Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 26

1905-03-07 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1905:26, Lagutskottets Utlåtande N:o 26

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

1

N:o 26.

Ank. till Riksd. kansli den 7 mars 1905, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t

rörande ändring af 11 § lagen angående sparbanker.

Andra Kammaren har till behandling af lagutskottet hänvisat en

inom nämnda kammare af herr Jönsson i Färeköp väckt motion, n:o 54,

af följande lydelse:

»Lag angående sparbanker den 29 juli 1892 § 11 stadgar bland

annat: Lämnas lån mot borgen eller pant af skuldebref med borgen,

skall, där icke gäldenären utfäster sig att inom tre månader återgälda

lånet, sparbankens styrelse förbehålla sig rätt att, om den så finner nödigt,

uppsäga detsamma till återbetalning inom tre månader.

Utöfver^ tio år må icke lån, hvarom nu är sagd!, utestå; skolande

å lån af ifrågavarande beskaffenhet, som utestår längre tid än ett år, afbetalning

årligen göras med belopp, som i förhållande till den tid, för

hvilken lånet beviljats, blifvit i skuldebrefvet bestämdt, där icke styrelsen

begagnat sin^ rätt att uppsäga lånet till betalning på en gång. Så länge

länet k värst ar, skall styrelsen årligen underkasta detsamma förnyad

profning.

Denna lagbestämmelse har lämnat rum för Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

ombud att göra anmärkning mot det, att stående lån af sparbank

beviljats mot förbindelse med säkerhet af borgen och inteckningar

öfverskridande hälften af taxeringsvärdet å de fastigheter, hvari inteckningarna

meddelats, oaktadt sparbanksstyrelsen vid noggrann ompröfning

Bih. till Riksd. Prot. 1905. 7 Samt. 22 Höft. (N:is 26 och 27J. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

funnit säkerheten betryggande, hvadan inga skäl förelåge att använda sin

rätt att uppsäga lånet till betalning på en gång, så mycket mindre, då

ingen förlust för banken visats å dylika lån.

Af den utbredning sparbanksrörelsen tagit å vissa orter på landet

framgår tydligtvis, att berörda lånesätt, att få stående lån med säkerhet i

jordbruksfastighet utöfver halfva taxeringsvärdet då inteckningarna jämväl

förses med borgen, må anses vara af ingripande värde för mindre

jordbrukare. Låntagare vända sig naturligtvis till närmaste bank i landsorten,

där styrelsen också har nära kännedom om erbjudna säkerhetens

beskaffenhet.

Då dylika säkerheter — inteckningar öfver halfva taxeringsvärdet,

förstärkta med borgen — äro för sparbankerna lätta att åtkomma, hvilket

däremot icke är fallet med inteckningar liggande under halfva taxeringsvärdet,

skulle det för sparbankerna innebära eu afgjord fördel, om möjligheten

för dem underlättades att i dylika säkerheter placera en del af

sina kapital.

För småbrukare är det af vikt att kunna förbättra sina hemman,

men icke allom gifvet att kunna amortera nämnvärdt på närmaste tiden,

utan de måste till en tid anlita stående lån och såsom hypotek använda

inteckning utöfver halfva taxeringsvärdet. Därför är det en fördel jämväl

för jordbruket och dess idkare, om genom eu väl afvägd anordning tillfälle

lämnas för behöfvande låntagare i orten att på ett sundt sätt under

skäliga villkor erhålla lån af tillgängliga medel och dymedelst undgå nödvändigheten

att annars anlita de enskilda bankerna i städerna med korta

papper och det för småfolket till ruin ledande växelsystemet, Och må

det för sparbank vara af vikt att begagna tillfälle till utlåning, då pröfvad

säkerhet erbjudes, hellre än att insätta medlen på deposition mot lägre

ränta i enskild bank.

Med hänsyn härtill må det vara rimligt, att lagstiftningen i möjlig

mån underlättar låneförhållandena för nuvarande innehafvare af egna hem,

då detta kan åstadkommas utan någons uppoffring, och enär sistlidne Riksdag

visade ett så behjärtansvärdt tillmötesgående vid förslag till bildandet

af nya egna hem som att lämna stående lån intill 5/6 af hela värdet, så må

det icke vara mer än följdriktigt, att sparbank må bevilja stående lån

mot en pröfvad säkerhet af inteckning inom taxeringsvärdet, då därjämte

finnes borgen, helst som sparbanksstyrelsen har uppsägningsrätt i eventuella

fall.

Af hvad sålunda anförts, vågar jag vördsamt hemställa, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande åt förslag till

sådan ändring af § 11 mom. 3 i gällande lag angående sparbanker, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

3

lån mot säkerhet af borgen jämte inteckningar inom taxeringsvärdet icke

inbegripas under de lån, som inom 10 år måste vara inbetalda.»

Sparbankernas hufvudsakliga uppgift är att befordra kapitalbildning

och ekonomisk förtänksamhet genom att till förräntande mottaga penningar

och genom räntans läggande till hufvudstolen dem ytterligare förkofra,

och sparbankernas verksamhet för detta syfte är särskildt inriktad

på de mindre bemedlade samhällsklasserna och således på personer, hvilka

i regeln torde vara föga skickade att själfständigt pröfva och bedöma eu

penninginrättnings soliditet. Med stor, nästan obegränsad tillit anförtro

dessa sina ofta med möda och försakelse sparade medel åt sparbankerna,

hvilka äro dem kända såsom filantropiska inrättningar, stiftade och ledda

i oegennyttigt syfte. Till skydd för dessa insättare och med hänsyn till

den stora sociala och ekonomiska betydelsen af kapitalbildning hos befolkningens

breda lager har lagstiftningen omgärdat sparbankernas verksamhet

med tryggande föreskrifter, rörande dels villkoren för sparbanks inrättande,

dels ledarnes ansvarighet, dels kontrollen och dels äfven grunderna för

sjUlfva förvaltningen. En bland bestämmelserna af sistnämnda art är den

af motionären återgifva, i 11 § 3 stycket lagen angående sparbanker intagna

föreskrift om lån mot borgen eller mot pant af skuldebref med

borgen.

Jämte syftet att bereda tillfälle till en säker placering af de små

besparingarna hafva sparbankerna emellertid att fylla ett viktigt ändamål,

hvilket hänför sig till deras utlåningsrörelse, nämligen att tillfredsställa

behofvet af kredit på rimliga och lämpliga villkor för vissa låntagare,

hufvudsakligen bland de mindre jordbrukarne och andra smärre näringsidkare.

Men detta ändamål, om än så viktigt, särskildt i vissa orter, där

folket vant sig att få sina flesta lånebehof tillfredsställda af sparbankerna,

är dock det förra underordnadt och får alltså tillgodoses endast i den

mån sådant kan ske utan förryckande af sparbankernas verksamhet för

hufvudsyftet.

Från denna synpunkt skall det af motionären framställda förslaget

pröfvas, och så bedömdt, har det icke vunnit anslutning från utskottets

sida.

Motionärens framställning synes vara grundad hufvudsakligen å hans

intresse för att småbrukarne måtte erhålla efter deras villkor bättre anpassade

kreditförhållanden. Med allt erkännande af det b ehj ärt an svärda i

denna önskan, måste dock utskottet bestämdt häfda, att densamma bör

främjas genom andra medel än det af motionären anvisade, hvars begag
-

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

nande icke synes utskottet fullt förenligt med nödig omtanke om insättarnes

säkerhet.

Det torde vara så allmänt insedt och erkändt, att realsäkerhet har för

långifvaren åtskilliga företräden framför namnsäkerhet, att detta förhållande

med dess grunder ej behöfver här närmare utvecklas, helst motionären

ej haft något att i motsatt riktning anföra. Utskottet vill blott erinra,

hurusom den i sparbanksrörelsen utan all jämförelse viktigaste realsäkerheten,

nämligen penninginteckning i fastighet, på grund af dels fast egendoms

natur och dels det sätt, hvarpå inteckningsväsendet är ordnadt, med

flera förhållanden är till sitt medelvärde för eu längre tid lättare bestämbar

än namnsäkerhet, hvars värdeskiftningar, i följd af löftesmannens handlingsfrihet

i ekonomiskt afseende samt förgängligheten af hans ofta för

kreditens omfattning bestämmande arbetskraft, icke kunna inom några

gränser fixeras. Med beaktande af den åtskillnad, som i detta afseende

finnes mellan real- och namnsäkerhet, har lagstiftaren genom det af motionären

anförda stadgande velat påtvinga borgenslånen en däraf betingad

större rörlighet. Längre dylika lån än tre månaders skola från sparbankens

sida vara upjjsägbara till återbetalning inom nämnda tid, och af lån,

som utestå öfver ett år, skall, enligt för hvarje fall i skuldebrefvet bestämda

grunder, ske årlig afbetalning med belopp, beroende å lånets löpetid,

och får denna ej sättas längre än tio år. Så länge lånet kvarstår,

skall sparbanken årligen underkasta detsamma förnyad granskning.

Motionären har nu ifrågasatt sådan ändring af sparbankslagen, att

lån mot säkerhet af borgen jämte inteckningar inom taxeringsvärdet icke

skulle vara inbegripna under de lån, som inom tio år måste varda inbetalda.

Hans hemställan hänför sig ej tydligt till annan bestämmelse

än den om löpetidens längd, men då lian såsom skäl för sitt förslag anför

bland annat, att det icke är allom gifvet att kunna amortera nämnvärdt

på närmaste tiden utan att vissa låntagare för eu tid måste anlita stående

lån, vill det synas, som om han ville i än vidare mån, än ordalagen i

hans hemställan behöfva föranleda, utesluta de om borgenslån gifna bestämmelser

från tillämpning på de lån, hvarom motionen handlar, nämligen

sådana mot säkerhet af borgen jämte inteckning.

Enligt utskottets åsikt böra —- åtminstone i penningrörelse, i hvilken

man skall hafva långifvarens säkerhet så klart för ögonen som vid sparbanlcsrörelse

är af nöden — dylika lån icke i något afseende vara undantagna

från de regler, som gälla borgenslån. Till stöd för denna åsikt vill

utskottet framhäfva det förhållandet, att i hvarje fall, då lämnad inteckningssäkerhet

behöfver förstärkas med borgen, långifvarens risk för en

del åt lånet är betäckt allenast genom sistnämnda säkerhet. Och utskottet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagulsfcottsts Utlåtande N:o 26 ,

5

vill vidare fästa uppmärksamheten därå, att den del af lånet, i fråga om

hvilken borgenären således är hänvisad till endast namnsäkerhet, ingalunda

blifvit genom motionärens förslag begränsad till små proportioner. Genom

skogshyggen in. in. kan en fastighets värde inom kort tid betydligt reduceras;

och i många fall torde endast inteckningar under halfva taxeringsvärdet

— om ens dessa — lämna fullgod säkerhet. I dylika fall skulle

alltså vid tillämpning af motionärens förslag kunna inträffa, att lån, för

hvilkas halfva belopp ej funnes annan betryggande säkerhet än borgen,

likväl behandlades såsom lån mot inteckningssäkerhet.

Till sist vill utskottet erinra om ett förhållande, som vid bedömande

af motionärens förslag ej bör förbises, nämligen att sparbankerna enligt

gällande lag i allmänhet äga att fritt pröfva inteckningssäkerhéts godhet.

Det erfordras således ej, att en i och för sig god inteckningssäkerhet förstärkes

genom borgen allenast, emedan inteckningen ligger öfver viss del

af taxeringsvärdet.

På grund af hvad sålunda anförts, får lagutskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 mars 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGG ER.

Herrar Hedenstierna, Bandqvist, F. Andersson, A. Olsson och Wiklund

hafva begärt få antecknad!, att de icke deltagit i ärendets behandling inom

. utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.