Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 22

1905-02-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1905:22, Lagutskottets Utlåtande N:o 22

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

1

N:o 22.

Ank. till Riksd. kansli den 28 februari 1905, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om afskaffande

af de i 32 § värnpliktslagen föreskrift mönstringarna.

Lagutskottet tiar till behandling fått mottaga en inom Andra Kammaren

af herr S. J. Enander väckt motion, n:o 176, af följande lydelse:

»Icke många ord torde behöfvas för att motivera en motion, som

påtagligen har sparsamhetsprineipen till underlag och innebörd utan att

ändamålsenligheten trades för nära. Sparsamhetssyftet torde därför vara

skäl nog för ett yrkande af ändringar i värnpliktslagen och dithörande

Kungl. Maj:ts förordning, h vilka möjliggöra inskränkningar i kostnaderna

för åtminstone vissa mönstringar af värnpliktige. De bestämmelser, som

torde varit nödvändiga i antydt hänseende under värnpliktssystemets första

skede för att bringa försvarsverket i ordnadt skick, synas numera nästan

endast förorsaka dryga utgifter utan motsvarande valuta. Framför allt

gäller detta Norrland med de långa afstånden och de kostbara resorna.

Med afseende på den s. k. höstmönstringen begagna sig därför de värnpliktige

mestadels, såvidt jag vet, af medgifna förmånen att till befälet

afgifva föreskrifven uppgift om bostad och yrke. Hvad som visat sig

utan olägenhet kunna ske i fråga om många, torde ock utan olägenhet

flik. till Riksd. Prof. 1905. 7 Sami. 18 Höft. (N:o 22.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

kunna göras gällande för alla, hvarför det ock synes vara obehöflig!, att

vederbörande befäl — till stor kostnad för statsverket — gör besök på

de olika mönstringsorterna.

I anslutning till det anförda göres fördenskull vördsam anhållan,

att Riksdagen behagade besluta skrifvelse till Kungl. Maj:t, det Kungl.

Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för afskaffande af de höstmönstringar,

hvilka äro anbefallda i värnpliktslagen § 32 samt i motsvarande delar af

inskrifningsförordningen.»

Frågan om upphörande af den värnpliktig enligt 32 § värnpliktslagen

åliggande mönstringsskyldighet har tillförene vid flera tillfällen varit

föremål för behandling såväl inom Riksdagen som hos Iiungl. Maj:t.

Redan år 1894 anhöll sålunda Riksdagen, med anledning af i ämnet väckt

motion, i skrifvelse till Kungl. Maj:t om utredning, huruvida den i 32 §

värnpliktslagen stadgade mönstring med beväringen skulle kunna upphöra,

och af Riksdagen ifrågasattes, att den personliga inställelsen vid mönstring

skulle utbytas mot ovillkorlig skyldighet att aflämna tillförlitlig bo
stadsuppgift.

Kungl. Maj:t fann emellertid, sedan t. f. chefen för generalstaben

i afgifvet utlåtande på anförda skäl förklarat sig icke kunna tillråda

den ifrågasatta förändringen, skrifvelsen ej böra till vidare åtgärd

föranleda. I den af Kungl. Maj:t år 1898 tillsatta kommitté för utred
ning

bland annat, i hvad mån genom ändring af värnpliktslagens bestämmelser

antalet öfverträdelser af samma lag skulle kunna nedbringas, kom

frågan därefter ånyo under bedömande. Kommittén fann visserligen alltför

stora betänkligheter icke böra möta mot vidtagande af den ändring,

att skyldigheten att årligen inställa sig till mönstring eller ock lämna

bostadsuppgift icke vidare komme att gälla för de beväringsmän, som tillhörde

andra uppbådet, men betonade däremot vikten af mönstringsskyldighetens

bibehållande beträffande beväriugens första uppbåd. År 1899

i ämnet väckta motioner blefvo på hemställan af lagutskottet af Riksdagen

afslagna. Vid .1901 års riksdag var frågan föremål för pröfning af det

särskilda utskott, som till behandling förehade Kungl. Maj.ts proposition

om ny härordning och ny värnpliktslag m. m. Nämnda utskott fann

emellertid emot de af Kungl. Maj:t i ämnet föreslagna, nu gällande bestämmelser

i hufvudsak intet att erinra. Slutligen kom frågan ånyo före

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

3

vid 1902 års riksdag, men blef jämväl då, efter lagutskottets afstyrkande

hemställan, af Eiksdagen afslagen.

Redan den omständigheten, att föreliggande ämne upprepade gånger,

trots det motstånd en ändring visat sig röna, ånyo kommit fram, häntyder

på, att här föreligger något, som på många håll uppfattas såsom

ett missförhållande. Granskar man närmare de skäl, hvarpå lagutskottet

vid 1899 och 1902 års riksdagar ställde sig afvisande mot då föreslagna

ändringar, skall man finna, att vid förstnämnda tillfälle blott anfördes,

att, då Kungl. Maj:t tillsatt en kommitté med uppdrag, bland annat, att

verkställa utredning, i hvad mån genom ändring af värnpliktslagens bestämmelser

antalet öfverträdelser af samma lag måtte kunna nedbringas,

hithörande fråga af samma kommitté skulle närmare utredas, hvarför någon

särskild åtgärd af Riksdagen för det dåvarande ej borde vidtagas; och år

1902, då frågan ånyo, efter att icke hafva vunnit beaktande i den nya

värnpliktslagen, genom enskild motion kom under Riksdagens pröfning,

afstyrkte lagutskottet en ändring hufvudsakligen af två skäl: å ena sidan

syntes utskottet de värnpliktiges personliga inställelse vara af vikt särskildt

därutinnan, att den stärkte sambandet mellan dem och befälet samt hos de

förre vidmakthölle uppfattningen om deras egenskap af krigsmän, på samma

gång som åt befälet gåfves ökadt tillfälle att lämna erforderliga upplysningar

om de värnpliktiges tjänsteställning samt för dem klargöra hithörande

frågor, å andra sidan skulle det enligt utskottets mening icke vara

välbetänkt att, innan genom tillämpning af de nya bestämmelserna erfarenhet

rörande deras verkningar vunnits, i dessa bestämmelser företaga eu

ändring af då föreslagen innebörd.

Efter den erfarenhet, den efter den nya värnpliktslagens antagande

förflutna tid medfört om dess verkningar i olika afseenden, synes det fortfarande

föreligga skäl till anmärkningar mot ifrågavarande mönstringar.

Och dessa anmärkningar förlora, enligt utskottets uppfattning, icke i betydelse

genom det förmenta värdet af den personliga beröringen mellan

de värnpliktige och befälet vid berörda tillfällen. Sedan det medgifvits

värnpliktig att i stället för personlig inställelse aflämna adressanmälan

per post, hafva de värnpliktige begagnat sig däraf i den utsträckning,

att endast ett obetydligt antal personligen inställa sig vid dessa s. k.

höstmönstringar. Att vid dylikt förhållande tala om värdet af personlig

beröring mellan värnpliktig och befäl såsom grund för dessa mönstringars

bibehållande är uppenbarligen icke längre möjligt. Följden af

det nuvarande systemet blir således, att vederbörande mönstringsförrät
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

tare stundom är den ende närvarande förutom möjligen tillstädesvarande

kronobetjänt, och de upplysningar angående de värnpliktiges förhållanden,

han därvid kan vinna utöfver de genom pastorsämbeten med flere

myndigheter till buds stående, torde vara få och ingalunda motsvara de

med hans resa för det allmänna förbundna omkostnader. Att under sådana

förhållanden bibehålla de nuvarande mönstringarna jämlikt 32 §

värnpliktslagen synes utskottet icke vara välbetänkt eller öfverensstämmande

med grunderna för en god statshushållning. Då härtill kommer,

att utskottet icke kunnat undgå att vid granskningen af denna fråga uppmärksamma,

hurusom jämväl andra missförhållanden å detta område gjort

sig gällande, särskildt hvad angår den dryga kostnaden för inskrifning af värnpliktige

å sjömanshus — något, hvarom jämväl föregående års statsrevisorer

erinrat — har utskottet icke velat undandraga sig att, i hvad på

utskottet i här förevarande afseende ankommer, lämna hvarje sträfvande

till rättelse sitt understöd.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med anledning af förevarande

motion, ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kungl. Maj:t taga under ompröfning, under

hvilka villkor den i 32 § värnpliktslagen stadgade

mönstring må kunna upphöra, och för Riksdagen framlägga

förslag till de ändringar i värnpliktslagen, som

däraf kunna påkallas.

Stockholm den 28 februari 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Herrar F. Andersson, A. Olsson och Wilclund hafva begärt få

antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm 1905. Kungl. Hofboktryckeriet. Iduns Tr.-Ä.-B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.