Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 20

1905-02-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1905:20, Lagutskottets Utlåtande N:o 20

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

7

N:o 20.

Ank. till Riksd. kansli den 23 februari 1905, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 18 kap.

16 § strafflagen.

Till behandling af lagutskottet har hänvisats en af herr J. Nydal

inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 27, af följande lydelse:

»Uti en i Andra Kammaren år 1902 afgifven motion föreslog jag,

att 18 kap. 16 § strafflagen skulle få följande ändrade lydelse: »Misshandel

af djur straffas med böter. Åro omständigheterna synnerligen

försvårande; må till fängelse dömas.» — Härigenom skulle förevarande

lagstadgande skärpas i tre afseenden, i det att hvarje sådan misshandel

af djur, som kränker det allmänna rättsmedvetandet, skulle bli juridiskt

straffbar, äfven om den icke kan karakteriseras som en yttring af

»uppenbar grymhet»; det straffrättsliga djurskyddet, nu inskränkt till

»egna eller andras kreatur», utsträckas till djur i allmänhet och den

stadgade tidsbegränsningen för fängelsestraffet borttagas.

I öfverensstämmelse med lagutskottets hemställan, i dess utlåtande

n:o 17, afslogs motionen af Första Kammaren, hvaremot Andra Kammaren

biföll eu vid utlåtandet fogad reservation, enligt hvilken lydelsen

af ifrågavarande lagrum endast i så måtto skulle förändras, att orden

»egna eller andras kreatur» skulle utbytas mot ordet »djur».

I)å motionen vid påföljande riksdag förnyades, tillstyrkte lagutskottet,

i sitt utlåtande n:o 53, sistnämnda ändringsförslag; men äfven

denna gång stannade kamrarna i olika beslut, enär Andra Kammaren

godkände, men Första Kammaren afslog utskottets hemställan.

Ehuru jag fortfarande hyser den öfvertygelsen, att termen »uppenbar

grymhet», hvarmed det juridiskt straffbara djurplågeriet beskrifves

i nu gällande lagstiftning, icke är en tillfredsställande beteckning för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:0 20.

straffvärdt djurplågeri, utan är alltför trång, och. ehuru fall af djurplågeri,

vittnande om ett så grymt och brottsligt sinnelag, att de af

det allmänna rättsmedvetandet icke kunna erkännas till fyllest straffade

med »fängelse i högst sex månader», tyvärr allt emellanåt förekomma,

så föranledes jag af den ställning, Riksdagen visat sig intaga till frågan,

att nu inskränka mig till att endast ifrågasätta det lagstadgade djurskyddets

utsträckande till att omfatta äfven sådana djur, som icke kunna

inrymmas under uttrycket »egna eller andras kreatur». Detta förslag,

som Andra Kammaren vid två riksdagar antagit utan votering, förordades

af 1903 års lagutskott med följande motivering:

Angående betydelsen af uttrycket »egna eller andras kreatur»

hafva olika meningar framträdt. Äfven om man, såsom i rättstillämpningen

förekommit, åt detta begrepp gifver en i viss män vidsträcktare

tolkning, än ordalydelsen utvisar och, att döma efter förhandlingarna

vid bestämmelsens tillkomst, varit med densamma åsyftadt, innebär

emellertid berörda uttryck en strängare begränsning af straffskyddet,

än som torde stå i öfverensstämmelse med rättsmedvetandets nuvarande

ståndpunkt. Den allmänna uppfattningen har alltmera utvecklat sig i

djurskyddsvänlig riktning och betecknar nu enligt utskottets öfvertygelse

såsom osedligt och fördömligt hvarje förfarande, genom hvilket

utan ett tillfyllestgörande, förnuftigt ändamål lidande afsiktligt tillfogas

något djur af viss högre utveckling, oafsedt, huruvida djuret är af sådan

art, att det kan benämnas »kreatur» eller icke, samt huruvida detsamma

är i någons besittning eller befinner sig i fritt tillstånd. Tiden

synes därför utskottet vara inne att, i enlighet med hvad redan är

genomfördt i åtminstone de flesta modernare strafflagar, utsträcka straffskyddet

till djur i allmänhet. Någon anledning att befara missbruk af

ett sådant stadgande förefinnes säkerligen icke. En rätt uppfattning

af stadgandets innebörd ställer nämligen detsammas tillämpning i beroende

af hvad rättsmedvetandet kräfver, och i den mån detta medvetande

erkänner en skillnad mellan den högre djurvärlden och den

lägre, med hänsyn till fysisk utbildning och känslolif särskildt svagt

utrustade, kan och bör sålunda detta förhållande beaktas, huru allmänt

stadgandet än må vara affattadt. Gränsen i berörda afseende är alltför

obestämd och växlande att lämpligen kunna fastställas i lag, och

det torde utan våda kunna öfverlämnas åt domstolarna att för hvarje

fall pröfva, om och i hvilken utsträckning ådömande af straff för

grymhet jämväl mot de lägre slagen af djur påkallas och gillas af det

al lm ännu föreställnin gssättet.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 20. 9

Jag får alltså hemställa, att Riksdagen måtte för sin del antaga

följande förslag till ändrad lydelse af 18 kap. 16 § strafflagen: »Visar

någon i behandling af djur uppenbar grymhet, straffas med böter. Äro

omständigheterna synnerligen försvårande; må till fängelse i högst sex

månader dömas.»

18 kap. 16 § strafflagen har följande lydelse: »Visar någon i behandling

af egna eller andras kreatur uppenbar grymhet; straffes med

böter. Aro omständigheterna synnerligen försvårande; må till fängelse

i högst sex månader dömas.»

I fråga om straffmåttet har detta stadgande erhållit sin affattning

genom lagar af den 20 juni 1890 och den 29 juni 1900; men dess

bestämning af brottet såsom uppenbar grymhet i behandling af egna

eller andras kreatur är oförändradt densamma, som fastställdes i kungl.

förordningen den 21 december 1857 angående ansvar för misshandel af

djur och senare upptogs i 1864 års strafflag. Redan vid 1857 års

riksdag förekom till behandling förslag, med hvars antagande området

för det straffrättsliga skyddet för djuren skulle hafva erhållit vidare

gränser än som skedde, och därefter har upprepade gånger fråga blifvit

inom Riksdagen väckt om dessa gränsers utflyttande. Genom förevarande

motion påkallas ånyo Riksdagens uppmärksamhet för detta

spörsmål. Med återupptagande af ett förslag, som 1902 och 1903 års

Andra Kammare för sin del antagit, har motionären hemställt om den

ändrade lydelse för ifrågavarande lagstadgande, att uttrycket »egna

eller andras kreatur» utbyttes mot ordet djur. I utlåtande, hvari 1903

års lagutskott tillstyrkte vidtagande af dylik lagändring, har utskottet

icke blott undersökt behofvet af mer utsträckt straffrättsligt skydd för

djuren, utan äfven upptagit till bedömande frågan, om efter dess genomförande

så fast och tydlig begränsning för straffbestämmelsens tillämpning

dock funnes för handen, att fara för missbruk vore förebyggd.

Genom den — i motionen återgifna — framställning, som utskottet i

dessa afseenden lämnat, har det enligt det nuvarande lagutskottets åsikt

visat goda skäl för lagändringen i fråga; och dessa skäl synas utskottet

icke vederlagda af hvad åtskilliga talare vid ärendets behandling i Första

Kammaren uttalat till stöd för den uppfattningen, att lagrummets föreslagna

affattning skulle kunna leda till en icke afsedd tillämpning och

därigenom medföra äfventyrliga verkningar för, bland andra, jägare

och fiskare, då de använde vissa fångstsätt, som väl medförde afsevärda

lidanden för djuren, men dock fortfarande borde anses lofliga. MöjligBih.

till Riksd. Prof. 1905. 7 Sami. 16 Höft. '' 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

heten af dylikt missförstånd synes nämligen utskottet vara utesluten

genom det af 1903 års lagutskott framhäfda förhållandet, att det ifrågasatta

lagbudets tillämpning — genom orden »uppenbar grymhet» är

ställdt i beroende af hvad det allmänna rättsmedvetandet krafvel’ samt

att det enligt detta är osedligt och fördömligt att tillfoga djuren lidande,

endast då sådant sker utan ett tillfyllestgörande förnuftigt ändamål.

Med stöd af hvad utskottet anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med anledning af förevarande

motion, ville för sin del antaga följande förslag till

ändrad lydelse af 18 kap. 16 § strafflagen: »Visar

någon i behandling af djur uppenbar grymhet; straffes

med böter. Åro omständigheterna synnerligen försvårande;

må till fängelse i högst sex månader dömas.»

Stockholm den 23 februari 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Reservation

af herrar Hedenstierna och grefve Lewenhaupt, som yrkat afslag,

enär bifall möjligen skulle lägga hinder i vägen för fri vetenskaplig

forskning.

Herrar Bandqvist^ F. Andersson och Fedelius hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAÅC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1905.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.