Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N;o 14

1905-02-21 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1905:14, Lagutskottets Utlåtande N;o 14

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N;o 14.

1

N:0 14.

Ank. till Riksd, kansli den 21 februari 1905, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj.t angående bestämmelser rörande forum och besvärstid

för klagomål öfver kyrkoråds och skolråds beslut m. m.

Lagutskottet liar till behandling fått mottaga en inom Andra Kammaren

af herr J. Andersson i Öhrstorp afgifven motion, n:o 170, af

följande lydelse:

»Uti Kungl. Maj:ts nådiga förordning om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd, af den 21 mars 1862, afdelning IY om underställning

och besvär bestämmes det i § 41 om besvärstid och forum för klagomål

öfver kyrkostämmas beslut. Uti samma förordning afdelning II om

kyrkoråd och skolråd saknas hvarje bestämmelse om såväl besvärstid

som om forum för klagomål öfver kyrkoråds och skolråds beslut. I

förordningens § 22 — jämförd med 28 och 29 §§, angifves, hvilka

kyrkorådets och skolrådets åligganden äro.. Dessa åligganden äro till

stor del, ja, till största delen, af sådan art, att de icke föranleda till

någon behandling af kyrkostämma, och kyrkorådets och skolrådets beslut

kräfva i så många fall icke någon sanktion af kyrkostämman. Kyrkorådets

och skolrådets beslut, särskildt beträffande frågor gällande det

religiösa lifvet eller folkundervisningen, äro af den beskaffenhet, att de

esomoftast innehålla bestämmelser, hvilka utgöra ett utöfvande af myndighet

öfver individen eller enskilda församlingsmedlemmar. Yid detta

förhållande kan icke undvikas, att understundom församlingsmedlem

linner sig missnöjd med kyrkorådets eller skolrådets beslut och menar

sig därigenom hafva kränkts i sin rätt, något som ingalunda är uteslutet

Dill. till Riksd. Prof. 1905. 7 Sami. 12 Raft. (N:o 14)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

från att kunna ske, då de nämnda råden äfven utan uppsåt kunna göra

sig skyldiga till Övergrepp eller åtminstone oförstånd eller misstolkning

af hvad som kan vara lag ock rätt. Det synes under sådana omständigheter

vara af nöden, att det gifves tillfälle att anföra laga besvär öfver

kyrkoråds ock skolråds beslut, ocli att således besvärstid och angifvet

forum för besvärens anförande genom lag äro bestämda. Då sådana icke

äro i förordningen omnämnda, synes i detta stycke en bestämd brist

vidlåda förordningen.

Att icke besvärstid och forum äro bestämda, bar ock den olägenheten,

att ovisshet uppstår om, när kyrkoråds och skolråds beslut äro

kraftvunna, så att de kunna verkställas, eller ock förutsätter det, att

de omedelbart med fattandet kunna sättas i verk. Att det senare i

många fall är nödvändigt, måste medgifvas. Möjligt är oek, att lagstiftaren

just på grund häraf med fullt uppsåt icke stadgat om besvärstid

eller forum för klagomål öfver de nämnda rådens beslut. Icke heller

är det omöjligt, att lagstiftaren varit af den mening, att klagomål däröfver

kunna utan någon bestämmelse i förordningen om kyrkostämma etc.

anföras bos vederbörande domkapitel i form af anmälan, då det torde

åligga domkapitlet att pastoralt handlägga saken, ett tillvägagångssätt,

som onekligen lämpar sig bäst beträffande flera af de åtgärder, bvilka

kunna vidtagas af kyrkoråd och skolråd, särskild! rörande de ofvan

nämnda frågorna angående det religiösa lifvet och folkundervisningen.

Det kan emellertid icke bestridas, att i förekommande fall detfa icke är

tillräckligt betryggande för individen, som möjligen utsättes för att af kyrkoråd

eller skolråd blifva helt suveränt behandlad, visserligen inom någorlunda

trånga gränser, utstakade af andra lagbestämmelser än de, som innehållas

i kyrkostämmoförordningen, men ändå utan tillfälle att undgå en

kyrkoråds- eller skolrådsåtgärd, som till äfventyra varit oberättigad, endast

ägande tillfälle att efteråt däröfver beklaga sig, men utan att bekomma

någon egentlig upprättelse, då kyrkoråd eller skolråd måste antagas hafva

handlat efter bästa förstånd och enligt sin uppfattning lagligt.

Att det verkligen förefinnes en brist af antydda arten i kyrkostämmoförordningen

torde ock framgå af det sakförhållandet, att, då klagomål

öfver kyrkorådsbeslut blifvit hos vederbörande domkapitel anförda och

detta resolverat, att, enär förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd den 21 mara 1862 icke gåfve vid handen, att besvär skulle

kunna öfver beslut af kyrkoråd anföras, domkapitlet fann sig förhindradt

att besvären med däri framställdt yrkande till pröfning upptaga (Lunds

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

domkapitels resolution den 4 januari 1899), men klaganden häröfver hos

Kung]. Maj:t besvärat sig, Ivungl. Maj:t afgjort detta besvär så, att, som

domkapitlet uti den af domkapitlet anförda omständigheten icke ägt anledning

att på sätt som skett undandraga sig pröfning af de hos domkapitlet

anförda besvären, Kung!. Maj:t fann skäligt att med upphäfvande

af domkapitlets resolution visa målet åter till domkapitlet, som har att

detsamma på anmälan ånyo företaga och härmed vidare lagligen förfara

(Kongl. Maj:ts utslag den 23 mars 1899).

Härmed uppstår af sig själf den frågan: hvad är i detta stycke lagenligt?

eller: är det måhända en oskrifven lag, som skall följas?

Å andra sidan föreligga många exempel på, att domkapitel icke ansett

sig förhindradt att till pröfning upptaga besvär i fråga, ehuru kyrkostämmoförordningen

icke ger vid handen, att besvär öfver beslut af kyrkoråd

eller skolråd kunna anföras.

Det anförda torde visa, att en brist, sådan jag påpekat, i kyrkostämmoförordningen

förefinnes, af den beskaffenhet, att den är lika menlig

för kyrkoråd och skolråd, hvilkas myndighet däraf lider, som för församlingsmedlem,

hvilken eventuellt kan hafva skälig anledning att anföra

besvär. Som det nu är, kan å ena sidan kyrkoråd och skolråd helt

och hållet förlamas i sin verksamhet, då de nogsamt inse, att till deras

åligganden höra sådana saker, som de nödgas akta sig för att taga någon

allvarlig vård om, väl vetande, att, om saken skall endast juridiskt och

ej pastoralt bedömas eller dömas, de i de allra flesta fall draga det

kortaste strået; a andra sidan kan församlingsmedlem, med hvilken kyrkoråd

och skolråd såsom myndigheter hafva att förfara, utsättas för en behandling,

som borde kunna vara förebyggd, om det stode till att i besvärs

väg få afgjordt, huruvida kyrkoråd och skolråd i det speciella fallet

handla rätt och fullt motiveradt.

Möjligt är'' dock, att vid eventuellt bestämmande af forum och besvärstid

för klagan öfver kyrkoråds och skolråds beslut det borde preciseras,

i hviska fall besvär må anföras, under det att samma råds beslut

i vissa mål icke böra kunna blifva föremål för besvär i juridisk mening,

då missnöje däröfver lämpligare än genom besvär anföres medelst anmälan

hos domkapitlet, hvilket helt visst på pastoral väg äger tillfälle att

rätta det till äfventyrs felade.

Samma brist, som jag påvisat vidlåda allmänna förordningen om

kyrkostämma etc., vidlåder ock förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd i Stockholm.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 14,

På grund af hvad jag anfört, hemställer jag vördsamt, det Riksdagen

måtte besluta att till Kungl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse med begäran,

det måtte täckas Kungi. Maj:t vidtaga sådan åtgärd, att det i

förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd bestämmes om

forum och besvärstid för klagomål öfver kyrkoråds och skolråds beslut samt

i Indika fall besvär må öfver sådana beslut anföras.»

Såsom motionären framhållit, innehåller gällande kommunallagstiftning

icke några bestämmelser om forum och besvärstid för klagomål

öfver kyrkoråds och skolråds beslut. Då dessa ofta innefatta föreskrifter

af ingripande natur i enskildes personliga rättsförhållanden, borde enligt

motionären stadganden icke saknas, hvilka gjorde det möjligt för den

enskilde att erhålla ändring i sådana beslut. En annan olägenhet af

anmärkta förhållandet finner motionären däri, att ovisshet uppstår om

när kyrkoråds och skolråds beslut äga den kraft, att de kunna verkställas.

Utskottet vill å ena sidan icke förneka, att i här berörda afseende

föreligger en viss lucka i vår lagstiftning, men å den andra har utskottet

icke kunnat finna, att olägenheterna däraf äro af den betänkliga art,

motionären velat göra gällande. I åtskilliga specialförfattningar, där

beslutanderätt inrymts åt kyrkoråd eller skolråd, hafva bestämmelser meddelats

rörande forum och besvärstid för klagomål öfver vissa af dessa

kommunala myndigheters beslut. Så föreskrifver Kungl. Maj:ts förnyade

nådiga stadga angående folkundervisningen i riket af den 10 december

1897 i 22 §, att öfver olagligheter, begångna vid af skolrådet upprätta dt

förslag till besättande af ordinarie folkskollärarebefattning, må, sedan

valet eller tillsättningsåtgärden skett och behörigen kungjorts, besvär

kunna hos domkapitlet anföras inom den tid, som är stadgad för besvärs

anförande öfver kyrkostämmobeslut, och att domkapitlets utslag i ty mål

må kunna i vanlig ordning hos Kungl. Maj:t öfverklagas, samt i 32 §,

att öfver skolråds beslut om ordinarie folkskollärares varning eller

skiljande ifrån befattningen besvär må kunna af läraren, inom trettio

dagar efter det han af beslutet erhållit del, anföras i den ordning, som

är bestämd för besvär öfver val af lärare, d. v. s. hos domkapitlet och

Kungl. Maj:t. I lag angående ändring i gällande stadganden om tillsättning

af organist- och klockarebefattningar af den 6 april 1894 bestämmes,

att i fråga om tid och ordning för besvärs anförande öfver af

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

5

kyrkoråd eller af gemensamt kyrko- och skolråd upprättadt förslag till

dylik befattning skall gälla hvad beträffande klagan öfver kyrkostämmas

beslut är föreskrifvet, och i Kung!. Maj:ts nådiga stadga huru förfaras

skall vid tillsättning af folkskolläraretjänst jämte därmed förenade

organist- och klockarebefattningar af den 4 maj 1894 föreskrifves, att

öfver åtgärder, kyrkoråd och skolråd i sådana ärenden äga att företaga,

besvär må kunna hos vederbörande domkapitel anföras inom den tid,

som är stadgad för besvärs anförande öfver kyrkostämmobeslut, hvarefter

domkapitlets utslag i vanlig ordning må kunna öfverklagas hos Kungl.

Maj:t. Vid fyrfaldiga tillfällen hafva härjämte vederbörande myndigheter

— domkapitel och Kungl. Maj:t — icke ansett sig förhindrade

att till pröfning upptaga besvär öfver af kyrkoråd eller skolråd meddeladt

beslut jämväl i sådana fall, där icke något besvärsförfarande

funnits i lag regleradt. Motionären bär redan därpå själf lämnat ett

exempel, och utskottet har inhämtat, hurusom i vanlig ordning, först till

domkapitel och sedan till Kungl. Maj:t, genom besvär påkallats pröfning

åt utaf kyrkoråd eller skolråd meddelade beslut angående förbud för

person att inom församlingen hålla andliga föredrag, angående varning

af äkta makar för oenighet i äktenskapet samt angående upplåtande af

skollokal till olika ändamål äfvensom ordning därinom m. fl. folkskolan

rörande frågor.

J)en osäkerhet i rättsordningen, emot hvilken motionären riktat sig,

synes genom ofvan anförda lagstadgänden och gängse praxis vara till ej

ringa del afhjälpt, och hvad särskild! angår den af motionären påpekade

olägenhet af ovisshet angående den tidpunkt, då kyrkoråds eller skolråds

beslut äro af beskaffenhet att kunna verkställas, vill utskottet framhålla,

att dessa beslut i många fall äro af den beskaffenhet, att de, oaktadt besvär

anföras, böra omedelbart gå i verkställighet, i andra fall åter sådana,

att något besvärsförfarande eller hinder för verkställighet icke kan komma

i fråga t. ex. i den del, kyrkorådet eller skolrådet meddelar beslut af

förberedande beskaffenhet för hvad å kyrkostämma skall förekomma.

Oaktadt det anförda vill utskottet dock icke förneka, att gällande

lagstiftning i frågan lämnar åtskilligt öfrig! att önska. I)å olägenheterna

af detta förhållande emellertid icke torde hafva kunnat undgå Kungl.

Majt:s uppmärksamhet, liar utskottet, med hänsyn jämväl till svårigheten

att öfverskåda de fall, som i denna fråga kunna beröras, samt att gifva

någon anvisning på innehållet i den lagstiftning, som kan anses på^

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

kallad, icke funnit tillräckliga skäl föreligga för ett initiativ från Riksdagens

sida i den af motionären väckta frågan.

Utskottet hemställer således,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 februari 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Reservation

af herr Lindhagen, med hvilken herr Seger däld instämt:

»Såsom motionären framhåller, äga kyrkoråd och skolråd i många hänseenden

fatta beslut, som ingripa i enskildes personliga rättsförhållanden

eller eljest äro af beskaffenhet, att möjlighet till klagan öfver beslutet

bör förefinnas.

Enligt de af utskottet från ecklesiastikdepartementet erhållna upplysningar

finnas i fyra särskilda fall föreskrifter meddelade om, huru besvär

må anföras öfver skolråds eller kyrkoråds beslut. I flera enskilda

mål rörande frågor, för hvilka stadganden om besvärsrätt icke förefinnas,

hafva besvär, ingifna till domkapitel och därifrån fullföljda till Kungl.

Maj.t, upptagits till pröfning. Oaktadt föreskrifter om fullföljd åt talan

saknats, hafva vederbörande sålunda ibland ansett sig böra komplettera

lagen för att ej ett tillstånd af rättslöshet skulle uppkomma på detta

område. I ett dylikt från ecklesiastikdepartementet meddeiadt mål hade

emellertid ett domkapitel ej upptagit besvären till pröfning, därför att

författningen ej gåfve vid handen, att besvär skulle kunna anföras öfver

beslut af kyrkoråd.

Det synes mig klart, att ett sådant missförhållande, som motionären

framhållit, bör rättas. Hvarje rättsordning krafvel- tydliga bestämmelser

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Uttåtande N:o 14.

7

hur rättelse bör kunna sökas i eu underordnad myndighets beslut. Saknas

sådana, blir följden den, att parter merendels i brist på upplysning hur

de skola förfara nödgas finna sig i hvad som beslutats, äfven om deras

rätt därmed blifvit trädd för nära. Och lyckas någon med kostnader

och besvär skaffa sig någon ledning af sådana prejudikat, som utskottet

satts i tillfälle att åberopa/ så inlåter han sig i hvarje fall ofta på en

mycket oviss väg, där mydigheterna kunna visa honom tillbaka utan att

dock befria honom från de med företaget förenade utgifterna.

Utskottet medgifver ock, att här föreligger en viss lucka i vår lagstiftning

och att denna i frågan lämnar åtskilligt öfrigt att önska. Det

har ock meddelats utskottet, att inom ecklesiastikdepartementet och vid

statsrådsberedningen upprepade gånger framhållits önskvärdheten af stadganden

om forum och besvärstid i förevarande fall.

Den omständigheten, att utskottet icke kunnat öfverskåda alla de

fall, som i denna fråga kunna beröras, och därför ej heller varit i tillfälle

att gifva något ingående förslag till lagstiftning i ämnet, synes ej

vara någon anledning för Riksdagen att genom ett afslag å motionen i

sin mån bidraga till ett fortfarande upprätthållande af svårigheten för

enskilde medborgare att söka värna om sina rättsanspråk i förevarande

afseende. Tvärtom plägar ju eu dylik omständighet anföras såsom en

ytterligare anledning att begära en utredning i ämnet. Och skulle Riksdagen

afstå från att göra äfven sitt inflytande gällande för att påskynda

en frågas lösning allenast därför, att, såsom utskottet yttrar, »olägenheterna

icke torde hafva kunnat undgå Kungl. Maj:ts uppmärksamhet»,

så skulle ju de flesta riksdagsskrivelse!’ ej behöft komma till stånd.

På grund af hvad sålunda anförts, får jag hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och

för Riksdagen framlägga förslag till erforderliga bestämmelser

om rätt att fullfölja talan mot kyrkoråds

och skolråds beslut.

Herr Bandqvist har begärt få antecknadt, att han ej deltagit i ärendets

behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.