Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vädd motion om ändring af 12 § i lagen om skgdd för varumärken. Lagutskottet kar till behandling fått emottaga eu inom Andra Kammaren af herr K. A. Staajf väckt motion, n:o 175, af följande innehåll: »Den erfarenhet, man nu hunnit samla beträffande effektiviteten af lagen om skydd af varumärken den 5 juli 1884, är i vissa afseenden ganska nedslående.

1905-03-07 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1905:30, Utlåtande, i anledning af vädd motion om ändring af 12 § i lagen om skgdd för varumärken. Lagutskottet kar till behandling fått emottaga eu inom Andra Kammaren af herr K. A. Staajf väckt motion, n:o 175, af följande innehåll: »Den erfarenhet, man nu hunnit samla beträffande effektiviteten af lagen om skydd af varumärken den 5 juli 1884, är i vissa afseenden ganska nedslående.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet* Utlåtande N.-o SO.

1

N:o 30.

Ank. till Riksd. kansli den 10 mars 1905, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af vädd motion om ändring af 12 § i lagen

om skgdd för varumärken.

Lagutskottet kar till behandling fått emottaga eu inom Andra

Kammaren af herr K. A. Staajf väckt motion, n:o 175, af följande

innehåll:

»Den erfarenhet, man nu hunnit samla beträffande effektiviteten af

lagen om skydd af varumärken den 5 juli 1884, är i vissa afseenden

ganska nedslående.

Det har nämligen befunnits, att efterapning af varumärken kan,

oaktadt lagens straffhot, i mycket stor skala bedrifvas och att, äfven då

det lyckas få förbrytaren ådömd straff, detta icke afskräcker hvarken andra

eller honom själf från att fortsätta den olagliga handteringen.

Så hafva under ett antal år åtskilliga personer fällts till ansvar —

första gången till böter och vid upprepad förbrytelse jämväl åtminstone i

något enstaka fäll till fängelse — för efterapning af behörigen inregistrerade

varumärken för tillverkning af cigarretter. Likväl florerar olaglig cigarrettfabrikation

med användning af annans varumärke i en skala så okejdadt

stor, att man har svårt göra sig eu föreställning därom. Så snart ett nytt

märke föres i marknaden och lyckas tillvinna sig allmänhetens bevågenhet,

kasta sig smygtillverkame öfver det och anbringa det på sina af uslaste

Bill. till Iliksd. Prof. 1905. 7 Samt. 25 Häft. (N:o 30.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets: Utlåtande N:o 30.

material gjorda varor. Följden är tveggehanda. För det första, att de

förfalskade varorna under en tid framåt säljas på de äkta varornas bekostnad,

och för det andra, att allmänheten efter hand mister förtroendet till äfven

det äkta märket. Så har det faktiskt gått med det ena efter det andra

af flera omtyckta märken. Särskildt torde smygtillverkarne i utsträckt

grad furnera de kringvandrande försälj arne — helt naturligt då de dåliga

varorna göra det möjligt för tillverkarne att till mellanhänder sälja cigarrettpartier

till ett otroligt billigt pris.

Det kan naturligtvis icke vara riktigt att låta detta tillstånd fortfara.

Där lag finnes, bör den ock äga sådan kraft, att den motspänstige öfverträdaren

däraf tvingas att lyda den. Men frågan är, hvar man har att

söka den brist, som gör varumärkeslagen så ineffektiv, som den faktiskt

för närvarande är. Närmast till hands ligger då att antaga, det straffsatserna

äro för mildt tilltagna. Vid en förbrytelse, som begås af vinstbegär,

ställer sig ju saken så, att förbrytaren, i valet mellan möjligheten

af ett jämförelsevis ringa straff å ena och ett uppgifvande af eu mycket

lukrativ handtering å andra sidan, lätteligen väljer det förra alternativet,

enär han ej besväras af de betänkligheter af högre art, som endast äga

giltighet för laglydiga medborgare.

Men då man betänker, att, på sätt jag nämnt, äfven frihetsstraff

ådömts för sådan förbrytelse, hvarom här är fråga, kan man väl ifrågasätta,

huruvida ej bristen till äfventyra ligger på ett annat håll.

För att valet emellan möjligheten af straffansvar och uppgifvande af

ett olagligt förfarande skall resultera i den mindre välsinnade samhällsmedlemmens

lydnad under lagens bud erfordras, att möjligheten af straff

för honom ter sig såsom ganska stor, såsom tämligen nära till hands

liggande. Om efteraparen af varumärken finner sig, med iakttagande af

vederbörliga försiktighetsmått, kunna vara ganska trygg för att icke annat

än genom ett särdeles olyckligt sammanträffande af omständigheter kunna

komma illa ut, väger den blotta möjligheten därtill för honom icke synnerligen

tungt i vågskålen. På ena sidan vinkar eu stor ekonomisk vinst,

på andra sidan en mycket aflägsen möjlighet till lagligt hedrande och —

om allt går honom emot — straff.

Och faktiskt är, att efteraparen för närvarande löper en ganska

ringa risk att kunna blifva öfverbevisad om brottet, därest han förstår

att ställa sig försiktigt. För att öfverbevisa t. ex. en tillverkare af

cigarretter, som begagnar efterapadt varumärke, erfordras, att man skall

kunna binda honom vid att å förfalskad vara hafva åsatt eller låtit

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o SO. 3

åsätta varumärke, till hvilket lian ej äger rätt. Då målsäganden af

naturliga skäl icke kan förvänta bistånd till sakens beifrande af de

handlande, till livilka tillverkaren säljer, är lian i allmänhet hänvisad till

att söka sin bevisning hos dem, som arbeta eller arbetat åt tillverkaren.

Af de förra —• dem, som ännu äro i hans arbete och hafva sitt

lifsuppehälle däraf — är det gifvetvis ganska svårt att erhålla så oförbehållsamma

upplysningar, att målsägaren på grundvalen däraf vågar

anställa åtal. Det är hufvudsakligen endast genom f. d. arbetares upplysningar

under hand och vittnesmål inför rätta, som det understundom

lyckats att åstadkomma tillfredsställande bevisning i de omförmälda

cigarettmålen.

Ofta har smygtillverkaren ingen verkstad eller fabrik, utan låter eu

flerhet personer i hemmet utföra tillverkningen. Sker därefter anbringandet

af varumärkena i största hemlighet af tillverkaren själf med tillhjälp kanske

af hustru och barn, är han mycket svåråtkomlig.

I ett mig bekant fall lärer tillverkaren hafva en verkstad med många

arbeterskor. Verkstaden är hermetiskt tillsluten för alla »obehöriga», och

arbeterskorna äro importerade från Ryssland samt tala endast ryska!

Om det således får anses utredt, att en af de väsentligaste orsakerna

till lagtrotsets florerande utgöres af förbrytarnes ringa risk att blifva

straffälda, och att det ytterst beror på svårigheten att öfverbevisa dem,

gäller det att undersöka, huruvida ej detta förhållande kan ändras till

det bättre.

Efter min tanke skall så kunna ske genom eu ganska enkel åtgärd.

Det är att märka, att för närvarande, jämlikt 12 § varumärkeslagen, förbrytelse,

hvarom fråga är, endast får åtalas af målsäganden. Au är det

gifvet, att svårigheterna för en enskild person att komma till ett resultat

i dessa fall äro mångdubbelt större än de skola vara för en allmän åklagare,

i händelse han finge åtala brottet.

Den större möjligheten för åklagaren att anställa grundliga och ingående

undersökningar, hans befogenhet att därvid begagna sig af detektiv

polishjälp samt icke minst det tillfälle, han har att äska till])andagående

äfven af offentlig myndighet å andra orter (hvarigenom ett uppdagande

af leveranser åt olika håll lätteligen kunde ske), allt detta gör, att förhållandet

skulle blifva ett helt annat, därest äfven allmän åklagare finge,

naturligtvis efter angifvelse af målsägande, åtala varumärkesförbrytelser.

Visserligen är det möjligt, att äfven andra förändringar i antydda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande No Hd.

Utskottets

yttrande,.

syfte ej utan skäl kunde ifrågasättas. Men då den ändring, som nu

antydts, efter min förmodan torde kunna visa sig tillräcklig för att åtminstone

i afsevärd mån stäfja det oerhörda lagförakt, som nu till hederliga

näringsidkares stom förfång okejdadt grassera!*, har jag funnit mig böra

inskränka mig till att föreslå sagda ändring.

Jag tillåter mig således vördsamt hemställa, att Riksdagen för sin de!

måtte besluta, det 12 § i lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken

skall erhålla följande lydelse:

»Den som — — — — — — — — — — — — — — skada.

På den — — — — — — — — — — — — — — — dem.

Förbrytelse, som i denna § sägs, må ej åtalas af allmän åklagare,

där ej brottet af målsägande till åtal angifvits.»

Det synes utskottet, i likhet med motionären, föreligga grundade skäl

för antagandet, att i vårt land olagligt användande af för annan inregistrerade

varumärken i stor omfattning förekommer, och utskottet betvifla!* icke,

att detta missbruk i af motionären omförmälda näring gör sig särskilt

gällande. Sant torde ock vara, att anledningen härtill i ej ringa grad

ligger i svårigheten att åstadkomma bindande bevisning om dylika förseelser,

hvilka för öfrigt stå synnerligen nära de åtgärder, som sägas vara uttryck

för illojal konkurrens, ja rent af kunna betraktas såsom sådana. Det är

sålunda enligt utskottets tanke endast ett litet brottstycke af sistnämnda

område, ifrågavarande motion berör.

Nyligen har Riksdagen beslutit att i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, hvilka lagbestämmelser kunna

anses erforderliga och lämpliga till ståtande af illojal konkurrens, samt

för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill den verkställda utredningen

kan föranleda. Vid den utredning, hvartill detta Riksdagens beslut torde

kunna förväntas gifva anledning, lärer jämväl frågan om åtalsrätten i ty

fall med säkerhet komma under ompröfning och i sammanhang därmed äfven

åtalsrätten inom det speciella område, motionären berör. Det synes utskottet

vid sådant förhållande icke föreligga tillräckliga skäl för Riksdagen att i

här förevarande afseende genom bifall till motionen gå denna utredning i

förväg, så mycket mindre som det synes böra tagas i öfvervägande, huruvida

icke den till grund för motionen liggande tanken för sitt följdriktiga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

5

genomförande krafvel- ändring beträffande åtalsrätten jämväl inom patentlagstiftningen,

lagen om skydd för vissa mönster och modeller med flera

närliggande områden.

Med stöd af det anförda får utskottet således hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 mars 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER,

Reservation

af herr Lindhagen, som yttrat:

»Såsom motionären anfört och äfven utskottet medgifvit, kan man

antaga, att olagligt användande af annans varumärke förekommer i stor

omfattning. Och äfven jag har mig bekant, att särskildt inom tobaksindustrien

dylika tilltag förekomma i mycket stor utsträckning och till

synnerligt förfång för de näringsidkande, som lyckats i marknaden vinna

förtroende för ett af dem inregistreradt märke. På grund af de utaf

motionären framhållna svårigheterna för eu målsägande att öfverbevisa förbrytarna

om deras brottsliga förfarande och med hänsyn därtill, att förbrytelserna

i fråga rikta sig i så stor omfattning äfven mot den stora

köpande allmänheten, som föres bakom ljuset i fråga om varans beskaffenhet,

så synes mig giltig anledning förefinnas att ställa förbrytelser af förevarande

slag under allmänt åtal, när de till sådant åtal angifvas.

Yisserligen kan man med utskottet ifrågasätta, huruvida icke den till

grund för motionen liggande tanken för sitt följdriktiga genomförande

krafvel- ändring beträffande åtalsrätten jämväl inom andra närliggande områden.

Men i eu praktisk angelägenhet behöfver och bör man ej draga

ut alla möjliga öfverflödiga konsekvenser. Det har veterligen icke ännu

yppats något behof af en sådan utsträckt åtalsrätt på sistberörda områden.

Och det ligger också i sakens natur, att det är företrädesvis förseelser

Bih. till Likså, Prof, 1905. 7 Sami, 25 Käft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande Lf:o 30.

mot lagen om skydd för varumärken, som kunna erhålla en sä omfattande

och allmänskadlig natur, att ett ingripande äfven af allmän åklagare kan

vara beköfligt och berättigadt.

Utskottets hufvudsaklig^ skäl för sitt afstyrkande af motionen synes

emellertid vara, att den berör endast ett litet brottstycke af frågan om

illojal konkurrens samt att man icke genom ett bifall till motionen bör

gå i förväg för den af Riksdagen nyligen begärda utredning om lämpliga

lagbestämmelser för stäfjande af dylik konkurrens.

Här har utskottet enligt min mening återigen uppfunnit en sådan

allmän formel, genom hvilken man tror sig kunna undgå att behöfva inlåta

sig på själfva saken. Riksdagens skrifvelse afsåg ingalunda en utredning

om alla upptänkliga missförhållanden i handel och vandel, ehuruväl man

kan förstå, att särskildt skrifvelsens motståndare gärna vilja gifva den ett

så absurdt innehåll. Med illojal konkurrens afsåga i denna skrifvelse,

endast vissa af allmänna rättsmedvetandet ogillade, men enligt gällande rätt

ej straffbara handlingar, som af språkbruket innefattas under den särskilda

benämningen illojal konkurrens och hvilkas omfattning kan inhämtas

exempelvis af tyska lagens straffbestämmelser på detta område.

I förevarande fall åter gäller det endast att söka befrämja, att eu

redan förefintlig straffbestämmelse i eu speciallag kan blifva tillämpad. Vill

man framhålla, att denna angelägenhet har beröringspunkter med den

förutnämnda riksdagsskrifvelsen, så bör detta endast utgöra eu ytterligare

anledning att påminna äfven om denna sak i stället för att genom ett afsteg

å motionen bringa den i glömska. De intressen, hvilka här för det närvarande

som bäst kränkas, kunna icke heller vara synnerligen betjänta

med att deras sak hänskjutes till det dunkla fjärran, då man kan från

Kungl. Maj:t emotse utredning och lagförslag rörande illojal konkurrens,

helst om man ställer så vidtgående anspråk på utredningens omfattning,

som utskottet gör.

På grund häraf har jag ansett,

att utskottet bort tillstyrka ifrågavarande motion.»

Herrar Hedcnstiernd, Bandqvist, LUUesMd, F. Andersson, A. Olsson,

Wiklund och Segerdahl hafva begärt få antecknadt, att de icke deltagit

i ärendets behandling inom utskottet.

Victor Pettersons A.-B. Tr., Stockholm, l»0ä.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:47 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändring af 12 § i lagen om skydd för varumärken. s. 6 i texten