Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kung!. Maj:t angående upphörande af pastors själfskrifvenhet som ordförande i kyrkostämma, afslogs denna motion i Andra Kammaren med 111 röster mot 96.

1905-02-21 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1905:15, Skrifvelse till Kung!. Maj:t angående upphörande af pastors själfskrifvenhet som ordförande i kyrkostämma, afslogs denna motion i Andra Kammaren med 111 röster mot 96.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

1

Hso 15.

A n>;, til! Kikad. kansli den 21 februari 1906, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående upphörande af

pastors sjelfskrifvenhet såsom ordförande i kyrkostämma.

Lagutskottet har till behandling förehaft en inom Andra Kammaren

af herr M. Matsson väckt och till utskottet hänvisad motion, n:o 172,

af följande lydelse:

»Då jag vid förra årets riksdag motionerade om skrifvelse till Kung!.

Maj:t angående upphörande af pastors själfskrifvenhet som ordförande i

kyrkostämma, afslogs denna motion i Andra Kammaren med 111 röster

mot 96. I betraktande af att den tanke, som .i motionen uttryckts, icke

förut kunnat tillvinna sig någon anslutning ens i Andra Kammaren, måste

denna utgång betraktas som ett fall framåt. Vid det förhållande, att de

96 rösterna, som afgåfvos för bifall till motionen, afgåfvos i strid mot

lagutskottets enhälliga hemställan om att ifrågavarande motion icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda, förefaller det, som sympatierna för

den ifrågasatta reformen redan då skulle varit nog stora för att bereda

majoritet åt mitt förslag inom Andra Kammaren, ifall utskottets hemställan

gått i annan riktning, eller det i utskottets betänkande förekommit

någon reservation till förmån för motionen; men att kammaren skulle besluta

mot ett enigt utskott, kunde man ju icke vänta. Då emellertid vid

Bil,, till Riksd. Prat. 1905. 7 Sami. 13 Höft. (.N:o 15) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

detta ärendes behandling i Andra Kammaren lagutskottets vice ordförande

gaf till känna, att det inom utskottet icke saknades sympatier för min

framställning, och att det icke var af principiella skäl, som han biträdt

utskottets uppfattning, samt det af herr vice ordförandens anförande i

öfrigt tyckes framgå, att utskottet affattat sitt betänkande i känsla af att

alla försök till främjande af motionens syfte skulle stranda på båda kamrarnas

motstånd, synes den möjligheten icke vara alldeles utesluten, att

en förnyad framställning i liknande syfte skulle tilldraga sig ökadt beaktande

inom utskottet och såsom följd däraf större tillslutning inom Riksdagen.

Vid sådant förhållande anser jag mig böra draga detta ingalunda

oviktiga ärende under Riksdagens förnyade pröfning.

Genom samtal med personer, som icke delat min uppfattning om

den ifrågasatta reformens lämplighet, har jag blifvit förvissad om, att

dessa personer i flertalet fall låtit språket behärska föreställningssättet.

Ordet kyrkostämma är nämligen ägnadt att bibringa intryck af omedelbar

samhörighet med kyrkan, prästerskapet och religionen. Vid närmare

granskning skall man dock finna, att kyrkostämman har att handlägga

ärenden af hufvudsakligen samma innebörd som de vid kommunalstämma

förekommande.

Det lärer hafva inträffat, att vid prästval röstberättigade bolag,

hvilkas delägare varit bosatta på långt aflägsna platser inom andra församlingar

eller till och med i främmande land och som för den skull

käft ringa intresse af de sökande prästmännens större eller mindre duglighet

i sitt hufvudsakliga kall, begagnat sin rösträtt för att med hänsyn

till pastors själfskrifvenhet som ordförande i kyrkostämma få en

präst med kommunalmansegenskaper till förmån för sina alldeles utom

församliugslifvet stående intressen. Det kan icke vara önskvärd!, att

sådana hänsyn få anledning att blifva bestämmande öfver prästvalens

utgång; och redan detta missförhållande synes mig med tillräcklig styrka

påkalla den nu ånyo ifrågasatta lagförändringen.

Förutom det nu anförda samt de skäl, hvarå jag grundade min

motion vid fjolårets riksdag och mitt försvar för densamma under Andra

Kammarens förhandlingar, synas mig förnämligast följande omständigheter

tala för den ifrågasatta reformen:

. l:o) att det numera torde saknas tillräckliga skäl för att, församlingen

oåtspord, lägga ordförandeskapet i kyrkostämman obligatoriskt

på en prästman, som måhända icke känner sig hågad eller kvalificerad

att leda stämmans förhandlingar, eller som icke. har någon tid för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 15. 3

denna uppgift utan att hans egentliga kall i större eller mindre mån

åsidosattes;

2:o) att samhällsutvecklingen på senare tid i fråga om allmänna värf

och förtroendeposter alltmera frigjort sig från själfskrifvenhetsprincipen,

hvarvid erfarenheten visat, att uppdrag af hvilken beskaffenhet som helst

i regel skötas till större belåtenhet, då de innehafvas på grund af särskild!

uppdrag eller val, än då do innehafvas på grund af sjelfskrifvenhet

;

3:o) att prästen genom sin skyldighet att vara ordförande i kyrkostämman

bringas in i församlingens utanför det kyrkliga gående meningsstrider

på ett sätt, som kan tänkas vara menligt för det religiösa församlingslifvet;

äfvensom

4:o) att prästen såsom själfskrifven ordförande i kyrkostämman måste

attestera uppläsandet af sina egna kungörelser om stämman och sålunda

bära vittnesbörd i egen sak, samt att han än vidare — eftersom vice

ordförande saknas — äfvenledes är af tjänsteåliggande tvingad ej blott

att öfvervara utaxr jämväl att leda kyrkostämmans behandling af frågor

om ansvarsfrihet för kyrkorådets och skolrådets förvaltning, som ofta kan

beröra honom personligen mycket nära, och att han vid paria vota till

och med kan få afgöra öfver dylika eller andra hans personliga intressen

berörande frågor.

På grund af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig vördsamt hemställa,

det Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke ordförande och

vice ordförande i kyrkostämma skulle kunna väljas på samma sätt af

kyrkostämman som ordförande och vice ordförande i kommunalstämma

väljas af kommunalstämman, samt därefter för Riksdagen framlägga förslag

till sådana ändringar och tillägg uti nådiga förordningen om kyrkostämma

samt om kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 jämte andra

häraf berörda lagrum, som, i händelse pastors själfskrifvenhet såsom ordförande

i kyrkostämma befinnes lämpligen kunna upphöra, af sådan förändring

kunna påkallas.»

I motioneus syfte hafva herrar Johan Ericsson, Oskar Eklund, Edvard

Wavrinsky, Karl Starhäck, S. II. Kvarnselius, John Olsson, Anders Ster ner,

J. Andersson, Alfr. Lundgren, J. Bromée, Oskär Berg, K. G. Karlsson,

Joll. Nydal och J. Persson i Arboga instämt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

Framställningar i förevarande motions syfte hafva förut vid upprepade

tillfällen varit föremål för Riksdagens pröfning, men därvid städse i enlighet

med lagutskottets hemställan afslagits af båda kamrarna. Ej heller

nu finner sig utskottet kunna förorda motionärens förslag, och de skal, som

vid frågans föregående behandling anförts till stöd för eu sådan ståndpunkt,

synas utskottet fortfarande äga giltighet.

Det lärer sålunda icke kunna bestridas, att i anseende till beskaffenheten

af de ärenden, som tillhöra kyrkostämman, kyrkoherden eller den

hans ämbete förvaltar är den, hvilken det företrädesvis bör tillkomma att

såsom ordförande i stämman leda förhandlingarna. Däruti att pastors

ifrågavarande befogenhet utöfvas under tjänstemannaansvar torde äfven

ligga en väsentlig garanti mot ett missbruk af samma befogenhet. Den

olägenhet, som kan uppkomma därigenom, att till äfventyra en eller annan

prästman i anseende till personliga egenskaper eller erfarenhet icke är sä

lämpad att handhafva ifrågavarande uppdrag som önskligt kunde vara, är

enligt utskottets uppfattning icke af synnerligen stor betydelse i jämförelse

med vikten däraf, att principen af samverkan i den kyrkliga förvaltningen

mellan kyrkostämman, såsom representerande lekmännens deltagande i berörda

förvaltning, och pastoral vårdens handhafvare bibehålies. Väl torde

det kunna invändas, att motionen afser att afskaffa pastors själfskrifvenhet

såsom ordförande i kyrkostämman, men icke att förhindra, att vederbörande

prästman genom val sättes i tillfälle att utöfva berörda befattning. Men

det lärer enligt utskottets mening vara att befara, att, om nämnda själfskrifvenhet

borttages, pastor till följd af de honom åliggande betydande

ämbetsgöromålen icke ofta skal! befinnas villig att underkasta sig den

med ett sådant uppdrag förenade möda.

I motionen har ifrågasatts, att, jämte det ordförande i kyrkostämman

sålunda skulle väljas på samma sätt, som finnes stadgadt om val af ordförande

i kommunalstämma, jämväl eu vice ordförande i kyrkostämman

skulle på enahanda sätt utses. Hvad sålunda föreslagits är, såsom jämväl

af motionen framgår, så till vida en nyhet, som i förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 icke föreskrifves,

att i kyrkostämma skall finnas vice ordförande. I denna del sammanhänger

emellertid förslaget på det närmaste med hufvudfrågan i motionen

— borttagande af pastors själfskrifvenhet uti förevarande hänseende —

och torde icke erfordra något yttrande af utskottet utöfver hvad ofvan

anförts.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 15, 5

Utskottet, som finner de af motionären till stöd för lians framställning

i öfrigt anförda skäl ej heller vara öfvertygande, hemställer alltså,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 februari 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Reservation

af herr Lindhagen, med hvilken herrar Zetterstrand, A. Olsson,

Segerdahl och Jansson instämt:

»I den kommunala själfstyrelsens princip ligger äfven innesluten en

naturlig rätt för kommunens röstberättigade medlemmar att själfva välja

den ordförande, under hvars ledning do skola öfverlägga och fatta beslut

i kommunens angelägenheter. Man utgår ifrån, att de röstberättigade

måste antagas bäst vara i stånd att själfva bedöma, hvilken medlem inom

församlingen, som företrädesvis lämpar sig för uppdraget. Lagstiftningen

har därför ingen anledning att utöfva något förmynderskap öfver dem i

detta afseende.

Detta gäller naturligtvis äfven ordförandeskapet i kyrkostämma. För

denna befattnings utöfvande kräfves det i främsta rummet god uppfattning

och vana vid allmänna angelägenheters handhafvande, men ingalunda

någon särskild yrkesutbildning. Ärendena, som förekomma vid kyrkostämma,

äro ej af någon mera invecklad art än de, som afgöras af t. ex.

kommunalstämma, stadsfullmäktige eller landsting, hvilka beslutande församlingar

alla själfva välja sin ordförande.

År pastor särdeles fallen för uppdraget, blir han förmodligen vald

till ordförande. Saknar han åter betingelserna för att kunna utöfva ordförandeskapet

till belåtenhet, hvilket också ibland måste inträffa, är det

Bih. till Riksd. Prot. 1905. 7 Sand, 13 Höft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o-'' ''15.

val riktigt, att kommunen får äga tillfälle att välja en lämpligare ordförande.

Det synes ock oskäligt, att en prästman med göda förutsättningar

för sitt kall i (ifrigt måhända skall, såsom lärer ibland inträffa, möta

svårigheter att vinna befordran till kyrkoherdebeställning, därför att han

veterligen saknar färdighet i eu så världslig sak som att föra ordet i eu

beslutande församling.

Att ordföranden i kyrkostämma skall handla under tjänstemannaansvar

är hvarken mera eller mindre behöflig! än för andrå kommunala

ordförandeplatser. Och vore det verkligen så, som utskottet antyder, att

pastor till följd af sina betydande ämbetsgöromål skulle mera sällan befinnas

villig att mottaga val till ordförandeskapet, så visar ju detta endast,

att honom bör beredas tillfälle till befrielse från detsamma för att med erforderlig

omtanke kunna sköta sina öfriga hufvudsakliga sysselsättningar.

Upphäfvande! af pastors själfskrifvenhet såsom ordförande i kyrkostämma

är sålunda utan tvifvel en fråga, som städse återkommer, till dess

den vunnit sin lösning. Och då vid senaste riksdag visade sig, att på

många orter finnes opinion för att lösningen bör ske nu, föreligga således

alla skäl för bifall till motionen.

Den inom utskottet anmärkta omständigheten; att motionären icke

jämväl vackt förslag om borttagande af pastors själfskrifvenhet såsom ordförande

i skolråd, bör naturligtvis ej leda till ett förkastande af förslaget,

utan blott till ett framhållande, att äfven denna angelägenhet bör komma

under bedömande i sammanhang med det slutliga öfvervägandet af motionärens

framställning.

På grund af hvad sålunda anförts, får jag hemställa,

att Eiksdagen i anledning af förevarande motion

ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kung!

Maj:t täcktes låta utarbeta och för Eiksdagen framlägga

förslag till lagändringar i ändamål, att pastors

själfskrifvenhet såsom ordförande i kyrkostämma må

upphöra.»

Herr Bandqvist har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm, tryckt hos P. Pal mqtiists. Aktiebolag, 1905.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.