som bekant, efter Konungens befallningshafvandes

hörande, i eu realpröfning af en lånesökande kommuns ekonomiska bärkraft.

De lån, som med Kungl. Maj:ts begifvande upptagas, böi’a sålunda

ur långifvarens synpunkt kunna betraktas såsom synnerligen säkra.

Hvad andra lån beträffar, må det komma an på en hvar långifvares

eget bepröfvande att skydda sig mot eventualiteter, som kunna inträffa.

Visserligen skulle den senare kategorien lån, om en sådan prioritetsanordning

infördes, blifva till sin rätt sämre än de förra, men sådana

korta kommunlån betinga redan nu en högre räntesats än de andra, och

dessa i sin ordning skulle gifvetvis genom dem gifven förmånsrätt blifva

ännu mera begärliga, d. v. s. om möjligt ännu mera lågprocentiga än för

närvarande. Åtgärden skulle sålunda vara både i långifvarens och låntagarens

välförstådda intresse.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

Motionären har genom sin framställning påkallat uppmärksamhet för

frågan, huruvida gällande lagstiftning lämnar nödiga garantier för att kommunerna

anlita sin kredit endast i sådan utsträckning, som öfverensstämmer

med grundsatserna för en klok och förståndig hushållning.

I förordningen om kommunalstyrelse på landet är stadgadt, att för

beslut i fråga angående upptagande af lån, ställdt på längre åt erbetalningstid

än två år, fordras två tredjedelar af de i omröstningen deltagandes

röster efter röstvärdet, ett stadgande, som i sin mån är ägnad t att förebygga

förhastade beslut i riktningen mot ökad skuldsättning. På sätt

motionären erinrat är vidare enligt såväl åberopade förordning som förordningen

om kommunalstyrelse i stad bestämdt, att dylika beslut ej vinna

bindande kraft utan Kungl. Maj:ts fastställelse. Ett motsvarande stadgande

återfinnes i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd.

Beträffande lån med tvåårig eller kortare betalningstid finnas däremot icke

dylika garantier för ett varsamt handhafvande af kommunens rätt att

skuldsätta sig. Och i fråga om borgensförbindelser, som kommunen ingått,

bör visserligen lagens grund anses leda till en tillämpning, som likställer

dem med lån af samma beskaffenhet, men rättstillämpningen i detta stycke

kan svårligen sägas hafva vunnit tillräcklig stadga. Det torde ock icke

kunna förnekas, att den större osäkerhet, som råder å detta område, blifvit

en eller annan gång, särskilt under senare tid, utnyttjad på ett sätt, som

kanske ej varit fullt förenligt med en sund kommunal finansförvaltning.

Den fråga, för hvilken motionären gjort sig till målsman, är följaktligen

af aktuellt intresse. Den har ock en omfattande betydelse. Det gäller

enligt motionären att få saken så ordnad, »att icke blott tillbörlig säkerhet

för långifvarne förefinnes, utan jämväl att medlemmar af en kommun icke

mot sitt bestridande indragas i förhållanden, hvilka kunna blifva fullständigt

ödesdigra för dess ekonomi».

Det synes emellertid utskottet, som om motionären efter detta uttalande

och den framställning, som föregått det samma, hade bort känna

sig manad att i första rummet undersöka, huruvida ej ofvan omnämnda

stadganden för behandling af frågor om kommunlån, ställda på längre

återbetalningstid än två är, bort uttryckligen utsträckas att gälla äfven

andra i sina följder med dem likställda fall. Motionären ingår emellertid

icke i undersökning af detta spörsmål. Han inskränker sig till att förorda

lagbestämmelser, afseende dels att ordna utsökningsförhållandena i fråga om

kommunlån och dels att af dylika lån tillerkänna dem, som upptagits efter inhämtande

af Kungl. Maj:ts tillstånd, förmånsrätt framför andra.

Utskottet delar icke motionärens åsikt om behofvet af lagstiftningsåtgärder

beträffande den exekutiva processen mot en kommun. Någon

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottsts Utlåtande N:o 10.

afscvärd svårighet vid tillämpningen i detta fall af vare sig utsökningslagens

eller konkurslagens1 bestämmelser synes icke vara att befara, och

att, såsom motionären synes hafva velat ifrågasätta, lagstadga i syfte att

tvinga en kommun att för täckande af förfallen gäld verkställa utdebitering

i annan ordning än nu gällande kommunallag föreskrifver, kan utskottet

icke förorda.

I fråga om det af motionären förordade stadgandet om förmånsrätt

må följande erinras. En dylik legal eller tyst förmånsrätt i all gäldenärens

egendom tillkommer enligt gällande rätt vissa fordringar i anseende

till deras grund och uppkomst, därvid i fråga om enskildes fordringar

den för lagstiftaren bestämmande synpunkten varit den, att borgenären

icke varit i tillfälle att vidtaga åtgärder till sitt betryggande mot

förlust. De sålunda gällande förutsättningar för skapande af legal förmånsrätt

äro i förevarande fall uppenbarligen ej för handen, ty den, som utlånar

penningar till en kommun, har naturligtvis kunnat på vanligt sätt,

det är genom pant eller inteckning, förskaffa sig rätt i gäldenärens egendom

till säkerhet för sin fordran eller på annat sätt skydda sig mot de

eventualiteter, som kunna inträffa. Dessa legala förmånsrätter stå för

öfrigt af flera skäl synnerligen lågt i kurs hos den moderna rättsuppfattningen,

och Riksdagen har ock visat obenägenhet för utvidgning af deras

krets, särskildt emedan de till sin förekomst och utsträckning i det särskilda

fallet ej äro fullt tydliga för tredje man och därigenom inverka

menligt på kreditförhållandena. Det af motionären ifrågasatta förmånsrättsstadgandet

skulle visserligen af lätt insedda skäl väsentligen hämma

kommunernas utan Kungl. Maj:ts tillstånd skeende skuldsättning och sålunda

skapa garantier mot ett alltför utsträckt anlitande af kommunernas

ifrågavarande kredit, men denna omständighet torde desto mindre böra få

vara afgörande, som man, enligt hvad förut antydts, torde på annat sätt

kunna betrygga sig mot missbruk i detta afseende.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att herr Palmes föreliggande motion icke må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 16 februari 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ir

Stockholm, Ivar HseggstrBms Boktryckeri A, B., 1905,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.