Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående lag stadgad stängningstid för handelsbutiker m. m.

1905-03-10 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1905:32, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående lag stadgad stängningstid för handelsbutiker m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

1

N:o 32.

Ank. till Riksd. kansli den 10 mars 1905, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående lag stadgad stängningstid för handelsbutiker

m. m.

I eu inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 56, hafva herrar J. J. Byström och K. G. Karlsson i Göteborg

anfört följande:

»Vid fjolårets riksdag väckte vi motioner om lagstadgad stängningstid

för handelsbutiker. Öfver de förslag, vi då framställde, afgaf

lagutskottet ett så lydande utlåtande:

»Ifrågavarande motioner, som hafva till syfte att tillförsäkra dem,

som arbeta inom minutbandelsyrket, mera tid, än efter nu rådande förhållanden

i allmänhet medgifves, till hvila och sysselsättningar utom

yrket, äro enligt utskottets åsikt förtjänta af allvarligt beaktande. Såsom

motionärerna på ett belysande sätt framhållit, medför det nuvarande

tillståndet i fråga om tiden för öppenhållande af in inuti) andelsbtitiker

afsevärda olägenheter för den därvid använda personal, icke blott beträffande

hvilotiden, utan jämväl i afseende å tillfälle för ifrågavarande

personer att förskaffa sig intellektuell utbildning eller sådan förströelse,

som tjänar att befordra deras allmänna välbefinnande så i andligt som

kroppsligt hänseende. I detta afseende intaga arbetarne inom minuthandelsyrket

onekligen eu vida sämre ställning än den, som står arbetarne

inom de flesta andra yrken till buds. I likhet med motionärerna anser

utskottet därför af behofvet påkalladt, att åtgärder vidtagas för åvägabringande

af ett bättre sakernas tillstånd. 1 detta afseende framställer

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 7 Sand, 27 Höft. (N:o 32.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

sig såsom den närmast liggande utvägen, att ett tillfredsställande ordnande

af handelsbutikers öppenhållande skulle kunna åvägabringas genom

frivillig sammanslutning af dem, som af saken närmast beröras. Detta

vore obestridligen ett väsentligt mera tilltalande sätt för frågans lösning

än statsmakternas inskridande. Emellertid torde, enligt hvad erfarenheten

visat, denna utväg ej kunna föra till målet.

Såsom motionärerna framhållit, hafva sedan ganska lång tid tillbaka

försök i angifven riktning anställts på ett flertal orter inom landet, men

dessa synas ofta hafva strandat på motvilja från några få handelsidkares

sida att foga sig efter flertalets önskningar. Att förhållandena

härutinnan skulle under framtiden ställa sig gynnsammare, lärer ej heller

vara att förvänta; snarare torde den för hvarje dag alltmera uppdrifna

konkurrensen lägga ytterligare hinder för ifrågavarande syftes vinnande

på frivillighetens väg. Vid sådant förhållande anser utskottet statens

mellankomst vara både nödig och nyttig. Från redan gällande lagstiftning

kan ock hämtas bevis för lämpligheten i vissa fall af lagbestämmelser

rörande användande af den personliga arbetskraften. Utskottet

vill i detta afseende erinra om lagstiftningen angående minderåriges

och kvinnors användande till arbete i industriellt yrke; och en

beaktansvärd omständighet vid bedömande af nu föreliggande fråga

torde vara, att af de personer, som den af motionärerna åsyftade lagstiftningen

skulle komma till godo, ett icke så ringa antal utgöres af

just minderårige och kvinnor. Att det arbete, som åligger de i handelsbutiker

anställde personer, om än till sin natur ej jämförligt med arbete

i industriellt yrke, dock är så beskaffad!, att eu oskäligt lång arbetstid

kan särskild! för minderårige och kvinnor medföra menliga påföljder,

lärer icke kunna förnekas. I detta sammanhang kan ock erinras om

lagens allmänna förbud för utförande af arbete å sön- och helgdag.

Detta stadgande hvilar väl ursprungligen på religiös grund, men är

ock påkalladt af statens intresse att bereda samhällsmedlemmarne erforderlig

hvila från arbetet. Då sålunda staten med fog helt allmänt

föreskrifver, att arbetet skall hvila åtminstone under en dag af veckan,

kan man också med skäl göra gällande, att staten i det allmännas intresse

äfven kan och bör för vissa fall meddela föreskrifter om bestämd

hvilotid under de särskilda dagar ne i veckan, då detta inom något

yrke visat sig omöjligt att på annan väg ernå. För bedömande af

frågan om det berättigade i lagstiftarens ingripande i dessa förhållanden

torde ock böra framhållas, att, i samma män som det ekonomiska lifvet

allt rikare utvecklas, i samma mån visar ock den därigenom stegrade

konkurrensen benägenhet att uppdrifva arbetstiden utöfver hvad som

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

kan anses skäligt; och då staten efter hand lämnat konkurrensen allt

friare spelrum, kan man också med fog fråga sig, om det icke tillkommer

staten att träda emellan i syfte att minska de med konkurrensens

frigifvande förbundna olägenheterna.

Ett ytterligare skäl för den ifrågasatta lagstiftningen ligger efter

utskottets åsikt däri, att, såvidt kunnat inhämtas, bland såväl arbetsgivare

som arbetstagare inom minuthandelsyrket det långt öfvervägande

flertalet hyser en allvarlig önskan om lagbestämmelser i det åt motionärerna

angifna syfte. Denna omständighet ådagalägger, att den föreslagna

lagstiftningen endast för ett fåtal handelsidkare skulle innebära

något ingrepp i deras personliga frihet att utsträcka arbetstiden efter

eget behag, och att snarare det nuvarande tillståndet, hvarigenom ett

fåtal handelsidkare emot flertalets önskan kan omöjliggöra arbetstidens

normala begränsning, medför inskränkning af flertalets frihet att disponera

arbetstiden på sätt skäligt anses.

Hvad angår möjliga olägenheter af den föreslagna tidsbegränsningen

tillåter sig utskottet framhålla, att, äfven om en sådan förändring

icke i det stora hela sedt skulle för butikägarne med afseende å minskade

omkostnader medföra den vinst, som motionärerna tänkt, det å

andra sidan tämligen säkert kan antagas, att de butikägare, som hittills

ställt sig afvoga mot förslaget om bestämd stängningstid, icke

skulle drabbas af förlust, om sådan genom lag infördes. I många fall

lärer väl också deras vägran berott mindre på fruktan för dylik förlust

än önskan att genom senare stängningstid än öfriga handlande bereda

sig ökad vinst.

Från synpunkten af deras intresse, som hafva anställning såsom

biträden eller arbetare i minuthandelsbutiker, kan en begränsning af

arbetstiden ej antagas medföra annat än fördelar, då ju denna begränsning

ej föranleder någon minskning af den vinst, handelsidkarne under

nuvarande förhållanden kunna påräkna af sin rörelse, och således det

ej behöfver befaras, att åtgärden skulle förorsaka någon nedsättning i

biträdenas och arbetarnes löneförmåner. Ej heller från allmänhetens

sida kunna, såvidt utskottet kan finna, några befogade erinringar göras

emot den ifrågasatta lagstiftningen, om densamma blott anordnas så,

att behörig hänsyn tages till olika förhållanden i ena eller andra

afseende! å olika orter.

Såsom motionerna omförmäla, linnes lagstiftning af den art, som

nu ifrågasättes, införd såväl i Tyskland som i Norge. Tyska lagen

påbjuder eu ovillkorlig stängningstid för alla butiker, utom för särskildt

uppräknade fall, samt lämnar dessutom åt de särskilda kommunerna att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

under vissa förutsättningar bestämma om ytterligare inskränkning af

flen tid butikerna sålunda få hållas öppna. Lagen gör också i vissa

utseenden skillnad mellan samhällen med större och mindre folkmängd,

forska lagen åter öfverlämnar helt och hållet åt kommunerna själfva

att afgöra frågan om införande af viss stängningstid för handelsbutiker.

Att denna fråga har sitt hufvudsakligaste intresse för de större stadssamhällena,

där den alltjämt växande konkurrensen uppdrifver arbetstiden,

synes utskottet uppenbart. Att emellertid af sådan anledning

lagstifta uteslutande för dessa samhällen eller öfver hufvud taget vid

en lagstiftning af ifrågavarande slag gorå åtskillnad på städer och

landsbygd vore enligt utskottets åsikt ej lämpligt, äfven om för landsbygden

denna fråga i allmänhet torde vara af mindre betydelse. Å

andra sidan kan utskottet icke förorda en lagstiftning, som föreskrefve

viss bestämd stängningstid för alla handelsbutiker öfver hela landet.

Ln sådan lagbestämmelse skulle nödvändiggöra en mångfald undantagsbestämmelser,

hvilket också den tyska lagen tydligen visar.

Da emellertid beholvet af viss stängningstid uppenbarligen är olika

för olika orter samt äfven på eu och samma plats olika behof i detta

hänseende torde förefinnas särskildt beträffande olika slag af handelsbutiker

äfvensom i fråga om olika tider på året eller särskilda dagar under en

månad eller vecka, synes det utskottet lämpligare, att, såsom i Norge,

genom lag bestämdes, att på orter, där behofvet afen bestämd stängningstid

för handelsbutiker särskildt gjorde sig gällande, sådan kunde åvägabringas

genom de kommunala myndigheternas försorg. Lagen skulle

sålunda i hufvudsak endast innehålla de allmänna förutsättningar, under

Indika en dylik stängningstid för viss ort antingen i fråga om alla

eller blott vissa slag af handelsbutiker skulle kunna komma till stånd.

Åt de kommunala myndigheterna skulle däremot öfverlämnas att meddela

de särskilda föreskrifter, som för hvarje fall kunde erfordras. Såsom

förutsättning för att eu dylik beslutanderätt skall tillkomma de

kommunala myndigheterna nämner norska lagen, att icke en tredjedel

af de bofasta handlandena, hvilkas handelsrörelse skulle beröras af beslutet,

på förhand förklarat sig vara emot viss stängningstid. I öfverensstämmelse

härmed kan ock tänkas, att lagen bestämde, att, om eu

viss procent åt de bofasta handlandena gjorde ansökan om införande

af viss stängningstid, sådant icke kunde vägras. Emellertid torde väl

frågan om under Indika förutsättningar det skulle tillkomma kommunala

myndigheter att besluta i hithörande delar lämpligen böra öfverlåtas

till en kommande utredning i ämnet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 32. 5

För att eu lagstiftning angående bestämd stängningstid för handelsbutiker

skall blifva fullt effektiv, torde också vara nödvändigt, att

närmare bestämmelser i sammanhang därmed meddelas om gatuhandeln

under den tid butikerna skola hållas stängda.

På grund af det anförda får utskottet hemställa, att Riksdagen i

anledning af förevarande motioner måtle i skrifvelse till Kungi; Magt

anhålla, det täcktes Kung!. Maijit1 taga under öfvervägande, huruvida

och på hvilka villkor kommun må berättigas att bestämma viss tid,

under hvilken inom kommunen belägna handelsbutiker skola hållas

stängda, samt för Riksdagen framlägga det förslag till lagbestämmelser,

hvartill utredningen kan gifva anledning, äfvensom i sammanhang därmed

förslag till erforderliga ändringar i gällande lagstiftning rörande

gatuhandeln.»

Vid behandlingen af detta ärende i kamrarne bifölls lagutskottets

förslag af Andra Kammaren. 1 Första Kammaren blef det däremot

afslaget. Men af de elfva talare, som i Första Kammaren yttrade sig

i denna fråga, tillstyrktes lagutskottets förslag af herrar A. G. Törner,

P. E. Fahlbeck, 8. J. Bandqvist, Pli. Leman, Axel G. Andersson, Ä.

P. von Möller, 8. Wieselgren och G. A. Ekdahl. Vid voteringen framgick,

att denna fråga hade ej små sympatier för sig äfven i denna

kammare.

De skäl, som vi i fjol anförde till stöd för våra yrkanden om lagstadgad

stängningstid för handelsbutiker, anse vi vara alltfort gällande.

Och utan att nu upprepa dessa skäl, anhålla vi att få hänvisa till hvad

vi yttrat i våra motioner n:is 4 och 25 vid 1904 års riksdag.

Under det år, som gått, sedan denna fråga först väcktes på tal i

Riksdagen, har såväl bland handlande och principaler som bland handelsbiträden

en liflig verksamhet pågått för att, hvad på dem ankommer,

söka föra saken framåt. Det synes ock vara en fråga, som i stort

sedt både vederbörande arbetsgivare och vederbörande arbetare äro

eniga om, och från den stora allmänheten har icke hörts eu enda röst

om att den skulle hafva något emot, att lagstadgad butikstängningstid

infördes i vårt land.

På grund af vissa farhågor, som under debatten i Första Kammaren

uttalades rörande denna fråga, må här betonas, att framförandet

af detta spörsmål i hufvudsak varit arbetsgifvarnes eller handlandenas

eget verk.

I april 1904 utsände styrelsen för Stockholms specerihandlareförening

ett cirkulär till handelsföreningarna i landets olika delar för att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

ånyo höra deras ställning till den föreliggande frågan. Därur anföra

vi följande:

»Inom Sveriges köpmanskår och bland de inom handelsyrket anställde

biträden bär under de senaste åren pågått en liflig rörelse för

begränsning af tiden för öppethållande af salubodar å söckendagar.

Redan vid Sveriges allmänna handelsförenings årsmöte år 1890

var frågan föremål för behandling’.- Ånyo var den uppe på handelsföreningens

årsmöte år 1900. I början af år 1903 gjordes af Göteborgs

minuthandelsförening ett uttalande, däri såsom önskemål framhölls, att

genom lag måtte framställas, det alla försäljningslokaler skola vara

stängda senast kl. 9 på aftonen och icke må öppnas tidigare än kl. 5

på morgonen, samt all försäljning af varor utomhus måtte förbjudas

under den tid försäljningslokalerna skola vara stängda. Vid sammanträde

med Stockholms specerihandlareförening i mars 1903 beslöt densamma

biträda Göteborgs minuthandelsförenings uttalande i frågan,

dock med uttalandet af önskvärdheten, att stängningstiden bestämmes

från kl. 8 på aftonen till kl. 6 på morgonen. De exempel, som sålunda

gifvits från landets båda största städer, hafva vunnit efterföljd äfven

på andra orter. Så beslöt Karlstads handelsförening å sammanträde

den 1 maj 1903 uttala sin anslutning till Göteborgs minuthandelslorenings

förslag, och samma förenings motivering godkändes på möte

med detalj handlandena i Malmö med omnejd den 13 december 1903.

Med anledning af en från Luleå köpmannaförening inkommen

motion var frågan om lagstadgad stängningstid för salubodar jämväl

föremål för en omfattande och liflig diskussion vid Sveriges allmänna

handelsförenings årsmöte i augusti 1903, därvid mötets beslut innefattade

ett uttalande för frågans lösning på lagstiftningens väg.

De skäl, som tala för ett fastställande af tiden för öppethållande

af salubodar, ligga så i öppen dag och hafva under de sista åren sb

ofta och lifligt omdebatterats inom köpmännens krets, att det är nog

att här endast i korthet anföra de viktigaste. Såväl principaler som

biträden ha behof af tid för hvila och förströelse, hvarjemte tid bör

beredas de gifta att ägna sig åt hemmet och familjen. Därjämte gifves

behof af tid för vidare utbildning. Särskildt gäller detta om biträden,

hvilka ha behof af att för sitt yrke få jämväl teoretisk undervisning,

hvilken icke kan beredas dem under det dagliga arbetet i saluboden.

Vidare erinras, att, då den köpande allmänheten kan se sina behof till

godo under annan tid än just under de tidiga morgontimmarne eller

på kvällarne, det är slöseri med arbetskraft, att personer skola hållas

bundna vid arbete, utsträckt under längre tid än som är nödvändigt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

Det har invän dts, att de förhållanden, om hvilka här är fråga,

skulle låta reglera sig genom öfverenskommelse mellan köpmännen på

de olika orterna. Huru falsk denna föreställning är, visar erfarenheten,

som gitvit vid handen, att en enda eller några få enskilda köpmän på

en ort, genom att icke gå in på eller genom att sätta sig öfver en

öfverenskommelse om stängningstid, nödvändiggöra för sina kamrater

inom yrket att, för bibehållande af kunderna, hålla öppet under samma

tid som de.» — —

I detta cirkulär uppmanades föreningarna att insända sina utlåtanden

till Stockholms specerihandlareförenings sekreterare.

Ur det svar, som Göteborgs minuthandelsförening genom sin

styrelse afgaf, återgifva vi följande:

»Som ju bekant är, har vår förening sedan flera år intresserat sig

för butikstängningsfrågan och har under tiden nedlagt mycket arbete

för densammas utredning. Resultatet däraf blef, att föreningen beslöt

att, söka åvägabringa lagstadgad stängningstid och gjorde fördenskull

den 5 mars 1903 ett uttalande därom i en broschyr, som sedan spreds

bland samtliga Riksdagens medlemmar. Af därtill utsedda kommitterade

uppvaktades dessutom såväl civil- som finansministern samt ett antal

riksdagsmän, hvilka så godt som utan undantag uttalade sin sympati

för saken. Genom föreningens kommitterade vidtalades en af Göteborgs

riksdagsmän att i Andra Kammaren väcka motion i ämnet. Då dessa

föreningens åtgöranden vunnit stort bifall öfverallt i landet, och dess

broschyr under debatten i Riksdagen af ett flertal riksdagsmän särskild!

framhållits, anser styrelsen, att de ytterligare åtgärder, som af föreningen

till äfventyra komma att vidtagas, böra gå i samma riktning som föregående

eller på samma väg som den förut inslagna.»

Till i början af januari månad detta år både svar inkommit från

20 köpmannaföreningar, och hafva af dessa alla utom 3 innefattat anslutning

i större eller mindre grad till specerihandlareföreningens framställning.

Äfven har å särskilda listor uttalande för lagstadgad stängningslid

gjorts af följande antal köpmän å landets olika platser, nämligen:

Arboga ........

Enköping.....

Gäfle..............

Grängesberg

Jönköping

Karlskrona ..

22

köp IT

49

It

159

11

9

11

43

11

128

11

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande 1Va? 32.

Karlstad......................................................

47 köpmän

Kammar ...................................>,........

. 36

11

Karlshamn ..................................................

17

11

Kopparberg med närmaste omnejd.......

. 21

11

Köping ...-,..................:...................................,

30

11

Ma Festad ....................................................

. 12

11

Norrköping..........................................

. 271

11

Strömstad.....................................................

17

11

Söderhamn ...................................................

. 33

11

Sundsvall .....................................................

. 63

11

Sollefteå..........................................................

1

11

Trelleborg.................................................:.....

. 20

11

Uppsala .........................................................

. 28

11

Stockholm: Mat- och diversehandlare .

. 800

11

Specerihan diar e....................

. 300

11

Järnkramhandlare ................

.. 30

fl

Manufakturhandlare.............

. 78

11

Lysoljehandlare ..................

. 63

11

Utom denna talande statistik, som visar, att en stark opinion finnes

inom landets köpmanskår för införande af lagföreskrifter om stängningstid

för salubodar, må erinras därom, att Sveriges allmänna handelsförening

vid årsmötet sommaren 1904 förnyade sitt förut gjorda uttalande till

förmån för lagstadgad stängningstid för handelsbutiker, liksom också

en mängd möten utanför handelsföreningarna gjort detsamma.

Att denna fråga föll vid fjolårets riksdag hafva vi trott bero

därpå, att den var jämförelsvis ny, och man hade ej haft tillfälle eller

tid att tillräckligt sätta sig in i densamma. I den förhoppning, att

äfven Första Kammaren nu skall finna, att den verkligen bär fog för

sig, och att det bör vara klokt att tillmötesgå det kraf, som från

landets handelskår gör sig mer och mer gällande, hafva vi nu åter

vågat framföra frågan inför Riksdagen.

Det yrkande vi nu göra är detsamma, som lagutskottet gjorde

år 1904.

På grund af hvad vi sålunda anfört, hemställa vi, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla, det täcktes Kung!. Maj:t

taga under öfvervägande, huruvida och på indika villkor kommun må

berättigas att bestämma viss tid, under hvilken inom kommunen belägna

handelsbutiker skola hållas stängda, samt för Riksdagen framlägga det

förslag till lagbestämmelser, hvartill utredningen kan gifva anledning,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:ö 32. 9

äfvensom i sammanhang därmed förslag till erforderliga ändringar i

gällande lagstiftning rörande gatuhandel.))

Till utskottet har under behandlingen af förevarande motion öfverlämnats

en för Sveriges allmänna handelsförening af dess styrelses förvaltningsutskott

afbiten, den 8 februari 1905 dagtecknad skrifvelse, däri

uttalats anslutning till det i motionen framlagda förslag och hemställts,

att detsamma måtte af lagutskottet förordas.

Såsom motionärerna omnämnt, var förslag i ifrågavarande ämne på

deras initiativ föregående år föremål för Riksdagens behandling och vann

inom Andrå Kammaren bifall, men afvisådes i Första Kammaren, likväl

efter en debatt, därunder sympatier för saken visade sig förefinnas äfven

inom denna kammare. Så framhöll en talare, hurusom det bär gällde

att skydda de svaga, hvarför staten, med sin lagstiftningsmakt borde

gripa in. Då nära två tredjedelar af butikbiträdena i städerna utgjordes

af kvinnor och hänsynen till dessas svaga ställning förut varit anledning

till en del af vår arbetareskyddslagstiftning, borde äfven här samma

hänsyn blifva afgörande. Från annat håll påpekades den moraliska sidan

af saken. De sent öppna bodarna, där långt in på nätterna Öl kunde

afhämtas, hade beredt mången arbetarefamilj dess ruin. Slutligen erkände

en talare, att han, ehuru varm anhängare af manchesterskolan, i här

förevarande fråga icke ville förneka det praktiska lifvets berättigade

kraf, som fordrade, att från statsmakternas sida något gjordes till befrämjande

af denna sak.

Lagutskottet ansluter sig i all hufvudsak till det här ofvan intagna,

af motionärerna återgifna yttrande, utskottet vid föregående års

riksdag i ämnet afgaf. Det mål, motionärerna afse att vinna, nämligen

beredande af möjlighet för handelsidkarne att utan större svårigheter

kunna minska arbetstiden för sina biträden, är enligt utskottets

mening synnerligen behjärtansvärdt. Väl erkänner utskottet, att detta

mål icke kan vinnas, utan att den enskilda handlingsfriheten i någon

mån kommer att inskränkas, men ingalunda afser utskottet, att härutinnan

må göras större intrång än som oundgängligen erfordras för

tillgodoseende af det stora flertalets bland handelskåren berättigade

och uttalade önskan att kunna bereda någon förkortning i såväl principalers

som biträdens arbetstid.

Bill. till Rik-sd. Prof. 1905. 7 Sami. 27 Höft.

Utskottets

yttrande.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

Det är enligt utskottets förmenande icke möjligt att längre såsom

skäl mot en lagstiftningsåtgärd af bär ifrågavarande art åberopa mancbesterskolans

teorier om statens skyldighet att låta det ekonomiska

lifvet reglera sig själf. I England, där ofvannämnda skola äger sina

ifrigaste förkämpar, stiftas den ena lagen efter den andra af å det ekonomiska

lifvet ingripande art. Det må, hvad särskildt angår här förevarande

ämne, framhållas, hurusom i England sedan midten af 1880- talet pågått en liflig sträfvan att åstadkomma en effektiv lagstiftning,

hvarigenom handelsbutikernas stängningstid reglerades. Vid förtid et

års parlament framburos ock liera förslag, åsyftande detta mål, af Indika

särskildt ett hide i de lokala myndigheternas händer att bestämma de

tider, då handelsbodarna skulle hållas stängda. I Tyskland och Norge

finnes såsom förut nämnts redan lagstiftning i förevarande afseende.

Då utskottet i allt väsentligt biträder motionen och förordar bifall

till densamma, vill utskottet dock framhålla, att hvad landskommunerna

i allmänhet beträffar det icke torde föreligga något skäl att till dessa

utsträcka här ifrågavarande beslutanderätt. Förhållandena i vårt land

äro ännu hvad landsbygden angår sådana, att några bestämmelser om

därstädes belägna handelsbutikers stängning icke lära vara af behofvet

påkallade. Annat är åter förhållandet i de alltmer tillväxande samhällen

å landsbygden, för Indika ordningsstadgan för rikets städer är gällande,

och hvilka i öfrigt förete många likheter med städerna i här förevarande

afseende.

Med stöd af hvad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,

ville i skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida och

på hvilka villkor stadskommun eller sådant samhälle

i öfrigt, för hvithet ordningsstadgan för rikets städer

är gällande, må berättigas att bestämma viss tid, under

hvilken inom kommunen eller samhället belägna handelsbutiker

skola hållas stängda, samt för Riksdagen framlägga

det förslag till lagbestämmelser härutinnan samt

angående gatuhandeln, hvartill utredningen kan gifva

anledning.

Stockholm den 10 mars 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

11

Reservation

af herrar Trygger, G. Andersson, grefve Lewenhaupt, Bandqvist och

Lilliesköld;

af herr Redelius, med hvilken herr Johansson instämt:

)>Då s)7ftet af förevarande motion, enligt min uppfattning, tenderar

till att i konkurrenskampen understödja eu majoritet mot en minoritet

och att tillika inskränka den allmänt mänskliga rättigheten att få fritt

köpa och sälja på lagenligt och redligt sätt, har jag ansett, att utskottet

bort hemställa,

att motionen icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.»

Herrar Hedenstiérna, Dieden, F. Andersson och Wiklund hafva

begärt få antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom

utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.