Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vädd motion angående revision af kyrkolagen m. m.

1905-03-21 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1905:36, Utlåtande, i anledning af vädd motion angående revision af kyrkolagen m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

1

N:o 36.

Ank. till Riksd. kansli den 21 mars 1905, kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af vädd motion angående revision af

kyrkolagen m. m.

I en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet liänvisad

motion, n:o 26, anför herr A. H. Hammarskjöld följande:

»Frågan om en revision af kyrkolagen har sedan lång tid tillbaka

varit föremål för såväl Kungl. Majds som Riksdagens och kyrkomötets

uppmärksamhet. Och det är icke underligt, ty med den utveckling och

förändring, som ägt rum på alla områden och icke minst i fråga om

kyrkliga förhållanden och kyrkligt åskådningssätt, särskildt under det

sist gångna seklet, är det naturligt, att en år 1686, således för 219 år

sedan, stiftad och för den tiden passande kyrkolag skall i många och

väsentliga stycken vara olämplig, delvis rent af otillämplig för nuvarande

förhållanden. Följden har också blifvit den, att, då ingen allmän revision

kunnat komma till stånd, omständigheternas makt framtvingat

partiella ändringar, så att, såsom en talare vid 1903 års kyrkomöte

yttrade, »af hela kyrkolagens 224 paragrafer är det endast halfva antalet

som kvarstå något så när oförändrade, medan den andra hälften

är antingen upphäfd eller i större eller mindre mån ändrad. För öfrigt

består den oförändrade delen till stor del af pastoralteologi och i öfrigt

af antikverade bestämmelser. Kyrkolagen, sådan den nu befinnes, är

mera ett kulturhistoriskt minne än en lag, som i alla delar kan tillkimpas

i våra dagar.» Motionärerna i ämnet vid samma kyrkomöte

ansågo, »att kyrkolagen, i sin helhet betraktad, verkar såsom en lagruin

och icke såsom ett lefvande lagverk».

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 7 Sami. 31 Höft. (N:o 36).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

En redan 1824 af Kung!. Maj:t tillsatt kommitté med uppdrag

att granska svenska författningar framhöll i sitt den 8 april 1828 afgifna

yttrande med styrka kyrkolagens otidsenlighet. Genom beslut

den 27 december 1833 uppdrog Kungl. Maj:t med anledning häraf åt

kommittén att uppgöra förslag till kyrkolag och kyrkostadga!-. Sådant

förslag afgafs 1846, men ledde icke till någon påföljd. Sedan 1868 års

kyrkomöte i underdånig skrifvelse den 3 oktober samma år, med afseende

å beliofvet af gällande kyrkolags omarbetning, hos Kungl. Maj:t

anhållit om en revision af den ecklesiastika rättegångsordningen och de

prästerliga befordringslagarne, uppdrog Kungl. Maj:t den 5 januari 1869

åt eu kommitté att besörja eu revision af 1686 års kyrkolag, med föreskrift

att göra början med befordringslagarne och rättegångsordningen.

Kommitterades förslag afgafs den 2 oktober 1873 och hade till följd

ny lagstiftning i samma ämnen.

Vid 1888 års riksdag väcktes motion att få till stånd en revision

af kyrkolagen. Den afstyrktes af lagutskottet, som, under erkännande

af att 1686 års kyrkolag i många afseenden icke motsvarade nutidens

förändrade förhållanden, dock ansåg det mera ändamålsenligt att fortgå

på de partiella reformernas redan beträdda väg. Trots detta afstyrkande

bifölls motionen af båda kamrarna, af Andra Kammaren utan votering.

1 den skrifvelse, som Riksdagen med anledning häraf den 17 februari

1888 aflät, framhölls, hurusom det vore obestridligt, att 1686 års kyrkolag

vore i många delar föråldrad. Hvarjehanda ändringar i densamma

hade visserligen företagits, men ännu kvarstode såsom gällande stadgande^

hvilka stode i så afgjord strid med vår tids rättsuppfattning,

att tillämpning af desamma icke borde komma i fråga. Af det förslag

till ny kyrkolag, som Kungl. Maj:t i anledning af det första kyrkomötets

framställning låtit utarbeta, hade visserligen delar blifvit för

Riksdagen framlagda, men alltjämt kvarstode beliofvet- af eu fullständig

ny kyrkolag och i samband med densamma stående kyrkliga stadganden.

På grund häraf anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta

dels ny kyrkolag, att till antagande af Riksdagen och allmänna kyrkomötet

i sin tid framläggas, dels därpå grundade och i samband därmed

stående kyrkliga stadganden.

Denna riksdagsskrivelse hade till följd, att Kungl. Maj:t den 21

november 1890 uppdrog åt en kommitté att utarbeta förslag till ändringar

i kyrkolagen. Således var det denna gång icke fråga om förslagtill

en fullständigt ny kyrkolag, utan kommittén skulle sysselsätta sig

endast med vissa delar af densamma. Kommitténs arbete resulterade

i tre betänkanden, angifna under loppet af åren 1891 och 1892 och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

innehållande många förslag, Indika, där de icke redan vnnnit sin lösning,

helt visst kunna blifva af betydelse vid utarbetandet af en ny kyrkolag.

Vid 1903 års kyrkomöte återupptogs frågan om revision af kyrkolagen

i en motion, som väcktes af representanten för Dalarne, iandshöfdingen

Fredrik Holmqvist, förutvarande expeditionschef i kungl.

ecklesiastikdepartementet och i följd af denna verksamhet väl förtrogen

både med kyrkolagen och dess brister. Kyrkolagsutskottet uttalade sig

kraftigt för bifall till motionen, dock med reservation af ordföranden

och vice ordföranden. Sedan utskottet återgifva själfva motionen och

anfört det hufvudsakliga ur Eiksdagens år 1888 aflåtna och här ofvan

i korthet relaterade skrifvelse, yttrar utskottet vidare: »Jämväl utskottet

anser oförnekligt, att en fullständig revision af kyrkolagen är i hög

grad behöflig. I sin helhet mycket föråldrad, innesluter denna lag

åtskilliga bestämmelser, hvilka, ehuru icke upphäfda, numera icke kunna

tillämpas. Beträffande många stadganden i densamma är det mycket

svårt att afgöra, huruvida de skola anses som gällande rätt eller icke.

Yissa delar af lagen afse ämnen, hvilka numera afgjordt icke tillhöra

detta slag af lagstiftning, exempelvis fattigvård och hospitalsväsende.

Gränsen mellan den egentliga kyrkolagen och kyrkliga stadgar är ytterst

sväfvande. Att ett viktigt lagverk befinner sig i ett sådant skick,

synes ovillkorligen påkalla de lagstiftande myndigheternas ingripande.

Oafsedt de praktiska olägenheter, som på grund däraf ständigt möta,

måste det nämligen bidraga till undergräfvande af aktningen för lag,

om detta tillstånd får fortfara.

Utskottet kan ej heller ansluta sig till den uppfattning, hvilken

såväl vid skilda tillfällen under frågans föregående behandling som och

inom utskottet blifvit uttalad, att man bättre befrämjar afhjälpande af

kyrkolagens brister genom successiv omarbetning af olika delar i densamma.

Fn revision af kyrkolagen i dess helhet utgör visserligen ett

mycket omfattande och med stora svårigheter förenadt lagstiftningsarbete,

men å andra sidan innebär en sådan lösning af frågan många

och viktiga fördelar. Fn systematisk lag, hvars skilda delar stå i det

rätta förhållandet till hvarandra och tillsammans bilda ett organiskt

helt, åstadkommes lättare och bättre därigenom, att revision af hela

lagen sker på en gång. Skulle det sedermera, hvilket man icke torde

hafva någon anledning antaga, visa sig omöjligt att förena meningarna

om lagförslaget i dess helhet, blir det äfven med hänsyn till de partiella

reformerna af synnerligt gagn, att ett dylikt enhetligt lagförslag finnes

utarbetadt, på grundvalen hvaraf framställningar om reformer i större

eller mindre delar därefter kunna göras. Måhända skulle för öfrigt en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

fullständig, ny kyrkolag- vinna godkännande utan större svårighet än

de partiella lagförslagen, Indika icke heller visat sig lätta att genomföra.

Den tidsutdräkt, som af revisionen skulle föranledas, torde icke

behöfva blifva sådan, att den bör afskräcka från arbetets företagande.

En viss långsamhet är oskiljaktig från flertalet kyrkolagsreformer redan

på grund af den långa tid, som förflyter mellan kyrkomötena. Utöfver

de frågor, i Indika det nu församlade kyrkomötet afgifver yttrande,

kunna äfven de minsta ändringar i kyrkolag icke komma till stånd

före nästa kyrkomöte, och om revisionen bedrifves med den skyndsamhet,

som ämnets vikt klöfver, lärer den möjligheten icke vara uteshiten, att

vid den tiden en ny kyrkolag kan vara utarbetad och föreläggas mötet.

Under åberopande för öfrigt af hvad motionänen anfört, får utskottet

alltså hemställa,

att kyrkomötet måtte, med bifall till motionen, i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes så snart ske kan föranstalta

om revision af gällande kyrkolag med dithörande författningar

samt framlägga det förslag, till hvilket nämnda revision kan gifva

anledning.»

Från diskussionen vid ärendets behandling i kyrkomötet må anmärkas

en betydelsefull omständighet: alla, äfven motståndarne, »erkände

obetingadt både nyttan och behofvet af en fullständig revision af kyrkolagen».

Såsom skäl för afslag anfördes hufvudsakligen, att det skulle

möta alltför störa svårigheter att få en helt ny kyrkolag och att man

därför borde nöja sig med partiella reformer. Pluraliteten var dock af

annan mening, ty vid votering bifölls utskottets hemställan med 39

röster mot 16. Kyrkomötet har därmed för andra gången och med eu

tydlighet, som icke lämnar rum för något tvifvel, uttalat sig för det

trängande behofvet af en revision.

Denna kyrkomötets skrifvelse remitterades därefter till samtliga

konsistorier i riket för afgifvande af yttrande. Af dessa är det endast

ett, domkapitlet i Uppsala, som afstyrker. Domkapitlet anser visserligen,

att det skulle vara eu fördel att äga en ny lag, »som gjorde de

rättvisaste grundsatser gällande med hänsyn till alla en ny tids förhållanden

och i hvilken hvarje del stode i klart och innerligt organiskt

samband med det hela och där hvarje särskild! stadgande genom sin

tydlighet gåfve ringa anledning till någon tvekan med afseende på

tillämpningen. Domkapitlet måste dock anse utsikterna för åstadkommandet

af en sådan lag vara ganska ringa i en tid, då så liten enighet

råder med hänsyn till de viktigaste principerna». Af denna orsak anser

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

domkapitlet rådligast att ännu, till dess större enighet vunnits, fortgå

på de partiella reformernas väg.

Af de öfriga konsistorierna finnas två, som »icke afstyrka» nådigt

bifall till kyrkomötets framställning, nämligen hofkonsistorium och domkapitlet

i Visby.

Alla de öfriga tillstyrka bifall, somliga »på det lifligaste», andra

med starkt betonande af nödvändigheten af en fullständig revision.

Till de skäl för en revision, som i denna återblick på frågans

historia blifvit framlagda, torde icke mycket behöfva tilläggas. Från

1828 och intill nu hafva alla, som yttrat sig i frågan, enstämmigt uttalat

sig för beliofvet af en revision, de flesta för en fullständig sådan,

mindretalet för en partiell. Granskar man närmare skälen för yrkandet

på eu blott partiell revision, befinnas dessa nästan uteslutande hafva

sin grund i misströstan om möjligheten att komma till enighet om en

fullständig, ny kyrkolag och farhågan, att under tiden alla partiella

reformkraf skola undanskjutas till en oviss framtid. Det synes dock,

som om detta vore att gifva våra lagstiftande nryndigheter ett alltför

dåligt betyg. I Finland gällde från svenska tiden 1686 års kyrkolag,

och likväl har där eu ny kyrkolag blifvit antagen och är gällande

sedan år 1868. Svårligen kunna väl förhållandena i Finland sägas hafva

varit gynnsammare för ett reformerande lagstiftningsarbete än i Sverige.

Beträffande åter farhågan, att alla partiella reformkraf skulle

undanskjutas under den tid revisionsarbetet varar, kan ett sådant skäl

visserligen hafva ett sken af berättigande, men — såsom redan af

sista kyrkomötet uttalats — det har icke heller visat sig lätt att åstadkomma

partiella reformer, och det är ingalunda osannolikt, att en fullständig

revision skulle mottagas med större välvilja just därför, att

man då finge ett enhetligt verk med inre organiskt sammanhang.

I den öfvertygelsen, att hvad Riksdagen år 1888 yttrade om beliofvet

af en ny kyrkolag fortfarande äger giltighet, och i ändamål att,

om möjligt, påskynda en lagrevision, får jag alltså hemställa, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

täcktes så snart ske kan föranstalta om revision af gällande kyrkolag

med dithörande författningar samt framlägga det förslag, till hvilket

nämnde revision kan gifva anledning.»

Under den tid, som förflutit från det 1686 års kyrkolag promulgerades,

har densamma undergått så väsentliga förändringar och erhål
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

lit så betydande tillägg, att af den ursprungliga stommen icke mycket

står kvar. Så godt som samtidigt med kyrkolagen utkommo förordningen

om rättegång i domkapitlen, en vidlyftig stadga om eder ocli

sabbatsbrott samt stadga och förbud angående slagsmål, oljud och förargelse

i kyrkorna. Prästerskapets privilegier af år 1723 utgöra en

ännu i stora delar gällande författning i kyrkorättsligt afseende. Åren

1731 och 1739 utkommo viktiga förordningar, hvarigenom sättet för

prästerliga tjänsters besättande utförligt bestämdes. 1734 års allmänna

lag medförde väsentliga förändningar i kyrkans ställning till äktenskapsrätten,

och det torde vara visst, att å detta område mera än på något

annat den borgerliga rätten undanträngt den kyrkliga. Det är betecknande,

att 1686 års kyrkolag har ett kapitel 15, som handlar om »trolofning

och äktenskap», och etf kapitel 16 om »skillnad i trolofningar

och äktenskap», medan de kyrkliga lagstiftarne i våra dagar, såsom

framgår af 1873 års förslag till kyrkolag, icke hafva anledning att

skrifva om annat än om »vigsel och lysning till äktenskap». Under

1700-talet utkommo viktiga författninger angående främmande trosbekännare

här i landet, särskildt under Gustaf den tredjes tid, då främmande

t kristna trosbekännare erhöllo fri religionsöfning och mosaiske

trosbekännare tillätos nedsätta sig i landet. Under frihetstiden tillkommo

äfven författningar om den enskilda kyrkoplikten och husförhöret,

liksom konfirmationen då infördes i de flesta stift. Med det

nya statsskickets införande i vårt land följde ock viktiga förändringar

å hithörande område. I 16 § regeringsformen infördes bestämmelsen

om samvets- och religionsfriheten, i det där stadgades: »Konungen bör

— — — — — ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda

hvar och en vid en fri utöfning af sin religion, så vidt han därigenom

icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer.»

Med detta stadgande kan grundvalen till många bestämmelser i 1686

års kyrkolag sägas vara rubbad. Kyrkoplikten upphäfdes år 1855.

År 1859 erhöll man rätt att för dop, konfirmation och nattvardsgång

vändajsig till annan präst än den sockens, i hvilken man var mantalsskrifven,

hvarmed det s. k. sockenbandet är löst. Genom förordningen

den 21 mars 1862 om kyrkostämma m. in. ordnades på ett mera fullständigt

sätt än dittills den kyrkliga kommunalförvaltningen. 1863

infördes kyrkomötesinstitutionen och samma år upphäfdes nattvardstvånget.

Med 1864 års strafflag följde viktiga stadganden å det

kyrkorättsliga området i 7 och 11 kapitlen. Härjämte må nämnas förordningar

om utvidgad religionsfrihet för kyrkans egna medlemmar och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

för främmande trosbekännare, särskildt förordningen angående främmande

trosbekännare och deras religionsutöfning af den 31 oktober 1873,

nya prästerliga befordrings- och vallagar, nya stadganden om prästerliga

examina, fullständig reglering af alla ordinarie prästmäns löneförhållanden,

stadganden om borgerlig vigsel, lag om straff för ämbetsbrott

af präst och om laga domstol i sådana mål den 8 mars 1889, bestämmelser

om prästedens utbytande mot ett blott löfte samt slutligen den

nya läroverksstadgan, hvarigenom domkapitlens befattning med den

högre skolundervisningen upphäfts och i väsentliga delar öfverflyttats

å en för riket gemensam lär o verksöfver styrelse. Påpekas må ock,

hurusom gällande stadganden om hospitalsväsendet och fattigvården

ingripit å det område, 1686 års kyrkolag afsett att reglera.

1686 års kyrkolag är eu af det karolinska enväldets sist kvarlefvande

rester. Om den ock genom riksens ständers beslut af den 9

november 1686 »blef för en lag antagen», synes den likväl hufvudsakligen

.vant resultatet af en från konungamakten utgående lagstiftningsakt,

hvilket jämväl bestyrkes däraf, att, då vid 1686 års riksdag

lagen förelädes ständerna till godkännande och därvid inom prästeståndet

anmärktes, att den dock först borde föreläsas, innan den antoges,

emedan ej alla kände den, ärkebiskopen invände, att detta vore betänkligt,

»sedan Kungi. Maj:t häfver henne approbera! och underskrifvit».

1571 års kyrkoordning har legat till grund för 1686 års kyrkolag.

Många tvistiga punkter, särskildt den om konungamaktens förhållande

till kyrkan, hvilken på grund af förhållandena vid tiden för lagens tillkomst

var synnerligen ömtålig, hafva afsiktligt utelämnats ur densamma.

Genom dylika utelämnanden har dock i lagen uppstått eu viss ofullständighet,

hvars fyllande så småningom visat sig nödvändigt. Om

också glädjen öfver den nya kyrkolagens eller, som den ock kallades,

kyrkoordningens tillkomst var allmän och ständerna vid 1689 års riksdag

prisade konungen, »genom hvilkens ifver för gudstjänsten den i

så långa tider efterlängtade kyrkoordningen blifvit påbjuden», finns det

mycket, som tyder på att denna tillfredsställelse ingalunda varit oblandad.

Påverkade af missnöje med enväldets alltmer stegrade utveckling, uppträdde

kort tid efter lagens utfärdande åtskilliga framstående prästmän

och framställde svåra anmärkningar mot densamma. Efter enväldets

slut tog sig detta missnöje ock uttryck i en önskan, att kyrkolagen

måtte undergå revision, och år 1725 sammanträdde en kommitté af de

tre så kallade öfre stånden, hvilken utarbetade ett förslag till kyrkolag,

som framlades för 1731 års Riksdag, men då ej hann behandlas. För
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

slaget ledde likväl icke till något resultat. Det är först efter det nya

statsskickets införande år 1809, som arbetet å revision af kyrkolagstiftningen

med kraft åter upptogs. Såsom motionären omnämnt, tillsatte

Kung!. Maj:t år 1824 en kommitté med uppdrag att granska

svenska församlingens nu gällande kyrkolag och ordning jämte öfriga

ecklesiastika författningar och inkomma med förslag till de rättelser

och förbättringar, hvilka vid förändrade tider och förhållanden kunde

pröfvas vara af nöden. I det betänkande, samma kommitté år 1828

afgaf med förslag till kyrkolag och ordning för svenska församlingen,

är det att märka, hurusom kommitterade uttala, att de, med öfverskridande

af det dem lämnade uppdrag att blott vidtaga nödiga

ändringar och rättelser i gällande kyrkolagstiftning, funnit nödigt att

utarbeta ett fullständigt förslag till kyrkolag och kyrkoordning. De

hafva väl funnit, att, »med hänseende till sannt nit för trons och den

rätta lärans enhet, gudstjänsten och därmed förenade gudomliga inrättningars

helgd, väckelse till gudaktighet och dygd, ordning inom

läroämbetet och församlingen o. s. v., vår kyrkolag föga behöfver eller

kan förbättras; men sättet och medlen att främja hvarje önskvärdt

ändamål måste förändras med odlingen, sederna och folklynnet under

tidernas fortgång.» De finna sålunda, huru kyrkolagen för sin tid nog

varit väl anpassad, men numera icke motsvarade de kraf, eu framskriden

folkupplysning därå kunde ställa. Tillkommen under påverkan

af minnet af den svåra striden mellan en »förbättrad gudalära och en

djupt inrotad vantro», var det icke underligt, att kyrkolagen, i öfverensstämmelse

med den tidens åsikter, beläde bevistandet af främmande

gudstjänst samt försummelse af den egna liksom af katekesförhören

med böter, föreskref, huru många gånger om året nattvarden minst

borde begås, straffade underlåtande af denna kristna plikt med bannlysning

samt vidhållna villfarelser eller affall ifrån den rena läran med

landsflykt och förlorad arfsrätt o. s. v. Dylika stadganden, hvilka

endast vore ägnade att leda till skrymteri, borde upphäfvas. Det

förslag till kyrkolag, kommitterade afgåfvo, bestod af 11 kapitel,

däribland likväl ännu fanns upptaget ett om »de fattigas vård», hvilken

således här, liksom i 1686 års kyrkolag, fortfarande ansågs vara en

angelägenhet, som borde jämväl från kyrklig synpunkt regleras. Förslaget

blef emellertid föremål för åtskilliga anmärkningar, särskild! från

domkapitlens sida, hvarför Kungl. Maj:t den 27 december 1833 uppdrogåt

särskilde kommitterade att efter noggrant upprättad! sammandrag

af och inhämtad kännedom om alla de stadganden, hvarigenom kyrko
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

lagen blifvit i någon mån uppliäfd, ändrad eller tillökad, äfvensom alla

i öfrigt gällande reglementariska föreskrifter angående kyrkoväsende!,

hvilka af Kungl. Maj:t blifvit utfärdade, föreslå livad kommitterade

däraf ansåge böra bibehållas, borttagas, ändras eller tilläggas samt indela

den nya fullständiga redaktion af kyrkoförfattningar, hvilken kommittén

således ägde utarbeta, uti dels kyrkolag, innehållande föremålen

för Kungl. Maj:ts och riksens ständers gemensamma lagstiftning, och

dels kyrkostadga, innefattande alla öfriga föreskrifter, dem kommitterade

med afseende å kyrkoväsende! funne nödiga. Det arbete, utsedde

kommitterade i enlighet med sålunda lämnadt uppdrag utförde, afslutades

icke förrän den 29 december 1846. Icke heller det förslag till ny

kyrkolag samt öfriga stadgar, denna kommitté utarbetade, ledde till

någon påföljd. Särskild! i ett hänseende torde den utredning, kommittén

verkställt, emellertid vara af betydelse för blifvande lagstiftningsarbeten

å detta område. Eu betydlig del af dess arbeten bestod nämligen

i uppdelningen af hithörande bestämmelser i stadganden af kyrkolags

och kyrkostadgas natur. Därvid hade det visat sig, hurusom, ehuru

regeringsformen i 87 § föreskrifver, att konung och riksdag gemensamt

skola stifta kyrkolag, likväl flere efter regeringsformens antagande förekommande

frågor rörande kyrkoväsende^ och däribland stundom sådana,

som angått de viktigaste kyrkliga rättsbestämmelser, blifvit som rena

ekonomimål behandlade, utan att man kunnat inse de grunder, som

därvid varit afgörande. Såsom önskemål för hvad uti en blifvande

kyrkolag måtte inrymmas framhöllo kommitterade, tydligen med tanke

på de växlande bestämmelser, 1686 års kyrkolag innehöll, att icke

alltför olikartade ämnen måtte där behandlas.

Redan det efter kyrkomötesförordningens tillkomst först sammanträdande

allmänna kyrkomöte 1868 anhöll, såsom motionären påpekat,

i skrifvelse till Kungl. Maj:t om revision af den ecklesiastika rättegångsordningen

och de prästerliga befordringslagarna. Den af Kungl. Maj:t

med anledning häraf förordnade kommitté erhöll emellertid ett vidsträcktare

uppdrag och afgaf år 1873 ett vidlyftigt betänkande med bland

annat förslag till ny kyrkolag, hvilket dock aldrig blifvit förelagdt

Riksdagens pröfning. Resultatet af kommitténs arbeten blef hvad motionären

därom anfört. År 1888 är det Riksdagen, som tager initiativ

till att få bland annat en revision af kyrkolagen till stånd, i det att

mot lagutskottets hemställan en skrifvelse afläts till Kungl. Maj:t med

anhållan därom. Denna riksdagsskrifvelse ledde dock endast till vissa

smärre reformer. Sedan 1903 års allmänna kyrkomöte ånyo väckt till

Bih. till Bilcsd. Prof. 1905. 7 Sami. 31 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

lif frågan om fullständig och snar revision af den kyrkorättsliga lagstiftningen

och i sådant afseende i skrifvelse till Knngl. Maj:t anhållit,

att Knngl. Maj:t täcktes så snart ske kunde föranstalta om revision af

gällande kyrkolag med dithöi ande författningar, har motionären nu

önskat, att Riksdagen härtill måtte lämna sitt stöd.

Det är enligt utskottets mening betecknande nog för behofvet af

eu allmän revision af gällande kyrkorätt, att så godt som samtliga

rikets domkapitel i infordrade utlåtanden öfver kyrkomötets sistberörda

skrifvelse utan angifvande af närmare skäl endast med hänvisning till

allmänt kända omständigheter förklarat, att en snar och genomgripande

revision är nödig. Såsom här ofvan omnämnts, fann redan 1824 års

kommitté en sådan generell omarbetning nödvändig och företog en

sådan, ehuru det densamma lämnade uppdrag därtill icke gaf anledning.

En sådan allmän revision verkställdes ock af den kommitté, som år 1846

afgaf förslag i ämnet. Till belysning af det kaos af stadganden, som å hithörande

område utgör gällande rätt, må påpekas, hurusom kommitterade

år 1873 funno nödigt att för åstadkommande af enhetlighet i kyrkorätten

sätta icke mindre än 144 då fortfarande gällande, smärre förordningar

ur kraft, förutom de betydande stadganden, som innehöllos

i 1686 års kyrkolag och de prästerliga privilegierna af år 1723. Genom

de författningar å hithörande område, som sedan dess tillkommit, torde

förhållandena icke hafva förenklats. Tvärtom torde den snabba utveckling,

hvilken å alla områden försiggått under de sista decennierna, hafva

i sin mån bidragit att än ytterligare å detta särskilda område inveckla

förhållandena och sätta gällande stadganden i en skef ställning, i hvilket

sammanhang utskottet särskildt vill framhålla den förändrade ställning,

domkapitlen efter senast försiggångna reform af läroverksväsendet intager

i förhållande till den allmänna undervisningen, hvilket ock torde

betinga förändrade bestämmelser angående dessa myndigheter.

Det synes utskottet med hänsyn till ofvannämnda förhållanden,

som om motionären framlagt fullgoda skäl för det trängande behofvet

af en snar och fullständig revision af samtliga de hithörande ämne

berörande författningar, och får utskottet således hemställa,

att Riksdagen, med bifall till förevarande motion,

ville i skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Magt så snart ske kan föranstalta om revision

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

af gällande kyrkolag med dithörande författningar

samt framlägga det förslag, till hvilket nämnda revision

kan gifva anledning.

Stockholm den 21 mars 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Herrar Ridderbj elite och Lindhagen hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.