Sök i Ratio Lex

Lagutskottet^ Inlåtande N':o 2!)

1905-03-07 · 9 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1905:29, Lagutskottet^ Inlåtande N':o 2!)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet^ Inlåtande N'':o 2!).

1

>'':o 29.

Ank. till Riksd. kansli-den 9 mars 1905, kl. 1 e. m.

Utlutande, i anledning af vackt motion om tillägg till 318 § sjölagen.

Till behandling af lagutskottet har hänvisats en inom Andra Kammaren

af herr S. A. K. Natt och Dag väckt motion, n:o 29, af följande

lydelse:

»Det är nu sex år sedan motion första gången väcktes om skrifvelse

till Kungl. Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande

inför Riksdagen af sådana förslag, hvarigenom anledningar till sjöolyckor

kunde i möjligaste mån förminskas. Frågan var då ny, väckte på flera

håll motstånd och det dröjde ända till förbi det år, innan definitivt resultat,

hvad frågans förberedande behandling inom Riksdagen angår, kunde vinnas.

.Kungl. Maj:t har äfvenledes tagit frågan om hand, och ett viktigt

steg från regeringens sida till en förbättrad tingens ordning har nu tagits

genom det i årets statsverksproposition under YII hufvudtiteln framställda

förslaget om att på extra stat för år 1906 anvisa 2,000 kronor såsom

arfvode till ett »sjötekniskt biträde» i kommerskollegium för att möjliggöra

eu mera ingående granskning af till kollegium inkommande undersökningsprotokoll

rörande afgifna sjöförklaringar, m. m. dylikt, hvarom i 12

punkten i YII hufvudtiteln lämnar en fullständig redogörelse.

Hvad som vid genomläsandet af denna del af propositionen är ägnadt

att väcka förvåning, är det oförbehållsamma erkännande, som däri göres,

dels hurusom stundom »vederbörande domstolar underläte att behörigen

Bih. till Likså, Prof. 1905. 7 Sami. 24 Höft. (N:o 29). 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

f

Lagutskottets Utlåtande N:o ti9.

insända undersökningsprotokollen till kollegium», dels att dessa protokoll

ibland befinnas vara »till sitt innehåll synnerligen knapphändiga», så att

de »i många fall gifvit endast föga ledning för bedömande af orsakerna

till sjöolyckan». Härtill kan läggas, att det inom de kretsar frågan gäller,

särskildt inom sjöförsäkringsverken, är en tämligen allmänt känd sak, att sjölagens

stadgande i 321 §, att protokoll öfver undersökning enligt 317 §

så snart det afslutats skall »ofördröjligen» insändas till kommerskollegium,

icke öfverallt följes, i det att det kan förflyta månader, innan så sker.

Här man nu i statsverkspropositionen får läsa, att gällande lagar och

författningar icke efterlefvas ens af ämbets- och tjänstemän, i det att det

händer, att rådhusrätt helt enkelt uraktlåter att enligt 321 § sjölagen

insända sådana undersökningsprotokoll, som här är fråga om, så finner

man, att något måste göras för att råda bot för ett sådant missförhållande.

Hvad kommerskollegium beträffar, kan synas som detsamma bort,

då sådan underlåtenhet föreligger, föranstalta om den försumliges ställande

till ansvar för sin försumlighet, men såsom skäl att så ej veterligen skett

kan anföras, att kollegium ej har någon annan utväg att erhålla kännedom

om att sådan sjöförklaring verkligen afgifvits, än att studera tidningarnas

domstolsmeddelanden, eller ock tidningen »Svensk Flagg», hvarest alla

märkligare sjörättsförhandligar bruka refereras. Att detta ej är som sig

bör måste erkännas, och säkert är, att om ej lagändring sker, så kommer

äfven det nu föreslagna »sjötekniska biträdet» i kollegium att äfvenledes

förblifva i officiell okunnighet om de flesta sjöförklaringar, intill dess

undersökningsprotokollet efter längre eller kortare tids förlopp inkommer —

såvida det ej helt enkelt uteblir. Het kan ej vara med god ordning

förenligt, att en tjänsteman i dylikt fall skall behöfva studera dagspressen

för att kunna fullgöra sina åligganden. Het torde knappast behöfva

påpekas, att det för denne tjänsteman i många fall blefve en ren omöjlighet

att, utan stor tidsutdräkt och dyra kostnader för staten, kunna

åstadkomma förnyad undersökning om en viss sjöolycka, därest en ä två

månader hunnit förflyta sedan sjöförklaringen afgafs, så att befäl och besättning

å fartyget i fråga hunnit skingras.

Till belysande af huru härmed nu förhåller sig, må här i korthet

reteteras några nyligen timade, mera uppseendeväckande fall, då alltför

lång tid fått förflyta från det sjöförklaring afgafs — och kondemnering

ägde rum — utan att vare sig sjöförklaring och undersökningsprotokoll

eller kondemnationsbevis inkommit till kommerskollegium.

Hen nära ett hälft sekel gamla passagerare-hjulångaren »Gellivare»

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 29,

började fredagen den 28 sistlidne oktober, liggande vid Lule hamnkaj,

intaga last af styckegods för att påföljande måndag i dagningen afgå till

Neder-Kalix. Lastningen var fullbordad den 30 på förmiddagen och hade

då intagits omkring 35 ton last, eller 15 ton mindre än å tidigare resor.

Redan under förmiddagen den 30 förmärktes, som det heter i kaptenens

sjöförklaring, hvarur de flesta af dessa uppgifter äro hämtade — »att

vattnet i kölen ökade något mera än under vanliga förhållanden undergång.

» Fartyget hölls dock läns med egna pumpanordningar tills vid

midnatt den 30—31 oktober, då dess donkeypump af sig själf stoppade

och ej kunde fås att fungera. Då nu vattnet steg successivt, erhölls hjälp

(enligt uppgift två brandsprutor samt manskap) från brandstationen. Denna

åtgärd visade sig dock otillräcklig, hvarför en mindre bärgningsångare anmodades

om hjälp, ocli kunde dess centrifugalpump hålla fartyget läns, så

att lasten, delvis i sjöskadad! tillstånd, kunde bärgas, hvarpå ångaren förlädes

till grund! vatten, där den sedan blef kvarliggande, delvis fylld af

vatten.

Vid af magistraten i Luleå föranstaltad besiktning å ångaren, blef

denna den 2 november förklarad »kondemnerad >. Dagen därefter, den

3 november 1904, afgafs och beedigades sjöförklaringen inför Lule rådstufvurätt.

Ännu den 21 januari 1905 har hvarken undersökningsprotokoll

eller ens kondemnationsbevis inkommit till kommerskollegium; detta oaktadt

undersökningsprotokoll bör enligt 321 § sjölagen insändas »ofördröjligen»

och kondemnationsbeviset (af redaren) inom 14 dagar efter det underrättelse

därom ingått; det senare enligt 28 § kungl. förordningen angående

registrering af fartyg. Möjligt är, att rådhusrätten vid detta tillfälle,

clärför att fartyget låg i hamn då olyckan skedde, kan tycka sig

finna formellt skäl för sagda sin underlåtenhet, men dröjsmålet med anmälan

om komdemnationen är oförsvarligt.

Denna ångare hade rätt att föra omkring 200 passagerare, och én

oerhörd olycka hade kunnat ske, om fartyget börjat sjunka medan det

befann sig ute till sjöss, med hvarken brandsprutor eller bärgningsångare

till hands. Enligt uppgift hade fartyget icke varit intagit i docka, eller

upptaget på slip, på minst fem, måhända tio år.

En annan anmärkningsvärd dylik händelse är den alldeles nya lastångaren

* Labradors* kantring under sin första sjöresa. »Labrador»,

hemmahörande i Stockholm, men byggd i Tyskland, hade i Kolberg intagit

last af omkring 380 lön råg, hvarmed ej blott lastrummet, utan äfven

den stora, 3 lj2 ä 4 fot höga lastluckekarmen var fullständigt fylldt;

opaginerad Kontrollera mot PDF

i4

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

slingerskott användes ej. I luckkarmen voro inlastade omkring 45 ton

råg. Ångaren var byggd hufvudsakligen för stentransport och hade därför

ett rätt stort afstånd mellan den yttre och den inre bottnen, antagligen

för att med stenlast få fartyget tillräckligt »makligt» uti sjö. Därjämte

stucko såväl maskin som pannor, äfven då ångaren var lastad, ej obetydligt

öfver vattenlinjen. Vid afgången från Kolberg var en stor, under lastrummet

belägen vattenbarlast-tank, rymmande 90 ton vatten, alldeles tom.

Kedan under lastningen och vid förhalningen ur hamnen visade sig fartyget

så »vekt», att det — enligt sjöförklaringen — därunder vid ett

tillfälle krängde 12° ä 15°, men detta oaktadt fortsattes lastningen, hvarjämte

den störa vattenbarlast-tanken och en annan, mindre, dylik förut

i fartyget tömdes. När så ångaren var fullastad, hade den en »slagsida»

(== krängning) åt styrbord af 5°, hvilket utvisar, att fara för kantring förelåg.

»Labrador» lämnade Kolberger-miinde den 19 november på morgonen

under goda väderleksförhållanden för att afgå till Stockholm. Yinden var

SY å YSV, d. v. s. från fartygets babords sida. Utkommen till sjöss

visade sig ångaren »lofgirig», hvarför kl. 9.25 f. m. »förstagseglet» sattes.

Ej långt därefter, kl. 9.45 f. m., krängde fartyget våldsamt öfver å styrbord,

och blef så liggande med 40° ä 45° slagsida, hvarpå det kl. omkring

10.30 f. m. sjönk; dock ej förr än hela besättningen, 11 personer,

lyckats komma bort därifrån i lifbåten. Besättningen upptogs efter 21/2

timma å en förbipasserande ångare.

Undersökning enligt 317 § sjölagen öfver denna sjöolycka företogs

inför Malmö rådstufvurätt den 26 sistlidne november. Till kommerskollegium

inkom ej undersökningsprotokollet förr än den 12 januari 1905,

och hade då därifrån »påminnelse» om insändandet aflåtits till Malmö

rådhusrätt. Åtal mot fartygets befälhafvare lär antagligen följa, men fullständig

klarhet i en del omständigheter lär nu icke kunna erhållas, alldenstund

så lång tid förflutit sedan sjöförklaring afgafs inför rådhusrätten,

och alltså besättningen skingrats hvar och en till sitt håll.

För att nu återgå till sjölagens bestämmelser, så kan ej mer än en

mening råda, om att 321 §:s bestämmelse, att undersökningsprotokollet

»ofördröjligen» skall insändas till kommerskollegium, ovillkorligen måste

följas, ehuru så ofta nog icke sker. Däremot bekomma assuradörer m. fl.

i saken intresserade personer, enligt hvad jag förvissat mig om, verkligen

afskrifter af undersökningsprotokollen så godt som ofördröjligen. Sålunda

kom protokollet från Malmö angående »Labrador» till aktiebolaget »Sjöassurance-kompaniet»

häri Stockholm redan den 9 december 1904; kommers
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 29. pö

/

kollegium erhöll, efter påminnelse, sitt exemplar den 12 januari 1905.

Undersökningsprotokollet om »Gellivare» mottog sjöassurance-bolaget »Ägir»

här i Stockholm från dispachör i Hernösand den 31 december 1904, men

kommerskollegium hade den 21 januari 1905 ännu ej mottagit ens meddelandet

om att ångaren var kondemnerad.

Dessa förhållanden, liksom ock att en kommerskollegii tjänsteman

skall behöfva studera dagspressen för att få reda på när sjöförklaringar

afgifvas, tarfva ovillkorligen en rättelse. Sådan skulle ock vinnas, ifall

rättens ordförande ålades att, när anmälan skett om sådan sjöolycka, som

i 317 § sjölagen sägs, ej blott därom underrätta »vederbör ande åklagare»,

utan äfven kommer skollegium.

På grund af ofvanstående får jag därför hemställa, att Riksdagen

behagade för sin del besluta följande tillägg till 318 § sjölagen:

När anmälan skett om sådan sjöolycka, som i 317 § sägs, åligge

rättens ordförande att om tiden för den däraf föranledda undersökning

underrätta vederbörande åklagare äfvensom kommerskollegium.»

I motionärens hemställan hafva herrar J. Widén, H. G. P. Öhngren,

och A. A. Johansson i Möllstorp instämt. I

I 40 § sjölagen stadgas bl. a.:

»Inträffar å lastnings- eller lossningsort eller under resa någon händelse,

som vållar skada å fartyg eller last eller som skäligen ■ kan antagas

hafva sådan skada till följd, eller har genom olyckshändelse någon ombord

ljutit döden, eller har till följd af sammanstötning med annat fartyg å

detta tim åt sådan skada eller olycka, som nyss är sagd, skall befälhafvaren

afgifva sjöförklaring angående händelsen.»

Enligt samma § skall inom riket sjöförklaring afgifvas inför rådstufvurätt

i stapelstad och det åligger befälhafvaren att, när sådan händelse,

hvarom sjöförklaring skall afgifvas, inträffat, hos rättens ordförande anmäla

sig till förklarings afgifvande.

I vissa fall skall enligt 317 § sjölagen rätten i sammanhang med

sjöförklaringens upptagande söka åstadkomma fullständig utredning angående

orsakerna till olyckan. Detta gäller, dels när fartyg förolyckats,

af besättningen öfvergifvits i sjön eller råkat på grund, så att det icke

Dtskotkts

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

utan ovanliga åtgärder, såsom kapning af mast eller kastning af last, kunnat

åter blifva flott, dels då skada uppstått därigenom att fartyget stött tillsammans

med annat fartyg, dels ock då fartyget drabbats af olycka, hvarmed

förlust af människolif varit förenad. Enligt 318 § åligger det rättens

ordförande, när anmälan skett om sådan sjöolycka, som omförmäles i 317 §,

att om tiden för den däraf föranledda undersökningen underrätta vederbörande

åklagare och, när sjöförklaringen och undersökningen ägt rum,

skall i dessa fall rätten ofördröjligen insända protokollet däröfver till

kommerskollegium. Sistnämnda föreskrift inneliålles, såsom motionären

jämväl omförmäler, i 321 § sjölagen.

I förevarande motion anföres nu, att denna föreskrift —- om insändande

till kommerskollegium i vissa fall af protokoll öfver sjöförklaring

— icke alltid af domstolarna iakttages, samt fram ställes det förslag, att

stadgande, skulle meddelas om skyldighet för rättens ordförande att om

tiden för sjöförklaring enligt 317 § på förhand underrätta jämväl kommerskollegium.

Så vidt utskottet kan finna, åsyftas med detta förslag icke annat än

att kommerskollegium, om förslaget genomfördes, skulle kunna lättare

öfvervaka att domstolarna ordentligt fullgöra sin skyldighet beträffande

ifrågavarande protokolls insändande till kollegium och, om så ej sker, låta

beifra försummelsen eller genom aflåtande af påminnelser åstadkomma

rättelse. Att kommerskollegium skulle sända någon representant, vare

sig det »sjötekniska biträde», hvarom i motionen talas, eller annan att

närvara vid sjöförklaringen — något som sjölagen icke förutsätter — för

att tillse, att utredningen blir fullständig, torde motionären icke hafva

afsett och lärer icke i allmänhet kunna komma i fråga, då sjölagen stadgar,

att sjöförklaring skall hållas så fort ske kan, sedan anmälan om inträffad

sjöolycka skett. I brådskande fall kan sjöförklaring till och med

företagas dagen efter det sådan anmälan gjorts.

Såsom motionären antyder, äger kommerskollegium enligt sjölagens

321 § att, om undersökning om sjöolycka enligt 317 § finnes i något

afseende ofullständig, förordna om ny undersöknings anställande å ort,

där sådan lämpligen kan äga rum. I denna kollegium tillerkända befogenhet

och vikten af att sådan ny undersökning kan företagas, innan

fartygets befäl och manskap hunnit skingras och möjligen endast med

svårighet kunna å nyo anträffas, ligger den praktiska betydelsen af föreskriften,

att protokollet öfver den första undersökningen ofördröjligen skall

insändas till kollegium. Utskottet är sålunda ense med motionären därom,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 89.

7

att det icke är likgiltigt, om berörda föreskrift iakttages eller icke. Men

utskottet finner icke nödigt, att för vinnande af motionens syfte skulle

meddelas den ytterligare bestämmelse, hvarom nu gjorts hemställan.

Om, såsom ifrågasatts, ett så kalladt sjötekniskt biträde anställes i

kommerskollegium och i följd häraf det medvetandet vinner insteg hos

rådstufvurätterna i stapelstäderna, att protokollen öfver ifrågavarande sjöförklaringar

verkligen blifva föremål för granskning inom kollegium, är det

i utskottets tanke icke att befara, att den gällande föreskriften om undersökningsprotokollens

ofördröjliga insändande skall eftersättas. Kommerskollegium

torde för öfrigt icke sakna lämplig utväg att öfvervaka efterlefvandet

af lagen i detta hänseende.

På grund af det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 mars 1905.

På lagutskottets vägnar

ERNST TRYGGER.

Reservation

af herrar Zetterstrand och Trana, hvilka ansett, att utskottet bort tillstyrka

bifall till motionen;

af herr Lindhagen, som anfört:

Enligt gällande sjölag skall vederbörande rådstufvurätt vid upptagande

af sjöförklaring rörande sådan sjöolycka, som omförmäles i 317 § af sjölagen,

söka åstadkomma fullständig utredning angående orsakerna till olyckan.

Så snart anmälan om dylik sjöolycka skett, skall rättens ordförande jämväl

underrätta vederbörande åklagare om tiden för den af anmälan föranledda

undersökningen. Sedan undersökningen afslutats, skall protokollet däröfver

ofördröjligen insändas till kommerskollegium. Pinnes undersökning i något

afseende ofullständig, eger kommerskollegium förordna om ny undersökning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

LagutsMttets Utlåtande. N:o. 28.

Ändamålet med dessa bestämmelser lärer för närvarande mycket ofullständigt

vinnas. Oftast sakna ftklagarne erfarenhet i dessa frågor, äfven

om på en eller'' annan ort kan finnas någon åklagare, som har särskildt

intresse för desamma. Aklagarne ingripa därför icke så mycket i undersökningarne

och anställa mera sällan af eget initiativ några åtal, hvilka

företrädesvis tillkomma på initiativ af kommerskollegium. I följd häraf

äro de till kollegium insända protokoll öfver undersökningarne ofta till sitt

innehåll synnerligen knapphändiga och gifva i många fall endast föga

ledning för bedömande af orsakerna till sjöolyckan. Mycket vanligt är

också, att protokollen ej insändas till kollegium ofördröjligen, utan först

långt efter undersökningen. Det händer till och med någon gång, att

protokoll icke alls insändes. Därtill kommer att kollegium icke förfogar

öfver den speciella sakkunskap, som erfordras för ett effektivt ingripande.

Möjligheten för kollegium att låta verkställa ny undersökning, föranstalta

om åtal och öfver hufvud taget fullgöra sin granskningsplikt i fråga om

sjöolyckor måste under sådana förhållanden blifva mycket åsidosatt.

För att i någon mån råda bot på detta missförhållande har Kung!.

Maj:t vid denna riksdag begärt anslag för anställande af ett sjötekniskt

biträde hos kommerskollegium. Detta biträde skulle verkställa granskning

af de till kollegium inkomna undersökningsprotokoll öfver sjöolyckor, jämväl

i öfrigt biträda kollegium i därmed sammanhängande frågor samt med

råd och anvisningar tillhandagå vederbörande åklagare, då dessa på föranstaltande

af kollegium eller eljest hade att å tjänstens vägnar utföra åtal.

Motionären synes nu velat framhålla, att denna sålunda föreslagna åtgärd

måste kompletteras med en föreskrift i syfte att det tekniska biträdet

och därmed äfven kommerskollegium må tidigare och på ett fullständigare

sätt, än nu kan ske, erhålla kännedom om de förhållanden, hvilka de skola

öfvervaka. För detta ändamål föreslår motionären ett stadgande om, att

rättens ordförande skall underrätta icke blott åklagaren, utan äfven kommerskollegium

om tiden för undersökning, som föranledts af en ingången

anmälan om sjöolycka.

Detta förslag synes ganska lämpligt. Då den nu stadgade underrättelsen

till vederbörande åklagare är, såsom ofvan framhållits, ofta tämligen

betydelselös för frågans utredning, bör det så mycket mindre kunna

göras någon erinran mot, att underrättelse i angifvet afseende äfven skall

meddelas kommerskollegium, som hitintills faktiskt företrädesvis representerat

åklagaremakten och på hvars öfvervakande verksamhet äfven fortfarande

utredningen af hithörande frågor kommer att väsentligen bero.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

9

Det blir möjlighet då för kollegium att åtminstone i vissa fall kunna genom

meddelanden till åklagaren eller annorledes ingripa i själfva undersökningen.

Kollegium sättes i hvarje händelse bättre i tillfälle att kunna,

medan tid är, föranstalta om ny nndersökning. Vederbörande rådstufvurätter

och åklagare komma sannolikt äfven att mera handla under intryck

af att kollegium ej är främmande för saken, hvilket måste befrämja undersökningens

grundlighet och ett fullständigare affattande af dess resultat

till protokollet. Och då afsändandet af den ifrågasatta underrättelsen är

eu enkel sak, som man lätt kan företaga sig, och detta vanligen kommer

att ske genom annan person än den, som uppsätter och expedierar protokollet,

så viunes härigenom jämväl lättare tillfälle för kollegium att öfva

kontroll öfver, att protokollen i behörig tid insändas till kollegium.

Jag finner således ingen giltig anledning, hvarför man bör motsätta

sig antagandet af en föreskrift, som ej vållar vederbörande ordförande i

rådstufvurätterna något nämnvärdt besvär, men däremot uppenbarligen skall

i sin mån bidraga till att befrämja det af alla intressenter omfattade och

äfven af Kungl. Maj:t för Riksdagen nu framlagda önskemålet, att kommerslcollegii

kontroll öfver undersökningar rörande sjöolyckor måtte blifva mer

effektiv än hittintills. Det har ock försports, att vederbörande inom kommerskollegium

gärna se, att den föreslagna lagändringen kan komma till stånd.

På grund häraf hemställer jag,

att Riksdagen ville för sin del antaga följande

Lag
angående

ändrad lydelse af 518 § sjölagen.

Härigenom förordnas att 318 § sjölagen skall

erhålla följande förändrade lydelse:

Kär anmälan skett om sådan sjöolycka, som i 317

§ sägs, åligge rättens ordförande att om tiden för den

däraf föranledda undersökning underrätta vederbörande

åklagare äfvensom kommerskollegimn.

Herrar F. Andersson, A. Olsson och Wiklund hafva begärt få

antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Bill, till Riksd. Prof. 1905. 7 Samt. 34 Raft.

9

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.